Arbetsmarknadsrapport 2012

Transkript

1 Arbetsmarknadsrapport 2012

2 PROJEKTLEDARE: Ann-Christin Jans PROJEKTSAMORDNARE: Mohammad Taslimi PROJEKTDELTAGARE: Maria Mikkonen, Erika Rosén, Eleni Savvidou, Rolf Adolfsson, Anna Andersson, Marie Gartell, Christer Gerdes, Fredrik Jansson Dahlén, Fredrik Johansson Tormod, Tomas Liljegren, Petra Nilsson, Jan Norberg, Lena Stoltz, Johnny Zetterberg OMSLAG: Heléne Bergman

3 Dnr: AF-2011/ Datum: Återrapportering enligt regleringsbrevet för 2012 Arbetsmarknadsrapport 2012 Enligt regleringsbrevet för 2012 ska Arbetsförmedlingen senast den 1 juni 2012 lämna en Arbetsmarknadsrapport med en samlad redovisning och analys av hur myndigheten arbetar för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och hur myndigheten fullgör sina uppgifter enligt sin instruktion. Rapporten ska lämnas till regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet), Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF). Arbetsmarknadsrapporten är myndighetens återrapport till regeringen. Analysen avser utöver detta att ge bidrag till ledningens och styrelsens policyslutsatser. Rapporten är även tänkt att användas på arbetsförmedlingar för att skapa ett erkännande av hur arbetet på lokal nivå förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt års rapport är strukturerad enligt följande. Kapitel ett beskriver Arbetsförmedlingens verksamhet. Kapitel två beskriver utvecklingen på arbetsmarknaden. Analysen i kapitel tre syftar till att beskriva arbetsmarknadens funktionssätt och vad arbetsmarknadspolitik kan göra för skillnad. I kapitel fyra redogörs slutligen för Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Angeles Bermudez- Svankvist. Ärendet har föredragits av Ann-Christin Jans. I den slutliga handläggningen har chefen för Analysavdelningen Clas Olsson, enhetschef Susanna Okeke samt biträdande generaldirektör Jan-Olof Dahlgren deltagit. Angeles Bermudez-Svankvist Ann-Christin Jans 3

4 Innehållsförteckning Sammanfattning 6 1. Arbetsförmedlingens verksamhet Arbetsförmedlingens uppdrag och förutsättningar Arbetsförmedlingens arbete Arbetsförmedlingens kunder Utvecklingen på arbetsmarknaden Utbudet av arbetskraft Arbetskraftsefterfrågan Matchningen på arbetsmarknaden Utsatta grupper Hur påverkar Arbetsförmedlingen arbetsmarknadens funktionssätt? Arbetsförmedlingens förutsättningar för att bedriva verksamhet Matchningsinriktade insatser Program, särskilda uppdrag och subventionerade anställningar Samarbetet med kompletterande aktörer Matchningen på arbetsmarknaden Arbetslöshetsförsäkringen Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen Andelen arbetslösa med ersättning Information om försäkringen Kravet på aktiv arbetssökande Uppföljning och kontroll av sökaktiviteten 146 Referenser 159

5 5

6 Sammanfattning Arbetsförmedlingen är en omvärldsberoende myndighet där konjunkturläget på arbetsmarknaden har stor betydelse för det dagliga arbetet. Konjunkturen har de senaste åren karaktäriserats av relativt snabba svängningar vilket ställer krav på Arbetsförmedlingen att snabbt anpassa sig efter hur antalet arbetssökande och arbetskraftsefterfrågan förändras. Finanskrisen 2008 förväntades innebära en kraftig försämring av arbetsmarknadsläget och till följd av det gav regeringen Arbetsförmedlingen utökade resurser så att myndigheten skulle kunna ställa om verksamheten till fler insatser tidigt i de arbetssökandes arbetslöshetsperioder. Under samma period inleddes även ett arbete med att utöka Arbetsförmedlingens verksamhet med tjänster från kompletterande aktörer vilket medförde att Arbetsförmedlingens verksamhet i större utsträckning än tidigare kom att utgöras av beställningar och upphandlingar. Under 2010 gavs Arbetsförmedlingen ytterligare ansvar för att minska utanförskapet på arbetsmarknaden genom införandet av det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion som riktar sig till de personer som förbrukat maximalt antal ersättningsdagar från sjukförsäkringssystemet och det så kallade etableringsuppdraget som riktar sig till nyanlända. Båda dessa förändringar har fått betydande inverkan på de grupper som ligger inom Arbetsförmedlingens ansvarsområde. De nya uppdragen har tillsammans med utvecklingen på arbetsmarknaden under de senaste åren bidragit till att antalet inskrivna arbetslösa som har en förhållandevis utsatt position på arbetsmarknaden personer med lägre utbildning, utrikes födda, äldre och personer med en arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning har ökat kraftigt. Sedan 2008 har antalet personer som tillhör dessa grupper nästintill fördubblats och utgör numera majoriteten av dem som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Som en följd av detta har arbetsförmedlarens yrkesroll blivit allt mer komplex. Idag arbetar många förmedlare inte enbart med att stötta de arbetslösa i arbetssökandet matchningsuppdraget. Arbetet med att stötta de arbetslösa i steget före matchning förberedelse till arbetslivet har ökat allt mer i betydelse. Till uppdraget med arbetsmarknadsrapporten hör att redovisa indikatorer som visar hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till att förbättra matchningen, prioritera dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och därigenom öka sysselsättningen. Dessutom är uppgiften att redovisa indikatorer som belyser Arbetsförmedlingens arbete med uppdraget inom arbetslöshetsförsäkringen, det vill säga att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring. 6

7 Utvecklingen på arbetsmarknaden Under 2010 och första halvåret av 2011 ökade både utbudet och efterfrågan på arbetskraft. Antalet personer i arbetskraften och andelen sysselsatta ökade samtidigt som arbetslösheten minskade. Sensommaren 2011 och tiden därefter kom dock till stor del att präglas av den finansiella oron inom Europa och i USA vilket medförde att den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden bromsades upp. Andra halvåret 2011 minskade antalet nyrekryteringar kraftigt samtidigt som kvoten mellan antalet lediga platser och arbetssökande vände neråt. Mått på den strukturella obalansen mellan utbudet och efterfrågan på arbetskraft indikerar att obalansen har ökat något regionalt samtidigt som fler av de arbetssökande har saknat den yrkeskompetens som har efterfrågats på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens verksamhet Arbetsförmedlingen är den enskilt mest använda formella rekryteringskanalen på den svenska arbetsmarknaden. Under 2011 fanns 42 procent av alla lediga platser tillgängliga på Platsbanken. Andelen som har ökat sedan 2009 varierar med konjunkturen och är vanligtvis högre när efterfrågan på arbetskraft är hög och lägre när efterfrågan på arbetskraft minskar. Den vanligaste rekryteringskanalen är dock informella kanaler. En förklaring till att arbetsgivare väljer informella kanaler eller nätverk är att dessa förmedlar kvalitativ information. Mycket av den avgörande informationen vid rekryteringstillfället förmedlas genom personliga möten av olika slag. Ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv innebär dock tillbakahållen information att arbetssökande som saknar rätt kontakter, men som i övrigt har rätt kvalifikationer, riskerar att stängas ute från tjänster samtidigt som arbetsgivare riskerar att inte få tag på de sökande som är mest kvalificerade. Att informella kanaler dominerar rekryteringsprocessen kan vara problematiskt med tanke på att andelen arbetssökande som tillhör utsatta grupper har ökat kraftigt under de senaste åren. Många av dem som tillhör dessa grupper saknar egna kontaktnät och har svårt att hävda sig i konkurrensen om lediga platser. För dessa grupper blir Arbetsförmedlingens möjlighet att agera som utvidgat kontaktnät extra viktigt. Arbetsförmedlingen arbetar därför även på nationell nivå med att upprätta samarbetsavtal med stora arbetsgivare och under 2011 har avtal slutits med flera stora arbetsgivare. Arbetet har skett i syfte att utvidga kontaktnätet med arbetsgivare så att detta kan bli tillgängligt för personer med svag ställning på arbetsmarknaden som exempelvis unga, nyanlända och personer med funktionsnedsättning. Liksom i fallet med Arbetsförmedlingens marknadsandel av lediga platser varierar också behovet av Arbetsförmedlingen som informationsförmedlare med konjunk- 7

8 turens utveckling. Andelen tenderar att vara mindre när antalet arbetssökande per arbetsförmedlare är förhållandevis stort och antalet platser att söka är få. Andelen arbetssökande som har fått hjälp av Arbetsförmedlingen som lett till arbete ökade under 2011 och uppgick till 27 procent. Drygt var fjärde arbetssökande uppger således att Arbetsförmedlingens insatser var betydelsefulla för att de skulle få anställningen. En stor del av de arbetsgivare som anmält en ledig plats är nöjda med hur Arbetsförmedlingen har hanterat deras ärende. Andelen som är nöjda med hur deras ärenden har hanterats har varit relativt konstant det senaste decenniet men har ökat under det senaste året. Mätningar visar att mellan procent av arbetsgivarna är nöjda och att de har fått tillräckligt med sökande för att kunna anställa. Att hjälpa personer med svag ställning på arbetsmarknaden Arbetsförmedlingen ska i sin verksamhet prioritera de personer som står långt från arbetsmarknaden och därmed bidra till att långsiktigt öka sysselsättningen. För att öka möjligheterna för arbetssökande med begränsad konkurrensförmåga att få arbete erbjuder Arbetsförmedlingen kompletterande insatser bland annat i form av utbildning och olika typer av subventioner. En viktig fråga är om de insatser som riktas till arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden verkligen når fram till dem som behöver insatserna allra mest. Analyseras frågan empiriskt visar resultaten att arbetsmarknadspolitiska program och subventionerade anställningar bidrar till att minska skillnaderna i jobbchanser mellan dem med bättre och sämre konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar är insatser som Arbetsförmedlingen har arbetat med under lång tid. I denna arbetsmarknadsrapport redovisas effektskattningar av hur arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning och stöd till start av näringsverksamhet påverkar deltagarnas möjlighet att få ett arbete utan stöd. Skattningarna visar på stora positiva effekter av stöd till start av näringsverksamhet. En viktig förklaring till den stora effekten kan vara att personer som beviljats stödet har sådana egenskaper att det ger dem en fördel på arbetsmarknaden. Effekterna av arbetsmarknadsutbildning ökade under första delen av 2000-talet men har därefter minskat och uppvisar mycket små effekter för 2010 och Arbetspraktik som tidigare har haft en liten positiv effekt på utflödet till arbete utan stöd har de senaste två åren saknat en positiv effekt. En förklaring till de allt sämre resultaten för arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik kan vara att de som får ta del av programmen står längre ifrån 8

9 arbetsmarknaden. Detta kan ha lett till att programmen i vissa fall har getts till arbetssökande som inte fullt ut har kunnat dra nytta av dem. Under senare år har flera nya program introducerats i Arbetsförmedlingens verksamhet infördes garantierna: jobbgarantin för ungdomar och jobb och utvecklingsgarantin. Forskningen ger ingen entydig bild om huruvida jobbgarantin för ungdomar ökar sannolikheten för deltagare att få ett arbete, även om det mesta tyder på att de sammantagna effekterna av programmet ökar möjligheterna för unga att få jobb. Det finns dock en stor spridning av hur mycket tid som deltagarna lägger ner på olika aktiviteter i programmet. Jobb- och utvecklingsgarantin är Arbetsförmedlingens största insats och det är därför viktigt att följa upp vilken effekt programmet har. Att i princip samtliga arbetslösa som varit arbetslösa i drygt ett år skrivs in gör det dock svårt att utvärdera programmets effekter. De studier som finns har därför varit inriktade på att följa upp programmet och beskriva deltagarnas uppfattning. Studierna visar att deltagarna lämnar programmet i varierande grad under programtiden. Generellt minskar sannolikheten att de arbetssökande lämnar programmet över programtiden de som står närmast arbetsmarknaden är också de som lämnar först. Två grupper som har haft särskilt svårt att lämna programmet är personer med arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning och personer i åldern år. Ett antal intervjuundersökningar har genomförts för att fånga deltagarnas bild av programmet. Studierna riktar sig till de två första faserna i programmet. Resultaten från dessa undersökningar visar att knappt hälften är mycket eller ganska nöjda med programmet, en fjärdedel är ganska eller mycket missnöjda medan resterande deltagare varken är nöjda eller missnöjda. De som deltar i programmet ska erbjudas aktiviteter som motsvarar hela deras arbetsutbud. Studierna pekar dock på att Arbetsförmedlingen har haft svårt att leva upp till denna ambition. Framförallt har det varit svårt att få fram arbetsplatsförlagda aktiviteter. Den studie som har riktats till deltagare i sysselsättningsfasen visar att nära 80 procent upplevde aktiviteterna inom programmet som meningsfulla. Programmet arbetslivsintroduktion har funnits sedan den första januari 2010 och vänder sig till de personer som förbrukat maximalt antal ersättningsdagar i sjukförsäkringen. Programmet varar i maximalt tre månader och syftar till att kartlägga deltagarnas förutsättningar och möjligheter att ta del av Arbetsförmedlingens hela tjänsteutbud. Under 2010 deltog totalt personer i programmet och under personer. Uppdraget har medfört att Arbetsförmedlingen har fått en bredare målgrupp än tidigare. Flertalet av deltagarna har en långvarig ohälsoproblematik. Det är svårt att mäta på vilket sätt programmet har påverkat personernas möjligheter att komma till arbete. Arbetsförmedlingens bedömning är att det inte är möjligt att genomföra en regelrätt effektutvärdering av programmet eftersom det inte går att skapa en giltig kontrollgrupp. Flera uppföljningar av pro- 9

10 grammet har dock genomförts och dessa tyder på att en majoritet av dem som deltagit i programmet är i arbete, utbildning, öppet arbetslösa eller inskrivna i program med aktivitetsstöd efter att de avslutat programmet. En relativt stor andel av deltagarna övergår således till någon annan form av verksamhet i Arbetsförmedlingens regi efter det att programmet avslutats. För många deltagare är dock tre månaders insatser och aktiviteter inte tillräckligt för att klargöra arbetsförutsättningar och fortsatt planering. Av den tidmätning som genomfördes bland Arbetsförmedlingens handläggare under 2011 framgår att Arbetsförmedlingen lägger ner betydande resurser på deltagarna i programmet. Sedan december 2010 har Arbetsförmedlingen det övergripande samordningsansvaret för att hantera etableringen av nyanlända flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. Under 2011 har personer omfattats av etableringsuppdraget av vilka hade en etableringsplan i slutet av Det är ännu för tidigt för att utvärdera effekterna men den genomsnittliga tiden mellan beviljat uppehållstillstånd och inskrivning på Arbetsförmedlingen har minskat kraftigt. Arbetslöshetsförsäkringen som omställningsförsäkring Rapporten redogör också för Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen. En generös försäkring har många fördelar ur ett fördelningspolitiskt perspektiv men också avigsidor i form av att ersättningstagare kan bli mindre benägna att söka arbete, mindre angelägna att pendla till jobb eller att de kanske väntar med att acceptera ett erbjudande om arbete om de ser möjligheter till att få ett bättre erbjudande framöver. Villkoren innebär i grova drag att de som får ersättning ska söka arbete aktivt, inte ha något hinder att ta ett arbete, medverka till att upprätta en handlingsplan och vara beredda att ta ett erbjudet arbete. Inom ramen för detta ska Arbetsförmedlingen kontrollera så att de arbetssökande uppfyller grundvillkoren för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingen ska upprätta handlingsplaner för arbetssökande både med och utan ersättning. Syftet med den individuella planen är att underlätta sökprocessen och att den ska utgöra ett hjälpmedel för både den arbetssökande och Arbetsförmedlingen. Omkring 70 procent av alla sökande fick 2011 en handlingsplan upprättad inom 30 dagar efter att de skrivits in på Arbetsförmedlingen. Det fanns dock stora skillnader mellan olika arbetsmarknadsområden. Även egenskaperna hos de arbetslösa verkar ha haft betydelse för om de arbetssökande fick en handlingsplan inom 30 dagar. Ungdomar prioriteras och arbetssökande med ersättning från arbetslöshetskassan fick en handlingsplan upprättad tidigare än de som saknade ersättning från en arbetslöshetskassa. 10

11 Arbetsförmedlingen är skyldig att i anslutning till inskrivningen informera arbetssökande om möjligheten att ansöka om arbetslöshetsersättning och de villkor som måste uppfyllas för att den arbetssökande ska ha rätt till ersättning. Cirka 80 procent av dem som har ersättning uppger att de känner till villkoren i försäkringen. Mätningar visar också att sökaktiviteten hos arbetssökande med ersättning genomgående har upprätthållits på en jämn nivå de senaste åren både vad gäller nedlagd tid och antalet sökta jobb. Arbetsförmedlingen ska även informera arbetslöshetskassan, genom att lämna en underrättelse, om förhållanden som kan tänkas påverka ersättningsrätten för den arbetssökande. Exempel på sådana förhållanden är om den arbetssökande avvisar ett lämpligt arbete eller inte uppfyller grundvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen för rätt till ersättning. Det finns dock betydande svårigheter i att mäta omfattningen av det förväntade antalet underrättelser. Det beror på att det inte går att utläsa från statistiken hur många underrättelser som Arbetsförmedlingen borde ha lämnat till arbetslöshetskassorna till följd av att de arbetssökande inte uppfyller grundvillkoren. Statistiken visar endast de underrättelser som faktiskt har lämnats till arbetslöshetskassorna. Om antalet underrättelser i förhållande till antalet arbetssökande minskar kan det således antingen bero på att förmedlarna underlåtit att underrätta arbetslöshetskassorna eller på att allt fler av de arbetssökande med ersättning faktiskt uppfyller villkoren för att få ersättning. Under 2008 och 2009 minskade antalet underrättelser i förhållande till antalet sökande vilket fick Arbetsförmedlingen att uppmärksamma problemet och vidta åtgärder. Detta kan ha bidragit till att antalet underrättelser ökade under både 2010 och En samlad bedömning Under senare år har Arbetsförmedlingen tillförts en rad nya uppdrag som har medfört att personer som tidigare fanns under andra myndigheters ansvar nu skrivs in på Arbetsförmedlingen. De nya uppdragen samt situationen på arbetsmarknaden har påverkat sökandesammansättningen och idag tillhör en majoritet av de arbetssökande grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. Detta har troligen påverkat flödet av arbetssökande till arbete, vilket ligger på en lägre nivå nu än tidigare. Under den återhämtning som skedde på arbetsmarknaden 2010 och första halvåret av 2011 ökade utflödet till arbete mer för dem som varit arbetslösa i drygt ett år, där de flesta återfinns inom jobb- och utvecklingsgarantin, än för dem med kortare arbetslöshetstider. Detta indikerar att Arbetsförmedlingens arbete med att prioritera arbetssökande som står längre ifrån arbetsmarknaden har lyckats relativt väl. 11

12 Som en avstämning för att bedöma den samlade matchningseffektivitetens utveckling används en matchningsfunktion som antas kunna sammanfatta alla de mer eller mindre komplicerade sök- och rekryteringsprocesser som ligger bakom en anställning. Skattningarna ger en sammanfattande indikation på hur Arbetsförmedlingen påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. Under 2010 och första halvåret av 2011 har matchningsindikatorn indikerat att antalet rekryteringar ligger inom det förväntade intervallet. Utifrån en historisk jämförelse har således Arbetsförmedlingen uppnått samma effektivitet som tidigare. Det finns i dagsläget inte någon allmänt vedertagen definition på vad som är en optimal omfattning av Arbetsförmedlingens kontrollinsatser i uppdraget inom arbetslöshetsförsäkringen. De processmått som finns indikerar att Arbetsförmedlingen följer de instruktioner som finns för arbetet. Information om arbetslöshetsförsäkringen och upprättandet av handlingsplaner sker i hög grad. Underrättelsegraden har, enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens (IAF:s) bedömning tidigare varit för låg. Under 2011 ökade dock både andelen anvisningar till jobb och underrättelser till arbetslöshetskassor. Om det betyder att Arbetsförmedlingen blivit bättre på att kontrollera och att underrätta arbetslöshetskassorna eller om det beror på att fler arbetssökande med ersättning inte uppfyllt villkoren för ersättning är däremot inte möjligt att besvara på ett enkelt sätt. 12

13 1. Arbetsförmedlingens verksamhet 1.1 Arbetsförmedlingens uppdrag och förutsättningar Arbetsförmedlingens uppdrag ges i Instruktion för Arbetsförmedlingen som kommer från riksdagen och regeringen. Därutöver kommer årligen ett regleringsbrev med mer detaljerade riktlinjer. I instruktionen anges att Arbetsförmedlingen ska verka för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Uppdraget kan sammanfattas i tre punkter: Effektivt sammanföra arbetssökande med arbetsgivare som söker arbetskraft. Prioritera dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Bidra till att stadigvarande öka sysselsättningen på lång sikt. Tanken att Arbetsförmedlingen ska fungera som en informationskanal mellan arbetsgivare och arbetssökande är grundläggande och har funnits med sedan Arbetsförmedlingen inrättades i början av 1900-talet. Uppdraget att Arbetsförmedlingen ska prioritera dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden infördes under 1960-talet. Som en konsekvens av detta förändrades Arbetsförmedlingens roll från att enbart fungera som mäklare mellan arbetssökande och arbetsgivare till att även bli ett verktyg för den politiska ambitionen att minska utanförskapet på arbetsmarknaden. Det tredje uppdraget, att bidra till att stadigvarande öka sysselsättningen på lång sikt, är av senare datum och skrevs in i förordningen I realiteten är ett framgångsrikt arbete med de första två uppdragen grunden för det tredje uppdraget. Tillägget lyfter dock än tydligare fram Arbetsförmedlingens roll att arbeta för att minska utanförskapet på arbetsmarknaden. Utöver arbetet med arbetsmarknadens funktionssätt ges Arbetsförmedlingen en rad andra uppdrag i instruktionen. Två viktiga uppgifter är att säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring samt att ta ett samordningsansvar för funktionshindersfrågor inom arbetsmarknadspolitiken. Sedan år 2010 har Arbetsförmedlingens uppdrag breddats i och med införandet av det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion och det så kallade etableringsuppdraget. Båda dessa förändringar har fått betydande inverkan på vilka grupper som ligger inom Arbetsförmedlingens ansvarsområde. På senare år har Arbetsförmedlingen också fått uppdraget att anlita kompletterande aktörer. 13

14 Med utgångspunkt i uppdraget organiserar Arbetsförmedlingen sitt arbete. Utöver de faktorer som ges i instruktionen och i regleringsbrevet är Arbetsförmedlingen en omvärldsberoende myndighet där konjunkturläget har stor inverkan på det dagliga arbetet. Konjunkturen har de senaste åren karaktäriserats av relativt snabba svängningar. Detta ställer krav på Arbetsförmedlingen att snabbt anpassa sig efter hur antalet arbetssökande och efterfrågan på arbetskraft förändras. Finanskrisen 2008 förväntades innebära en kraftig försämring av arbetsmarknadsläget och till följd av det gav regeringen Arbetsförmedlingen utökade resurser så att myndigheten skulle kunna ställa om verksamheten till fler insatser tidigt i de arbetssökandes arbetslöshetsperioder. Under samma period inleddes även arbete med att utöka Arbetsförmedlingens verksamhet med tjänster från kompletterande aktörer vilket medförde att Arbetsförmedlingens verksamhet i större utsträckning än tidigare kom att utgöras av beställningar och upphandlingar. Även införandet av programmet arbetslivsintroduktion och etableringsuppdraget krävde att Arbetsförmedlingen snabbt kunde ställa om till ett nytt arbetssätt. Under år 2010 och under första halvan av 2011 ljusnade arbetsmarknadsläget. Den finansiella turbulens som inleddes under mitten av 2011 hade dock en dämpande effekt på arbetsmarknaden i slutet av året. Det fortsatta kapitlet syftar till att beskriva Arbetsförmedlingens verksamhet. Inledningsvis diskuteras myndighetens resurser samt organisation, både nationellt och på de lokala arbetsförmedlingskontoren. Vidare redogörs för hur kunderna kan nå Arbetsförmedlingen via de lokala arbetsförmedlingskontoren samt via myndighetens kundtjänst, webbsida och sociala medier. Dessutom diskuteras omfattningen av samarbetet med de kompletterande aktörerna samt vilka typer av tjänster som levereras via dessa. Slutligen beskrivs Arbetsförmedlingens verksamhet med utgångspunkt från de båda kundgrupperna, arbetsgivare och arbetssökande. Avsnittet presenterar Arbetsförmedlingens erbjudande till respektive grupp. Därutöver redovisas även övergripande statistik för grupperna i syfte att ge en bild av de företag och personer som tar del av myndighetens verksamhet. 1.2 Arbetsförmedlingens arbete Arbetsförmedlingens kunder delas in i grupperna arbetsgivare och arbetssökande. Kunderna kan komma i kontakt med myndigheten genom de lokala arbetsförmedlingskontoren men även via Arbetsförmedlingen Kundtjänst eller Arbetsförmedlingen på Internet. Dessutom levererar Arbetsförmedlingen vissa av sina tjänster via så kallade kompletterande aktörer. I det följande beskrivs Arbetsförmedlingens verksamhet utifrån dessa olika leveransvägar. Inledningsvis redogörs dock för 14

15 myndighetens ekonomiska förutsättningar samt för en övergripande bild av myndighetens organisation. Tabell 1.1 Arbetsförmedlingens finansiering, miljarder kronor, utfall samt anslag 2012 Arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd Arbetsmarknadspolitiska program och insatser 2009 utfall 2010 utfall 2011 utfall 2012 anslag 32,9 37,6 30,9 34,5 4,4 7,1 6,9 8,3 Lönebidrag och Samhall 9,4 10,1 11,1 12,3 Etableringsersättning samt lotsersättning och insatser Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader - - 0,4 1,9 4,9 5,9 5,8 7,4 Nystartsjobb - skattekreditering 1,6 3,8 6,2 5,6 Summa 53,2 64,5 61,3 70,0 Källa: Arbetsförmedlingen. En förutsättning för Arbetsförmedlingens verksamhet är de ekonomiska resurserna. Dessa överblickas enklast genom att studera det anslag som myndigheten årligen tilldelas. I tabell 1.1 redovisas budgetutfallet för de senaste åren samt anslaget för år Generellt går drygt hälften av anslaget till försörjning av arbetslösa genom arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd. Därutöver delas anslaget upp i kostnader för arbetsmarknadspolitiska program samt lönebidrag och andra särskilda insatser till personer med funktionsnedsättning. 1 Sedan 2011 har det dessutom tillkommit en post som används inom ramen för etableringsuppdraget. Slutligen redovisas förvaltningsanslaget som går till kostnader för löner, lokaler och övriga driftskostnader. Anslaget är konjunkturberoende, under 2012 beräknas arbetslösheten öka vilket avspeglas i en ökning av anslaget. Utöver att arbetslösheten förväntas stiga framöver kan ökningen i anslaget också förklaras av de nya uppdrag som tillförts Arbetsförmedlingen. Regeringen har dessutom aviserat att man önskar att myndigheten ökar antalet möten med de arbetssökande 1 Den korrekta termen är funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga men av språkliga skäl kommer även förkortningen funktionsnedsättning att användas i rapporten. 15

16 varför stora delar av det ökade förvaltningsanslaget kommer att användas för att öka personaltätheten. Figur 1.1 Arbetsförmedlingens marknadsområden Källa: Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är organiserad i elva stycken marknadsområden, varav tio är geografiska och ett är nationellt och omfattar Arbetsförmedlingen Kundtjänst. Den geografiska indelningen illustreras i figur 1.1. För varje marknadsområde ansvarar en marknadschef. I marknadsområdena finns 55 arbetsmarknadsområden som är bildade utifrån de lokala arbetsmarknaderna. Ett arbetsmarknadsområde är nationellt - Arbetsförmedlingen Kultur Media. I arbetsmarknadsområdena finns de lokala arbetsförmedlingskontoren. 16

17 1.2.1 Lokala arbetsförmedlingskontor Det finns drygt 300 arbetsförmedlingskontor runt om i landet och beroende på befolkningsunderlaget är verksamheten organiserad på olika sätt även om grundtanken är att Arbetsförmedlingen ska erbjuda alla kunder en likvärdig service med hög tillgänglighet. I de större städerna erbjuder de lokala arbetsförmedlingskontoren generösa öppettider och har fullt utbyggd Direktservice med kontinuerliga aktiviteter och hög tillgänglighet för spontanbesök. Arbetsförmedlingar som inte är fullt lika stora erbjuder Direktservice men inte aktiviteter i samma omfattning som de stora arbetsförmedlingskontoren. Mindre arbetsförmedlingar saknar utbyggd Direktservice men erbjuder ändå kundarbetsplatser och service till personer som spontant besöker kontoren. De mindre kontoren samarbetar oftast med ett större kontor i närheten för att kunna erbjuda en likvärdig service. Det finns också arbetsförmedlingar som är bemannade på distans och som tillhandahåller datorer där arbetssökande själva kan söka arbete, telefon för samtal med arbetsförmedlare och videoutrustning för i första hand bokade besök med arbetsförmedlare. På orter där det tidigare endast funnits möjligheter att ha ett begränsat öppethållande förbättras tillgängligheten. Via telefon och sociala medier kan samtliga kunder komma i kontakt med Arbetsförmedlingen under stora delar av dygnet och få flertalet av sina ärenden lösta. Arbetsförmedlingen är också tillgänglig dygnet runt genom arbetsformedlingen.se. De lokala arbetsförmedlingskontoren har stor frihet i hur de organiserar sig. Kontoren anpassar sin organisation efter de lokala förutsättningarna varför det finns en mängd olika lösningar. Vanligt är att arbetsförmedlarna är specialiserade inom olika områden och arbetar med en viss grupp av dem som kommer till kontoret. Många kontor har valt en indelning där de sökande fördelas utifrån vilken del av Arbetsförmedlingens verksamhet som är aktuell (exempelvis nyinskrivna, ungdomar, personer med rehabiliteringsbehov eller deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin). Andra kontor har valt att organisera sig utifrån vilken bransch den sökande hör till. Ibland har man valt att arbeta med båda dessa indelningar parallellt. Varje sökande kopplas därmed till en specifik arbetsförmedlare vid inskrivningen men kan flyttas över till en annan arbetsförmedlare om behovet förändras. På vissa kontor arbetar dessutom alla arbetsförmedlare med arbetsgivarkontakter medan andra kontor valt en form där vissa förmedlare har ett speciellt ansvar för dessa kontakter. Även om de lokala kontoren har frihet i att organisera sig utifrån de lokala förutsättningarna bedrivs mycket utvecklingsarbete på nationell nivå för att garantera enhetlighet och rättssäkerhet. Ett exempel på ett sådant utvecklingsarbete är en nationell kampanj som genomförs under 2012 för att förtydliga vad kunderna kan förvänta sig vid ett besök på ett arbetsförmedlingskontor. Kampanjen går under namnet Kundlöften och innebär bland annat att arbetsgivare som söker efter nya medarbetare senast en vecka efter första kontakt- 17

18 tillfället ska garanteras en överenskommelse för hur Arbetsförmedlingen kan vara med och lösa rekryteringsbehovet. Dessutom ska arbetssökande i möjligaste mån ges platsförslag vid varje besök på kontoret. För att kunna stötta arbetssökande med särskilda behov har kontoren tillgång till olika typer av specialister så som exempelvis psykologer och sjukgymnaster. 2 Organisatoriskt finns specialisterna under en central avdelning (Avdelningen Rehabilitering till arbete) med egen chefslinje men de är placerade ute på de lokala arbetsförmedlingskontoren. Specialisterna utför insatser på uppdrag av arbetsförmedlarna och kan även ge arbetsförmedlarna råd inför planering och beslut i olika frågor. På många kontor finns också arbetsförmedlare som arbetar som så kallade SIUS-konsulenter (SIUS står för särskilt introduktions- och uppföljningsstöd). Yrkeskategorin ger ett individuellt stöd till arbetssökande med en funktionsnedsättning som har ett behov av stöd för att finna, få och behålla eller återgå till ett arbete. SIUS-konsulenten följer med den sökande och stöttar i arbetssökandet och hjälper vid en anställning till med introduktionen på arbetsplatsen. Därefter hjälper SIUS-konsulenten även till med uppföljning på arbetsplatsen för att personen ska kunna behålla sitt arbete. Utöver specialisttjänsterna ska Arbetsförmedlingen se till att personer som inte talar och förstår svenska får möjlighet att kommunicera på sitt eget språk. I detta syfte tillhandahåller Arbetsförmedlingen tolkar, dessa är dock inte anställda av Arbetsförmedlingen utan upphandlas av externa leverantörer. Hur kontoren, personalresurser och sökande är fördelade geografiskt visar tabell 1.2. Då specialisterna är organiserade under en separat avdelning som arbetar på uppdrag av ett eller flera arbetsmarknadsområden kan de inte fördelas geografiskt på samma sätt som övrig personal. Det genomsnittliga antalet anställda per kontor inom respektive marknadsområde varierar mellan 14 och 49 stycken. Denna variation avspeglar att befolkningsunderlaget skiljer sig mycket åt över landet. Det genomsnittliga antalet inskrivna per anställd för respektive marknadsområde varierar mellan 93 och 110 personer. För riket som helhet var det genomsnittliga antalet inskrivna per anställd 92 personer under Vissa av de inskrivna har dock subventionerade anställningar, eller andra lösningar, där kontakten med Arbetsförmedlingen inte är lika frekvent. När dessa personer exkluderas är det genomsnittliga antalet inskrivna per anställd 52 personer (arbetslösa och i program med aktivitetsstöd). 2 Arbetsförmedlingens specialister är psykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, synpedagoger, dövkonsulenter samt audionomer och specialpedagoger med inriktning hörsel. 18

19 Tabell 1.2 Antal kontor, anställda och arbetssökande fördelat på marknadsområde, november 2011 Marknadsområde Antal kontor** Antal anställda* Totalt antal inskrivna Antal arbetslösa och programdeltagare i program med aktivitetsstöd Genomsnittligt antal anställda per kontor Genomsnittligt antal inskrivna per anställd Genomsnittligt antal arbetslösa och programdeltagare i program med aktivitetsstöd per anställd Södra Götaland Småland Göteborg Halland Nordvästra Götaland Västra Svealand Stockholm Gotland Norra Mälardalen Södra Mälardalen Östergötland Södra Norrland Norra Norrland Avd. Rehabilitering till arbete 780 Af Kundtjänst 370 Centrala funktioner (huvudkontor) 1260 Totalt*** *Faktiska resurser, det vill säga exklusive semester, sjukdom och tjänstledighet. ** Det har tidigare angivits att det finns drygt 300 arbetsförmedlingskontor. Att det här summerat till färre kontor beror på att två eller flera kontor i Arbetsförmedlingens administrativa system kan betraktas som en enhet. *** I genomsnittsberäkningarna ingår chefer på lokal nivå men anställda som arbetar på Af Kundtjänst eller på Centrala funktioner (huvudkontoret) är inte inkluderade. Källa: Arbetsförmedlingen. 19

20 Utifrån en tidmätning som genomförts under 2011 kan en bild ges av arbetet på de lokala arbetsförmedlingskontoren. 3 Fördelningen utgår från det totala antalet arbetstimmar som läggs ned ute på kontoren och redovisas i figur 1.2. En majoritet av tiden ägnas åt arbete gentemot arbetssökande, totalt upptar det 51 procent av tiden. På motsvarande sätt upptar arbetet gentemot arbetsgivare 21 procent av tiden. Utöver detta läggs 16 procent av arbetstiden på internt arbete vilket innefattar exempelvis kompetensutveckling, fackligt arbete och interna möten. Vidare upptar samverkan med andra aktörer på arbetsmarknaden så som kommuner, andra myndigheter och kompletterande aktörer fem procent av arbetstiden. Den resterande delen av antalet nedlagda arbetstimmar, sju procent, ägnas åt lokalt ledningsarbete. Figur 1.2 Fördelningen av arbetet på de lokala arbetsförmedlingskontoren, 2011 Lokalt ledningsarbete 7% Internt arbete 16% Samverkan 5% Kundtid arbetssökande 51% Kundtid arbetsgivare 21% Källa: Arbetsförmedlingen. För att ge en fördjupad bild av kundarbetet redovisas i tabell 1.3 en detaljerad uppdelning av arbetet mot arbetsgivare respektive arbetssökande. Generellt utgörs en högre andel av arbetet mot arbetssökande av mötestid jämfört med arbetet mot arbetsgivare. I arbetet mot arbetssökande utgörs 32 procent av arbetstiden av mötestid, motsvarande siffra i arbetsgivararbetet 3 Se Arbetsförmedlingen (2012c). 20

21 är 26 procent. I arbetet mot arbetsgivare läggs istället mer tid på förberedelse inför och efterarbete efter möten. I denna siffra inkluderas också restid vilket kan förklara varför posten tar mer tid i anspråk då arbetsgivararbetet ofta handlar om uppsökande verksamhet utanför kontoret. I arbetet mot arbetssökande är också tiden i Direktservice en viktig del, vilket upptar 15 procent av den tid som läggs på gruppen. Tabell 1.3 Fördelning av kundtiden, 2011 Kundtid arbetsgivare Kundtid arbetssökande Möten 26 % 32 % Förberedelse inför och efterarbete efter enskilt möte, inklusive restid 23 % 19 % Telefon- och e-postkontakter 23 % 19 % Direktservice/kundmottagning - 15 % Övrigt arbete med ärenden 29 % 14 % Totalt 100 % 100 % Källa: Arbetsförmedlingen. Jämfört med situationen för några år sedan möter arbetsförmedlarna idag en allt bredare sökandesammansättning. Detta är ett resultat av att det under de senaste åren tillförts flera nya och utökade uppdrag som inneburit att många personer som i tidigare system låg under andra myndigheters ansvar nu hanteras av Arbetsförmedlingen. Dessa grupper står ofta långt från arbetsmarknaden och är i behov av förstärkt stöd. Förändringen är delvis en följd av det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion samt etableringsuppdraget. 4 Kortfattat så innebär dessa förändringar att Arbetsförmedlingen numera ansvarar för personer som förbrukat maximalt antal ersättningsdagar från sjukförsäkringen samt för nyanländas etablering i svenskt arbets- och samhällsliv. 5 Utifrån förändringarna i uppdraget har Arbetsförmedlingen utvecklat sitt arbete med de arbetssökande. Men även 4 Dessutom är inflödet av arbetssökande till Arbetsförmedlingen beroende av Försäkringskassans bedömningar. Vid restriktivare bedömningar från Försäkringskassan kommer fler personer att hänvisas till Arbetsförmedlingens verksamhet. 5 Uppdragen beskrivs mer detaljerat i faktarutan på nästkommande sidor. 21

22 arbetet med arbetsgivarna har anpassats. Goda kontakter med arbetsgivare är nödvändiga för att kunna erbjuda kontaktvägar in på arbetsmarknaden för personer som står långt från arbetsmarknaden. Att sökandesammansättningen breddats innebär att arbetsförmedlarens yrkesroll blivit allt mer komplex. Idag arbetar många förmedlare inte enbart med att stötta de arbetssökande i arbetssökandet matchningsuppdraget. Arbetet med att stötta de arbetssökande i steget före matchning förberedelse för arbetslivet har ökat allt mer i betydelse. Att många av de personer som Arbetsförmedlingen hanterar har ett stort behov av stöd innebär att ett nära samarbete med andra myndigheter och samhällsinstanser är nödvändigt. Detta organiseras ofta på nationell nivå men också ute på de lokala arbetsförmedlingskontoren utgör dessa samarbeten en viktig del i det dagliga arbetet. Bland annat finns ett nära samarbete mellan många lokala arbetsförmedlingskontor och försäkringskassans lokala kontor kring personer som är i behov av insatser för att kunna ta tillvara sin arbetsförmåga. Inom etableringsuppdraget samarbetar de lokala arbetsförmedlingskontoren med bland annat kommunerna. Samarbetet med kommunen och socialtjänsten är också ofta tätt kring personer med till exempel socialmedicinska problem. Ett annat exempel är samarbete med kriminalvården som bedrivs för att förbereda inför internernas inträde på arbetsmarknaden. Dessutom har Arbetsförmedlingen ett samlat ansvar, ett sektorsansvar, för frågor om funktionshinder inom arbetsmarknadspolitiken. Målet för sysselsättningspolitiken för funktionshindrade är att skapa full delaktighet och jämlikhet. För att genomföra detta uppdrag samarbetar Arbetsförmedlingen tillsammans med andra myndigheter och kommuner både på nationell och på lokal nivå. FAKTARUTA Programmet arbetslivsintroduktion Den första januari 2010 infördes ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program kallat arbetslivsintroduktion. 6 Programmet riktar sig till de personer som har förbrukat maximalt antal ersättningsdagar från sjukförsäkringssystemet. Syftet med programmet är att kartlägga deltagarens förutsättningar och möjligheter att ta del av Arbetsförmedlingens hela tjänsteutbud. Programmet pågår som längst i tre månader. Om personen därefter bedöms ha förut- 6 För en mer detaljerad beskrivning av programmet arbetslivsintroduktion se Johansson Tormod (2011). 22

23 sättningar för att ta del av fortsatta aktiva insatser inom arbetsmarknadspolitiken erbjuds fortsatta insatser inom Arbetsförmedlingen. Gruppen som skrivs in vid Arbetsförmedlingen via programmet arbetslivsintroduktion skiljer sig i flera avseenden från övriga sökande då de har en lång frånvaro från arbetslivet och i större utsträckning har en kvarstående ohälsoproblematik. De som skrivs in i programmet har tidigare haft ersättning från sjukförsäkringen och kan antingen ha sin anställning kvar eller vara utan anställning. Gruppen kan förmodas ha ett större behov av rehabiliteringsinsatser än övriga arbetssökande. Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2012 att i gruppen som skrivits in via arbetslivsintroduktion har fler än beräknat visat sig stå långt från arbetsmarknaden och behöva omfattande stöd från Arbetsförmedlingen. Etableringsuppdraget Den 1 december 2010 fick Arbetsförmedlingen ett utökat och samordnande ansvar för etableringsinsatser för nyanlända flyktingar och deras anhöriga. 7 Detta ansvar låg tidigare i huvudsak hos Migrationsverket och kommunerna. Genom reformen kommer nyanlända flyktingar i kontakt med Arbetsförmedlingen i ett tidigt skede vilket syftar till att underlätta och påskynda vägen mot ett arbete eller högre studier. Arbetsförmedlingen ska genomföra etableringssamtal med de nyanlända så snart som möjligt efter att de beviljats uppehållstillstånd. Samtalen syftar till att upprätta en individuell etableringsplan med insatser som ska påskynda etablering på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har också ett bosättningsansvar för nyanlända som har rätt till etableringsplan och deras anhöriga. Arbetsförmedlingen ska hjälpa nyanlända som uttrycker ett behov av hjälp. Den viktigaste utgångspunkten i detta arbete ska vara individens möjligheter till förvärvsarbete och högre studier. Nyanlända erbjuds svenskundervisning, samhällsorientering och andra aktiviteter som ska underlätta och påskynda etableringen på arbetsmarknaden. De två förstnämnda insatserna är kommunerna huvudman för. Etableringsplanen kan omfatta högst 24 månader. Nyanlända får etableringsersättning när de medverkar till att upprätta en etableringsplan och vid deltagande i planen. Denna ersättning är individbaserad vilket innebär att ersättningen inte beror av inkomsten hos andra personer i hushållet. En tanke med detta är att förstärka incitamenten för 7 Se Lagen 2010:97 om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. 23

24 båda makarna i en familj att delta i verksamheten och därigenom utjämna den skillnad som finns i etableringstid mellan könen. För att stödja individen att genomföra aktiviteterna i sin etableringsplan infördes en ny aktör, etableringslotsen. Personer med en etableringsplan avgör själva om de vill ha stöd av en etableringslots. I etableringslotsens uppdrag ingår bland annat att kontakta arbetsgivare, erbjuda råd och stöd vid till exempel studie- och yrkesval, coachning, matchning samt att ge stöd i olika sociala frågor. Tjänsten som etableringslots levereras av kompletterande aktörer. Målgruppen för uppdraget är nyanlända flyktingar med anhöriga som beviljats uppehållstillstånd efter oktober Denna målgrupp står längre ifrån arbetsmarknaden än övriga inskrivna på Arbetsförmedlingen. Över hälften av dem som omfattats av uppdraget (fram till och med december 2011) har endast förgymnasial utbildning eller saknar uppgift om kartlagd utbildning. Dessutom har drygt 30 procent en oklar yrkesbakgrund Arbetsförmedlingen Kundtjänst Via Arbetsförmedlingen Kundtjänst kan kunder och samarbetspartners få service via telefon, e-post och chatt. Kundtjänst har kontakt både med arbetsgivare och arbetssökande och är behjälplig med stöd till kompletterande aktörer, etableringslotsar samt andra myndigheter. Via särskilda språklinjer ges service till arbetssökande inom etableringsuppdraget på språken arabiska, persiska, somaliska, ryska och tigrinja. Kundtjänst besvarar även frågor och ger information på Arbetsförmedlingens sida på Facebook. Kundtjänst granskar också platsannonser som arbetsgivare lägger in via arbetsformedlingen.se. Slutligen är Kundtjänst mottagningskontor för Arbetsförmedlingens distansservicekontor. Detta innebär att de kunder som besöker ett distansservicekontor kan få kontakt med en arbetsförmedlare vid Kundtjänst genom telebild. Kundtjänst har drygt 460 anställda på sju platser, Arvidsjaur, Karlskoga, Luleå, Sollefteå, Södertälje, Söderhamn och Östersund. Kundtjänst har öppet mellan på vardagar och mellan på helger. För att ytterligare sätta fokus på vikten av tillgänglighet har Kundtjänst ett antal uppsatta mål. Exempelvis ska 75 procent av alla telefonsamtal besvaras inom 8 Arbetsförmedlingen (2012a). 24

25 tre minuter och 75 procent av alla chattförfrågningar ska besvaras inom 20 sekunder. Dessutom ska 98 procent av all e-post behandlas inom 24 timmar. Tabell 1.4 Nyckeltal Kundtjänst, 2010 och 2011 Kontakter Telefonkontakter arbetssökande arbetsgivare myndigheter kompletterande aktörer Totalt antal telefonkontakter Antal granskade platsannonser Kontakter via e-post Kontakter via chatt Källa: Arbetsförmedlingen. I tabell 1.4 redovisas nyckeltal för Kundtjänsts arbete under 2010 och Under 2011 tog Kundtjänst emot arbetsgivarsamtal vilket var en ökning jämfört med Vanliga frågor i kontakten med arbetsgivare gäller rekrytering och stöd vid annonsutformning. Dessutom granskades platsannonser innan de lades ut på arbetsformedlingen.se. Majoriteten av telefonsamtalen till Kundtjänst kommer från arbetssökande och under 2011 besvarades drygt en miljon sådana samtal. Arbetssökande som vänder sig till Kundtjänst ges samma service som vid ett besök på ett lokalt arbetsförmedlingskontor. Den enda skillnaden mot att träffa en arbetsförmedlare på ett lokalt arbetsförmedlingskontor är att Kundtjänst inte fattar beslut om programdeltagande. 25

26 1.2.3 Arbetsförmedlingen på Internet Arbetsförmedlingen erbjuder en mängd tjänster via sin webbplats, arbetsformedlingen.se. Den kanske viktigaste funktionen är en kostnadsfri infrastruktur för matchning på arbetsmarknaden, Platsbanken. Där kan arbetsgivare utannonsera lediga platser och arbetssökande kan söka efter passande platsannonser. Arbetsgivarna har möjlighet att skapa ett eget konto för att kunna lägga in platsannonser direkt i Platsbanken. Större arbetsgivare, som företag, kommuner och landsting, kan skapa konton varifrån det går att direkt publicera annonser på Arbetsförmedlingens webbplats. För övriga arbetsgivare granskar Arbetsförmedlingen annonserna innan de publiceras. Dessutom kan de arbetssökande ladda upp sitt CV via webbplatsen, bland dessa CV kan arbetsgivare sedan söka efter nya medarbetare. Arbetsformedlingen.se har cirka 3 till 4 miljoner besökare per månad. Platsbanken är den applikation som lockar flest kunder och har cirka 10 miljoner besökare per månad. Dessa statistikuppgifter säger dock inget om antalet rekryteringar som kommer till stånd genom användandet av Platsbanken. Det finns inte heller några uppgifter om hur många unika arbetsgivare respektive arbetssökande som använt Platsbanken per år. I genomsnitt brukar det finnas omkring fullständiga CV vid en given tidpunkt. Vid slutet av 2011 fanns drygt arbetsgivarkonton registrerade. En annan intressant siffra är att det registrerades strax över nya arbetsgivarkonton under Via webbplatsen kan de arbetssökande skriva in sig vid Arbetsförmedlingen. Därefter krävs dock ett fysiskt besök på ett lokalt arbetsförmedlingskontor för att verifiera uppgifterna. Webbplatsen innehåller också stöd för den sökande att utforma ett CV och förbereda sig inför en anställningsintervju. Det finns information om yrken, studier och arbetsmarknadsutsikter för olika yrken samt filmer med yrkespresentationer. Därutöver finns samlad information om Arbetsförmedlingens tjänster samt blanketter att ladda ned. Slutligen kan arbetsgivare även anmäla varsel om driftsinskränkningar via webbplatsen. Under hösten 2011 har Arbetsförmedlingen genomfört en användarundersökning bland dem som besökt arbetsformedlingen.se. Resultaten visar att bland dem som besvarade undersökningen besökte 49 procent webbplatsen dagligen. En stor majoritet, 91 procent, svarade att anledningen till besöket på webbplatsen var att hitta och söka lediga jobb. Förutom tjänsterna via webbplatsen, arbetsformedlingen.se, finns Arbetsförmedlingen numera även på sociala medier som Facebook, YouTube och Linkedin. Dessutom lanserades Platsbankens app för Smartphones med 26

27 översättningsfunktion i oktober 2011 och hade laddats ner gånger fram till nyårsskiftet 2011/ Kompletterande aktörer Kompletterande aktörer är samlingsbegreppet för de företag vars tjänster upphandlas av Arbetsförmedlingen och som erbjuder arbetssökanden en kompletterande arbetsförmedlingstjänst. Arbetsförmedlingen har det yttersta ansvaret för alla tjänster som tillhandahålls, oavsett om de levereras av Arbetsförmedlingen eller kompletterande aktörer. Detta innebär att Arbetsförmedlingen definierar vilka insatser som ska ingå i tjänsten, preciserar kraven på leverantören samt genomför upphandling och kvalitetssäkring av tjänsten. Syftet med att använda kompletterande aktörer inom Arbetsförmedlingens verksamhet är att de ska förbättra matchningen, ge möjlighet till individuellt anpassade tjänster samt låta de arbetssökande ta del av andra aktörers kunskap och erfarenhet. Arbetsförmedlingen har samarbetat med kompletterande aktörer sedan 2007 då systemet infördes som en försöksverksamhet utifrån regeringsdirektiv. 9 Under 2008 utökades verksamheten och blev en del i Arbetsförmedlingens ordinarie tjänsteutbud. Totalt har 958 aktörer levererat kompletterande förmedlingstjänster till arbetssökande hos Arbetsförmedlingen under 2011 till en kostnad av cirka 1,3 miljarder kronor. Arbetsförmedlingen betalar ut ekonomisk ersättning till den kompletterande aktören baserat på hur många arbetssökande som tas emot samt vilken typ av tjänst som levereras. Den ekonomiska ersättningen är ofta resultatbaserad och beroende av om den arbetssökande hittar ett arbete under placeringstiden. Innehållet i de tjänster som de kompletterande aktörerna levererar specificeras i det avtal som upprättas vid upphandlingen. De kompletterande aktörerna är skyldiga att ta emot alla sökande som Arbetsförmedlingen hänvisar och som tillhör den avtalade målgruppen. I tabell 1.5 ges en kort beskrivning av de tjänster som fanns tillgängliga under Även innan införandet av systemet med kompletterande aktörer har Arbetsförmedlingen samarbetat med externa leverantörer. Exempelvis har sedan lång tid tillbaka olika typer av arbetsmarknadsutbildningar upphandlats. 27

28 Tabell 1.5 Översikt tjänster från kompletterande aktörer, 2011 Typ av tjänst Tjänst inom jobb- och utvecklingsgarantin Innehåller kartläggning, jobbsökaraktiviteter med coachning och arbetsmarknadspolitiska insatser av väglednings- eller orienteringskaraktär. Insatser ges under maximalt sex månader. Tjänst inom jobbgarantin för ungdomar Under de tre första månaderna sker en fördjupad kartläggning, studie- och yrkesvägledning samt jobbsökaraktiviteter med coachning. Därefter kan arbetspraktik eller kortare utbildning påbörjas. Insatsen ges under maximalt sex månader. Jobbcoachning Innehåller personlig coachning. Syftet är att utveckla den arbetssökandes färdigheter i att söka jobb på ett aktivt och medvetet sätt. Insatsen ges under maximalt tre månader. Tjänster till nyanlända Innehåller inledande kartläggningssamtal, matchning och jobbsökaraktiviteter. Jobbsökaraktiviteterna består bland annat av att upprätta CV, öva på anställningsintervjuer, göra arbetsplatsbesök och i vissa fall prova på ett yrke samt vägledning. Delar av tjänsten kan levereras på deltagarnas modersmål. Insatsen ges under maximalt sex månader. Etableringslots Etableringslotsen ska hjälpa till med etableringen i arbets- och samhällsliv. Stödet från etableringslotsen ges under maximalt två år. Tjänsten riktar sig till nyanlända som omfattas av etableringsuppdraget. Tjänster inom arbetslivsinriktad rehabilitering Innehåller jobbcoachning, matchning mot lämpliga arbeten, olika jobbsökaraktiviteter, arbetsträning och arbetsprövning. Insatsen ges under maximalt ett år. Källa: Arbetsförmedlingen. 28

29 Figur 1.3 illustrerar hur antalet arbetssökande som befunnit sig hos en kompletterande aktör utvecklats under perioden Staplarna visar hur många personer som befann sig hos en kompletterande aktör i slutet av varje månad. Antalet personer som deltagit i verksamhet hos en kompletterande aktör inom ramen för garantierna har varit relativt konstant under de senaste åren. Variationen inom jobbgarantin för ungdomar har dock varit större än variationen inom jobb- och utvecklingsgarantin. Regeringen angav i regleringsbrevet för 2011 att en tredjedel av deltagarna i jobbgarantin för ungdomar och i faserna ett och två av jobb- och utvecklingsgarantin bör erbjudas upphandlade tjänster eller tjänster som kompletterande aktörer på annat sätt varit ansvariga för eller delaktiga i. Enligt Arbetsförmedlingens beräkningar har 29 procent av målgruppen deltagit i aktivitet hos en kompletterande aktör under de senaste två åren. 10 Figur 1.3 Antal sökande med pågående beslut hos kompletterande aktör, månadsstatistik Antal JOB UGA Utanför garantierna Källa: Arbetsförmedlingen Detta redovisas i Arbetsförmedlingen (2012b). Sättet att beräkna hur stor andel av målgruppen som erbjuds upphandlade tjänster hos en kompletterande aktör har förändrats jämfört med tidigare årsredovisningar. Enligt den nya beräkningen beaktas deltagande under de senaste två åren. Två år anses vara en lämplig tidshorisont, ur beräkningssynpunkt, med hänsyn till att den längsta möjliga programtiden i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar är 450 ersättningsdagar respektive 15 månader. 29

30 De arbetssökande som är hos en kompletterande aktör utanför garantierna tog framförallt del av tjänsten jobbcoachning. Här uppvisas en betydligt större variation i antalet personer som placerats hos en kompletterande aktör jämfört med inom garantierna. Under slutet av 2011 minskade antalet personer hos kompletterande aktörer kraftigt. Förklaringen till detta är att avtalen för tjänsten jobbcoachning löpte ut vid årsskiftet 2011/2012. Då tjänsten som längst pågår under tre månader stoppades tilldelningen under slutet av 2011 för att alla sökande skulle hinna avsluta tjänsten innan avtalen löpte ut. Från och med 1 januari 2012 har en ny liknande tjänst upphandlats. Denna är inte identisk med den tidigare tjänsten, bland annat ska deltagarna ha varit arbetslösa i minst fyra månader innan de är aktuella för tjänsten. I tabell 1.6 redovisas mer detaljerat hur fördelningen sett ut mellan de olika tjänsterna som upphandlats hos de kompletterande aktörerna. Från tabellen kan det även utläsas hur placeringen av sökande hos kompletterande aktörer fördelats mellan män och kvinnor. Tabellen visar att under 2011 var jobbcoachning den enskilt största tjänsten som tillhandahölls av Arbetsförmedlingen. Den största skillnaden mellan könen uppvisas inom rehabilitering till arbete där 62 procent av dem som tagit del av tjänsten är kvinnor. Tabell 1.6 Antal unika personer hos en kompletterande aktör 2011 Andel Kvinnor Andel Män Totalt Jobb- och utvecklingsgarantin 43 % 57 % Jobbgarantin för ungdomar 43 % 57 % Utanför garantierna Jobbcoachning 53 % 47 % Nyanlända 45 % 55 % Etableringslotsar 48 % 52 % Rehabilitering till arbete 62 % 38 % 700 Totalt* 49 % 51 % * Vid en summering av antalet unika personer i respektive tjänst erhålls en högre summa än den som redovisas på nedersta reden i tabellen. Detta beror på att samma individ kan ha deltagit i flera tjänster medan totalsumman endast räknar samman antalet unika personer. Källa: Arbetsförmedlingen. 30

31 En utmaning för Arbetsförmedlingen under kommande år är att på bästa sätt ta tillvara de möjligheter som uppstår genom samarbetet med de kompletterande aktörerna. Alldeles särskilt kommer utvecklingen av effektiva ersättningsmodeller att vara i fokus och även uppföljningen av resultatet hos de kompletterande aktörerna. 1.3 Arbetsförmedlingens kunder Arbetsförmedlingens kunder delas in i två grupper; arbetsgivare och arbetssökande. Dessa två grupper är basen för Arbetsförmedlingens dagliga arbete. Den första kontakten med arbetsgivare kan ske genom att arbetsgivaren själv tar kontakt med sitt lokala arbetsförmedlingskontor. Dessutom arbetar Arbetsförmedlingen med uppsökande verksamhet gentemot arbetsgivare. Den första kontakten med arbetssökande sker vanligen via Direktservice som är Arbetsförmedlingens drop-in-mottagning. I Direktservice ges inledande service samt möjlighet för sökande att skriva in sig vid Arbetsförmedlingen. För att garantera enhetlighet, rättsäkerhet och effektivitet har Arbetsförmedlingen konkretiserat sitt erbjudande i ett antal tjänster. Detta innebär att när en arbetsgivare eller arbetssökande tar kontakt med Arbetsförmedlingen har arbetsförmedlaren att ta ställning till vilken eller vilka tjänster som är lämpligt att erbjuda. Erbjudandet finns specificerat i tio stycken tjänster, varav två riktar sig till arbetsgivare medan åtta riktar sig till arbetssökande. För arbetsgivare finns tjänsterna Rekrytera nya medarbetare och Utbildning inför rekrytering. För arbetssökande finns tjänsterna Söka arbete, Förbättra ditt arbetssökande, Vägledning till arbete, Utbildning till arbete, Starta eget företag, Klargöra dina arbetsförutsättningar, Arbetsförberedande insatser och Anpassa din arbetssituation. 11 I nedanstående avsnitt diskuteras mer ingående Arbetsförmedlingens arbete med respektive kundgrupp Arbetet med arbetsgivare Som nämnts är goda arbetsgivarkontakter en förutsättning för Arbetsförmedlingens arbete. Att många arbetsgivare vänder sig till Arbetsförmedlingen när de söker nya medarbetare är en nödvändighet för att myndigheten ska ha en möjlighet att påverka matchningsprocessen. Särskilt viktigt 11 För en mer detaljerad beskrivning av Arbetsförmedlingens tjänster, se Arbetsförmedlingen (2011a). 31

32 är Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter för de arbetssökande som står långt från, och saknar egna kontaktytor med, arbetsmarknaden. Arbetsgivare som vänder sig till Arbetsförmedlingen för att rekrytera nya medarbetare kan få hjälp med att komma i kontakt med lämpliga sökande både i närområdet och i andra delar av landet. En plats som anmäls till Arbetsförmedlingen kan hanteras på flera olika sätt men majoriteten publiceras på Arbetsförmedlingens webbsida. På webbsidan kan arbetsgivaren, som nämndes i avsnittet om Arbetsförmedlingen på Internet, även välja att själv lägga ut annonsen samt söka efter nya medarbetare. Att annonsera via Arbetsförmedlingen ger vanligtvis ett stort genomslag med många sökande till platsen. Det är arbetsgivaren som avgör hur platsen ska publiceras och i vissa fall kan en arbetsgivare göra bedömningen att hanteringen av många sökande blir för kostsam. Arbetsförmedlingen kan då begränsa publiceringen och istället erbjuda ett urval av lämpliga kandidater till arbetsgivaren. I nästa steg i rekryteringen kan arbetsgivaren få låna lokaler av Arbetsförmedlingen för att genomföra intervjuer. Arbetsförmedlingen anordnar även så kallade jobb- och rekryteringsmässor. Detta är mässor där man samlar ett antal arbetsgivare som kan presentera sin verksamhet och sitt rekryteringsbehov för arbetssökande som bjuds in via Arbetsförmedlingen. Som ett komplement till de fysiska rekryteringsträffar och mässor som sker ute på kontoren har Arbetsförmedlingen under hösten 2011 testat en tjänst för arbetsgivare som heter rekrytering online. Genom denna tjänst kan arbetsgivare presentera sig själva och träffa blivande medarbetare på en första kort intervju, oavsett var i landet de befinner sig via ett virtuellt mötesrum på Internet. I branscher där det råder brist på arbetskraft kan Arbetsförmedlingen hjälpa till med att utbilda nya medarbetare (arbetsmarknadsutbildning). Detta sker genom att Arbetsförmedlingen via upphandlade utbildningar utbildar arbetssökande så att de ska få en kompetens som motsvarar arbetsgivarnas behov. Vidare erbjuder Arbetsförmedlingen ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning eller långvarig arbetslöshet. Detta innebär att personen får en anställning hos en arbetsgivare och får lön av denne. Arbetsgivaren får i sin tur en subvention för att täcka en del av lönekostnaden och i vissa fall erbjuds arbetsgivaren även ekonomisk ersättning för handledning. För att uppmärksamma arbetsgivarna på de stöd som finns att tillgå vid anställning av personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har Arbetsförmedlingen under 2011 genomfört en omfattande informationskampanj under namnet Se Kraften. Arbetsförmedlingen ansvarar också för att handlägga varsel från arbetsgivare. Arbetsförmedlingen kan då gå in med stöd för att underlätta 32

33 omställningen för de anställda som berörs. Då arbetsförmedlingskontoren har frihet i att själva organisera sitt arbete som de finner lämpligt finns det en mängd lokala projekt för att skapa bra relationer med arbetsgivare. Dessutom arbetar Arbetsförmedlingen på nationell nivå med att upprätta samarbetsavtal med stora arbetsgivare och under 2011 har avtal slutits med flera stora arbetsgivare. Detta görs med tanke om att Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter är särskilt viktiga för personer med svagare ställning på arbetsmarknaden, exempelvis unga, nyanlända och personer med funktionsnedsättning. Den fortsatta framställningen syftar till att kvantifiera Arbetsförmedlingens arbete gentemot arbetsgivare samt beskriva den grupp av arbetsgivare som är i kontakt med myndigheten. I tabell 1.7 redovisas nyckeltal för Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter. Det var ungefär lika många arbetsgivare som anmälde en ledig plats ch År 2011 anmäldes knappt lediga platser till Arbetsförmedlingen, vilket motsvarar 42 procent av det totala antalet lediga jobb på arbetsmarknaden. Detta är en ökning jämfört med år 2010 vilket stämmer väl överens med att marknadsandelen har visat sig variera positivt med konjunkturen då arbetsgivare tenderar att i större utsträckning anmäla lediga platser till Arbetsförmedlingen när efterfrågan på arbetskraft är hög. 13 Tabell 1.7 Nyckeltal för arbetsgivare Antal arbetsgivare som annonserat en plats via Arbetsförmedlingen Antal anmälda platser Marknadsandel platser 34 % 42 % Källa: Arbetsförmedlingen. Av de lediga platser som anmäls till Arbetsförmedlingen är en övervägande del tillsvidareanställningar. Under senare år har dessutom andelen av denna typ av platser bland det totala antalet anmälda platser ökat. Vidare för Arbetsförmedlingen statistik över branschtillhörighet för de arbetsgivare som anmäler lediga platser, detta redovisas i tabell 1.8. Handelssektorn står 12 Observera att det förekommer dubbletter i platsstatistiken. En genomgång av platsstatistiken indikerar att förekomsten av dubbletter kan ha systematiskt ökat under senare år. 13 Se Arbetsförmedlingen (2009a). 33

34 för drygt 20 procent av det totala antalet anmälda platser. Även vård- och utbildningssektorerna svarar för många av platsanmälningarna. Tabell 1.8 Anmälda platser till Arbetsförmedlingen, fördelat på bransch, 2011 Antal Andel Handel % Vård och omsorg % Utbildning % Hotell- och Restaurang % Service % IT % Transport % Industri % Administration % Byggverksamhet % Offentliga tjänster % Ekonomi % Verkstad % Lager % Övrigt % Totalt % Källa: Arbetsförmedlingen. Som nämnts förmedlar Arbetsförmedlingen praktikplatser och subventionerade anställningar. Praktikplatserna syftar till att ge den arbetssökande arbetslivserfarenhet men ger också arbetsgivaren en möjlighet att möta potentiella medarbetare. De subventionerade anställningarna syftar till att genom en subvention kompensera arbetsgivaren för att den anställde på grund av exempelvis en funktionsnedsättning inte når upp till full arbets- 34

35 kapacitet. För arbetsgivare kan det finnas en osäkerhet förknippad med att anställa personer med en arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning eller långvarig frånvaro från arbetslivet. Dessa stöd kan därför ge arbetsgivaren möjlighet att möta nya grupper av arbetssökande. I tabell 1.9 redovisas antalet pågående och tillsatta praktikplatser och subventionerade anställningar 14 under 2011, samt hur dessa fördelade sig mellan könen. Tabellen omfattar både de praktikplatser som pågick under 2011 och som det fattats beslut om innan 2011 och samt de praktikplatser som tillsatts under En praktikplats kan pågå under högst sex månader medan en subventionerad anställning kan löpa över flera år. Under året tillhandahöll Arbetsförmedlingen praktikplatser. Dessutom pågick eller förmedlades under året subventionerade anställningar. De var betydligt fler män än kvinnor som hade en subventionerad anställning. Tabell 1.9 Praktikplatser och subventionerade anställningar, antal nya och pågående beslut, 2011, unika personer Kvinnor Män Totalt Tillsatta praktikplatser* Tillsatta subventionerade anställningar *Inkluderar även de praktikplatser som tillsatts inom ramen för garantierna. Källa: Arbetsförmedlingen. Sedan år 2000 har Arbetsförmedlingen varje månad intervjuat ett slumpmässigt urval av arbetsgivare som anmält en ledig plats för att undersöka dels om arbetsgivaren har fått tillräckligt med sökande för att kunna tillsätta den anmälda platsen, dels om arbetsgivaren är nöjd med hur Arbetsförmedlingen hanterat uppdraget. 15 I figur 1.4 illustreras hur svaren utvecklats under perioden Andelen arbetsgivare som är nöjda med hur Arbetsförmedlingen har hanterat deras ärende har legat på en relativt konstant nivå de senaste åren. Andelen arbetsgivare som upplever att de har fått tillräckligt med sökande till den utannonserade platsen har dock minskat även om minskningen planar ut under det sista kvartalet av Denna utveckling förklaras sannolikt till stor del av konjunkturutvecklingen på 14 Det finns flera olika typer av subventionerade anställningar vilket diskuteras mer ingående längre fram i kapitlet. 15 Undersökningen genomförs månatligen och riktar sig till ett urval om av de arbetsgivare som registrerat en ledig plats vid Arbetsförmedlingen. Svarsfrekvensen har legat mellan 60 och 70 procent. 35

36 arbetsmarknaden där en uppgång för med sig att konkurrensen om arbetskraften ökar. Figur 1.4 Andelen arbetsgivare som är nöjda med hanteringen av deras ärende och andelen arbetsgivare som fått tillräckligt med sökande till sina platser, kvartal, , säsongsrensad och trendad serie Procent Nöjda arbetsgivare Tillräckligt med sökande Källa: Arbetsförmedlingen Arbetet med arbetssökande När en arbetssökande skrivs in vid Arbetsförmedlingen ska arbetsförmedlaren göra en individuell arbetsmarknadspolitisk bedömning. Det innebär att förmedlaren utifrån den sökandes bakgrund samt läget på arbetsmarknaden ska göra en bedömning av det individuella behovet av stöd. 16 Utifrån detta erbjuds någon eller några av Arbetsförmedlingens tjänster. Bedömningen och erbjudna tjänster skrivs gemensamt med den sökande ned i en handlingsplan. Tabell 1.10 visar hur många sökande som under 2011 tagit del av respektive tjänst samt hur detta fördelades mellan könen. Det ska framhållas att statistiken inte är heltäckande då uppgifterna baseras på de handlingsplaner 16 Från och med januari 2012 har arbetsförmedlarna ett så kallat bedömningsstöd till hjälp för att uppskatta individens behov av stöd. 36

37 som Arbetsförmedlingen upprättar tillsammans med de sökande. Det finns en grupp sökande som saknar handlingsplan, vilket till stor del beror på att de har varit inskrivna under kort tid. Dessutom finns en grupp vars handlingsplan saknar fastställd tjänst. Sammantaget innebär detta att statistiken baseras på drygt 80 procent av de personer som varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under året. 37

38 Tabell 1.10 Tjänsternas omfattning antal sökande som tagit del av respektive tjänst, 2011, samma sökande kan ta del av flera tjänster Tjänst Antal Antal kvinnor män Totalt Antal Söka arbete Stöd i att så snabbt som möjligt hitta ett nytt arbete. Kombineras ofta med övriga tjänster. Förbättra ditt arbetssökande Stöd i att utveckla färdigheter i att söka arbete. Vägledning till arbete Stöd för att den sökande ska kunna relatera sina resurser, erfarenheter och önskemål till arbetsmarknadens krav och möjligheter. Utbildning till arbete Fördjupad information om aktuell arbetsmarknadsutbildning. Starta eget företag Fördjupad information om start av näringsverksamhet samt hjälp att pröva affärsidé. Klargöra dina arbetsförutsättningar Stöd för att den sökande ska få kunskap och insikt om de personliga förutsättningarna för arbete och utbildning. Anpassa din arbetssituation Hjälp med att anpassa arbetsplats, arbetsuppgifter eller arbetsmiljö. Arbetsförberedande insatser Stöd i förberedelser för att ta del i Arbetsförmedlingens övriga tjänsteutbud Summa antal tjänster Sökande som tar del av minst en tjänst enligt handlingsplanen Har handlingsplan men saknar tjänst Saknar handlingsplan Totalt antal personer inskrivna på Arbetsförmedlingen någon gång under Not: Samtliga siffror i tabellen är avrundade till närmaste 100-tal. Då det är relativt få personer som deltagit i tjänsten Arbetsförberedande insatser snedvrider avrundningen jämförelsen mellan könen något. De faktiska siffrorna är att 261 kvinnor respektive 238 män tagit del av tjänsten. Källa: Arbetsförmedlingen. 38

39 Samma sökande kan ta del av flera tjänster då tjänster kan erbjudas i följd, men vanligt är också att flera tjänster kombineras parallellt. Tjänsterna kan ses som en sorts inledande klassificering av vilken del av Arbetsförmedlingens verksamhet som är aktuell för den sökande. Det precisa innehållet i tjänsten anpassas utifrån den sökandes individuella behov. 17 Det betyder till exempel att när arbetsförmedlaren och den sökande kommit fram till att tjänsten Söka arbete är aktuell finns det flera olika vägar som kan väljas för att stötta den sökande med detta. Det ska särskilt påpekas att alla sökande som tar del av tjänsten Utbildning till arbete inte genomgår en arbetsmarknadsutbildning. Det första steget i tjänsten innefattar endast fördjupad information om aktuella arbetsmarknadsutbildningar. Om det därefter bedöms att en arbetsmarknadsutbildning skulle vara ett bra stöd för den sökande kan personen anvisas till det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetsmarknadsutbildning. Samma upplägg gäller för tjänsten Starta eget företag som i första steget endast inkluderar information om att driva ett eget företag. Därefter kan den sökande om det bedöms lämpligt anvisas till programmet start av näringsverksamhet. Den absolut vanligaste tjänsten är Söka arbete, därefter följer tjänsterna Förbättra ditt arbetssökande samt Klargöra dina arbetsförutsättningar. Tjänsten Arbetsförberedande insatser började statistikföras i Arbetsförmedlingens datasystem först i slutet av 2011 varför antalet levererade tjänster är lågt. Arbetsförmedlaren har inom ramen för tjänsterna möjligheten att vid behov erbjuda arbetssökande att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Syftet med arbetsmarknadspolitiska program är att öka möjligheten för den sökande att få ett arbete samt motverka brist på arbetskraft. Tabell 1.11 ger en översikt av Arbetsförmedlingens verksamhet inom detta område samt beskriver vilka program som funnits tillgängliga under Utöver de mer specifika arbetsmarknadspolitiska programmen arbetar Arbetsförmedlingen med två stora ramprogram; jobbgarantin för ungdomar och jobb- och utvecklingsgarantin. Vilka sökande som erbjuds att delta i garantierna styrs av arbetslöshetstiden. Jobbgarantin för ungdomar riktar sig till sökande under 25 år som varit inskrivna längre än tre månader medan jobb- och utvecklingsgarantin huvudsakligen riktar sig till arbetssökande som varit inskrivna under drygt ett år eller längre. Inom ramen för garantierna kan deltagarna erbjudas en rad olika insatser. Tabell 1.11 ger även en kortfattad överblick av innehållet i garantierna De arbetssätt som arbetsförmedlaren kan välja att lägga in i tjänsten kallas för metoder. Till varje tjänst finns ett antal metoder kopplade. 18 För en utförligare beskrivning av programmen se till exempel arbetsformedlingen.se eller Arbetsförmedlingen (2011b). 39

40 Tabell 1.11 Översikt av Arbetsförmedlingens program med aktivitetsstöd Typ av program Syftar till att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett arbete samt att motverka att det uppstår brist på arbetskraft. Det finns flera olika typer av utbildningar. Dels Utbildning rena yrkesutbildningar, dels mer grundläggande utbildningar. Under 2011 fanns typerna arbetsmarknadsutbildning och förberedande utbildning tillgängliga. Praktik Stöd till start av näringsverksamhet (se faktarutan för mer information) Förberedande insatser Jobbgarantin för ungdomar Huvudsyftet med praktik är att det ska stärka den sökandes möjligheter att få ett arbete. Praktik kan också användas för att ge yrkesorientering, yrkespraktik, arbetslivserfarenhet eller för att behålla eller stärka yrkeskompetensen. Under 2011 fanns typerna arbetspraktik (som inkluderar prova-på-plats och praktisk kompetensutveckling) tillgängliga. Syftar till att ge företrädesvis arbetslösa som inte kan få ett arbete och/eller har förutsättningar att starta egen verksamhet, bidrag till försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Under 2011 fanns typen start av näringsverksamhet tillgänglig. Syftar till att ge förberedelse inför vidare utbildning eller andra arbetsmarknadspolitiska program. Är av vägledande, rehabiliterande eller orienterande karaktär. Under 2011 fanns typerna arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetslivsintroduktion, aktiviteter inom vägledning och platsförmedling och fördjupad kartläggning och vägledning tillgängliga. Syftar till att erbjuda ungdomar (under 25 år) särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som möjligt ska få ett arbete eller påbörja eller återgå till en utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. Innehåller vägledande insatser samt arbetsplatsförlagda aktiviteter samt deltidsstudier inom SFI eller KomVux. Jobb- och utvecklingsgarantin Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning Syftar till att deltagaren så snabbt som möjligt ska komma i arbete. Riktar sig till långtidsarbetslösa. Programmet är indelat i tre faser. Den första fasen innehåller huvudsakligen insatser av vägledande karaktär medan den andra fasen huvudsakligen innehåller arbetsplatsförlagda aktiviteter. I den tredje fasen erbjuds sysselsättning hos anordnare. Insatser som sker i samverkan mellan Arbetsförmedlingen och andra aktörer på arbetsmarknaden och som inte anordnas inom ramen för övriga program, men som inte strider mot reglerna i andra program. Källa: Arbetsförmedlingen. 40

41 Längden på de arbetsmarknadspolitiska programmen varierar, men gemensamt är att deltagarna erhåller ersättning i form av aktivitetsstöd 19. En sökande som blir anvisad ett program och tackar nej riskerar att bli av med ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen eller att ersättningsnivån sänks varför det finns starka incitament att delta i programmen. Aktivitetsstödet betalas ut även om den sökande tidigare under arbetslöshetsperioden inte haft ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Nivån på aktivitetsstödet beror dock på vilken ersättning individen haft som arbetslös. FAKTARUTA Stöd till start av näringsverksamhet Stöd till start av näringsverksamhet ger öppet arbetslösa som har förutsättningar för att starta egen verksamhet bidrag till försörjningen under inledningsskedet av verksamheten. Stödet lämnas endast om verksamheten bedöms få en tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning. Dessutom får stödet inte snedvrida konkurrensförutsättningarna för andra företag. Antalet personer som någon gång under 2011 fått detta stöd, antingen i programmet stöd till start av näringsverksamhet eller inom garantierna, uppgick till Det är en minskning med personer jämfört med Det var fler män än kvinnor som fick stöd, 53 procent jämfört med 47 procent. Utbildningsnivån bland sökande som fick stöd till start av näringsverksamhet var hög. Andelen som hade eftergymnasial utbildning var närmare 50 procent, vilket innebär att utbildningsnivån var dubbelt så hög bland dessa jämfört med övriga sökande utan arbete. Stödet till start av näringsverksamhet har goda resultat när det gäller andelen som övergår till arbete Arbetsförmedlingen (2011b). Mer om programmet sysselsättningseffekter redovisas i avsnitt Arbetsförmedlingens aktiviteter på lokala kontor Under året har informationsträffar genomförts för de arbetssökande som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen, har en affärsidé och vill ha information om att starta eget företag. Under dessa träffar, som vanligtvis hålls under två timmar, finns en extern konsult och Skatteverket på plats för att informera. 19 Ungdomar (under 25 år) erhåller aktivitetsstöd vid programdeltagande endast om de tidigare varit berättigade till arbetslöshetsersättning. I annat fall erhåller de utvecklingsersättning. 41

42 De sökande får även information om programmet Stöd till start av näringsverksamhet samt vad som krävs för att kunna söka det ekonomiska stödet. Antalet informationsträffar varierar från kontor till kontor. Arbetsförmedlingens övriga aktiviteter Liksom tidigare år har Arbetsförmedlingen under 2011 anordnat inspirationsdagar för företagande på lokalkontor på olika orter runt om i landet. Här samlas representanter från olika företagarföreningar och myndigheter som ger tips och råd om att starta egen näringsverksamhet. Arbetsförmedlingens deltagande i aktiviteter i samarbete med externa aktörer Myndighetssamarbetet Starta och driva företag är ett pågående samarbete mellan Bolagsverket, Skatteverket, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt Tullverket. Målen är att främja hållbar tillväxt, att skapa fler nya företag, att ge företag ökade möjligheter att utvecklas samt att samverka kring information och service till företag. Ett resultat av denna samverkan är webbsidan verksamt.se där information kring att starta eget företag finns samlad. Arbetsförmedlingen är främst inblandad i starta-egetbroschyren samt utbildning för handläggare. Informationen om starta eget sprids även genom verksamt.se, myndigheternas servicekontor och mässor samt på kommuner och bibliotek. I samarbetet ingår Starta företag-dagen som under 2011 anordnades vid 17 olika tillfällen runt om i landet. Vid dessa dagar deltog Arbetsförmedlingen med föreläsare som hade informationspass om programmet Stöd till start av näringsverksamhet samt tjänsten Rekrytera nya medarbetare. Arbetsförmedlingen är också samarbetspartner med Eget företag-mässan vid Stockholmsmässan i Älvsjö samt med Nyföretagarveckan. Eget företagmässan är Sveriges största publik- och fackmässa för alla som vill starta, utveckla eller ta över/köpa/hyra företag. Nyföretagarveckan är en bussturné runt om i landet med Café Starta Eget där det finns experter och rådgivare på plats för frågor och bollplank, inspiration från nya företagare och ambassadörer för kvinnligt företagande som berättar om sina erfarenheter att driva företag. Utöver detta har Arbetsförmedlingen även möjlighet att gå in med ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer en person med funktions- 42

43 nedsättning eller som har svårt att få ett reguljärt arbete. Detta innebär att personen får en anställning och lön från en arbetsgivare. Arbetsgivaren får i sin tur en subvention för att täcka en del av lönekostnaden och i vissa fall erbjuds arbetsgivaren även ekonomisk ersättning för handledning. Översiktligt finns det tre olika typer av subventionerade anställningar, dessa redovisas i tabell Den första kategorin går under benämningen anställningsstöd och lämnas till arbetsgivare som anställer en person som är inskriven vid Arbetsförmedlingen och som har svårigheter att få ett reguljärt arbete. Nästa kategori är så kallade nystartsjobb. Även dessa riktar sig till personer med svårigheter att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden men konstruktionen av stödet skiljer sig från formen inom anställningsstöd. Nystartsjobb är en rättighet för alla arbetssökande som uppfyller kriterierna och till skillnad från anställningsstöden behöver de inte förmedlas via Arbetsförmedlingen. Det är dock via Arbetsförmedlingen som arbetsgivaren ansöker om stödet. Den sista kategorin innefattar stöd som riktar sig till personer med en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. Lönesubventioner för personer med funktionsnedsättning sträcker sig ofta över en längre tidsperiod jämfört med stöden i de andra kategorierna. 43

44 Tabell 1.12 Typer av subventionerade arbeten Typ av subventionerat arbete Syftar till att stimulera anställningar av personer som har svårigheter att få ett reguljärt arbete. Under 2011 fanns typerna Särskilt anställningsstöd och Särskilt anställningsstöd i form av instegsjobb tillgängliga. Anställningsstöd Nystartsjobb Insatser för personer med funktionsnedsättning Källa: Arbetsförmedlingen. Särskilt anställningsstöd riktar sig till personer inom jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetsförmedlingen beslutar om stödets storlek samt stödperiodens längd men stödet kan lämnas under längst 12 månader och högst omfatta 85 procent av lönekostnaden (dock högst 890 kronor dagen). Instegsjobb riktar sig till nyanlända och kan ges till den som fått uppehållstillstånd under de senaste 36 månaderna. Ett Instegsjobb kan som längst vara två år och ersättningen kan högst vara 80 procent av lönen (max 800 kronor dagen). Syftar till att stimulera anställningar av personer som har svårigheter att få ett reguljärt arbete. Subventionerade anställningar skiljer sig från anställningsstöden genom att de inte behöver förmedlas via Arbetsförmedlingen. Alla personer som uppfyller de formella kriterierna och har en arbetsgivare som är villig att anställa har rätt till stödet. Arbetsgivaren ansöker dock om stödet via Arbetsförmedlingen. Under 2011 fanns typerna nystartsjobb och särskilt nystartsjobb tillgängliga. Nystartsjobb innebär att arbetsgivare som anställer en person över 26 år som varit borta från arbetslivet i mer än ett år kan få ekonomiskt stöd som motsvarar två gånger arbetsgivaravgiften. Arbetsgivaren får stödet lika länge som personen varit arbetslös men maximalt i fem år. För personer över 55 kan stödet betalas ut under maximalt 10 år. Särskilt nystartsjobb innebär att arbetsgivare som anställer ungdomar åldern år som varit borta från arbetslivet i minst sex månader kan få ekonomiskt stöd som motsvarar en normal arbetsgivaravgift. Stödet betalas ut under max ett år. Syftar till att stimulera anställningar av personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. Lönesubventioner för personer med funktionsnedsättning sträcker sig ofta över en längre tidsperiod än stöden i ovanstående kategorier. Under 2011 fanns typerna Lönebidrag, offentligt skyddat arbete, utvecklingsanställning och trygghetsanställning tillgängliga. Inom samtliga anställningsformer baseras subventionen på personens arbetsförmåga. Subventionen kan dock som högst beräknas utifrån en heltidslön på Beroende på personens behov av stöd kan arbetsgivaren också i vissa fall erbjudas ekonomisk ersättning för handledning. 44

45 För att ge en bild av Arbetsförmedlingens arbete utifrån de ovan nämnda verktygen redovisas i tabell 1.13 hur flöden inom de olika så kallade sökandekategorierna sett ut under Arbetsförmedlingen registrerar samtliga sökande i sökandekategorier som klassificerar vilken status den sökande har. Vanligast vid inskrivning är att den sökande registreras som öppet arbetslös. 20 För sökande som deltar i program eller innehar subventionerade anställningar finns särskilda sökandekategorier. Från tabellen är det exempelvis möjligt att utläsa flödet av arbetssökande till (inflödet) och från (utflödet) de olika arbetsmarknadspolitiska program som beskrevs ovan. Tabellen ger även en bild av hur många platser som under året tillsatts via de olika typerna av subventionerade anställningar. Det är viktigt att framhålla att då tabellen baseras på sökandekategorier särredovisas inte de insatser som sker inom ramen för garantierna. När den sökande skrivs in i jobbgarantin för ungdomar eller jobb och utvecklingsgarantin registreras denne i respektive programs sökandekategori. Inom ramen för garantierna ges en rad olika insatser men detta föranleder inga byten av sökandekategorier. Det flöde som redovisas för exempelvis arbetsmarknadsutbildning inkluderar därför endast de personer som tar del av insatsen utanför garantierna. För att illustrera vad som sker inom garantierna har tabellen kompletterats med statistik över flödena genom kategorierna utbildning 21 och arbetspraktik inom garantierna. För en fullständig bild av flödena genom aktiviteterna inom jobbgarantin för ungdomar respektive jobb och utvecklingsgarantin se tabell A1.1 och A1.2 i Appendix. Övergripande kan det konstateras att inom de flesta av sökandekategorierna gäller att flödena under ett år är betydligt större än det antal som befinner sig i kategorin vid ett givet tillfälle (stocken). Detta implicerar att de sökande befinner sig i kategorin under relativt kort tid. Vissa sökandekategorier avviker från detta mönster. I exempelvis några typer av subventionerade anställningar är antalet personer som befinner sig i kategorin vid ett givet tillfälle högre än flödet vilket innebär att de inskrivna befinner sig i dessa kategorier under längre perioder. 20 Se Nilsson (2010). 21 Denna post omfattar både arbetsmarknadsutbildning och förberedande utbildning. 45

46 Tabell 1.13 Flöden till och från olika sökandekategorier under 2011, samt ingående och utgående stock vid årets början och slut. Samma individ kan förekomma flera gånger i flödena Sökandekategori Ingående Inflöde Utflöde Utgående Öppet arbetslös Arbetssökande med förhinder Deltidsarbetslös Timanställd Tillfälligt arbete Ombytessökande Ombytessökande Samhall Program Arbetsmarknadsutbildning Förberedande utbildning Arbetspraktik Prova-på-plats Praktisk kompetensutveckling Start av näringsverksamhet Arbetslivsintroduktion Arbetslivsinriktad rehabilitering Aktiviteter inom vägledning och platsförmedling Fördjupad kartläggning och vägledning Jobbgarantin för ungdomar Arbetspraktik inom jobbgarantin för ungdomar Utbildning inom jobbgarantin för ungdomar

47 Jobb- och utvecklingsgarantin Arbetspraktik inom jobb- och utvecklingsgarantin Utbildning inom jobb- och utvecklingsgarantin Sysselsättningsfasen Projekt med arbetsmarknadspolitisk Subventionerade anställningar Särskilt anställningsstöd Instegsjobb Nystartsjobb Särskilt nystartsjobb Lönebidrag Offentligt skyddat arbete Utvecklingsanställning Trygghetsanställning Not: Många av insatserna, exempelvis arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik, förekommer även inom garantierna. Redovisningen av de enskilda insatserna inkluderar dock inte de insatser som ges inom ramen för garantierna. Källa: Arbetsförmedlingen. I det fortsatta avsnittet ges en översiktlig bild av den grupp som är inskrivna som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen. Tabell 1.14 redovisar antalet personer som varit i kontakt med Arbetsförmedlingen under Under året uppgick antalet enskilda personer som någon gång under året varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen till över 1 miljon och antalet inskrivna vid slutet av året till drygt personer. Detta innebar att antalet inskrivna vid slutet av året minskade marginellt jämfört med 2010 (redovisas ej i tabellen). Inflödet, antalet personer som skrevs in under året, omfattade personer. Av dessa var omkring 30 procent förstagångsinskrivna, det vill säga det var första gången de var i kontakt med Arbetsförmedlingen. Av de 47

48 personer som var inskrivna under året påbörjade minst ett arbetsmarknadspolitiskt program. Vidare omfattade utflödet från Arbetsförmedlingen personer under Av dessa påbörjade drygt 50 procent ett reguljärt arbete. Övriga orsaker till att en person upphör att vara inskriven vid Arbetsförmedlingen kan exempelvis vara studier eller pension. Slutligen redovisas i tabellen hur många av dem som varit inskrivna under året som påbörjat någon typ av arbete. I denna post inkluderas även subventionerade anställningar, tim- och deltidsanställningar samt tillfälliga anställningar. Tabell 1.14 Nyckeltal arbetssökande, unika personer, 2011 Antal Antal Kvinnor Män Totalt Antal Totalt antal inskrivna under året Inskrivna vid årets slut Inflöde (nyinskrivna) Påbörjat arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd Utflöde (avaktualiserade) varav till arbete utan stöd Påbörjat ett arbete, totalt * *I posten ingår, förutom de som avaktualiserats till arbete, de som fått arbete men som fortfarande är inskrivna på Arbetsförmedlingen i någon sökandekategori. Källa: Arbetsförmedlingen. I tabell 1.15 ges en övergripande beskrivning av vad som karakteriserar de kvinnor och män som var inskrivna vid Arbetsförmedlingen Tabellen är beräknad som ett årsgenomsnitt för dem som varit inskrivna vid slutet av varje månad. Av dem som var inskrivna under året var 19 procent ungdomar medan 17 procent var 55 år eller äldre. Den vanligaste utbildningsnivån var gymnasieutbildning. Det var 32 procent som var utrikes födda. Slutligen 48

49 hade 25 procent av de inskrivna en funktionsnedsättning som medförde nedsatt arbetsförmåga. Det noteras inga större skillnader mellan män och kvinnor. Männen är dock marginellt yngre samt har i genomsnitt en lägre utbildningsnivå. Samtidigt är det en något högre andel kvinnor som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Tabell 1.15 Inskrivna vid Arbetsförmedlingen, kvarstående genomsnitt per månad, 2011, procent samt totalsumma i antal Andel av antal inskrivna kvinnor Andel av antal inskrivna män Andel av totalt antal inskrivna år 17 % 20 % 19 % år 67 % 62 % 64 % år 16 % 18 % 17 % Grundskola 26 % 31 % 29 % Gymnasium 48 % 49 % 48 % Högre utbildning 27 % 20 % 23 % Inrikes född 68 % 68 % 68 % Utrikes född 32 % 32 % 32 % Ej funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga 76 % 73 % 75 % 24 % 27 % 25 % Totalt antal Källa: Arbetsförmedlingen. Många av de personer som skrivs in vid Arbetsförmedlingen har en historik av tidigare kontakter med myndigheten. För att belysa detta redovisas i tabell 1.16 vid vilket år den första kontakten skedde med den grupp arbets- 49

50 sökande som var inskrivna vid slutet av Tabellen visar också hur detta fördelade sig mellan könen. Det ska poängteras att personerna kan ha varit avregistrerade från Arbetsförmedlingen sedan det första kontakttillfället och sedan återigen skrivits in, tabellen baseras på det första kontakttillfället med Arbetsförmedlingen. Av dem som var inskrivna i september 2011 hade 11 procent haft sin första kontakt med myndigheten år 1991 eller tidigare. Sammanlagt hade nästan 40 procent av de inskrivna haft sin första kontakt någon gång under 1990-talet eller tidigare. Detta visar att många av de inskrivna hos Arbetsförmedlingen har en omfattande arbetslöshetshistorik. 22 Eftersom Arbetsförmedlingens register inte sträcker sig längre tillbaka än 1991, kan personer som registrerades senare i praktiken också varit inskrivna före

51 Tabell 1.16 Arbetslösa och programdeltagare, 15 september 2011 fördelar utifrån tidpunkt för första kontakten med Arbetsförmedlingen Första inskrivningsår Andel av antal inskrivna kvinnor Andel av antal inskrivna män Andel av totalt antal inskrivna 1991 eller tidigare 11,2% 10,8% 11,0% ,9 % 6,0 % 6,4 % ,7 % 4,1 % 4,4 % ,5 % 2,9 % 3,2 % ,9 % 2,5 % 2,7 % ,6 % 1,8 % 2,2 % ,6 % 2,2 % 2,4 % ,5 % 2,2 % 2,4 % ,4 % 2,2 % 2,3 % ,0 % 2,1 % 2,1 % ,3 % 2,3 % 2,3 % ,4 % 2,6 % 2,5 % ,6 % 2,8 % 2,7 % ,2 % 2,9 % 3,0 % ,2 % 3,3 % 3,2 % ,8 % 4,0 % 3,9 % ,7 % 4,6 % 4,2 % ,5 % 5,6 % 5,1 % ,8 % 7,9 % 7,4 % ,2% 11,3% 10,8% ,8% 15,7% 15,7% Totalt 100 % 100 % 100 % Källa: Arbetsförmedlingen. 51

52 Appendix Tabell A1.1 Flöden till och från olika aktiviteter inom jobbgarantin för ungdomar under 2011, samt ingående och utgående stock vid årets början och slut. Samma individ kan förekomma flera gånger i flödena. Aktivitet Ingående Inflöde Utflöde Utgående Arbetslivsinriktad rehabilitering Arbetspraktik Fördjupad kartläggning Fördjupad kartläggning/rehabilitering Jobbsökaraktivitet med coachning Kompletterande aktör Lyft Praktisk kompetensutveckling Start av näringsverksamhet Studie- och yrkesvägledning Utbildning Källa: Arbetsförmedlingen. 52

53 Tabell A1.2 Flöden till och från olika aktiviteter inom jobb- och utvecklingsgarantin under 2011, samt ingående och utgående stock vid årets början och slut. Inflöde och utflöde summerar antalet under året, samma individ kan förekomma flera gånger i flödena Aktivitet Ingående Inflöde Utflöde Utgående Arbetslivsinriktad rehabilitering Arbetspraktik Arbetsträning Förberedande insatser Fördjupad kartläggning/vägledning Förstärkt arbetsträning Jobbsökaraktivitet med coachning Kartläggning Kompletterande aktör Lyft Praktisk kompetensutveckling Projekt Start av näringsverksamhet Utbildning Källa: Arbetsförmedlingen. 53

54 2. Utvecklingen på arbetsmarknaden Under 2011 ökade både utbudet och efterfrågan på arbetskraft. Antalet personer i arbetskraften och andelen sysselsatta ökade samtidigt som arbetslösheten minskade. Sensommaren 2011 och tiden därefter har dock till stor del präglats av oron för skuldkrisen i Europa och i USA. Oron har framförallt gällt att länder inom Eurosamarbetet riskerar att hamna i en ohållbar ekonomisk situation och att några länder riskerar att tvingas lämna Euron. Den internationella oron har även påverkat den svenska ekonomin som trots stabila statsfinanser har fått känna av en minskad efterfrågan. Detta har lett till att konjunkturuppgången på den svenska arbetsmarknaden har bromsats upp. Flera prognosmakare, däribland Arbetsförmedlingen, har skrivit ner tillväxtutsikterna och ger en allt dystrare bild av hur sysselsättning och arbetslöshet kommer att utvecklas framöver. 23 Nedan ges en bild av läget på arbetsmarknaden, något som också tidigare har presenterats i Arbetsmarknadsutsikterna. Statistiken och de figurer som visas bygger i allt väsentligt på Arbetskraftsundersökningarna (AKU). De tidsserier som återges från AKU utgår från AKU:s nya definitioner. Det innebär att heltidsstuderande som sökt arbete ingår i gruppen av arbetslösa och därmed även i arbetskraften. I rapporten har vi valt att visa utvecklingen för åldersgruppen år. 2.1 Utbudet av arbetskraft Det samlade arbetskraftsutbudet består av de personer som kan och vill arbeta. Utbudet kan delas in i sysselsatta och arbetslösa vilka numera även omfattar heltidsstuderande som aktivt söker efter arbete och kan påbörja ett arbete om de skulle få ett. Figur 2.1 visar hur befolkningen, arbetskraften och antalet sysselsatta personer har utvecklats under perioden I slutet av 2011 omfattade befolkningen 6 miljoner personer i åldern år. Arbetskraftsutbudet uppgick till 5 miljoner personer av vilka 4,5 miljoner var sysselsatta. Befolkningen och arbetskraften har ökat mer eller mindre kontinuerligt under hela den observerade tidsperioden. Antalet sysselsatta har däremot varierat över tid men uppvisat en trendmässig ökning sedan mitten av 1990-talet. 23 Se Arbetsförmedlingen (2011c) och Konjunkturinstitutet (2012). 54

55 Figur 2.1 Antal i arbetskraft, befolkning och sysselsättning, år, Trendade och säsongsrensade månadsdata Tusental Befolkningen Sysselsatta Arbetskraften Källa: AKU, SCB. Arbetskraftsdeltagandet är högre för män än för kvinnor. I slutet av 2011 uppgick arbetskraftsdeltagandet till 79 procent för kvinnor och till 84 procent för män. Under 2011 ökade arbetskraftsdeltagandet med en procentenhet för kvinnor och en halv procentenhet för män. Ökningen var således procentuellt något större för kvinnor än för män, se figur 2.2. Arbetskraftsdeltagandet var som högst i slutet av 1980-talet när 83 procent respektive 87 procent av kvinnorna och männen ingick i arbetskraften. I samband med lågkonjunkturen i början av 1990-talet minskade arbetskraftsdeltagandet för både kvinnor och män med mer än 5 procentenheter, till 79 respektive 82 procent. Därefter stabiliserade sig arbetskraftsutbudet för män medan det fortsatte att minska för kvinnor tills det i slutet av talet uppgick till 77 procent. Arbetskraftsutbudet låg sedan kvar på dessa nivåer under 2000-talets första decennium. De två senaste åren har utvecklingen vänt och såväl kvinnors som mäns arbetskraftsdeltagande har ökat. 55

56 Figur 2.2 Relativa arbetskraftstalet för kvinnor och män år. Trendade och säsongsrensade månadsdata Procent 100 Kvinnor Män Totalt Källa: AKU, SCB Sysselsättningen Under de senaste tio åren har sysselsättningsgraden varierat mellan 73 och 76 procent, se figur 2.3. Sysselsättningsgraden föll kraftigt i samband med lågkonjunkturen i början av 1990-talet, från cirka 83 procent till 72 procent. På några få år föll således andelen sysselsatta med omkring 11 procentenheter och även om sysselsättningen har ökat sedan dess uppgår andelen sysselsatta idag till en betydligt lägre nivå än vad som uppmättes under slutet av 1980-talet. Den internationella finanskrisen som drabbade svensk ekonomi under hösten 2008 framgår av figuren. Hösten 2008 och året 2009 minskade sysselsättningen med knappt 3 procentenheter. Redan i början av 2009 ökade dock sysselsättningen och den positiva utvecklingen fortgick sedan under resten av året och det första halvåret av Därefter har ökningen avtagit. I slutet av 2011 uppgick sysselsättningsgraden 24 till 75 procent. Det är en ökning med en procentenhet jämfört med Sysselsättningsgraden visar antalet sysselsatta i åldern år som andel av befolkningen inom samma åldersgrupp. 56

57 Figur 2.3 Sysselsättningsgrad för män och kvinnor år, Trendade och säsongsrensade månadsdata. Procent Procent Kvinnor Män Totalt Källa: AKU, SCB. Sysselsättningsgraden är högre för män än för kvinnor, se figur 2.3. I slutet av 2011 uppgick sysselsättningsgraden för kvinnor till drygt 73 procent och för män till knappt 78 procent. I slutet av 1980-talet var 81 procent av kvinnorna och 85 procent av männen i befolkningen sysselsatta. När sysselsättningen föll i början av 1990-talet minskade sysselsättningen till en början mer för män än för kvinnor och skillnaderna mellan könen minskade. År 1993 uppgick skillnaden till en procentenhet. Därefter har skillnaderna mellan andelen sysselsatta kvinnor och män ökat och har sedan slutet av 1990-talet uppgått till mellan 3 till 5 procentenheter. Skillnaden i andelen sysselsatta blir större när hänsyn tas till antalet arbetade timmar, se figur 2.4. Det beror på att kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning än män. År 2011 var kvinnors andel av det totala antalet arbetade timmar 46 procent och skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetade timmar uppgick till 8 procentenheter. Sett i ett längre perspektiv har dock skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetade timmar minskat betydligt. I slutet av 1980-talet uppgick kvinnornas andel av det totala antalet arbetade 57

58 timmar till knappt 43 procent och skillnaden mellan könen uppgick då till mer än 14 procentenheter. Figur 2.4 Totalt antal arbetade timmar per vecka för kvinnor och män år, miljoner timmar, trendade och säsongsrensade månadsdata Miljoner timmar 140 Män Kvinnor Totalt Källa: AKU, SCB Arbetslöshet I figur 2.5 visas den relativa arbetslösheten under perioden Av figuren framgår att arbetslösheten har varierat kraftigt under den här perioden. Arbetslösheten var låg i slutet av 1980-talet, ökade kraftigt under 1990-talets krisår, och har sedan millenniumskiftet varierat mellan 6 och 9 procent. Under 2011 minskade arbetslösheten med knappt 1 procentenhet, från 8,4 till 7,6 procent. Den positiva utvecklingen avtog dock i slutet av 2011 och arbetslösheten upphörde att minska. Arbetslöshetens utveckling över tid är och har till stora delar varit likartad för kvinnor och män. Arbetslösheten tenderar dock att öka tidigare i lågkonjunkturer och minska snabbare i högkonjunkturer för män än för 58

59 kvinnor. Effekterna på arbetslösheten av den finansiella krisen som drabbade den svenska ekonomin hösten 2008 framgår tydligt av figur 2.5. Senhösten 2008 ökade arbetslösheten snabbt, i synnerhet för män, och i slutet av 2009 uppgick arbetslösheten till 8,5 procent för kvinnor och 9 procent för män. I början på 2010 vände utvecklingen på arbetsmarknaden och arbetslösheten minskade, först för män och några månader senare även för kvinnor. I slutet av 2011 bromsade utvecklingen upp och arbetslösheten började stiga för män medan den fortsatte att långsamt minska för kvinnor. Figur 2.5 Relativ arbetslöshet för kvinnor och män år, , Trendade och säsongsrensade månadsdata. Procent Procent Män Kvinnor Totalt Källa: AKU, SCB Långtidsarbetslösa I figur 2.6 nedan visas hur andelen långtidsarbetslösa har utvecklas över tid dels som andel av samtliga arbetslösa, dels som andel av arbetskraften. Med långtidsarbetslösa avses här personer som varit arbetslösa i 6 månader eller mer. Som framgår av figuren tenderar andelen långtidsarbetslösa att variera 59

60 med konjunkturens utveckling. Andelen ökar när konjunkturen vänder neråt och minskar när konjunkturen vänder uppåt. 25 Figur 2.6 Antal långtidsarbetslösa år, som andel av arbetskraften (vänster axel) och som andel av samtliga arbetslösa (höger axel), Med långtidsarbetslösa avses personer som varit arbetslösa i minst sex månader Andel av arbetslöshet 6 Andel av arbetskraft Andel av arbetslöshet Andel av arbetskraft Källa: Zetterberg (2011), uppdaterad för år Andelen långtidsarbetslösa är och har varit högre för män än för kvinnor i stort sett sedan slutet av 1980-talet, se figur 2.7. Under de värsta åren i början av 1990-talet uppgick andelen långtidsarbetslösa män och kvinnor till som mest 50 respektive 45 procent av samtliga arbetslösa. I samband med det förbättrade läget på arbetsmarknaden under 2010 och första halvåret av 2011 minskade andelen långtidsarbetslösa för både män och kvinnor, därefter har utvecklingen åter vänt och andelen långtidsarbetslösa har ökat för både kvinnor och män. 25 För en mer ingående analys av långtidsarbetslöshetens utveckling över tid och utveckling för olika grupper, se Zetterberg (2011). 60

61 Figur 2.7 Antal långtidsarbetslösa år (personer som varit arbetslösa i minst 6 månader) som andel av samtliga arbetslösa, kvinnor resp. män, Procent Män Kvinnor Källa: Zetterberg (2011), uppdaterad för år Arbetskraftsefterfrågan 26 Den totala efterfrågan på arbetskraft i ekonomin vid en viss tidpunkt består dels av dem som har ett jobb, dels av de lediga platser som ännu inte har tillsatts (utannonserade platser och de rekryteringsprocesser som pågår) det vill säga vakanser. Figur 2.8 visar den totala efterfrågan på arbetskraft och det totala antalet anställda under perioden 2001 till och med Skillnaden mellan den totala efterfrågan på arbetskraft och antalet sysselsatta utgörs av vakanser. Den totala efterfrågan på arbetskraft, ökade under 2011 och uppgick i slutet av året till drygt 4,2 miljoner personer. Det är den högsta nivån som uppmätts sedan Ökningstakten i efterfrågan minskade dock under andra halvåret av 2011 vilket tyder på att utvecklingen på arbetsmarknaden har mattats av. Fram till och med andra halvåret 2003 låg det totala antalet anställda stabilt på nivån runt 3,85 miljoner. Därefter föll antalet anställda något under Statistiken om efterfrågan på arbetskraft kan inte könsuppdelas på grund av vakansstatiken. 61

62 och ökade sedan under perioden Som mest uppgick då den totala efterfrågan till 4,1 miljoner anställda och vakanser. Till följd av den finansiella krisen hösten 2008 föll efterfrågan och i slutet av 2009 hade efterfrågan minskat till 3,95 miljoner. I början av 2010 vände utvecklingen och sedan dess har efterfrågan ökat kontinuerligt. Figur 2.8 Efterfrågan på arbetskraft per kvartal, Tusental Anställning Efterfrågan Källa: SCB. En närliggande indikator till efterfrågan på arbetsmarknaden är utvecklingen av nyanställningar (rekryteringar). Arbetsgivare kan rekrytera arbetskraft bland personer som är arbetslösa, personer som står utanför arbetsmarknaden och bland personer som vill byta jobb. Bland dem som vill byta jobb finns både de som vill byta till ett annat jobb och de som har en tillfällig anställning. Rekryteringar av dem som redan har ett jobb leder som regel till att det uppstår ett rekryteringsbehov för att ersätta dessa och därmed lediga arbeten (vakanser). Arbetsförmedlingens statistik fångar in nyanställningar av arbetslösa som finns registrerade hos förmedlingen men fångar bara delvis in de nyanställningar som sker av personer utanför arbetskraften och bland dem som redan har ett jobb, det vill säga personer som byter jobb. Statistiska centralbyrån (SCB) gör därför på uppdrag av Arbetsförmedlingen en special- 62

63 bearbetning av arbetskraftsundersökningarna för att bättre täcka in samtliga rekryteringar som sker på arbetsmarknaden. Nyanställda utgörs här dels av personer som har bytt jobb och dels av inträdande. Gruppen av inträdande består av personer som vid rekryteringstillfället antingen var arbetslösa eller stod utanför arbetskraften. Figur 2.9 Antal nyanställningar, totalt och fördelat på inträden och personer som bytt jobb, per kvartal, Antal Inträden Arbetsgivarbyten Nyanställningar Källa: Specialbearbetningar av AKU, SCB Figur 2.9 visar utvecklingen för samtliga nyanställningar fördelad på inträdande och arbetsgivarbyten (personer som bytt jobb) under perioden Av figuren framgår att det totala antalet rekryteringar har varit relativt högt under högkonjunkturer och relativt lågt under lågkonjunkturer. Under 2010 och i början av 2011 ökade det totala antalet rekryteringar kraftigt och uppgick under 2:a kvartalet 2011 till drygt rekryteringar. Därefter har vände utvecklingen och de två sista kvartalen av 2001 minskade istället rekryteringar minskat i snabb takt. 27 För tredje och fjärde kvartalet 2004 och första kvartalet 2005 bygger uppgifterna på beräknade, imputerade, värden. Det beror på att data saknas för dessa kvartal vilket i sin tur beror på att SCB införde den nya EU-anpassade arbetskraftsundersökningen. 63

64 Rekryteringar av inträdande (det vill säga arbetslösa eller de som står utanför arbetskraften) utgör den största gruppen av det totala antalet rekryteringar. Trendmässigt har utvecklingen för denna grupp varit tämligen stabil med relativt små variationer sedan mitten av 1990-talet. Variationerna har dock ökat under de senaste åren och det är framförallt denna grupp som svarar för nedgången i det totala antalet rekryteringar under andra halvåret av Sett över hela perioden har antalet arbetsgivarbyten (rekryteringar av personer som redan har jobb) varierat mer än rekryteringar av inträdande och har svarat för merparten av variationen i det totala antalet rekryteringar. Antalet arbetsgivarbyten har dock ökat kontinuerligt sedan början 2010 och svarar således inte för den nedgång i det totala antalet rekryteringar som kan observeras för det tredje och fjärde kvartalet under Trendmässigt har antalet rekryteringar av dem som redan har jobb ökat under perioden, från drygt per kvartal i mitten av 1990-talet till drygt rekryteringar per kvartal sedan början av millenniumskiftet Varsel En annan indikator på hur arbetskraftsefterfrågan utvecklas är arbetsgivarnas varsel om kommande uppsägningar. Alla arbetsgivare som avser att säga upp fem anställda 28 eller fler är enligt främjandelagen skyldiga att informera (varsla) Arbetsförmedlingen om detta. Antalet personer som omfattades av de varsel som inkom till Arbetsförmedlingen under 2011 var relativt lågt, och långt ifrån de höga nivåer som uppmättes i samband med finanskrisen hösten Totalt omfattades drygt personer av de varsel som inkom under 2011, se figur Varslelplikten omfattar även de driftsinskränkningar som under en period av nittio dagar kan antas föra med sig att antalet uppsägningar sammanlagt kommer att uppgå till minst tjugo anställda. Det finns undantag från regeln om 5 anställda, exempelvis ser reglerna annorlunda ut för byggbranschen där varselplikten endast omfattar beräknade uppsägningar av minst 20 anställda. 64

65 Figur 2.10 Antalet sysselsatta som omfattas av inkomna varsel, antal per månad, Antal Källa: Arbetsförmedlingen Långt ifrån alla varsel leder till uppsägningar och ännu färre resulterar i arbetslöshet. 29 Av dem som ändå blir uppsagda är det en hel del personer som går direkt vidare till nya jobb, börjar studera eller av andra skäl lämnar arbetskraften. Figur 2.11 visar hur stor andel av de varsel som inkom under perioden januari 2005 till och med juni 2011 som resulterade i arbetslöshet inom sex respektive nio månader 30 efter varslets ankomstdatum. Som framgår av figuren varierar andelen arbetslösa dels med konjunkturen, och dels med hur lång tid efter att varslet inkommit som uppföljningen sker. Det är fler som har registrerats som arbetslösa nio månader efter att varslet inkom än sex månader efter varslets ankomstdatum. Under perioden 2006 till och maj 2011 uppgick andelen varsel som resulterade i arbetslöshet i genomsnitt till knappt 20 procent. Av de varsel som inkom under sensommaren/hösten 29 Se Arbetsförmedlingen (2009b) och Jans (2002, 2009). 30 Att varsel om kommande uppsägningar följs upp 6 respektive 9 månader efter att de inkommit till Arbetsförmedlingen beror på att de flesta varsel har realiserats inom 6 månader. Enligt lag får inga varsel verkställas, det vill säga inga uppsägningar får realiseras, innan varseltiden har löpt ut. Varseltiden beror av hur många personer som omfattas av det inkomna varslet. För varsel som omfattar mindre än 25 uppsägningar är varseltiden 2 månader, för uppsägningar av anställda är varseltiden 4 månader och för uppsägningar av 100 anställda eller fler är varseltiden 6 månader. En del av de som blir uppsagda (framförallt tjänstemän) har via sina kollektivavtal rätt till längre uppsägningstider än vad de får via varseltiderna. För att ta hänsyn till det följs varslen även upp 9 månader efter att de inkommit till Arbetsförmedlingen. 65

66 2008 var det en större andel som resulterade i arbetslöshet, mellan 35 och 40 procent. Därefter har andelen minskat och har sedan 2010 varierat mellan 15 och 20 procent. Figur 2.11 Andel av inkomna varsel som leder till arbetslöshet inom 6 respektive 9 månader, Procent 6 mån 9 mån Källa: Arbetsförmedlingen. 2.3 Matchningen på arbetsmarknaden Förutsättningarna för att matcha arbetslösa mot lediga jobb (vakanser) bestäms av hur relationen mellan arbetskraftsutbudet och efterfrågan på arbetskraft utvecklas. Ett sammanfattande mått på denna relation kan man få genom att beräkna kvoten mellan antalet lediga platser och antalet arbetssökande. Måttet brukar benämnas arbetsmarknadens täthet. 31 Tätheten på arbetsmarknaden varierar med konjunkturens utveckling och ju högre (lägre) tätheten är på arbetsmarknaden desto fler (färre) lediga jobb finns som de arbetslösa kan söka Termen är en översättning från det engelska uttrycket labour market tightness. Vid beräkningarna av lediga platser används vakansmätning (KV) från SCB medan antalet arbetslösa enligt AKU representerar antalet arbetslösa. 32 Notera distinktionen mellan lediga platser och rekryteringar respektive nyanställningar varav de två senare kan tolkas som lediga platser som har blivit tillsatta. Arbetsförmedlingen 66

67 2.3.1 Arbetsmarknadens täthet Figur 2.12 redovisar mått på tätheten som bygger på vakansstatistik från Statistiska centralbyrån (SCB). Statistiken finns tillgänglig från och med Enligt måttet ökade tätheten under det första och andra kvartalet 2011, och minskade sedan under kvartal tre och fyra. Som framgår av figuren har tätheten varierat kraftigt under perioden. Som högst var den i början av 2001 och som lägst i början av Enligt måttet på tätheten var arbetsmarknadssituationen mer överhettad, med betydligt längre rekryteringstider för arbetsgivarna, vid ingången till 2001 än vid slutet av 2007 och början av Figur 2.12 Arbetsmarknadens täthet v/u 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0, Källa: AKU, SCB. publicerar sedan början av 1990-talet statistik över de lediga platser som har anmälts till Arbetsförmedlingen och nyanställningar i form av hur många av de personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som får ett arbete. SCB:s statistik som omfattar hela arbetsmarknaden innehåller uppgifter om nyanställningar från och med början av 1990-talet men information om lediga platser finns först från och med år

68 2.3.2 Strukturella obalanser Arbetsmarknadens olika delmarknader (regionalt och yrkesmässigt) kännetecknas av att det ofta råder överskott eller underskott på arbetskraft med olika kompetens. Obalanserna uppstår beroende på att det finns pris- och lönestelheter och andra typer av hinder 33 som motverkar rörligheten på arbetsmarknaden. Obalanser som tenderar att bli varaktiga, det vill säga. strukturella obalanser, kan motverkas med olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Syftet med olika matchningsinsatser är just att överbrygga och minska de obalanser som uppstår mellan olika yrken och regioner. Figur 2.13 Regional och yrkesmässig obalans, ,45 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 Källa: Arbetsförmedlingen. Regional Yrkesmässig En flytt kan innebära risk, otrygghet och förlust av insiderfördelar (platsspecifika fördelar som till exempel familj, vänner och kontakter på arbetsmarknaden som är mycket svåra eller omöjliga för individen att ta med sig vid en flytt till annan bostadsort) vilket minskar flyttbenägenheten. Det finns dessutom flera andra tänkbara orsaker som kan hindra rörligheten. Benägenheten att flytta minskar om man är gift, har hemmavarande barn eller har en partner som arbetar. Bostadsägande är också en faktor som anses motverka rörligheten på arbetsmarknaden, se exempelvis SCB (2005). Orsaken är de höga kostnader som ett bostadsbyte kan medföra. Låg efterfrågan på arbetsmarknaden leder också till lägre rörlighet. Konjunkturläget har den största effekten på rörlighet. Både den geografiska och yrkesmässiga rörligheten är högre under högkonjunktur, se Edin och Holmlund (1994), Nutek (2000) och Israelsson m.fl. (2003). Flyttbenägenheten ökar med utbildningsnivå men minskar med åldern bland vuxna se SCB (2007). 68

69 I figur 2.13 visas hur den regionala och den yrkesmässiga obalansen på arbetsmarknaden har utvecklats under de två senaste decennierna. Med regional 34 obalans avses här att den arbetskraft som efterfrågas av arbetsgivare i en region återfinns i en eller flera andra regioner. Med yrkesmässig obalans menas den situation som uppstår då den yrkesmässiga kompetensen hos de arbetssökande inte motsvarar den kompetens som efterfrågas av arbetsgivarna. De mått som används för dessa obalanser summerar skillnaderna mellan arbetslösa och vakanser inom alla regioner respektive yrken. 35 Obalansmåtten anges i termer av index som varierar mellan noll och ett. Ett värde nära noll innebär att det inte finns någon obalans. Ett värde nära ett implicerar å andra sidan att det är fullständig obalans. Med andra ord att samtliga arbetslösa finns inom vissa unika regioner eller yrkesområden, medan samtliga vakanser återfinns inom andra unika regioner eller yrkesområden. Observera att de två indexen inte är jämförbara eftersom de är beräknade utifrån olika detaljeringsnivåer. Fram till 2006 fanns det en tendens till negativ samvariation mellan den regionala och den yrkesmässiga obalansen. Den regionala obalansen tenderade att öka när den yrkesmässiga obalansen minskade och vice versa. Från och med 2007 har dock måttet för den yrkesmässiga obalansen rört sig i samma riktning som för den regionala obalansen. Skattningar från enkla regressionsekvationer visar att den regionala obalansen varierar positivt med tätheten på arbetsmarknaden - som kan ses som ett konjunkturmått. Den yrkesmässiga obalansen uppvisade en negativ samvariation fram till och med 2006 men har därefter varierat positivt med täthetens utveckling. En möjlig tolkning till dessa samvariationer är att då konjunkturen vänder uppåt så ökar efterfrågan på arbetskraft vilket kan leda till att det uppstår efterfrågeöverskott lokalt och regionalt. Samtidigt har behovet av yrkesmässig rörlighet varit mindre när arbetsmarknaden har varit stark och det har funnits gott om jobb. För de som står långt ifrån arbetsmarknaden kan möjligheterna att få jobb vara större i goda tider. Följaktligen kan man förvänta sig att skillnaderna mellan utbud och efterfrågan för olika yrkesgrupper minskar. Under 2011 ökade dock både den regionala och den yrkesmässiga obalansen något. Måtten indikerar att obalansen i 34 Den regionala indelningen utgår från Arbetsförmedlingens 55 arbetsmarknadsområden. Dessa arbetsmarknadsområden har skapats med utgångspunkt från Nuteks funktionella analysregioner (FA-regioner). Regionerna kännetecknas av att huvuddelen av dem som är bosatta inom dessa regioner dagligen pendlar till och från arbeten inom regionen (dvs. huvuddelen både bor och arbetar inom dessa områden/regioner) samtidigt utgör regionerna det huvudsakliga rekryteringsområdet för företagen arbetskraftsbehov. 35 De mått som används är O=0,5 μi - vi där O betecknar obalansen, μi andelen arbetslösa inom arbetsmarknadsområde i av det totala antalet arbetslösa, det vill säga: Ui/U, och vi andelen vakanser inom arbetsmarknadsområde i av det totala antalet vakanser, det vill säga: Vi/V. 69

70 utbudet och efterfrågan på arbetskraft har ökat regionalt samtidigt som allt fler av de arbetssökande har saknat den yrkeskompetens som har efterfrågats på arbetsmarknaden. Med hjälp av en dynamisk sökmodell beräknar Marthin (2012) mått för den geografiska och yrkesmässiga obalansen på svensk arbetsmarknad. Studien visar att den geografiska obalansen kan förklara upp till 0,3 procentenheter av den totala arbetslösheten. På samma sätt beräknas den yrkesmässiga obalansen kunna förklara 1,8 procentenheter av arbetslösheten. Av studien framgår även att den yrkesmässiga obalansen verkar vara lägre bland arbetssökande som saknar arbetslivserfarenhet jämfört med övriga arbetssökande. Detta stöds av att den yngre delen av arbetskraften är mer dynamisk och flexibel i sitt arbetssökande. Slutligen indikerar resultaten att en obalans i utbudet och efterfrågan på utbildning kan vara ett växande problem. Hur obalanser uppstår identifieras dock inte i studien. 2.4 Utsatta grupper Under 2011 minskade arbetslösheten och sysselsättningen ökade, och för första gången på många år ökade kvinnornas sysselsättning mer än männens. En jämförelse mellan 2010 och 2011 visar att arbetslösheten minskade för samtliga grupper, se figur Trots en generell minskning av arbetslösheten visar figuren på stora skillnader i arbetslöshetsnivåer mellan olika grupper. Höga arbetslöshetsnivåer kan observeras för framförallt unga, utrikes födda och personer med förgymnasial utbildning. Utvecklingen på arbetsmarknaden under den senare delen av 2011 visar på en allt svagare arbetsmarknad, vilket avspeglas i att sysselsättningen har upphört öka samtidigt som arbetslösheten har ökat något. Alla grupper på arbetsmarknaden drabbas av en ökad arbetslöshet men det finns grupper som drabbas betydligt hårdare än andra. Som visas i Arbetsmarknadsförmedlingen (2011c) är det framförallt fyra grupper som relativt sett har en utsatt position på arbetsmarknaden och som har svårt att få ett nytt jobb om de blir arbetslösa. Till dessa grupper hör utrikesfödda, personer med förgymnasial utbildning, äldre i åldern år och personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. 70

71 Figur 2.14 Arbetslöshet uppdelad på olika grupper, årsgenomsnitt 2010 och 2011 Kvinnor Män år år år år år Svenskfödda Utrikes födda Grundskola Gymnasium Eftergymnasial Procent Källa: AKU, SCB Utrikes födda Andelen utrikes födda i den svenska befolkningen har ökat kraftigt under de senaste decennierna i takt med den ökade invandringen. Samtidigt har sysselsättningsgraden bland utrikes födda minskat. Detta förklaras sannolikt av att sammansättningen av den utrikes födda befolkningen har förändrats i samband med att invandringen sedan mitten av 1970-talet gradvis har skiftat från arbetskraftsinvandring, från relativt närliggande länder, till flyktinginvandring från framförallt utomeuropeiska länder, se figur Exempelvis kom en majoritet av dem som invandrade till Sverige under föregående år från Somalia, Irak och Iran. 71

72 Figur 2.15 Nettoinvandring till Sverige under perioden Antal Utom Europa Europa Norden Not: Observera att gruppen Europa inte inkluderar nettoinvandring från de Nordiska länderna. I gruppen för de Nordiska länderna är inte Sverige inkluderat. Källa: SCB. Av figur 2.14 framgår att arbetslösheten minskade något bland de utrikes födda under En jämförelse av sysselsättningens utveckling för inrikes och utrikes födda kvinnor och män visar att sysselsättningsgraden ökade för samtliga av dessa grupper under Ökningen i sysselsättningen var dock mindre för utrikes födda kvinnor och män. 36 Det bör noteras att sysselsättningsgraden är låg bland den utrikesfödda befolkningen, se figur Nivåerna är låga framförallt bland utrikes födda kvinnor, och då i synnerhet bland kvinnor födda utanför Europa där endast hälften i arbetsför ålder har sysselsättning Se AKU, SCB. 37 Se AKU, SCB. 72

73 Figur 2.16 Sysselsättningsgraden för inrikes och utrikes födda kvinnor och män, Procent Inrikes födda Utrikes födda Procent Inrikes födda Utrikes födda Kvinnor Män Källa: SCB. Antalet långtidsarbetslösa som andel av samtliga arbetslösa är högre för utrikes födda än för inrikes födda, se figur Andelen ökade under lågkonjunkturen 2008 och 2009 men minskade för både inrikes födda och utrikes födda i samband med den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden under Figur 2.17 Andelen långtidsarbetslösa, år (personer som varit arbetslösa i minst 6 månader) bland inrikes och utrikes födda, Procent Inrikes födda Utrikes födda Källa: Zetterberg (2011), uppdaterad för år

74 2.4.2 Personer med förgymnasial utbildning En annan grupp som har stor risk för arbetslöshet är personer med förgymnasial utbildning. Av figur 2.14 framgår att arbetslösheten för personer med förgymnasial utbildning är mer än dubbelt så hög som för personer med högre utbildning. Studier av Gartell m.fl. (2007, 2010) visar att det varje år skapas färre jobb samtidigt som det varje år försvinner fler jobb för personer med lägre utbildning än för personer med högre utbildning. 38 Som en följd av det har personer med förgymnasial utbildning högre risk att bli av med jobbet jämfört med övriga utbildningsgrupper och om de väl förlorar jobbet och blir arbetslösa har de lägre sannolikhet att få ett nytt jobb. Personer med förgymnasial utbildning som blir arbetslösa kan därför förväntas tillbringa längre tid som arbetslösa. De senaste tre åren har antalet personer med förgymnasial utbildning utan arbete nästan fördubblats. 39 Utrikes födda och äldre är överrepresenterade bland dem med förgymnasial utbildning. Av Arbetsförmedlingens statistik framgår dock att antalet arbetslösa med förgymnasial utbildning har ökat i de lägre åldersklasserna under senare år. Arbetsförmedlingens bedömning är att arbetslöshetsperioderna för den här gruppen av personer kommer bli allt längre Äldre arbetstagare Det finns generellt stora skillnader i risken för arbetslöshet mellan olika åldersgrupper, se figur Som framgår av figuren minskar arbetslösheten med ökande ålder. År 2011 var exempelvis arbetslösheten för unga i åldern år fem gånger så hög som för övriga åldersgrupperna. Studier av jobbflöden visar att det försvinner fler jobb för unga än för medelålders och äldre, samtidigt som det skapas fler jobb för unga än för medelålders och äldre. 41 Yngre har därför relativt sett en högre risk för arbetslöshet, men eftersom det hela tiden skapas många nya jobb för denna grupp är sannolikheten stor att de snabbt finner ett nytt jobb och att arbetslöshetstiderna därför blir korta. För personer i de äldre åldersgrupperna skapas det 38 Det finns en stor litteratur som behandlar hur jobb skapas och försvinner, för en mer ingående beskrivning av litteraturen och de defintioner som används se exempelvis Dawis m.fl. (1996). 39 Se Arbetsförmedlingen (2011c). 40 Se Arbetsförmedlingen (2011c). 41 Gartell m.fl. (2008) och Gielen och van Ours (2006). 74

75 däremot betydligt färre jobb och för dem som blir av med jobbet kan det bli svårt att hitta ett nytt arbete och arbetslöshetstiderna blir långa. Detta illustreras även i figur 2.18 som visar andelen långtidsarbetslösa för olika åldersgrupper. Av figuren framgår att andelen långtidsarbetslösa är högst bland äldre och lägst bland yngre. Figur 2.18 Andelen långtidsarbetslösa, (personer som varit arbetslösa i minst 6 månader) bland olika åldersgrupper, Procent år år år Källa: Zetterberg (2011), uppdaterad för år Funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga Utöver utrikes födda, äldre och arbetslösa med låg utbildningsnivå finns ytterligare en grupp som är mer utsatt än andra på arbetsmarknaden, nämligen de med arbetsrelaterad funktionsnedsättning. För dessa personer saknas det dock statistik för utvecklingen över tid i AKU. Arbetsförmedlingens statistik visar dock på en stor ökning av inskrivna med arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning de senaste åren, från drygt år 2008 till knappt år 2011, se figur På bara ett fåtal år har således antalet personer med en arbetsmarknadsrelaterad funktionsned- 75

76 sättning nästintill fördubblats. Vid årsskiftet 2011/2012 hade personer av dem som var öppet arbetslösa eller deltog i program en funktionsnedsättningskod. Figur 2.19 Antal inskrivna arbetslösa och deltagare i program med aktivitetsstöd som har en arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedssättning, Antal Kvinnor Män Totalt Källa: Arbetsförmedlingen. Sannolikt är en förklaring till den kraftiga ökningen av antalet personer med arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning överföringen av personer från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen av de personer som förbrukat maximalt antal sjukersättningsdagar och som därför inte längre har rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Fram till december 2011 hade omkring 70 procent av dem som överförts från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen klassificerats som funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga. 76

77 3. Hur påverkar Arbetsförmedlingen arbetsmarknadens funktionssätt? Arbetsförmedlingens verksamhet syftar till att understödja och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det ska åstadkommas genom att effektivt matcha lediga platser med lämpliga arbetssökande. Genom att skapa en mötesplats för lediga platser och arbetssökande kan Arbetsförmedlingen bidra till att minska friktionerna och rätta till bristsituationer på arbetsmarknaden. En annan av Arbetsförmedlingens huvuduppgifter är att prioritera de arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. I det här kapitlet görs ett försök att bedöma i vilken grad Arbetsförmedlingen bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Kan till exempel Arbetsförmedlingen bidra till en effektiv matchning av lediga platser med arbetssökande? Kan Arbetsförmedlingen med hjälp av insatser och program minska tiderna i arbetslöshet för de arbetssökande? Leder Arbetsförmedlingens arbete till att arbetssökande med begränsad konkurrensförmåga får en bättre förankring på arbetsmarknaden? Till att börja med redogörs för de förutsättningar Arbetsförmedlingen har att bedriva sin verksamhet och hur det faktum att en allt högre andel av de inskrivna står långt från arbetsmarknaden kan tänkas påverka förmedlarnas arbete och de resultat som Arbetsförmedlingen redovisar. Därefter följer en redovisning av resultat från uppföljnings- och utvärderingsstudier som visar på vilket sätt olika insatser och program påverkar de arbetssökandes möjligheter att få ett arbete. Dessutom sammanfattas utifrån en teoretisk ansats de möjligheter och svårigheter som kan uppkomma i samarbetet med de kompletterande aktörerna samt hur detta hanteras i det svenska systemet. Avslutningsvis förs en diskussion i syfte att sammanfatta resultatet av Arbetsförmedlingens matchningsåtgärder. 3.1 Arbetsförmedlingens förutsättningar för att bedriva verksamhet En förutsättning för att Arbetsförmedlingen ska kunna påverka utvecklingen på arbetsmarknaden är att myndigheten har resurser i form av arbetsförmedlingskontor, kompetent personal och kompletterande aktörer samt anslag för olika förmedlingstjänster och kompetenspåverkande insatser För närmare beskrivning, se kapitel 1. 77

78 Volymen på resurserna och med vilken effektivitet de används påverkar förutsättningarna för förmedlingsverksamheten. Till förutsättningarna för Arbetsförmedlingens verksamhet hör också att de lediga platser som finns på arbetsmarknaden anmäls till Arbetsförmedlingen och att de personer som vill ha ett arbete skriver in sig som arbetssökande. Dessa förutsättningar avspeglas till stor del i Arbetsförmedlingens statistik som omfattar de lediga platser som arbetsgivare anmäler till Arbetsförmedlingen och de arbetssökande som skrivs in på de lokala arbetsförmedlingskontoren. Hur stor andel de lediga platser som anmäls till Arbetsförmedling utgör av det totala antalet lediga platser på arbetsmarknaden ger en uppfattning om vilken betydelse myndigheten har för alla de sök- och rekryteringsprocesser som sker. 43 Sedan början av 1990-talet har Arbetsförmedlingens marknadsandel för lediga platser varierat mellan 27 och 50 procent, se figur 3.1. Efter en kraftig uppgång under åren minskade Arbetsförmedlingens marknadsandel kraftigt och 2009 var den åter nere på samma nivå som före konjunkturuppgången. Därefter har marknadsandelen 44 återigen ökat och 2011 uppgick den till 42 procent. 43 På uppdrag av Arbetsförmedlingen tar Statistiska centralbyrån fram uppgifter om samtliga nyanställningar som sker på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens marknadsandel beräknas genom att relatera anmälda lediga platser till Arbetsförmedlingen till det totala antalet nyanställningar på arbetsmarknaden. 44 Observera att det förekommer dubbletter i platsstatistiken och att förekomsten av dubbletter kan vara större i konjunkturtoppar än vid konjunkturnedgångar vilket kan leda till att marknadsandelen överskattas vid högkonjunkturer, se Liss (2008). En genomgång av platsstatistiken indikerar att förekomsten av dubbletter kan ha ökat systematiskt under senare år. 78

79 Figur 3.1 Arbetsförmedlingens marknadsandel av lediga platser (nyanställningar), Procent Källa: Specialbearbetningar av AKU, SCB. Marknadsandelen tenderar att samvariera med konjunkturens utveckling. 45 Den ökar i högkonjunktur och minskar vid lågkonjunktur. Detta indikerar att arbetsgivare är mer benägna att anmäla lediga platser till Arbetsförmedlingen när konkurrensen om arbetskraften ökar. Större konkurrens gör att det blir viktigt för arbetsgivarna att använda fler kanaler för att få tag på den arbetskraft som de söker. Det finns inga direkta uppgifter om hur stor andel av det totala antalet arbetslösa som skrivs in vid Arbetsförmedlingen. Med hjälp av uppgifter från Arbetskraftsundersökningarna (AKU) är det dock möjligt att få en uppfattning om hur stor andelen är, hur den varierar över tid, samt hur andelen ser ut för olika grupper på arbetsmarknaden. 45 Enkla regressionskattningar med marknadsandelen och täthetsfunktionen visar på en positiv samvariation. 79

80 Tabell 3.1 Andel arbetslösa enligt AKU som varit i kontakt med Arbetsförmedlingen Kvinnor 70,3 68,3 62,1 59,6 66,6 67,5 65,4 Män 76,3 73,5 66,6 63,9 74,2 73,6 72,8 Inrikes födda 70,8 67,4 59,7 55,5 66,7 66,4 62,9 Utrikes födda 81,8 81,2 76,7 77,2 81,1 80,9 81, ,1 45,2 36,2 35,4 47,3 48,2 46, ,6 84,5 80,6 78,2 83,5 83,3 82, ,5 92,1 89,0 86,6 91,5 91,7 90,4 Förgymnasial 59,8 55,9 51,6 51,1 58,7 60,7 60,4 Gymnasial 84,1 82,7 76,3 73,4 81,2 80,1 77,9 Högskola 74,0 73,4 66,1 64,0 68,4 69,2 68,7 Samtliga 73,5 71,0 64,4 61,8 70,8 70,8 69,3 Källa: AKU, SCB. Som framgår av tabell 3.1 uppger en majoritet av de arbetssökande att de har varit i kontakt med och/eller är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Andelen har under det senaste decenniet i genomsnitt uppgått till drygt 70 procent. Andelen är något högre för män än för kvinnor. Utrikes födda tycks också i större utsträckning än inrikes födda ta kontakt med Arbetsförmedlingen. Detsamma gäller personer med gymnasial utbildning jämfört med övriga utbildningsgrupper. Kontaktgraden varierar även med ålder. Mindre än hälften av den yngsta åldersgruppen har haft kontakt med och/eller varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Av dem som är medelålders (24-54 år) och äldre (55-64 år) har mer än 80 respektive 90 procent på något sätt haft kontakt med Arbetsförmedlingen. Den stora skillnaden i kontaktgraden mellan åldersgrupperna förklaras av att många yngre studerar. 46 Dessutom 46 Beräknas andelarna enligt AKU:s äldre definition där heltidsstuderande inte inkluderas bland dem som är arbetssökande, blir andelen högre. Under tidsperioden uppgår andelen till mellan 53 och 65 procent. 80

81 tenderar andelen arbetslösa som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen att öka när konjunkturen försämras och minska när konjunkturen förbättras. Det är ett stort antal personer som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen under ett år. Under år 2011 uppgick det totala antalet arbetssökande som var inskrivna vid Arbetsförmedling varje månad i genomsnitt till knappt personer, av dessa var omkring kvinnor och män, se figur 3.2. Antalet inskrivna har varierat kraftigt sedan mitten av talet. I samband med krisåren i början på 1990-talet ökade antalet arbetslösa snabbt och i mitten av 1990-talet uppgick antalet inskrivna i genomsnitt till personer varje månad. Under perioden därefter fram till år 2001 minskade antalet inskrivna till omkring personer och stabiliserade sig sedan på denna nivå under några år. Till följd av den starka konjunkturutvecklingen under åren och första delen av 2008 minskade antalet inskrivna och var som lägst nere på nivåer runt inskrivna per månad. Till följd av finanskrisen hösten år 2008 ökade antalet inskrivna under 2009 och större delen av Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden i övrigt medförde dock att antalet inskrivna började minska i slutet av Antalet inskrivna fortsatte sedan att minska fram till slutet av 2011 när utvecklingen vände och antalet inskrivna sakta började öka igen. Som framgår av figuren har antalet inskrivna förändrats på samma vis för kvinnor och män under 1990-talet och 2000-talet. Antalet inskrivna kvinnor har varit något fler än antalet inskrivna män förutom i slutet av den studerade perioden. I samband med konjunkturförändringar tycks dock förändringar av antalet inskrivna ske tidigare för män än för kvinnor. Detta var särskilt tydligt i samband med finanskrisen hösten 2008, då antalet arbetssökande män ökade mycket snabbt medan det totala antalet kvinnliga arbetssökande till en början var oförändrat och började öka först något kvartal senare. En förklaring till könsskillnaderna är sannolikt att mansrespektive kvinnodominerade branscher påverkas vid olika tidpunkter i samband med en konjunkturförändring. 81

82 Figur 3.2 Totalt kvarstående inskrivna kvinnor och män per månad, Antal Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen Hur det totala antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen utvecklas beror av flödet till och flödet från Arbetsförmedlingen. Figur 3.3 visar hur in- och utflödet förhåller sig till varandra för kvinnor och män. Av figuren framgår att in- och utflödena följer varandra nära, men också att det periodvis finns nivåskillnader dem emellan. När inflödet är större än utflödet ökar det totala antalet arbetslösa och när utflödet är större än inflödet minskar antalet. Under de snabba uppgångar av arbetslösheten som observerades i början av 1990-talet och under andra halvan av 2000-talet ökade inflödet mycket snabbt i förhållande till utflödet. 82

83 Figur 3.3 Flödet till och från arbetslöshet och program med aktivitetsstöd, kvinnor och män, , per månad Antal Inflödet Kvinnor Utflödet Antal Inflödet Män Utflödet Källa: Arbetsförmedlingen Inflödet av nya arbetssökande till Arbetsförmedlingen ligger till stora delar utanför myndighetens kontroll. Det beror av konjunkturella förändringar, strukturomvandling och politiska beslut. Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken haft tydligt fokus på att föra in fler personer i arbetskraften att minska utanförskapet. Arbetsförmedlingen har därför tillförts en rad nya uppdrag som har medfört att personer som i tidigare system fanns under andra myndigheters ansvar nu skrivs in vid Arbetsförmedlingen. De nya uppdragen har påverkat inflödets sammansättning så att allt fler av dem som skrivs in står långt ifrån arbetsmarknaden. Hur sammansättningen i inflödet har förändrats kan undersökas genom att använda en så kallad profileringsmodell. 47 Med denna modell är det möjligt att utifrån statistiska egenskaper hos olika grupper av inskrivna beräkna deras risk för långtidsarbetslöshet. 48 I figur 3.4 visas hur andelen inskrivna som enligt profileringsmodellen riskerar att bli långtidsarbetslösa har utvecklats under perioden Enligt modellen riskerade mer än 53 procent av de kvinnor och män som skrevs in under 2011 att bli långtidsarbetslösa. Det är fler än i mitten av 2000-talet då andelen uppgick till 47 respektive 50 procent för kvinnor och män. Andelen nyinskrivna som enligt modellen riskerar att bli långtidsarbetslösa tenderar att variera med konjunkturens utveckling. Under en högkonjunktur tenderar andelen att öka. Detta beror troligen på att nytill- 47 Profileringsmodellen utgår från en modell som Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) utvecklat för att bedöma risken för långtidsinskrivningar, se faktaruta om profilering i Arbetsförmedlingen (2007a). Modellen redovisas i Bennmarker m.fl. (2007). 48 Med långtidsarbetslöshet menas här arbetslöshet som varat i sex månader eller mer. 83

84 trädande lyckas få jobb utan längre perioder av mellanliggande arbetslöshet samtidigt som sysselsatta som redan har ett jobb sitter relativt säkert på sina anställningar. På motsvarande sätt innebär en lågkonjunktur att många personer som står relativt nära arbetsmarknaden skrivs in på Arbetsförmedlingen, vilket medför att andelen personer som står långt ifrån arbetsmarknaden minskar. Figur 3.4 Andelen nyinskrivna av det totala inflödet som riskerar att bli långtidsarbetslösa Procent Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen. I Arbetsförmedlingen (2011c) görs en genomgång av statistiken för att belysa hur sökandesammansättningen har förändrats för samtliga inskrivna under de senaste åren. I rapporten studeras personer som tillhör så kallade utsatta grupper. Till dessa räknas personer med högst förgymnasial utbildning, äldre (55-64 år), utomeuropeiskt födda samt personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. Detta är grupper som generellt sett har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och som dessutom har svårare än andra att få ett nytt jobb om de blir arbetslösa. Andelen inskrivna arbetslösa som tillhör utsatta grupper av det totala antalet inskrivna varierar med konjunkturens utveckling men har trendmässigt ökat med drygt 10 procentenheter under perioden , från knappt 50 till 60 procent. I figur 3.5 visas hur det totala antalet inskrivna som tillhör någon av dessa utsatta grupper har utvecklats under perioden Av figuren fram- 84

85 går att antalet inskrivna i utsatta grupper har ökat avsevärt under de senaste åren. Sedan 2008 har antalet ökat med nära personer, från cirka personer år 2004 till personer år Inom gruppen är det utomeuropeiskt födda samt personer med funktionsnedsättning som har ökat snabbast. Dessutom har antalet med endast förgymnasial utbildning ökat vilket delvis kan förklaras av att många av de utomeuropeiskt födda har låg utbildningsnivå. Att antalet utomeuropeiskt födda samt personer med funktionsnedsättning som skrivs in vid Arbetsförmedlingen ökar kan antas ha en koppling till de nya uppdragen inom arbetslivsinriktad rehabilitering samt etablering. Figur 3.5 Antal totalt inskrivna arbetslösa i utsatta grupper och övriga totalt inskrivna arbetslösa, januari 2004-december 2011, säsongsrensad och trendad serie Antal Ej utsatta Utsatta Antal Ej utsatta Utsatta Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen Även utflödet från arbetslöshet beror till stor del av hur konjunkturen utvecklas. Men till skillnad från inflödet av nya inskrivna till Arbetsförmedlingen har myndigheten möjlighet att påverka utflödet genom att förbättra matchningen av arbetssökande med de lediga platser som finns på arbetsmarknaden. Hur många som lämnar Arbetsförmedlingen vid en viss tidpunkt beror dels av hur många lediga platser det finns dels av hur många som är inskrivna vid Arbetsförmedling och i vilken utsträckning de har de kvalifikationer som efterfrågas av arbetsgivarna. Utflödet beror också av hur lång tid det tar att tillsätta lediga platser. Den tiden bestäms av minst två faktorer. För det första går det snabbare att tillsätta platser i en lågkonjunktur när det finns många sökande på varje ledig plats jämfört med en högkonjunktur när det finns förhållandevis få arbetssökande på varje ledig plats. För det andra 85

86 beror tiden för att tillsätta platserna på effektiviteten i matchningen av de arbetssökande med de lediga platserna. På en arbetsmarknad med hög sökaktivitet bland de arbetssökande och väl fungerande informationskanaler mellan arbetsgivare och arbetssökande kommer lediga platser att tillsättas snabbare än på en arbetsmarknad där sökaktiviteten är låg och informationskanalerna fungerar mindre väl. Utflödet från Arbetsförmedlingen beror därmed på flera faktorer såsom konjunkturens utveckling, i vilken grad de som är inskrivna har de kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden samt hur lång tid det tar att tillsätta lediga platser. Här har Arbetsförmedlingen en viktig funktion att fylla. Genom att upprätthålla och tillhandahålla effektiva informationskanaler, stödja och kontrollera så att sökaktiviteten är hög hos de arbetssökande samt genom att förstärka konkurrenskraften hos de arbetssökande som saknar de kvalifikationer som efterfrågas, kan Arbetsförmedlingen bidra till att utflödet av inskrivna är högt och korta inskrivningstiderna. 3.2 Matchningsinriktade insatser I det här avsnittet redogörs för vilka effekter Arbetsförmedlingens verksamhet har för de arbetssökandes möjlighet att få ett arbete. I de fall där effektutvärderingar finns att tillgå redovisas resultaten från dessa, i annat fall sammanfattas resultatet från de uppföljningar som finns. En effektutvärdering syftar till att identifiera hur stor del av ett faktiskt utfall som kan härledas till en viss insats. För att kunna mäta effekten av en insats är det nödvändigt att hitta en jämförelsegrupp med personer som kan visa hur utfallet skulle ha blivit om personerna inte hade deltagit i insatsen. Svårigheten med att genomföra en effektutvärdering ligger i att hitta en jämförelsegrupp som är så lik deltagargruppen att eventuella skillnader i utfallet mellan de två grupperna enbart kan förklaras av deltagandet. Det huvudsakliga problemet med att identifiera en lämplig jämförelsegrupp är det som kallas för icke observerbar selektion. Detta innebär att de personer som ingår i deltagar- respektive jämförelsegrupperna styrs av faktorer, som till exempel motivation och intresse, som inte går att observera i data men som påverkar utfallet. Om selektionsproblemet inte hanteras är det inte möjligt att skilja ut insatsens effekter från dessa bakomliggande faktorers betydelse för utfallet. En uppföljning visar vad som har hänt efter en insats, till exempel hur många av deltagarna som fått arbete. Men till skillnad mot en effektutvärdering går det inte att utesluta att personerna skulle ha haft samma utfall även om de inte fått ta del av insatsen. Om det inte går att skapa en jäm- 86

87 förelsegrupp som är tillräckligt lik deltagargruppen är ofta den enda möjligheten att göra en uppföljning för få en bild av hur det går för deltagarna efter avslutad insats. I det här avsnittet diskuteras också ett antal aspekter som är viktiga att väga in vid tolkning av resultat från utvärderings- och uppföljningsstudier. Både när det gäller utvärderingar och uppföljningar har uppföljningsperioden en central betydelse. Att studera hur det har gått för personerna tre månader efter en insats, eller efter två år, kan ge helt olika resultat. I utvärderingssammanhang görs en skillnad mellan kortsiktiga och långsiktiga effekter. Dessutom kan effekter av olika insatser variera med konjunkturen och de konjunkturella effekterna kan variera mellan grupperna. Det är också viktigt att rätt personer får rätt typ av insats. Trots att det har visat sig att en insats har en positiv effekt på exempelvis chansen att få ett arbete, så är det inte säkert att samtliga personer ska få ta del av insatsen. I vissa fall kan en insats medföra att en individ får arbete senare än vad som skulle ha varit fallet om individen sökt arbete istället för att delta i aktiviteten. Detta brukar kallas för inlåsning. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att en insats, trots positiva effekter för personer, också kan ha negativa effekter för icke-deltagare i termer av undanträngning. Med undanträngning menas till exempel att en deltagare får ett subventionerat arbete som en annan individ skulle ha fått, som reguljärt arbete, i frånvaro av insats. Slutligen bör det också tas i beaktande att trots att en insats ger positiva effekter för individen så behöver den inte vara samhällsekonomiskt motiverad om kostnaden överstiger intäkten Förmedlingsverksamhet och coachning En av Arbetsförmedlingens huvuduppgifter är att fungera som en informationskanal mellan arbetssökande och arbetsgivare. För en effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga platser är det viktigt att sökaktiviteten är hög bland de arbetssökande. Är sökaktiviteten låg får arbetsgivarna lägga ner mer resurser på att hitta nya medarbetare vilket dels leder till att färre jobb skapas, dels till att vakanser kan stå obesatta under längre tider. Aktiva arbetssökande kan därmed leda till att arbetsgivarnas kostnader för att rekrytera minskar. Arbetsförmedlaren kan påverka att arbetssökande söker arbeten och på vilket sätt genom stöd och tips. Arbetsförmedlingens arbete med detta ingår i den service som ges till samtliga inskrivna. En mer intensiv form av att stötta arbetssökande i sökprocessen brukar benämnas coachning. Arbetsförmedlingen kan även upprätthålla sökaktiviteten bland de arbets- 87

88 sökande genom att kontrollera att de söker arbete i den omfattning som krävs inom arbetslöshetsförsäkringen. 49 Möten mellan förmedlare och arbetssökande En förutsättning för att direkt kunna hjälpa och stötta den arbetssökande är att det finns en regelbunden kontakt mellan arbetsförmedlaren och den arbetssökande. I Arbetsförmedlingens sökandeundersökning studeras hur omfattande kontakterna är mellan arbetsförmedlare och arbetssökande. Här ställs bland annat frågor om hur många kontakter den arbetssökande har haft med Arbetsförmedlingen (inklusive kompletterande aktörer) under den senaste månaden i form av personliga besök, telefon eller e-post. Undersökningen visar att arbetslösa och programdeltagare sedan 2005 i genomsnitt har haft två till tre kontakter per månad med en arbetsförmedlare. Den vanligaste kontaktformen är personliga besök följt av telefonsamtal och e- post. Figur 3.6 Antal kontakter med Arbetsförmedlingen den senaste månaden, fördelat på arbetssökande med korta och långa inskrivningstider, , kvartal Antal 5 Inskrivna >24 mån Inskrivna 3-24 mån Antal 5 Inskrivna >24 mån Inskrivna 3-24 mån 4 Kvinnor 4 Män Källa: Sökandeundersökningen, Arbetsförmedlingen. Figur 3.6 visar antalet kontakter som en arbetssökande har i genomsnitt uppdelat på arbetssökande med inskrivningstider upp till två år och över två år. Arbetssökande med inskrivningstider över två år har genomgående fler kontakter. Skillnaden var särskilt stor för män under högkonjunkturåret För kvinnor var skillnaderna mindre. Från och med ingången av 2008 har antalet kontakter för sökande med långa inskrivningstider minskat något och närmat sig de nivåer som gäller arbetssökande med kortare inskriv- 49 Se kapitel 4 för en detaljerad beskrivning av kontrollfunktionen. 88

89 ningstider. Som framgår av figuren är skillnaderna i antalet kontakter mellan kvinnor och män små. Generellt har dock antalet kontakter varierat mer för män än för kvinnor under den studerade perioden. Som ett komplement till Sökandeundersökningen har Arbetsförmedlingen genomfört en tidmätning för att se hur arbetsförmedlarna fördelar tid och resurser mellan olika arbetsuppgifter och kundgrupper. 50 Resultaten visar att en förmedlare i genomsnitt har 168 sökandekontakter per månad. 51 Handläggartätheten är högre för arbetssökande inom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar än för övriga sökande. I genomsnitt uppgick antalet sökande per handläggare till 122 sökande. Inom jobb- och utvecklingsgarantins fas 1 och fas 2 uppgick antalet till 70 arbetssökande per handläggare, medan motsvarande siffra för jobbgarantin för ungdomar var 63 sökande. Även tiden för hur länge ett enskilt möte pågår varierar mellan olika grupper. För alla arbetssökande uppgick den genomsnittliga mötestiden till 23 minuter per månad. Mötestiden per månad varierar dock med individens förutsättningar och motivation. Fördelningen av mötestiden på olika sökandegrupper visar till exempel att deltagare i arbetslivsintroduktion träffar i sina handläggare i genomsnitt 4,5 timme per månad. Individuella handlingsplaner Ett syfte med mötet mellan förmedlare och den arbetssökande är att dessa tillsammans ska upprätta en plan för hur den arbetssökande ska lägga upp jobbsökandet under tiden mellan mötena. Enligt Arbetsförmedlingens riktlinjer ska alla arbetslösa arbetssökande ha en individuell handlingsplan som klargör vad som ska göras för att den arbetssökande ska få ett arbete. Handlingsplanen ska säkerhetsställa att den arbetssökande följer en effektiv sökstrategi och att den arbetssökande får ta del av tjänster som är anpassade efter individens behov. Den arbetssökande ska medverka vid upprättandet av planen och tanken är att en ökad delaktighet skall utmynna i handlingsplaner med högre kvalitet. Handlingsplanen ska upprättas senast 30 dagar efter att den arbetssökande har skrivits in på Arbetsförmedlingen. 52 Ungdomar ska dock få en 50 Se Arbetsförmedlingen (2012c). 51 Detta är något lägre siffror än Sökandeundersökningens, vilket antagligen förklaras av att den riktar sig till arbetslösa och personer i program med aktivitetsstöd. 52 Från 1 januari 2012 ska handlingsplanen, enligt nya riktlinjer, upprättas inom fem dagar för personer som bedöms ha en hög risk för långtidsarbetslöshet. För personer som bedöms vara matchningsbara direkt ska handlingsplanen upprättas direkt vid inskrivning. För övriga nyinskrivna gäller att handlingsplanen ska upprättas inom 30 dagar. 89

90 handlingsplan tidigare än så. Figur 3.7 visar hur andelen som fått en handlingsplan inom 30 dagar har utvecklats över tid sedan År 2011 fick knappt 70 procent av de inskrivna en handlingsplan inom 30 dagar. Figur 3.7 Andel arbetssökande med handlingsplan inom 30 dagar, september 2011 Procent Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen. Av Nilsson (2011a) framgår att det finns stora skillnader mellan olika arbetsmarknadsområden i andelen nyinskrivna som fått en handlingsplan inom 30 dagar. Även de arbetssökandes karaktäristika verkar ha betydelse för om de får en handlingsplan inom 30 dagar. Ungdomar prioriteras och arbetssökande med ersättning från arbetslöshetskassan får handlingsplan upprättad tidigare än de som saknar ersättning från en arbetslöshetskassa. Detsamma gäller för inrikes födda och grundskoleutbildade. Rapporten visar också att det i genomsnitt tar längre tid än 30 dagar för personer med funktionsnedsättning att få en handlingsplan. Till del förklaras detta av att arbetsförmedlarna ofta behöver göra en utredning för att klargöra den arbetssökandes arbetsförutsättningar vid en funktionsnedsättning. Utredningar av det här slaget tar tid att genomföra och inte sällan behöver utredningarna kompletteras med hjälp från specialister på arbetspsykologiska och arbetssociala utredningar. Handlingsplanen ska enligt riktlinjerna vara aktuell och följas upp vid varje kontakt med den arbetssökande. Den ska också uppdateras varje gång som 90

91 förutsättningarna för den arbetssökande att söka arbete ändras. 53 Av Nilsson (2011a) framgår att handlingsplanerna uppdateras oftare för personer med än utan funktionsnedsättning. Även arbetssökande som tillhör en arbetslöshetskassa prioriteras. Tidigare utredningar har visat att handlingsplanernas kvalitet många gånger är bristfällig 54 och att det behövs en satsning på handlingsplanernas innehåll och kvalitet. Troligen finns det en avvägning mellan kvalitet och kvantitet i arbetet med handlingsplaner. Sökaktiviteten bland de arbetssökande Den grundläggande tanken med förmedlingsverksamheten är att den arbetssökande själv skall vara aktiv i sitt sökande efter ett nytt lämpligt arbete. För vissa arbetssökande är det tillräckligt att förmedlingen tillhandahåller information om lediga platser medan andra arbetssökande är i behov av mer omfattande insatser. Arbetsförmedlingen genomför regelbundet intervjuundersökningar för att få information om hur omfattande sökaktiviteten är bland de inskrivna. 55 På grundval av undersökningarna definieras här två olika mått på sökaktiviteten. Det första måttet visar hur mycket tid som arbetssökande lade ned på att leta efter lediga arbeten under den vecka som föregick intervjutillfället. Det andra måttet visar hur många arbeten som den arbetssökande sökte under den månad som föregick intervjun. Måtten avser personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen antingen som arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. Vidare har måtten korrigerats för arbetssökande som väntar på att tillträda ett arbete hos en ny eller tidigare arbetsgivare. 53 Eller minst en gång under varje sexmånadersperiod som den arbetssökande är inskriven. 54 Se Arbetsmarknadsutskottet (2002), Statskontoret (2004), och Riksrevisionen (2009). 55 Intervjuundersökningen kallas för Sökandeundersökningen och finns beskriven i Arbetsförmedlingen (2007b). 91

92 Figur 3.8 Genomsnittlig sökaktivitet (arbetslösa och programdeltagare) , kvartal Antal Söktid per vecka Sökta jobb per mån Antal Söktid per vecka Sökta jobb per mån Kvinnor Män Källa: Sökandeundersökningen, Arbetsförmedlingen. Figur 3.8 visar hur mycket tid inskrivna vid Arbetsförmedlingen i genomsnitt lägger ner på att söka jobb per vecka samt hur många jobb de sökt under den månad som föregick intervjun. 56 Av figuren framgår att sökaktiviteten är något högre för män än för kvinnor. Under år 2011 lade kvinnor i genomsnitt ner sju timmar per vecka och män i genomsnitt åtta timmar per vecka på att söka jobb. Kvinnor hade i genomsnitt sökt åtta jobb och män drygt nio jobb under den månad som föregick intervjun. Sökaktiviteten ökade mellan åren 2005 och 2006 och har sedan dess varierat kring den nuvarande nivån. Variationerna i sökaktiviteten indikerar att tillgången på lediga platser har betydelse för hur mycket tid de arbetssökande lägger ner på att söka efter jobb. Information om arbetet En viktig del i sökprocessen är frågan om hur de arbetssökande får information om lediga platser. Genom att undersöka vilka informationskanaler som arbetssökande använt sig av när de väl fått ett arbete kan frågan få ett indirekt svar. I Arbetsförmedlingens återkommande intervjuundersökningar, Lämnatundersökningen, ställs bland annat frågor till intervjupersonen om vilket slag av information som har lett fram till det nya arbetet. Tabell 3.2 visar hur de som fått ett nytt osubventionerat arbete fick reda på att jobbet var ledigt under perioden Av tabellen framgår att de flesta fick reda på att jobbet var ledigt via informella kanaler (via direkt- 56 Arbetssökande som är arbetslösa men som inväntar ett arbete är inte inkluderade. Uppgifterna är baserade på Sökandeundersökningen. 92

93 kontakt med arbetsgivaren eller genom vänner och bekanta). Att informella kanaler har stor betydelse för matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb är ett internationellt mönster. 57 Av dem som uppger att de fick reda på jobbet via Arbetsförmedlingen hade de flesta hittat jobbet i Platsbanken. Andelen som uppger att de fick information om jobbet via förmedlingspersonal, inklusive jobbcoacher och kompletterande aktörer, uppgick 2011 till 4,5 procentenheter. Andelen har varierat mellan tre till åtta procentenheter under mätperioden. Som högst var andelen i början av 2000-talet då nära åtta procent av de arbetssökande uppgav att de fått information om jobbet via sina arbetsförmedlare. Därefter föll andelen under en rad av år och uppgick som lägst till 3 procent under Knappt 12 procent anger att de fått arbete med hjälp av Platsbanken vilket är något lägre än 2007 och 2008 då andelen var som högst. Tabell 3.2 Hur arbetslösa och programdeltagare som fått arbete har fått information om jobbet Informationskanal 2000 Vår 2001 Höst Arbetsförmedlare 7,6 7,7 6,6 5,4 5,1 3,5 3,0 4,5 Platsbanken mm 7,0 8,7 10,8 14,4 15,4 10,3 11,3 11,8 Summa Arbetsförmedlingen 14,7 16,4 17,3 19,8 20,5 13,8 14,3 16,3 Övriga formella kanaler 6,7 12,5 6,9 10,2 10,1 8,2 9,8 13,1 Informella kanaler 73,1 65,4 72,3 67,8 66,1 72,5 72,0 65,6 Annat 5,6 5,7 3,5 2,2 3,3 5,5 3,9 5,0 Summa övriga informationskanaler 85,3 83,6 82,7 80,2 79,5 86,2 85,7 83,7 Anm.: De arbeten som här avses är anställningar utan stöd. Källa: Uppgifterna är baserade på Arbetsförmedlingens Lämnatundersökning och finns närmare beskriven i Arbetsförmedlingen (2007b). Förmedlingspersonalen kan tipsa arbetssökande om lediga platser genom platsförslag eller anvisningar. En anvisning är ett platsförslag där den arbetssökande måste söka det anvisade arbetet för att få behålla sin ersättning från arbetslöshetskassan. I Arbetsförmedlingens register finns information om anvisningar men inte om platsförslag. Anvisningar tenderar att samvariera med nyanmälda platser. 58 Att andelen arbetssökande som 57 Se till exempel Marsden och Gorman (2001) för en översikt av studier på området. 58 Se Nilsson (2011b). 93

94 angett att de fått information om det lediga jobbet via sin arbetsförmedlare var högre och 2011 än kan således bero på att antalet nyanmälda platser och anvisningar var högre under dessa år. Personer med en förhållandevis svag position på arbetsmarknaden kan förväntas vara i större behov av hjälp från förmedlingspersonal för att hitta ett arbete än personer med en starkare ställning på arbetsmarknaden. Nilsson (2011b) visar att de personer som fick information om det lediga jobbet via sin arbetsförmedlare till större del var födda utanför Sverige, hade en arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning, bodde i storstadslän samt saknade anknytning till en arbetslöshetskassa. De hade också varit inskrivna på Arbetsförmedlingen under en längre tid innan de fick arbete jämfört med dem som fick information om det lediga jobbet via övriga informationskanaler. Genom att bara se till informationskanalernas betydelse för hur arbetssökande får arbete underskattas förmodligen Arbetsförmedlingens betydelse för sökprocessen. En viss vägledning ger Lämnatundersökningens fråga om Arbetsförmedlingen förutom bidraget som informationskälla också har erbjudit annat stöd och hjälp som kan ha varit av betydelse för att få jobbet. Om intervjupersonerna också beaktar sådant stöd ökar betydelsen av Arbetsförmedlingens inflytande. Drygt 27 procent av de arbetssökande anser att hjälpen från Arbetsförmedlingen bidrog till att de fick jobbet. Tabell 3.3 Andel arbetslösa och programdeltagare som anser att information om jobbet eller annan hjälp från Arbetsförmedlingen har lett till arbete, , procent Informationskanal Information och annan hjälp från Arbetsförmedlingen 28,7 29,9 27,8 19,5 23,1 27,3 Övriga informationskanaler 71,3 70,1 72,2 80,5 76,9 72,7 Anm: De arbeten som här avses är anställningar utan stöd. Källa: Arbetsförmedlingens Lämnatundersökning. Arbetsförmedlingen har även inflytande på sökprocessen på andra sätt. På Arbetsförmedlingens webbplats finns till exempel Mitt CV som är tillgängligt för alla arbetssökande, också för dem som inte är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Därigenom kan en ny anställning uppstå genom information som Arbetsförmedlingen tillhandahåller fastän varken arbetsgivare eller arbetssökande nödvändigtvis uppfattar att det är Arbetsförmedlingen som aktivt har medverkat till den. 94

95 3.2.2 Effekter av förmedlingsverksamhet och coachning Både förmedlingsverksamhet och coachning innebär att den arbetssökande får stöd i arbetet med att söka efter lediga jobb. Det kan innebära information om vilka sökvägar som kan användas och tips om lämpliga jobb att söka. Inom coachningen läggs också stor vikt vid exempelvis utformning av CV och övning av intervjusituationer. Teoretiskt skulle förmedlingsverksamhet och coachning antingen kunna ha en positiv eller negativ effekt. Dessutom skulle det kunna vara så att insatsen inte har någon effekt alls. De positiva effekterna uppstår om insatsen leder till ökad och förbättrad sökaktivitet hos de arbetssökande och därigenom till en ökad ström av jobberbjudanden. Negativa effekter kan å andra sidan uppstå om insatserna leder till att de arbetssökande blir mer selektiva i sitt arbetssökande. Som nämnts är en del i Arbetsförmedlingens förmedlingsarbete att tillsammans med den arbetssökande upprätta en handlingsplan. Forskningsresultaten kring effekterna av handlingsplaner är delade. Sehlstedt och Schröder (1989) visar att ungdomar som fick en så kallad utvecklingsplan, en föregångare till dagens individuella handlingsplaner, fick jobb i större utsträckning än dem som inte fått en sådan plan. Det finns också studier som pekar på att registrering av sökaktiviteter i handlingsplanen ökade delaktigheten och stimulerar till aktivt arbete hos de arbetssökande. 59 Dessutom tyder resultat på att de deltagare som är mest aktiva vid upprättandet av själva handlingsplanen är de som upplever arbetet som mest värdefullt. Harkman (2002) finner dock inget som tyder på att handlingsplaner snabbare leder till arbete. Det finns ett antal studier av effekterna av förmedlingsverksamhet och coachning. Sammantaget visar dessa studier på både positiva och uteblivna effekter av intensifierade förmedlingsinsatser. För långtidsarbetslösa verkar dock effekterna vara övervägande positiva. Delander (1978) visar att långtidsarbetslösa som fick utökad service förbättrade sin arbetsmarknadssituation påtagligt, både sannolikheten att få ett arbete och kvaliteten på erhållna arbeten var högre för dem som fick utökad service jämfört med dem som fick ta del av det ordinarie utbudet. Liljeberg och Lundin (2010) finner att jobbcoachning förkortade tiden för långtidsarbetslösa till arbete och Hägglund (2009) visar att intensifierade förmedlingsinsatser ledde till kortare arbetslöshetstider för långtidsarbetslösa och högre arbetsinkomster för korttidsarbetslösa. De ovan nämnda studierna baseras på experiment där deltagar- och jämförelsegrupp konstruerats genom att personer slumpats in i respektive grupp. 59 Se Arbetsmarknadsstyrelsen (2002) och Fröberg och Lindqvist (2002). 95

96 Gartell (2011) har utifrån registerdata skattat effekterna av coachning. Studien visar att arbetssökande som tar del av coachning fick praktikplatser i något större omfattning men arbete i något mindre omfattning jämfört med dem som inte fick coachning. Det finns dock indikationer på att jämförelsegruppen inte är helt tillförlitlig, vilket också påvisas i studien. Arbetssökande som fått ta del av coachning tycks i genomsnitt stått längre från arbetsmarknaden än personer som inte tagit del av insatsen varför det finns en risk för att effekten av coachning underskattas. 3.3 Program, särskilda uppdrag och subventionerade anställningar Utöver den förmedlingshjälp som Arbetsförmedlingen erbjuder samtliga inskrivna erbjuds mer omfattande insatser till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller har andra typer av särskilda behov. I det här avsnittet sammanfattas resultat från studier och rapporter som på olika sätt följer upp och utvärderar dessa insatser. Arbetsförmedlingen har genom åren erbjudit en mängd olika program och insatser, till övervägande del har dessa utgjorts av olika former av utbildningsinsatser eller lönesubventioner. Många av insatserna har gått under olika benämningar trots att de innehållsmässigt har varit mycket snarlika. I tabell 3.4 har de olika insatserna delats in i kategorierna lönesubventioner (kolumnerna 1-3), utbildningsinsatser (kolumnerna 4-5), arbetspraktik (kolumn 6), ungdomsinsatser (kolumn 7), samt stöd till start av näringsverksamhet (kolumn 8) för att ge en bild av hur insatserna fördelats över tid. Dessutom särredovisas jobb- och utvecklingsgarantin (kolumn 9) som är ett ramprogram där deltagarna erbjuds både utbildningsoch praktikinsatser utifrån det individuella behovet. Som framgår av tabellen har tonvikten mellan olika typer av insatser förändrats avsevärt sedan början av 1990-talet. Vid ingången till 1990-talet dominerade utbildningsinsatserna och lönesubventionerna spelade en förhållandevis blygsam roll. 60 Under arbetslöshetskrisen halverades volymen i utbildningsinsatser och från och med år 1993 ökade deltagarantalet i arbetspraktik och ungdomsinsatser betydligt. Därefter har andelen deltagare i 60 Detta är en konsekvens av att regeringen till en början kraftigt ökade deltagarvolymerna i arbetsmarknadsutbildning i syfte att motverka den då förväntade konjunkturnedgången. I själva verket var det bara en temporär uppgång av andelen utbildningsinsatser eftersom sammansättningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna sedan slutet av 1970-talet alltmer hade förskjutits från utbildningsinsatser till sysselsättningsskapande insatser, se Zetterberg (2001). 96

97 utbildningsinsatser (kolumn 4 och kolumn 5 sammantagna) utgjort mellan en fjärdedel till en tredjedel av samtliga programdeltagare fram till 2007 när andelen minskade markant. Noterbart är att utbildningsinsatserna i allt större utsträckning har utgjorts av förberedande utbildningsinsatser och i allt mindre grad av arbetsmarknadsutbildning. År 1995 förändrades den statistiska redovisningen för särskilda lönesubventioner riktade till arbetssökande med funktionshinder. Dessa personer som tidigare avregistrerats från Arbetsförmedlingen fördes nu in i statistikregistren. Andelen deltagare med den insatsen var då av samma storleksordning som andelen deltagare med anställningsstöd. Eftersom andelen lönesubventioner för funktionshindrade därefter nästan har fördubblats har konsekvensen blivit att lönesubventioner generellt har kommit att bli den dominerande arbetsmarknadspolitiska insatsen. Efter 2007 har anställningsstöden avvecklats och delvis ersatts med Nystartsjobb som är en subvention som riktas till personer som stått utan arbete under minst ett år. Under 1990-talet hade en förhållandevis stor andel av deltagarna olika former av arbetspraktik. Under 2000-talet har denna andel minskat betydligt och kommit att uppvisa en utveckling liknande den som för arbetsmarknadsutbildning. Ungdomsinsatsernas andel har ökat under de senaste åren vilket sannolikt är en följd av att jobbgarantin för ungdomar som infördes 2007 är konstruerat så att alla ungdomar som varit registrerade vid Arbetsförmedlingen i mer än tre månader skrivs in i programmet. Samma typ av förklaring kan antas finnas bakom ökningen i andelen som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin där deltagandet också styrs av inskrivningstiden. Mycket övergripande skrivs alla personer som varit arbetslösa under drygt ett år in i jobb- och utvecklingsgarantin. Programmet har inte heller någon bortre tidsgräns utan individen kvarstår i programmet fram tills dess att han eller hon hittar ett jobb eller avregistreras från Arbetsförmedlingen av annan anledning. Det ska också nämnas att inom både jobbgarantin för ungdomar och inom jobb- och utvecklingsgarantin erbjuds en rad olika typer av insatser, som exempelvis arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning. Om insatsen ges inom ramen för garantierna syns den dock inte i statistiken för den enskilda insatsen, varför den övergripande bilden blir något missvisande efter införandet av garantierna. 97

98 Tabell 3.4 Inskrivna programdeltagare fördelade på olika programinsatser , procentenheter År (1) Särskilda insatser för funktionshindrade* (2) Arbete med stöd (3) Nystarts -jobb (4) Förberedande insatser** (5) Arbetsmarknadsutbildning (6) Arbetspraktik (7) Ungdomsinsatser (8) Stöd till start av näringsverksamhet (9) Jobb- och utvecklingsgarantin*** Totalt antal Anm: I kolumn (1) ingår lönebidrag, offentligt skyddat arbete, trygghetsanställning och utvecklingsanställning. Kolumn (2) omfattar allmänt anställningsstöd, anställningsstöd för långtidssjukskrivna, förstärkt, individuellt respektive särskilt anställningsstöd, instegsjobb, offentligt tillfälligt arbete, plusjobb, rekryteringsstöd, resursarbete i offentlig verksamhet och utbildningsvikariat. Kolumn (4) inkluderar aktiviteter inom vägledning och platsförmedling, arbetslivsinriktad rehabilitering, datortek, förberedande utbildning, särskilt introduktionsstöd, jobbsökar- och vägledningsinsatser, IT-satsning, Kalmarmodellen, projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning och projektarbete. I kolumn (5) ingår arbetsmarknadsutbildning, bristyrkesutbildning för anställda och lärlingsplatser. Kolumn (6) inkluderar akademikerpraktik, arbetslivsutveckling, arbetsplatsintroduktion, arbetspraktik, interpraktik, praktisk kompetensutveckling och prova-på-plats. Kolumn (7) omfattar jobbgaranti för ungdomar, kommunalt ungdomsprogram, ungdomsgarantin, ungdoms- introduktion med utbildningsbidrag och ungdomspraktik. *Före 1995 avaktualiserades personer som hade t.ex. lönebidrag. **Under tidigt 1990-tal ingick förberedande utbildning i arbetsmarknadsutbildning. ***Jobb- och utvecklingsgarantin inkluderar nu praktik, arbetsmarknadsutbildning, starta eget och förberedande utbildning. Källa: Arbetsförmedlingen. 98

99 Arbetsförmedlingen ska i sin verksamhet prioritera grupper som står långt från arbetsmarknaden och bidra till att långsiktigt öka sysselsättningen. Det är därför viktigt att identifiera personer med särskilt behov av stöd och tidigt i arbetslöshetsperioden erbjuda insatser som förhindrar långtidsarbetslöshet. En viktig fråga är därför om utformningen av insatserna är sådana att tidiga programinsatser i förebyggande syfte har riktats till personer som riskerar att få långa inskrivningstider. Det är möjligt att analysera frågan genom att använda profileringsmodellen. I en sådan modell undersöks först vilka faktorer som påverkar risken att bli långtidsarbetslös. Detta görs med hjälp av registeruppgifter från Arbetsförmedlingens databas. Därefter beräknas varje persons sannolikhet att bli långtidsarbetslös, beräkningarna tar bland annat hänsyn till personernas ålder, utbildning, födelseland och tidigare arbetslöshet. Efter det indelas de nyinskrivna i fyra lika stora grupper utifrån den bedömda risken för långtidsarbetslöshet. De nyinskrivna följs i drygt ett halvår och utfallsvariabeln är hur stor andel av dem som går från arbetslöshet till en insats. Med insatser avses både program som ger aktivitetsstöd och subventionerade arbeten. Modellberäkningen bygger på ett urval som utgör 30 procent av alla personer i åldern år som skrevs in som arbetslösa på Arbetsförmedlingen under perioden oktober - december Eftersom särskilda regler gällt för ungdomar under 25 år har dessa uteslutits från analysen. Resultaten från analysen har sammanfattats i figur 3.9. Som framgår av figuren ökar andelen som får en arbetsmarknadspolitisk insats med den bedömda risken att bli långtidsarbetslös. I gruppen som, enligt profileringsmodellen, har sämst jobbchanser och därmed störst risk att bli långtidsarbetslösa, är andelen som har påbörjat ett program högst. På motsvarande sätt är andelen lägst för dem som har bäst jobbchanser.

100 Figur 3.9 Nyinskrivna (uppdelat på arbetssökande som varit inskrivna i 0-13 veckor och veckor) som påbörjat program tidigt, oktober-december 2011 Procent 0-13 veckor veckor Sämst jobbchanser Något bättre jobbchanser Bättre jobbchanser Bäst jobbchanser Källa: Arbetsförmedlingen. Mot bakgrund av vilka typer av insatser Arbetsförmedlingen erbjudit i ett historiskt perspektiv samt vilken typ av sökande som tar del av insatserna diskuteras i det följande mer specifikt effekterna av Arbetsförmedlingens nuvarande insatser Effekter av program, särskilda uppdrag och subventionerade anställningar Effekter av arbetspraktik, yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och stöd till start av näringsverksamhet Arbetspraktik, yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samt stöd till start av näringsverksamhet är alla insatser som Arbetsförmedlingen arbetat med under lång tid. I Arbetsmarknadsrapporten har det årligen redovisats effektskattningar av dessa insatser varför insatserna här behandlas under en sammanhållen rubrik. För en mer ingående beskrivning av studien, se Gartell, Gerdes och Nilsson (2012). Det ska noteras att det till detta års 100

101 Arbetsmarknadsrapport gjorts vissa bearbetningar gällande både metoder och de program som inkluderas i utvärderingarna. 61 Frågan som utvärderingarna försöker besvara är om programmen ökat deltagarnas sannolikhet att få ett arbete utan stöd inom ett år efter att de påbörjat programmet. I detta syfte identifieras en deltagargrupp och en jämförelsegrupp, där jämförelsegruppen är så lik deltagargruppen som möjligt. Framtagandet av en jämförelsegrupp är inte helt okomplicerat då det i många fall är sannolikt att de att personer som deltar i programmet har större behov av insatser än de personer som inte deltar i programmet. Om jämförelsegruppen inte är tillräckligt lik deltagargruppen finns det risk att deltagargruppen står längre från arbetsmarknaden vilket medför att effekten av programmet kommer att underskattas. Sannolikheten för denna typ av selektionsproblem är störst när det gäller effektskattningarna av arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning. Vid skattningar av stöd till start av näringsverksamhet kan selektionsproblematiken istället förväntas vara den omvända. Personer som erbjuds denna insats ska bedömas ha goda förutsättningar att driva företag och ska ha en affärsidé som kan resultera i varaktig sysselsättning. Det finns därför en risk att personer i deltagargruppen i genomsnitt har ett annat driv och motivation än personer i kontrollgruppen. Ytterligare en aspekt som bör hållas i åtanke vid tolkningen av resultaten är att det utöver det program som följs upp kan finnas skillnader i vilken typ av insatser som erbjuds personer i deltagar- respektive jämförelsegruppen senare under uppföljningstiden. Om så är fallet kan detta avspegla sig i resultaten. Utifrån ovanstående resonemang ska resultaten huvudsakligen ses som ett sätt att studera hur effekterna av programmen utvecklats över tid. I figur 3.10 illustreras resultat från effektskattningarna, vilka visar skillnaden i andelen som har ett arbete mellan deltagar- respektive jämförelsegrupp ett år efter programstart. 62 En positiv andel innebär att deltagargruppen i större utsträckning har ett arbete ett år efter programstart. 61 I tidigare Arbetsmarknadsrapporter har sysselsättningseffekter av tre grupperingar av programinsatser redovisats: arbete med stöd, yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och praktik. Istället för att ge en mer översiktlig bild av den samlade effekten av olika program inom en programgrupp redovisas nu renodlade effekter av tre program som funnits över en längre tidsperiod. Detta för att förbättra jämförbarheten över tid för dessa tre program. 62 Även inom ramprogrammen Jobbgarantin för ungdomar samt Jobb- och utvecklingsgarantin erbjuds denna typ av aktiviteter. I studien ingår dock endast de personer som erbjudits insatserna utanför garantierna. 101

102 Figur 3.10 Skattade effekter för respektive program per år Procent 55 Praktik Arbetsmarknadsutbildning Start av näringsverksamhet Källa: Gartell, Gerdes och Nilsson (2012). Av figuren framgår att effekterna av arbetsmarknadsutbildning ökade under första delen av 2000-talet. Därefter har effekterna av programmet minskat och för 2010 och 2011 är effekterna mycket små. En förklaring till de allt sämre effekterna för arbetsmarknadsutbildningen skulle kunna vara att de som får ta del av programmet står längre från arbetsmarknaden än tidigare. Detta kan ha lett till att arbetsmarknadsutbildningen i vissa fall har getts till arbetssökande som inte fullt ut har kunnat dra nytta av programmet. En annan förklaring skulle kunna vara att programmet har en sämre effekt till följd av exempelvis förändrat innehåll eller sämre anpassning efter arbetsmarknadens efterfrågan. Även Okeke (2005) och de Luna m.fl. (2008) har studerat effekterna av arbetsmarknadsutbildning. Båda studierna finner en effekt av arbetsmarknadsutbildning på omkring 15 procentenheter för åren 2003 respektive Det bör noteras att studien främst studerar de kortsiktiga effekterna av arbetsmarknadspolitiska insatser. Studier visar att arbetsmarknadspolitiska insatser ofta minskar både sysselsättning och lön på kort sikt till följd av inlåsningseffekter. Inlåsningseffekten av arbetsmarknadspolitiska insatser är väldokumenterad och uppkommer då sökintensiteten ofta sjunker under 102

103 tiden personer befinner sig i en insats. 63 En utbildning kan ses som en långsiktig investering i individens human kapital och studier visar ofta att de långsiktiga effekterna på sysselsättning och lön av utbildning är positiva. 64 Det finns därför anledning tro att en studie av de långsiktiga effekterna av svensk arbetsmarknadsutbildning skulle skilja sig från de kortsiktiga. 65 Arbetspraktik som tidigare har haft en liten men positiv effekt på andelen som lämnar till arbete har de senaste två åren inte uppvisat någon positiv effekt på sannolikheten att få ett arbete utan stöd. Att arbetspraktik tidigare har uppvisat små men positiva effekter stämmer väl överens med resultaten från tidigare studier. 66 Precis som för arbetsmarknadsutbildning är det dock möjligt att arbetspraktik till allt större del har kommit att riktas till arbetssökande som står längre ifrån arbetsmarknaden. Även konjunkturläget kan påverka effekterna över tid. För stöd till start av näringsverksamhet visar effektskattningarna att deltagarna har en betydligt större sannolikhet att ha ett arbete ett år efter programstarten. Den skattade effekten varierar mellan 20 och 40 procentenheter under den studerade tidsperioden. En så stor skillnad är i linje med tidigare forskning. 67 Det ska dock framhållas att en förklaring till den stora positiva effekten som tillskrivs programmet kan vara att personer som har beviljats start till stöd av näringsverksamhet kan antas ha egenskaper som ger dem en fördel på arbetsmarknaden och att modellen inte fullt korrigerar för detta. Effekter av jobbgarantin för ungdomar Jobbgarantin för ungdomar infördes Syftet är att korta ungdomars tid i arbetslöshet genom att hjälpa dem att så snart som möjligt hitta ett arbete eller påbörja eller återuppta en utbildning. Programmet riktar sig huvudsakligen till arbetssökande i åldrarna år som har varit registrerade vid Arbetsförmedlingen i tre månader inom en ramtid av fyra månader. Inledningsvis erbjuds fördjupad kartläggning, studie- och yrkesvägledning samt coachningsinsatser. Efter en tid ska deltagarna även erbjudas arbetspraktik, utbildning, stöd till start av näringsverksamhet och arbetslivsinriktad rehabilitering. 63 Se exempelvis Van Ours (2004). 64 Se Leichner och Wunsch (2009). 65 Se en mer utförlig diskussion om långsiktiga effekter av arbetsmarknadspolitiska program under Se Riksrevisionen (2010) för en genomgång av tidigare svenska och internationella studier. 67 Se Forslund m.fl. (2011). 103

104 Forskningen kring jobbgarantin för ungdomar ger inte någon entydig slutsats om huruvida deltagare i programmet snabbare hittar ett jobb jämfört med om de skulle ha deltagit i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Studierna visar på såväl positiva som uteblivna effekter av programmets på ungdomars sannolikhet att hitta ett arbete. I Hall och Liljeberg (2011) studeras de ungdomar som skrevs in programmet Resultaten visar på att programmet hade en positiv effekt på deltagarnas sannolikhet att hitta ett arbete under 2008 men inte under Författarna framhåller att det försämrade konjunkturläget kan vara en förklaring till den uteblivna effekten för Eftersom programmet huvudsakligen syftar till att förbättra ungdomarnas arbetssökande kan effekten förväntas bli mindre när konjunkturen vänder nedåt och det finns färre jobb att söka. Dessutom påpekas att det under 2009, till följd av det försämrade arbetsmarknadsläget, deltog betydligt fler ungdomar i programmet vilket kan ha medfört en minskning av programmets kvalité. Gerdes (2011) studerar dem som skrevs in i programmet mellan och finner resultat som indikerar att personer i deltagargruppen lämnar Arbetsförmedlingen i något snabbare takt än personer i kontrollgruppen. Resultaten är dock i flertalet fall inte statistiskt säkerställda. Forskningen kring programmet pekar också på att effektskattningarna tenderar att vara känsliga för valet av uppföljningsperiod, det vill säga vid vilken tidpunkt efter programstarten som mätningen sker 68. Det finns flera möjliga förklaringar till detta. En förklaring är att programinnehållet varierar med hur länge personerna har varit inskrivna i programmet. En annan tänkbar förklaring är att programmet kan ha bättre effekt för de ungdomar som står närmare arbetsmarknaden än de som står längre ifrån arbetsmarknaden. Båda studierna finner att jobbgarantin för ungdomar ger upphov till det som kallas för förprogrameffekter 69. Detta innebär att sannolikheten att hitta ett arbete ökar för deltagargruppen redan innan programmets start vilket skulle kunna förklaras av att de ungdomar som räknar med att bli anvisade till programmet ökar sin sökaktivitet innan de skrivs in. Att ungdomarna ökar sin sökaktivitet innan programmet startar skulle i sin tur kunna bero på att ersättningsnivån sänks vid programstarten för en del ungdomar och att en del ungdomar kan känna sig obekväma med att bli anvisade till en förordnad verksamhet. 68 Se Gerdes (2011). 69 Förekomsten av förprogrameffekter stämmer väl överens med resultaten i tidigare studier av insatser riktade mot ungdomar, se Carling och Larsson (2005) samt Forslund och Nordström Skans (2006). 104

105 Ett mer indirekt sätt att försöka besvara frågan om effekten av jobbgarantin för ungdomar är att fråga deltagarna själva hur de uppfattar programmet. I Arbetsförmedlingen (2011e) görs detta och resultaten visar att mer än hälften av deltagarna var nöjda med programmet. En tredjedel uppgav att de varken var nöjda eller missnöjda, medan drygt tio procent var ganska eller mycket missnöjda med programmet. Dessutom svarade drygt hälften av deltagarna att de blivit bättre på att söka jobb genom det stöd de fått från Arbetsförmedlingen. Resultaten visar också att deltagarna i programmet söker fler jobb än genomsnittet för samtliga registrerade vid Arbetsförmedlingen. Slutligen pekar resultaten från studien på att aktivitetsnivån i programmet är betydligt lägre än den nivå som ska erbjudas enligt förordningen. Det finns en stor spridning i hur mycket tid deltagarna lägger ned på aktiviteter. Drygt 40 procent av de intervjuade uppger att de inte haft någon aktivitet alls veckan innan intervjutillfället. Arbetsförmedlingen (2011e) ger flera möjliga förklaringar till varför en så pass hög andel uppger att de inte haft någon aktivitet. Bland annat kan en del deltagare ha haft ett tillfälligt arbete som förhindrat dem att delta i aktivitet under den aktuella veckan, dessutom kvarstår personer i programmet 30 dagar efter att de påbörjat en anställning eller utbildning. Flera av aktiviteterna, exempelvis jobbcoachning, har innehållsmässigt likheter med de stöd och kontakter som de haft med Arbetsförmedlingen före programmet. Författaren menar att deltagarna inte alltid definierar dessa stöd som aktiviteter då en stor del av aktiviteterna genomförs på egen hand. En annan viktig förklaring som nämns är att Arbetsförmedlingen har haft svårigheter att ordna tillräckligt med praktikplatser och andra arbetsplatsförlagda aktiviteter. Effekter av jobb- och utvecklingsgarantin Jobb- och utvecklingsgarantin infördes i juli 2007 och syftet är att hjälpa personer som varit arbetslösa länge att komma tillbaka in på arbetsmarknaden igen. Mycket övergripande så skrivs alla personer som varit registrerade som arbetslösa under drygt ett år in i programmet. Programmet är indelat i tre faser. Den första fasen erbjuder coachande och vägledande insatser medan den andra fasen huvudsakligen ska innehålla arbetsplatsförlagda aktiviteter. I den tredje fasen, sysselsättningsfasen, ska deltagarna erbjudas sysselsättning hos anordnare vilket innebär en mer varaktig placering hos en arbetsgivare. Det finns ingen tidsbegränsning för hur länge individen kan befinna sig i programmet utan inskrivningen löper fram tills dess att han eller hon får ett arbete eller lämnar Arbetsförmedlingen av annan anledning. 105

106 Jobb- och utvecklingsgarantin är idag Arbetsförmedlingens största programinsats och det är därmed viktigt att följa upp vilken effekt programmet har. Att samtliga som varit arbetslösa i drygt ett år eller längre skrivs in innebär dock att det är svårt att identifiera en lämplig jämförelsegrupp. Det är därmed inte möjligt att ge ett direkt svar på frågan om jobb- och utvecklingsgarantin hjälper deltagare att få ett arbete snabbare än vad de annars skulle ha fått. En bild av hur väl programmet fungerar får därför försöka ges på mer indirekt väg och de studier som finns kring programmet inriktar sig på att beskriva den grupp som deltar samt hur deltagarna själva uppfattar programmet. Resultaten från forskningen kring jobb- och utvecklingsgarantin visar att det finns en betydande variation i sannolikheten att skrivas ut över programtiden. Generellt finns det två huvudsakliga förklaringar till varför sannolikheten att skrivas ut kan förväntas variera över programtiden. Dels påverkas utflödet av vilken typ av aktivitet personerna deltar i, det vill säga att aktivitet och aktivitetsnivån varierar över programtiden, dels påverkas utflödet av förändringar i deltagarsammansättning över programtiden. I figur 3.11 från Gartell och Rosén (2011) illustreras hur utflödet varierar över programtiden. Studien visar att sannolikheten att lämna programmet minskar med programtiden. Förmodligen förklaras detta av att deltagarsammansättningen förändras under programtiden de personer som står närmast arbetsmarknaden lämnar programmet relativt snart efter inskrivningen. Det finns två tillfällen när mönstret av minskande utflödessannolikhet bryts: dels i början av programmet då sannolikheten att lämna stiger, dels före inträdet i sysselsättningsfasen då minskningen planar ut. Det är inte möjligt att identifiera vad dessa förändringar beror på, men det kan bero på kravet om ökad aktivitet vid inträdet i programmet och vid inträdet i sysselsättningsfasen. Vid inträdet i programmet minskar dessutom ersättningsnivån för många deltagare. Dessa förändringar kan leda till att personerna ökar sökaktiviteten och sänker reservationslönen, det vill säga den lägsta lönen till vilken individen är beredd att acceptera ett jobberbjudande. 106

107 Figur 3.11 Utflöde ur jobb- och utvecklingsgarantin ersättningsdagar Källa: Gartell och Rosén (2011). Gartell och Rosén (2011) visar också att det är viktigt att inte betrakta deltagarna i programmet som en enhetlig grupp. Att det inte finns någon bortre tidsgräns i programmet innebär att den grupp som skrivs in skiljer sig på många punkter från den grupp som kvarstår vid övergången till sysselsättningsfasen. Detta mönster grundar sig i att sannolikheten att skrivas ut ur programmet varierar stort mellan olika grupper av personer vilket medför att deltagarsammansättningen förändras över programtiden. Två grupper som tycks ha särskilda svårigheter att lämna programmet är personer med arbetsrelaterad funktionsnedsättning och personer i ålderskategorin år. Både Gartell och Rosén (2011) samt Arbetsförmedlingen (2011e) följer upp hur stor andel av dem som skrivs in i jobb- och utvecklingsgarantin som kvarstår vid övergången till sysselsättningsfasen. Andelen varierar mellan 30 och 40 procent beroende på vilken tidsperiod som studeras. Det har genomförts ett antal intervjuundersökningar riktade till deltagare inom jobb- och utvecklingsgarantin som syftar till att fånga deltagarnas uppfattning om programmet. Sibbmark och Martinsson (2010), Rosén (2010) samt Arbetsförmedlingen (2011e) tittar alla på frågan. Studierna riktar sig till deltagare inom programmets två första faser. Knappt hälften av deltagarna svarar att de är mycket eller ganska nöjda med programmet medan omkring en fjärdedel är ganska eller mycket missnöjda. Resterande deltagare är varken nöjda eller missnöjda med programmet. Deltagarna i 107

108 jobb- och utvecklingsgarantin ska erbjudas en aktivitetsnivå som motsvarar hela arbetsutbudet. Samtliga intervjustudier finner dock att deltagarna relativt denna ambition har en låg aktivitetsnivå. Studierna lyfter fram ett antal förklaringar till den låga aktivitetsnivån. Bland annat påpekas att det har funnits svårigheter att i tillräcklig omfattning ordna fram arbetsplatsförlagda aktiviteter till deltagarna i fas 2. Slutligen har även deltagare i sysselsättningsfasen intervjuats i Arbetsförmedlingen (2011e). Knappt 80 procent av deltagarna svarar att de upplever att uppgifterna inom programmet är meningsfulla. Författaren konstaterar att detta indikerar att en stor majoritet av deltagarna anser att de uppgifter som de utför har betydelse och att detta rimligen bidrar till att stärka självkänslan. Av dem som inte känner sig nöjda med placeringen anges ersättningsnivå och att platsen ger en dålig möjlighet till anställning efter sysselsättningsfasen som viktiga förklaringar. Effekter av programmet arbetslivsintroduktion Programmet arbetslivsintroduktionen har funnits sedan den första januari år 2010 och vänder sig till de personer som förbrukat maximalt antal sjukersättningsdagar och som därför inte längre har rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Några månader innan ersättningen från sjukförsäkringssystemet tar slut får individen ett erbjudande om att delta i programmet. Cirka 83 procent av de personer som förbrukat maximalt antal ersättningsdagar i sjukförsäkringen har påbörjat arbetslivsintroduktion. Programmet varar i maximalt tre månader och föregås av ett överlämningsmöte där Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gemensamt medverkar för att informera och förbereda deltagaren inför övergången från sjukförsäkring till Arbetsförmedlingen. Syftet med programmet är att kartlägga deltagarens förutsättningar och möjligheter att ta del av Arbetsförmedlingens hela tjänsteutbud. Insatserna inleds alltid med ett kartläggande och utredande samtal. Den första gruppen personer, omkring , som påbörjade arbetslivsintroduktion kom från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen i början av januari Samtliga personer hade förbrukat maximalt antal dagar i sjukförsäkringen och hade inte längre hade rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Under resterande del av 2010 tillkom ytterligare drygt personer till programmet. Totalt deltog drygt under Antalet deltagare i programmet under år 2011 har uppgått till , varav knappt 108

109 fick beslutet under året. 70 Sammantaget har därmed cirka personer deltagit i programmet under dess två första år. Uppdraget att ta emot personer som lämnat sjukförsäkringen har inneburit att Arbetsförmedlingen har fått en bredare målgrupp än tidigare. Johansson Tormod (2011) undersöker de personer som deltog i arbetslivsintroduktion under 2010 och finner att ohälsan, mätt som ersättning från Försäkringskassan, har varit långvarig bland dessa personer. I medeltal hade personerna antingen varit arbetslösa, sjukskrivna eller haft sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) under minst tio år av den senaste tjugoårsperioden. Det är svårt att mäta på vilket sätt programmet påverkar personernas möjligheter att komma tillbaka till arbete. Arbetsförmedlingens bedömning är att en regelrätt effektutvärdering av programmets effekter inte är möjlig eftersom det inte går att skapa en giltig kontrollgrupp. Flera uppföljningar om vad deltagarna gör efter avslutat program har dock genomförts. I Arbetsförmedlingen (2011d) redovisas statusen för deltagare 270 dagar efter avslutat program. Uppföljningen visar att hälften av deltagarna var i arbete, utbildning, öppet arbetslösa eller inskrivna vid Arbetsförmedlingen i ett program med aktivitetsstöd. Med andra ord är det en stor del av deltagarna som övergår till någon annan form av verksamhet i Arbetsförmedlingens regi efter programmets slut. Framförallt är det ohälsoproblematiken, men även de långa perioderna utan arbete, som skiljer personer som deltar i arbetslivsintroduktion från övriga arbetssökande vid Arbetsförmedlingen. För många deltagare är tre månaders insatser och aktiviteter inte tillräckliga för att klargöra arbetsförutsättningar och fortsatt planering. Insatser som påbörjats under programmet fortsätter för många i andra program vid Arbetsförmedlingen, till exempel i fördjupad kartläggning och vägledning. Den tidmätning som genomfördes bland Arbetsförmedlingens handläggare under 2011 slår fast att deltagarna i arbetslivsintroduktion är en grupp som kräver mycket resurser. Studien uppskattar att en deltagare i arbetslivsintroduktion får 4,5 timmar i enskild mötestid per månad. 71 Det kan jämföras med 1,5 timme för en nyinskriven respektive en timme för en deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin. Denna bild förstärks också av Spånt Enbuske (2011) som studerar medlemmar i 70 Under första året var nästan 70 procent av deltagarna kvinnor. Under 2011 sjönk andelen kvinnor till omkring 65 procent. 71 Det finns en risk att denna siffra är en överskattning. Handläggarna som har personer i arbetslivsintroduktion fortsätter att handlägga dessa även när de lämnar programmet för nya insatser. Om handläggarna tenderar att rapportera tiden som deltagare i arbetslivsintroduktionen även efter att programmet avslutats och individen har övergått till andra insatser blir måttet för enskild mötestid i arbetslivsintroduktionen missvisande. 109

110 Kommunal som förbrukat det maximala antalet dagar i sjukförsäkringen. Enligt rapporten uppger dessa deltagare att en stor del av aktiviteterna i programmet har bestått av samtal och möten. Trots att de intervjuade inte anser att arbetslivsintroduktion har ökat deras chanser att få ett arbete eller har ökat deras motivation att söka arbete, har programmet ändå varit uppskattat. 70 procent av de intervjuade är nöjda med stödet från Arbetsförmedlingen. De känner sig sedda och har fått ett stärkt självförtroende. Försäkringskassan har i samarbete med Arbetsförmedlingen genomfört en studie som belyser Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens rutiner och samarbete för personer som övergår till Arbetsförmedlingen på grund av att de förbrukat maximalt antal dagar i sjukförsäkringen. 72 Studien pekar på att det är möjligt att övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen inte fungerar tillfredställande. I studien redovisas resultaten från intervjuer med 21 personer som förbrukat maximalt antal ersättningsdagar i sjukförsäkringen. Merparten av dessa ansåg inte att övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen hade varit meningsfull. De var inte nöjda med den information som de fick innan övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen och upplevde därför situationen som obegriplig och ohanterbar. Intervjumaterialet visar även att merparten av de intervjuade var mer eller mindre oroade för sin privata ekonomi under hela processen. Ett fåtal av de intervjuade var emellertid mycket nöjda med programmet. Det är dock svårt att dra några slutsatser från denna undersökning eftersom den endast bygger på ett fåtal intervjuer. Under hösten 2011 har ett större förändringsarbete inletts om ett förstärkt samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och nya arbetssätt ska successivt införas under För att på ett bättre sätt kunna förbereda den enskilde individen för övergången från Försäkringskassan till programmet arbetslivsintroduktion kommer en gemensam kartläggning göras i de ärenden där ingen pågående planering inom samverkan finns. Kartläggningen ska, enligt förslaget, göras senast sex månader innan personerna förbrukat maximalt antal ersättningsdagar i sjukförsäkringen. Den enskilde ska också kunna erbjudas arbetsförberedande insatser i Arbetsförmedlingens regi med ersättning från sjukförsäkringen innan det maximala antalet dagar i sjukförsäkringen förbrukats. 72 Se Försäkringskassan (2012). 110

111 Effekter av etableringsuppdraget Sedan december 2010 har Arbetsförmedlingen det övergripande samordningsansvaret för att hantera etableringen av vissa nyanlända som har fått uppehållstillstånd i Sverige. Den genomsnittliga tiden mellan beviljat uppehållstillstånd och inskrivning på Arbetsförmedlingen var 134 dagar innan reformens genomförande. 73 I slutet av december 2011 tog det enligt Arbetsförmedlingen (2012a) genomsnitt 26 dagar innan inskrivning på Arbetsförmedlingen efter beviljat uppehållstillstånd. 74 Under 2011 omfattades personer av etableringsuppdraget och av dessa hade en etableringsplan i slutet av året Det finns inte några effektstudier som visar om reformen har lett till att nyanlända snabbare integreras på den svenska arbetsmarknaden än tidigare. Införandet av reformen föregicks dock av olika försöksverksamheter som har utvärderats. Från oktober 2006 till juni 2008 genomfördes en förstärkt satsning på integrering av nyanlända. Verksamheten fick beteckningen Försöksverksamheten för vissa nyanlända invandrare, (FNI). Inom FNI fick deltagarna en personlig coach på Arbetsförmedlingen och erbjöds tidigt att delta i arbetsmarknadsinriktade åtgärder i kombination med svenskundervisning. Andersson Joona och Nekby (2009) fann en positiv effekt för män att få ett osubventionerat arbete efter deltagande i försöksverksamheten. Fyra till fem procentenheter fler av deltagarna fick ett arbete. Det är en markant förbättring relativt sett. Samtidigt var det många, särskilt kvinnor, som fortfarande var arbetslösa efter att ha deltagit i försöksverksamheten. 75 Etableringsreformen liknar till vissa delar upplägget inom försöksverksamheten vilket gör att det går att dra vissa paralleller mellan resultaten från utvärderingen och den verksamhet som nu bedrivs. Mycket tyder dock på att den målgrupp som etableringsreformen riktar sig till har en svårare position på arbetsmarknaden. En stor andel av de nyanlända som har fått ta del av insatserna inom etableringsreformen har förgymnasial utbildning eller saknar uppgift om kartlagd utbildning. De kan därför förmodas ha sämre förutsättningar att hitta ett arbete än de personer som ingick i FNI. Liljeberg och Sibbmark (2011) har studerat andra delar av försöksverksamheten. De konstaterar att Arbetsförmedlingen och Migrationsverket 73 Se Sibbmark och Liljeberg (2011). 74 Se Arbetsförmedlingen (2012a). 75 I den population som studerats av Andersson Joona och Nekby (2009) var det 14 procent som fick ett osubventionerat arbete efter 15 månader, majoriteten var fortfarande inskrivna som arbetslösa efter 15 månader. 111

112 lyckades relativt väl med att koordinera sitt arbete med nyanlända. Studien tittar också på hur bosättningsrekommendationerna hänger ihop med den individuella arbetsmarknadsbedömningen av de nyanlända och visar att de nyanlända endast i ett fåtal fall har matchats till en bostadsort utifrån arbetsmarknadsbakgrund. Det bör dock noteras att Arbetsförmedlingen inte hade bosättningsansvaret under den period som försöksverksamheten pågick. Ett problem som lyfts fram i studien är den bristfälliga tillgången på lediga bostäder i tillväxtområden. Vad det gäller implementeringen av reformen finns det både positiva och negativa indikationer. Fyra myndigheter är inblandade i de nyanländas ärenden (Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket och Skatteverket) och samordningen däremellan måste fungera. Statskontoret (2011) påpekar i en delrapport att de inblandande myndigheterna har olika regelverk som inte alltid är kompatibla med varandra vilket leder till komplikationer i hanteringen av de nyanländas ärenden. Etableringsreformen innebär utökade möjligheter för personer som bott i eget boende att få hjälp med bosättning. Det är en förklaring till att antalet som anmält behov om hjälp till bosättning varit betydligt större under 2011 än under Från 1 december 2010 har personer begärt Arbetsförmedlingens hjälp med bosättning. Arbetsförmedlingens bosättningsarbete ska utgå från ett tydligt arbetsmarknadsperspektiv och det finns problem med att få tillgång till anvisningsbara platser i de kommuner som har en god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd. Sammantaget med att fler personer behöver hjälp med bosättning har det lett till att många nyanlända får vänta på att få en bostad. Detta försvårar etableringen för de nyanlända. En majoritet av de nyanlända har påbörjat Svenska för invandrare, (SFI), men bosättningsproblematiken gör det svårare att anordna svenskundervisning. Kommunerna, som tillhandahåller SFI, får inte statlig ersättning förrän de nyanlända registrerats i den avsedda kommunen och tillgången till SFI för nyanlända i anläggningsboende är bristfällig En förutsättning för att förbättra och påskynda etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden är att språkundervisningen påbörjas tidigt och att tillgängligheten ökar. Rosenqvist (2011) och Statskontoret (2011) pekar på att folkbokföringssystemet har medfört att nyanlända i vissa fall har fått vänta i flera månader på att få ett personnummer vilket i sin tur lett till att utbetalningarna av etableringsersättningen i dessa fall har försenats. Enligt Arbetsförmedlingen (2012a) är handläggningstiden hos Skatteverket för att få ett personnummer i de flesta fall sex dagar eller kortare. I de fall som tar längre tid kan det till exempel bero på bristfälligt underlag eller att en bosättningsutredning måste 112

113 göras. En myndighetsövergripande arbetsgrupp som bildats i syfte att främja samarbetet och korta ledtiderna har konstaterat att förbättringar på detta område kan uppnås genom att informera de nyanlända om vikten av att ansöka om personnummer så tidigt som möjligt. Processen kan också underlättas genom elektronisk informationsöverföring mellan berörda myndigheter. Den genomsnittliga ledtiden från inskrivning på Arbetsförmedlingen till första utbetalning av etableringsersättning under medverkan (EEM) är 41 dagar och för etableringsersättning för deltagande i plan (EEP) för de personer som inte fått EEM, 62 dagar. Effekter av subventionerade anställningar Subventionerade anställningar är de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ligger närmast den ordinarie sysselsättningen. Generellt har dessa insatser uppvisat störst effekter när det gäller att förbättra personers möjlighet att få ett jobb. 76 Den grundläggande tanken med subventionerade anställningar är att de ska hjälpa personer med begränsad konkurrensförmåga in på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att stöden riktar sig till personer som har särskilda svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kan erbjuda flera olika subventionerade anställningar till personer med långvarig arbetslöshet eller arbetsmarknadsrelaterad funktionsnedsättning. 77 Långtidsarbetslösa har svårare att få ett arbete än personer som varit arbetslösa en kortare tid. En förklaring kan vara att arbetsgivare är oroliga för att en långtidsarbetslös inte kommer att göra ett lika bra jobb som den som varit arbetslös en kortare tid. Genom att erbjuda olika former av anställningssubvention kan arbetsgivare bli kompenserade för den risk som det bedöms att det är att anställa en person som varit arbetslös länge. Förhoppningen är att den som blir anställd med en subventionerad anställning senare ska ha lättare att hitta ett ordinarie jobb eller att den subventionerade anställningen ska övergå i reguljär sysselsättning. Forskning visar att olika former av riktade, tillfälliga, anställningssubventioner generellt fungerar väl när det gäller att få tillbaka personer med långa arbetslöshetstider in på arbetsmarknaden Se översikt i Calmfors m.fl. (2002) för en jämförelse av svensk arbetsmarknadspolitik. Grubb och Martin (2001) finner liknande resultat för OECD-länderna. 77 Se kapitel 1 för en komplett genomgång av utbudet. 78 Forslund m.fl. (2004) finner att tiden att hitta ett osubventionerat arbete minskade med 8 procent som en effekt av anställningssubventionen. Resultatet styrks av Larsson m.fl. (2005) som utvärderar friåret och finner att möjligheten att få ett subventionerat vikariat minskade arbetslöshetstiden för dem som fick vikariaten. För andra studier se exempelvis Calmfors m.fl. (2002), Sianesi (2004), Card m.fl.(2010), Forslund och Vikström (2011). 113

114 År 2007 infördes nystartsjobben som en ny typ av subventionerat arbete. Samtidigt försvann möjligheten till allmänt och förstärkt anställningsstöd. Nystartsjobben syftar till att motverka långtidsarbetslöshet och innebär att arbetsgivare som anställer en individ som stått utanför arbetsmarknaden i minst ett år, får en anställningssubvention som varar under lika lång tid som personen som stått utanför arbetsmarknaden. År 2009 fördubblades subventionen och arbetsgivaren får numera, i normalfallet, ett stöd som motsvarar dubbla arbetsgivaravgiften. 79 Sedan introduktionen har antalet nystartsjobb vuxit stadigt och under 2011 har personer haft ett nystartsjobb någon gång under året. Det kan jämföras med drygt under år 2010 och år Jämfört med tidigare typer av anställningsstöd är antalet nystartsjobb högre.80 En förklaring till nystartsjobbens omfattning är att de utgör en rättighet för arbetsgivare som anställer en person som uppfyller kraven, jämfört med tidigare anställningsstöd som behovsprövades. Nystartsjobben riktar sig också till en bredare grupp av personer. Trots det relativt höga antalet nystartsjobb konstateras att endast 30 procent av dem som hade rätt till nystartsjobb utnyttjade dessa. 81 En jämförelse mellan personer med nystartsjobb och samtliga som varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen i minst 12 månader visar att kvinnor är underrepresenterade bland dem som fått nystartsjobb medan utrikes födda är något överrepresenterade. Dessutom tycks de som har fått nystartsjobb ha något högre utbildning och vara något yngre jämfört med övriga långtidsarbetslösa. Slutligen är inskrivningstiderna kortare för gruppen som har ett nystartsjobb. 82 Liljeberg m.fl. (2012) studerar hur nystartsjobben påverkar arbetslöshet och sysselsättning och finner att tillgången till nystartsjobb gör att arbetslösa får arbete med stöd fortare än vad de annars skulle ha fått. Nystartsjobben medför att flödet från arbetslöshet till subventionerad anställning ökar med i genomsnitt med 17 procent. Den fördubblade subventionen tycks också innebära att dubbelt så många får subventionerad sysselsättning. En fördubblad subventionslängd tycks däremot inte att påverka flödet till arbete med stöd. Studien visar att undanträngningseffekten är stor. 63 procent av alla nystartsjobb skulle ha kommit till stånd även utan denna subvention. En subventionerad anställning är ett försök att utjämna skillnader i personers möjligheter att få ett arbete. Genom att studera flödet till arbete 79 För en mer detaljerad redogörelse över regelverket för nystartsjobb, se Arbetsförmedlingen (2011b). 80 När antalet personer med allmänt, förstärkt eller särskilt anställningsstöd var som högst år 2006, var det omkring personer som fick detta stöd. 81 Se Liljeberg m.fl. (2012). 82 Se Liljeberg m.fl. (2012). 114

115 från jobb- och utvecklingsgarantin, är det möjligt att undersöka hur utflödet skiljer sig åt mellan olika grupper av långtidsarbetslösa och om Arbetsförmedlingen har bidragit till att utjämna eventuella skillnader mellan grupperna. Samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har varit arbetslösa under en lång tid men det finns stora skillnader i hur långt från arbetsmarknaden som deltagarna i programmet befinner sig. Genom att använda en profileringsmodell kan avståndet till arbetsmarknaden för deltagarna i programmet uppskattas. Utifrån personernas bedömda jobbchanser delas de in i fyra lika stora grupper. För dessa fyra grupper undersöks sedan i vilken grad personerna inom respektive grupp fått arbete utan stöd, arbete med stöd samt nystartsjobb. Resultaten från analysen sammanfattas i figur Som väntat ökar utflödet till arbete successivt med förutsättningarna hos arbetssökande att få ett arbete. Speciellt intressant är utflödets sammansättning inom respektive grupp. Andelen som fått arbete utan stöd är högre för de arbetssökande som enligt modellen har bäst jobbchanser medan färre inom denna grupp fått arbete med stöd. Med andra ord gäller för gruppen med bäst jobbchanser att utflödet till arbete till övervägande del utgörs av arbeten utan stöd och att arbete med stöd endast utgör en mindre del. För gruppen med sämst jobbchanser är bilden en annan. För denna grupp utgör arbete utan stöd mindre än hälften av det totala utflödet medan arbete med stöd och nystartsjobb utgör en betydligt större andel. Dessa iakttagelser pekar på att arbete med stöd inom jobb- och utvecklingsgarantin i betydande utsträckning har fördelats efter gruppernas olika behov. Lönesubventionerna bidrar således till att utjämna möjligheterna att få ett arbete beroende på skillnader i konkurrensförmåga. Det kan således vara motiverat med en subvention även om det till viss del sker på bekostnad av att nyligen arbetslösa får något svårare att få jobb. Nystartsjobben, där Arbetsförmedlingen inte påverkar vem som får subventionen, går å andra sidan till relativt starka personer inom jobb- och utvecklingsgarantin. Vilket snarare tenderar att öka spridningen i jobbchanserna, mellan personer som står relativt närmare och personer som står längst ifrån arbetsmarknaden, än att minska dem. 115

116 Figur 3.12 Utflödet till arbete från jobb- och utvecklingsgarantin per vecka fördelat på grupper med olika förutsättningar, samtliga som har deltagit i garantin under 2010, genomsnitt vecka 1-26 Procent 1,6 Arbete utan stöd Nystartsjobb Arbete med stöd 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 Sämst jobbchanser Något bättre jobbchanser Bättre jobbchanser Bäst jobbchanser Källa: Arbetsförmedlingen. Tidigare forskning visar att det är viktigt att studera vad som händer när subventionen tar slut. 83 Det finns en risk att personerna inte får behålla jobbet. En tänkbar effekt är därför att sysselsättningen går ner igen vid subventionens slut. När det gäller nystartsjobb tycks inte detta vara fallet. 84 Istället verkar personer med nystartsjobb till stor del få behålla sina anställningar när subventionen upphör. Andelarna som går till arbete utan stöd från de subventionerade anställningarna är högre för dem i yngre åldrar, för de utan funktionsnedsättning och för de med högre utbildningsnivå. 85 Detta speglar i stora drag de gängse jobbchanserna för de inskrivna vid Arbetsförmedlingen Tolkning av resultaten från effektstudier 86 De studier som redovisats ovan fokuserar i första hand på kortsiktiga effekter. Det är dock viktigt att ha i åtanke att effekter av arbetsmarknadspolitiska 83 Se Forslund m.fl. (2004). 84 Se Liljeberg m.fl. (2012). 85 Se Statskontoret (2011). 86 Avsnittet bygger på Taslimi (2011), för referenser hänvisas till denna rapport. 116

117 åtgärder och insatser kan se annorlunda ut på lång sikt. Dessutom kan effekterna vara beroende av konjunkturläget. Det finns relativt få studier som behandlar dessa aspekter och i de studier som finns är det svårt att hitta en konsensus kring slutsatserna då resultaten varierar. Många av analyserna är också gjorda i länder med institutionella strukturer som skiljer sig från Sverige vilket gör det svårt att avgöra om slutsatserna är generaliserbara. En sammanställning av Taslimi (2011) försöker dock lyfta fram huvudresultaten av den forskning som finns att tillgå. En slutsats från den empiriska forskningen om programeffekter är att studier med ett relativt långt tidsperspektiv i allmänhet finner mer gynnsamma effekter av arbetsmarknadspolitiska insatser och program. 87 Det kan till och med vara så att program som uppvisar negativa effekter på kort sikt kan ha stora positiva effekter på lång sikt. En förklaring är att den negativa inlåsningseffekten kan vara större än den positiva behandlingseffekten på kort sikt medan behandlingseffekten dominerar på lång sikt. 88 Exempelvis visar forskningen att subventionerat arbete ger snabbare effekter än utbildningsinsatser då insatsen bidrar till att öka efterfrågan på arbetskraft på kort sikt. Medan utbildningsinsatser å andra sidan ger mer långsiktiga effekter för deltagarna eftersom insatsen ökar individens kompetens och förbättrar deltagarnas konkurrensmöjligheter på arbetsmarknaden. Ett annat viktigt resultat från forskningen är att arbetsmarknadspolitiska insatser har positiva effekter på arbetskraftsdeltagande både på kort och på lång sikt. Detta är särskilt viktigt under en lågkonjunktur då sannolikheten att lämna arbetsmarknaden är särskilt stor. Vidare visar forskningen att effekterna av arbetsmarknadspolitiska program varierar med konjunkturen. Exempelvis tycks den negativa inlåsningseffekten av arbetsmarknadsutbildning vara svagare under lågkonjunkturer. De negativa effekter som programdeltagande har på sökaktiviteten har mindre betydelse när antalet arbetslösa är fler och det inte finns lika många jobb att söka. De positiva behandlingseffekterna av arbetsmarknadsutbildning tycks emellertid också vara lägre i lågkonjunkturer. En förklaring till detta kan vara att det under en högkonjunktur är lättare att hitta bristyrken och att konkurrensen om lediga jobb är mindre. Den empiriska forskningen indikerar dock att faktorer som programtyp, programmens innehåll, inriktning och målgrupp är mer relevanta än kon- 87 Det finns ingen vedertagen definition på vad som är kort och lång sikt. Kort sikt kan emellertid betraktas som utfallsperioder på omkring ett år, medan lång sikt ofta handlat om tre till fem års sikt eller ännu längre. 88 Under tiden i program finns inlåsningseffekter, där jobbsökandet är lägre och jobbchansen således blir lägre. De förväntade positiva effekterna av själva programmet, behandlingseffekten, bör rimligtvis istället uppstå efter avslutad insats. 117

118 junkturläget för programmens effektivitet. Några konkreta slutsatser om arbetsmarknadspolitikens inriktning i olika konjunkturlägen kan dock dras. Under en lågkonjunktur kan det vara rimligt att satsa på utbildningsinsatser som arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik eftersom utbildningsinsatsernas behandlingseffekter då väger tyngre än inlåsningseffekterna, som är av mindre betydelse när antal vakanser är få. Förmedlingsinsatser och coachning som syftar till att snabbt få in arbetslösa i sysselsättning är mest effektiva i högkonjunktur men motiverade även under lågkonjunkturer eftersom det även då finns jobb att söka. Effekten av sådana insatser är dock mindre under lågkonjunkturer då antalet jobb relativt sett är färre. Det ska också beaktas att alltför omfattande förmedlingsinsatser kan leda till att arbetsgivarna får ta emot många ansökningar från sökande som saknar relevant kompetens. Detta riskerar att försämra Arbetsförmedlingens relation till arbetsgivare. Intensifierade förmedlingsinsatser i nära samarbete med arbetsgivarna ökar träffsäkerheten i insatsen och ger större effekt även under lågkonjunkturer. Ett problem med arbetsmarknadspolitiken under lågkonjunkturer, enligt erfarenheter från 1990-talets krisår, är att när programvolymerna ökar kraftigt kan det leda till att kvaliteten i programmen minskar som leder till att de positiva effekterna av programmen minskar. En central fråga är därför också hur programvolymer kan ökas utan att programmens kvalitet försämras. De stora volymerna av insatser och program under 1990-talets lågkonjunktur sägs vara en av anledningarna till att de arbetsmarknadspolitiska programmen gav lägre effekter under denna period. Forskningen visar att arbetsmarknadspolitiken under en lågkonjunktur bör ha en starkare betoning på sysselsättningsskapade program och utbildningsinsatser och mindre betoning på matchningsinsatser. I praktiken är det dock ofta en kombination av program som ger den bästa effekten för individen och som leder till kortare arbetslöshetstider och ökade inkomster. Vid tolkning av resultat av utvärderings- och uppföljningsstudier är det också viktigt att ha i åtanke att även om ett arbetsmarknadspolitiskt program ökar deltagarnas chanser att få arbete så är detta inte en tillräcklig förutsättning för att programmet ska vara samhällsekonomiskt motiverat. I en helhetsbedömning måste också hänsyn tas till de kostnader som programmet medför. Om ett program som i utvärderingar visar sig medföra goda sysselsättningseffekter samtidigt för med sig höga kostnader är det inte självklart att detta program är att föredra framför ett alternativt program som ger mindre effekter på sysselsättningen men som har betydligt lägre kostnader. 118

119 3.4 Samarbetet med kompletterande aktörer Förutom de insatser och program som bedrivs i Arbetsförmedlingens regi har myndigheten sedan 2007 upphandlat insatser av i huvudsak 89 privata aktörer, så kallade kompletterande aktörer. 90 I det här avsnittet beskrivs den teoretiska ansats som motiverar att vissa delar av förmedlingsverksamheten läggs ut på privata aktörer. Avsnittet tar även upp de svårigheter som behöver hanteras vid ett sådant system. Därefter redovisas resultaten från de effektutvärderingar som har gjorts om privata aktörer inom förmedlingsverksamhet både internationellt och i Sverige. Avsikten med kompletterande aktörer är att erbjuda arbetssökande förbättrade möjligheter till individuellt anpassade åtgärder och att öka förutsättningarna för arbete. Förhoppningen är att införandet av privata aktörer ska leda till nya, och mer effektiva, arbetssätt. Privata aktörer har generellt större incitament att hålla nere kostnader för att öka vinsten, vilket kan leda till utveckling och förnyelse av den befintliga verksamheten. Studier visar att etablering av nya aktörer också kan motivera redan befintliga offentliga aktörer att utnyttja sina resurser mer effektivt. 91 Andra studier visar att incitamenten att hålla ner kostnaderna bland privata aktörer kan påverka kvaliteten på de tjänster som erbjuds negativt. 92 Det finns privata aktörer inom förmedlingsverksamhet i ett flertal länder. 93 I Storbritannien, Danmark och Tyskland har delar av verksamheten överlåtits till privata aktörer. I Storbritannien har så kallade Employment Zones införts i vissa områden och där har tjänster som riktar sig till långtidsarbetslösa erbjudits av privata aktörer. I Australien och Holland har den statliga förmedlingsverksamheten ersatts helt med privata aktörer och anbudsförfarande. I Sverige erbjuds framförallt coachningstjänster hos kompletterande aktörer. 94 Tjänsterna tillhandahålls inom ramen för ett valfrihetssytem 95 som innebär att den arbetssökande själv väljer vilket företag som ska utföra tjänsten bland de företag som ansökt och blivit godkända av Arbetsförmedlingen. 89 Även tjänster från offentliga och ideella organisationer och stiftelser upphandlas. 90 Även innan 2007 upphandlade Arbetsförmedlingen exempelvis arbetsmarknadsutbildning av privata aktörer. 91 Se Söderström och Lundbäck (2001) och Fölster (2001). 92 Se Shleifer (1998) och Hart m.fl. (1997). 93 Se exempelvis Considine (2001), Bruttel (2005a), Sol och Westerveld (2005), Struyven och Steurs (2005) och Bredgaard och Larsen (2007, 2008). 94 Se kapitel 1 för en genomgång av vilka tjänster som erbjuds. 95 Lagen om valfrihetssystem (LOV), 2008:962. LOV användes för första gången vid de upphandlingar som gjordes under Innan dess upphandlades tjänster hos de kompletterande aktörerna i enlighet med Lagen om offentlig upphandling (LOU). 119

120 Även om utkontraktering och privatisering ibland används synonymt, så finns det stora skillnader. Privatisering innebär att tillgångar transfereras från staten till privata ägare. De privata företagen, eller organisationerna, behöver dock inte nödvändigtvis bedriva verksamhet på en konkurrensutsatt marknad. Utkontraktering innebär att tjänster, som tidigare inte varit konkurrensutsatta, öppnas upp för konkurrens. Samtidigt behåller staten en viss kontroll över tjänsten genom möjligheten att ersätta aktörer som inte uppfyller de villkor som satts upp. I Sverige, liksom i det generella fallet vid utkontraktering, har myndigheten det yttersta ansvaret för de tjänster som tillhandahålls av de kompletterande aktörerna. En förutsättning för att utkontraktering ska vara effektivt är att kostnaderna kring upphandlingen inte är större än vinsterna. Williamson (1979,1985) har visat att varje ekonomisk transaktion innebär en kostnad utöver priset. När det gäller att köpa upp tjänster hos privata aktörer är transaktionskostnaderna de kostnader som uppkommer i samband med att hitta aktörerna, överenskommelser ska göras och de kostnader som uppkommer när köparen ska kontrollera att aktören uppfyller sina åtaganden. Enligt en teoretisk ansats är kontraktets längd förknippat med hur stora investeringar den privata aktören är villig att göra. Ju kortare kontrakt, desto större blir de privata aktörernas risk och osäkerhet inför sina investeringar. Å andra sidan kan långa kontrakt innebära att möjligheten att byta ut aktörer försvinner. Om aktören får betalt efter prestation kan det medföra en stor osäkerhet för aktören eftersom betalningen till viss del kommer att påverkas av externa faktorer som utvecklingen på arbetsmarknaden. Utkontraktering kan således vara förknippad med en riskpremie, för både den upphandlande myndigheten och den privata aktören. När det gäller förmedlingstjänster så är dock både inträdeskostnader, liksom fasta kostnader, relativt låga jämfört med många andra tjänster som utkontrakteras. En annan viktig faktor när det gäller utkontraktering är hur kontrakten ska designas och hur beställaren ska kunna kontrollera att aktören uppfyller villkoren i kontraktet. Fullständiga kontrakt är i princip omöjliga att upprätta till följd av ofullständig information. Detta kan leda till problem om det finns en intressekonflikt beroende på att den privata aktören som regel har mer information om exempelvis förutsättningarna att tillhandahålla tjänsten än beställaren. En aspekt som ofta lyfts fram som ett motiv till att lägga ut offentlig verksamhet på privata aktörer är att privata aktörer har starkare incitament att hålla ner kostnaderna för tjänsten. 96 Detta kan också innebära att incita- 96 Se Hart m.fl. (1997) och King och Pitchford (1998). 120

121 menten att hålla ner kostnaderna på bekostnad av kvaliteten är högre bland privata än offentliga aktörer. Även här är det därför viktigt med kontrakt som kan säkerställa kvaliteten. Dessvärre har det visat sig att kvalitet är svårt att definiera. Dessutom har få studier kunnat utvärdera hur kvaliteten påverkas av en utkontraktering eftersom det i många fall inte har gjorts några mätningar på kvaliteten av tjänsten innan den blivit utlagd på privata aktörer. För att kontrollera de privata aktörernas verksamhet och incitament används antingen resultat- eller detaljstyrning. Vid resultatstyrning är ersättningsmodellen resultatbaserad och styrningen bygger på en tydlig incitamentsstruktur där aktören ersätts efter hur väl aktören lyckas med att hjälpa den arbetssökande, oavsett metod. Vid detaljstyrning ersätts aktören istället för tillhandahållandet en viss aktivitet. Här ligger fokus på att i förväg definiera den tjänst och aktivitet som aktören ska erbjuda. Detaljstyrning kräver således mer detaljerade kontrakt om vad tjänsten ska innehålla medan resultatstyrning ger en större frihet för aktören när det gäller val av metod. Fördelarna med detaljstyrning är att det förenklar uppföljningen eftersom det redan i förväg är specificerat vad tjänsten ska bestå av och det finns en garanterad lägsta nivå. En nackdel är att det är svårt att skriva fullständiga kontrakt och att det krävs stora resurser för att kontrollera att aktören levererar den tjänst som är beställd. En detaljstyrd verksamhet kräver också att beställaren redan vet vilka faktorer som är framgångsfaktorer. Vid en resultatstyrd verksamhet överlåts det istället till aktören att identifiera den mest effektiva metoden och den ekonomiska risk som en metodutveckling medför läggs också på aktören. Resultatstyrning kräver å andra sidan att beställaren vet vad som ska mätas och att det går att fastställa att det är aktörens insats som resulterar i det mätbara utfallet. I system med ett stort antal aktörer kan ett resultatbaserat ersättningssystem vara att föredra eftersom det krävs stora resurser för att följa upp och kontrollera aktörerna vid detaljstyrning. Internationellt är det vanligaste styrmedlet vid förmedlingstjänster resultatbaserade kontrakt, oftast i kombination med en fast ersättningsdel. 97 I Sverige används just en resultatbaserad ersättningsmodell där viss del av ersättningen betalas ut oavsett resultat, även om det bör noteras att kraven på vad som ska levereras är relativt detaljerade jämfört med renodlad resultatstyrning. I Australien ökar den resultatbaserade delen när individens arbetslöshetstid ökar. I Nederländerna får aktören bonus om aktören lyckas få den arbetssökande i arbete tillräckligt snabbt. En ersättningsmodell där den privata aktören också tillhandahåller den arbetssökandes arbetslöshetsersättning anses 97 Se Bruttel (2004), Struyen och Steurs (2005) och Finn (2008). 121

122 annars vara den modell där incitamenten för aktören är som starkast. 98 En sådan modell förekommer i Storbritannien. Kritiken mot resultatbaserade kontrakt är att de ökar risken för så kallad cream-skimming, det vill säga risken är att de privata aktörerna frestas att prioritera de arbetslösa som står närmast arbetsmarknaden för att på så vis öka den resultatbaserade inkomsten. 99 Både i Australien, Nederländerna och Tyskland har det visat sig att de privata aktörerna har valt ut de arbetssökande som står närmast arbetsmarknaden. Aktörer i både Australien och Nederländerna har också visat sig praktisera parking, vilket innebär att de inte engagerar sig i, och undanhåller resurser, för de arbetssökande som man ändå inte tror kommer få ett arbete. 100 I Sverige kan inte leverantörer till Arbetsförmedlingen neka arbetssökande som vill gå hos leverantören, vilket minskar risken för cream-skimming. Däremot finns möjligheten att förhala inskrivning eller andra beslut för att få den arbetssökande att välja ett annat företag. Några studier på huruvida detta verkligen förekommer eller inte är dock inte genomförda. En möjlighet för aktörerna att bedriva creamskimming är att specialisera sig mot högutbildade eller andra grupper som antas stå nära arbetsmarknaden. 101 Profilering är ett sätt att försöka undvika cream-skimming genom att skatta de arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden och anpassa ersättningen utifrån detta. Genom att ge aktörerna mer betalt för att ta emot personer som står längre från arbetsmarknaden är tanken att minska incitamenten för cream-skimming. Ett annat sätt att försöka kontrollera aktörerna är genom kundval. Tanken med detta är att arbetssökande via sina val kommer att välja vilka leverantörer som blir kvar och vilka som kommer att försvinna. Kvalitetsgranskningen ligger då framförallt på den arbetssökande. Ett nödvändigt villkor för att detta ska fungera är att antalet aktörer som de arbetssökande har att välja mellan är tillräckligt stort, att den arbetssökande har full information om aktören och att den arbetssökande har rätt att byta leverantör. I Danmark finns ett stort antal aktörer på marknaden. Bredgaard, Larsen och Möller (2005) visar dock att två tredjedelar av de arbetssökande inte har fått möjligheten att välja aktör. Vid en internationell jämförelse tycks det vara just avsaknaden av valmöjlighet som är upphandlingsmodellernas svaghet. I Storbritannien finns ingen möjlighet att välja. Möjligheten att välja verkar begränsad i Nederländerna även om en marknad med relativt många leverantörer har skapats. I Australien, där man har möjlighet att välja visar 98 Se Dykstra och de Koning (2004). 99 Se Heckman m.fl. (2002). 100 Se Considine (2001), Struyven och Steurs (2005), Bredgaard och Larsen (2008) och Finn (2008). 101 Se Thorsén (2011). 122

123 det sig att endast en tredjedel har utnyttjat möjligheten att välja. I Tyskland finns det flera tusen aktörer på marknaden vilket indikerar att möjligheten att välja borde vara stor. I Sverige, med valfrihetssystemet (LOV), kommer antalet leverantörer att förändras hela tiden. En uppskattning är att antalet leverantörer av exempelvis jobbcoachning kommer att vara omkring 500 stycken under år Som redan nämnts, kräver effektiva val att de arbetssökande har tillgång till information om de olika aktörerna. I Sverige är därför ett ratingsystem under utveckling som ska göra det möjligt för de arbetssökande att se hur väl de olika leverantörerna har lyckats hjälpa tidigare arbetssökande med exempelvis jobb och praktik. Dessutom har den arbetssökande möjligheten att byta leverantör vid behov. I ett system med privata aktörer är det en utmaning att hitta en balans mellan ökad effektivitet och flexibilitet och oönskade fenomen som creamskimming och parking utan att överreglera marknaden. 102 Reglering är kostsamt och har potentiella negativa effekter på marknadsmekanismerna. I det svenska systemet finns flera utmaningar. Att hitta en lämplig ersättningsmodell är av stor vikt; ersättningen ska vara tillräckligt hög för att attrahera duktiga och seriösa aktörer men inte så hög att systemet ger orimligt höga vinster. Till skillnad mot flera andra länder är tiden som den arbetssökande befinner sig hos den kompletterande aktören relativt kort. Den korta placeringstiden innebär att arbetssökande som står nära arbetsmarknaden möjligen är de som är mest lämpade att få jobbcoachning hos en kompletterande aktör om ersättningsmodellen är resultatbaserad. Det finns skäl att tro att personer som står långt från arbetsmarknaden behöver insatser under en längre tid för att kunna ta ett arbete Effekter av externa/privata aktörer Ett syfte med att utkontraktera delar av den offentliga verksamheten till privata aktörer är att försöka få ner kostnaderna och att verksamheten ska bli mer kostnadseffektiv. Att mäta hur kostnaderna faktiskt påverkas är dock förknippat med vissa svårigheter. Det finns svårigheter både med att identifiera vilka kostnader som uppkommer till följd av förändringen och med vilka kostnader som skulle ha tillkommit i organisationen även utan en förändring. Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska program halverades när privata aktörer tog över förmedlingsverksamheten i Australien. De minskade kostnaderna berodde dock på att arbetssökande hade fått kortare och billigare 102 Se Bruttel (2005b), Sol (2005) och Bredgaard och Larsen (2007). 123

124 insatser, snarare än att insatserna blivit mer effektiva. 103 I det danska systemet med resultatbaserad ersättning till de privata aktörerna har det varit svårt att utforma målen i kontrakten. Initialt medförde det att utbetalningarna till aktörerna översteg budgeten och att införandet av privata aktörer ledde till högre, snarare än lägre, kostnader. Stuyven (2007) finner inga belägg för att det holländska systemet med privata aktörer har lett till lägre kostnader jämfört med tidigare. Det finns studier som visar att utkontraktering kan innebära ökade transaktionskostnader. 104 Bruttel (2007) studerar det tyska systemet och finner höga transaktionskostnader även i samband med den andra och tredje upphandlingen av tjänster, vilket talar emot teorin att transaktionskostnaderna minskar över tid. Sol (2005) visar i sin tur att konkurrensutsatta förmedlingstjänster genererar nya byråkratiska processer för att kontrollera, utvärdera och reglera marknaden. Ett annat syfte med att upphandla tjänster hos privata aktörer är att öka individanpassningen av de tjänster som erbjuds. Bredgaard och Larsen (2008) menar dock att en utkontraktering riskerar att medföra en standardisering. Resonemanget stöds av McQuaid m.fl. (2007) som menar att en standardisering är nödvändig i processer där man försöker rationalisera verksamheter för att göra dem mindre kostsamma. Att kategorisera personer efter hur nära arbetsmarknaden de står är en förutsättning för att hitta ett transparent ersättningssystem som skapar incitament att jobba även med personer som står långt ifrån. Författarna menar att detta kan leda till att arbetssökande behandlas efter grupptillhörighet istället för individuella behov. Andra studier visar dock att privata aktörer har ökat flexibiliteten i systemen genom att söka, och arbeta, med nya lösningar. 105 Förhållandevis få studier har utvärderat vilken effekt införandet av kompletterande aktörer haft på de arbetssökandes sannolikhet att få arbete. Winterhagen (2006) har utvärderat privata aktörer inom den tyska förmedlingsverksamheten och finner små, men negativa, effekter. Effekterna är initiala och försvann efter några månader. Resultatet förklaras med att dåligt formulerade kontrakt innebär att låga anbud vinner men med låg kvalitet som följd. I en annan studie av Winterhagen m.fl. (2006) där en del av det tyska systemet utvärderas finner de istället positiva effekter på sannolikheten att vara sysselsatt. Effekterna är mindre för långtidsarbetslösa och äldre personer. I utvärderingar av det brittiska systemet jämförs privat förmedlingsverksamhet med offentlig verksamhet för långtidsarbetslösa och 103 Se OECD (2001). 104 Se Struyven (2007) och Bredgaard och Larsen (2008). 105 Se exempelvis Hirst m.fl.(2002), Joyze och Pettigrew (2002) och Considine (2011). 124

125 resultaten visar att arbetslöshetstiden minskar bland dem som haft tillgång till privata aktörer. 106 I Sverige infördes för arbetssökande möjligheten att få hjälp hos en kompletterande aktör under Bennmarker m.fl. (2009) finner generellt att arbetssökande som fick hjälp av kompletterande aktörer har lika stor sannolikhet att få arbete som de arbetssökande som stannade i Arbetsförmedlingens regi. Studien visar vidare att utrikes födda hos kompletterande aktörer fick arbete snabbare än andra utrikes födda. Harkman m.fl. (2010) studerar hur möjligheten att använda kompletterande aktörer inom jobboch utvecklingsgarantin påverkar deltagarnas sannolikhet att få arbete. Studien hittar inga varaktiga effekter av samverkan med kompletterande aktörer på sannolikheten att få arbete. Initialt ökade utflödet till arbete bland deltagarna som var inskrivna på kontor som samverkade med kompletterande aktörer jämfört med deltagare på andra kontor, för att sedan minska och därefter utebli helt. Gartell (2011) jämför intern coachning med coachning hos en kompletterande aktör och finner inga skillnader för den arbetssökande i sannolikheten att få ett arbete efter avslutad tjänst. 3.5 Matchningen på arbetsmarknaden Den främsta uppgiften för Arbetsförmedlingen är att understödja och förbättra matchningen av arbetssökande med de lediga platser som finns på arbetsmarknaden. Generellt är en nyanställning resultatet av en sök- och rektryteringsprocess där det handlar om att matcha samman arbetsgivare som söker en viss typ av arbetskraft med arbetssökande som uppfyller dessa krav. Antalet nyanställningar vid en viss tidpunkt påverkas också av hur många rekryteringsprocesser som arbetsgivarna har påbörjat och av hur lång tid det tar att tillsätta de lediga platserna och den tiden bestäms av åtminstone två faktorer. För det första går det snabbare att tillsätta platser när konjunkturen viker eftersom det då finns ett större antal sökande per ledig plats än i en högkonjunktur när det går förhållandevis få arbetssökande per ledig plats. För det andra beror tiden som det tar att tillsätta platser på effektiviteten i matchningen av dem som är arbetssökande mot de platser som utannonseras. 106 Se Hales m.fl. (2003) och Hasluck m.fl. (2003). 125

126 3.5.1 Tätheten En central variabel för matchningen på arbetsmarknaden är tätheten som definieras som kvoten mellan antalet lediga platser och antalet arbetssökande. När tätheten är hög finns det många lediga platser per arbetssökande vilket ökar chanserna för arbetssökande att få jobb. För arbetsgivarnas del kan en ökad täthet förmodas leda till längre rekryteringstider eftersom det finns färre arbetssökande att tillgå och konkurrensen om de arbetssökande blir högre. På motsvarande vis finns det många arbetssökande på varje ledig plats när tätheten är låg och rekryteringstiderna blir korta. Genom att använda Arbetsförmedlingens statistik är det möjligt att få en längre tidsserie för täthetens utveckling än vad som är möjligt med SCBstatistiken. 107 Det finns ett konjunkturellt mönster i tätheten. Tätheten var mycket låg i under krisåren i början av 1990-talet. När konjunkturen sedan vände uppåt i slutet av 1990-talet ökade den. I samband med konjunkturnedgången i mitten av 2000-talet minskade tätheten för att därefter öka mycket kraftigt under konjunkturuppgången 2006 och När tätheten kulminerade i slutet av 2007 uppgick den till cirka 30 lediga platser per 100 arbetssökande. I samband med den internationella finanskrisen hösten 2008 föll tätheten kraftigt. Redan 2010 vände dock utvecklingen på arbetsmarknaden och tätheten ökade åter fram till och med det andra kvartalet av 2011 när den positiva utvecklingen bröts och tätheten åter började minska. 107 Se kapitel

127 Figur 3.13 Tätheten enligt Arbetsförmedlingens statistik, Procent v/u 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0, Källa: Arbetsförmedlingen Av figur 3.13 framgår att det under 2011 således var relativt gott om lediga platser för arbetssökande att söka och att chanserna således bör ha varit relativt goda för arbetssökande att få ett nytt jobb Jobbchansen flödet från arbetslöshet till arbete I figur 3.14 visas andelen personer som varje månad fått ett arbete 108 med eller utan stöd under perioden Med arbete avses alla slag av arbeten, även deltidsarbete och timanställningar. Här ingår således även arbetstagare som tillhör dem som inte har ett fullt utnyttjat arbetsutbud. Från mitten av 1990-talet fram till millenniumskiftet ökade andelen arbetslösa och programdeltagare som fick ett arbete utan stöd från sex till tio procent per månad. Därefter stabiliserade sig andelen på denna nivå fram till 2006 då konjunkturuppgången medförde att andelen ökade till drygt 13 procent. I den påföljande lågkonjunkturen minskade utflödet kraftigt och utvecklingen vände först senhösten 2009 när andelen personer som fick 108 Utflödet till arbete beräknas genom att relatera antalet personer som fått ett arbete med eller utan stöd varje månad till antalet inskrivna vid månadens början. 127

128 arbete utan stöd åter började öka. Uppgången blev dock kortvarig och redan under första halvåret av 2011 började andelen åter falla. Figur 3.14 Andel arbetslösa och programdeltagare med aktivitetsstöd som fått ett arbete utan stöd respektive arbete med stöd inkl. nystartsjobb, säsongsrensade månadsdata, Utan stöd Med och utan stöd Utan stöd Med och utan stöd Procent Kvinnor Procent Män Not: Perioderna före och efter 2007 inte är helt jämförbara. Före 2007 omfattar utflödet till jobb utan stöd, alla jobb oavsett hur länge jobben varade. Efter 2007 omfattar utflödet endast de jobb som varat i minst sex månader för de arbetssökande som omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Källa: Arbetsförmedlingen. Utvecklingen har uppvisat ett likartat mönster för både kvinnor och män under perioden. Fram till den internationella finanskrisen hösten 2008 var utflödet till arbete utan stöd något högre för kvinnor än för män. Skillnaden har som mest uppgått till drygt en procentenhet. Under den senaste konjunkturuppgången ökade dock utflödet till jobb utan stöd nästintill enbart för män, för kvinnorna ökade utflödet till arbete utan stöd marginellt. Utflödet minskade mer för män än för kvinnor under 2011 och i slutet av året var skillnaden mer eller mindre obefintlig mellan könen. Utflödet till jobb med stöd har under hela den studerade perioden varit något högre för män än för kvinnor. Sedan hösten 2009 har dock skillnaderna ökat och uppgick i slutet av 2011 till knappt en procentenhet. Figur 3.15 visar antalet arbetslösa och programdeltagare med aktivitetsstöd som fått ett arbete under perioden Av figuren framgår att antalet arbetssökande som fått arbete med och utan stöd har minskat trendmässigt under perioden. I början av perioden uppgick antalet kvinnor och män som fick ett jobb med eller utan stöd till cirka respektive per år. Under 2011 var det närmare inskrivna kvinnor och in- 128

129 skrivna män fick jobb med och utan stöd. Att utflödet var betydligt högre i mitten av 1990-talet förklaras dock till viss del av att det då var betydligt fler som var inskrivna som arbetssökande (se figur 3.2) än vad som har varit fallet under senare år. Två år som är mer jämförbara vad det gäller utflödet till arbete är däremot 2006 och Under båda dessa år uppgick det totala antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen till ungefär samma nivå och situationen på arbetsmarknaden var relativt god. Jämför man utflödet till jobb med och utan stöd mellan dessa år framgår att utflödet var väsentligt lägre för kvinnor och något lägre för män 2010 än Figur 3.15 Antalet arbetslösa och programdeltagare med aktivitetsstöd som fått ett arbete utan stöd respektive arbete med stöd inkl. nystartsjobb, Antal Utan stöd Kvinnor Med stöd Antal Utan stöd Män Med stöd Not: Perioderna före och efter 2007 inte är helt jämförbara. Före 2007 omfattar utflödet till jobb utan stöd, alla jobb oavsett hur länge jobben varade. Efter 2007 omfattar utflödet endast de jobb som varat i minst sex månader för de arbetssökande som omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Källa: Arbetsförmedlingen. Som konstateras från figur 3.14 så har andelen arbetslösa och programdeltagare med aktivitetsstöd som fått ett arbete utan stöd utvecklats negativt de senaste åren. Andelen föll mycket kraftigt i samband med den internationella finanskrisen hösten 2008 och har därefter inte återhämtat sig. Visserligen ökade andelen under 2010 men ökningen kom av sig redan under 2011 och i slutet av året var andelen åter nere på de nivåer som uppmättes i slutet av Att utflödet har utvecklats svagare under 2010 och 2011 än vid tidigare konjunkturuppgångar var dock förväntat med tanke på den förändring som under senare år har skett i sökandesammansättningen bland de inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Som visades tidigare i avsnitt 3.1 har antalet personer som tillhör utsatta grupper dubblerats sedan 2007 och utgör sedan början av 2010 en majoritet av samtliga inskrivna vid Arbetsförmedlingen. 129

130 Att allt fler av dem som är inskrivna numera tillhör grupper som har det relativt sett svårt att få jobb bör ha påverkat utflödet till jobb negativt, allt annat lika. Till viss del beror dock det kraftiga fallet i utflödet och den relativt svaga återhämtningen under de två senaste åren på att statistiken efter 2007 inte längre fångar in utflödet till jobb utan stöd som varar i mindre än 6 månader för de som omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. 109 Perioderna före och efter 2007 är således inte helt jämförbara. Före 2007 omfattar utflödet till jobb utan stöd samtliga jobb som arbetssökande fått oavsett hur länge jobben varat, det vill säga även alla de jobb som varat i mindre än sex månader. Preliminära beräkningar av hur många som varje månad lämnat garantierna till anställningar som varat i mindre än sex månader visar att när dessa inkluderas i utflödet så ökar det totala utflödet från arbetslösa och programdeltagare med aktivitetsstöd med en halv till en procentenhet. Beräkningarna tyder således på att utflödet till arbete har underskattats med mellan en halv till en procentenhet sedan garantierna infördes Frågan är hur utflödet till arbete har utvecklats för arbetssökande med olika långa inskrivningstider. I figur 3.16 visas hur utflödet till osubventionerat arbete har utvecklats för arbetssökande och programdeltagare med korta inskrivningstider (1-419 dagar), medellånga inskrivningstider ( dagar) samt långa inskrivningstider (730 dagar eller mer). 109 Beräkningar av utflödet till arbete utan stöd för de grupper som inte berörs av de ändrade registreringsrutinerna, öppet arbetslösa i ålder år, visar att utflödet minskade i betydligt lägre grad för kvinnor och i något lägre grad för män under perioden jämfört med samtliga arbetslösa och programdeltagare i åldern år. Arbete pågår med att ta fram statistik som är mer jämförbar över tiden. 130

131 Figur 3.16 Utflödet till arbete utan stöd fördelat på inskrivningstid i arbetslöshet och i program med aktivitetsstöd, säsongsrensade månadsdata, dgr dgr >730 dgr dgr dgr >730 dgr Procent 18 Procent Kvinnor Män Not: Perioderna före och efter 2007 inte är helt jämförbara. Före 2007 omfattar utflödet till jobb utan stöd, alla jobb oavsett hur länge jobben varade. Efter 2007 omfattar utflödet endast de jobb som varat i minst sex månader för de arbetssökande som omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. I figuren ovan berör detta främst arbetssökande med arbetslöshetstider längre än 419 dagar. Källa: Arbetsförmedlingen. Som väntat visar figurerna på stora och stabila skillnader i andelarna mellan grupperna. Utflödet för dem med korta inskrivningstider är mer än två gånger så stort som för dem med långa inskrivningstider. Utflödet minskade kraftigt för alla grupper under 2007, 2008 och Under den återhämtning som skedde under 2010 och första delen av 2011 ökade dock utflödet i högre grad för framförallt för kvinnor och män med medellånga inskrivningstider. Även om utflödet till arbete utan stöd är underskattat för dem som är i garantierna, är denna ökning stark. Det ökade utflödet för dessa två grupper indikerar att Arbetsförmedlingen har lyckats väl med att prioritera arbetet med arbetssökande som står längre ifrån arbetsmarknaden. För de med korta inskrivningstider blev dock återhämtningen under 2010 och 2011 svag för män medan den nästintill uteblev för kvinnor Matchningsfunktionen En utgångspunkt för att bedöma matchningen och matchningseffektivitetens utveckling på arbetsmarknaden är att använda en så kallad matchningsfunktion. Syftet med matchningsfunktionen är att sammanfatta alla de komplicerade sök- och rektyreringsprocesser som ligger bakom en anställ- 131

132 ning. I matchningsfunktionen bestäms antalet nya anställningar av de personer som söker arbete och de lediga platser som finns tillgängliga. Genom att med statistiska metoder skatta en sådan funktion är det möjligt att få en uppfattning om matchningseffektivitetens utveckling över tid. I det följande redovisas resultat från skattningar som visar hur väl matchningen av arbetssökande med lediga platser har utvecklats i förhållande till den förväntade matchningen som genereras av arbetsmarknadens grundläggande sätt att fungera. Beräkningar av matchningsfunktionen redovisas för åren 2001 och fram till och med juni I skattningarna av matchningsfunktionen ingår bland annat förklaringsvariabler som inflödet av vakanser (lediga platser), det totala antalet inskrivna (stocken), antalet personer som omfattas av inkomna varsel och antalet deltagare i program. I figur 3.17 visas hur det faktiska utfallet matchningar varierar kring (den normaliserade) matchningsindikatorn som anges av den horisontella nollinjen. Positiva (negativa) avvikelser indikerar att det verkliga antalet matchningar har varit fler (färre) än det som förväntas av matchningsindikatorn. Linjerna som omger det faktiska utfallet anger ett 95-procentigt konfidensintervall. Om det faktiska utfallet samt tillhörande linjer för konfidensintervallet skulle hamna nedanför eller ovanför nollinjen betyder det att skillnaden är statistiskt säkerställd, enligt denna statistiska sannolikhetsgrund. 110 Tidigare skattningar av matchningsindikatorn har visat att den är känslig för uppdateringar av data. Med detta avses registreringar i de administrativa registren som sker i efterhand för till exempel de arbetssökande som har lämnat till arbete. Känslighetsanalys visar att indikatorn är känslig för uppdateringar i data i upp till cirka ett års tid (eftersläpning). Erfarenheterna från tidigare prognoser visar att indikatorn ger ett betydligt sämre utfall innan data uppdaterats än efter. I denna arbetsmarknadsrapport har vi därför valt att återge skattningarna av indikatorn fram till och med juni 2011 och inte som i tidigare rapporter där skattningar av indikatorn redovisats fram till och med årsksiftet. 132

133 Figur 3.17 Avvikelse från matchningsindikatorn, 2001-juni 2011 Antal Avvikelse 95 % konfidensintervall Källa Arbetsförmedlingen. Som framgår av figur 3.17 har avvikelserna med undantag för utvecklingen det senaste året, 2011, varit tämligen små och regelbundna med perioder med såväl positiva avvikelser som negativa avvikelser. Den kanske mer intressanta frågan är om det finns perioder som har mer systematiska och varaktiga avvikelser mellan det faktiska och förväntade antalet matchningar eftersom det kan indikera förändringar i Arbetsförmedlingens (arbetsmarknadens) funktionssätt. Vid tre olika tillfällen har det under 2000-talet uppkommit sådana skillnader som är statistiskt säkerställda och som därmed inte kan betraktas som slumpmässiga. Hösten 2001 återfinns en statistiskt säkerställd negativ avvikelse som varade i åtta veckor. I novemberdecember 2006 noteras en statistiskt säkerställd positiv avvikelse som omfattar sex veckor och 2009 noteras en motsvarande icke-slumpmässig negativ avvikelse som varar i sju veckor. Under 2010 och första halvåret av 2011 har dock avvikelserna legat inom modellens konfidensintervall. Det betyder att det faktiska antalet arbetssökande som har matchats mot lediga platser sammanfaller med det förväntade antalet matchningar i modellen. Det bör dock noteras att förekomsten av dubbletter i platsstatistiken samt förändrade rutiner för registrering av utflödet till jobb för arbetslösa inom garantierna påverkar hur det faktiska utfallet förhåller sig till matchningsindikatorn. Hur är inte helt klart, även om man kan förvänta sig att dessa 133

134 faktorer bör leda till att faktiska antalet matchningar underskattas. Arbete pågår med att närmare analysera och undersöka hur dessa faktorer påverkar matchningsindikatorn och i vilken riktning. Vid tolkningen av Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik bör det hållas i åtanke att personer som i tidigare system låg under andra myndigheters ansvar numera skrivs in som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Då många av dessa personer kräver mycket tid och tar mycket resurser i anspråk, samtidigt som de står långt från arbetsmarknaden är det troligt att denna förändring gradvis har påverkat och påverkar i vilken grad de som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen får arbete. Exempelvis tas inte hänsyn till förändringen i sökandesammansättningen vid skattningar av matchningsfunktionen. 134

135 4. Arbetslöshetsförsäkringen Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som ger ekonomiskt stöd under en tidsbestämd period till personer som har blivit arbetslösa 111 och söker arbete. Försäkringen består av en allmän grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. För att få del av grundförsäkringen måste den arbetslöse uppfylla försäkringens grundvillkor och ha arbetat i en sådan omfattning att försäkringens arbetsvillkor är uppfyllt. För att få del av den inkomstrelaterade ersättningen måste den arbetslöse dessutom ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under en sammanhängande period om minst 12 månader efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan. 112 En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring har en rad positiva effekter för både arbetsmarknaden och ekonomin. Den minskar inkomstbortfall vid arbetslöshet och stabiliserar köpkraften och efterfrågan på varor och tjänster. 113 Genom försäkringen ges arbetslösa möjligheter att hitta ett nytt arbete som motsvarar deras kompetensnivå vilket minskar risken för framtida arbetslöshet och bidrar till en ökad effektivitet på arbetsmarknaden. Försäkringen kan även attrahera personer utanför arbetskraften att söka arbete och därigenom öka det totala arbetskraftsutbudet i ekonomin. 114 Mindre önskvärda konsekvenser av försäkringslösningar som även gäller arbetslöshetsförsäkringen är risk för överutnyttjande och att personer med högre risk för arbetslöshet blir mer benägna att försäkra sig än personer med lägre risk. Det behövs därför någon form av bevakning för att motverka de negativa konsekvenser som kan uppstå om arbetslösa inte aktivt söker efter arbete och/eller är beredda att tacka ja till lämpliga arbetserbjudanden. Ekonomisk teori visar att sökaktiviteten påverkas av hur lång tid personen har kvar till utförsäkring och av nivån på den ekonomiska ersättningen vid arbetslöshet. 115 Ju närmare utförsäkringstidpunkten individen kommer desto starkare blir drivkraften att skaffa sig ett arbete. En försäkring som ska vara tillgänglig för alla förutsätter därför en offentlig reglering. 116 Arbetsförmedlingen är den myndighet som ska säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring. De senaste åren 111 Med arbetslösa menas i det här kapitlet arbetssökande som är arbetslösa på hel- och deltid samt tillfälligt timanställda 112 Nuvarande regler finns i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. För mer information kring de arbetslösas och Arbetsförmedlingens skyldigheter enligt de lagar och förordningar som finns, se Savvidou (2012). 113 Taslimi (2003). 114 Mortensen (1977). 115 Se exempelvis Mortensen (1977), Baily (1978) och Flemming (1978). 116 Se exempelvis Barr (2000) och Jansson och Almén (2005). 135

136 har Arbetsförmedlingen genomfört ett utvecklingsarbete inom detta område. Förutom åtgärder för en väl fungerande kontroll har arbetet resulterat i att det kommer att tas fram nya indikatorer för Arbetsförmedlingens arbete med uppdraget inom arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget ska detta leda till ett ökat fokus på hur uppdraget i arbetslöshetsförsäkringen utförs i det dagliga arbetet ute på kontoren. Detta kapitel syftar till att ge en överblick av Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen samt att redovisa indikatorer som beskriver hur uppdraget uppfylls. Att ta fram indikatorer för att kvantifiera Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen är inte helt okomplicerat eftersom uppdraget är mångfacetterat, regelverket är komplext samt att det i vissa fall saknas dataunderlag. 4.1 Arbetsförmedlingens uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen För att en arbetssökande ska vara berättigad till ersättning måste han eller hon uppfylla försäkringens grundvillkor. Enligt dessa villkor ska de arbetslösa vara anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, medverka till att upprätta en individuell handlingsplan, aktivt söka efter arbete samt vara arbetsföra och oförhindrade och beredda att ta ett lämpligt arbete. Den individuella handlingsplanen ska vara ett stöd för både den arbetssökande och Arbetsförmedlingen. Den ska bland annat innehålla uppgifter om den arbetssökandes kompetens, önskemål mm., om den arbetssökande har några hinder och hur dessa i så fall ska begränsas, Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska bedömning och inte minst vilka aktiviteter den arbetssökande ska vidta för att få ett arbete. Ett annat grundvillkor är att den arbetslöse ska vara aktivt arbetssökande. Arbetsförmedlingen arbetar med att säkerhetsställa att försäkringen fungerar som en omställningsförsäkring. Det sker bland annat dels genom att stödja dem som söker arbete, dels genom att anvisa arbetslösa till lämpliga arbeten eller arbetsmarknadspolitiska program En anvisning till ett arbete ska alltid lämnas som ett led i Arbetsförmedlingens matchningsarbete och inte enbart för att pröva om den arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker arbete. Syftet med anvisningar till arbetsmarknadspolitiska program är inte att kontrollera arbetsviljan hos de arbetssökande. En indirekt effekt av anvisningen blir dock att arbetsviljan hos arbetssökande med ersättning prövas eftersom de kan förlora rätten till hela eller delar av ersättningen om de avvisar programmet. 136

137 Det finns åtminstone två sätt att meddela arbetslösa om lediga platser att söka, platsförslag och platsanvisningar. Ett platsförslag är ett förslag på en ledig plats att söka utan att det föreligger något krav om att den arbetslöse ska söka platsen. En platsanvisning är däremot en uppmaning till den arbetssökande att söka platsen och om hon eller han har ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är det ett krav att söka den anvisade platsen. Innan en förmedlare lämnar en platsanvisning ska hon eller han göra en bedömning om arbetsgivarens krav i platsbeskrivningen överensstämmer med den arbetssökandes kompetens. Platsanvisningar ska följas upp vilket görs genom att den arbetssökande själv rapporterar in om han eller hon har sökt och fått det lediga arbetet. Arbetsförmedlingen ska informera arbetslöshetskassorna genom att lämna underrättelse om förhållanden som kan tänkas påverka ersättningsrätten för arbetssökande. Underrättelser ska lämnas till arbetslöshetskassorna när arbetssökande: i) avvisar ett lämpligt arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt program, ii) på annat sätt genom sitt uppträdande uppenbart vållar att en anställning eller ett deltagande i ett program inte kommer till stånd, iii) uppträder så att det finns anledning för Arbetsförmedlingen att förmoda att den arbetssökande inte vill eller kan anta något som helst arbete, iv) frivilligt eller utan godtagbar anledning lämnat en anställning eller blivit avskedad på grund av otillbörligt uppförande, eller v) i övrigt inte bedöms uppfylla de allmänna villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. Arbetslöshetskassan ska också underrättas Arbetsförmedlingen i efterhand får kännedom om tidigare händelser som innebär att de sökande vid det tillfället inte skulle ha haft rätt till ersättning. Det kan till exempel gälla att den sökande har varit utomlands när hon eller han fått ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Om den arbetssökande inte är anträffbar under de dagar som hon eller han begär ersättning för, ska Arbetsförmedlingen lämna en avanmälan till den berörda arbetslöshetskassan. Detta ska ske om: i) den arbetssökande uteblir från ett överenskommet personligt besök, ii) inte kontaktar Arbetsförmedlingen enligt gjord överenskommelse per telefon, eller iii) inte är anträffbar på uppgivet telefonnummer vid den med Arbetsförmedlingen överenskomna tidpunkten. Avanmälan ska göras samma dag som händelsen uppstår men kan i vissa fall även göras retroaktivt. En avanmälan innebär att Arbetsförmedlingen meddelar arbetslöshetskassan att den arbetslöse inte längre är anmäld hos Arbetsförmedlingen. 137

138 4.2 Andelen arbetslösa med ersättning Andelen arbetslösa som har rätt till arbetslöshetsersättning (inkomstrelaterad och grundersättning) har minskat kraftigt under de senaste åren. Under de första åren efter millenniumskiftet låg andelen stabilt på drygt 70 procent, se figur 4.1. Sedan 2006 har dock andelen arbetslösa med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen mer än halverats från drygt 70 procent till knappt 35 procent i slutet av Mindre än hälften av alla dem som är inskrivna som arbetssökande på hel- eller deltid vid Arbetsförmedlingen idag får därmed ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Figur 4.1: Andelen arbetslösa med inkomstrelaterad ersättning, grundersättning och de med karens, 2001-oktober 2011 Procent Kvinnor Procent Män Källa: Arbetsförmedlingen. Inkomstrelaterad Grundbelopp Karens Inkomstrelaterad Grundbelopp Karens Arbetslöshetsförsäkringen har genomgått stora förändringar under de senaste åren. År 2007 infördes differentierade egenavgifter till arbetslöshetskassorna. Det maximala antalet dagar med arbetslöshetsersättning begränsades till 300 dagar. Dessutom begränsades möjligheterna att få ersättning som deltidsarbetslös och studerandevillkoret som gav studenter möjlighet att kvalificera sig för försäkringen togs bort. Samtidigt infördes jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. När arbetslöshetskassornas egenavgifter differentierades 2007 resulterade det i att medlemsavgifterna höjdes och att många medlemmar lämnade arbetslöshetskassorna. Under 2008/2009 sänktes de avgifter som arbetslöshetskassorna betalar till staten och medlemsavgifterna minskade. Sänkta medlemsavgifter i kombination med ökade arbetslöshetsrisker till följd av lågkonjunkturen ökade incitamenten för många att skaffa sig en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring vilket ledde till en viss återströmning till 138

139 arbetslöshetskassorna under 2009 och Förändringarna har dock medfört att arbetslöshetskassorna har färre medlemmar vilket betyder att det är färre sysselsatta idag än tidigare som har rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning i händelse av arbetslöshet. Som framgår av figur 4.1 har andelen med grundersättning i det närmaste halverats sedan Detta beror dock inte på att antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna har minskat eftersom flertalet av dem som lämnade arbetslöshetskassorna skulle ha fått grundersättning om de blivit arbetslösa vilket skulle ha lett till att andelen ökade. Att allt färre av de arbetslösa har rätt till ersättning beror sannolikt på andra omständigheter, framförallt på att det är allt färre som uppfyller försäkringens arbetsvillkor. Av Jansson Dahlén (2012) framgår att förändringarna inom arbetsmarknadspolitiken under senare år har medfört att en stor del av de arbetslösa numera får program med aktivitetsstöd istället för att vara öppet arbetslösa med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Till viss del kompenseras således den minskande andelen med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen med ett deltagande i program med aktivitetsstöd. Av rapporten framgår att andelen arbetslösa med ersättning har minskat, framförallt för unga och utrikes födda. För unga personer har andelen arbetssökande med ersättning minskat från cirka 50 procent av samtliga öppet arbetslösa i början av 2000-talet till 15 procent i slutet av Den kraftiga minskningen sammanfaller tidsmässigt med borttagandet av studerandevillkoret. För unga har dock den minskade andelen med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen nära nog fullt ut kompenserats av ett ökat deltagande i program, jobbgarantin för ungdomar 119, med aktivitets- eller utvecklingsstöd, se figur 4.2. Mönstret är detsamma för alla unga, både för kvinnor och män och för inrikes och utrikes födda. 118 Se Finanspolitiska rådet (2011). 119 Enligt regelverket övergår samtliga unga arbetslösa till programmet jobbgarantin för ungdomar efter tre månaders sammanhängande arbetslöshet. 139

140 Figur 4.2. Ersättningsgraden hos unga öppet arbetslösa och deltagare i program med aktivitets- eller utvecklingsstöd, Procent Kvinnor Arbetslösa Programdeltagare Arbetslösa + programdeltagare Källa: Arbetsförmedlingen Procent Män Arbetslösa Programdeltagare Arbetslösa + programdeltagare För inrikes födda personer i åldern år har andelen arbetslösa med ersättning inte minskat i samma grad som för övriga arbetslösa. Den minskande andelen med arbetslöshetsersättning har till viss del kompenserats av deltagande i program med aktivitetsstöd, men inte alls i samma utsträckning som för unga. En förklaring till det är att väntetiderna till program har minskat för personer med arbetslöshetsersättning samtidigt som de har ökat för personer utan arbetslöshetsersättning. För utrikes födda personer i åldern år har andelen arbetslösa med ersättning minskat mycket kraftigt, från cirka 65 procent i början av 2004 till 25 procent i slutet av Nedgången kompenseras till viss del av deltagande i program med aktivitetsstöd, men inte i samma utsträckning som för yngre. I den här gruppen finns dock många som står långt ifrån arbetsmarknaden och som saknar ersättning beroende på att de inte har lyckats upparbeta försäkringens arbetsvillkor. Av Jansson Dahlén framgår att gruppen av utrikes födda har påverkats negativt av de allt längre väntetiderna till program med aktivitetsstöd. Gruppens andel av samtliga inskrivna har ökat kontinuerligt. En relativt stor andel av dem som är utrikes födda är nyanlända. Det innebär att de sannolikt inte har haft arbete så pass länge att de har kunnat upparbeta det arbetsvillkor som krävs för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det finns även en viss konjunkturvariation i andelen arbetslösa som får arbetslöshetsersättning. 120 När arbetslösheten ökar riskerar även personer med en relativt starkt ställning på arbetsmarknaden, och som har upparbetat ett arbetsvillkor, att bli arbetslösa. Andelen som har rätt till ersättning från försäkringen kan därför förmodas vara högre i lågkonjunktur än i högkon- 120 Se Finanspolitiska rådet (2010). 140

141 junktur. Av figur 4.1 framgår att andelen arbetslösa som fick arbetslöshetsersättning minskade mellan 2006 och 2008, vilket delvis kan förklaras av det gynnsamma konjunkturläget under denna period. Att andelen arbetslösa med ersättning inte ökade mer under andra halvåret av 2008 och 2009, när konjunkturläget försvagades, kan bero på de förändringar som skett i arbetslöshetsförsäkringen och i sammansättningen av dem som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Utsatta gruppers andel av totalt inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat betydligt under senare år vilket troligtvis har medfört att allt färre av de inskrivna uppfyller arbetslöshetsförsäkringens arbetsvillkor, se avsnitt 2.4 och avsnitt Information om försäkringen Arbetsförmedlingen ska informera de arbetslösa i samband med att de skrivs in om de allmänna grundvillkor som måste vara uppfyllda för att de ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. 121 Det förekommer också att arbetslösa får information om arbetslöshetsförsäkringen vid andra tillfällen (både skriftligt och muntligt). 122 Arbetsförmedlingen tillhandahåller också extra stöd i form av tolk till de personer som är eller som vill bli inskrivna som arbetslösa men som av något skäl behöver hjälp för att kommunicera och tillgodogöra sig information från Arbetsförmedlingen. Information om arbetslöshets-försäkringen finns även tillgänglig på engelska och ytterligare 13 språk. 121 I basmaterialet som ska lämnas till nya arbetslösa ingår en folder om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingens informationsskyldighet kan anses vara fullgjord om arbetsförmedlarna samtidigt som broschyren överlämnas muntligt informerar och förklarar det som står i broschyren om grundvillkor, lämpligt arbete, dagpendlingsavstånd och konsekvenserna av att inte söka arbete, utebli från kallelse eller överenskommet möte. 122Information om villkoren kan även lämnas vid så kallade basinformationsmöten med mera, se IAF (2008a). 141

142 Figur 4.3 Andelen arbetslösa kvinnor och män med arbetslöshetsersättning som anser sig informerade om de villkor som gäller för att få arbetslöshetsersättning Procent Kvinnor Män Anm.: Jämförelsen görs inom den egna gruppen. Källa: Arbetsförmedlingens Sökandeundersökning. 123 Figur 4.3 visar andelen arbetslösa kvinnor och män med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen som anser sig ha fått information om de villkor som måste vara uppfyllda för att de ska ha rätt till ersättning under perioden Andelen har varierat mellan 80 och 90 procent under perioden. År 2011 uppgick andelen till 81 respektive 79 procent för kvinnor och män. Skillnaderna mellan kön är små och har som mest uppgått till ett par procentenheter. Arbetslösa som saknar ersättning har sämre kunskap om de krav som ställs för att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Andelen av dessa som ansåg att de visste vilka krav som ställdes uppgick under 2011 till 55 procent. Av Arbetsförmedlingens Sökandeundersökning framgår även att utrikes födda har sämre kunskap än inrikes födda om de krav som ställs för att de ska få ersättning. 123 Den fråga i Sökandeundersökningen som utgör underlaget till figur 4.2 var till och med tredje kvartalet 2007: Har du från Arbetsförmedlingen fått sådan information att du vet vilka krav som ställs på dig för att du ska få arbetslöshetsersättning?. Från och med fjärde kvartalet 2007 ställs istället frågan: Vet du vilka krav som ställs för att du ska få arbetslöshetsersättning? Den senare frågeformuleringen innebär att det inte är möjligt att veta säkert att arbetslösa fått information om vilka krav som ställs för att de ska få ersättning från Arbetsförmedlingen. 142

143 4.4 Kravet på aktivt arbetssökande Den arbetslöse ska vara aktiv i sitt arbetssökande är ett av arbetslöshetsförsäkringens grundvillkor och infördes för att tydliggöra det ansvar som vilar på den som är arbetslös. 124 I regelverket kring aktivitetskravet finns det dock ett tolkningsutrymme som innebär att det inte är helt okomplicerat att bedöma sökaktiviteten hos dem som är arbetslösa. Arbetsförmedlingens personal ska bland annat bedöma vad som är ett lämpligt arbete för varje individ som är arbetslös. Det är också viktigt att kravet på ett aktivt arbetssökande innebär att den arbetslöse söker arbeten som han eller hon har kvalifikationer för. I annat fall kan kravet leda till att arbetsgivare får in en mängd ansökningar från sökande som saknar de kvalifikationer som arbetsgivarna efterfrågar, vilket i förlängningen kan skada förhållandet mellan arbetsgivare och Arbetsförmedlingen. Kvalitetsaspekten är således väsentlig, inte enbart kvantiteten. Arbetsförmedlingen ska kontrollera att de som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen aktivt söker efter arbete. Sökaktiviteten hos de arbetslösa varierar och studier visar att den påverkas av bakgrundsfaktorer 125 hos de arbetslösa, deras chans att få arbete 126 och inte minst av hur de själva upplever sina chanser 127 att få arbete. Det är också möjligt att kravet på aktivt arbetssökande kan variera med läget på arbetsmarknaden såväl lokalt som nationellt. En utgångspunkt för att få en uppfattning om sökaktiviteten hos arbetslösa är att undersöka hur mycket tid arbetslösa lägger ner på att söka arbete respektive hur många arbeten de söker under en viss period. Figur 4.4 visar att andelen arbetslösa med arbetslöshetsersättning som sökt arbete i minst fyra timmar per vecka uppgick till 70 procent under perioden Andelen som lagt ner minst en timma men mindre än fyra timmar per vecka uppgick till 20 procent. Drygt 10 procent av de arbetslösa lade inte ned någon tid alls på att söka arbete. Cirka hälften av dessa uppgav som skäl att de antingen hade fått arbete, hade arbete på gång eller att de höll på att starta eget. 25 procent uppgav som skäl att de deltog i eller väntade på att 124 Se proposition 1999/2000: Bland annat verkar män vara aktivare i sitt arbetssökande än kvinnor, se exempelvis Ackum Agell (1995) och Bosworth (1990), och de som är födda utanför Europa verkar söka arbete mer intensivt än inrikes födda, se exempelvis Ackum Agell (1995) och Larsson och Lindén (2006). 126 Det kan bero på yttre faktorer som efterfrågan på arbetskraft på den lokala arbetsmarknaden och att arbetslösa väntar på att bli återanställda hos deras tidigare arbetsgivare, se Harkman och Jansson (1995). 127 Arbetslösa som förväntar sig att hitta ett arbete verkar söka arbete mer aktivt än de som har negativa förväntningar, se Bolinder (1999). 143

144 delta i arbetsmarknadspolitiska program. 128 Andra skäl var att det inte fanns några arbeten som passade, sjukdom och föräldraledighet. Andelen som lagt ned mest tid på att söka arbete, fyra timmar eller mer per vecka, ökade i början av perioden, från 55 procent 2006 till cirka 70 procent 2009, och har sedan dess legat stabilt på denna nivå. Figur 4.4 Andelen arbetslösa med och utan ersättning som lagt ner ett visst antal timmar per vecka på att söka arbete Procent Med ersättning Procent Utan ersättning 0 tim 1-3 tim mer än 4 tim Källa: Arbetsförmedlingen. Av figur 4.4 framgår att arbetslösa med arbetslöshetsersättning lägger ner mer tid på att söka arbete än de som saknar ersättning. Skillnaden i sökaktivitet mellan de som har och de som saknar ersättning har dock minskat under perioden. Medan sökaktiviteten i termer av tid som arbetslösa lägger ner på att söka arbete har legat på en relativt stabil nivå sedan 2009 för dem som har ersättning, har sökaktiviteten ökat sakta men säkert bland dem som saknar ersättning. År 2011 utgjordes skillnaden mellan grupperna framförallt av att andelen som inte lade ner någon tid alls på att söka arbete var högre bland dem som saknade ersättning än bland dem som hade. 128 Deltagande i program kan leda till att den arbetslöse söker arbete i mindre utsträckning under programtiden, vilket brukar kallas för inlåsning, se exempelvis Edin och Holmlund (1991), Harkman och Jansson (1995) och Ackum Agell (1995). Möjliga förklaringar till detta är att det dels finns mindre tid att söka arbete under programtiden, dels att deltagarna sannolikt vill fullfölja programmet (i synnerhet om det är en utbildning) innan de söker arbete. 144

145 Figur 4.5 Andelen arbetslösa med och utan ersättning som sökt ett visst antal arbeten per månad, Procent 60 Med ersättning Procent 60 Utan ersättning jobb 1-5 jobb mer än 6 jobb Källa: Arbetsförmedlingen. Figur 4.5 visar hur många arbeten de arbetslösa sökte per månad under perioden Drygt 80 procent av dem med ersättning sökte minst ett arbete per månad under Knappt 50 procent av dessa sökte mer än sex arbeten per månad. Andelen som sökt sex arbeten eller fler per månad har ökat något under perioden, medan de som sökt färre arbeten har minskat. Andelen som inte sökt något arbete alls har varit stabil under perioden och uppgick till knappt 20 procent i slutet av De vanligaste skälen till att de inte hade sökt något arbete under månaden var antingen att de hade fått arbete, hade arbete på gång eller höll på att starta eget. Andra skäl var att de väntade på att delta eller deltog i program, var föräldralediga, hade haft semester eller väntade på att påbörja en utbildning. Skillnaden mellan de som har ersättning och de som saknar ersättning har minskat under perioden och var liten i slutet av Det som framförallt skiljer grupperna åt är att andelen som inte sökt något arbete alls är högre bland dem som saknar ersättning. Andelen som inte sökt något arbete alls uppgick i genomsnitt till 25 procent bland dem som saknade ersättning, vilket är 5-10 procentenheter mer än för dem med ersättning. En generell slutsats är således att arbetslösa som saknar ersättning både lagt ner mer tid på att söka efter arbete och sökt fler arbeten under tidsperioden. För arbetslösa med ersättning har det däremot inte skett några större förändringar under perioden. För denna grupp har sökaktiviteten legat på samma nivå sedan 2009 både vad gäller den tid som de lagt ner på att söka arbete och antalet sökta arbeten. Mönstret är detsamma för både kvinnor och män, skillnaderna i sökaktivitet för kvinnor och män med och utan ersättning är små, se Appendix i slutet av kapitlet. 145

146 4.5 Uppföljning och kontroll av sökaktiviteten Det finns framförallt två sätt för Arbetsförmedlingen att säkerhetsställa att kravet på aktivt arbetssökande upprätthålls. Det första är genom att följa upp den överenskomna aktiviteten i den individuella handlingsplanen. Det andra är genom att anvisa arbetslösa till arbetsmarknadspolitiska program eller arbeten. Arbetsförmedlingen kan påverka sökaktiviteten hos arbetslösa och kontrollera aktiviteterna när man har kontakt med de arbetslösa. Kontakten med de arbetslösa är viktig för att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Av Arbetsförmedlingens Sökandeundersökning framgår att arbetslösa med ersättning under perioden besökte Arbetsförmedlingen i genomsnitt 1,1 gånger per månad och ringde respektive mejlade till sin handläggare 0,8 respektive 0,5 gånger per månad. 129 Arbetslösa utan ersättning besökte sin handläggare i samma utsträckning som de med ersättning, men ringde eller mailade i något mindre utsträckning. Det är svårt att bedöma om kontakten som arbetslösa har med Arbetsförmedlingen är tillfredställande eller inte då behovet av stöd och kontroll varierar mellan olika personer. Dessutom speglar kontakten med Arbetsförmedlingen inte självklart den arbetslöses behov av stöd och kontroll utan kan påverkas och ibland även begränsas av andra faktorer som exempelvis antalet inskrivna per arbetsförmedlare Handlingsplanen Handlingsplanen bör följas upp vid varje kontakt med den arbetslöse (se avsnitt 3.2.1). Arbetsförmedlaren och den arbetslöse ska tillsammans gå igenom överenskomna aktiviteter och arbetsförmedlaren ska notera de aktiviteter som har genomförts i daganteckningarna. I dessa gör förmedlarna fortlöpande skriftliga noteringar om vad som händer i ärendet. Information om huruvida de arbetslösa har fullgjort sina åtaganden enligt handlingsplanen och om de därigenom kan anses uppfylla grundvillkoren i försäkringen är inte lätt att sammanställa i form av indikatorer utifrån Arbetsförmedlingens registerdatabas. 129 Vid de två tillfällen som Sökandeundersökningen även omfattat deltidsarbetslösa och tillfälligt timanställda framkom att de i allmänhet hade mindre kontakt med Arbetsförmedlingen än övriga arbetslösa (både dem med och dem utan ersättning). Detta gäller i främst de kontakter som sker genom besök och via telefon. 146

147 4.5.2 Anvisning till arbetsmarknadspolitiskt program En anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program är en uppmaning till den arbetssökande att ta del av ett program. Programmet ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverat 130 och syftar till att öka chanserna för de arbetslösa att få eller behålla ett arbete 131. Anvisningar till program ska endast göras om Arbetsförmedlingen bedömer att den arbetslöse uppfyller förutsättningarna för att delta i programmet. Vid anvisningen ska den arbetslöse få tillräcklig information för att kunna ta ställning till programmet. Om den arbetslöse tackar nej till programmet ska Arbetsförmedlingen underrätta berörd arbetslöshetskassa. Underrättelsen kan leda till sanktioner som nedsättning av arbetslöshetsersättningen eller att rätten till ersättning upphör. Även om syftet med anvisningar till arbetsmarknadspolitiska program inte är att kontrollera arbetsviljan hos de arbetslösa, så leder anvisningar indirekt till att arbetsviljan prövas, i alla fall när det gäller program som kräver daglig närvaro. Anvisningar kan påverka sökaktiviteten hos arbetslösa om de uppfattar dessa som något negativt och försöker undvika programmet genom att söka arbete mer intensivt innan programmet börjar. 132 Å andra sidan kan anvisningar även kunna leda till den motsatta effekten, det vill säga att de arbetslösa ser fram emot och vill delta i programmet och därför söker efter arbete i mindre utsträckning Anvisning till arbete Arbetsförmedlingen kan också säkerställa att arbetslösa aktivt söker efter arbete genom att anvisa dem till lediga platser. För arbetslösa med ersättning utgör en platsanvisning ett åläggande om att söka ett visst arbete. Om den arbetslöse inte söker den anvisade platsen riskerar hon eller han att få sin ersättning nedsatt och i vissa fall kan rätten till ersättning helt komma att upphöra. Anvisningar till lediga platser kan motiveras av att de dels hjälper arbetslösa i deras arbetssökande, dels att de kontrollerar så att arbetslösa med ersättning aktivt söker arbete. Anvisningarna ska dock alltid göras med utgångspunkt från arbetsgivarens behov. Med andra ord så ska anvisningar till lediga platser alltid lämnas som ett led i Arbetsförmedlingens match- 130 Inför en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program ska en bedömning, enligt 9 förordningen (2000:628), om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ha gjorts. 131 Se SFS (2000:628). 132 Se Hägglund (2006). 147

148 ningsarbete och inte enbart för att pröva om den arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker arbete. Figur 4.6 visar det genomsnittliga antalet anvisningar per tusen arbetslösa med ersättning per månad. Antalet anvisningar var relativt lågt i början av 2006 men ökade kraftigt under 2007, mer för män än för kvinnor, och uppgick som mest till 250 respektive 185 anvisningar per 1000 arbetslösa män och kvinnor. Antalet anvisningar varierade sedan runt dessa nivåer fram till hösten 2008 när det genomsnittliga antalet anvisningar minskade kraftigt. Som minst uppgick antalet anvisningar till knappt 50 anvisningar per tusen arbetssökande män och kvinnor år Under 2011 har det genomsnittliga antalet anvisningar per arbetslösa ökat, men ligger fortfarande på betydligt lägre nivåer än vad som noterades under högkonjunkturen 2007 och första halvåret av Skillnaderna mellan könen har sedan 2009 varit mer eller mindre obefintliga. Figur 4.6 Antal anvisningar per 1000 arbetslösa med ersättning (anvisningsgraden) i genomsnitt per månad, Antal per tusen Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen. Figuren visar det genomsnittliga antalet anvisningar per tusen arbetslösa. Det betyder att det är möjligt att en del av de arbetslösa kan ha fått flera anvisningar, medan andra inte har fått någon anvisning alls. Av figuren framgår inte hur länge de arbetslösa hade varit inskrivna när de anvisades till lediga platser. 148

149 Figur 4.7 visar hur stor andel av dem som skrevs in som arbetslösa på Arbetsförmedlingen under det första kvartalet som blivit anvisade åtminstone ett ledigt arbete under de närmast påföljande 14 månaderna. 133 Flertalet av de arbetslösa som fick en anvisning, anvisades tidigt under arbetslöshetsperioden. Detta framgår av att kurvorna i figur 4.6 ökar mycket snabbt i början av arbetslöshetstiden, under de två till tre första månaderna, för att sedan öka i en allt långsammare takt. Under 2010 var dock mönstret annorlunda, och sannolikheten att arbetslösa anvisades till åtminstone en ledig plats var mer jämnt fördelad under hela arbetslöshetsperioden. Figur 4.7 Andel av samtliga arbetslösa som är medlemmar i en arbetslöshetskassa som blivit anvisade minst en ledig plats, nyinskrivna första kvartalet Procent Dagar Källa: Arbetsförmedlingen. Skillnaden i anvisningsgrad mellan 2008 och framgår tydligt av figuren. Medan drygt 60 procent av dem som skrevs in som arbetslösa under det första kvartalet 2008 anvisades till minst en ledig plats inom 300 dagar uppgick motsvarande andel endast till 30 procent under Det kan finnas flera förklaringar till att så många som 70 procent av de arbetslösa 133 Samtliga arbetslösa var medlemmar i en arbetslöshetskassa, närmare 90 procent av dessa hade ersättning från arbetslöshetskassorna. Se Jansson Dahlén (2009a) för ytterligare information om denna undersökning. 149

150 som varit arbetslösa i 14 månader inte blivit anvisade till några lediga platser under de senaste åren. En tänkbar förklaring är det försämrade konjunkturläget hösten 2008 som medförde att antalet lediga platser som anmäldes till Arbetsförmedlingen minskade kraftigt. Detta medförde i sin tur att det fanns färre lediga arbeten att anvisa till under 2009 och delar av Jansson Dahlén (2009a) visar att det finns ett tydligt samband mellan arbetsmarknadsläget och anvisningsgraden. Fler nyanmälda platser i förhållande till antalet arbetssökande ökar anvisningsgraden. Dessutom minskar sannolikheten att en arbetslös anvisas en ledig plats när det finns fler arbetslösa per arbetsförmedlare. När antalet lediga platser ökade under 2010 och första halvåret av 2011 ökade även antalet anvisningar. En annan förklaring till att anvisningsgraden har minskat kan vara att sökandesammansättningen av arbetslösa med ersättning (se även avsnitt 2.4 och 3.1) har förändrats kraftigt de senaste åren. Idag tillhör allt fler av de arbetslösa grupper som har svårt att få arbete och som riskerar att bli arbetslösa under lång tid. För dessa grupper kan det vara svårt för förmedlarna att hitta lediga arbeten att anvisa till då de arbetslösa i många fall saknar de kvalifikationer som arbetsgivarna efterfrågar. Enligt Jansson Dahlén (2009a) kontrolleras sökaktiviteten i varierande grad mellan olika grupper av arbetslösa. Arbetslösa med högre utbildning tenderar att få fler anvisningar än arbetslösa med lägre utbildning. Anvisningsgraden var också betydligt lägre för arbetslösa med funktionsnedsättning och äldre medan utrikes födda tenderar att anvisas till något fler lediga arbeten än inrikes födda. Arbetslösa med svagare förankring på arbetsmarknaden tenderar att anvisas till arbete i mindre utsträckning än arbetslösa med starkare förankring. Att arbetslösa anvisas till lediga platser i varierande grad framgår även av figur 4.8. I denna figur visas hur många anvisningar de som skrevs in under första kvartalet fick i genomsnitt, givet att de hade fått minst en anvisning. De som skrevs in under första kvartalet 2011 (och som fick minst en anvisning) hade i genomsnitt blivit anvisade till ett arbete efter 70 dagars arbetslöshet och till två arbeten efter 210 dagars arbetslöshet. Med andra ord innebär det att medan drygt 70 procent av dem som skrevs in under första kvartalet 2011 inte blivit anvisade till något arbete efter 200 dagars arbetslöshet, så hade de som blivit anvisade i genomsnitt blivit anvisade till två arbeten efter att ha varit arbetslösa under lika lång tid Se Jansson Dahlén (2009a) för en mer ingående analys av anvisningar. 150

151 Figur 4.8 Genomsnittligt antal anvisade platser med hänsyn till arbetslöshetens längd, nyinskrivna (med ersättning) första kvartalet Endast de som hade fått minst en anvisning Antal 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0, Källa: Arbetsförmedlingen Dagar Det förekommer också att Arbetsförmedlare ger arbetslösa med ersättning så kallade platsförslag istället för att anvisa till lediga arbeten. Ett platsförslag är ett förslag på en ledig plats som den arbetslöse kan söka utan krav på att söka den föreslagna platsen. Från och med årsskiftet 2011/2012 ska förmedlarna lämna platsförslag till de arbetslösa i samband med varje besök på kontoret. Eftersom platsförslag inte registreras 135, är det idag inte möjligt att med hjälp av Arbetsförmedlingens statistik ta fram information om antalet lämnade platsförslag. Det är också viktigt att komma ihåg att det kan finnas mindre önskvärda konsekvenser med anvisningar om matchningen inte är av bra kvalitet det vill säga om arbetslösa anvisas till lediga arbeten som de inte har kvalifikationer för. Konsekvensen kan i dessa fall bli att arbetsgivare får ansökningar av arbetssökande som inte är relevanta för tjänsterna vilket i förlängningen kan försvåra rekryteringsprocesserna och leda till förtroendeproblem i relationen mellan arbetsgivare och Arbetsförmedlingen. 135 Från och med slutet av maj 2012 kommer det att vara möjligt avläsa platsförslag i Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik. 151

152 Uppföljning av anvisning till arbete Alla anvisningar till lediga platser ska följas upp tillsammans med den arbetslöse. I ett första steg följs anvisningens status upp genom att den arbetslöse själv redovisar inom en viss tid 136 om han eller hon har sökt det anvisade arbetet. Om den arbetslöse inte inkommer med någon redovisning ska förmedlaren avanmäla den arbetslöse från arbetslöshetskassan. I ett andra steg skall anvisningens status med avseende på resultat följas upp, det vill säga om den arbetslösa har fått arbetet eller inte. Om den arbetslöse anger att hon eller han inte har sökt det anvisade arbetet ska Arbetsförmedlingen ta ställning till om det i arbetslöshetsförsäkringens mening fanns giltiga skäl för den arbetslöse att avvisa anvisningen. Om så inte är fallet ska Arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan. I dagsläget är det inte möjligt att utifrån Arbetsförmedlingens registerdata få fram information om hur många anvisningar som följs upp inom utsatt tid. Arbete pågår dock med att ta fram indikatorer för uppföljningar av anvisningar och i vilken grad dessa leder till olika former av sanktioner. Uppföljningar av anvisningar som baseras på de arbetslösas egna redovisningar skapar incitament för de arbetslösa att uppge att de har sökt det anvisade arbetet även om så inte är fallet eftersom detta kan leda till sanktioner som påverkar rätten till ersättning från arbetslöshetskassan. Genom stickprovsundersökningar med arbetsgivare visar Engström m.fl. (2008) att en av fyra arbetslösa som enligt Arbetsförmedlingens register uppgett att de hade sökt anvisade arbeten inte hade gjort det. Resultatet påverkades inte av om de arbetslösa hade vetskap om att kontroll med arbetsgivaren kunde komma att ske. I syfte att kontrollera om de arbetssökande är sanningsenliga i sin redovisning av sökta anvisade arbeten har Arbetsförmedlingen sedan september 2009 genomfört stickprovskontroller hos arbetsgivare. Kvalitetskontrollerna kompletterar de arbetslösas redovisningar och är ett led i den ordinarie uppföljningen av anvisningarna. Under har resultaten av stickprovskontrollerna visat att omkring sju procent av dem som rapporterat till Arbetsförmedlingen att de har sökt det anvisade arbetet, inte hade gjort det enligt arbetsgivarnas uppgifter När en anvisning om en ledig plats utgår till en arbetslös sätts med automatik av Arbetsförmedlingens Informationssystem (AIS) ett datum för när den arbetslöse senast ska redovisa om hon eller han har sökt det anvisade arbetet. 137 Arbetsförmedlingens stickprovsundersökning och stickprovsundersökningen i Engström m.fl. (2008) inte är helt jämförbara. Möjliga förklaringar till skillnaderna i resultaten mellan undersökningarna kan vara att de avser olika tidsperioder, använder sig av olika datainsamlingsmetoder och att de skiljer sig åt när det gäller bortfallsfel och urvalsosäkerhet. 152

153 Det kan även finnas andra tillfällen när uppföljning av anvisningar kan leda till att underrättelser ska lämnas till arbetslöshetskassan. Ett exempel på ett sådant tillfälle är då det har kommit till Arbetsförmedlingens kännedom att den arbetslöse inte har sökt det anvisade arbetet på ett lämpligt sätt eller när en platsanvisning har lett till ett arbetserbjudande som den arbetslöse inte har accepterat Underrättelser Arbetsförmedlingen ska enligt Förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten 138 lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan om den arbetslöse inte bedöms uppfylla villkoren för att få ersättning. De vanligaste orsakerna till underrättelser är att de arbetslösa inte har varit aktivt arbetssökande eller att de inte har sökt anvisade arbeten. Under 2011 berodde 25 respektive 26 procent av samtliga underrättelser på detta. 139 Andra orsaker var att den arbetslöse inte hade varit beredd att anta ett erbjudet lämpligt arbete (elva procent), inte var arbetsför och/eller förhindrad att åta sig arbete (nio procent) 140 eller hade avvisat ett lämpligt arbete (sju procent). 138 Se Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten 139 Det är dessvärre inte möjligt att i dagsläget utifrån Arbetsförmedlingens registerdata undersöka i hur stor andel av platsanvisningarna arbetslösa har uppgett att de inte har sökt det anvisade arbetet som har lett till underrättelser. 140 Under minst tre timmar per dag och i genomsnitt 17 timmar i veckan. 153

154 Figur 4.9 Antalet underrättelser per 1000 arbetslösa med ersättning (underrättelsegraden) genomsnitt per månad, september Antal per Kvinnor Män Anm.: Lämnade underrättelser ställs i relation till arbetslösa, deltidsarbetslösa, tillfälligt timanställda Källa: Arbetsförmedlingen, IAF Figur 4.9 visar det genomsnittliga antalet underrättelser per tusen arbetslösa med ersättning per månad. Antalet underrättelser var relativt högt 2007 och första halvåret av Hösten 2008 minskade antalet underrättelser kraftigt och fortsatte sedan att minska under Utvecklingen vände 2010 och antalet underrättelser ökade fram till sensommaren 2011 när antalet underrättelser uppgick till ungefär tre per tusen arbetslösa (i genomsnitt per månad). Under 2007 och första halvåret av 2008 lämnade Arbetsförmedlingen in fler underrättelser till arbetslöshetskassorna för manliga än för kvinnliga arbetssökande. Under denna period lämnades det fyra respektive sex underrättelser per 1000 arbetslösa kvinnor och män. Därefter har skillnaderna mellan könen minskat och var mer eller mindre obefintliga under Minskningen av antalet underrättelser (i genomsnitt per månad) kan bero på ett flertal förändringar som påverkat förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att lämna underrättelser. Det försämrade arbetsmarknadsläget hösten 2008 medförde att antalet arbetslösa ökade, vilket i sin tur ökade arbetsbördan för Arbetsförmedlingen och minskade förutsättningarna att korrekt tillämpa villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Den kraftiga konjunkturav- 154

155 mattningen ledde dessutom till att antalet lediga platser som anmäldes till Arbetsförmedlingen minskade betydligt vilket innebar att det fanns färre arbeten att anvisa till och att anvisningsgraden minskade. 141 Färre anvisningar kan medföra att antalet underrättelser minskar eftersom antalet anvisade arbeten som inte söks minskar. Som tidigare konstaterades är detta en av de vanligaste underrättelseorsakerna. Noterbart är att då arbetsmarknadsläget förbättrades under 2010 och första halvåret av 2011 så ökade även det genomsnittliga antalet underrättelser per tusen arbetslösa. Andra förklaringar till att underrättelsegraden har minskat under perioden utgår från de arbetslösas incitament att söka arbete. Enligt ekonomisk teori är arbetslöshetsförsäkringens utformning en viktig faktor i detta sammanhang. 142 De förändringar som genomfördes i arbetslöshetsförsäkringen under 2007 när både taket och ersättningsnivån i den inkomstrelaterade försäkringen sänktes samtidigt som ersättningsperioden begränsades till maximalt 300 ersättningsdagar bör enligt teorin både ha ökat sökaktiviteten och minskat kraven på de arbeten som de arbetslösa är beredda att ta. Jansson Dahlén (2009a) har undersökt vad som påverkar sannolikheten att bli föremål för en underrättelse. Faktorer som det totala antalet arbetslösa, antalet arbetslösa per arbetsförmedlare, nyanmälda och kvarstående platser samt förändringar i sammansättningen av de arbetslösa förklarar delar av underrättelsemönstret. 143 Av Okeke (2008) framgår att sannolikheten för en arbetslös att bli föremål för en underrättelse verkar vara relativt konstant över tid och dessutom oberoende av hur länge individen har varit arbetslös. Av studien framgår även att sannolikheten att bli föremål för en underrättelse varierar regionalt. Utöver dessa faktorer kan det även finnas andra faktorer som påverkar antalet underrättelser till arbetslöshetskassorna. IAF har undersökt orsakerna till skillnader i hanteringen av underrättelser för ett urval av arbetsförmedlingskontor som dels har lämnat få eller inga underrättelser, dels hade ökat antalet underrättelser under perioden 2005 och Undersökningen visade att klara och tydliga mål och/eller indikatorer på hur Arbetsförmedlingen hanterar underrättelser är viktigt för att förmedlarna ska lämna underrättelser till arbetslöshetskassorna. Av studien framgår även att Arbetsförmedlingens prioriteringar och förhållningssätt till hanteringen av 141 Se Jansson Dahlén (2009a). 142 För utförligare diskussion om hur arbetslöshetsförsäkringens utformning påverkar individens incitament att söka efter arbete; se Fredriksson och Holmlund (2004). 143 Se Jansson Dahlén (2009a). 155

156 underrättelser är betydelsefullt för att förmedlarna ska skicka en underrättelse. 144 Det finns förmodligen ett mörkertal angående de underrättelser som Arbetsförmedlingen underlåtit att lämna till arbetslöshetskassan trots att detta borde ha skett enligt regelverket. 145 Enligt IAF (a.a.) var några av anledningarna till att förmedlarna inte lämnade underrättelser att dokumentation var för otillräcklig för att kunna styrka skäl för underrättelse, att det var otydligt vad som avsågs med lämpligt arbete, att aktivt söka lämpliga arbeten och att inte vara arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete Avanmälan En arbetslös ska vara anträffbar de dagar för vilka han eller hon begär ersättning från arbetslöshetskassan. Om en arbetslös som söker ersättning från arbetslöshetskassan inte besöker eller kontaktar Arbetsförmedlingen efter en kallelse eller gjord överenskommelse ska Arbetsförmedlingen informera arbetslöshetskassan (avanmäla). En avanmälan innebär att Arbetsförmedlingen meddelar arbetslöshetskassan att den arbetslöse inte längre är anmäld hos förmedlingen och därmed inte längre bedöms uppfylla grundvillkoren för rätt till arbetslöshetsersättning reviderades de administrativa föreskrifterna för handläggningen av arbetsförmedlingsärenden (AMSFS 2005:4) dels för att förtydliga hur och när en avanmälan ska lämnas, dels för att omfatta andra uteblivna kontakter än ett uteblivet personligt besök som grund för avanmälan. Det är en svår och tidskrävande uppgift att ta fram indikatorer som mäter i vilken utsträckning en avanmälan lämnas i samband med att arbetslösa med ersättning inte besöker eller kontaktar Arbetsförmedlingen enligt gjord överenskommelse. Detta eftersom information om besök och kontakter inte finns lättåtkomlig i Arbetsförmedlingens registerdatabas. Genom en enkätundersökning som IAF genomförde framkom dock att 95 procent av arbetsförmedlarna uppgav att de alltid eller oftast brukar avanmäla en arbetssökande med ersättning till arbetslöshetskassan om han eller hon inte kontaktat Arbetsförmedlingen enligt överenskommelse eller uteblivit från bokat besök Se IAF (2008b). 145 IAF (2009) uppskattar mörkertalet för underrättelser 2007 till cirka 44 procent. 146 Se IAF (2011). 156

157 Appendix Figur A 4.1 Andelen arbetslösa kvinnor med och utan ersättning som lagt ner ett visst antal timmar per vecka på att söka arbete 80% Med ersättning 80% Utan ersättning 70% 70% 60% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 50% 40% 30% 20% 10% 0 tim 1-3 tim mer än 4 tim 0% % Källa: Arbetsförmedlingen. Figur A 4.2 Andelen arbetslösa män med och utan ersättning som lagt ner ett visst antal timmar per vecka på att söka arbete 80% Med ersättning 80% Utan ersättning 70% 70% 60% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 50% 40% 30% 20% 10% 0 tim 1-3 tim mer än 4 tim 0% % Källa: Arbetsförmedlingen. 157

158 Figur A 4.3 Andelen arbetslösa kvinnor med och utan ersättning som sökt ett visst antal arbeten per månad 60% Med ersättning 60% Utan ersättning 50% 50% 40% 40% 30% 30% 20% 10% 0% % 0 jobb 10% 1-5 jobb mer än 6 jobb 0% Källa: Arbetsförmedlingen. Figur A 4.4 Andelen arbetslösa män med och utan ersättning som sökt ett visst antal arbeten per månad 60% Med ersättning 60% Utan ersättning 50% 50% 40% 40% 30% 30% 20% 10% 0% % 0 jobb 10% 1-5 jobb mer än 6 jobb 0% Källa: Arbetsförmedlingen. 158

159 Referenser Ackum Agell S (1995), Arbetslösas sökaktivitet, i Aktiv arbetsmarknadspolitik, Expertbilaga, Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande SOU 1996:34, Fritzes, Stockholm. Andersson Joona P och Nekby L (2009), TIPing greater employment chances? Evaluation of a trial introduction program (TIP) for newly-arrived immigrants based on a random program assignment, IZA Discussion Paper No Arbetsförmedlingen (2007a), Arbetsmarknadsrapporten 2007:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2007b), Arbetsmarknadsrapport 2007:1, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2009a), Arbetsmarknadsrapport 2009:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2009b), Arbetsmarknadsrapport 2009:1, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2011a), Arbetsmarknadsrapport 2011, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2011b), Arbetsmarknadspolitiska program Årsrapport 2010, Ura 2011:7, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2011c), Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2011, Ura 2011:8, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2011d), Återrapportering 2011: Återrapportering om insatser för att fler sjukskrivna ska återfå arbetsförmåga och få ett arbete, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2011e), Återrapportering 2011: Fördjupade analyser, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2012a), Återrapportering 2011: Nyanländas etablering reformens första år, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2012b), Arbetsförmedlingens Årsredovisning 2011, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Arbetsförmedlingen (2012c), Tidmätning - en kartläggning av Arbetsförmedlingens personalresurser, Promemoria, Arbetsförmedlingen, Stockholm. 159

160 Arbetsmarknadsstyrelsen (2002), Sökandeundersökningen Vad kan vi utläsa?, Uin 2002:3, Arbetsmarknadsstyrelsen, Stockholm. Arbetsmarknadsutskottet (2002), Individuella handlingsplaner - en studie genomförd av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsutskottet rörande arbetet med individuella handlingsplaner inom Arbetsmarknadsverket, Arbetsmarknadsutskottet, Stockholm. Baily M A (1978), Some aspects of optimal unemployment insurance, Journal of Public Economics 19: Barr N (2001), The welfare state as a piggy bank information, risk, uncertainty, and the role of the state, Oxford University Press. Bennmarker H, Carling K och Holmlund B (2007), Do benefit hikes damage job finding? Evidence from Swedish unemployment insurance reforms, LABOUR, Vol.21: Bennmarker H, Grönqvist E och Öckert B (2009), Effects of outsourcing employment services: evidence from a randomized experiment, Working Paper 2009:23, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Björklund A, Edin P A, Holmlund B, Wadensjö E (1996), Arbetsmarknaden, SNS Förlag, Kristianstad. Bolinder M (1999), Sökbeteendets betydelse för chansen att hitta ett jobb, Arbetsmarknad och Arbetsliv 1: Bosworth D L (1990), Unemployment and the intensity and method of job search, International Journal of Manpower 11(1):3-12. Bredgaard T, Larsen F och Möller M (2005), Contracting out the public employment in Denmark: A quasi-market analysis, i Bredgaard T och Larsen F (red), Employment policy from different angles. DJØF Publishing Copenhagen, Copenhagen. Bredgaard T och Larsen F (2007), Implementing public employment policy: What happens when non-public agencies take over?, International Journal of Sociology and Social Policy 27(7/8): Bredgaard T och Larsen F (2008), Quasi-markets in employment policy: Do the deliver on promises?, Social Policy and Society 7(3): Bruttel O (2004), Contracting out the public employment services and the consequences for hard to place jobseekers: Experience from Australia, The Netherlands and the UK, Discussion Paper ESPA. 160

161 Bruttel O (2005a), Are employment zones successful?: Evidence from the first four years, Local Economy 20(4): Bruttel O (2005b), Contracting-out and governance mechanisms in the public employment service, Discussion Paper , Wissenschaftszentrum, Berlin. Bruttel O (2007) Contracting-out the Public Employment Service: A New Institutional Economics Perspective, i de Koning J (red.), Evaluation of Active Labour Market Policies: Measures, Public-Private Partnership and Benchmarking. Edward Elgar Publishing, Cheltenham. Calmfors L, Forslund A och Hemstöm M (2002), Vad vet vi om den svenska arbetsmarknadspolitikens sysselsättningseffekter?, Rapport 2002:8, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Card D, Kluve J och Weber A (2010), Active labor market policy evaluations: A meta-analysis, Economic Journal, Royal Economic Society 120(548):F452-F477. Carling K och Larsson L (2005), Does early intervention help the unemployed youth?, Labour Economics 12(3): Considine M (2001), Enterprise state The public management of welfareto-work. Cambridge press, Cambridge. Considine M (2011), Quasi-markets and services delivery flexibility following a decade of employment assistance reform in Australia, Journal of Social Policy 40(4):1-23. Dawis S J, Haltiwanger J och Schuh S (1996), Job Creation and Destruction. The MIT Press, Cambridge, London. Delander L (1978), Studier kring den arbetsförmedlande verksamheten, SOU 1978:60, Stockholm. de Luna X, Forslund A och Liljeberg L (2008), Effekter av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för deltagare under perioden , Rapport 2008:1, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Dykstra M och de Koning J (2004), Competitive procurement of reintegration services in the Netherlands, i Janssen MCW (red), Auctioning public assets: Analysis and alternatives. Cambridge Press, Cambridge. Edin P A och Holmlund B (1991), Unemployment, vacancies and labour market programmes: Swedish evidence, i Padoa-Schioppa F (red), Mismatch and labour mobility. Cambridge Press, Cambridge. 161

162 Edin P A och Holmlund B (1994), Arbetslösheten och arbetsmarknadens funktionssätt, bilaga 8 till Långtidsutredningen 1995, Fritzes, Stockholm. Edmark K (2003), The effects of unemployment on property crime: Evidence from a period of unusually large swings in the business cycle, Working Paper 2003:14, Uppsala University, Uppsala. Engström P, Hesselius P, Holmlund B and Tirmén P (2008), Hur fungerar arbetsförmedlingens anvisningar av lediga platser?, Rapport 2008:5, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Finanspolitiska rådet (2010), Svensk finanspolitik, Rapport 2010, Finanspolitiska rådet, Stockholm. Finanspolitiska rådet (2011), Svensk finanspolitik, Rapport 2011, Finanspolitiska rådet, Stockholm. Finn D (2008), The British welfare market. Lessons from contracting out welfare to work programmes in Australia and the Netherlands, University of Portmouth, Portmouth. Flemming J (1978), Aspects of Optimal Unemployment Insurance: Search, Leisure, Savings and Capital Market Imperfections, Journal of Public Economics 10: Forslund A, Johansson P, Lindqvist L (2004), Employment subsidies A fast lane from employment to work?, Working Paper 2004:18, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Forslund A och Nordström-Skans O (2006), Swedish youth labour market policies revisited, Working Paper 2006:6, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Forslund A, Fredriksson P och Vikström J (2011), What active labour market policy works in a recession?, Working Paper 2011:2, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Forslund A och Vikström J (2011), Arbetsmarknadspolitikens effektrer på sysselsättning och arbetslöshet en översikt, Rapport 2011:7, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Fröberg D och Lindqvist L (2002), Deltagarna i aktivitetsgaranti, Rapport 2002:11, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Fölster S (2001), Högre tillväxt med privat drift, Rapport, Svenskt Näringsliv, Stockholm. 162

163 Försäkringskassan (2012), Med bristande känsla av sammanhang, de försäkrades upplevelse av tiden innan, under och efter programmet arbetslivsintroduktion, Rapport 2012:1, Försäkringskassan, Stockholm. Gartell M, Jans A-C och Persson H (2007), The importance of education for the reallocation of labor: evidence from Swedish linked employee data , Working Paper 2007:14, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Gartell M, Jans A-C och Persson H (2008) The reallocation of labor and the importance of age. Evidence from Swedish linked employee data , Working Paper 2008:14, Institute for future studies, Stockholm. Gartell M, Jans A-C och Persson H (2010) The importance of Education for the reallocation of labor: Evidence from Swedish linked employee data , Labour Economics, 17(2010): Gartell M (2010), Interna och externa coachningstjänster en utvärdering av resultatet, Ura 2011:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Gartell M och Rosén E (2011), Jobb- och utvecklingsgarantin, en studie om sannolikheten att få jobb under programtiden, Ura 2011:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Gartell M, Gerdes C och Nilsson P (2012), Metoder för att mäta effekter av arbetmarknadspolitiska program, Working Paper kommande, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Gerdes C (2011), Jobbgarantin för ungdomar en utvärdering om garantin ökar deltagarnas chans att få ett jobb, Ura 2011:9, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Gielen A och Van Ours J C (2006), Age-specific cyclical effects in job reallocation and labour mobility, Labour Economics 13(4): Grubb D och Martin J P (2001), What works and for whom: A review of OECD countries experiences with active labour market policies, Swedish Economic Policy Review 8(2):9-56. Hall C och Liljeberg L (2011), En jobbgaranti för ungdomar? Om Arbetsförmedlingens ungdomsinsatser, Rapport 2011:1, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Harkman A (2002), Leder aktivt arbete med handlingsplaner snabbare till arbete? Opublicerat manuskript. Arbetsförmedlingen, Stockholm. Harkman A och Jansson F (1995), Sökaktivitet, återanställning och chansen att få jobb, Ura 1995:4, Arbetsmarknadsstyrelsen, Stockholm. 163

164 Harkman A, Mikkonen M och Okeke S (2010), En utvärdering av kompletterande aktörer inom jobb- och utvecklingsgarantin, Working Paper 2010:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Hales J, Taylor R, Mandy W och Miller M (2003), Evaluation of employment zones: Report on a cohort survey of long term unemployed people in the zones and a matched set of comparison areas, National centre for social research, Department for work and pensions, report 176. Hart O, Shleifer A and Vishny R W (1997), The proper scope of government: Theory and application to prisons, The Quarterly Journal of Economics 112(4): Hasluck C, Elias P och Green AE (2003), The wider labour market impacts of employment zones. Warwick institute of Employment research. Heckman J, Heinrich C, Smith J (2002), The performance of performance standards, Journal of Human Resources 38(4): Hirst A, Tarling R, Lefaucheux M, Rowland B, McGregor A, Glass A, Tu T, Simm C, Shaw H, och R Engineer (2002), Employment Zones: A Study of Local Delivery Agents and Case Studies, Department for Work and Pensions, Report WAE124. Hägglund P (2006), Anvisningseffekter finns dom? Resultat från tre arbetsmarknadspolitiska experiment, rapport 2006:3, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Hägglund P (2009), Experimental evidence on intensified placement effects among unemployed in Sweden, Working Paper 2007:14, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. IAF (2008a), Aktivt arbetssökande, IAF-rapport 2008:3, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Katrineholm. IAF (2008b),Underrättelse till arbetslöshetskassan, IAF-rapport 2008:1, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Katrineholm. IAF (2009), Mörkertal för underrättelser till arbetslöshetskassan år 2007, IAF-rapport 2009:2, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Katrineholm. IAF (2011), Arbetsförmedlingens underrättelser om ifråågasatt ersättningsrätt och avanmälan samt analys, IAF-rapport 2011:28, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Katrineholm. 164

165 Israelsson t, Stranneford T och Tydén H (2003), Geografisk rörlighet och arbetsgivarbyten, Ura 2003:1, Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Stockholm. Jans A-C (2002), Notifications and job losses on the Swedish labour market, Dissertation Series no. 54, Institutet för Social forskning, Stockholm. Jans A-C (2009), Konsekvenser av varsel och uppsägningar, Working Paper 2009:3, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Jansson F och Almén C (2005), Arbetslöshetsförsäkringens finansiering konsekvenser av en ökad avgiftsfinansiering, Rapport, Näringsdepartementet, Stockholm. Jansson Dahlén F (2009a), Anvisningar inom arbetsförmedlingsverksamheten, stencil, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Jansson Dahlén F (2012), Andelen av öppet arbetslösa och deltagare i program som får ersättning underlagspromemoria till Socialförsäkringsutredningen, Working Paper 2012:1, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Johansson Tormod F (2011), En deskriptiv analys av deltagarna i arbetslivsintroduktion, Ura 2011:4, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Joyze L och Pettigrew N (2002), Personal advice in New deal 25+ and Employment zones, Department for work and pensions report WAE 139. King S och Pitchford R (1998), Privatisation in Australia: Understanding the incentives in public and private firms, Australian Economic Review 31(4): Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturläget mars 2012, Stockholm. Larsson L, Liljeberg L och Nordström Skans O (2005), Stepping-stones or dead-ends? An analysis of Swedish replacement contracts, Working Paper 2005:18, Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), Uppsala. Larsson L och Lindén J (2006), Arbetslösas sökbeteende enligt AKU, mimeo, IFAU, Uppsala. Lechner M och Wunch C (2009), Are training programs more effective when unemployment is high?, Journal of Labor Economics 27: Liljeberg L och Lundin M (2010), Jobbnätet ger jobb: Effekter av intensifierade arbetsförmedlingsinsatser för att bryta långtidsarbetslöshet, Rapport 2010:2, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. 165

166 Liljeberg L, Sjögren A och Vikström J (2012), Leder Nystartsjobben till högre sysselsättning?, Rapport 2012:6, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Liss V (2008), Dubbletter i platsstatistiken, stencil, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Marthin G (2012), Measuring mismatch in the Swedish labour market, Rapport till Finanspolitiska rådet 2012/3, Finanspolitiska rådet. Marsden P V och Gorman E H (2001), Social networks, job changes, and recruitment, i Berg I och Kalleberg A (red), Sourcebook for labour markets: Evolving structures and processes. Kluwer, New Kluwer, New York. McQuaid R W, Lindsay C, Dutton M, McCracke M (2007), Best practice in inter-agency co-operation on employability, Employment Research Institute, Napier University, Edinburgh. Mortensen D T (1977), Unemployment insurance and job search decisions, Industrial and Labor Relations Review 30(4): Nilsson P (2010), Arbetssökande som lämnar Arbetsförmedlingen av okänd orsak, Working Paper 2011:1, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Nilsson P (2011a), Arbetsförmedlingens individuella handlingsplaner vem som får och när, Ura 2011:3, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Nilsson P (2011b), Arbetssökande som lämnat Arbetsförmedlingen för arbete, Working Paper 2011:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. NUTEK (2000), Arbetskraftens rörlighet ett smörjmedel för tillväxt, Rapport 2000:15, Närings- och teknikutvecklingsverket, Stockholm. OECD (2001), Innovations in labour market policies The Australian way, Organisation for Economic Co-operation and Development, Paris Okeke S (2000), Hur går det för arbetslösa som får bidrag för start av näringsverksamhet?, Ura 2000:4, Arbetsmarknadsstyrelsen, Stockholm. Okeke S (2005), Arbetsmarknadsutbildningens effekter för individen, Ura 2005:6, Arbetsmarknadsstyrelsen, Stockholm. Okeke S (2008), Regionala skillnader i kontrollfunktionen, Working Paper 2008:6, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Riksrevisionen (2009), Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen, RiR 2009:13, Riksrevisionen, Stockholm. 166

167 Riksrevisionen (2010), Arbetspraktik, RiR 2010:5, Riksrevisionen, Stockholm. Rosén E (2010), Jobb-och utvecklingsgarantin en uppföljning ur deltagarnas perspektiv, Ura 2010:2, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Rosenqvist, Fredrik (2011), Etableringsreformens 100 första dagar, Policy Paper 2011:2, FORES. Savvidou E (2012), Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen utifrån ett mål- och regelperspektiv, kommande, Arbetsförmedlingen, Stockholm. SCB (2005), Familjens betydelse för rörligheten på arbetsmarknaden, Demografisk Rapport 2005:3, Statistiska centralbyrån. SCB (2007), Tabeller över Sveriges befolkning 2006, Statistiska centralbyrån, Stockholm. Sehlstedt K och Schröder L (1989), Språngbräda till arbete? En utvärdering av beredskapsarbete, rekryteringsstöd och ungdomsarbete, EFA-rapport 19. Shleifer A (1998), State versus private ownership, Journal of Economic Perspectives 12(4): Sianesi (2004), An evaluation of the Swedish system of active labor market programs in the 1990s, The Review of Economics and Statistics 86(1): Sibbmark K och Liljeberg L (2011), Uppföljning av etableringssamtalen, Rapport 2011:28, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Sibbmark K och Martinsson S (2010), Vad gör de i job- och utvecklingsgarantin?, Rapport 2010:15, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Uppsala. Sol E (2005), Contracting out the public employment service from a governance perspective, in Bredgaard T and Larsen F (red), Employment policy from different angles. DJØF Publishing Copenhagen, Copenhagen. Sol E och Westerveld M (2005), Contractualism and employment services: A new form of welfare state governance, Kluwer Law International, Haag. Spånt Enbuske A (2011), Kedjan som brast en berättelse om kommunals utförsäkrade medlemmar, Rapport 2011, Kommunal, Stockholm. Statskontoret (2011), Subventionerade anställningar en kartläggning, Rapport 2011:34, Statskontoret, Stockholm. 167

168 Statskontoret (2004), Individuella handlingsplaner vid Arbetsförmedlingen - en utvärdering, Rapport 2004:15, Statskontoret, Stockholm. Struyven L och Steurs G (2005), Design and redesign of a quasi-market for the reintegration of jobseekers: Empirical evidence from Australia and the Netherlands, Journal of European Social Policy 15(3): Struyven L (2007), Between efficieny and equality: New public-private arrangements in employment assistance for the unemployment, i de Koning (red), The evaluation of active labour market policies, measures, publicprivate partnership and benchmarking. Edward Elgar Publishing, Chelterham. Söderström L och Lundbäck M (2001), En företagsam välfärd, Rapport, Svenskt Näringsliv, Stockholm. Taslimi M (2003), Optimal earnings-related unemployment benefits, Working Paper 2003:16, Uppsala universitet, Uppsala. Taslimi M (2011), Vad vet vi om arbetsmarknadspolitiska långsiktiga effekter och konkunturella mönster? Working Paper 2011:3. Arbetsförmedlingen, Stockholm. Thorsén Y (2011), Ersättningsmodeller, Promemoria, Arbetsförmedlingen, Stockholm. Van Ours J (2004), The locking-in effect of subsidized jobs, Journal of Comparative Economics 32(1): Williamson O (1979), Transaction-cost economics: The governance of contractual relations, Journal of Law and Economics 22(2): Williamson O (1985), The economic institutions of capitalism. Free Press, New York. Winterhager H (2006), Private job placement services: A microeconometric evaluation for Germany, Discussion Paper No Winterhager H, Heinze A och Spermann A (2006), Deregulating job placement in Europe: A microeconometric evaluation of an innovative voucher scheme in Germany, Labour Economics 13: Zetterberg J (2001), Comment on Calmfors L, Forslund A and Hemström M, Does active labour market policy work? Lessons from the Swedish experiences, Economic Policy Review 8(2): Zetterberg J (2011), Långtidsarbetslöshet i ett konjunkturellt perspektiv, i SCB (red), Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 50 år: Fyra 168

169 forskarperspektiv på arbetsmarknaden, Bakgrundsfakta 2011:3, Statistiska centralbyrån, Stockholm. Svensk författningssamling (SFS) Förordning (2007:906) med instruktion för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om tillämpningen av 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete. SFS (2000:628), Förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Övrigt Proposition 1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt. 169

170

171 ARBETSMARKNADSRAPPORTEN Avsikten med Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport är att presentera en kvalificerad analys av hur arbetsmarknaden fungerar och Arbetsförmedlingens roll i att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Rapporten tar sin utgångspunkt i regeringens mål för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Det handlar om att förbättra matchningen mellan lediga arbeten och arbetssökande, att bryta utanförskapet och varaktigt öka sysselsättningen. Dessutom tar rapporten upp arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Arbetsmarknadsrapporten, som görs på uppdrag av regeringen, publiceras en gång per år från och med Under perioden publicerades rapporten två gånger per år. Arbetsförmedlingen Rekv.nr: Omslagsbild: Björn Tesch Rapporten beställs från Strömberg, Silovägen 15, Jordbro, tel: Rekvisitionsnummer St o ck h o lm Telefon w w w. ar b e t s f ormedl ingen.se