1994rd. ningsområde och sammanslagning av jordlägenheter.

Transkript

1 1994rd RIKSDAGENS LAGUTSKOTI Helsingfors den 3 februari 1995 Utlåtande nr Il Till Jord- och skogsbruksutskottet Jord- och skogsbruksutskottet begärde genom en skrivelse av den 18 oktober 1994 utlåtande av lagutskottet om regeringens proposition nr 227 med förslag till revidering av lagstiftningen om fastighetsbildning. Med anledning av ärendet har utskottet hört yngre regeringssekreteraren Elma Solonen vid ord- och skogsbruksministeriet, lagstiftningsrådet Marut Jokela och lagstiftningsrådet Pekka Vihervuori vid ustitieministeriet, överinspektören Antti Aalto vid milöministeriet, lantmäterirådet Pauli Karvinen vid lantmäteriverket, tingsdomaren Matti Kalske vid Helsingfors tingsrätt, ustitierådet Juhani Wirilander vid högsta domstolen, stadsgeodeten Tapio Malonen från Jyväskylä stad, markanvändningsingenören Jussi Eerolainen och chefsuristen Leena Karessuo vid Finlands Kommunförbund, advokaten Reio Savia vid Finlands Advokatförbund, styrelsemedlemmen, lantmäteriingenör Markku Villikka vid Maanmittausinsinöörien Liitto, uristen Risto Airikkala vid Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK, generalsekreteraren Matti Vatilo vid Finlands Arkitektförbund SAF A, uristen Timo Lappi vid Bankföreningen i Finland samt professorn Pekka V. Virtanen och biträdande professorn Kari Leväinen. Lagutskottet har behandlat ärendet och anför fölande som sitt utlåtande. Regeringens proposition Regeringen föreslår en fastighetsbildningslag. Den skall reglera bildande av fastigheter och andra registerenheter, ändringar i fastighetsindelningen, bestämmande och fastställande av registerenheters utsträckning och utredning av oklarheter i fastighetsindelningen. Vidare skall det stadgas om sammanslagning av fastigheter. Lagen skall reglera fastighetsbildning och ersätta gällande lagar om skifte, skifte inom planlägg- ningsområde och sammanslagning av ordlägenheter. Vidare föreslår regeringen en lag om inlösen vid fastighetsförrättningar, en lag om kommunens fastighetsingenör och en lag om fastighetsförrättningsavgift. Samtidigt föreslås 12 andra lagar bli ändrade där det stadgas om fastighetsbildning. Propositionen avser att ge medborgarna och myndigheterna bättre möligheter att få tillförlitlig information om ord- och vattenområden genom att göra det lättare att bilda fastigheter av olika enheter för äganderätt, luckra upp villkoren för fastighetsbildning och därigenom göra fastighetsregistret mera heltäckande. Propositionen avser dessutom att förbättra fastighetsstrukturen genom att göra det lättare att verkställa ägoregleringar. Vidare är målet att förenkla, försnabba och samordna förfarandet vid fastighetsförrättningar och därigenom ge medborgarna bättre service och sänka förrättningskostnaderna. Med tanke på detta är propositionens stadganden om förrättningar mera generella och medger större svängrum än stadgandena i gällande lag. De föreslagna lagarna avses träda i kraft tidigast ett år efter att de har antagits och blivit stadfästa och samtidigt med lagarna i propositionen med förslag till ordabalk och vissa lagar i samband med den. Utskottets ställningstaganden Allmän motivering Lagutskottets infallsvinkel stadgandena om ändring av fastighetsindelningen i lagstiftningen om fastighetsbildning beaktar den nya ordabalken (RP 120), där det stadgas om köp och annan överlåtelse av fastig

2 2 heter, lagfart och inskrivning av särskilda rättigheter i fastigheter samt rätt till fastighetspant. En viktig ändring som inverkar på fastighetsbildningslagen är att den som förvärvar ett outbrutet område enligt den nya ordabalken omfattas av samma lagfartsskyldighet som den som förvärvat en fastighet. Detta har beaktats i fastighetsbildningslagen såtillvida att ett outbrutet område får styckas till fastighet eller en tomt bildas av det först när förvärvaren av ett outbrutet område har fått lagfart på sitt förvärv. Vidare beaktas att ett outbrutet område som bevilats lagfart också skall vara inteckningsbart. Lagutskottet, som skall behandla propositionen med förslag till ordabalk och vissa lagar i samband med den (RP 120), kommer i sitt betänkande att föreslå att förslaget tillordabalk godkänns med vissa preciseringar. Betänkandet har ännu inte blivit slutligt godkänt, eftersom lagstiftningen om fastighetsbildning i sin tur inverkar på vissa stadganden i ordabalken. A v detta föler att propositionerna skall behandlas samtidigt i plenum. Lagutskottet har behandlat denna proposition framför allt till de delar som har samband med ordabalken. Dessutom har utskottet granskat ärendet med tanke på processrättsliga stadganden, rättsskyddsfrågor och vissa lagtekniska omständigheter. Huvudsyftet med den nya lagstiftningen Det främsta syftet med propositionen är att göra fastighetssystemet klarare och tillförlitligare. Syftet avses bli uppnått genom att de nya äganderättsenheter som uppstått till föld av ändringar i indelningen av äganderätten till ord- och vattenområden bildas till fastighetsenheter. Trots att fastighetssystemet inte är ett sälvändamål, är det moderna data behov, dataförvaltningen och nya platsdatasystem som ställer dessa krav. Lagutskottet påpekar att stadgandena om fastighetsbildning redan under en längre tid har utvecklats i riktning mot att fastighetsenheter skall kunna bildas sälvständigt utan hänsyn till planläggningssituationen. Propositionens syfte är helt riktigt och accepterat, men det förefaller svårt att tillämpa det konsekvent. Så har till exempel byggnadsvillkoren och villkoren för fastighetsdelning inte helt skilts från varandra. Propositionen anses på det hela taget behövlig även om detalerna har föranlett många anmärkningar. Lagutskottet tillstyrker propositionen, men lägger fram flera anmärkningar och ändringsförslag. stadgandena om kommunens rätt att föra talan I flera av de sakkunnigutlåtanden som utskottet fått uppmärksammas stadgandena om kommunens rätt att föra talan, informering av kommunen eller kommunens besvärsrätt. Enligt vad utskottet har erfarit bygger stadgandena i propositionen på dessa punkter på det som stadgas i gällande lag om skifte och lag om skifte inom planläggningsområde. Utvidgningsförslagen betyder att stadgandena om sakägare, rätt att föra talan och om underrättelse när det gäller vissa delar av lagen om skifte inom planläggningsområde i fastighetsbildningslagen skall utsträckas till att omfatta hela landet. Utskottet godkänner de grundläggande avgörandena i propositionen i fråga om stadgandena om kommunens rätt att föra talan, underrättande av kommunen och kommunens besvärsrätt. Inskränkningar i delningsrätten De sakkunniga som utskottet har hört har framfört i högsta grad divergerande åsikter om stadgandena om inskränkningar i delningsrätten. Dels har de föreslagit att stadgandena skall utvidgas, dels att de skall inskränkas. Utskottet anser att de föreslagna stadgandena bygger på en konsekvent utveckling och att de därför kan understödas. Reglering av byggnadsmark I 12 kap. i fastighetsbildningslagen ingår stadganden om reglering av byggnadsmark. Det gäller ett helt nytt system i finländsk rätt. Utskottet har fått mycket motstridiga utlåtanden från sakkunniga. Några få talar starkt för systemet medan en större del strängt motsätter sig det. I de negativa utlåtandena anförs bland annat att - det är trivelaktigt om vissa av stadgandena är förenliga grundlagen, - stadgandena leder till ett oförutsägbart slutresultat eftersom de inte är tillräckligt väl genomtänkta, - stadgandena är främmande för planläggningspraxis och planläggning. Utifrån dessa stadganden måste planläggningen ske på en gång i stället för småningom enligt byggbehovet såsom hittills. Földen är att kommunen måste lösa in alla allmänna områden på en gång, vii-

3 3 ket inte ens hade varit möligt i särskilt många kommuner till exempel när 1990-talets lågkonunktur satte in, - förhållandet till byggnadslagen och planläggningen har inte klarlagts. Det är inte helt klart vilka konsekvenser till exempel besvär över en plan och planändringar kan få för regleringen av byggnadsmark ur kommunens och fastighetsägarnas synvinkel. Utskottet anser att propositionens motivering är mycket knapphändig med hänsyn till hur viktiga stadgandena är. De framförda anmärkningarna är mycket allvarliga och med den tid som nu stått till buds har det inte varit möligt att klarlägga om stadgandena är förenliga med grundlagen eller inte. Eftersom det inte går att förutse vilken roll stadgandena kommer att spela för medborgarna och kommunerna anser sig utskottet inte kunna tillstyrka dem, åtminstone inte utifrån nu tillgängliga utredningar. Därför föreslår utskottet att stadgandena om reglering av byggnadsmark stryks i lagförslaget. Mantal Utskottet uppmärksammar att det inte längre stadgas om mantalssättning för en fastighet i fastighetsbildningslagen. Detta framgår dock varken av fastighetsbildningslagen eller motiveringen utan av att stadgandena om mantal inte finns kvar ämfört med lagen om skifte. Enligt vad utskottet har erfarit är meningen att fastigheter som bildas med stöd av fastighetsbildningslagen inte längre skall mantalssättas. Detta har beaktats bland annat i formuleringen av 152. Sedan de gamla stadgandena oroordskatt upphävdes har mantalsvärdet närmast spelat den rollen att det kunnat användas för bestämning av hur stor andel fastigheter som bildats vid delningsförrättning har i samfällda områden och fördelningen av ansvarigheten på grund av inteckning i det fall att den totala ansvarigheten på grund av en lantmäteriförrättning har delats upp i ansvarighet på grund av inteckning i kvotdelar. I förslaget till ny ordabalk finns principen om ansvarighet på grund av inteckning i kvotdelar inte längre med, och andelen i de samfällda områdena kan anges som ett bråktal. När den nya ordabalken och fastighetsbildningslagen har trätt i kraft behövs mantalssättning inte längre. I fastighetsregisterlagen ingår behövliga stadganden om att tidigare mantalsvärden bevaras i fastighetsregistret för att rättigheter och tidigare ansvarigheter på grund av inteckning som bestämts vid tidigare förrättningar skall kunna konstateras. Lagstiftningens ikraftträdande För verkställigheten av denna nya lagstiftning behövs en tillräckligt lång tid för att bland annat personalen skall kunna få lämplig utbildning och datasystem byggas om och provköras. Vidare gäller det att se till att ikraftträdandet inte sammanfaller med terrängarbetsperioden. För att lantmäteriverket inte skall orsakas betydande olägenheter och onödigt stora merkostnader är det av praktiska skäl nödvändigt att den nya ordabalken och fastighetsbildningslagen träder i kraft samtidigt. Enligt vad utskottet erfarit är det med beaktande av dessa synpunkter möligt att sätta lagarna i kraft den l anuari Utskottet menar att det absolut måste fölas upp hur lagstiftningen om fastighetsbildning fungerar åtminstone i förhållande till ordabalken och byggnadslagstiftningen. Med tanke på en enhetlig rättspraxis är det viktigt att högsta domstolen i begynnelseskedet medger tillräckligt med besvärstillstånd. Detalanmärkningar 2. Fastighetsbildningslagen 2 kap. Fastighetsförrättning och förrättningsmän 5. I paragrafen stadgas vem som kan vara förrättningsingenör vid en fastighetsförrättning. I en del av de sakkunnigutlåtanden som utskottet fått har stadgandena kritiserats med tanke på medborgarnas rättsskydd. Det har ansetts att den kommunala fastighetsingenören bör stå i tänsteförhållande. Vidare har det ansetts att en förrättningsingenör med teknikerbehörighet på grund av stadgandena eventuellt kan anförtros alltför svåra uridiska uppgifter att lösa. Utskottet omfattar dessa anmärkningar. Det föreslår att lagen om kommunens fastighetsingenör skall kompletteras med ett krav på att denne skall stå i tänsteförhållande (det 5:e lagförslaget nedan) och att slutet av 5 2 mom. i fastighetsbildningslagen kompletteras med t.ex. fölande nya mening: "Detsamma gäller om det vid styckning måste fattas beslut om att en styckningsfastighet skall befrias från en inteckning

4 4 somfastställts i moderfastigheten eller om det är fråga om samstyckning, styckning från ett samfällt område eller överföring av ett outbrutet område till en annan fastighet." 3 kap. Anhängiggörande av en fastighets förrättning samt sakägarna och andra som för talan 17. I paragrafen stadgas vem som är sakägare vid en fastighetsförrättning. stadgandet i l mom. är så strukturerat och sakerna framlagda i en sådan ordning att panträttsinnehavaren lyfts fram alltför mycket. Vanligtvis är det sökanden och andra personer vars rätt direkt berörs av förrättningen som är sakägare. Utskottet föreslår att lydelsen i l mo m. förtydligas och att stadgandet skrivs som föler: "Sakägare vid en förrättning är sökanden och ( utesl.) andra personer vilkas rätt direkt berörs av förrättningen. Innehavaren av panträtt är sakägare då en styckningsfastighet eller ett område med stöd av 28 eller 134 befrias från inteckningar utan samtycke av innehavaren av panträtt (u tes!.)." 4 kap. styckning 31. Enligt paragrafen sker styckning i regel enligt avtal mellan sakägarna. Avtalar sakägarna vid en styckningsförrättning om tillägg eller ändring som innebär överlåtelse av mark, skall avtalet ingås på det sätt som anges i ordabalken. I så fall kan förrättningsingenören enligt 2 mom. vara vittne i stället för ett köpvittne. Med beaktande av att alla förrättningsingenörer enligt köpvittnesförordningen som utfårdas med stöd av ordabalken på tänstens vägnar kommer att vara köpvittnen föreslår utskottet att meningen i 2 mom. stryks såsom obehövlig. 9 kap. Nyskifte 72. I paragrafen påförs vatten- och milödistriktet vissa uppgifter. Med stöd av lagen om milöförvaltningen (55/95) som gavs den 24 an u- ari 1995 och som träder i kraft den l mars 1995 ersätts vatten- och milödistrikten av regionala milöcentral er. Hänvisande till denna ändring i lagstiftningen föreslår utskottet att uttrycket "vatten- och milödistriktet" i 2 mom. ersätts med "den regionala milöcentralen ". 12 kap. Reglering av byggnadsmark Hänvisande till det som utskottet uttalar i den allmänna motiveringen föreslår det att 12 kap. om reglering av byggnadsmark (föreslagna ) stryks i lagförslaget. I och med att dessa stadganden stryks ändras numreringen av fölande kapitel och paragrafer. Hänvisningsstadgandena i paragraferna måste därför usteras. Vidare skal: hänvisningen till byggnadsmark i paragrafen om ändringssökande strykas. 14 kap. Servitut 159. I paragrafen stadgas att det vid en förrättning där en registerenhets område ändras också skall utredas tidigare servitut och behövliga föreskrifter meddelas om dem. Utskottet framhåller att stadgandena i paragrafen är viktiga såtillvida att de förebygger oklarheter och oskäligheter i servitutsrättsliga förhållanden i samband med ändringar i fastighetsindelningen. I sådana fall är det viktigt att också ägaren till en fastighet belagd med servitut betraktas som sakägare vid förrättningen (se HD 1993:56). 15 kap. Förrättningsförfarande 168. Om en förrättning gäller en fastighet eller ett visst område som ägs av flera gemensamt och det vid förrättningen inte är fråga om klyvning av en fastighet, räcker det enligt 2 mom. att kallelsebrevet tillställs en av ägarna. I flera av de sakkunnigutlåtanden som utskottet fått anses det att stadgandet om information inte garanterar att samfållda ägare får ut sin rätt.

5 5 Utskottet anser att det inte räcker med att kallelsebrevet bara skickas till den delägare som förrättningsingenören bestämmer. Delägarna i stora dödsbon bor ofta på olika håll i landet och den som får kallelsen förstår inte alltid nödvändigtvis att saken är så viktig att de övriga bör informeras trots att det kan vara fråga om en mycket viktig ägotvist eller rågångstvist. Utskottet påpekar att stämning vid underrättsprocessen i regel delges alla särskilt när saken gäller två eller flera parter gemensamt. På dessa grunder föreslår utskottet att 2 mom. ändras. Specialstadganderna om tillkännagivande av en vägförrättning i 43 lagen om enskilda vägar föreslås bli ersatta med en hänvisning till fastighetsbildningslagen. Trots att lösningen i sig är helt lämplig anser utskottet att nuvarande 43 2 mom. om delgivning till ett väglag i lagen om enskilda vägar bör nämnas särskilt i fastighetsbildningslagen. Med stöd av det ovan sagda föreslår utskottet ord- och skogsbruksutskottet att mom. får fölande ändrade lydelse: "Om förrättningen gäller en fastighet eller ett visst område som ägs av flera gemensamt, skall kallelsebrevet tillställas alla samfällda ägare särskilt. Om förrättningen gäller ett samfåll t område och det vid förrättningen inte är fråga om skifte av området eller om en fastighetsbestämning enligt 101 l mom. 2, 4 eller 5 punkten eller en motsvarande åtgärd, tillställs kallelsebrevet delägarlaget med iakttagande av 26 lagen om samfålligheter. Om förrättningen gäller ett område till vilket flera fastigheter har servitutsrätt eller en rätt enligt lagen om enskilda vägar och det inte är fråga om upphävande, flyttning eller ändring av denna rätt, räcker det att kallelsebrevet tillställs en av innehavarna av rätten. Brevet tillställs dock väglaget, om det av förrättningsansökan framgår eller annars är känt att förrättningen gäller väglagets väg." 169. Enligt l mom. skall kallelsen publiceras i en tidning i sådana fall, då det råder ovisshet om vem som är sakägare vid förrättningen. I motiveringen nämns som exempel på paragrafens syfte fastighetsbestämning som avses i föreslagna mom. Utskottet uppmärksammar att det åtminstone vid en del av förrättningarna enligt 101 l mom. 2 punkten kan uppstå ett likadant behov. Flera olika parter kan ställa krav på äganderätten till exempelvis en ö som är ett oklart fall vad gäller fastighetsbildningen, trots att förrättningsingenören inte nödvändigtvis på förhand kan sluta sig till vilka de är utifrån uppgifterna i fastighetsregistret I paragrafen stadgas om den tid inom vilken protokoll skall finnas tillgängliga för sakägarna. Som komplettering till paragrafmotiveringen påpekar utskottet att det inte är fråga om en ändring i sak, utan att det alltsedan 1992 har funnits ett stadgande med samma innehåll i 51 a lagen om skifte (977 /92). Vidare påtalar utskottet ett kommateringsfel i den finska texten. Det påverkar dock inte den svenska texten Enligt paragrafen avgörs ersättningar för förrättningar i regel på tänstens vägnar. Utskottet uppmärksammar att stadgandet för att ha någon som helst betydelse i praktiken också måste tillämpas när ändring söks i en förrättning. Så har det skett till exempel i avgörande HD 1986 II I l mom. finns ett hänvisningsstadgande till ordabalken vad gäller lagstadgad panträtt. Utskottet framhåller att panträtten enligt ordabalken inte börar förrän anmälan har gorts och att panträtten också kan gälla en ersättning som inte har förfallit till betalning. Därför föreslår utskottet att l mo m. usteras enligt fölande: "En fastighet, för vilken det har bestämts att ersättning skall betalas, utgör (utesl.) pant för den obetalda ersättningen och för räntan på denna på det sätt som 20 kap. ordabalken stadgar. Förrättningsingenören skall underrätta inskrivningsmyndigheten om en panträtt som avses ovan." 17 kap. Sammanslagning av fastigheter 214. I paragrafen stadgas när fastigheter får sammanslås. Det har visat sig svårt att tyda l mom. 8 punkten. Utskottet föreslår att formuleringen i 8 punkten förenklas så att den stämmer överens med 24 5 punkten om samstyckning. Punkten lyder således: "Fastigheter får sammanslås, om 8) fastigheterna inte är belastade av

6 6 inteckningar (utesl.) eller fastigheterna är belastade bara av gemensamma inteckningar av samma antal och företrädesrätt eller dessutom bara enfastighet är belastad av inteckningar med sämre företrädesrätt än gemensamma inteckningar. Vidare föreslår utskottet att 3 mom. förtydligas enligt fölande: "Det som stadgas i l mo m. 8 punkten gäller även inskrivna särskilda rättigheter som belastar fastigheter som skall sammanslås. Innan ett ärende som avses i 2 mom. l punkten avgörs, skall innehavarna av panträtt beredas tillfälle att anföra sina åsikter om saken." 218. Utskottet föreslår att l mom. för klarhetens skull kompletteras så att där också nämns andra inskrivningar enligt fölande: "Inteckningar och andra inskrivningar som har fastställts i de fastigheter som skall sammanslås belastar efter sammanslagningen den fastighet som har bildats genom sammanslagningen. I de fall som avses i mom. l punkten har alla inteckningar och andra inskrivningar som belastar den fastighet som bildats genom sammanslagningen samma företrädesrätt och i de fall som avses i 2 punkten belastas fastigheten av inteckningarna enligt den avtalade företrädesordningen." 18 kap. Införande av en tomt och ett allmänt område som fastighet i fastighetsregistret 221. I paragrafen stadgas när en tomt kan införas i fastighetsregistret. Lagen bereddes med den avsikten att alla villkor i 1-4 punkten uppfylls. Därför föreslår utskottet att ordet "eller" i slutet av l mom. 3 punkten ersätts med "och". Paragrafen får därigenom fölande lydelse: "En tomt kan införas i fastighetsregistret, om l) tomtens område tillhör samma ägare eller flera ägare så att vare delägares andel av vare område som hör till tomten är lika stor, 2) de områden som hör till tomten ägs med lika rättigheter, 3) tomtens område eller en del av området inte har utmätts eller inte hör till ett konkursbo och inte är föremål för säkerhetsåtgärder, och 4) tomtens område består av en enda fastighets område eller av ett samfällt område, eller om den utöver en enda fastighets område fått tillskott bara av ett samfällt område." 222. Enligt paragrafen skall ägaren eller ägarna till ett tomtområde ha lagfart på den fastighet eller det outbrutna område som tomten bildas av när tomten enligt 221 skall införas i fastighetsregistret. En del sakkunniga har i sina utlåtanden uppmärksammat att stadgandet är mycket ovillkorligt och därför föreslagit att kravet på bevis på äganderätten skall lindras. Utskottet menar att kravet på utredning om äganderätten till ett samfällt område eller ett outbrutet område av det samfällda området kan lindras på samma sätt som i samband med styckning enligt 22 3 mo m. Utskottet föreslår att paragrafen i detta syfte kompletteras enligt fölande: "Den eller de ägare som avses i 221 l mom. l punkten skall ha lagfart på den fastighet eller det outbrutna område som tomten bildas av. Detsamma gäller om tomten omfattar områden från två eller flera fastigheter eller outbrutna områden eller samfällda områden. Lagfart behövs inte till den del området har förvärvats genom inlösning. Kan lagfart inte bevilas för det samfällda området eller ett outbrutet område av det samfällda området, skall ägaren förete en annan behövlig utredning om delägarnas äganderätt till det samfällda området samt om äganderätten till det outbrutna området." 223. I paragrafen stadgas om inskrivningar av särskilda rättigheter som gäller ett samfällt område. I l mom. har ett fel upptäckts som det är skäl att korrigera. I 2 mom. har l punkten visat sig onödig, eftersom saken redan ingår i l mom. Således bör 2 mom. l punkten strykas och den kvarvarande 2 punkten omformuleras. Lagutskottet föreslår att paragrafen godkänns enligt fölande: "Om en inskriven särskild rättighet gäller en tomts område, likställs den med en inteckning.

7 7 Om ett samfällt område ingår i tomten, beaktas inte de inteckningar och andra inskrivningar som belastar de fastigheter som är delägare i det samfällda området." 224. I paragrafen stadgas om hur en tomt som skall införas i registret befrias från ansvar för inteckningar i fastigheter vars område hör till tomten. Enligt 3 mom. befrias en tomt från ansvar för en inteckning, när anteckning om befrielsen har gorts i lagfarts- och inteckningsregistret. Paragrafens 3 mom. har visat sig vara vilseledande och därtill helt onödig. En tomt befrias från en inteckning precis som i alla andra situationer när den behöriga myndighetens beslut om befrielse har fått laga kraft. Däremot behövs det ett stadgande i paragrafen om att pantinnehavaren i allmänhet skall höras när ett beslut om att befria en tomt från inteckningar fattas i samband med att tomten införs i registret. Utskottet föreslår därför att ett nytt 3 mom. med fölande lydelse godkänns i stället för föreslagna 3 mom. "Innan ett ärende som avses i l mo m. avgörs skall innehavare av panträtt beredas tillfälle att bli hörd, om inte inverkan av befrielsen från inteckning är ringa." 225. Enligt paragrafen skall inskrivningsmyndigheten underrättas om alla tomtbildningar. Enligt de sakkunnigutlåtanden som utskottet fått kan detta inte anses behövligt. Det räcker med att myndigheten särskilt underrättas bara om de beslut och avtal som gör det nödvändigt att ändra inteckningar och inskrivningar. Utskottet föreslår att paragrafen omskrivs enligt fölande: "Fastighetsregisterföraren skall utan drösmål underrätta inskrivningsmyndigheten, om en tomt har befriatsfrån inteckning eller om ett avtal ingåtts om företrädesordningen för inteckningar och andra inskrivningar. Anteckningar om att en tomt har bildats skall införas i lagfarts- och inteckningsregistret, när fastighetsregisterförarens beslut har fått laga kraft och tomten har införts i fastighetsregistret." 20 kap. Jorddomstolarna I paragraferna stadgas om ledamöter, tänster och behörighetsvillkor vid orddomstolarna. I motiveringen nämns tänsten som ordrättssekreterare och behörighetsvillkoren för tänsten. Utskottet påpekar att det inte är aktuellt med att inrätta ordrättssekreterartänster. 21 kap. Behandlingen av mål och ärenden vid orddomstolarna 260. I paragrafen stadgas hur orddomstolens sammanträden skall tillkännages sakägarna. Utskottet föreslår att lydelsen i l och 2 mom. preciseras enligt fölande: "Jorddomstolens sammanträde skall tillkännages ändringssökanden samt sådana andra sakägare i förrättningen vilkas rätt berörs av besvären eller som har begärt att bli underrättade, om deras adresser är kända, genom brev som postas minst 14 dagar före sammanträdet. Om det med hänsyn till sakägarnas antal eller den sak som behandlas inte är behövligt att sända meddelanden om sammanträdet per brev till sådana andra sakägare som inte har begärt att bli underrättade, skall sammanträdet dock för deras vidkommande tillkännages minst 14 dagar före sammanträdet genom kungörelse i en eller två tidningar som har spridning på orten. Om besvären gäller en fastighet eller ett outbrutet område som tillhör flera gemensamt och det inte är fråga om skifte av fastigheten, räcker det att en av ägarna underrättas om sammanträdet genom kallelsebrev. En samägare skall dock alltid underrättas om sammanträdet, om han begärt om det. Om besvären gäller ett samfällt område och det inte är fråga om skifte av området eller om skifteskomplettering, underrättas delägarlaget om sammanträdet genom kallelsebrev med iakttagande av 26 lagen om samfälligheter." 3. Lag om ändring av lagen om enskilda vägar 90. (ny) Utskottet påpekar att det beslut som avses i momentet i tidigare lagberedningshandlingar har ansetts vara a v det slag att det kan fattas av en domare utan att det uttryckligen stadgas om det. Utskottet anser att denna enda domares befo-

8 8 genhet lämpligen bör anges i lag. Därför föreslår utskottet att en ny 90 kompletterad på fölande sätt fogas till lagen: "I övrigt kan ett beslut som fattats vid en vägförrättning eller som meddelats av en vägnämnd verkställas trots att ändring har sökts i beslutet, om inte orddomstolen förbuder verkställigheten av beslutet. Härvid är orddomstolen beslutsför även med en enda ordrättsdomare." På grund av att denna paragraf har fogats till lagförslaget måste också ingressen usteras. 5. Lag om kommunens fastighetsingenör 2. Utskottet hänvisar till det som det uttalat om 5 fastighetsbildningslagen och föreslår att stadgandet om att kommunens fastighetsingenör skall stå i tänsteförhållande tas in i 2 2m om. lagen om kommunens fastighetsingenör enligt fölande: "Fastighetsingenören bör stå i tänsteförhållande. Behörighetsvillkor för en fastighetsingenör är för tänsten lämplig diplomingenörsexamen som avlagts enligt utbildningsprogrammet för lantmäteri." 10. Lag om ändring av lagen om fiske 124. (ny) Utskottet uppmärksamgör ordoch skogsbruksutskottet på att 124, som inte föreslås bli ändrad, har formulerats på samma sätt och innehåller samma hänvisningar som 45, som föreslås bli ändrad. Vidare skall det beaktas att det numera är landsbygdsnäringsdistrikten som handhar fiskeridistriktens uppgifter. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras med en 124 och att dess terminologi ändras enligt föla~~e: "Ar det för tillämpning av 8 2 mom. nödvändigt att utreda vilka vattenområden som är belägna i yttre skärgården, kan ärendet utredas vid en fastighets/ör- I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Lax, vice ordföranden Halonen (delvis) samt medlemmarna Aittoniemi, Hassi, Häkärättning som verkställs på ansökan av landsbygdsnäringsdistriktet. Förrättningen verkställs av förrättningsingenör utan gode män, och på förrättningen skall i övrigt tillämpas vad i fastighetsbildningslagen är stadgat om rågång. Förrättningen verkställs på statens bekostnad. Sedan förhållandena förändrats kan gränsen för yttre skärgården ändras vid ny förrättning." På grund av att denna paragraf har fogats till lagförslaget måste också ingressen ändras. 15. Lag om ändring av lagen om ägoregleringar på grund av vattendragsproekt 4. Paragrafen innehåller i första hand ändringar av teknisk natur. Vid utskottsbehandlingen har det kommit fram att det 1992 har gorts ändringar i vattenlagen som det måste hänvisas till i 4.Utskottet föreslår att 2 mom. kompletteras enligt fölande: "Så snart de i 21 kap. 8 a vattenlagen avsedda beslutshandlingarna har inkommit till lantmäteribyrån skall denna, om ägoreglering kan bli nödvändig, förordna om verkställande av ägoregleringsförrättning. Om det inte finns något uppenbart hinder för ägoregleringsförrättning skall lantmäteribyrån, så snart de i 19 kap. 5 a l mom. vattenlagen nämnda handlingarna inkommit till den, utfärda förordnande om sådan förrättning. I de fall som avses i 19 kap. 5 a 3 mom. och 21 kap. 8 a 2 mom. vattenlagen skall förrättningsförordnande meddelas på de villkor som stadgas i dessa lagrum. " Med stöd av det ovan sagda anför lagutskottet vördsamt att ord- och skogsbruksutskottet bör beakta vad som anförs i detta utlåtande när det utarbetar sitt betänkande. mies, Komi, Kortenieroi (delvis), Luhtanen, Mäkelä (delvis), Piha (delvis),polvi, Rossi, Savela, Seivästo, Subola och Tykkyläinen.

9 9 Avvikande åsikt Vi kan inte till alla delar omfatta uppfattningarna i den allmänna motiveringen till utlåtandet när det gäller stadgandena om kommunens rätt att föra talan och inskränkningar i delningsrätten. Vi anser att 17 och 34 i förslaget till fastighetsbildningslag borde ha ändrats på fölande sätt. 17. Enligt gällande lag har kommunen rätt att framställa yrkanden som grundar sig på lagen om skifte inom planläggningsområde vid alla lantmäteriförrättningar inom kommunens område och att anföra besvär över dem. F örslaget till lagstiftning om fastighetsbildning försämrar kommunens tillgång till information, rätt att föra talan och rätt att anföra besvär avsevärt ämfört med det rådande läget och flyttar i praktiken samtidigt över en del beslutsbefogenheter till de statliga myndigheterna. I sitt utlåtande godkände en maoritet i lagutskottet dock lagförslagets 17. Det betyder att kommunen har rätt att föra talan vid en förrättning inom ett område som används för tätortsbebyggelse, inom generalplane-, stadsplane-, byggnadsplane- eller strandplaneområde eller inom ett område där det gäller byggnadsförbud på grund av att det görs upp en stads- eller byggnadsplan eller för vilket det enligt 123 a byggnadslagen är nödvändigt att göra upp en strand plan. Däremot kommer kommunen inte att ha rätt att föra talan inom ett område som omfattas av bestämmelser om byggnadsplatsen enligt byggnadsordningen. Det betyder att kommunerna har betydligt sämre möligheter att planlägga områden och genomföra planerna, vilket även många sakkunniga har påpekat i sina utlåtanden. Med stöd av det ovan sagda anser vi att 17 2 mom. bör lyda som föler: "Kommunen har rätt att inom sitt område föra talan vid en förrättning inom ett område med tätbebyggelse, ett genera/plane-, stadsplane-, byggnadsplane- eller strandplaneområde eller ett område som omfattas av föreskrifterna om byggnadsplatsen i byggnadsordningen eller där byggnadsförbud råder för uppgörande av en plan eller för vilket det är behövligt att uppgöra en strandplan enligt 123 a byggnads/agen. " 34. Genom lagförslaget uppluckras begränsningarna i delningsrätten såtillvida att lagen inte längre förbuder delning inom ett område där det på grund av generalplanen råder byggnadsförbud. Därigenom blir det möligt att göra markaffärer där köparen inbillar sig att han kan bygga på sin mark, men där marken i sälva verket är belagd med byggnadsförbud. Om det inom något område uppstår en markägargrupp som köpt upp fastigheter utan byggnadsrätt i tron att det hör byggnadsrätt till dem, försvåras planläggningen av området, särskilt som generalplaneringen kommer att bli den viktigaste planläggningsnivån. En uppluckring av begränsningarna i delningsrätten kan leda till särskilt svåra problem inom strandområden. Om begränsningarna luckras upp enligt regeringens förslag kan en markägare vars stränder kommer att omfattas av en generalplan säla sina byggnadsrättslösa stränder till någon som inte känner de lokala förhållandena och som tror sig köpa stugtomter. Därför bör delning förbudas inom områden som är belagda med byggnadsförbud för uppgörande av en generalplan. I ett utlåtande från milöministeriet föreslås vidare att styckning skall förbudas i föreslagna 34 l mom. inte bara inom ett område som anvisats som rekreations- eller skyddsområde i en fastställd generalplan utan också på områden som anvisats för dessa ändamål i en regionplan. Vi anser att förslaget är högst motiverat. Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att 34 l mom. skall få fölande lydelse: "Inom ett område som i en fastställd region- eller generalplan har anvisats som rekreations- eller skyddsområde får inte en fastighet som är avsedd som byggnadsplats bildas genom styckning, om det avsevärt försvårar användningen av området för det ändamål som anges i planen. En fastighet får inte heller bildas genom styckning inom ett område som är belagt med byggnadsförbudför uppgörande av en generalplan." Helsingfors den 3 februari 1995 Satu Hassi Mara-Liisa Tykkyläinen Iivo Polvi Leena Luhtanen Tara Haloneo

10