UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER I FODERPRODUKTIONEN

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER I FODERPRODUKTIONEN"

Transkript

1 RAPPORT 2009:2 UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER I FODERPRODUKTIONEN UNDERLAG TILL KLIMATCERTIFIERING AV ANIMALISKA LIVSMEDEL Christel Cederberg

2

3 INNEHÅLL Inledning Växthusgaser i foderproduktionen Fossil koldioxid, CO Lustgas, N2O Direkta lustgasemissioner Indirekta lustgasemissioner Produktion av handelsgödselkväve Kol i mark Foderproduktion, konventionell Foderspannmål Grovfoder ensilage och hö Ärter/åkerbönor Rapsprodukter Sojamjöl Biprodukter från sockerindustrin Palmkärnexpeller Övriga råvaror Foderproduktion, ekologisk Förslag till kriterier, konventionellt foder Generellt för hela gårdens foderproduktion Kväve Energi Specifikt för enskilda foderprodukter Grovfoder Spannmål (odling på mjölkgården) Spannmål (generellt odlad, d v s inköpt) Rapsprodukter Sojamjöl Ärter/åkerbönor Biprodukter från sockerindustrin Palmkärnexpeller Övriga råvaror Förslag till kriterier, ekologiskt foder Generellt för hela gårdens foderproduktion Kväve Energi Referenser Personliga meddelanden... 26

4

5 INLEDNING Denna rapport är en del i projektet Klimatmärkning för mat. Detta projekt initierades av KRAV och Svenskt Sigill under 2007, och syftet är att minska klimatpåverkan genom att skapa ett märkningssystem för mat där konsumenterna kan göra medvetna klimatval och företagen kan stärka sin konkurrenskraft. Projektet drivs av KRAV och IP Sigill kvalitetssystem i samverkan med Milko, Lantmännen, LRF, Scan och Skånemejerier. Även Jordbruksverket medverkar som adjungerad i projektet. (www.klimatmarkningen.se) Våren 2008 uppdrog projektet åt SIK Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB att arbeta fram regelförslag för klimatcertifiering av Foderproduktion. Ansvarig utförare har varit Christel Cederberg, och projektets beställare har varit Anna Richert på Svenskt Sigill och Zahrah Ekmark, KRAV. Denna rapport om foderproduktion skall utgöra en kunskapsgrund för kriterieförslag för mjölk-, kött- och äggproduktion. Rapporten syftar till att identifiera kritiska punkter i foderproduktionens livscykel med avseende på produkternas klimatpåverkan. Utifrån denna analys ska kriterier för en klimatcertifiering av foderproduktion (växtodling) föreslås. Utgångspunkten är främst publicerade livscykelanalyser (LCA) av produkterna, kompletterad med annan relevant forskning och kunskapsunderlag. Kapitel 1 ger en allmän bakgrundsbeskrivning av vilka växthusgaser som är relevanta i foderproduktion medan kapitel 2 och 3 mera specifikt beskriver konventionell respektive ekologisk produktion av foder. Förslag till kriterier för klimatcertifiering av foderproduktion presenteras i kapitel 4 för konventionell produktion och i kapitel 5 för ekologisk. 1 VÄXTHUSGASER I FODERPRODUKTIONEN Produktionen av foder har stor betydelse för de totala utsläppen av växthusgaser i animaliska livsmedels livscykel. För ägg, kyckling- och griskött utgör de vanligen ca % av utsläppen t o m gårdsgrind, för mjölk och nötkött ca %. Att det blir en relativt mindre andel för idisslarna beror på att metan från fodersmältning utgör den dominerande andelen av de totala utsläppen för mjölk och nötkött. Fossil koldioxid (CO2) och lustgas (dikväveoxid, N2O) är de helt dominerande växthusgaserna i foderproduktionen. CO2 kommer från användningen av fossila bränslen, framförallt diesel i traktorer och skördemaskiner, olja i torkningsprocesser och naturgas i tillverkningen av handelsgödselkväve. I leden efter gården släpps CO2 ut i samband med olika foderprocesser, bl a torkning viktigt och vid transporter. Lustgas avgår från åkermark när kväve omsätts i marken, detta benämns direkta emissioner. Förluster av reaktivt kväve (ammoniak och kväveläckage från åkermark) från jordbrukssystem leder indirekt till att andra ekosystem släpper ut N2O eftersom en ökad kvävedeposition leder till ökad N2O-avgång (indirekta N2O-emissioner). I gödselindustrin sker utsläpp av N2O när ammoniak oxideras till salpetersyra för att producera nitrathaltiga gödselmedel. Markanvändning och förändrad markanvändning (LULUCF 1 ) är globalt sett den största utsläppskällan av växthusgaser i foderproduktionen. Steinfeld m fl (2006) beräknar att den globala animalieproduktionen årligen släpper ut drygt 7, ton koldioxidekvivalenter 2 vilket motsvarar ca 18 % av de totala globala utsläppen. Av dessa utsläpp bedöms drygt en tredjedel (ca 2, ton), utgöras av CO2 från skogsskövling med syfte att expandera 1 LULUCF: Land use, land use changes and forestry enligt IPCC:s nomenklatur. Den del av klimatrapporteringen som beaktar upptag och utsläpp av CO2 från markanvändning (även skog) 2 Koldioxidekvivalenter: en omräkning för att kunna jämföra olika klimatgasers växthusverkan, i föreliggande rapport har vi använt omräkningstalen 1 kg metan (CH4) till 23 kg CO2 och 1 kg lustgas (N2O) till 296 kg CO2 1

6 odlingarna av betesmarker och fodergrödor i Sydamerika. Markanvändning för foderproduktion kan också vara positiv för kolbalansen, och i dessa fall är marken en kolsänka, i motsats till en källa för utsläpp som vid avskogning. Permanenta, välskötta gräsmarker är den markanvändning i jordbruket som har bäst förutsättning att fungera som kolsänka. 1.1 FOSSIL KOLDIOXID, CO2 Utsläppen av fossil CO2 är helt avhängig hur mycket och vilken typ av fossila bränslen som används, se Tabell 1.1 som visar utsläppsdata för de vanligaste fossila bränslena som används för värmeproduktion och som drivmedel. Karaktäristiskt för de fossila bränslenas totala klimatpåverkan (d v s från utvinning till förbränning i t ex panna eller motor) är att växthusgasutsläpp domineras helt av koldioxidutsläpp som sker vid slutanvändningen av bränslena. Detta skiljer dem från biobränslen, som t ex skogsflis, salix, halm, RME (rapsmetylester) och biogas, där förbränningen kan anses vara koldioxidneutral 3 men där framställningen kan stå för betydande växthusgasutsläpp, framförallt om den inkluderar utsläpp från odling av en energigröda. Vid värmeproduktion med fossila bränslen ger stenkol de högsta koldioxidemissionerna per energienhet medan naturgas ger lägst utsläpp. Detta beror på skillnader i bränslenas kemiska sammansättning. Valet av bränsle får därmed stor betydelse för koldioxidutsläppen vid t ex torkning av foder, ett sådant exempel är torkad betmassa (t ex Betfor) som i Sverige torkas med naturgas medan kol kan användas som energikälla i andra länder. Dessutom kan verkningsgraden variera mellan olika pannor, vilket medför att bränslebehovet kan variera mellan t ex olika torkanläggningar. Genom att använda biobränslen som t ex flis och halm blir nettoutsläppen av växthusgaser från förbränningen av bränslena mycket små, men istället ökar betydelse av växthusgasutsläpp som sker vid insamling, transport och eventuell odling av grödor (t ex energiskog). För flis från skogsbränslen kan man räkna med att växthusgasutsläppen vid insamling och transport motsvarar några gram CO2-ekv per MJ skogflis, medan utsläppen från hela produktionskedjan av energiskogsflis (Salix) kan ligga på ca 10 g CO2-ekv per MJ salixflis (Uppenberg m fl 2001; Börjesson, 2006). Diesel är det dominerande drivmedlet i livsmedelskedjan. De växthusgasutsläpp som redovisas för diesel och bensin i Tabell 1.1 gäller utan tillsats av biodrivmedel. Nu ökar dock låginblandningen av biodrivmedel i fossila bränslen som ett sätt att få in mer förnybar energi i transportsektorn och minska dess växthusgasutsläpp. År 2007 innehöll t ex mer än 90 % av bensinen som användes i transportsektorn 5 % etanol och tvåtredjedelar av dieseln upp till 5 % FAME (fettsyrametylestrar). I Sverige sker låginblandningen främst med spannmålsetanol eller brasiliansk sockerrörsetanol och FAME i form av RME (rapsmetylester) (Energimyndigheten, 2008). Även om förbränningen av dessa biodrivmedel kan anses vara koldioxidneutral medför odlingen av råvarorna utsläpp av olika växthusgaser. Utsläppsnivåerna varierar dock mycket beroende på vilka råvaror som använts, emissioner från markanvändning, hur resurskrävande och effektiv odlingen är, vilka bränslen som använts i de olika processerna och vad eventuella biprodukter från drivmedelsframställningen används till. Resultat från livscykelanalyser tyder på att de totala växthusgasutsläppen från produktion av etanol kan variera mellan ca g CO2-ekv/MJ etanol, där sockerrörsetanol ligger i det lägre intervallet och spannmåls- eller majsetanol som framställts med en stor andel fossila bränslen ligger i det högre intervallet (Berglund m fl 2008). De beräknade utsläppen från spannmsålsetanol kan dock bli låga under förutsättning att etanolfabriken drivs med biobränseln, biprodukterna (drank och halm) utnyttas väl ur klimatsynpunkt ( t ex att dranken används som foder och ersätter soja) och spannmålsodlingen sker effektivt med låga totala växthusgasutsläpp (Börjesson, 2008). Motsvarande resultat för RME varierar mellan ca g CO2-ekv/MJ RME (Börjesson m fl 2008). 3 Detta förutsätter att CO2 binds i ny biomassa motsvarande den mängd CO2 som frigörs vid förbränningen av biomassan. 2

7 Tabell 1.1 Utsläpp av CO2 vid tillverkning och användning av fossila bränslen ur ett livscykelperspektiv Bränsle Värmevärde Totalt Produktion (g CO2/MJbränsle) Slutanvändnin g (g CO2/MJbränsle) (g CO2 /MJbränsle) (g CO2- ekv /MJbränsle ) 2 (kg CO2/l) Diesel 3 35,3 (MJ/l) 8, ,8 Bensin 4 31,4 (MJ/l) ,75 Naturgas 5 39,7 (MJ/m 3 ) 5, ,6*10-3 Eldningsolj 35,8 (MJ/l) 8, ,96 a 6 Stenkol 7 27,2 (MJ/kg) 6, ) Avser det lägre värmevärdet (Naturvårdsverket, 2007). 2) Vid produktion och slutanvändning av bränslena kan det även ske utsläpp av metan och lustgas. Utvinning av naturgas och kol kan t ex ge upphov till betydande metanutsläpp. Dessa utsläpp kan dock variera mycket t ex beroende var och hur bränslena utvinns, slutanvändningsområden och på hur effektiv förbränningen är. 3) Emissioner från produktion av diesel enligt (ELCD, 2008) och från slutanvändningen i lastbil enligt (Concawe m fl, 2007). Avser diesel utan inblandning av biodrivmedel (t ex FAME). Kväveoxidemissionerna kan antas vara högre från en arbetsmaskin än en lastbil, vilket innebär att de totala växthusgasutsläppen från en traktor blir högre per energienhet, eller ca 92 g CO2-ekv/MJ diesel (Naturvårdsverket, 2007; ELCD, 2008) 4) Emissioner från produktion av bensin enligt (ELCD, 2008) och från slutanvändningen i personbil enligt (Concawe m fl, 2007). Avser bensin utan inblandning av etanol. 5) Emissioner från produktion av naturgas (inkl. trycksättning och transport 1000 km, vilket bedöms vara Europeiskt medel) enligt (Concawe m fl, 2007) och slutanvändning i form av stationär förbränning enligt (Naturvårdsverket, 2007). 6) Emissioner från produktion av eldningsolja (light fuel oil) enligt (ELCD, 2008) och från slutanvändning i form av småskalig, stationär förbränning enligt (Naturvårdsverket, 2007). 7) Emissioner från produktion av stenkol enligt (Concawe m fl, 2007) och slutanvändning i form av stationär förbränning enligt (Naturvårdsverket, 2007). 1.2 LUSTGAS, N2O DIREKTA LUSTGASEMISSIONER Bildning av lustgas i marken sker genom naturliga processer (så kallad nitrifikation och denitrifikation) när kväve i ammonium- och nitratform omsätts i marken. I dessa processer sker små förluster av N2O, storleken bestäms framförallt av kvävetillgången samt markens vattenhalt och temperatur. Även om det endast är enstaka kilogram N2O som förloras per hektar vilket är en liten andel i förhållande till de stora kväveflöden som finns i jordbruket idag har de stor betydelse eftersom lustgas är en så kraftfull växthusgas (1 kg motsvarar ca 300 kg CO2). Just vattenfaktorn förefaller vara viktig för hur förlusterna blir (Dobbie & Smith 2003; Fletchard m fl 2007). När markens porsystem är vattenfyllt till % är förutsättningarna för N2O-bildning mest optimala (förutsatt att det finns lättlösligt kväve i marken). Att lustgasavgången i så stor omfattning styrs av klimatologiska faktorer gör att det är mycket svårt att förutsäga hur stora förlusterna blir på ett enskilt fält vid en specifik kvävegiva. Det finns europeiska fältförsök där man har haft samma kvävegiva i samma gröda och mätt N2Oavgång under en rad av år och fått stor variation i förluster mellan olika år p g a olika nederbörd och därmed olika vattenhalt i fält (Flechard m fl, 2007). Ett exempel på dessa variationer visas i Tabell 1.2 från en undersökning i England där N2Oavgången mättes på 12 försöksplatser (Dobbie & Smith 2003). De högsta uppmätta utsläppen registrerades på tre slåttervallar i juni till augusti, varav en av försöksplatserna uppvisade en mycket stor emission, totalt 27,6 kg N2O-N/ha. Vallen på denna försöksplats hade fått den högsta N-givan i undersökningen (427 kg N/ha) och vattenhalten i markens porsystem understeg inte någon gång under året 60 %. Tabell 1.2 Utsläpp av lustgas från åkermark i England med olika grödor (Dobbie & Smith 2003) Gröda Antal Emission kg N2O-N/ha och år, medelvärde Emission, kg N2O- N/ha och år, variation 3

8 Slåttervall 9 9,7 1,7-27,6 Höstsäd 2 1,9 0,7-1,2 Potatis 1 2,4 - Jungkunst m fl (2006) sammanställde mätningar av N2O-avgång från åkermark från ett stort antal försöksplatser över hela Tyskland. I denna sammanställning varierade tillförda kvävegivor från kg N/ha och uppmätta förluster varierade mellan 0,04 17,1 kg N2O- N/ha, se Tabell 1.3 Tabell 1.3 Utsläpp av lustgas från åkermark i Tyskland med olika markanvändning (Jungkunst m fl 2006) Gröda Antal Emission, kg N2O- N/ha och år, medelvärde Emission, kg N2O- N/ha och år, variation Ogödslad jordbruksmark 27 1,27 0,04-3,4 Gödslade gräsmarker 23 1,99 0,3-10 Gödslad åkermark (ej vall) 79 4,66 0,07-17,1 I EU-projektet GreenGrass mättes avgången av växthusgaser från vallar och betesmark på 10 olika försöksplatser i Europa från gräsmarker med olika gödslingsintensitet och användningsområden. Intensivt odlade system var klart större källor till N2O-emissioner än extensivt brukade gräsmarker, se Tabell 1.4. Hög N-giva gav ofta höga emissioner men det fanns också försöksplatser där hög N-giva inte systematiskt innebar höga emissioner. I dessa försök föreföll även betesdrift vara en faktor som ökar N2O-emissionen vilket kan tyda på närvaron av hotspots av N2O produktion via kontinuerligt och punktvis tillförd urin o träck från djuren och klövtramp som ökar jordpackningen. Denna beteseffekt observerades framförallt på de gödslade gräsmarkerna och var inte systematisk. Tabell 1.4 Utsläpp av lustgas från gräsmarker i Europa (Fletchard m fl 2007) Typ av gräsmark Emission, medel kg N2O-N/ha och år Emission, median kg N2O-N/ha och år Emission, variation kg N2O-N/ha och år 1 Gödslad och betad 1,77 0,74 0,0-6,4 Gödslad och obetad 0,95 0,56 0,0-3,5 Ogödslad och betad 0,48 0,17 0,0-1,3 Ogödslad och obetad 0,32 0,19-0,4 1,2 1) negativt värde innebär upptag av lustgas I marken Som tydligt framgår av dessa exempel på mätningar av N2O-avgång i fält är variationerna stora och detta beror framförallt på variationer i klimat som påverkar markens vattenhalt och temperatur samt variationer inom fält. Den modell som nästan uteslutande används idag för att beräkna utsläppen, internationellt och i Sverige, är Klimatpanelens riktlinjer (IPCC 1997; 2006). Denna beräkningsmodell tar endast hänsyn till tillförseln av kväve till marken och vi vet att det inte bara är tillförseln av N till marken som driver emissionsprocesserna av N2O. Markens vattenhalt och temperatur är två andra drivkrafter som särskilt lyfts fram av forskare i nyare publikationer. Detta innebär att osäkerheten är stor i beräkningarna och med största sannolikhet stämmer de inte överens med verkligheten, utan skall endast ses som en grov indikator på hur stora N2O-emissionerna kan vara. Samtidigt är N-tillförseln en av de styrande faktorerna som avgör hur mycket N2O som kan förloras från åkermarken och en faktor som lantbrukaren har stora möjligheter att styra över. I framtiden kommer vi sannolikt att ha bättre modeller som tar hänsyn till flera faktorer vid beräkning av lustgasutsläpp från åkermarken. 4

9 INDIREKTA LUSTGASEMISSIONER Med de indirekta lustgasemissioner avses lustgas som bildas i andra ekosystem, men som orsakas av kväve som förlorats från jordbrukssystemet. Detta kväve kommer dels från luftburna utsläpp i form av ammoniak (framförallt från djurhållningen) och kväveoxider och dels av vattenburna utsläppen via utlakning och ytavrinning av nitrat. Via denitrifikation och nitrifikation kommer sedan delar av detta kväve att omvandlas till lustgas i andra delar av ekosystemet. De indirekta lustgasemissionerna beräknas dock, med dagens kunskap, vara relativt små i jämförelse med de direkta lustgasemissioner som sker från jordbruksmark PRODUKTION AV HANDELSGÖDSELKVÄVE I produktionen av kvävegödsel sker utsläpp av CO2 och lustgas i produktionen av nitrathaltiga gödselmedel. Det mest förekommande gödselmedlet, ammoniumnitrat, som består till lika delar av ammonium- och nitratkväve släpper ut ca 6,8 kg CO2-ekvivalenter i produktionen i dag (Tabell 1.5). Kalksalpeter har högre utsläpp per kg N eftersom allt kväve är nitratform, men det är endast små mängder kalksalpeter som används i jordbruket i dag. Genom reningsteknik kan de största mängderna lustgas i processerna tas bort samt även fossilbränsleanvändningen effektiviseras, detta innebär kraftigt minskade utsläpp per kg handelsgödsel. Tabell 1.5 Utsläpp av växthusgaser i produktion av handelsgödselkväve Gödseltyp och teknik Utsläpp, Kommentar kg CO2-ekv per kg N Ammoniumnitrat (t ex N27) (dagens teknik I EU) 6,8 Varav drygt 60 % av utsläpp är N2O (Jensen & Kongshaug 2003) Kalksalpeter (dagens teknik I EU) 10 Högre utsläpp per kg N eftersom allt N är i nitratform (Jensen & Kongshaug 2003) Ammoniumnitrat, bästa 3 Brendrup, F pers medd 2007 möjliga teknik Ammoniumnitrat, bästa tillgängliga teknik enligt EU IPPC 4 4 Erlingsson, M remissvar 2008 Ammoniumnitrat är det helt dominerande kvävegödselmedlet i Europa. Som ett medeltal för dagens produktion i europeisk gödselindustri anges en emission om 6,8 kg CO2-ekv/kg N (Jensen & Kongshaug 2003) vilken utgörs av 2,2 kg CO2 och 4,6 kg N2O omräknat som CO2- ekv. Med bästa möjliga teknik bedöms dessa utsläpp reduceras till 3 kg CO2-ekv/kg N (1,7 kg CO2 och 1,3 kg N2O omräknat som CO2-ekv) (Bendrup F, pers medd 2007). Bästa möjliga teknik innebär således en kraftig reduktion av lustgasutsläppen men också en effektiviserad energianvändning i processen vilket leder till lägre CO2-utsläpp. Helt nya gödselfabriker har en potential till att komma ner till ett utsläpp på 2,5 kg CO2-ekv/kg N (Brendrup F, pers medd 2007). Bästa tillgängliga teknik idag där även ekonomi har beaktats har definierats vid en utsläppsnivå om 4 kg CO2-ekv/kg N som ammoniumnitrat, se not 4 längst ned. 1.3 KOL I MARK Den mest använda modellen för att beräkna förändringar i åkermarkens kolförråd under svenska förhållande är ICBM (Introductory Carbon Balance Model) som beräknar hur mycket kol en åkermark avger eller binder under ett 30-årsperspektiv (NV 2007). Parametervärden i modellen har hämtats från långliggande ramförsök vid SLU och svenska långtidsförsök. ICBMmodellen samt långliggande fältförsök i norra Europa har använts för att analysera olika odlingsåtgärders påverkan på markens kolförråd (Kätterer & Andrén, 1999). Denna studie visade att den enskilda åkermarkens potential att öka eller minska kolförråd till stor del 4 Bästa tillgängliga teknik enligt EU IPCC Reference Document on Best Available Techniquies (BAT) for the Manufacture of Large Volume Inorganic Chemicals Ammonia, Acids and Fertilisers och refererat till remissvar till första omgången kriterier för klimatmärkning (Mogens Erlingsson, Yara) 5

10 bestäms av markens odlingshistoria. Om det ingående kolförrådet är högt (t ex genom upprepad stallgödsling eller flerårig vallodling) så kommer kol i marken att minska vid en övergång till odling av ettåriga grödor. Detta i motsats till en åkermark med ett lågt ingående kolförråd där t o m en ensidig spannmålsodling med bortförsel av halm är en odlingsmetod som kan leda till ökande kolförråd. För att använda modellen med ett säkert resultat måste man alltså ha god kännedom om åkermarkens mullhalt (startvärde), huruvida det är en minerogen eller organogen jord samt var i landet åkermarken finns. Modellen räknar sedan på olika scenarier, t ex om halm plöjs eller om stallgödsel tillförs. Svårigheten med att kvantifiera förändringar i kolförråd i åkermarken (mineraljordar) ligger i att förändringarna oftast är relativt små (några 100 kg C/ha och år) jämfört med de totala förråden om ton C/ha. Även med en modell typ ICBM-modellen kan det vara svårt att göra beräkningar som är tillräckligt relevanta. Ingångsvärdet för markens kolförråd (startvärdet mullhalt) är viktigt och detta kan variera inom ett enskilt fält och i än högre grad på en gård. Problemen med att korrekt fastställa den ursprungliga mullhalten i marken samt att sedan kunna verifiera och säkerställa förändringar i kolförrådet orsakat av odlingsmetoder gör att det är mycket svårt att konstruera kriterier som leder till garanterat säkert uppbyggnad av kol i åkermarken. I dagsläget bedöms det inte som realistiskt att utveckla kriterier som säkert kan leda till koluppbyggnad i mineraljord. När det gäller åkermark som är organogen (d v s mulljordar) är situationen annorlunda. Mätningar av gasutbyte mellan mark och atmosfär i Finland visar på kolförluster från odlade mulljordar om 4 6 ton C/ha och år (Maljanen m fl 2007) vilket stämmer med de ganska grova beräkningar som har gjorts i den svenska klimatrapporteringen. Utsläppen av koldioxid vid odling av mulljord bedöms kunna kvantifieras med rimlig säkerhet och skulle därmed kunna ingå som ett kriterium i ett system för klimatcertifiering av livsmedel. Ett problem är i så fall att klart och entydigt definiera om en åkermark är mulljord eller mullrik mineraljord, gränsen mellan mulljord och mineraljord är i praktiken ganska diffus. De sämsta grödorna på mulljord ur klimatsynpunkt är hackgrödor, därefter kommer spannmål och minst har långliggande vallar. Det skall dock påpekas att även vallodling på mulljordar ger stora utsläpp - ca 4 t C/ha har uppmätts i finska försök - jämfört med vallodling på mineraljord. Så frågeställningen om mulljordar skall tillåtas i ett klimatcertifieringssystem av livsmedel är faktiskt aktuell även i fodergrödor. Detta är en övergripande fråga måste diskutera väl i ett klimatcertifieringssystem. Om mulljord skall tas ur produktion, skall detta ske med hjälp av ett certifieringssystem eller nationellt genom t ex förbud av odling alt väldigt goda ersättningar för att upphöra odling av mulljord? Resultaten från de finska försöken understryker att om mulljordar skall tas ur odling för att minska kolutsläppen från åkermark måste man väl studera vilka åtgärder som skall tas till för att reducera utsläppen så mycket som möjligt. Passiv igenväxning är sannolikt ingen lämplig åtgärd. Fältförsöken från Finland tyder på betydande kolförluster (ca 3 t C/ha och år) från mulljordar som övergetts för år sedan och som fått växa igen passivt. Det finns flera internationella studier som visar på en betydande kolinlagring i permanenta gräsvallar. Utifrån dessa studier kan man sannolikt skatta att ett rimligt spann för kolinlagring i de svenska permanenta betesmarkerna (så kallade naturbetesmarker) ligger mellan kg C/ha och år, dock med betoningen att effekten är klimatberoende och att kolsänkan är mindre riktigt torra år. Det är önskvärt att naturbetesmarkerna i Sverige nyttjas så långt som möjligt, inte bara med tanke på kolinlagring men också för den biologiska mångfalden. Det bör diskuteras om det är möjligt att införa någon typ av kriterium som leder till ökad användning av naturbetesmarken i ett certifieringssystem. Problemet är dock att sätta ett generellt krav som skall gälla hela landet, eftersom marktypen naturbetesmark har olika utbredning i olika delar av landet. T ex i Norrland finns det liten andel naturbetesmark så här skulle det bli svårt att efterfölja ett generellt krav på användning av naturbetesmark. Frågan bör diskuteras vidare. 6

11 2 FODERPRODUKTION, KONVENTIONELL En LCA-databas för konventionella fodermedel har nyligen ställts samman vid SIK. I denna beskrivs miljöpåverkan, definierad som resursuttag och emissioner, i foderproduktionen fram till foderfabrik för de mest förekommande konventionella fodermedlen i Sverige idag (Flysjö m fl, 2008). GWP-beräkningarna 5 från foderdatabasen ligger till grund för detta kapitel. Indata för svenska fodermedel har ställts samman ifrån dagens skördenivåer enligt SCB-statistik och gödselgivor har stämts av emot den senast publicerade gödselstatistiken (SCB 2006). Utsläppen av direkta och indirekta N2O-emissioner beräknas enligt de senaste riktlinjerna från IPCC (2006). Produktionen av maskiner och byggnader ingick inte för jordbruksdelen. Detta har dock liten betydelse för GWP-beräkningar eftersom andra utsläpp än fossil CO2 dominerar denna del av livscykeln (Frischknecht m fl 2007). I Tabell 2.1 visas ett exempel på hur GWP-beräkningarna fördelar sig mellan olika delar av produktionen av 1 kg höstvete som foderspannmål. Tabell 2.1 Indata för beräkningsexempel, odling av höstvete (i Västra Götaland) Parameter Använt värde Skörd, höstvete, kg/ha Utsäde, kg/ha 220 Diesel fältmaskiner, l/ha 83 Torkning (19 till 14 % vh), l/ha 56 Kvävetillförsel, mineralgödsel-n, kg N/ha stallgödsel-n, kg N/ha N i skörderester, Kg N/ha Direkt emission, lustgas, kg N2O-N/ha 2 Indirekt emission, lustgas, kg N2O-N/ha 0,31 Mineralgödsel, P, kg/ha K, kg/ha Övrigt: smörjolja, el torkning, bekämpningsmedel Mindre mängder, se Flysjö m fl (2008) Transport till foderfabrik 150 km med lastbil, 90 % lastgrad I Tabell 2.2 visas hur de beräknade utsläppen fördelas mellan de olika momenten i produktionen av fodervete; dels per hektar och dels per kg fodervete. Tabell 2.2 GWP beräkningar, fördelade på olika delar av produktionen (växtodling och transport) GWP, kg CO2-ekv/ha GWP, gram CO2-ekv/kg % fördelning GWP/kg vete vete* Diesel ,2 Olja, torkning ,8 Produktion, mineralgödselkväve ,5 Produktion,P o K- gödsel ,6 Direkta N2Oemissioner Indirekta N2Oemissioner ,6 Övrigt i växtodlingen ,8 Transport t foderfabrik ,5 Totalt * Utsädet nettoberäknades så GWP per kg vete är beräknad på bruttoskörd minus utsädesmängd 5 GWP=global warming potentials, d v s växthusgasutsläppen omräknade till CO2ekv och presenterade per kg fodermedel 7

12 Som framgår av Tabell 2.2 så domineras utsläppsbilden av utsläpp från produktion av mineralkvävegödsel och direkta emissioner av N2O i fält, d v s produktion och användning av N-gödsel står för ca 70 % av de totala utsläppen. 2.1 FODERSPANNMÅL I Figur 2.1 visas GWP-beräkningarna per kg foderspannmål vilka beskriver ett medeltal av dagens situation. GWP-talen är beräknade för de tre viktigaste spannmålsslagen; höstvete, havre och korn samt uppdelade för de tre regionerna Skåne (S), Västra Götaland (V) och Mälardalen inkl Östergötland (Ö). Beräkningsexemplet i Tabell 2.2 är alltså höstveteodlingen i Västra Götaland gram CO2-ekv. per kg spannmål N2O CO2 0 odling höstvete (S:V:Ö) odling havre (S:V:Ö) odling korn (S:V:Ö) transport Figur 2.1 GWP-resultat för foderspannmål (höstvete, havre och korn) i södra S, västra V och östra Ö Sverige Spannmålsodlingens utsläpp av växthusgaser beräknas till g CO2-ekv/kg (Figur 2.1) med något lägre värde för höstvete vilket beror på högre skördenivå jämfört med havre och korn. Utsläpp av fossil CO2 står för knappt en tredjedel av de totala utsläppen och de fossila CO2-utsläppen kan delas upp i odlingen (diesel samt olja för torkning) som motsvarar ca 50 % av utsläppen och mineralgödselproduktion ca 35 %. Utsläppen av lustgas står för ca % av odlingens totala utsläpp, dessa fördelas mellan i) utsläpp vid produktion av mineralgödsel (35 %), ii) direkta markemissioner (ca 55 %) och iii) indirekta N2O-emissioner (ca 10 %). Transport av spannmål till foderfabrik (150 km lastbil) ger ett utsläpp om ca 17 g CO2-ekv/kg spannmål vilket motsvarar knappt 5 % av hela produktionens utsläpp. Möjlig förändring: BAT mineralgödsel effektivisering diesel och kvävegödsel Exempelberäkning för GWP-utsläpp per kg vete i Tabell 2.2 motsvaras av höstvete i Väst, se Figur 2.1. På några års sikt är det rimligt att mineralgödselkväve producerad med Bästa möjliga teknik (BAT), motsvarande ett utsläpp om ca 3 kg CO2-ekv/kg N (se Tabell 1.5) finns på marknaden. Vidare är det rimligt med effektiviserad användning av diesel och N-gödsel i växtodling (t ex satsning på ECO-driving, strikt tillämpning av rekommenderade N- gödselgivor) och vi uppskattar att det är möjligt att reducera diesel- och kvävegödselanvändning med 10 % med oförändrad skördenivå. Användning av BAT-gödsel och 10 % effektivisering beräknas ge en minskad GWP-belastning per kg foderspannmål med drygt 30 % jämfört med nuläge enligt Figur

13 2.2 GROVFODER ENSILAGE OCH HÖ I foderdatabasen jämfördes grovfoder odlat på enbart gräsvallar och på blandvallar där kvävebehovet skiljer sig åt eftersom baljväxterna i blandvallarna bidrar till biologisk N-fixering. Ungefär hälften av de svenska vallarna gödslas årligen med stallgödsel och därför var inputen av stallgödsel relativt stort för dessa foderprodukter i databasen, dock lika för gräsoch blandvall. Skörden för vallarna i databasen är 7 ton TS/ha efter skördeförluster och tillförd handelsgödsel är i medeltal för en treårsvall 115 kg N/ha i gräsvallen och 55 kg N/ha i blandvallen. För grovfodret inkluderades även utsläpp av emissioner från lagring och utfodring av ensilage och hö p g a skillnader mellan dessa system. Rundbalsensilage kräver mycket plast, medan plansilo kräver betong (cement) i anläggningen och tornsilo metall. Det dominerande utsläppet av växthusgaser utgörs av N2O i samband med vallodlingen (Figur 2.2 ). Gräsvallen har ett högre bidrag av såväl N2O som CO2, eftersom en större mängd handelsgödselkväve har använts. Utsläppen kommer då dels från gödselproduktion (N2O och CO2) och dels från direkta markemissioner (N2O). För torkning eller ensilering av vallen till hö respektive ensilage kommer utsläppen enbart från CO2 vid förbränning av fossila bränslen. Det är mycket små skillnader mellan olika ensileringssystem (rundbal, plansilo, tornsilo) medan hö har något lägre. Detta beror på att energianvändningen i höhanteringen till stor del utgörs av el (höfläkt). 350 gram CO2-ekv. per kg ts grovfoder gräsvall blandvall hö rundbal plansilo tornsilo N2O CO2 Figur 2.2 Utsläpp av växthusgaser vid produktion av ett kg grovfoder (torrsubstans) För att erhålla det totala utsläppet av växthusgaser från ett kg grovfoder skall alltså stapeln för odling (gräs alternativt blandvall) adderas till en stapel för lagringsteknik (t ex plansilo). Ett kg ts gräsvall i plansilo har således inneburit ett utsläpp om knappt 370 g CO2-ekv/kg medan blandvallen i plansilo har bidragit med lite drygt 280 g CO2-ekv/kg. Att välja en blandvall i stället för en gräsvall och anpassa kvävegivan efter rekommendationerna om lägre kväveanvändning i vall innebär således att de beräknade utsläppen av växthusgaser per kg ensilage/hö minskas med %. 2.3 ÄRTER/ÅKERBÖNOR Jämfört med flera andra fodermedel så står N2O för mindre andel av det totala utsläppet av växthusgaser från ärter/åkerbönor. Detta beror på att inget handelsgödselkväve används vilket reducerar utsläppen av N2O (och även CO2). Dessutom beräknas N2O-bidraget från fält bli lägre eftersom inget gödselkväve appliceras. Det kväve som tillförs marksystemet är N i de 9

14 kväverika skörderesterna som brukas ned efter skörd och internationell litteratur visar att det sällan överstiger 1 kg N2O-N/ha i förluster (Rochette & Janzen 2005). Foderdatabasen visar på utsläpp vid produktion av åkerböna i intervallet g CO2- ekv/kg, se Figur 2.3. Den mest viktiga förbättringsåtgärden för denna gröda är att höja skördarna som är lågt räknade i foderdatabasen men som baseras på nuvarande skördestatistik. Avkastningen är satt till drygt 3 t/ha i östra och västra Sverige och 2,5 t/ha i södra Sverige. Dessutom är utsädesmängden hög, 250 kg/ha, så i Skåne erhålls alltså endast 2,25 t/ha som effektiv foderprodukt. Sett över en längre tid (20 år) har mycket litet hänt med avkastningsökningen i ärter/åkerbönor men från praktiken vet vi att skördar på 4-5 t/ha är helt realistiska och inte var ovanliga på 1980-talet. I praktisk foderproduktion används ärter/åkerbönor ofta i samodling med spannmål och skördas ofta som ett grovfoder. Erfarenheter visar på höga ts-skördar av sådana blandningar med små/inga insatser av handelsgödsel. Foderdatabasen har inga beräkningar av detta odlingsalternativ men det är jämförbart med ensilage i blandvall (se Figur 2.2) eller ensilage i ekoodling (se Tabell 3.3). 250 gram CO2-ekv. per kg ärt/åkerböna odling syd odling väst odling öst transport N2O CO2 Figur 2.3 Utsläpp av växthusgaser vid produktion av ett kg ärter/åkerbönor 2.4 RAPSPRODUKTER Beräkningar för rapsprodukter grundas på medeltonnet raps i Sverige som består till drygt hälften av höstraps och knappt hälften av vårraps. Skördenivån för höstraps i medeltal varierar mellan drygt 3 3,3 t/ha beroende på var i landet odlingen är och 2,1 t/ha för vårraps. GWP-talet för ett kg rapsfrö ligger på knappt 800 g CO2 -ekv/kg rapsfrö, se Figur 2.4. Det senaste årets höga rapspriser har medfört att helt (oprocessat) rapsfrö i mycket liten utsträckning används i utfodringen, det är i stället det proteinrika rapsmjölet som är den viktiga foderprodukten. 10

15 gram CO2-ekv. per kg rapsfrö odling transport TOTALT Figur 2.4 Utsläpp av växthusgaser vid produktion av ett kg helt rapsfrö Den största volymen rapsfrö i Sverige processas i AAK, Karlshamn där den extraheras, olja utvinns och det proteinrika rapsmjölet värmebehandlas och produkten ExPro erhålls vilken nästan uteslutande används till mjölkkornas foder. För att fördela miljöpåverkan av odlingen och processningen mellan olja och rapsmjölet har ekonomisk allokering använts, vilket innebar att 72 % av påverkan allokeras till oljan och 28 % till proteinfodret. Som framgår av Figur 2.5 så uppgår utsläppen av växthusgaser till ca 460 g CO2-ekv/kg rapsmjöl när råvaran är svensk och processning samt transport sker enligt de förhållanden som gäller för extraktionen i AAK idag. Som framgår av Figur 2.5 är utsläppen från processningen mycket små, i extraktionen i AAK används till största delen biobränslen som energikälla samt svensk medel-el. gram CO2-ekv. per kg rapsmjöl (ExPro) odling processning transport TOTALT N2O CO2 Figur 2.6 Utsläpp av växthusgaser i produktionen av ett kg ExPro (rapsmjöl) En hel del rapsmjöl importeras eftersom oljeväxtodlingen inte är tillräckligt stor för att uppfylla proteinfoderbehovet. Detta rapsmjöl kommer från norra Europa, ofta från Tyskland. Där har det extraherats med hexan, precis som i Karlshamn, men inte processat med den metod som används och tagits fram i Karlshamn (patenterad för Expro) för att förbättra utnyttjandet av 11

16 proteinet i rapsmjölet för idisslare. Det importerade rapsmjölet används därför framförallt hos de enkelmagade djuren som inte drar nytta av Expro-fodrets speciella egenskaper anpassat för idisslarna. Databasen innehåller inte några beräkningar för importerat rapsmjöl. Det är rimligt att anta odlingen är relativt lik som i Sverige och att N2O från N-gödslingen är det dominerande bidraget. När det gäller utsläpp från extraktion och transporter är dessa sannolikt något högre, dels p g a längre avstånd, dels p g a det sannolikt används mera fossila bränslen i extraktionsprocesserna på kontinenten. Det förekommer även att raps kallpressas i mindre anläggningar på gårdar där en rapskaka erhålls som fodermedel. Denna metod skiljer sig från hexan-extraktionen i det att oljeutvinningen är lägre och mera olja hamnar i foderdelen, det blir således ett mera energioch fettrikt proteinfoder, men proteinet utnyttjas inte lika bra som det i Expro för idisslare. När denna produkt är odlad som medeltonnet svensk raps kan dess utsläpp i odlingen jämföras med databasen (se Figur 2.5) men utsläppen från extraktion och transporter blir lägre om rapskakan används lokalt där den har odlats och även processas där. Vid kallpressning sker ingen extraktion eller värmebehandling och energibehovet utgörs av el. Kvävegivan är hög i rapsodlingen och har stort utslag i GWP-beräkningen för Expro. N2O från direkta markemissioner orsakat av kvävegödsling tillsammans med utsläpp av N2O och CO2 i samband med kvävegödselproduktion står för 65 % av de totala GWP utsläppen per kg ExPro. Om kvävegödseln endast utgörs av BAT N-gödsel så minskas de totala utsläppen i produktionen av ExPro (tom foderfabrik) med ca 16 %. 2.5 SOJAMJÖL Hela produktionen av soja (odling, processer, transporter) ger ett GWP-tal om drygt 800 g CO2-ekv/kg sojamjöl, se Figur 2.6. Även om båttransporterna över Atlanten är mycket effektiva, blir utsläppen från transportdelen ändå relativt stor, och här spelar transporterna i Brasilien en relativt stor roll (långa avstånd). I odlingsdelen är CO2 från markemissioner orsakad av förändrad markanvändning inkluderad, eftersom sojaodling leder till att markens mullförråd bryts ned. Lustgasutsläppen är relativt små för detta proteinfoder vilket har samma förklaring som ärter/åkerbönor; sojan fixerar själv sitt kväve och därför behövs i stort sett inget handelsgödselkväve. I GWP-beräkningarna för sojamjöl ingår inte utsläpp orsakade av avskogning för att erhålla mer mark för att odla soja. Det är mycket svårt att beräkna dessa utsläpp eftersom osäkerheterna är många. En viktig osäkerhetsfaktor är kolinnehållet i den ursprungliga skogen i Amazonas i Brasilien, här är variationerna stora mellan olika referenser och variationerna är stora i verkligheten, d v s ett hektar regnskog kan ha varierande mängder kol bundet i biomassan. Vidare måste markanvändningen efter avskogning beaktas under ett antal år. Efter avskogning i Amazonas kan marken användas för att odla åkergrödor eller som betesmark och markanvändningen kan växla däremellan. Ett vanligt fenomen är att marken överges efter några års odling och skog kan åter börja växa (sekundär skog). Då blir marken återigen en kolsänka, kol tas upp. Slutligen skall så utsläppen från avskogningen fördelas över ett antal produkter (åkergrödor för foderproduktion, och betesmark som slutligen blir kött) som produceras på marken efter avskogningen och fördelning skall göras över en viss tidsperiod. Det är därmed mycket svårt att fördela utsläppen från avskogning till produkterna som är skyldiga till avskogningen och alla typer av estimat måste ses som grova uppskattningar. I databasen Ecoinvent ingår en grov uppskattning för CO2-utsläpp orsakat av avskogning vid odling av soja i Brasilien. Om detta utsläpp läggs till våra GWP-beräkningar för produktionen av sojamjöl, ökar utsläppet till totalt ca 1,5 kg CO2-ekv/kg sojamjöl, d v s med drygt 0,6 kg CO2/kg soja. Återigen skall dock osäkerheten i denna siffra betonas, men den ger ändå en indikation om betydelsen av förändrad markanvändning orsakad av expansion av åkermark i regnskog. 12

17 gram CO2e per kg sojamjöl odling processning transport TOTALT N2O CO2 grön CO2 svart Figur 2.6 Utsläpp av växthusgaser i produktionen av ett kg sojamjöl. CO2 grön är CO2 från mark efter förändrad markanvändning och CO2 svart CO2 från fossila bränslen 2.6 BIPRODUKTER FRÅN SOCKERINDUSTRIN Torkad betfiber (även betfor), HP-massa och melass är biprodukter från sockerindustrin och viktiga fodermedel i svensk mjölkproduktion. Runt ton torrsubstans betfiber konsumeras årligen av nötkreaturen och runt hälften av detta är importerat. Ungefär 30 % av torrsubstansen från ett hektar sockerbetor blir foderprodukter. Ekonomin i sockerbetsodlingen ligger i sockret och när vi gör en ekonomisk allokering för att fördela miljöpåverkan mellan socker och biprodukter, läggs därmed större delen av miljöpåverkan på sockret. Därför blir inte odlingen den stora delen för detta foder utan istället är det torkningen av betfiber som är det belastande steget för denna foderråvara. GWPberäkningarna i foderdatabasen för svenska förhållanden ger ett estimat på ca 550 g CO2- ekv per kg betfiber transporterad till foderfabrik. Av denna belastning står utsläppen vid torkningen för runt 60 % av betfiberns klimatpåverkan, odling för 30 % och transporter för 10 %, se Figur 2.7. Valet av energikälla i torkprocessen har stor betydelse för betfiber/betfors GWPtal. I Sverige används naturgas i torkningen. Om energikällan istället hade utgjorts av hälften kol och olja, så hade utsläppen i processteget varit 50 % högre jämfört med Figur 2.6, d v s de totala utsläppen hade hamnat på ca 675 g CO2-ekv per kg, förutsatt att den andra stegen utförs relativt lika. Den importerade betfibern kommer företrädesvis från Östersjöregionen så transporterna är relativt nära. Det är alltså viktigt att betona att när vi diskuterar den importerade betfiberns miljöprestanda vad gäller utsläpp av växthusgaser, är transportutsläppen relativt ointressanta eftersom betfibern företrädesvis kommer från närområdet (Östersjöregionen). Det är torkprocessen (dess effektivitet) och val av energikälla som är av absolut störst betydelse. 13

18 600 gram CO2-ekv. per kg betfiber CH4 N2O CO2 0 odling processning transport TOTALT Figur 2.7 Utsläpp av växthusgaser i produktionen av ett kg betfiber (Sverige) HP-massa är betmassa som ensileras med en del melass (d v s ingen torkning) och som framförallt används till mjölkfoderstater och till viss del ersätter grovfoder (vall). När vi väljer ekonomisk allokering (d v s det mesta av miljöbelastningen från odlingen läggs på produkten socker) och antar att HP-massan har transporterats med lastbil 200 km till gård från Örtofta sockerbruk, så blir GWP-talet lägre än 240 g CO2-ekv per kg ts. Detta kan jämföras med GWPtalen för olika typer av ensilage (jämför Figur 2.2). HP-massa är ett ur klimatsynpunkt bra grovfoder. 2.7 PALMKÄRNEXPELLER Palmkärnexpeller (PKE) ingår framförallt i foder till nötkreatur. PKE är en biprodukt från framställningen av palmolja och palmkärnolja. Av de totala produkterna från 1 hektar oljepalm utgörs drygt 10 % av ts-massan av PKE, det ekonomiska värdet är väsentligt lägre, endast ca 3 % av inkomsten från oljepalmen utgörs av denna foderbiprodukt. GWP-utsläppen för 1 kg PKE, transporterat till foderfabrik i Sverige, uppgår till ca 800 g CO2- ekv per kg (se Figur 2.8). I beräkningarna har antagits att 4 % av palmodlingen sker på mulljordar vilket bidrar till majoriteten av utsläppen i odlingssteget och motsvarar över en tredjedel av utsläppen (ca 24 % N2O och ca 10 % CO2) sett till hela kedjan. I processerna ingår rening av avfall från oljefabriken och i denna process sker utsläpp av metan och det är framförallt detta som bidrar till utsläppen i processteget. 14

19 gram CO2-ekv. per kg PKE CH4 N2O CO2 grön CO2 svart 0 odling processning transport TOTALT Figur 2.8 Utsläpp av växthusgaser i produktionen av ett kg palmkärnexpeller (PKE). CO2 grön representerar nettoutsläpp av CO2 från biologiska processer och CO2 svart CO2 från fossila bränslen I GWP-beräkningarna för PKE i Figur 2.8 ingår inte CO2-utsläpp orsakade av avskogning. Som tidigare diskuterats under sojamjöl, är det svårt att göra dessa beräkningar p g a bl a variationer i kolinnehåll i biomassan i den ursprungliga vegetationen. Grova beräkningar enligt Ecoinvents databas visar att om dessa utsläpp skulle inkluderas skulle belastningen öka till 1,1 kg CO2-ekv per kg PKE (inklusive kol från mark vid förändrad markanvändning samt CO2 utsläpp vid avskogning). Anledningen att ökningen inte blir så stor är att det mesta av miljöbelastningen i odlingen allokeras till palmoljan vilken ger det stora ekonomiska utfallet vid odling av oljepalm. 2.8 ÖVRIGA RÅVAROR Övriga fodermedel av betydelse i kraftfoder i dag är vegetabiliska fetter, drank (biprodukt från etanolproduktion), vetekli, majsglutenmjöl, mineraler och syntetiska aminosyror. Tabell 2.3 visar GWP-talen för dessa råvaror beräknade i SIK:s LCA-foderdatabas med undantag för uppskattningen för syntetiska aminosyror där data aminosyror avser metionin (Strid Eriksson 2005). Syntetiska aminosyror har högt GWP-tal per kg produkt men ingår i mycket små mängder i fodret till enkelmagade djur. T ex i foder till äggproduktionen ingår syntetiska aminosyror (metionin och lysin) med ca 0,2 % av den totala produkten. Viktigt att påpeka vad gäller foderråvarorna i Tabell 2.3 används dessa i långt mindre volymer än grovfoder, spannmål, soja, rapsprodukter, betfiber och palmkärnexpeller i utfodringen i Sverige i dag. Tabell 2.3 GWP-tal för råvaror i kraftfoderproduktion som ingår i mindre volymer Produkt Gram CO2-ekv/kg Vegetabiliska fetter Agrodrank 300 Vetekli 135 Majsglutenmjöl 1100 Mineralfoder 800 Syntetiska aminosyror

20 3 FODERPRODUKTION, EKOLOGISK SIK:s LCA-foderdatabas innefattar endast konventionella fodermedel. Det finns otillräckligt med indata om odlingsinsatser i ekologisk odling, som t ex gödsling, maskininsatser i praktisk drift. Däremot finns det skördestatistik för de vanligaste grödorna. För att göra några GWPberäkningar för ekologiska fodermedel har vi utgått från två typväxtföljder och med dessa som grund gjort uppskattningar för rimliga växthusgasutsläpp i produktionen av några viktiga fodermedel efter samma metodik som i den konventionella foderdatabasen. För ekologisk produktion gäller det att studera hela växtföljden eftersom den lättlösliga mineralgödseln inte är tillåten i denna odlingsform och man jobbar med stallgödsel, N-fixerande grödor och växtföljdseffekter, d v s att efterföljande grödor kan leva på en bra förfrukt. Med hjälp av erfarna ekorådgivare har vi ställt samman två växtföljder, en för mjölkgård i södra Sverige (Tabell 3.1) och en för växtodlingsgård utan djur (Tabell 3.2) där en del av grödorna blir foder i den ekologiska animalieproduktionen. Med dessa växtföljder som underlag har vi gjort beräkningar för att vilka rimliga GWP-tal som några ekologiska fodergrödor kan ha. Tabell 3.1 Växtföljd på en ekologisk mjölkgård (10 år) År Gröda Gödsel Kg N-tot/ha Skörd, t/ha Skörd, % av konventionell 1 Spmål o ärt + insådd Nötflyt/fast 100 4,5 (helsäd) 2 Vall I Nej 5,5 Ca 80 3 Vall II Nötflyt 100 5,5 Ca 80 4 Vall III Nötflyt Ca 40 5 Höstraps Nötflyt Vårsäd + insäd (helsäd) Nötflyt/fast 100 5,5 7 Vall I 5,5 Ca 80 8 Vall II Nötflyt 100 5,5 Ca 80 9 Vall III Nötflyt 100 3, Rågvete 3,5 60 I växtföljden på den ekologisk mjölkgården är 60 % av arealen i vall som får 25 t/ha flytgödsel år två och tre. Skördenivån är ca 80 % av konventionell år 1 och 2, och % år 3. Precis som för den konventionella vallen (se kap 2.2) är det ett tvåskördesystem, samma dieselanvändning har satts för de båda odlingssysten. Till de två insåningsgrödorna läggs stallgödsel, effekten av denna stallgödsel utnyttjas av första årets vall som dessutom innehåller klöver, därför får förstaårsvallen ingen stallgödsel. Rågvete odlas efter vall och har en mycket bra plats i växtföljden. Därför läggs ingen stallgödsel till denna gröda ( lever på förfruktseffekter ), skördenivån är 60 % av konventionell skörd. Dieselanvändningen har ökats från 70 till 95 l/ha vilket beror på att vi räknar 2 extra stubbearbetningar för att bekämpa fleråriga ogräs i växtföljden samt två körningar med ogräsharv. Höstrapsen odlas efter vallbrott och får flytgödsel i växande gröda på våren, skörden beräknas till 2/3-delar av konventionell. Tabell 3.2 Växtföljd på en ekologisk växtodlingsgård (7 år) År Gröda Tillfört N från N från Skörd, t/ha % av konv Biofer, kg N/ha nedplöjd gröngödsling 1 Havre + insådd Gröngödsling, nedplöjs 0 3 Höstraps Höstvete+insådd , Slåttervall, en skörd bortförs 6 Höstvete ,

UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER VID PRODUKTION AV

UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER VID PRODUKTION AV RAPPORT 2009:4 UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER VID PRODUKTION AV NÖTKÖTT UNDERLAG TILL KLIMATCERTIFIERING Ulf Sonesson, Christel Cederberg and Maria Berglund INNEHÅLL 1 Inledning...1 2 Klimatpåverkan av nötköttsproduktion

Läs mer

Lokal produktion och konsumtion av baljväxter i Västra Götaland

Lokal produktion och konsumtion av baljväxter i Västra Götaland SIK-rapport Nr 756 2006 Lokal produktion och konsumtion av baljväxter i Västra Götaland Jennifer Davis Ulf Sonesson Anna Flysjö September 2006 SIK SIK-rapport Nr 756 2006 Lokal produktion och konsumtion

Läs mer

SIK-rapport Nr 783 2008. Livscykelanalys (LCA) av svenska ägg (ver.2) Ulf Sonesson Christel Cederberg Anna Flysjö Boel Carlsson

SIK-rapport Nr 783 2008. Livscykelanalys (LCA) av svenska ägg (ver.2) Ulf Sonesson Christel Cederberg Anna Flysjö Boel Carlsson B SIK-rapport Nr 783 2008 Livscykelanalys (LCA) av svenska ägg (ver.2) Ulf Sonesson Christel Cederberg Anna Flysjö Boel Carlsson SIK-rapport Nr 783 2008 Livscykelanalys (LCA) av svenska ägg (ver.2) Ulf

Läs mer

Rapport Soja som foder och livsmedel i Sverige. konsekvenser lokalt och globalt

Rapport Soja som foder och livsmedel i Sverige. konsekvenser lokalt och globalt Rapport Soja som foder och livsmedel i Sverige konsekvenser lokalt och globalt Innehåll 1. Förord 1 2. Användning av soja i Sverige 2 2.1 Soja som livsmedel 2 2.2 Soja som foder 4 2.3 Aktörer inom import

Läs mer

Hur liten kan livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan vara år 2050?

Hur liten kan livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan vara år 2050? Hur liten kan livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan vara år 2050? ett diskussionsunderlag om vad vi äter i framtiden Foto: Shutterstock Foto: Shutterstock Foto: Ulf Nylén Foto: Shutterstock Varför har

Läs mer

FORSKNINGSRAPPORT Rapport nr: 1 2013-01-01 Närproducerat foder fullt ut till mjölkkor - en kunskapsgenomgång

FORSKNINGSRAPPORT Rapport nr: 1 2013-01-01 Närproducerat foder fullt ut till mjölkkor - en kunskapsgenomgång FORSKNINGSRAPPORT Rapport nr: 1 2013-01-01 Närproducerat foder fullt ut till mjölkkor - en kunskapsgenomgång Anders H Gustafsson Christer Bergsten Jan Bertilsson Cecilia Kronqvist Helena Lindmark Månsson

Läs mer

Jordbruk som håller i längden

Jordbruk som håller i längden Jordbruk som håller i längden Hur ska vi bedriva ett hållbart jordbruk som kan ge mat åt 9 miljarder? Hur ska vi bäst hushålla med mark, vatten, växtnäring, energi och gener? Förslagen till produktionstekniska

Läs mer

Behov av nya mål och åtgärder för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet

Behov av nya mål och åtgärder för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet Behov av nya mål och åtgärder för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet Utredningen förordar ett överordnat samhällsmål för ekologisk produktion och ett riktmål inom landsbygdsprogrammet 2014-2020.

Läs mer

KliMATfrågan på bordet. KliMATfrågan på bordet

KliMATfrågan på bordet. KliMATfrågan på bordet KliMATfrågan på bordet KliMATfrågan på bordet Mat åt nio miljarder hur ska vi fixa det i ett nytt klimat? Och hur påverkar maten i sin tur klimatet? Hur ska vi äta klimatvänligt? Är det moraliskt fel att

Läs mer

MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN

MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN Del 2. Bakgrundsinformation och Stefan Uppenberg, Mats Almemark, Magnus Brandel, Lars-Gunnar Lindfors, Hans-Olof Marcus, Håkan Stripple, Alexandra Wachtmeister, Lars Zetterberg

Läs mer

VÄXTNÄRINGENS FLÖDE GENOM JORDBRUK OCH SAMHÄLLE

VÄXTNÄRINGENS FLÖDE GENOM JORDBRUK OCH SAMHÄLLE E K O L O G I S K T L A N T B R U K N R 2 9 F E B R U A R I 2 0 0 0 VÄXTNÄRINGENS FLÖDE GENOM JORDBRUK OCH SAMHÄLLE vägar att sluta kretsloppen Artur Granstedt Centrum för uthålligt lantbruk 1 Ekologiskt

Läs mer

Det subventionerade köttet. Rapport. Det subventionerade köttet. Finansiera ekosystemtjänster i jordbruket med en klimatavgift på kött

Det subventionerade köttet. Rapport. Det subventionerade köttet. Finansiera ekosystemtjänster i jordbruket med en klimatavgift på kött Rapport Det subventionerade köttet Finansiera ekosystemtjänster i jordbruket med en klimatavgift på kött 1 Februari 2015 Omslagsfoto: Thinkstock Författare: David Kihlberg, Naturskyddsföreningen Layout:

Läs mer

Betor till socker eller biogas var ligger vinsten? Av Anette Bramstorp, HIR Malmöhus på uppdrag av Biogas Syd November 2010

Betor till socker eller biogas var ligger vinsten? Av Anette Bramstorp, HIR Malmöhus på uppdrag av Biogas Syd November 2010 Betor till socker eller biogas var ligger vinsten? Av Anette Bramstorp, HIR Malmöhus på uppdrag av Biogas Syd November 2010 Betor till socker eller biogas var ligger vinsten? Av Anette Bramstorp, HIR

Läs mer

Livscykelanalys av svenska biodrivmedel

Livscykelanalys av svenska biodrivmedel Institutionen för teknik och samhälle Avdelningen för miljö- och energisystem Livscykelanalys av svenska biodrivmedel Pål Börjesson, Linda Tufvesson & Mikael Lantz Rapport nr 70 Maj 2010 Adress Box 118,

Läs mer

Hampa som bränsleråvara

Hampa som bränsleråvara JTI-rapport Lantbruk & Industri 341 Hampa som bränsleråvara Förstudie Martin Sundberg Hugo Westlin JTI-rapport Lantbruk & Industri 341 Hampa som bränsleråvara Förstudie Hemp as a biomass fuel preliminary

Läs mer

Koldioxidvärdering av energianvändning

Koldioxidvärdering av energianvändning Koldioxidvärdering av energianvändning Vad kan du göra för klimatet? Underlagsrapport Statens Energimyndighet 1 Förord Flera av Energimyndighetens medarbetare har under flera år arbetat med att försöka

Läs mer

Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling

Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling 1 Denna bok är författad av Profu AB och kan beställas från: Profu i Göteborg AB Götaforsliden 13 nedre 431 34

Läs mer

Mer biogas! Realisering av jordbruksrelaterad biogas

Mer biogas! Realisering av jordbruksrelaterad biogas Mer biogas! Realisering av jordbruksrelaterad biogas 2009-06-24 Vår referens Liselott Roth, Nina Johansson & Johan Benjaminsson Grontmij AB Besök Norra Bulltoftavägen 65 A E-post liselott.roth@grontmij.se

Läs mer

Den svenska kött- och mjölkproduktionens inverkan på biologisk mångfald och klimat

Den svenska kött- och mjölkproduktionens inverkan på biologisk mångfald och klimat Den svenska kött- och mjölkproduktionens inverkan på biologisk mångfald och klimat skillnader mellan betesbaserade och kraftfoderbaserade system Betesbaserad köttproduktion är viktig för biologisk mångfald

Läs mer

Förslag till en sektorsövergripande biogasstrategi

Förslag till en sektorsövergripande biogasstrategi Förslag till en sektorsövergripande biogasstrategi Slutrapport ER 2010:23 Statens energimyndighet Upplaga: 35 ex ER 2010:23 ISSN 1403-1892 Förord Regeringen uppdrog genom beslut 2009-07-02. N2009/53/3573/E

Läs mer

Vilka är möjligheterna att klara sig utan importerade proteinfodermedel till gris?

Vilka är möjligheterna att klara sig utan importerade proteinfodermedel till gris? Vilka är möjligheterna att klara sig utan importerade proteinfodermedel till gris? Av: Jenny Bengtsson, Erik Jönsson, Tobias Neselius och Lina Olsson SLU-handledare: Kristina Andersson, Institutionen för

Läs mer

Med klimatfrågan i fokus

Med klimatfrågan i fokus Med klimatfrågan i fokus Förnyelsebara bränslen CO 2 -neutrala Transporter Innehåll Förord, Leif Johansson Förnyelsebara bränslen en översikt Sju alternativ med olika förutsättningar Klimatpåverkan Energieffektivitet

Läs mer

Röda EU-tema. Nr 81. Jonas Sjöstedt. EMU: fakta, argument. Djurindustrin. och myter. och klimatet. EU blundar och förvärrar. Jens Holm & Toivo Jokkala

Röda EU-tema. Nr 81. Jonas Sjöstedt. EMU: fakta, argument. Djurindustrin. och myter. och klimatet. EU blundar och förvärrar. Jens Holm & Toivo Jokkala Röda EU-tema Nr 81 Jonas Sjöstedt EMU: fakta, argument Djurindustrin och myter och klimatet EU blundar och förvärrar Jens Holm & Toivo Jokkala Röda EU-tema nr 8, Djurindustrin och klimatet EU blundar och

Läs mer

Ställ krav för klimatsmartare transporter

Ställ krav för klimatsmartare transporter Ställ krav för klimatsmartare transporter KNEG Resultatrapport 2014 KNEG Klimatneutrala godstransporter på väg Innehåll FÖRORD 5 SAMMANFATTNING 7 INLEDNING 9 DAGSLÄGE OCH MÅLBILD 10 SEKTORN 10 KNEG 17

Läs mer

Import av brännbart avfall från England i ett miljöperspektiv

Import av brännbart avfall från England i ett miljöperspektiv Import av brännbart avfall från England i ett miljöperspektiv En miljösystemstudie för avfallsförbränningen i Linköping med fokus på klimatpåverkan 2012-02-14 Sammanfattning Att minska uppkomsten av avfall,

Läs mer

Var kommer den från och vart tar den vägen?

Var kommer den från och vart tar den vägen? Sojan Var kommer den från och vart tar den vägen? En redovisning för WWF Sverige November 2002 Bitte Rosén Nilsson, Bo Tengnäs Innehåll Förord... 2 1 Introduktion... 3 2 Sojabönans ursprung och historik...

Läs mer

Jordbruksverkets syn på gårdsstödsreformen och de nationella val som behöver göras

Jordbruksverkets syn på gårdsstödsreformen och de nationella val som behöver göras 1 YTTRANDE Dnr 3.4.17 11374/2013 2013-11-04 Jordbruksverkets syn på gårdsstödsreformen och de nationella val som behöver göras Landsbygdsdepartementet har bett Jordbruksverket om verkets syn på gårdsstödsreformen

Läs mer

Uppdrag energikartläggning av de areella näringarna

Uppdrag energikartläggning av de areella näringarna Uppdrag energikartläggning av de areella näringarna Redovisning av Energimyndighetens, Skogsstyrelsens, Jordbruksverkets, Fiskeriverket och Sametingets regeringsuppdrag Jo 2009/1596 enligt regeringsbeslut

Läs mer

Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013

Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013 Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013 Innehållsförteckning FÖRORD VILKA SVAR HAR VI FÅTT? BIOLOGISK BEHANDLING Skräddarsydd insamling för varje kommun Plaster

Läs mer

2030 på väg mot ett mer hållbart energisystem

2030 på väg mot ett mer hållbart energisystem 2030 på väg mot ett mer hållbart energisystem Konsekvenser av mål för 2030 ER 2014:22 Böcker och rapporter utgivna av Statens energimyndighet kan beställas via www.energimyndigheten.se Orderfax: 08-505

Läs mer