OM RAPPORTEN: Titel: Naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås 2016 Version/datum: Rapporten bör citeras: Andersson P (2016).

Transkript

1 Naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås 2016

2 OM RPPORTEN: Titel: Naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås 2016 Version/datum: Rapporten bör citeras: ndersson P (2016). Naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås Calluna B. Framsida: Bilden till höger visar en gammal grov ek i delområdet i närheten av djuphamnen. Bilden till höger visar rutskinn, vilken är en rödlistad vedsvamp som påträffades under naturvärdesinventeringen (foto: Petter ndersson). Foton i rapporten: Calluna B där inget annat anges OM PROJEKTET: Utfört av: Calluna B (organisationsnummer: ) dress huvudkontor: Linköpings slott, Linköping Hemsida: Telefon (väel): På uppdrag av: Västerås stad, Tekniska kontoret/stadsbyggnadsförvaltningen Beställarens kontaktperson: Kristoffer Jasinski Projektledare: Petter ndersson (Calluna B) Rapportförfattare: Petter ndersson (Calluna B) Inventering: NVI Petter ndersson och Hanna Nilsson (Calluna B) Kartor: Hanna Nilsson (Calluna B) Objektskatalog: Hanna Nilsson, Robert Björklind och Petter ndersson (Calluna B) Flygbildstolkning: ndreas Souropetsis (Calluna B) Kvalitetssäkring: Mova Hebert (Calluna B) Intern projektkod: PN0020

3 Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 5 Uppdraget... 5 Beskrivning av naturen i inventeringsområdet... 5 Naturvärdesinventering 6 Inventeringens utförande... 6 Naturvårdsarter från nationella databaser... 6 Resultat 9 Naturvärdesinventering... 9 Förekomst av naturvårdsarter... 9 Slutsatser 10 Referenser 11 Skriftliga referenser Databaser Bilaga 1. Inventeringsmetod 12 Inventeringsmetod Bedömningsgrund biotop Bedömningsgrund art Naturvärdesklass, naturvärdesobjekt, landskapsobjekt Landskapsobjekt Lågt naturvärde och övrigt område Nivå detaljeringsgrad och tillägg Genomförande Registrering av fynd av naturvårdsarter Bilaga 2. Naturvårdsarter 15 3

4 Sammanfattning Calluna B fick under våren 2016 i uppdrag av Västerås stad att göra en naturvärdesinventering vid Hacksta stra söder om Västerås. I området planeras bebyggelse och inventeringen kommer att tjäna som underlag till en fördjupad översiktsplan. Naturvärdesinventeringen genomfördes på fältnivå med detaljeringsgrad medel, vilket innebär att alla objekt större än 0,1 ha har registrerats och naturvärdesbedömts. Tillägget naturvärdesklass 4 (visst naturvärde) ingick även i uppdraget. Totalt registrerades 83 naturvärdesobjekt under naturvärdesinventeringen varav 3 hade högsta naturvärde (naturvärdesklass 1), 8 högt naturvärde (naturvärdesklass 2), 42 påtagligt naturvärde (naturvärdesklass 3) och 30 visst naturvärde (naturvärdesklass 4). Totalt registrerade Calluna 42 naturvårdsarter. Dessutom finns fynd av ytterligare 44 naturvårdsarter från inventeringsområdet inrapporterade till rtportalen, vilket ger en total på 86 naturvårdsarter inom inventeringsområdet. De högsta naturvärdena är knutna till ädellövskog, men även äldre barrskog har klassats som högt naturvärde. De flesta objekt utgörs av skogsmark och öppen mark, men även vattendrag har avgränsats som naturvärdesobjekt. Ett småvatten med potential som leklokal för groddjur har avgränsats. Sammanfattningsvis bedöms inventeringsområdet ha höga naturvärden och värden för flera naturtyper, även om värdena för ädellöv dominerar. Områdets naturvärden bör väga tungt i en fortsatt utredning rörande en fördjupad översiktsplan. 4

5 Inledning Uppdraget Calluna B fick under våren 2016 i uppdrag av Västerås stad (kontaktperson Kristoffer Jasinski) att göra en naturvärdesinventering i tre områden belägna vid Hacksta stra söder om Västerås (Fig. 1). I området planeras bebyggelse och inventeringen kommer att tjäna som underlag till en fördjupad översiktsplan. Naturvärdesinventeringen genomfördes under maj 2016 av Petter ndersson och Hanna Nilsson, ekologer på Calluna. Denna rapport redovisar resultaten från inventeringen. Figur 1. Karta över inventeringsområdet med omgivningar. vgränsningar för naturvärdesinventeringen är markerade med röda linjer. Beskrivning av naturen i inventeringsområdet Inventeringsområdena (Fig. 1) är belägna stra söder om Västerås och angränsar i norr till industriområdet Hacksta samt Djuphamnen. De undersökta områdena ligger i ett mosaikartat landskap bestående av i huvudsak jordbruksmark och skogsområden. I öster avgränsas landskapet av Mälaren. Inventeringsområdet kan delas upp i tre delområden. Delområdet i väster består av ett variationsrikt landskap med odlingsmarker, kraftledningsgator, ädellöv-, triviallöv- och barrskogar. En stor del av arealen i detta delområde utgörs av ett bostadsområde (Gränsta). 5

6 Skogsmarken ligger ofta på blockig mark, är ofta flerskiktad och har ett väl utvecklat buskskikt. Inslaget av död ved är bitvis relativt stort. Den västra delen av delområdet utgörs av ett större gräsmarksområde med inslag av mindre skogsdungar, åkerholmar och odlingsrösen. Delområdet hyser livsmiljöer för arter knutna till äldre ädellöv, omfattande urval av livsmiljöer, inom Västerås stads ädellövträdsnätverk (Bovin 2015). Det centrala delområdet ligger i anslutning till hamnområdet och består av mindre skogsområden och kraftledningsgator. Skogsmarken domineras av ädellöv- och triviallövskog. Även här förekommer blockig mark och skogen är ofta flerskiktad. Det förekommer relativt gott om död ved. Delområdet hyser livsmiljöer för arter knutna till äldre ädellöv för både snävt och omfattande urval av livsmiljöer inom Västerås stads ädellövträdsnätverk (Bovin 2015). Det östra delområdet ligger i anslutning till Johannisbergs herrgård. Större delen består av en äldre ädellövskog med en hög andel gamla ekar, men även andra ädellövträd som lind, lönn, ask och alm. En stor del av almarna i området är döda. Förekomsten av död ved varierar. I anslutning till Johannisberg finns även parkartade områden med solitära ädellövträd, fruktträd och blommande buskar. Söder om Johannisberg finns flera intensivt skötta gräsmarker och jordbruksmark. Delområdet utgör del av kärnområdet Tidö- Fullerö inom Västerås stads ädellövträdsnätverk (Bovin 2015). Naturvärdesinventering Inventeringen har utförts enligt SIS standard ftss :2014 Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Det huvudsakliga syftet med en NVI är att beskriva och värdera naturområden av betydelse för biologisk mångfald i ett avgränsat område. NVI resulterar i avgränsning av områden, naturvärdesklassning, objektbeskrivningar samt en övergripande rapport. I NVI:n ingår inte bedömning av värden för friluftsliv, kulturmiljö, geologi, landskapsbild eller ekosystemtjänster. En NVI är inte en konsekvensbedömning eller en bedömning av biotopers känslighet i förhållande till en eploateringsplan. Naturvärdesinventeringen är däremot ett användbart underlag för konsekvensbedömning och känslighetsbedömning och ger även en grund för inventering av andra aspekter, t.e. friluftsliv, ekosystemtjänster eller landskapsbild. Metoden finns beskriven i standarden och kortfattat i bilaga 1. Inventeringens utförande Naturvärdesinventeringen har utförts av Petter ndersson och Hanna Nilsson, ekologer på Calluna B, den 25, 27, 30 och 31 maj Naturvärdesinventeringen genomfördes på fältnivå med detaljeringsgrad medel, vilket innebär att alla objekt större än 0,1 ha har registrerats och naturvärdesbedömts. Tillägget naturvärdesklass 4 (visst naturvärde) ingick även i uppdraget. Naturvårdsarter från nationella databaser Calluna har gjort utdrag ur rtportalen av förekomster av naturvårdsarter i inventeringsområdet. Sökningen begränsades till tidsperioden Utdrag av skyddsklassade arter har begärts från rtdatabanken. Dessutom har Calluna sökt i Skogsstyrelsens databas (Skogens pärlor) efter nyckelbiotoper och naturvärden. Ingen ytterligare information framkom dock vid denna sökning. 6

7 Naturvärdesinventering Hacksta 2016 Inventeringsområde Naturvärdesobjekt Naturvärdesklass 1 Högsta naturvärde 2 Högt naturvärde 3 Påtagligt naturvärde 4 Visst naturvärde Ej bedömt m Figur 2. Resultat från Callunas naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås under maj Kartan visar det västra delområdet. 7

8 Naturvärdesinventering Hacksta 2016 Inventeringsområde Naturvärdesobjekt Naturvärdesklass 1 Högsta naturvärde 2 Högt naturvärde 3 Påtagligt naturvärde 4 Visst naturvärde Ej bedömt m Figur 3. Resultat från Callunas naturvärdesinventering i Hacksta, Västerås under maj Kartan visar det centrala samt östra delområdet. 8

9 Resultat Naturvärdesinventering Totalt registrerades 83 naturvärdesobjekt under naturvärdesinventeringen (Fig. 2, 3), varav 3 hade högsta naturvärde (naturvärdesklass 1), 8 högt naturvärde (naturvärdesklass 2), 42 påtagligt naturvärde (naturvärdesklass 3) och 30 visst naturvärde (naturvärdesklass 4). De högsta naturvärdena är knutna till ädellövskog, men även äldre barrskog har klassats som högt naturvärde. De flesta objekt utgörs av skogsmark och öppen mark, men även vattendrag har avgränsats som naturvärdesobjekt. Dessutom består ett naturvärdesobjekt av ett småvatten (objekt 42), vilket har potential att vara lekvatten för groddjur. Fem potentiella naturvärdesobjekt (identifierade vid flygbildstolkningen) har inte bedömts, eftersom de har befunnit sig på privat och/eller inhägnad mark. De områden som inte avgränsats som naturvärdesobjekt består i huvudsak av ungskog eller intensivt skötta gräsytor. För utförlig beskrivning av naturvärdesobjekten, se objektskatalog i bilaga 3. Förekomst av naturvårdsarter Naturvårdsart är ett samlingsbegrepp för skyddade arter, fridlysta arter, rödlistade arter, typiska arter, ansvarsarter och signalarter. Vid Callunas naturvärdesinventering noterades totalt 42 naturvårdsarter. Dessutom finns fynd av ytterligare 44 naturvårdsarter från inventeringsområdet inrapporterade till rtportalen, vilket totalt ger 86 naturvårdsarter. Fyndplatserna för observationerna från rtportalen har i många fall rapporterats med låg precision, vilket tyvärr inte tillåter att de kan knytas till enskilda naturvärdesobjekt. tt inventeringsområdet är fågelrikt speglas i ett stort antal naturvårdsarter bland fåglar. Callunas noteringar tillsammans med fynd från rtportalen ger totalt 43 naturvårdsarter (varav 13 är rödlistade). Många av dessa är knutna till äldre lövskogar med trädhåligheter och död ved (t e gröngöling, göktyta, entita, kattuggla och stare), samt öppen mark med brynmiljöer och skogsdungar (t e törnsångare, törnskata, hornuggla och hämpling). Ett mindre antal påträffade fågelarter är även knutna till barrskogsmiljöer (t e spillkråka, kungsfågel och tofsmes). Dessutom visar fynd av vadare som storspov och enkelbeckasin att områdets öppna marker utnyttjas som rastplatser under flyttperioderna. Bland däggdjur noterade Calluna gnagspår av bäver vid Mälarens strand i östra delen av inventeringsområdet. Tre reptiler påträffades under Callunas naturvärdesinventering: skogsödla, kopparödla samt huggorm. Dessa arter är fridlysta enligt 6 i hela landet. Bland kärlväter finns åtta skogliga signalarter noterade (t e blåsippa, buskstjärnblomma, lundelm, myskmadra, ormbär och underviol). En rödlistad kärlvät, fläcklungört, finns noterad i rtportalen i det östra delområdet. Dessa arter indikerar att det finns höga värden knutna till fältskikt och med en kontinuitet av trädmiljöer i inventeringsområdet, framförallt i det östra delområdet (Fig. 2, 3). Sju kärlväter som ingår som signalarter i TUV ängs- och betesmarksinventering har också påträffats i inventeringsområdet (t e brudbröd, prästkrage, gulmåra, ärenpris och gullviva). Fem naturvårdsarter av lavar har noterats i inventeringsområdet enligt rtportalen (varav två är rödlistade). Samtliga arter indikerar höga värden knutna till äldre ädellövträd. Åtta naturvårdsarter av insekter påträffades under Callunas inventering. Flera arter indikerar värden knutna till äldre ädellövträd (skeppsvarvsfluga, brun trämyra och bålgeting), men även 9

10 gran (granbarkgnagare) och sälg (myskbock). Skeppsvarvsfluga är rödlistad. Två naturvårdsintressanta humlor (back- och vallhumla) noterades under inventeringen, samt rödbent mulmblomfluga. Calluna påträffade fem naturvårdsintressanta svampar under inventeringen. Dessutom finns det fynd av tio ytterligare naturvårdsarter av svampar i rtportalen. Fjorton av svamparna är rödlistade. De flesta arter är knutna till gamla ädellövträd (t e ekticka, otungssvamp, rutskinn, linddyna och svartöra). Flest fynd har gjorts i det östra delområdet, men det finns mindre förekomster i samtliga delområden. nmärkningsvärt är att flera rödlistade och e svampar är knutna till alm. Generellt verkar almsjukan drabbat almarna hårt i området. Calluna noterade mest döda almar, och endast enstaka levande träd. I bilaga 2 finns en förteckning över samtliga naturvårdsarter som påträffades under Callunas inventering tillsammans med de naturvårdsarter som finns rapporterade i rtportalen. Slutsatser De högsta naturvärdena finns i ädellövskogsområdena i anslutning till Johannisbergs herrgård. Här har noterats ett stort antal naturvårdsarter och rödlistade arter. Ett naturvärdesobjekt med högt naturvärde finns i delområdet i anslutning till djuphamnen (lövskog). Höga naturvärden finns även i det västra delområdet. Här är naturvärdena knutna till ädellövskog samt barrskog. Samtliga tre delområden har värden för ädellöv för Västerås stads habitatnätverk för ädellöv. Det östra delområdet ingår i kärnområdet Tidö- Lindö. Ett småvatten finns i det västra delområdet (objekt 42). Småvattnet har potential som lekvatten för groddjur. I anslutning finns skogsmark som kan utgöra sommar- och övervintringshabitat. Flera områden med biotopskydd finns i det västra delområdet. lmen verkar ha drabbats hårt almsjuka. Detta kommer troligen att ha negativa konsekvenser för rödlistade kryptogamer knutna till alm. Området ligger intill Mälaren och strandskyddsaspekten bör beaktas om det sker en planförändring i området. 10

11 Referenser Skriftliga referenser Bovin M (2015). Ekologiska samband för äldre tall- och ädellövträdsmiljöer i Västerås stad. Calluna B. Gärdenfors U (2015). Rödlistade arter i Sverige rtdatabanken, SLU. Nitare J (2005). Signalarter - indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsens förlag. SIS SS (2014). Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Version SIS SS (2015). Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) Komplement till SS Version: Databaser rtportalen ( Skogens pärlor ( 11

12 Bilaga 1. Inventeringsmetod Inventeringsmetod Inventeringen har utförts enligt SIS standard ftss :2014 Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Det huvudsakliga syftet med en NVI är att beskriva och värdera natur områden av betydelse för biologisk mångfald i ett avgränsat område. NVI resulterar i avgränsning av områden, naturvärdesklassning, objektbeskrivningar samt en övergripande rapport. I NVI:n ingår inte bedömning av värden för friluftsliv, kulturmiljö, geologi, landskapsbild eller ekosystemtjänster. En NVI är inte en konsekvensbedömning eller en bedömning av biotopers känslighet i förhållande till en eploateringsplan. Naturvärdesinventeringen är däremot ett användbart underlag för konsekvensbedömning och känslighetsbedömning och ger även en grund för inventering av andra aspekter, t.e. friluftsliv, ekosystemtjänster eller landskapsbild. Metoden finns beskriven i standarden. Nedan ges en kort beskrivning. Naturvärdesbedömning görs utifrån bedömningsgrunderna biotop och art. Bedömningsgrund biotop Bedömningsgrunden biotop omfattar två aspekter; biotopkvalitet samt sällsynthet och hot, och bedöms på en fyrgradig skala för biotopvärde. Biotopkvalitet är olika faktorer som formar biotopen, t.e. grad av naturlighet (påverkan), ekologiska processer, strukturer, element, naturgivna förutsättningar etc. Med sällsynta biotoper avses biotoper som är mindre vanliga inom ett visst geografiskt område. Om den inventerade biotopen utgör en Natura 2000 naturtyp så ger det vägledning om att den är nationellt eller internationellt sällsynt. Naturvårdsverket har utrett vilka Natura 2000 naturtyper som är e i olika biogeografiska regioner i Sverige, vilket är ett underlag för att bedöma om en biotop är. Även andra kunskapsunderlag för bedömning av sällsynthet och hot kan användas. En helhetsbedömning av biotopvärde ska göras utifrån utfallet vid bedömning av de två aspekterna. Bedömningsgrund art Naturvårdsarter och artrikedom är två aspekter som ingår i bedömningsgrund art. Naturvårdsarter indikerar att ett område har naturvärde eller som i sig själv är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Naturvårdsarter är ett samlingsbegrepp för bl.a. skyddade arter enligt artskydds- förordningen, rödlistade arter, typiska arter (Natura 2000) och signalarter. I standarden hanteras dock nyckelarter separat och ingår därmed inte i begreppet naturvårdsart. Naturvårdsarter ska bedömas utifrån antalet naturvårdsarter, men också arternas livskraft samt hur goda indikatorer de är för naturvärde. rtrikedom ska bedömas utifrån artantal eller artdiversitet och är framförallt viktig bedömningsgrund i naturtyper där kunskapen om naturvårdsarter är bristfällig. spekterna naturvårdsart eller artrikedom bedöms på en fyrgradig skala för artvärde. Naturvärdesklass, naturvärdesobjekt, landskapsobjekt En samlad bedömning av det inventerade objektets naturvärdesklass görs utifrån utfallet för bedömningsgrund art och biotop. I standarden finns en matris som ger vägledning till inventeraren om vilken klass som ska sättas. Följande naturvärdesklasser finns: högsta naturvärde, naturvärdesklass 1, störst positiv betydelse för biologisk mångfald högt naturvärde, naturvärdesklass 2, stor positiv betydelse för biologisk mångfald 12

13 påtagligt naturvärde, naturvärdesklass 3, påtaglig positiv betydelse för biologisk mångfald visst naturvärde, naturvärdesklass 4, viss positiv betydelse för biologisk mångfald Om inventeraren inte säkert kan avgöra naturvärdesklass ska det anges att bedömningen är preliminär. Objekt med naturvärdesklass utgör naturvärdesobjekt. Landskapsobjekt När landskapets betydelse för biologisk mångfald uppenbart är större eller av annan karaktär än de ingående naturvärdesobjektens betydelse ska även ett större så kallat landskapsobjekt avgränsas. Lågt naturvärde och övrigt område Lågt naturvärde är de områden som inte uppfyller kriteriet för att utgöra naturvärdesobjekt. Dessa märks inte ut på kartan. Område som ingår i inventeringsområdet och inte avgränsats till naturvärdesklass, utgör antingen lågt naturvärde eller så kan området utgöra naturvärde men vara mindre än minsta karteringsenhet. Denna yta kallas övrigt område. Bevarandevärde och skyddsstatus I standarden anges några uppgifter om bevarandevärde och skyddsstatus som ger vägledning för bedömning av konsekvenser i de fall en NVI används som underlag i en MKB eller dylikt. I miljöbalkens [3] hushållningsbestämmelser (3 kap 3 ) anges dessutom att mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Naturvärdesobjekt med naturvärdesklass 1 och 2 är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt. Även naturvärdesobjekt med lägre naturvärdesklass och landskapsobjekt kan vara särskilt känsliga från ekologisk synpunkt. Naturvärdesbedömningen är således ett stöd för bedömning enligt miljöbalken 3 kap 3. Sverige har genom internationella konventioner åtagit sig att verka för att bevara biologisk mångfald, bl.a. genom konventionen om biologisk mångfald [1,2] vilken varit en avgörande utgångspunkt för denna standard. Genom att ta hänsyn till områden med positiv betydelse för biologisk mångfald bidrar vi till att uppfylla miljöbalkens krav, Sveriges internationella åtagande samt de av riksdagen antagna miljömålen [4]. NVI är ett nödvändigt underlag för att veta var dessa områden med positiv betydelse för biologisk mångfald finns, så att det blir möjligt att ta hänsyn till dem. (Källa: citat från SIS standard ftss199000) Nivå detaljeringsgrad och tillägg En NVI kan beställas och utföras på olika nivåer och detaljeringsgrader. Det finns fältnivå och förstudienivå (fältinventering ingår ej) som kan utföras på tre olika detaljeringsgrader med specificerad minsta karteringsenhet. Naturvärdesobjekt som är mindre än minsta obligatoriska karteringsenhet ska avgränsas om det är tidigare känt objekt (eempelvis nyckelbiotop från skogsstyrelsen). Om inventeraren påträffar ett objekt som är mindre än minsta karteringsenhet ska det avgränsas ändå om det inte tar väsentligt mer tid i anspråk. 13

14 Vid NVI på ordinarie fältnivå identifieras naturvärdesklass 1, 2 och 3. Naturvärdesklass 4 är ett tillägg. Dessutom finns flera definierade tillägg i standarden. De vanligaste vid detaljplaner är inmätning av värdeelement (t.e. naturvärdesträd), kartläggning av generellt biotopskydd och fördjupad artinventering. Genomförande I standarden beskrivs hur en NVI ska genomföras, vad avser förarbete, utförande samt vad en rapport och redovisning måste innehålla. nvisning för hur ett naturvärdesobjekt ska avgränsas (vad som får ingå i samma naturvärdesobjekt) finns i standarden. I standarden finns även definitioner beskrivning av naturtypsindelning och i en teknisk rapport finns för varje naturtyp vägledning vid naturvärdesbedömning. Registrering av fynd av naturvårdsarter Fynd av naturvårdsarter ska registreras i rtportalen eller motsvarande nationell databas för artobservationer. 14

15 Bilaga 2. Naturvårdsarter Nedanstående tabell redovisar de naturvårdsarter som är påträffade inom inventeringsområdet i Hacksta, dels vid Callunas naturvärdesinventering under maj 2016 och dels från rtportalen. Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Däggdjur Bäver Castor fiber 5 C rt som skapar förutsättningar för andra arter, främst genom översvämningar och tillskapande av död ved. Fåglar Buskskvätta Saicola rubetra Häckar i öppna biotoper, ofta i anslutning till olika buskrika kantzoner. Busksångare crocephalus dumetorum Domherre Pyrrhula pyrrhula (NT ) (NT ) Påträffas i halvöppna högörtsängar, ofta med ett betydande inslag av buskar och snår. Förekommer i olika typer av barr- och blandskogar, förutsatt att det finns lövträd. Signalart främst för lövrika blandskogar eller barrskogar med lövinslag. Enkelbeckasin Gallinago gallinago Knuten till blöta marker, ofta i anslutning till våtmarker. Har minskat i antal i Sverige. Rapporter från området kan ha utgjorts av rastande fåglar. Entita Parus palustris Gräshoppsångare Locustella naevia Gröngöling Picus viridis (NT ) Stationär art som är knuten till fuktiga lövträdsmiljöer med god tillgång på död ved. Hackar ut egna bohål i murken ved. Lokaltrogen. Knuten till igenväande gräsmarker, ofta i närheten av vatten. Lövträdsgynnad hålhäckare som minskat starkt i antal. Gulsparv Emberiza citrinella Gulsparv föredrar buskrika och varierade miljöer. Förekommer främst i buskrika hagmarker och brynmiljöer. Gulärla Motacilla flava örekommer i söder på fuktiga strandängar med slåtter eller högt betestryck. Strandängar är en viktig miljö där en lång rad andra naturvårdsarter kan förväntas. 15

16 Gök Cuculus canorus Göktyta Jyn torquilla Hornuggla sio otus Hussvala Delichon urbica Hämpling Carduelis cannabina Kattuggla Stri aluco Kornknarr Cre cre Kungsfågel Regulus regulus Kärrsångare crocephalus palustris Mindre hackspett Dendrocopos minor Rödstjärt Phoenicurus phoenicurus Spillkråka Dryocopus martius Stare Sturnus vulgaris Steglits Carduelis carduelis Stenknäck Coccothraustes coccothraustes Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Förekommer oftast i olika typer av öppen eller halvöppen mark. Lever i stor utsträckning av fjärilslarver och förekommer därför främst i insektsrika miljöer. Hålhäckare knuten till lövskogar. Har tidigare varit rödlistad. Förekommer i omvälande jordbruksmark med rikligt inslag av fuktiga ängsmarker med god sorkförekomst. Insektsätare som har minskat starkt i antal. 4 4 Knuten till buskmarker och brynmiljöer. Har tidigare varit rödlistad. Knuten till löv- och blandskog med tillgång till håligheter. rten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet, vilket innebär att arten har ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses. rten är knuten till täta barrskogar med granar. Förekommer främst i högörtvegetation, ofta i anslutning till olika typer av våtmarker. Knuten till lövskogar med mycket död ved. rten häckar i torrare skogar. Har tidigare gått starkt tillbaka, men viss ökning har skett det senaste decenniet. rten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet, vilket innebär att arten har ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses. Hålhäckare som har gått starkt tillbaka i Sverige. Knuten till lövskog samt lövskogsdungar i öppet landskap. Lövskogsfågel. Gynnas av god tillgång på stenfrukter, t.e. körsbär. 16

17 Stjärtmes egithalos caudatus Storspov Numenius arquata Sånglärka lauda arvensis Talltita Parus montanus Tofsmes Parus cristatus Tofsvipa Vanellus vanellus Tornseglare pus apus Törnskata Lanius collurio Törnsångare Sylvia communis Ängspiplärka nthus pratensis Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet 4 Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Förekommer i löv- och blandskog. Ökande art som dock kräver ett stort inslag av lövträd och fungerar möjligen bäst som signalart i bland- och barrskog. Häckar på myrar och i jordbruksmark. Har gått starkt tillbaka. Insektsätande gräsmarksart som minskat i antal. Stationär art som förekommer i barrskog med inslag av murken ved, främst av lövträd, där bon hackas ut. Stationär art som förekommer i fuktig barrskog med rik förekomst av död ved. Visar på god tillgång på död ved. Knuten till olika typer av öppna marker, bl.a. på strandängar som är en miljö med många andra naturvårdsarter. Häckar i håligheter, eempelvis under takpannor men även i trädhåligheter.har minskat starkt. rten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet, vilket innebär att arten har ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses. Förekommer i öppet landskap med rik högörtsvegetation. Den typen av buskmarker där arten främst påträffas är ofta artrika, bl.a. med ett rikt insektsliv. Förekommer på olika typer av öppen mark. Igenväningskänslig, men kan hålla sig kvar ganska länge. Grod- och kräldjur Huggorm Vipera berus Kopparödla nguis fragilis Skogsödla Zootoca vivipara 6 C Huggorm (Vipera berus) är fridlyst enligt 6 i hela landet. 6 C 4, 5, 6 C Kopparödla (nguis fragilis) är fridlyst enligt 6 i hela landet. Skogsödla (Lacerta vivipara) är fridlyst enligt 6 i hela landet. 17

18 Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Kärlväter Blekfryle Luzula pallescens Förekommer på frisk-fuktig och sandig mark. Blåsippa Hepatica nobilis 8, 9 Blåsippa är ganska vanlig i frodiga löv- och barrskogar. rten är kalkgynnad. Blåsippa är en skoglig signalart och fridlyst i större delen av Sverige. Brudbröd Filipendula vulgaris Buskstjärnblomma Stellaria holostea Fläcklungört Pulmonaria officinalis Gullviva Primula veris Gulmåra Galium verum Lind Tilia cordata Lundelm Elymus caninus Mistel Viscum album Myskmadra Galium odoratum Ormbär Paris quadrifolia Prästkrage Leucanthemum vulgare Storrams Polygonatum multiflorum 8, 9 8 Brudbröd är en stark signalart för bete och är kväveskyende men kalkgynnad. Den klarar av en viss igenväning. Signalart i näringsrik ekskog. Väer i ljus, öppen lövskog med lågt fältskikt. Värmekrävande art. Gullviva (Primula veris) är fridlyst enligt 9 i hela landet. Förekommer på varm solöppen mark, eempelvis torrängar oc hedar. Förekommer ofta på frisk, näringsrik och stenig mulljord. Förekommer på frisk-fuktig och näringsrik mark, eempelvis i lundar. Mistel (Viscum album) är fridlyst enligt 8 i hela landet. Förekommer ofta på frisk, näringsrik och stenig mulljord. Näringsrik granskog 9 rten är en signalart för hävd. Storrams är en skoglig signalart som indikerar lundartade miljöer. Styvmorsviol Viola tricolor Förekommer i torra marker med ett mycket varmt mikroklimat. Tjärblomster Viscaria vulgaris Trolldruva ctaea spicata Förekommer på öppna soliga marker, eempelvis torrbackar och vägkanter. Förekommer i lundar och örtrika skogar, ofta på kalkopch mullrik mark. 18

19 Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Underviol Viola mirabilis Ängshavre Helictotrichon pratense Ärenpris Veronica officinalis Förekommer på näringsrik, kalkrik mark, såsom lundar och näringsrika skogar. Väer på torr, gärna kalkrik mark. Förekommer på mager sandeller moränjord. Lavar lmlav Gyalecta ulmi Gulvit blekspik Sclerophora nivea Väer på stammar av gamla ädellövträd, gärna alm och ask. Väer på gamla ädellövträd, gärna alm och ask. Havstulpanlav Thelotrema lepadinum Väer främst på barken av gamla lövträd i skuggiga och fiktiga miljöer. Indikerar skogsbestånd med höga värden. Lönnlav Bacidia rubella Väer på barken på gamla lövträd. Signalerar biotoper med höga naturvärden. Rostfläck rthonia vinosa Väer i fuktiga lägen på gamla lövträd. Signalerar höga naturvärden. Skalbaggar Granbarkgnagare Microbregma emarginata C Granbarkgnagare är en skoglig signalart. rten lägger ägg i granens ytterbark och föredrar grövre granar för detta. Myskbock romia moschata C Skoglig signalart som utvecklas i nyligen död sälgved. Skeppsvarvsfluga Lymeylon navale C Sällsynt skalbagge som är knuten till hård, död och barkfallen ekved. Värmekrävande. Steklar Backhumla Bombus humilis Brun trämyra Lasius brunneus Bålgeting Vespa crabro C C C Olika naturtyper, t.e. skogsbryn, ängar, trädgårdar med god tillgång på bl.a. klöver, ängskovall, otunga och tjärblomster. Ihåliga lövträd. Äldre lövträdsmiljöer med hålträd 19

20 Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Vallhumla Bombus subterraneus C Ängsmarker med god tillgång på getväppling, rödklöver, blåeld, vallört och andra långpipiga blommor Tvåvingar Rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus C Förekommer i blandskogar med gamla träd. Svampar lmsprängticka Inonotus ulmicola Blekticka Pachykytospora tuberculosa Brun borstticka Funalia gallica kut (CR) Starkt (EN) Vedlevande parasit på levande almar. Hotas främst av att almar dör av almsjuka. rten väer på ek, främst på grövre nyligen döda eller försvagade grenar. Lever på död alm- och askved. Hotas av igenväning och avverkning. Ekticka Phellinus robustus Korallticka Grifola frondosa Kärnticka Inonotus dryophilus rten är knuten till gamla och senvuna ekar som ofta väer i biotoper med höga naturvärden. Ekar som ekticka väer på har ofta håligheter som gynnar insektslivet och bark där det kan förekomma intressanta mossor och lavar. Väer ofta vid basen på gamla ekar eller i anslutning till en rötter. Väer ofta på stammar eller grova grenar på levande ekar. Linddyna Biscogniauia cinereolilacina rten bildar stora, utsträckta och några mm tjocka fruktkroppar på död ved av lind. Otungsvamp Fistulina hepatica Väer vid stambaser, stubbar och rötter på gamla levande ekar. Orsakr brunröta och är viktig för hålbildning hos ekar. Prakttagging Steccherinum robustius Rutskinn Xylobolus frustulatus Svartöra uricularia mesenterica Väer ofta på döda almar, både liggande och stående, i slutna skogsmiljöer. Nedbrytare på gammal, grov ek. Rödlistad art som är knuten till död almved. 20

21 Rödlistan 2010 Rödlistan 2015 Tuva signalarter Signalarter Skogsstyrelsen rt- och habitatdirektivet Fågeldirektivet Fridlysning Fåglar 50% minskning Callunas naturvårdsart Källa: C=Calluna, =rtportalen Information Svavelticka Laetiporus sulphureus Orsakar brunröta hos framförallt ek och är ofta orsak till att stamhåligheter bildas. Viktig för många insekter. Tallticka Phellinus pini Ullticka Phellinus ferrugineofuscus Vågticka Spongiporus undosus C Tallticka visar på skyddsvärda tallbestånd med höga naturvärden. Där den väer förekommer ofta flera andra ovanliga och rödlistade arter. Väer på granlågor med kvarsittande bark. Orsakar vitröta. Väer ofta på omkullfallna granar och stubbar och orsakar brunröta. 21

22

23

24 Hemsida: E-post: Telefon väel: Huvudkontor: Calluna B, Linköpings slott, Linköping