Dammet Dammvaktarboställe. Under Gäddhult i Kyrkböckerna benäms torpet Spängera i folkmun även kallad Killinges. (Sätila boken sidan 66.

Transkript

1 Dammet Dammvaktarboställe Under Gäddhult i Kyrkböckerna benäms torpet Spängera i folkmun även kallad Killinges. (Sätila boken sidan 66.) På kartan ovan från 1858 kan man se torpet placerat vid utloppet av Övre Ingsjön. Torpet finns redan omnämt i Sätilas husförhörslängd från Torpets historia hör samman med Annestorps fabriker i Lindome Spinneriet startades av en engelsk handelsfirma med byggstart Marken var billig och de hade tillgång till vattenkraft. Snart visade det sig att Lindomeån var otillräcklig som kraftkälla. Firman köpte strandremsor uppströms och kunde inrätta dammverk, så att vattnet kunde släppas ut vid behov. Det berättas att hela dalen kunde dränkas om höstarna när dämmena blev välfyllda.

2 Dämmet vid Spänngera hade träluckor som kunde höjas och sänkas, för att på så sätt kunna reglera vattenflödet. Vid bron i Oset fanns ett dämme nere i Anderstorp ett annat. Ur Lindomeboken berättas Det var höstflod och Verner hade dämt över dubben. Far tog sin kryckekäpp bredvid sig i kärran och körde ut till Anderstorp och gick ut till arm-hålorna i vattnet och satte ner kryckan och dro upp dämmeplankor. Dom gick inte att få ner igen innan höstfloden var över. Hemma gick vi och bar skylar upp på det torra. Över fundamenten gick en träbro som var en del av den gamla vägen. Under våren fram till midsommar flottades mycket virke från Björketorp, Bollebygd och Sätila genom Ingsjöarna och ner genom Lindomeån, för att förse Lindome snickarna med virke. Vid bra vind kunde flotten drivas med hjälp av brädsegel. Vid motvind eller stiljte fick man dra brädorna från land med hjälp av landtåg Dessa brädflottar skulle vara så samman- satta att de kunde göras smalare när de skulle dras genom bron.

3 Ur boken Sätila historia med födelsebok finns en beskrivning av området som skrivits i mitten av 1800-talet i samband med att man upprättade en sockenkarta Vid övre Ingsjön och hemmanet Gäddhults ägor hava ägarna till Anderstorps Bomullsspinnerier i Lindome socken uppfört en större vacker dammbyggnad av omkring 100 alnars längd, att begagnas för vattnets kvarhållande i sjön, och efter behov utsläppas. Dammen, som är murad av gråsten, har utom luckorna särskild ränna för flottning, och är av den bredd att att han med åkdon kan överfars, och således begagnas såsom bro. Då denna betydliga anläggning höjt vattnet ända till 8 fot och däröver, över dess gamla vattenyta, hava och kringliggande ägor därav skadats. Detta ersättes enligt upprättade och behörigen undertecknade kontrakter med 10 till 50 Riksdaler Riksmynt årligen till varje strandägare. Några hemman hava likväl på en gång erhållit ersättning med 3 till 400 Rikstaler samma mynt Här på platsen hade fabriken behov av en dammvakt som skötte luckorna. Vakten blev ersattes med garn från Anderstorps fabriker. Detta torpets historia är också Anders Larssons historia. Det vi vet om honom är vad vi kan hämta från Sätila Kyrkoböcker. Anders som var född 1807 i Östads församling kom inflyttande till Sätila Han gifter sig i september 1834 med Catrina Olofsdotter, som han säkerligen träffade under den tiden när båda arbetade som dräng och piga på Kalvshults gård. Catrina var född 1796 och kom ursprungligen ifrån byn Grimmered där hennes far hade en gård. I lysningsboken står antecknat att Anders är antagen som torpare under Ingsered. Torpet benäms Killingshage. I en tidigare torpinventering uppges att torpet vid Övre Insjöns utlopp kallades Killingen så namnet togs väl med när flytten från Ingsered till Gäddhult som gjordes omkring De som hade bänkat sig i Sätila kyrka den första söndagen i mars 1857 fick från predikstolen uppläst en kunggörelse att Laga skifte skulle äga rum på alla ägorna på Gäddhults hemman. En drygt arbete startade. Gränser skulle dras upp, ägor delas, hus flyttas. Även torpen under Gäddhult måste i vissa

4 fall få ny placering. Så skedde med Dammet och torpet är därför noggrant beskrivet i Laga Skiftes handlingarna. Stugan är 6 meter lång, 4 meter bred och 2,25 meter hög, byggd av timmer, brädfodrad och täckt med bräder. Den bestog av en förstuga och stuga. En murarmästare var på plats för att för att uppsätta och kalka spis och bakugn. Ladugårdslängan med fähus och lada var 5,5 meter lång, 3,25 meter bred och 1,80 meter högt. Taket var täckt med dels med halm och dels med bräder. Annestorp fabriker hade när man anlagt dammet vid Ingsjön också låtit bygga ett magasin. Detta magasin säger sig Anders ha köpt och vill därför få flyttningen bekostad. Fövaltningsmännen vill att Anders lagligen skall styrka han är ägare till byggnaden. Detta kan han uppenbarligen och han får byggnaden flyttad Detta foto sägs vara taget vid torpet. I laga skifteshandlingarna besktivs en källare med stenväggar täckt med trindstockar grus och bräder Nog passar väl den beskrivningen bra på huset på bilden?

5 När Catrina går bort 1866, 69 år gammal, hade de ett äktenskap bakom sej som varat i 36 år. Av bouppteckningen efter Catrina får man en liten inblick över hur livet på torpet kan ha sett ut. Paret hade förutom ko och gris även 2 får. En vävstol med tillbehör, två spinnråckar och ett herfeträ fanns i stugan så man får anta att får ullen togs om hand av frun i huset. Dessutom säjs det att Anders av Anderstorops fabriker för sitt arbete som dammvakt, fick ersättningen i garn. Enligt den beskrivning som finns till sockenkartan över Sätila rörande 1800-talets första hälft så är bomullsvävningen mera allmän. garnet hämtades från förläggare i kinnasocken, och en flitig väverskakan med tillhjälp vid uppsättning m.m.tillverka 6 a 8 stycken på året, som efterolika breddoch mönster betalades med12 till 15 R.dr Vi får anta att Catarina var en av dessa väverskor och eftersom hon inte hade en barnaskara att ta hand om så borde hennes vävlön vara ett gott tillskott till familjens försörjning. När jag läser bouppteckningen och ser platsen för stugan framför mig så tänker jag mig Catrina vid vävstolen. Jag tänker att den är placerad framför fönstret så att dagsljuset kan utnyttjas så mycket som möjligt. Härifrån kan hon lyfta blicken och ha uppsikt på de människor som passerar på vägen utanför stugan. Eller kanske hade hon utsikt över sjön? Kunde hon också se det vackra i denna plats eller var det bara ett vardagens slit? Jag tänker vidare att Caffe Tjettellen av koppar står på sin brandring i den öppna spisen. Wägguret tickar rofyllt. Vad tänker hon på? Sörjer hon för de barn hon och Anders aldrig fick? En liten gosse växte ändå upp i torpet. I en tidigare torpinventering näms att de hade ett fosterbarn: Andreas Eriksson Rosendal * 24/ Enl. Sätila släktbok (sid 38) var Andreas son till soldaten för Bolg Erik Rosendal och Anna Jonasdotter Båda föräldrarna dog i bröstsjukdom så när Andreas var 4 år var han föräldralös.

6 Lite flärd var Catrina förunnat. Hon hade ett lintygsspänne av silver och två armknappar också dessa av silver. Hon hade nio schalar av bomull, tre randiga, fyra vita och två rosiga. De rosiga måste vara köpedukar. Jag antar att det var lite guldkant att få unna sig något som inte var hemmagjort utan rosigt när så mycket var randigt som kom från de egna vävstolarna När Catrina har dött så gifter Anders om sig efter två år med den 36 år yngre Helena Andersson Udd som vid vigseln är 25 år. Även detta äktenskap blir också långt och varar tills Anders går ur tiden. Makarna har då delat livet i 35 år. Helena kom ifrån Uddatorpet. Hennes far hade varit soldat för Ubbhult Gunnagårds rote och efter avskedet flyttade familjen till ett torp på Höga Svedjan under Ubbhult Jonsagård, i folkmun kallad Uddsa. Också i detta äktenskap fanns ett fosterbarn i huset Udda Jenny * 23/ Att Jenny bodde här har en av hennes söner berättat. Helena var faster till Jennys pappa. Jenny kom hit efter det att hennes mamma gått bort När Anders dör 14 januari 1903 vid en ålder av 97 år har prästen antecknat att dammvakten vid Gäddhult var socknens äldsta innevånare Helena bor kvar till 6 december 1920 då hon flyttar till Smälteryd och ålderdomshemmet. Här lever hon till hon går bort efter att ha fyllt 80 år En liten nedtecknad ramsa: Helena, Helena tycker du att det går an att överge Killingen och ta Petter till man?

7 På torpet har bott: Anders Larsson * 19/ Död 14/ Sta giftet : 28/ Catrina Olofsdotter * 08/ Död 24/ dra giftet : Helena Andersdotter / Udd * 02/ Död 20/8 1923

8 Nien tillsammans med skolbarn vid höbärgning i Gäddhult Karl Olsson Nien Karl Olsson var född i Inseredsos,Lindome socken 20 maj 1874 och blev siste som bodde på torpet. I kyrkböcker skrivs han som snickare och efter det att hans föräldrar är döda flyttar han runt på olika gårdar och och försörjer sig med snickeriet flyttar han till Gäddhult Sätila, och 1932 flyttar han till torpet. Huset plockas så småningom ner och flyttade med Nien till Flygsnäs och där det sattes upp vid stranden av Ingsjön. Stugan kom att göra ytterligaree en flytt, till Ålgårdsbacka i Lindome, och är där stommen till det torp som jag idag har i min ägo. Källor: Sätila Kyrkoböcker Bouppteckning 1866 Catrina olofsdotter Laga skifteskarta med handlingar 1858 Pettersson - Tornehed Karlarna hyvlade, kvinnorna polerade Christina Nilsson - Werners fabriker en textilfabrik Sätilas histoeia med födelsebok. - Utdrag ur beskrivning en till sockenkartan rörande 1800-talets första hälft nedtecknat av H.E. Leander.