Kultursamverkansmodellen

Transkript

1 Kultursamverkansmodellen Samverkansrådets roll och vision

2 Ny modell för fördelning av statliga bidrag Riksdagen fattade i december 2009 beslut om att införa en ny modell för fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet, den trädde succesivt i kraft från Enligt den nya modellen, som benämns kultursamverkansmodellen, ska landstingen/regionerna ta fram en regional kulturplan som bland annat utgör underlag för statens bidragsgivning. Detta ska ske i samverkan med länets kommuner, kulturlivet och civilsamhället. Den regionala kulturplanen är en flerårig plan för hur kulturverksamheten ska bedrivas i regionen/landstinget, hur man vill att de statliga pengarna ska användas samt hur kulturverksamheterna ska finansieras av kommuner och landsting. Omdaningen av den regionala kulturpolitiken förutsätter ett närmare samarbete mellan de olika myndigheter och organisationer som har ekonomi och/eller starka intressen i kultursamverkansmodellen. Lösningen på det var att regeringen bildade ett samverkansråd som består av de 9 parter som finns beskrivna i broschyren. I Samverkansrådet diskuteras frågor av gemensam karaktär i relation till den regionala nivån. Spännvidden i de frågor som parterna hanterar är mycket stor, men det finns alltid gemensamma frågeställningar och intressen. Samverkansrådets uppgift är enligt Kulturrådets instruktion att samordna de nationella kulturpolitiska intressena inom ramen för kultursamverkansmodellen. Några skarpare begränsningar för Samverkansrådets uppdrag finns inte. Den mest själv-

3 klara är att inför beslut om årliga bidrag till landstingen i Kulturrådet styrelse ta ställning till kulturplaner och de kompletteringar som kommit in. Andra frågor som diskuteras är kulturens roll i samhällsplaneringen, de nationella minoriteternas ställning, förutsättningarna för civilsamhälle och kulturskapare m.m. Samverkansrådet är en unik företeelse som börjar hitta sin form och sitt arbetssätt. Det framstår ganska klar att nio verksamhetschefer, var och en med djup kunskap inom sitt område, tillsammans är en kraft att räkna med. Det är uppenbart att Samverkansrådet har en viktig roll att fylla när det gäller den nationella kulturpolitiken. Parterna i Samverkansrådet är övertygade om behovet av en tydlig nationell kulturpolitik, som en garanti för att kulturen verkligen blir tillgänglig för alla och att de nationella minoriteterna värnas. Genom kulturplanerna får Samverkansrådet överblick över alla konst- och kulturområden och det blir möjligt att se över gränserna och var man kan hitta samordningsprojekt, både mellan olika regioner och inom olika konst- och kulturområden. Sådant som de enskilda regionerna har svårt att uppmärksamma utifrån sina perspektiv och sin djupa regionala kunskap. Myndigheter och organisationer i Samverkansrådet: Kulturrådet (ordförande), Konstnärsnämnden, Kungliga biblioteket, Länsstyrelserna, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksteatern, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Svenska filminstitutet.

4 Våra olika erfarenheter och kunskaper är en styrka för den nationella kulturpolitiken Samverkansrådet är en unik företeelse som naturligtvis utgör en kulturpolitisk kraft. Det är ganska självklart att nio verksamhetschefer, var och en med djup kunskap inom sitt område, tillsammans blir en kraft att räkna med. Kennet Johansson, generaldirektör för Kulturrådet, är ordförande i Samverkansrådet som är inne på sitt tredje verksamhetsår. För honom har samarbetet med regionerna alltid varit en prioriterad fråga. Han kom till Kulturrådet med erfarenhet från både Västra Götaland och Region Skåne och en klar ambition att stärka det regionala samarbetet. Samverkansrådet fanns med som en bärande idé i kultursamverkansmodellen redan i betänkandet Spela samman. Där föreslog utredningen att det skulle inrättas ett samverkansråd som ett forum för information och avstämning i samband med dialogerna och beslut om medelsfördelning. Värt att notera är att kultursamverkansmodellen, som ursprungligen är tänkt att stärka regionerna, även stärkt statens roll. Det står klart för alla att Samverkansrådet har en viktig roll att fylla för den nationella kulturpolitiken. Nationell överblick Samverkansrådet träffas ca fyra gånger om året. Rådets främsta uppgift är att ta ställning till de regionala kulturplanerna och se till att de olika konst- och kulturformerna finns representerade, så att alla medborgarna har möjlighet att ta del av dem. Genom Samverkansrådets nationella överblick kan de bedöma vilka projekt som verkar över de regionala gränser och vilka samordningsvinster som finns. Överblicken utgör ryggraden i modellen och det är från det perspektivet vi bland annat måste värna minoriteterna och ha beredskap att reagera om vi ser orättvisor eller andra problem. Att Samverkansrådet består av nio personer med olika prioriteringar, inriktningar och specialintressen ser Kennet Johansson som en tillgång och inte som ett problem. Det är i mötet mellan dessa olika personer som nya tankar och idéer kan födas. Där skapas förståelse och kunskap

5 Kennet Johansson, generaldirektör för Kulturrådet. för andra konst- och kulturområden. Och även en möjlighet att se nya samarbetsområden och nya former för dialog. Det viktiga är naturligtvis att vi enas kring vårt uppdrag i Samverkansrådet och att vi där drar åt samma håll. Alla måste vi anstränga oss för att se över gränserna och utanför våra egna intresseområden och det tycker jag att vi lyckas väl med. Dialogen i centrum Kennet Johansson återkommer ofta till dialogen och hur berikande det är att människor från olika områden talar med varandra och utbyter åsikter. Kultursamverkansmodellen innebär också att även regionerna måste stärka dialogen med kommunerna, kulturskaparna och civilsamhället. Alla vinner på att diskutera och debattera och det ser jag som en av de stora vinsterna med hela modellen. Kulturfrågorna har fått en större träffyta i samtalet och på den politiska agendan. Vi vet att ett rikt kulturliv för många positiva effekter med sig. Det bidrar till att skapa empatiska och solidariska människor, som utvecklar demokratin och som gör landet attraktivt. Och i det sammanhanget gör Samverkansrådet skillnad!

6 Kultursamverkansmodellen synliggör kulturens breda genomslag Konstnärsnämnden har en lite annorlunda roll i Samverkansrådet eftersom vi inte bidrar med några pengar till modellen. Vårt bidrag är istället att lyfta konstnärernas förutsättningar att utöva sin konst. Ann Larsson, kanslichef för Konstnärsnämnden sedan nio år tillbaka, ser med tillförsikt på kultursamverkansmodellen och Samverkansrådets utveckling. Man måste tillåta modellen att få fäste och ta fart innan man utvärderar den och kräver resultat. Om man har en positiv förväntan kan man vila i processen och inte vara så snabb med omdömen! Ann Larsson betonar att kultursamverkansmodellen och bidragsgivningen bara utgör en liten del av statens gemensamma satsning på kultur. De totala resurserna och det arbete som kulturmyndigheterna tillsammans omfattar är betydligt mer än det som ligger inom modellen. Viktig bidragsgivning, som den till de fria grupperna sker utanför modellen. Dessutom ligger fortfarande hela det stöd som Konstnärs nämnden tillsammans med Författarfonden hanterar till i Sverige verksamma konstnärer inom alla konstområden, utanför modellen. Vi får inte glömma bort den aspekten. Om vi gör det blir bilden väldigt skev och förminskar allt det andra som sker. Därför är det viktigt att vi aldrig ställer behovet av nationell kulturpolitik i motsatsförhållande till regional eller lokal kulturpolitik. Förändrade förutsättningar för konstutövare Under senare år har förhållandena för konstutövare förändrats radikalt i landet. I takt med att allt färre institutioner har råd med en fast ensemble, ökar gruppen av frilansande konstnärer som måste kunna verka under acceptabla former. Alla regioner vill att konstnärer ska vara verksamma och helst även bo i regionen, men det måste då finnas förutsättningar för att verka lokalt. Annars utarmas även institutionerna runt om i

7 Ökar intresse i regionerna Ann Larsson betonar Samverkansrådets betydelse för utvecklingen av kulturen och kulturpolitiken. Nio verksamhetschefer som samlas kontinuerligt och lär känna varandra och varandras områden är unikt i sitt slag. Det är i sig ett signalvärde som lyfter statens förhållande till regionerna inom kulturområdet. Vi märker ett tydligt ökat intresse för konstnärspolitiken i regionerna. Allt fler efterfrågar hjälp med att bygga upp men även att se och stärka den infrastruktur som man har och som gagnar konstutövarna och möjliggöra nyskapande. Ann Larsson, kanslichef för Konstnärsnämnden. landet som återkommande är i behov av att anställa eller engagera frilansare. Det är viktigt att synliggöra konstnärpolitiken på regional nivå. Det här är problem som är generella för hela landet och där Ann Larsson påpekar vikten av den överblick som finns i Samverkansrådet. Genom kulturplanerna träder en tydlig bild fram. Konstnärernas villkor måste stärkas för att hela landet ska kunna få tillgång till konst och kultur av hög kvalitet. Samverkansrådet har gett Ann Larsson en ny inblick i andra områden som biblioteksfrågor och kulturarvsområdet. Tack vare modellen har hon blivit påmind om det breda genomslag som kulturpolitiken har över hela landet. Det är imponerande att vi arbetar med sådan bredd i hela landet. Sverige är ett land som sjuder av kultur. Tack vare kultursamverkansmodellen har kulturen tagit ett steg upp på den politiska agendan.

8 Demokratifrågorna förenar oss med kulturen Gunilla Herdenberg utsågs till riksbibliotekarie i mars 2012, och tog då över ansvaret för Kungliga biblioteket i Stockholm. Det är ett stort uppdrag som bland annat handlar om att ha en nationell överblick över biblioteksområdet, samt främja samverkan och utveckling inom området. Vi har samverkan med andra inskrivet i vårt uppdrag, säger hon med ett leende. Så att samverka är inget nytt för oss. Men Samverkansrådet är en ny företeelse, som jag känner fortfarande ligger i sin linda och inte har nått sin fulla potential. Det tar alltid tid innan nya modeller hittat sin form och medlemmarna lär känna varandra. Genom Samverkansrådet får jag insyn i de övriga kulturmyndigheternas uppdrag och verksamhet och det är jag glad över. Kulturplanerna öppnar fönster in i den världen och på sikt är jag övertygad om att vi kommer att hitta allt fler samarbetsområden. Viktigt med nationell kulturpolitik För Gunilla Herdenberg är det viktigt med en tydlig nationell kulturpolitik som garanterar medborgarna en rättvis och jämn fördelning av de kulturella insatserna. Att inte alla statliga pengarna hamnar i en region eller att vissa särintressen antingen glöms bort eller får orimligt stora proportioner. Biblioteken har idag en mångfactetterad roll och bibliotekariens yrke har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Arbetsområdet spänner över ett brett fält, allt från kvalificerad informationssökning i forskningssammanhang till arbete med flerspråkig litteratur för de allra minsta. Vår verksamhet ryms huvudsakligen inom Utbildningsdepartementet, påpekar hon. Biblioteken har en stark koppling till både forskning och fortbildning. Enligt min uppfattning är bibliotekens viktigaste uppgift att verka för demokrati genom yttrandefrihet, tryckfrihet och informationsfrihet. Och där bidrar bibliotekarien med kunskap om informationssökning och källkritik.

9 Bärare av samhällsstruktur Gunilla Herdenberg betonar bibliotekens betydelse som garant för alla människors tillgång till fri och oförvanskad information, som leder till kunskap. Det är kanske det jag brinner mest för idag. Där ser jag biblioteken som bärare av en viktig samhällsstruktur som måste utvecklas ännu mer. Internets intåg i vardagen har bidraget till lättillgänglig information, men vem vet vad som är sant eller falskt? Kan man säga att informationen är fri när man vet att sökmotorerna ägs av kommersiella intressen och pengar styr vad som kommer först på söklistan? I demokratifrågan ser Gunilla Herdenberg naturliga kopplingar till kulturen och Kulturrådets uppdrag. Redan idag har Kungliga biblioteket nära samarbete med Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet och genom Samverkansrådet ser hon goda möjligheter att hitta nya kontaktvägar. Jag hoppas att Samverkansrådet ska komma så långt att vi en dag kan enas om områden som är eftersatta och behöver prioriteras. Då skulle jag verkligen se att vi lyckats med vårt uppdrag! Gunilla Herdenberg, riksbibliotekarie vid Kungliga biblioteket. Biblioteken är kanske våra mest tillgängliga offentliga rum. Biblioteken erbjuder fri tillgång till information, kunskap och kultur en förutsättning för ett starkt och gott samhälle. Här ser jag den största drivkraften för arbetet i Samverkansrådet. Genom regionbibliotekens arbete bidrar staten på ett konstruktivt sätt till biblioteksverksamhet i Sveriges samtliga kommuner.

10 Kultursamverkansmodellen kan bli förebild för fler reformer Kurt Ekelund, länsråd på Länsstyrelsen i Södermanlands län, har varit aktiv i Samverkansrådet sedan starten. Med ett par veckor kvar av sitt yrkesverksamma liv, där han arbetar bland annat som samordnare av kulturmiljöfrågor inom Länsstyrelsen, ser han goda utvecklingsmöjligheter för Samverkansrådet. Kultursamverkansmodellen är, i stora drag, en lyckad reform som gör kulturfrågorna intressanta för politiker i hela landet, konstaterar han. Stegvis sker en förändring där kulturfrågorna fogas in i övriga politikområden. Från sin plats i Samverkansrådet upplever han ett visst glapp mellan de nationella kulturpolitiska målen och regionernas ambitioner i kulturplanerna. Det krävs en mycket tydligt dialog mellan staten, i det här fallet Samverkansrådet, och regionerna för att bryta ner målen till regional nivå och omsätta dem till konkret handling. Det är ett svårt arbete, men viktigt och nödvändigt för att modellen ska fungera. Som ett exempel på problematiken nämner Kurt Ekelund begreppet konstnärlig kvalitet som är centralt för både kulturpolitiken och Samverkansrådet. Kvalitet lyfts fram i de nationella kulturpolitiska målen, där det står att konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Det är väldigt svårt att bedöma på vilket sätt det sker på regional nivå. I många kulturplaner saknar jag analysen som fyller glappet mellan de kulturpolitiska målen och handlingsplanerna. Det är en fråga där vi tillsammans med regionerna måste arbeta vidare med. Viktiga dokument Kurt Ekelund anser att kulturplanerna är intressanta dokument som sammanfattar regionens ambition. Av stor betydelse är också att planerna beslutas på rätt nivå i landstinget/regionen för att få den tyngd de förtjänar. Då blir politiker inom alla områden involverade i processen och planerna får större uppmärksamhet från fler håll. En farhåga när besluten om kulturfrågor flyttades längre ut i regionerna var att

11 bäring i hela landet. Det är, enligt Kurt Ekelund, ett effektivt sätt att ta tillvara på goda idéer och se till att de får nationell spridning. Självklar representant För Kurt Ekelund är det självklart att Länsstyrelsen finns representerad i Samverkanrådet och tillför ett medborgarperspektiv. Länsstyrelsen har ansvar för kulturmiljöer och ett nära samarbete med många statliga myndigheter och bidrar med regional erfarenhet. Kultursamverkansmodellen har kommit för att stanna, betonar han. Det finns utveckling och förfining att göra men ingen möjlighet att backa. Kurt Ekelund, länsråd på Länsstyrelsen i Södermanland. de tydligare skulle vägas mot pengar till sjukvården och andra tunga skattefinansierade områden. Men så har inte skett. Varken i debatten eller i kulturplanerna har jag sett några sådana antydningar, och det är mycket glädjande. Kulturen har ett starkt egenvärde! Kurt Ekelund betonar vikten av en tydlig och stark nationell kulturpolitik som regionerna kan förhålla sig till. I kultursamverkansmodellen finns även utvecklingsmedel att söka som kan användas till metodutveckling och för projekt som har Kurt Ekelund kan även tänka sig att kultursamverkansmodellen får utgöra förebild för andra områden som ska decentraliseras. Det finns mycket positivt att hämta, framför allt visar den hur självständiga regioner måste balanseras mot en stark och tydlig stat. Jag tycker mig se en ökad medvetenhet om att kulturfrågorna verkligen tillför ett mervärde och lyfter andra politikområden. Politiker inser allt mer att pengar som går till kultur är väl investerade och ger ringar på vattnet. Förhoppningsvis upplevs inte längre kulturbudgeten som en belastning!

12 Kulturrådet Kulturrådet har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, verka för kulturens utveckling och tillgänglighet genom att fördela och följa upp statliga bidrag och genom andra främjande åtgärder. Kulturrådet är en myndighet under Kulturdepartementet. Konstnärsnämnden Konstnärsnämndens övergripande uppgift är att främja möjligheter för konstnärer att vidareutveckla sitt konstnärskap. Konstnärsnämnden är en myndighet under Kulturdepartementet. Kungliga biblioteket Kungliga biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek och har sedan 1661 samlat in i stort sett allt tryckt i Sverige eller på svenska. KB samlar också in audiovisuellt material, t.ex. tv och radio, samt svenska webbsidor och andra e-publikationer. KB ansvarar även för nationell samordning och utveckling av landets offentligt finansierade bibliotek. KB är en myndighet under Utbildningsdepartementet. Länsstyrelserna Länsstyrelsen är regeringens företrädare i länen. Den viktigaste uppgiften är att se till att de mål som riksdagen och regeringen slagit fast inom en rad olika politikområden uppnås samtidigt som hänsyn tas till länets förutsättningar. Nämnden för hemslöjdsfrågor Nämnden för hemslöjdsfrågor (NFH) stärker hemslöjden i hela Sverige genom att planera, driva och följa upp aktiviteter med såväl kulturella som ekonomiska perspektiv. NFH fördelar även statligt stöd till hemslöjdsverksamhet. NFH är en myndighet under Kulturdepartementet.

13 Riksteatern Riksteatern är en folkrörelse som äger en turnerande nationalscen. 236 riksteaterföreningar och 46 anslutna organisationer är en del av Riksteatern som arrangerar, förmedlar, producerar och utvecklar scenkonst. Riksteaterns vision scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse för alla överallt formulerades av ombud på Riksteaterns kongress i maj Riksteatern ligger under Kulturdepartementets ansvarsområde. Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet har ett nationellt ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. Merparten av myndigheten finns i Stockholm och Visby men också på flera andra orter där myndigheten förvaltar och visar kulturfastigheter samt bedriver arkeologisk uppdragsverksamhet. Riksantikvarieämbetet är en myndighet under Kulturdepartementet. Riksarkivet På Riksarkivet förvaras arkivhandlingar från myndigheter och enskilda från medeltiden och framåt. Riksarkivets huvuduppgift är att se till att vårt gemensamma kulturarv bevaras och är tillgängligt för allmänheten. Riksarkivet finns på flera platser i landet. Riksarkivet är en myndighet under Kulturdepartementet. Svenska filminstitutet Stiftelsen Svenska Filminstitutet har en ledande roll inom svensk film. Filminstitutets mål är att stödja produktion, distribution och visning av värdefull film, att bevara och tillgängliggöra det svenska filmarvet samt att representera den svenska filmen internationellt. Svenska Filminstitutet ligger under Kulturdepartementets ansvarsområde.

14 Samverkansrådet bekräftar hemslöjdens betydelse Att vara aktiv i Samverkansrådet är en av mina allra viktigaste arbetsuppgifter. Det faktum att vi finns med ser jag som en bekräftelse på vår roll och betydelsen av hemslöjdsfrågor. Det säger Friedrike Roedenbeck som sedan augusti 2012 är kanslichef på Nämnden för hemslöjdsfrågor. Nämnden har sitt kansli hos värdmyndigheten Tillväxtverket i centrala Stockholm, något hon poängterar är en markering av att nämnden har ett ben i näringslivet och ett i kulturen. Att hemslöjden har en naturlig plats i Samverkansrådet upplever hon som ett erkännande. De andra konstarterna är så självklara i sina roller, men vi är inte finkultur och har heller ingen akademisk tradition eller tydliga arenor att verka på. Vi är en deltagarkultur och har en väldigt konkret förankring i vardagen. Därför är det betydelsefullt att vi finns med på samma villkor som bland annat musik, litteratur och scenkonst. Avgränsningen mellan hemslöjd och hantverk kan ibland vara svår att identifiera. Friedrike Roedenbeck beskriver slöjden som de produkter som traditio- nellt tillverkades i hemmen för att hushållet behövde dem. De skapades initialt för eget bruk, men under de senaste 100 åren allt mer för att saluföras och generera inkomst. Hemslöjden utvecklades till en viktig binäring och har fortfarande betydelse för många orter. Idag är man även en del besöksnäringen. Nu talar man mycket om kreativa näringar och möjligheten att utveckla hemslöjden som med sina kärnvärden och genuinitet är mycket aktuell. Kulturplaner ger överblick Friedrike Roedenbeck betonar betydelsen av nationell överblick och en kulturpolitik som garanterar allas tillgång till kultur. I det sammanhanget ser hon kulturplanerna som en viktig tillgång. De lyfter blicken från den egna verksamheten och visar helheten. För att regionerna ska kunna odla sina särarter och utveckla det som är origi-

15 nellt och unikt, är det viktigt att staten finns som motvikt och säkrar helheten. De bägge styrkorna bygger varandra. Det finns ett nyvaknat intresse för slöjd och hantverk som Friedrike Roedenbeck tror hänger ihop med en ökad miljömedvetenhet och en vilja att följa produkter från ax till limpa. Att slöjda påverkar människors konsumtionsmönster. DIY (Do it yourself) trenden är stark och tydlig, många unga människor vill göra själva istället för att köpa färdigt och man vill leva ett lokalproducerat liv. Slöjd är en ordknapp verksamhet Två frågor utöver näringsperspektivet dominerar arbetet för Nämnden för hemslöjdsfrågor. Det är arbetet med barn och ungas slöjdande och mångfaldsfrågorna som rymmer både interkulturella och internationella frågor. I genusfrågorna har hemslöjden en utmaning. Slöjd är en ordknapp verksamhet förklarar Friedrike Roedenbeck. Det är en deltagarkultur där kunskap förs från person till person genom att se och lära. Kulturarvet förvaltas genom att man brukar och utvecklar kunskaper och metoder. En öppenhet för nya idéer och influenser samt mottaglighet för omvärlden håller slöjden vital. Därför fungerar det så bra att genom slöjden överföra kunskap mellan olika kulturer. Friedrike Roedenbeck, kanslichef på Nämnden för hemslöjdsfrågor. När det gäller genusfrågan är kvinnliga utövare i tydlig majoritet. Men jag tror att betydligt fler män slöjdar än vi känner till. Det sker i det tysta där hemma, medan kvinnor traditionellt träffas för att arbeta tillsammans. En uppgift är att få männen att berätta om sitt slöjdande och dela med sig av sin kunskap!

16 Modellen ger influenser och öppnar för nya tankar Hur vi prioriterar och organiserar kulturell verksamhet säger mycket om vår tid. Arbetet i Samverkansrådet ger mig nya kontaktytor vilket skapar förutsättningar för att både inspirera och tänka nytt. Det säger Lars Amréus, riksantikvarie och chef för Riksantikvarieämbetet, en tjänst han haft sedan våren 2012 då han rekryterades från Statens historiska museer, där han varit överintendent och museichef i sex år. Jag är ursprungligen arkeolog och har alltid intresserat mig för människans utveckling och kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid. Den sker på många olika plan och innebär att vi måste ha ett inkluderande synsätt och arbeta tvärkulturellt. Lars Amréus betonar kulturens funktion som ett fundament och en grund att bygga samhället på. Kultur, i alla dess former, är den gemensamma bas som samhället vilar på. Utan kultur ingen utveckling. Vi får aldrig se kulturen som grädden på moset, något som kommer i slutet, utan kulturen är grunden och förutsätt- ningen för utveckling. Hur vi prioriterar och organiserar kulturell verksamhet säger mycket om vår tid. Jag är övertygad om att kultur i vid mening är en viktig del av svaret på många av vår tids stora utmaningar, som social sammanhållning och resiliens samt tillväxt, utveckling och kreativitet. Förtydligar kulturfrågor Kultursamverkansmodellen visualiserar och lägger tyngd vid kulturfrågorna och gör dem tydligare för omgivningen. Lars Amréus ser många fördelar med reformen som leder till större självständighet för regionerna i frågor där de har den största kompetensen. Men han betonar också att det mesta av det arbete som Riksantikvarieämbetet utför sker utanför kultursamverkansmodellen. Modellen ger oss nya kontaktytor med regionerna och det är en positiv utveckling. Vi arbetar traditionellt mycket genom länsstyrelsen, som ju är statens

17 Viktigt med nationell överblick Men lika självklart som det är att det behövs starka självständiga regioner och regional kulturpolitik, behövs det en nationell kulturpolitik som håller ihop och ser till helheten. Den nationella kulturpolitiken måste befästa kulturens roll och ställning. Allt annat har Lars svårt att tänka sig. Så länge vi har en nationalstat är det självklart att vi måste ha en nationell kulturpolitik. Allt annat vore besynnerligt. Det är en identitetsfråga som har bäring på alla medborgare i landet. Och dessutom finns det flera lagar som befäster hur vi ska arbeta och ta tillvara på kulturarvet. Det är en självklar statlig uppgift att ansvara för dem. Lars Amréus, riksantikvarie och chef för Riksantikvarieämbetet. förlängda arm ut i regionerna. Men kultursamverkansmodellen öppnar nya dörrar. Lars Amréus poängterar hur intressant läsning han anser regionernas kulturplaner vara. Utifrån dem går det att hitta kopplingar till närliggande områden, som turism, besöksnäring och kulturarv. Bara det faktum att de skrivs och synliggörs för alla, driver utvecklingen framåt. Det är, enligt Lars Amréus, viktigt att politiker och tjänstemän från kommun, region och stat möts och samtalar för att dialogen ska utvecklas och frågor drivas framåt. Det finns så mycket som ryms inom kulturpolitiken, både små och stora områden, som måste synas och stöttas. Själv är jag fascinerad över att slöjden är ett så stort kulturområde som rymmer så många utövare. Den har en stark regional prägling, men även där finns det ett stort värde att staten finns med och stöttar. Hållbar utveckling, inkludering och mångfald, är viktiga strategiområden för Lars Amréus. Förutom att driva dem inom Riksantikvarieämbetet har han nu Samverkansrådet som ny arena.

18 Det är bra att fler får förståelse för de enskilda arkivens betydelse Kultursamverkansmodellen har utan tvekan vitaliserat diskussionen om kulturens roll och betydelse för medborgarna och samhället. Frågorna har blivit tydligare och involverar fler politikområden än tidigare. Dessutom synliggör modellen hur stat, region och kommun förhåller sig till varandra. Riksarkivarie Björn Jordell ser positivt på kultursamverkansmodellen och regionernas möjligheter att själva besluta om de statliga medlen. Som chef för Riksarkivet har han täta kontakter med de enskilda arkiven i hela landet och är imponerad av det arbete som bedrivs. Många gånger arbetar dessa kunniga och engagerade personer på ideell basis. De brinner för sina uppgifter att ta tillvara och synliggöra ortens, eller föreningens eller institutinens historia. Utan dessa krafter skulle stor del av vår gemensamma historia gå förlorad. Björn Jordell återkommer ofta till de enskilda arkivens behov av att bli sedda och få de resurser de behöver för att utföra sina arbetsuppgifter. Han ser därför som sin roll i Samverkansrådet att företräda sitt ämnesområde. Det är min absoluta primära uppgift! Sedan är det naturligtvis en tillgång att få insyn i övriga konst- och kulturområden och få kunskap om deras arbetsområden. Konflikter mellan konstformer Men Björn Jordell konstaterar också att insynen i andras prioriteringar kan leda till konflikter mellan olika konstformer. Den som tidigare trott sig sitta på ett eget mandat blir nu ifrågasatt av andra. Det är ett resultat av modellen som sällan lyfts. Ungefär samtidigt som kultursamverkansmodellen introducerades i den första etappen lades Nämnden för enskilda arkiv, som skött bidragsgivningen till arkiven, ner. Dessa pengar ingår nu i modellen. Det är en bra reform som får till följd att arkiven blir en angelägenhet för fler och kunskapen om dem och deras betydelse ökar. Enligt Björn Jordell har Samverkansrådet en viktig funktion som kunskapsförmed-

19 lare till Kulturrådet. Det är Kulturrådets uppgift att samla kompetens från alla håll för att kunna följa upp kulturplanerna och se till att alla konstområden finns representerade. Det så klart att Samverkansrådet, i ett senare skede, skulle kunna fylla ett bredare uppdrag och spela en annan roll för kulturen. Men idag ser jag inte att vi har det mandatet. Makten till regionerna Kultursamverkansmodellen är uppbyggd runt de regionala frågorna, tanken med modellen är att flytta ut makten från staten till regionerna, påpekar Björn Jordell. I det sammanhanget blev det tydligt hur viktigt den nationella kulturpolitiken är för att skapa överblick och se till att nationella kulturpolitiska målen beaktas. Det är också viktigt att staten, som ju representeras av Kulturrådet, följer upp hur medlen används. Men i det sammanhanget får vi inte glömma att det är regionerna som står för de ökade satsningarna på kultur. Det är inte staten. Björn Jordell lyfter fram regionernas stora kompetens och förmåga att själva prioritera och bedöma vilka kultursatsningar som bör göras och på vilket sätt de ska bekostas. Samverkansrådets roll är inte att begränsa och frånta regionerna möjligheter till självbestämmande, Björn Jordell, riksarkivarie och chef för Riksarkivet. utan att stötta och hjälpa dem i deras arbete. Kulturarv för framtiden är en av regeringens prioriteringar under mandatperioden. För att nå dit måste kulturen och bli mer synlig och kulturarven ska brukas. Arkiven måste öppnas och göras tillgängliga så alla kommer i kontakt med de rikedomar som finns. Och för att nå dit behöver vi starka och självständiga regioner.

20 Kulturen måste komma ut till medborgarna Kultursamverkansmodellen har medfört att vi inom kultursektorn, från olika intresseperspektiv, delar en bild av Kultursverige. Nu hänger de olika verksamheterna ihop och Sverige har blivit större. Och det har också Riksteatern! Birgitta Englin, verkställande direktör på Riksteatern, formulerar effekterna av modellen i ett par sammanfattande meningar. Hon betonar två centrala begrepp som bär upp modellen och som innebär att den faktiskt kan göra skillnad. Det första är att regionernas kulturplaner är långsiktiga och det andra är att medborgarperspektivet förstärks genom samverkan mellan staten och regionerna. Kulturplanerna är spännande dokument som beskriver den politiska ambitionen som finns i regionerna, vad man önskar göra och hur man ser på kulturens betydelse. Utifrån planerna är det vårt uppdrag att på bästa sätt bistå regionerna, så de kan svara upp mot ambitionerna. Tack vare kulturplanerna har även medborgarna och intresseorganisationerna ett dokument att samlas kring och en möjlighet att se den kulturella helheten. De får insyn i de politiska målen och kan bedöma viljeriktningen. Birgitta Englin har förhoppningen att kulturplanerna ska leda till utvecklad samverkan mellan olika aktörer. Behövs gemensamma samlingsplatser För ideella kulturorganisationer och arrangörer är gemensamma mötesplatser viktiga, både för kulturen och för demokratin. Här hoppas jag på en utveckling, främst på mindre orter där man inte har möjlighet att skapa flera olika arenor. För konstnärerna är det viktigt att samverka för att förbättra förutsättningarna för konstutövare, men också för att säkerställa att den konst de skapar kan möta sin publik i hela landet. Birgitta Englin anser att Samverkansrådets huvudsakliga uppgift är att analysera de olika kulturplanerna och se vilken utvecklingspotential som finns både regionalt och nationellt. Hur planerna kan öppna för nya idéer och nya tankebanor

21 Vi behöver inte ha samsyn i de här frågorna, men det är väldigt bra att identi fiera icke-samsyn, det brukar leda långt! Positiv spiral En av Samverkansrådet största utmaningar är att se till att medborgarna blir delaktiga i kulturen. För Birgitta Englin är det navet som utvecklingen cirkulerar kring. När efterfrågan växer, höjs kraven på kvalitet och utveckling vilket leder till ökade möjligheter för konstutövarna. Så kan den positiva spiralen börja rotera. Tänk bara på alla möjligheter den digitala tekniken ger. Att visa världens bästa opera i realtid i Söråkers Folkets hus är bara början på utvecklingen. Birgitta Englin, verkställande direktör på Riksteatern. och därmed bidra till att det offentliga kulturlivet kan expandera och stärkas. Det handlar om att ge förutsättningar för en mångfald av olika konstformer och kultur, för många och olika människor, i hela landet. Där ser jag att Samverkansrådet har en central roll. Jag tycker att det är varje chefs ansvar att skapa realistiska förutsättningar. Modellen gör det möjligt att samverka med de offentliga resurser vi har och hur vi kan utveckla dem. Enligt Birgitta Englin bör Samverkansrådet även vara ett forum för generella frågor, som har bäring på alla konstområden. Dit räknar hon t.ex. infrastruktur, kompetensutveckling och finansiering.

22 Nio verksamhetschefer måste kunna göra skillnad När Anna Serner tillträdde som verkställande direktör för Svenska Filminstitutet, i januari 2012, var det första gången hon kom i kontakt med kultursamverkansmodellen. Intrycken var lite luddiga och diffusa, därför hade hon också svårt att greppa Samverkansrådets egentliga roll och uppgift. Jag ser inte att vi har ett tydligt uppdrag, som jag bör lägga kraft på och som kan göra skillnad på riktigt för kulturen. Kulturplanerna är positiv läsning, som ger en samlad bild av ambitionsnivån ute i landet. Men jag upplever att företrädarna i Samverkansrådet i första hand representerar sina egna intressen i synnerhet och inte kulturen i allmänhet. Anna Serner uttrycker att det finns en potential hos Samverkansrådet att driva kulturfrågorna från ett övergripande perspektiv. Det så klart att nio verksamhetschefer, som alla arbetar med kultur, kan bli en stark röst och skapa tryck i debatten. Tillsammans kan vi argumentera för kulturens plats i samhället och även skapa ett tuffare tryck mot finansen. Men innan vi kommer dit måste vi formera oss och till exempel genomföra en SWOT-analys som identifierar våra gemensamma utmaningar. Lätt att nå ut Filmen är en av de konstformer som har allra lättast att nå ut till medborgarna, som har givna arenor och en given publik. Anna Serner menar att det direkta behovet av samverka med andra konstområde inte är så påtagligt, även om det naturligtvis finns där. Jag är övertygad om att olika konstformer kan agera draglok för varandra i olika sammanhang. Det sker redan på lokal nivå, mer sällan på nationell. Utveckla särarter Anna Serner påtalar vikten av att de olika konstformerna får utveckla sin särart och vara speciella, att konsten får utmana och provocera. Därför är det viktigt med en stark nationell kulturpolitik som har överblick och som tar ansvar för att de kulturpolitiska målen uppnås.

23 Ju större upptagningsområde och budget man har desto lättare är det ju att prioritera smalt. För en liten region är risken större att de konstnärliga besluten hamnar nära politikerna. Därför krävs det ett större mått av mod och självförtroende att fatta udda beslut. Men inget pekar idag på att regionerna inte klarar den uppgiften. Måste utvärderas I den bästa av världar kan kultursamverkansmodellen ge en helhetsbild av Kultursverige, som i sin tur kan ge kulturens en skjuts framåt. Men Anna Serner tycker att modellen måste utvärderas innan man kan dra några slutsatser. Än så länge har den inte inneburit någon förskjutning av pengarna utan fördelningen ser ut som tidigare. Inom kultursamverkansmodellen bör det finnas en rörlig pott med nya pengar, som kan användas till att prioritera ett område, utan att det tvunget behöver tas från något annat. Då kan den nationella översynen komma till verklig nytta. I annat fall riskerar reformen att bli en chimär och det vore illa! Anna Serner, verkställande direktör för Svenska Filminstitutet. samhället idag och identifiera problemområdena. Vi måste komma överens om var svagheterna och styrkorna finns och hur vi ska agera för att åtgärda dem. Då först har vi ett Samverkansråd som kan göra skillnad! Avslutningsvis ger Anna Serner några konkreta förslag på vad som bör göras för att påskynda processen: Vi måste ha ett tydligare uppdrag, sedan bör vi kartlägga kulturens ställning i

24 Kulturrådet 2013 Tryck: Ineko AB Bild omslag: GöteborgsOperan Danskompani, Untitled Black ur Hemland?. Foto: Urban Jörén Foto: Jonas Hallqvist och Anna Molander ISBN