Del av Öjaby 28:1. Arkeologisk utredning 2016 och Öjaby socken, Växjö kommun, Kronobergs län, Småland

Transkript

1 Del av Öjaby 28:1 Arkeologisk utredning 2016 och 2017 Öjaby socken, Växjö kommun, Kronobergs län, Småland Andreas Emilsson med bidrag av Nicholas Nilsson & Johan Åstrand Arkeologisk rapport 2018:06

2

3 Del av Öjaby 28:1 Arkeologisk utredning 2016 och 2017 Öjaby socken, Växjö kommun, Kronobergs län, Småland Författare Andreas Emilsson Copyright Kalmar läns museum 2018 Redaktion Helena Victor & Stefan Siverud Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd från Lantmäteriverket Förlag Kalmar läns museum ISSN X 3

4 Abstract Keywords: clearance cairn, agrarian landscape Fossil field, charring pit, quarry, settlement remains The department of Museum Archaeology at Kalmar County Museum, has carried out an archaeological survey, due to a planned exploitation within the property Öjaby 28: 1. The survey was divided into a step-1 phase and a step 2-phase. The result was the discovery of three fields in a prehistoric agrarian landscape, two lithic finds, a hearth, one charring pit and an area with traces of quarrying. The charring pit was dated to the period AD. 4

5 Innehåll Sammanfattning Inledning och bakgrund... 8 Topografi och fornlämningsmiljö Genomförande och syfte Utredning steg Utredningen steg Resultat Arkeologisk utredning steg Översiktlig kartstudie Inventering Resultat Arkeologisk utredning steg Yta Yta Yta Yta Yta Yta Tolkning och diskussion Referenser Tekniska och administrativa uppgifter Arkeologisk utredning steg Arkeologisk utredning steg Bilagor

6 Figur 1. Karta över Kronobergs län med läget för det aktuella området markerad. 6

7 Sammanfattning Museiarkeologi sydost som är en del av Kalmar läns museum har med anledning av en planerad exploatering inom fastigheten Öjaby 28:1 genomfört en arkeologisk utredning. Utredningen var uppdelad i en steg-1 fas samt en steg 2-fas. Resultatet innebar att tre fossila åkermarksområden, två fynd, en härd, en kolningsgrop samt en stentäkt påträffades vid utredningen. Kolningsgropen daterades till perioden e.kr. Två större stenrösen utreddes även för att klargöra om de kunde utgöra påbyggda gravar. Vid den delundersökning som genomfördes visade de sig bestå av sent upplagd röjningssten. 7

8 Inledning och bakgrund Inför planerad exploatering för ny industrimark inom fastigheten Öjaby 28:1 i anslutning till Växjö flygplats har Museiarkeologi sydost genomfört en arkeologisk utredning steg 1 och steg 2. Uppdraget kom att genomföras vid olika tillfällen under 2016 och Resultatet har tidigare delrapporterats via PM till exploatör (Växjö kommun) och Länsstyrelsen i Kronobergs län. Anledningen till detta upplägg berodde på att exploateringen och då i förlängningen handläggningen var mycket brådskande. En förundersökning har även genomförts och berört några av de fornlämningar som följande utredningsrapport behandlar. De fornlämningar som berörts vid förundersökningen är Öjaby RAÄ 205, 206 och 207. I de fall lämningar har omtolkats vid förundersökningen jämfört med utredning finns en hänvisning om detta i texten. Steg 1-utredningen omfattade en inventering och översiktlig kartstudie. Steg 2-utredningen bestod av sökschaktning och dokumentation. Denna rapport är en sammanställning av samtliga dessa moment. Utredning steg 1 och steg 2 genomfördes som separata projekt vilket gör att de även redovisas var för sig i följande rapport. Projektledare för utredningen var Andreas Emilsson som även ansvarade för rapporten. I fältarbetet deltog även Johan Åstrand. 8

9 Topografi och fornlämningsmiljö Området i sin helhet är beläget på Helgasjöns västra sida. Landskapet är till större delen skogbevuxet och präglas av höjdstråk i form av långa drumlinformade moränhöjder orienterade i nordsydlig riktning. Utredningen omfattade ett undersökningsområde uppdelat på två områden som sammantaget var ca 26,5 ha (fig. 2). Det södra av de båda undersökningsområden som låg mellan Nylandavägen och Öjabyvägen uppvisade lätt varierade marktyper och topografi. I den sydöstra och mellersta delen av området ligger fuktiga kärrområden med anslutande skogsdiken. Det södra området är även generellt fuktigare och var vid steg 1-utredningen täckt av granskog med podsoljord och grön/vitmossa. Den norra delen av samma område uppvisar torrare markförhållanden med grusig morän. Skogen är mer blandad, bitvis grov med större inslag av löv. Det norra undersökningsområdet låg på varsin sida om vägen ut till Helgö och angränsar i väster till Växjö flygplats och i söder till en industrifastighet. Topografiskt var området skiftande och till största del skogsbevuxet. I sydväst finns en redan exploaterad yta intill industrifastigheten och i väster finns spår efter en grustäkt. Den norra delen av området var blockrikt och stenbunden, med periodvis synlig berggrund. En framträdande bild av fornlämningsmiljön vid utredningsområdet såväl som runt Helgasjön i stort, är att denna uppvisar välbevarade kontexter där ofta gravar, röjningsröseområden och skålgropsstenar bildar sammanhängande fornlämningsmiljöer (Jönsson 2008; Skoglund 2005:39ff). Dessa miljöer innehåller komplexa lämningar som återspeglar förhistorisk odling, bosättning, rituella aktiviteter och gravskick. Aktiviteter som framför allt kan härledas till bronsålder och järnålder. I anslutning till exploateringsområdet finns flera områden med fossil åkermark. Öster om den södra utredningsytan ligger Öjaby RAÄ 116 som delvis har berörts av tidigare arkeologiska undersökningar (Åstrand 2009:54ff). Tre röjningsrösen inom den fossila åkermarkens nordvästra del undersöktes och analysresultaten visade att man börjat stenröja området under bronsålder men att det använts in i 15- eller 1600-talet som sista steg. Inom den undersökta delen av RAÄ 116 påträffades även ett antal kokgropar från äldre järnålder (Jönsson 2008). I samband med undersökningen 2008 av den norra delen av den fossila åkermarken RAÄ 116 undersöktes även en skålgropssten, Öjaby RAÄ 115. Stenen visade sig vara omgiven av en 7 x 8 m stor stensättning med kantkedja. Denna innehöll dock inte några gravgömmor. Ett kolprov taget under stenpackningen daterade den till yngre bronsålder eller tiden strax därefter. Inom den kvarvarande delen av den fossila åkermarken RAÄ 116 finns ytterligare en skålgropssten, Öjaby RAÄ 114, samt äldre uppgifter om ytterligare två stenar, Öjaby RAÄ 29 och 30. I närheten av den södra utredningsytan ligger även stensättningarna Öjaby RAÄ 28:1 31:1 och stenkretsen 31:2. Dessa ligger alla mellan 10 och 60 m från det södra exploateringsområdet. Inom den intilliggande fossila åkern RAÄ 116 ligger även ett röse, Öjaby RAÄ 26 och en stensättning Öjaby RAÄ 27. Söder om utredningsytan finns även en hällkista, Öjaby RAÄ 32. 9

10 Figur 2. Fornlämningsbild och undersökningsområde. 10

11 Mellan de båda utredningsytorna och intill den fossila åkern Öjaby RAÄ 116 ligger gravfältet Öjaby RAÄ 169 som påträffades vid undersökningar 2008 (Åstrand 2009). Gravarna var belägna i anslutning till ett äldre vägavsnitt som ingått i den landsväg som följt Helgasjöns västra strand. Förmodligen har gravarna orienterats till ett förhistoriskt vägstråk som varit en föregångare till den historiska tidens landsväg. Gravfältet har innehållit 27 gravar som främst utgjordes av låga och flacka stensättningar som inte var synliga före avtorvning. De flesta stensättningarna hade en rund eller oval form och en diameter under tio meter. Stensättningarna hade oftast en kantkedja. Ett mindre antal av dem kom att undersökas medan huvuddelen kunde undantas exploatering. I de stensättningar som undersöktes påträffades brända ben som var väl samlade i gravarnas centrala delar. Den osteologiska analysen visade att de gravlagda i samtliga fall varit vuxna eller äldre. Ett mindre fyndmaterial påträffades med bland annat avslag i olika stenmaterial samt kärnor av porfyr och kvartsit. Sju stycken 14 C-dateringar gjordes på ben från de undersökta gravarna. De brända benen kunde i samtliga fall dateras till bronsålder med en äldsta fas som hörde till perioden f.kr, och en senare fas som hörde till perioden f.kr (Åstrand 2009). I sin artikelserie Värends fornminnen omnämner och beskriver Knut Kjellmark ett gravområde söder om RAÄ Öjaby 169 där bland annat stenkretsarna RAÄ 31:1 och 31 ingått (Kjellmark ). Gravfältet var redan då till stora delar skadat vilket framgår av den gravfältskarta som upprättades Den äldre kartan ger en bild av ett omfattande gravområde beläget längs med ett vägavsnitt som tidigare ingått i den gamla landsvägen längs Helgasjöns västra sida. Några av de på kartan återgivna lämningarna går att återfinna idag medan andra är svårbedömda eller försvunna och nyligen har det över delar av detta område anlagts en grusplan. I sin beskrivning av gravområdet nämner Kjellmark också en urnegrav från sannolikt yngre bronsålder som han själv tillvaratog under en flat häll som lyfts av en rotvälta. Urnan med de brända benen ska ha stått i en grytformad fördjupning som varit täckt med en häll. Kjellmarks beskrivning visar liksom gravfältskartan att RAÄ 169 är en del av ett gravfältsområde med fortsättning söderut längs den gamla vägen. Detta område ligger alltså omedelbart nordöst om det södra av de båda utredningsytorna. Strax öster om den norra utredningsytan ligger en fornlämningsmiljö invid Helgasjöns strand som bland annat innehåller flera stensättningar (Öjaby RAÄ 38), ett mindre gravfält (Öjaby RAÄ 22:1) och en hällkista (Öjaby RAÄ 23:1). Ytterligare lite längre österut ligger sedan Helgö med sin intressanta fornlämningsmiljö (FMIS). Strax åt väster ligger landningsbanorna till Växjö flygplats. Inför anläggandet av flygplatsen på 1970-talet undersöktes här gravfältet Öjaby RAÄ 34 samt stensättningen Öjaby RAÄ 35 (Åhman 1978). Gravfältet RAÄ 34 bestod av ett röse med en diameter av 15 m vilket innehöll en hällkista, tre runda stensättningar med diametrar mellan 10 och 12 m, samt en rektangulär stensättning med en storlek av 11 x 15 m. Gravarna innehöll gravgömmor och fynd från bronsålder och äldre järnålder. Mellan gravarna påträffades även två brandgropar. Stensättningen RAÄ 35 delundersöktes redan under 1800-talet men vid undersökningarna på 1970-talet påträffades inte mindre än 41 olika gravgömmor och daterades utifrån keramikfynd till yngre bronsålder eller tidig förromersk järnålder. En brandgrop fanns också invid stensättningen med ett kamfragment som kunde dateras till romersk järnålder. Det är värt att notera att även dessa gravar har legat intill ett avsnitt av den gamla landsvägen och att de inte anlagts i något höjdläge. Även här bör alltså orienteringen efter vägsträckningen ha varit styrande för placeringen av gravarna. Närmast väster om landningsbanan finns ett område med fossil åkermark (Öjaby RAÄ 166), en stensättning (Öjaby RAÄ 165) och ett skålgropsblock (Öjaby RAÄ 167). 11

12 12

13 Genomförande och syfte Utredning steg 1 Syftet med steg 1-utredningen var i enlighet med förfrågningsunderlaget att klargöra fornlämningssituationen och att visa var fornlämningar fanns inom området. Ambitionsnivån var begränsad där resultatet avsåg att fungera som ett planerings- och beslutsunderlag med Länsstyrelse och Växjö kommun som målgrupp. Utredningen omfattade en inventering för att klargöra eventuella synliga fornlämningar och identifiera ytor med boplatslägen eller förutsättning för andra under mark dolda lämningar. Inventeringen utfördes i december En enkel kartstudie med fokus på de tillgängliga historiska kartorna genomfördes för att förstå och tolka undersökningsområdena såväl som specifika lämningar. Utredningen steg 2 Syftet var att klargöra fornlämningsstatus och möjligen utreda eventuell fornlämnings innehåll, för de områden som pekats ut i den arkeologiska utredningen steg 1. Ambitionsnivån var anpassad till utredningens syfte där det framtagna materialet avsåg att fungera som ett planeringsunderlag för exploatören i deras fortsatta arbete samt ett beslutsunderlag för Länsstyrelsens fortsatta handläggning. Utredningen steg 2 genomfördes vid två olika tillfällen, där ytor inom det norra undersökningsområdet berördes i maj 2017 och inom det södra området i oktober Detta enligt exploateringstakten för de olika ytorna. Arbetet omfattade en sökschaktning med grävmaskin för att hitta under mark dolda fornlämningar som kompletterades med en rutgrävning. Samtliga schakt handrensades översiktligt med fyllhammare och bitvis mer intensivt med skärslev. Vid rutgrävning och rensning sållades även ett urval av jordmassorna. För att utröna fornlämningsstaus på lämningar kom även några av dem att delundersökas, metodiken för detta redogörs under resultatdelen. I bilaga 1 3 finns schakt- och anläggningsbeskrivningar. Fynd som bedömdes som viktiga för den antikvariska tolkningen togs tillvara och registrerades. Dessa förvaras i väntan på fyndfördelning i Museiarkeologi sydosts lokaler i Växjö. Fyndlista finns i bilaga 4. Registrering och dokumentation gjordes i inventerings- och fältdokumentationssystem IDA (Instant Field Documentation & Availability) En fotodokumentation med digitalkamera genomfördes även på ett urval av de arkeologiska kontexterna. Samtliga schakt och arkeologiska kontexter mättes in med RTK-GPS, i Sweref99 TM och RH

14 Resultat Arkeologisk utredning steg 1 Översiktlig kartstudie Undersökningsområdet är uppdelat i två områden, ett nordligt och ett sydligt. Det nordliga området ligger på gränsen mellan två byar, Öjaby och Lunnaby. Enligt storskifteskartan 1794 utgörs området av utmark till bägge byarna och består till största delen av skogsmark. Detsamma gäller för det södra området som dock i sin helhet ligger inom Öjaby bys ägor. Även på 1852 års karta är markförhållandena detsamma. En rektifiering av storskifteskartorna gjordes i samband med kartstudien. Varken på 1794 eller 1852 års karta syns något som indikerar att fornlämningar funnits inom de bägge områdena. Vid en tidigare undersökning inför byggandet av de lagerlokaler som ligger öster om flygplatsen påträffades ett flertal gravar inom Öjaby RAÄ 169 (Åstrand 2009). Dessa har legat intill en äldre vägsträckning. Av de äldre kartorna framgår att Figur 3 och 4. Öjaby (söder) och Lunneby (norr) ägor 1794 och 1852 års karta. 14

15 denna väg ingått i landsvägsförbindelsen som gick norr- och västerut från Växjö och som följt Helgasjöns västra sida. Förmodligen har denna väg haft föregångare redan under förhistorisk tid eftersom gravarna föreföll ha varit lokaliserade efter själva vägen. Även vid undersökningar som gjordes inför anläggandet av flygplatsen kunde man konstatera att det fanns flera gravar som låg intill fortsättningen av samma vägsträcka (Åhman 1978). Det norra området är förhållandevis kuperat. De högsta delarna återfinns här inom den östra delen av området och terrängen sluttar sedan ned mot väster. Det södra området har en flackare terräng och förhållandena är här de motsatta, dvs att de högsta höjderna ligger i väster medan marken sedan sluttar svagt mot öster. Området som helhet är mycket rikt på fornlämningar även om inga lämningar är registrerade direkt inom de bägge undersökningsområdena. Tittar man på de lämningar som återfinns inom en radie på 400 m runt undersökningsområdena så blir resultatet enligt nedanstående tabell. Den övervägande delen av lämningarna består av gravar, både enskilda och samlade i gravfält. Intressant är att det inte finns några sammanhållna boplatser registrerade. Det finns få även spår av bebyggelse på skifteskartorna kartorna som direkt sammanfaller med de aktuella utredningsområdena. Ett undantag är Öjaby RAÄ 193 som utgörs av torpen Norratorp som funnits under en kort period på 1800-talet ( ) innan det avhystes vid tiden för laga skifte (Svensson 2012:305ff). Runt det norra området återfinns lämningar m åt väster, öster och söder om detsamma. När det gäller det södra området återfinns de närmaste lämningarna m öster om området och det är främst åt detta håll som registrerade lämningar finns. Inventering Vid inventeringen uppmärksammades sex ytor inom de båda undersökningsområdena samt ett sedan tidigare registrerat fossilt åkermarksområde som tangerades. Resultatet från inventeringen presenteras här nedan i tabellform (fig. 5 & tabell 2). Lämningstyp Antal Stensättning 8 Hällristning 4 Fornlämningsliknande bildning Fossil åker 2 Gravfält 2 Röse 2 Fyndplats 1 Kolningsanläggning 1 Område med fossil åkermark 1 Sammanförda lämningar 1 Stenkammargrav 1 Stenkrets 1 Tabell 1. Antal registrerade fornlämningar i närområdet. 2 15

16 Figur 5. Resultat från inventering. 16

17 Objekt Beskrivning Åtgärdsförslag Yta 1, fossil åkermark Yta 2, boplatsläge Yta 3, rösen RAÄ 119, del av fossil åker Yta 4, boplatsläge Yta 5, boplatsläge Yta 6, boplatsläge, ev. gravar, kolningsgrop stenbrytning Inom yta 1 identifierades ett fossilt åkermarksområde samt potential för boplats. Misstanke fanns även om att några av de röjningsrösen som fanns inom den fossila åkermarken kunde utgöra gravar. Totalt omfattar det ca m 2. I den sydvästra kanten påträffades nio rösen, det gick inte att avgöra vid inventeringen om dessa enbart är röjningsrösen eller om det finns stensättningar bland dem. Dessa hade en storlek mellan ca 3 8 m och en höjd mellan ca 0,15 0,40 m. Deras exakta storlek och utformning har inte gått att klargöra då de i huvudsak var helt övertorvade. Sannolikt finns det även fler lämningar inom detta område som är helt dolda under mark, vilket bör utredas i ett kommande steg. Röjningsrösenas utformning indikerar att de är förhistoriska eller medeltida och inga spår efter odling fanns på de historiska kartorna inom det aktuella området. Området utgjordes av ett ca 9000 m 2 stort höjdläge inom en relativt öppen granplantering som i söder övergick i äldre skog. I den nordöstra delen sluttade det neråt mot en lågt liggande fuktig mark. I väster har topografin planat ut och ansluter till tät granskog. Inga synliga lämningar påträffades vid inventeringen men området bedömdes ha förutsättningar för under mark dolda lämningar. I den södra kanten av exploateringsområdet låg flera större stentippar och en stenmur. I ytterkanten av dessa ligger även två större rösen som är runda till ovala, ca 10 6 m i diameter, 1 m höga och med sten mellan ca 0,20 0,50 m i storlek. Utifrån deras utformning och läge går det inte att utesluta att det kan finnas en gravläggning som ligger under sentida odlingssten. I övrigt är området skogsbeklätt med några mindre öppna ytor. Begränsad sökschaktsgrävning med maskin för att ta reda på om det kan finnas under mark dolda gravar eller andra lämningar med anknytning till de ev. rösena. Tidigare registrerad fossil åker som omfattar ett 20-tal röjningsrösen inom en 420 x m (N-S) stort område. Inom det aktuella exploateringsområdet tangeras två röjningsrösen, ca 3 m i diameter och 0,5 m höga med synliga stenar upp till 0,5 m i storlek. Det aktuella området var bevuxet av tät granskog och hade en omväxlande topografi med plan lågt liggande mark i väster som övergick i markanta höjdlägen som är små och tydligt definierade. Inga synliga lämningar påträffades vid inventeringen men området bedöms ha förutsättningar för under mark dolda lämningar, där de tydliga höjdlägena även kan ha förutsättningar för exempelvis flacka stensättningar. Topografin utgörs av relativt flack mark som ligger runt ett lägre liggande lätt fuktigt markparti. I den sydvästra kanten löper ett större dike som påvisar att de lägre markpartierna tidigare varit mer vattenpräglade. De flacka men något högre markpartierna bedöms har förutsättningar för boplatslämningar. Området präglas av en blockrik skogsbevuxen terräng som topografiskt successivt reser sig i nordöst. Flera av de stora block som finns är uppsplittrade vid stenbrytning. I området finns även flera röseliknande lämningar som kan vara spår efter stenbrytningen men även skulle kunna vara stensättningar dvs. gravar. Spår efter en historisk aktivitet fanns även i form av en 2 m i diameter och 0,8 m djup kolningsgrop som ligger i den sydöstra delen av yta 6. Vid provstick med sond framkom rikligt med kol och sot. Det bedöms även finnas förutsättningar för boplatslämningar inom området trots den påtagligt stenbundna marken utifrån den närliggande fornlämningsmiljön. AU2 med sökschaktning, rutgrävning, partiell avtorvning AU2 med sökschaktning AU2 med partiell avtorvning, mindre sökschaktsgrävning Förundersökning AU2 med sökschaktsgrävning och rutgrävning AU2 med sökschaktsgrävning och rutgrävning AU2 med sökschaktning, rutgrävning, partiell avtorvning, undersökning av kolningsgrop och översiktlig dokumentation av stentäkter Tabell 2. Sammanställning av inventeringsresultat. 17

18 Figur 6. Översikt av ytor och innehåll. 18

19 Resultat Arkeologisk utredning steg 2 Resultatet presenteras här nedan indelat efter de sex olika områdena (yta 1 6) som lyftes fram vid den tidigare steg 1-utredningen (fig. 6). Yta 1 I den södra delen av yta 1 hade man vid utredningens steg 1 kunnat se några låga röjningsrösen eller stensättningar (Öjaby RAÄ 207). Man antog även att de något högre belägna partierna längs delområdets östra sida kunde vara ett möjligt läge för boplatslämningar. Vid utred ningen togs sökschakt upp inom dessa ytor (se bilaga 1 & 2). Schaktningen utfördes grunt inom och i anslutning till den fossila åkermarken men djupare i övriga områden. Några av schakten handrensades och två rutor/grävenheter handgrävdes. Ett fynd påträffades vid schaktningen (Öjaby RAÄ 200). I huvudsak togs schakten upp utanför området med röjningsrösen. Fyra röjningsrösen/stensättningar torvades av partiellt för att få en bild av deras uppbyggnad och därigenom få möjlighet att bedöma om de är gravar eller röjningsrösen. En kartering gjordes även av röjningsrösen och stensättningar. Fossil åker, Öjaby RAÄ 207 Den fossila åkermarken låg på en svagt markerad höjdsträckning som var orienterad i riktningen nordväst-sydost och som var omgiven av något sankare mark. Inom en ca 240 x m stor yta fanns minst ett 30-tal stenrösen med en storlek mellan ca 3 9 m i diameter och en höjd av 0,2 till 0,45 m (se bilaga 1). Flera av dessa bedömdes vara flacka röjningsrösen av hackerörstyp medan flera hade stensättningsliknande drag. Samtliga röjningsrösen hade en flack till lätt välvd profil. I den norra kanten av den fossila åkern påträffades en jord- och stenvall som avgränsar den fossila åkermarken åt detta håll. Inom röjningsröseområdet fanns ett ca 0,1 till 0,2 m djupt svagt humöst sandigt, siltigt lager som bedömdes vara ett äldre odlingslager. Utifrån röjningsrösenas utseende bedöms den fossila åkermarken vara från tiden före 1850 och utgör därmed en fornlämning. Troligen är den fossila åkermarken från förhistorisk tid. Vid utredningen avtorvades fyra röjningsrösen partiellt för att man skulle kunna bedöma om dessa hade med odling att göra eller om de utgjorde gravar (fig. 7). Två av dessa, id 321 och 329, bedömdes initialt vara stensättningar. Gemensamt för de två misstänkta stensättningarna var att de var utpräglat flacka, hade tendens till kantkedja och att stenmaterialet var satt i sand. De hade även en stor likhet med gravar som undersökts inom Öjaby RAÄ 169 (Åstrand 2009). Både A321 och A329 kom dock att omtolkas vid den förundersökning som genomfördes i december 2017 och bedömdes som röjningsrösen då inga brända ben eller tydligt fyndmaterial påträffades i dem. Fyndplats Öjaby RAÄ 200 I ett av schakten inom den norra delen av den fossila åkermarken påträffades ett kraftigt spånliknande bergartsavslag med en storlek av 80 x 35 x 12 mm (F2). Det hittades i kanten av ett mindre höjdläge i en svag sluttning ned ett sankare markparti. Dateringen av det förhistoriska avslaget är oklar och ska möjligen dateras till bronsålder. I övrigt påträffades inte några fynd. Schaktningen inom eller i anslutning till den fossila åkermarken utfördes dock grunt och enbart den övre delen av det förmodade odlingslagret frilades i schakten. 19

20 Figur 7. Ett av de partiellt avtorvade röjningsrösena inom RAÄ 207. Yta 2 Delområde 2 (yta 2) utgjordes av två närbelägna ytor som vid utredningens steg 1 bedömdes som möjliga boplatslägen. Dessa låg i en något högre terräng längs den väg som går väster om utredningsområdet (fig. 6). Tolv sökschakt togs upp inom dessa ytor (se bilaga 1 & 2). Varken boplatslämningar eller andra äldre lämningar påträffades. Trots det förhållandevis höga läget har markförhållandena inte varit gynnsamma för bosättning. Marken utgjordes av odränerad silt och i flera av schakten rann vatten till snabbt. Yta 3 I utredningsområdets sydöstra del hade man vid steg 1 noterat att det fanns flera större odlingsrösen och stentippar som utgjorde spår av sentida odling. Det fanns även två stenrösen som gav ett något äldre intryck (bilaga 1 & 2). Syftet med insatsen var att ta reda på om dessa var sentida odlingsrösen eller om de kunde vara äldre gravrösen som senare belamrats med odlingssten. Först gjordes en handrensning av ett av rösena så att man tydligare kunde se dess uppbyggnad. Man kunde då se att anläggningen bestod av växlande stenmaterial som var förhållandevis löst upplagt. Med hjälp av handplock och borttagande av stenar med grävmaskinens gripklo togs sedan stenar bort i rösets ena sida för att se om det kunde finnas undre skikt med sten (fig. 8). Röset innehöll samma typ av lösa stenfyllning ända ned till botten. Under röset fanns ett tjockt förnalager och därunder förhållandevis sank silt. Med utgångspunkt från detta kunde man dra slutsatsen att även de två aktuella rösena utgjorde odlingsrösen och att de hörde samman med en sentida odling i området. Schakt drogs även en bit ifrån de båda rösena men snabbt kunde det klargöras att den blöta och stenbundna marken hade små förutsättningar för arkeologiska lämningar. 20

21 Figur 8. Större röse med röjningssten inom yta 3. Yta 4 Fyndplats Öjaby RAÄ 198 och härd Öjaby RAÄ 203 Vid steg 1-utredningen hade flera potentiella lägen för under mark dolda lämningar lyfts fram inom den aktuella ytan. Ytorna undersöktes genom sökschakt och rutgrävning (se bilaga 1 & 2). Ytorna låg uppe på moränbundna höjdlägen samt ett lägre liggande parti närmast Helgövägen. Resultatet var begränsat och bestod av en ensam härd (id 77) samt ca 100 m norr om denna ett bergartsavslag (F1) som framkom vid rutgrävning. Både härden och fynden låg uppe på tydliga moräntungor som var en fortsättning på de moränområden som ligger öster om exploateringsområdet. Yta 5 Delområde 5 som utgjordes av ett flackt område i anslutning till lägre liggande fuktig mark undersöktes genom sökschaktning (se bilaga 1 & 2). I den västra kanten fanns några sandiga partier under en tunn förna medan resterande delar visade sig bestå av torv som varierade i tjocklek med underliggande morän (fig. 9). Inga arkeologiska lämningar eller fynd påträffades inom området. Yta 6 Inom den stenbundna yta 6 genomfördes en spridd sökschaktning inom de ytor som var tillgängliga och topografiskt lämpliga (se bilaga 1 & 2). Schaktningen visade att det fanns ytor med mer sandiga partier insprängda inom den i övrigt kraftigt stenbundna marken. Inga boplatslämningar påträffades vid utredningen men det visade sig dock att de sandiga ytorna uppvisade spår efter odling och två fossila åkrar identifierades, Öjaby RAÄ 206 och 207. Då dessa förundersökts innan denna rapport publicerats har storlek justerats efter förundersökningsresultatet. Inom området undersöktes även en kolningsgrop, RAÄ Öjaby

22 Figur 9. Schakt inom yta 5. Foto från öster. Fossil åker Öjaby RAÄ 205 Den fossila åkern utgjordes av en åkeryta med ett fåtal röjningsrösen inom en ca 60x30-15 m (NV SÖ) stor yta, se bilaga 1. Totalt fanns sex delvis eller helt övertorvade röjningsrösen varav fem av dem låg i den södra och västra kanten. Ett av röjningsrösena låg centralt inom åkerytan som föreföll naturligt stenfri. Röjningsrösena var ca 2 4 m i diameter och 0,3 0,4 m höga. I sydöst låg ett avlångt röjningsröse som gick samman med en naturlig kant som byggts på med röjningssten. Den fossila åkern låg i en mindre sänka med siltig/sand utan större steninslag. Runt omkring den fossila åkern var marken påtagligt stenbunden. Förutom en okulär dokumentation genomfördes ingen undersökning inom den fossila åkern vid den aktuella utredningen. Fossil åker Öjaby RAÄ 206 Den fossila åkern låg inom ett ca 60 x m stort område som låg i en mindre sänka med siltig sand. Runt om åkerytan ligger blockig och stenig mark. Endast ett röjningsröse kunde klargöras i den sydvästra kanten av åkerytan. Röjningsröset var övertorvat med en storlek av ca 4 m i diameter och 0,4 m högt. Kolningsgrop Öjaby RAÄ 201 Vid den aktuella steg 2-utredningen undersöktes och dokumenterades en tidigare misstänkt kolningsgrop. Ett schakt grävdes centralt genom kolningsgropen (NV - SÖ) och dess västra sida dokumenterades i profil. Prov togs även för datering. Kolningsgropen var ca 2 m i diameter och totalt ca 0,8 m djup. I fyllningen gick det att urskilja 22

23 Figur 10. Kolningsgrop RAÄ 201. Foto från öster. Figur 11. Kolningsgrop RAÄ 201. Profil från öst. 1) Markvegetation. 2) Svartbrun humös förna. 3) Gulbrun något siltig sand varvad med kompakta svarta kollinser. 4) Undergrund bestående av ljusgul sand med inslag av enstaka stenar. 23

24 minst tre kolningshorisonter med mellanliggande siltlager som visar att gropen sannolikt använts vid flera tillfällen (fig. 10 & 11). I botten och kanten på gropen fanns enstaka nedgrävda stenar. Kolningsgropen låg i den södra kanten av den fossila åkern (RAÄ 206) inom närmast stenfri siltig sand. Inga ytterligare lämningar av samma karaktär påträffades och tolkas sannolikt använts till husbehov. Inom ramen för utredningen genomfördes en vedartsanalys samt datering av kolningsgropen. Resultatet visade en kolning av tall samt en datering till e.kr. Stentäkt Öjaby RAÄ 199 I främst den norra delen av det aktuella exploateringsområdet klargjordes spår efter stenbrott/ täkter. Dessa låg i huvudsak spridda inom ett ca 240 x m stort område som kännetecknades av en varierande men succesivt stigande topografi inom idag skogsbeklädd mark. Marken var kraftig stenbunden med spridda block och blottade hällar. Spåren efter stenbrytningen framträdde både på ensamliggande mindre block såväl som på större sammanhängande brytningsytor på berghällar (fig ). Mycket av stenen i området var naturligt sprucken och det var bitvis svårt att urskilja var man brutit sten. Att stenen är naturligt skärvig innebär att det varit lätt att hämta sten med relativt enkla metoder. I samband med flera av blocken fanns spår efter att man grävt runt dem och på några av dem fanns mejselspår där man slagit i naturliga sprickor eller spår efter spett. Inga spår efter borrhål påträffades dock. Sammantaget tolkas verksamheten i området främst vara kopplad till brytning av sten där man tagit med sig block från området men att den huvudsakliga bearbetningen skett någon annanstans. Figur 12. Större block med omkringliggande sprucken sten. Att större sammanhang med sprucken och skärvig sten fanns naturligt har gjort det enkelt att bryta och ta med sig sten från området. 24

25 Figur 13. Block med spår efter spett. Framför blocket fanns en mindre fördjupning som vittnade om att en tredjedel av det aktuella blocket tagits bort från platsen. Figur 14. Större block i kanten på en mindre höjd. På den spjälkade sidan fanns ett tydligt mejselhugg som var placerat i en naturlig spricka. 25

26 Tolkning och diskussion Undersökningsområdet uppvisade inför utredningen inga kända fornlämningar men låg i utkanten till den i övrigt intensiva fornlämningsmiljön i anslutning till Helgasjön/Helgö och ner mot Växjö. Även det historiska kartmaterialet påvisade att området legat på utmark till Öjaby och Lunneby och utanför samlad bebyggelse. Resultatet från utredningen påvisade den historiska utmarkens betydelse och spåren efter stenbrytningen (Öjaby RAÄ 199) och kolningsgropen (Öjaby RAÄ 201) i det norra av de båda undersökningsområdena påvisar ett aktivt använt område, där stentäkten, kolning och även eventuellt begränsad odling kan ha ingått i ett gemensamt sammanhang med utnyttjande av den historiska utmarken. Stenbrytning och kolningsanläggningar är kategorier av lämningar som sällan undersöks närmare. Men ett liknande område med stenbrott och täkter (Växjö RAÄ 431 & 432) undersöktes vid Fagrabäck i östra Växjö för något år sedan. Områdena där tolkades som använda under en lång tidshorisont med olika intensitet och där sten från området sannolikt nyttjats i byggnationer inne i staden (Hyll & Stark 2016; Hyll & Ogenhall 2016). Det är sannolikt att även detta aktuella område uppvisar en brytning som bedrivits med olika intensitet under ett längre tidsspann. I samband med en förundersökning 2008 påträffades och undersöktes en kolningsgrop som daterades till e.kr bara ca en kilometer söder om den nu påträffade (Jönsson 2008). Även denna uppvisade spår som tyder på att den använts vid flera tillfällen. Såväl den aktuella kolningsgropen som den som undersöktes 2008 har sannolikt använts för husbehovsbruk. Vad det gäller den fossila åkermarken kännetecknas regionen av större sammanhängande områden med röjningsrösen utan tydliga odlingsstrukturer, där röjningen ofta tagit sin början under bronsålder/järnålder och kan ha en lång användningstid. De aktuella relativt små odlingsytorna, speciellt de inom yta 6, är av en helt annan karaktär. Både Öjaby RAÄ 205 och 206 uppvisar enstaka röjningsrösen och indikerar snarare en begränsad odling inom de små ytorna med närmast naturligt stenfri silt/sand. Med tanke på stenbrytningen och kolningsaktiviteten kan dessa båda möjligen vara del av ett utmarksbruk men det går inte heller utesluta att det rör sig om en äldre och tidigare förbisedd typ av odling med röjning. Den fossila åkermarken Öjaby RAÄ 207 inom yta 1 har en tydlig äldre karaktär med sina övertorvade, välbyggda och flacka röjningsrösen. Möjligen har detta varit en del i odlingsmiljön som finns strax österut med Öjaby RAÄ 116:1. Det som är påtagligt är att flera av röjningsrösena påminner om de stensättningar som undersökts inom Öjaby RAÄ 169 några hundra meter bort. Initialt tolkades även att lämningar inom RAÄ 207 kunde vara gravar, men den förundersökning som genomfördes i december 2017 visade att så inte var fallet. Den härd (Öjaby RAÄ 203) och två ensamliggande bergartsavslag (Öjaby RAÄ 198 och 200) som även hittades vid utredningen påvisar en begränsad aktivitet som inte närmare går att karaktäriseras. Det som i sammanhanget är intressant, är 26

27 att det trots att det är en rik fornlämningsmiljö med b.la mycket gravar i omgivningarna, finns det ändå mycket få kända boplatser i närområdet. Vid den aktuella utredningen, undersökningen inom Öjaby RAÄ 116:1, och vid en utredning i ett angränsade område 2015, har det endast påträffades enstaka boplatsanläggningar (se Jönsson 2008; Nilsson & Berg Nilsson 2015). Även vad det gäller fyndplatser är dessa få i närområdet. Vid framtida exploateringar i närområdet är det därför viktigt att närmare studera och behandla möjliga boplatslägen. Utifrån utredningens resultat föreslogs en vidare förundersökning av de fossila åkermarksområdena Öjaby RAÄ 205 och 207 med fyndplatsen Öjaby RAÄ 200 samt de misstänkta stensättningarna. Den fossila åkermarken Öjaby RAÄ 206 bedömdes ha en begränsad potential då endast ett röjningsröse kunde kopplas till dess odlingsyta. 27

28 Referenser Hyll, N. & Stark, K., Väg 25 Österleden. Trafikplats Fagrabäck i östra Växjö. Arkeologisk utredning steg 1, Kronobergs län, Småland, Växjö kommun, Växjö socken. Rapport 2016:19. Hyll, N. & Ogenhall, E., Väg 25 Österleden röjningsrösen och stenbrott i Fylleryd. Arkeologisk förundersökning och arkeologisk utredning steg 2 Kronobergs län, Småland, Växjö kommun, Växjö socken, fastighet Växjö 9:20. Rapport 2016:87. Jönsson, Å., Arkeologisk förundersökning. Stensättning, skålgropsblock och kolningsgrop inom RAÄ 116. Öjaby 28:1, Öjaby socken, Växjö kommun, Kronobergs län, Småland. Smålands museums rapport 2008:21. Skoglund, P., Vardagens landskap lokala perspektiv på bronsålderns materiella kultur. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º No 49. Stockholm. Svensson, H., Landskap och socken. Öjaby från Lofthall till Stubbakärr. Öjaby hembygdsförening. Åhman, E., Fornlämning 34 och 35, Öjaby 28:1 och Torstorp, Öjaby sn, Småland. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer rapport. Uppdragsverksamheten 1978:18. Åstrand, J., Flathällamon ett kulturlandskap från bronsålder invid Växjö flygplats. Smålands museum rapport 2009:20. Kjellmark, K., Värends fornminnen. Samlade artiklar publicerade i Smålandsposten. Växjö. Nilsson, O. & Berg Nilsson, L., Öjaby. Arkeologisk utredning inför planerat bostadsområde inom fastigheten Öjaby 9:4, Öjaby socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Landskapsarkeologerna. Rapport 2015:5. 28

29 Tekniska och administrativa uppgifter Arkeologisk utredning steg 1 Länsstyrelsens dnr: Kalmar läns museums dnr: Projektnummer KLM: A1642 Uppdragsgivare: Växjö kommun Landskap: Småland Kommun: Växjö Socken: Öjaby Fastighet: Öjaby 28:1 Fornlämningsnr: 198, 199, 200, 201, 203, 205, 206, 207 Ekonomisk karta: 5E2h SV5E2g SÖ (RT90) X koordinat: (N) Y koordinat: (E) Latitud: N 56 55' 39,18" Longitud: E 14 44' 16,17" Fältarbetstid: december 2016 Antal arbetsdagar: 2 dagar Personal: Andreas Emilsson & Johan Åstrand Foto, Du nr: DU286 Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM. Inmätning: Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem SWEREF 99Tm och RH

30 Arkeologisk utredning steg 2 Länsstyrelsens dnr: Kalmar läns museums dnr: Projektnummer KLM: A1724 Uppdragsgivare: Växjö kommun Landskap: Småland Kommun: Växjö Socken: Öjaby Fastighet: Öjaby 28:1 Fornlämningsnr: 198, 199, 200, 201, 203, 205, 206, 207 Ekonomisk karta: 5E2h SV5E2g SÖ (RT90) X koordinat: (N) Y koordinat: (E) Latitud: N 56 55' 39,18" Longitud: E 14 44' 16,17" Fältarbetstid: maj, oktober 2017 Antal arbetsdagar: 16 dagar Personal: Andreas Emilsson & Johan Åstrand Foto, Du nr: DU287 Fynd nr: 1 2 Fynd: Fynden förvaras, i väntan på fyndfördelning, på Kulturarvscentrum Småland. Analyser: Vedlab, Ångström laboratoriet Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM. Inmätning: Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem SWEREF 99Tm och RH

31 Bilagor Bilaga 1. Schakt- och anläggningsplaner Bilaga 2. Schakttabell Bilaga 3. Anläggningstabell Bilaga 4. Fyndlista Bilaga 5. Vedartsanalys Bilaga C-analys...51 Bilaga 7. Den arkeologiska processen och ordlista

32 32

33 Bilaga 1. Schakt- och anläggningsplaner Figur 15. Schakt, rutor och fynd inom yta 1. 33

34 Figur 16. Schakt, rutor och anläggningar inom yta 2 och 3. 34

35 Figur 17. Schakt, rutor, anläggningar och fynd inom yta 4 och 5. 35

36 Figur 18. Schakt, rutor och anläggningar inom yta 6. 36

37 Figur 19. Anläggningar inom yta 1. 37

38 Bilaga 2. Schakttabell Schaktbeskrivning ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning 1 1,8 1,5 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i morängrus ,8 0,12 0,05 m tjock förna som övergår i morängrus. Ett bergartsavslag påtäffades mitt i rutan, men i övrigt inga fynd. 3 1,2 1 0,12 0,08 m tjock förna som övergår i morängrus. 4 1,8 1,2 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i morängrus. 5 1,6 1 0,12 0,08 m tjock förna som övergår i morängrus ,5 0,2 0,15 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. Kraftig inslag av rötter ,2 0,15 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. 8 1,8 1,2 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i morängrus. Flera större stenar omkring 0,30 m i storlek. 9 1,6 1,4 0,12 0,08 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. Rutan togs upp strax nedanför höjdryggen. 10 1,5 1,5 0,2 0,15 m tjock förna som övergår i silt med spridda stenar mellan 0,08 till 0,30 m i storlek. Grävdes nedanför moränhöjden. 11 1,5 1,5 0,2 0,15 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. 12 1,8 1,8 0,15 0,08 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. Rutan grävdes i kanten på lägre höjdparti ,2 0,08 m tjock förna som övergår i stenblandad silt. 14 1,6 1,6 0,15 0,08 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt med flera större stenar. Ytan nö om förefaller ha samma typ av förhållande ,18 0,10 m tjock förna som övergår i ljus stenbunden silt. En av stenarna i mitten på rutan var naturligt sprucken. Rutan grävdes på krönet av en mindre höjd där det misstänktes kunna ligga en stensättning ,3 0,25 Tunn matjord/förna med underliggande morängrus ,3 0,25 Tunn förna med underliggande kraftigt stenbunden morän ,3 0,3 Tunn förna som övergår i morän. Schaktet ligger i kanten ner mot en mindre sänka ,3 0,6 0,05 m tjock förna som i norr övergår i kraftigt stenbunden morän medan det i söder ligger fint grus. Ytan i gruset handrensades och följdes därefter ner till 0,60 m djup ,8 0,6 0,10 m tjock förna som övergår i morängrus. I den norr delen låg spår efter ett äldre dike som följdes Page 1 of 7 38

39 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning ner till 0,6 m djup ,3 0,2 0,10 m förna som övergår i morängrus ,3 0,2 0,05 m tjock förna som övergår i morängrus. Schaktet ligger upp på en mindre åsrygg ner mot en sänka ,3 0,8 I den norra delen av schaktet låg morängrus under några cm tjock förna. I söder ligger istället tjocka torvlagret som gick att följa ner till 0,8 m djup och har således varit en del av sänkan i området. Detta gick inte att se ovan mark ,5 Under en tunn förna ligger ett homogent torvlager, som visar att ytan varit sankmark ,3 0,7 Tunn förna med ett underliggande 0,45 m tjockt torvlager. I botten ligger sedan moränblandad silt ,5 0,5 0,15 m tjock förna som övergår i fuktig torv ,8 0,6 0,15 m tjock förna som övergår i homogen torv ,3 0,6 0,15 m tjock förna som övergår i fuktig mörk torv ,3 0,9 0,15 m tjock förna som övergår i ett 0,50 m tjockt mörkt torvlager. I botten kommer sedan ett något blött och fuktigt humös siltig lager. Detta låga parti har tidigare varit mycket fuktigt ,5 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i silt med spritt inslag av sten. Schaktet ligger i kanten på en svag sänka som sannolikt har odlats ,1 Under tunn förna ligger kraftig stenmatta ,3 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i stenbunden silt. Inga tecken på stenröjning ,3 0,15 Tunn förna med underliggande brunorange något stenblandad silt. Ligger i kanten på potentiell odlingsytan ,2 0,05 m tjock förna som övergår i stenblandad silt ,5 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i stenblandad sand. Schaktet ligger som de övriga i en mellanzon ,2 0,05 m tjock förna som övergår i morän. Flera större block låg inom ytan ,15 0,05 m tjock förna som övergår i mycket stenbunden silt ,5 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i sand med spridda inslag av större sten omkring ca 0.20 till 0, 45 m i storlek ,5 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i silt med spritt inslag av sten. Tolkas ligga inom en odlingsyta ,5 0,8 Schakt tvärsöver kolningsgrop. 0,05 m tjock förna som övergår i siltig fin sand. Page 2 of 7 39

40 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning ,5 0,2 0,05 m tjock förna som övergår i orangebrun lätt stenblandad silt. Sannolikt odlingsytan ,3 0,1 Tunn förna med kraftigt stenbunden silt ,3 0,1 Tunn förna med underliggande kraftigt stenbunden silt ,5 0,1 Tunn förna med kraftigt stenbunden silt ,3 0,6 Schakt i topografiskt lägre område. 0,15 m tjock förna som övergår till fuktig och flammig silt i botten ,2 0,5 Schakt i lägre område. 0,15 m förna som övergår i fuktig silt. 49 1,8 4 0,5 0,15 m förna som övergår i fuktig silt ,15 Tunn förna med underliggande brunorange silt. Enstaka inslag av sten ,1 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,1 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,5 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,15 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt. Mycket blockig ,15 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,15 0,05 m tjock förna som övergår i stenbunden silt. Dock lite mindre sten än angränsande schakt ,5 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,15 0,05 m tjock förna som övergår i något stenblandad silt ,5 0,1 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,1 0,05 m tjock förna som övergår i något stenblandad silt ,5 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt ,15 0,05 m tjock förna som övergår i något stenblandad silt ,2 0,05 m tjock förna som övergår i stenblandad silt ,8 0,2 0,10 m tjock förna som övergår i morängrus ,3 0,2 0,10 m tjock förna som övergår i morängrus ,15 0,05 m tjock förna som övergår i morän. En härd låg centralt i schaktet. Ligger på en relativt plan Page 3 of 7 40

41 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning yta som sedan sluttar åt nordväst ,5 0,2 0,05 m tjock förna som övergår i stenig morän. Schaktet ligger i kanten av mindre höjd ,8 0,15 0,05 m tjock förna som övergår i kraftigt stenbunden silt. Schaktet ligger uppe på mindre höjd. 80 6,5 1,3 0,2 Schakt i störd yta. Marken är avschaktad med påförda massor. Ingen ursprunglig horisont finns bevarad. 81 4,5 3 0,25 0,10 m tjock förna som övergår i morängrus ,2 Tunn förna med underliggande morängrus ,4 0,4 Tunn förna med mossa sim övergår i blöt slitig gyttja blandad med större block. Området bedöms som för sankt för att ark.objekt kan finnas ,5 0,4 Tunn förna om övergår humös och blötta lager med uppträngande vatten ,9 Avschaktade yta runt om röse 200. Tunn förna som övergår i blött och fuktig silt. I ena kanten grävdes en ca 1,6 x 1,8 m stort schakt för hand ner i röset. Större sten blockade med maskin. I schaktet framgick det att stenmaterialet låg löst ,4 0,45 Den NÖ delen ligger ner i fuktig sänka med humös silt och gyttja. Den andra halvan kommer upp på torrare mark. Där det undet den 0.15 m tjocka förnan och humösa avlagringar kommer ner på beige grusig silt. Mellan de båda ytorna kommet en stensat ,4 0,3 Schakt vid tolkad stenkant. Tunn förna som övergår i fuktig silt. I den norra delen uppträngande vatten ,4 0, m förna som övergår i mörk humös torvig silt som är kraftigt stenbunden ,4 0, m tjock förna som övetgår i mörk stenbunden silt. I botten tränger vatten upp ,4 0, m tjock förna som övergår i mörk och humös stenbunden silt. Vatten tränget upp i botten av schaktet ,4 0, m tjock förns som övergår i något grudig mörk stenbunfen silt ,4 0,3 0.10m tjock förna som övergår i mörk fujtig stenbunden silt. I änden med fynfet är det minfre sten och beige silt ,4 0, m tjock förna som övergår i stenbunden torvig silt. I botten tränger vatten upp ,7 0, m tjock förna silt som övergår i gråbeige sandig silt. Ett mindre indlag av sten ,4 0, m tjock förna som övergår i gråbeige sandig silt med enstaka sten. Page 4 of 7 41

42 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning , m tjock förna som övergår i gråbeige sandig silt. I kanten tangetafrs stensättning som var dold och avtorvades delvis ,4 0, m förna som övergår i gråbeige sandig silt med enstaka sten ,4 0, m tjock förna som övergår i beige sandig silt. Enstaka sten ,4 0, m tjock förna som övergår i beige sandig silt. Enstaka sten ,4 0, m tjock förna som övergår i beige sandig silt. Enstaka sten , m tjock förna som övergår i sandig silt. I kanten avtorvades del av röse ,4 0, m tjock förna som övergår i kompakt något fuktig beigeflammig silt. Enstaka sten. Mot bottnen av schaktet blir silten mer orange ,4 0, m tjock förna som övetgår i något fuktig silt. Enstaka sten , m tjock förns som övergår i morän. Del av röjningsröse avtorvades ,4 0, m tjock förna som övergår i sandig silt. Enstaka sten. Sannolikt odlad ,8 0,8 0,15 Ruta grävd i den beige sandiga silten. De översta 0.10 m innehåller lite kolfnyk. Mljligen en odlingshorisont. Därunder kommer ren beige sandig silt. Risk för överlagring och när schakta djupare vid FU 229 0,7 0,7 0,15 Ruta ner i gråbeige sandig silt. Denna är ca 0.20 m tjock under den 0,15 m tjocka förnan. Lite små kolfragment. Sannolikt odlingshorisont ,15 Ruta genom gråbeige sandig silt. I toppen är den sandiga silten något mer beige orange. I botten av rutan är den sanfiga silten ljus ,4 0, m förna som övergår i flammig gråbeige silt som är ca 0.15 m tjock. Därunder kommet beige orange silt. Ca 75% av schaktet handrensades med liten hacka. Inga fynd, skörbränd sten eller annat träffades ,4 0, m förna som övergår i 0.1 m gråflammig silt, därunder beige orange siltig sand ,4 0, m tjock förna som övergår i fuktig något flammig silt. Inte samma gråflammiga som tolkas som odlingshoridont, utan mer fuktigt ,4 0, m förna som övergår i kraftigt stenbunden grusig silt ,4 0, m tjock förna som övergår i 0,15 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0, m med påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt och 0.10 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus. Den på förhand tolkade Page 5 of 7 42

43 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning morän ryggen visade sig till stor del bestå av påförda massor. I kanten närmast vägen löpte även ,4 0, m med påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt och 0.10 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0, m påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt och 0,15 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0,4 0,15 m tjock förna som övergår i 0.20 m tjock brun sandig silt. I botten kommer morängrus ,4 0, m påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt och 0,15 m brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0,55 0,25 m påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt som övergår i 0.20 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0, m påförda massor. Därunder ett tunnt humöst äldre förna skikt samt 0.20 m tjock brun sandig silt. I botten morängrus ,4 0,3 Överst påfört ljust sandlager, 0,05 m djupt därunder svart överlagrad förna, äldre markyta, djup 0,15, därunder gulbrun opåverkad silt ,4 0,35 Överst påfört ljust sandlager, 0,15, därunder svart förna från äldre markyta, 0,2. Under detta gulbrun silt, opåverkad ,4 0,6 Schakt I kanten av sanktparti. 0,35 m påförda massor. Därunder ett tunnt äldre förnaskikt med 0,10 m siltig lera i botten rödaktig siltig lera ,4 0, m tjock förns som övetgår i brunorange silt ,4 0,2 Schaktet ligger i sluttning ner mot nö. 0,05 m tjock förna som övergår i brunflammig silt ,4 0, m tjock förna som övergår i brunflammig silt. Ligger i slänt ,4 0, m tjock förna som övergår i stenblandad silt. Ligger i slänt ,4 0,3 0,10 m tjock förna som övergår i brunbeige silt. Schaktet ligger på mindre platåläge. Uppträngande vatten i botten ,4 0,3 0,10 m tjock förna som övergår i flammig och något stenbunden silt. Uppträngande vatten i botten på schaktet trots platåläge ,4 0,3 0,10 m tjock förna som övergår i flammig silt. Uppträngande vatten ,4 0,4 0,20 m tjock förna som övergår i flammig något stenblandad silt. Hela botten på schaktet vattenfylldes och ytan direkt norr om är ännu blötare, detta trots ett högt läge ,4 0,4 0,20 m tjock förna som övergår i flammig något stenblandad silt. Uppträngande vatten. Page 6 of 7 43

44 ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning & Tolkning ,4 0,4 0,15 m tjock förna som övergår i flammig och något stenbunden kompakt silt. Uppträngande vatten ,4 0,4 0,15 m tjock förna som övergår i flammig och något stenbunden silt. Uppträngande vatten. Schaktet ligger högst inom ytan ,4 0,4 0,15 m tjock förna med underliggande brunorange kompakt och fuktig silt. Enstaka sten ,5 0,5 0,3 Ruta grävdes från undre delen av förna och ned till underliggande orörd siltigare sand. Under mörkfärgad förna fanns ett 0,2 m djupt brungrått svagt humöst lager med siltigare sand. Troligen ett odlingslager. Innehöll enstaka kol, inget annat Page 7 of 7 44

45 Bilaga 3. Anläggningstabell Kontextlista ID Typ Längd (m) Bredd (m) Djup/Tjocklek (m) Beskrivning & Tolkning 42 Kolningsgrop 2,2 1,8 0,8 Kolningsgrop. Gulbrun sotig sand med kompakta kollinser. Minst tre olika kolningshorisonter. 50 Röjningsröse 4 4 0,4 Övertorvat röjningsröse eller ansamling av röjningssten. Ligger i kanten av naturligt stenbunden yta. Övertorvat. 64 Röjningsröse 5 3,5 0,4 Röjningsröse som är delvis frilagt i en endurobana. Sten mellan 0,15 till 0,30 m varav endel är naturligt skärvig. 66 Röjningsröse ,45 Avlång närmast stensträngsliknande röjningsröse. Delvis skadat av endurobana. Sten mellan 0,15 till 0,40 m varav en del naturligt skärvig. 67 Röjningsröse 5 5 0,5 Närmast runt och helt övertorvat. I en mindre avtorvades yta fanns sten mellan 0,15 till 0,45 m I storlek. 70 Röjningsröse 8 2 0,3 Övertorvat röjningsröse eller lagd röjningsten i åkerkant. Enstaka sten omkring 0,20 m synlig. 77 Härd 0,7 0,55 0 Sotig med inslag av kol. Mycket skörbränd sten. Ej undersökt utan endast framrensad. 200 Röjningsröse ,9 Består av ett blandat stenmaterial med sten mellan ca 0,15 till 0,80 m. Ingen kantkedja och luftig lagd direkt på en ursprunglig markyta. 202 Röjningsröse Sten mellan 0,20 till 0,50 m. Oval till rund form. 211 Stensträng 0 3,5 0,2 Bred, något förhöjd vall med röjningssten samt odlingsjord som kom fram i två schakt. Gles förekomst av sten med storleken 0,1 till 0,3 m i diameter. Stenarna ligger lågt och ger samma intryck som sren i gravar och röjningsrösen. Vallen geri 300 Röjningsröse 4 3,5 0,1 Flackt röjningsröse något stensättningslikt 301 Röjningsröse 4 4 0,1 Flackt, några större stenar i kanten 302 Röjningsröse 3,5 3,5 0,2 Flackt Page 1 of 3 45

46 ID Typ Längd (m) Bredd (m) Djup/Tjocklek (m) Beskrivning & Tolkning 303 Röjningsröse 5 5 0,2 Flackt 305 Röjningsröse 4 4 0,2 Flackt, med körskada 306 Röjningsröse 6 4,5 0,3 Tydligt, något vält röjningsröse 307 Röjningsröse 5 4 0,2 Otydlig form pga stubbar och träd 308 Röjningsröse 3 3 0,2 Flackt 309 Röjningsröse 5 5 0,2 Förhållandevis tydlig. Västra halvan framrensad. Rundade stenar 0,1 till 0,3 m I diameter, löst liggande ger inte intryck av att vara satta. Ingen kantkedja. 310 Röjningsröse 5 4 0,1 Flack och otydlig form. 311 Röjningsröse 4 4 0,2 Stensättningslik flack anläggning. I södra kanten några större stenar ev del av kantkedja 312 Röjningsröse 5 4 0,1 Flack med otydlig form. 314 Röjningsröse 5,5 5,5 0,2 Flack med otydlig form 315 Röjningsröse 6,5 6,5 0,3 Flack men förhållandevis tydlig. 316 Röjningsröse 5 5 0,2 Flack med otydlig form, stubbar i ytan. 317 Röjningsröse 5 4 0,3 Skadad av rotvälta 318 Röjningsröse 4 4 0,1 Flack, störd av körskada och stubbe 319 Röjningsröse 4 4 0,2 Flack, skadad av rotvälta. 320 Röjningsröse 3,5 3,5 0,1 Flack, stensättningslik 321 Röjningsröse 5,5 5 0,2 Flack och initilat tolkat som en stensättning. Delvis framrensad. I den östra sidan fans större stenar 0,4 till 0,5 som bildar en gles kantkedja. Två stenar i söder är ställda på högkant. Stenfyllning Page 2 of 3 46

47 ID Typ Längd (m) Bredd (m) Djup/Tjocklek (m) Beskrivning & Tolkning med 0,1 till 0,3 m stora stenar, samt enstak 322 Röjningsröse 6 5 0,45 En mindre kant avtorvades. Välsatt sten mellan 0,10 till 0,60 m, där huvudelen är omkring 0,15 till 0,20 m. Enstaka av stenen är skärvig och möjligen eldpåverkad. I den Nö kanten är stenen något omrörd och bitar av en glasburk låg i ytan. Fyr 322 Röjningsröse 3 3 0,1 324 Röjningsröse 3,5 3,5 0,2 Flack och otydlig form 325 Röjningsröse 4 3,5 0,3 Otydlig form pga stubbar och ett träd 326 Röjningsröse 4 4 0,2 Flack och otydlig form skadad av rotvälta. Några stenar synliga. 327 Röjningsröse 4 4 0,1 Flack och otydlig, större träd som kan dragit upp sten. 327 Röjningsröse 3,5 3 0,3 Otydlig form, markfast sten i väster. 329 Röjningsröse 5,5 5 0,1 Flack och tolkades initialt som en stensättning. Enhetligt stenmaterial med storlek av mestadels 0,3 till 0,4m stora stenar. All sten tydligt satt i sand. Tendens till kantkedja i SV med något större likartade stenar. I SV delen en stor 1,1 x 1,2 m s 330 Röjningsröse 4 4 0,2 Flack med otydlig form 343 Röjningsröse 7 6,5 0,2 Flackt mef otydlig form. Rotvälta i den NÖ delen. Page 3 of 3 47

48 Bilaga 4. Fyndlista Fyndnr RAÄ nr Typ Material Antal Vikt (g) Beskrivning 1 Öjaby RAÄ Öjaby RAÄ 200 Avslag Bergart 1 15 Bergartsavslag med antydan till retusch. 32 mm x 25 mm x 12 mm. Avslag Bergart 1 35 Spånliknande avslag. 80 x 35 x 12 mm. 48

49 Bilaga 5. Vedartsanalys VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1747 Vedartsanalyser på material från Kronobergs län, Öjaby sn, Öjaby 28:1. Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/ GLAVA E-post: 49

50 VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport Vedartsanalyser på material från Kronobergs län, Öjaby sn, Öjaby 28:1. Uppdragsgivare: Andreas Emilsson/Museiarkeologi Sydost Arbetet omfattar ett kolprov från en undersökt kolningsgrop. Provet innehåller kol från tall. Tall var ett av de vanligaste trädslagen för framställning av träkol. Tallens eventuella egenålder får tas med vid bedömningen av provets dateringsresultat. I det här fallet hade kolbitarna mycket breda årsringar vilket visar på snabb tillväxt. Äldre träd växer inte så snabbt. Men även i äldre träd kan kraftiga årsringar från unga år finnas nära kärnan på stammen (och de är i så fall de äldsta på trädet) Analysresultat Anl. ID Anläggnings- Prov- Analyserad Trädslag Utplockat typ mängd mängd för 14 C-dat. 42 Kolningsgrop 8,3g 8,3g 2 bitar Tall 2 bitar Tall 57mg Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås GLAVA Tfn: 0570/ E-post: vedlab@telia.com De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt ålder Tall Pinus silvestris 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. 50

51 Bilaga C-analys Uppsala Andreas Emilsson Kalmar läns museum Museiarkeologi Sandvägen VÄXJÖ Ångströmlaboratoriet Tandemlaboratoriet Göran Possnert Besöksadress: Ångströmlaboratoriet Lägerhyddsvägen 1 Rum 4143 Postadress: Box Uppsala Telefon: Telefax: Hemsida: Resultat av 14 C datering av träkol från Öjaby 28:1, Växjö kommun, Öjaby socken, Kronobergs län. (p 1223) Förbehandling av träkol och liknande material: 1. Synliga rottrådar borttages % HCl tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten) (karbonat bort) % NaOH tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten). Löslig fraktion fälls genom tillsättning av konc. HCl. Fällningen som till största delen består av humusmaterial, tvättas, torkas och benämns fraktion SOL. Olöslig del, som benämns INS, består främst av det ursprungliga organiska materialet. Denna fraktion ger därför den mest relevanta åldern. Fraktionen SOL däremot ger information om eventuella föroreningars inverkan. Före acceleratorbestämningen av 14 C-innehållet förbränns det tvättade och intorkade materialet, surgjort till ph 4, till CO2-gas som i sin tur grafiteras genom en Fe-katalytisk reaktion. I den aktuella undersökningen har fraktionen INS daterats. E-post: Goran.Possnert@physics.uu.se RESULTAT Labnummer Prov δ 13 C V-PDB 14 C age BP Ua Id 4-24,7 183± 25 Med vänlig hälsning Göran Possnert / Lars Beckel 51

52 Radiocarbon determination 500BP 400BP 300BP 200BP 100BP IntCal13 atmospheric curve (Reimer et al 2013)OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Ua : 183±25BP 68.2% probability 1660AD (12.5%) 1690AD 1730AD (39.0%) 1810AD 1930AD (16.7%) % probability 1650AD (18.4%) 1690AD 1720AD (53.9%) 1810AD 1920AD (23.1%) CalAD 1600CalAD 1800CalAD 2000CalAD 2200CalAD Calibrated date 52

53 Bilaga 7. Den arkeologiska processen och ordlista Arkeologiska steg Arkeologisk undersökningar kan genomföras i tre övergripande etapper: Arkeologisk utredning, arkeologisk förundersökning och arkeologisk undersökning. Alla beslut om arkeologiska åtgärder fattas av länsstyrelsen i det berörda länet. Mer om de olika stegen går att läsa här: kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/denuppdragsarkeologiska-processen/ Arkeologisk utredning En arkeologisk utredning kan delas upp i två steg. Steg 1: En arkeologisk utredning steg 1 innebär generellt en inventering i fält, kartstudier och sammanställning av tidigare inventeringar och undersökningar som genomförts inom det berörda området. Steg 2: Syftet med en utredning steg 2 är att genom en fältundersökning ta reda på om några fasta fornlämningar eller kulturlämningar finns inom aktuellt område. En fältundersökning innebär vanligen att provgropar eller sökschakt tags upp med grävmaskin. Ifall arkeologiskt intressanta objekt påträffas kan det därefter bli aktuellt med en förundersökning. Förundersökning Avsikten med en förundersökning är att genomföra en begränsad fältundersökning inom en känd fornlämning. Vid en förundersökning kan bland annat frågor om fornlämningens avgränsning, ålder och komplexitet behandlas. Länsstyrelsen kan sedan utifrån förundersökningens resultat besluta om en särskild arkeologisk undersökning (slutundersökning). Arkeologisk undersökning En särskild arkeologisk undersökning är det sista steget som genomförs om ett planerat arbetsföretag inte kan undvika en fornlämning och i fall det bedöms att den berörda fornlämningen kan antas tillföra ny arkeologisk kunskap. Vid en arkeologisk undersökning tas delar eller hela fornlämningen bort och dokumenteras. Facktermer och ordlista Anläggning En arkeologisk anläggning avser olika slags lämningar som är skapade av människor som exempelvis gropar, stolphål och härdar/eldstäder. Avslag Spår efter förhistorisk redskapstillverkning i form av flinta eller bergarter som exempelvis kvarts. Boplats Plats där man under förhistorisk tid vistats eller bott och där det finns spår efter exempelvis föremål, anläggningar och byggnadslämningar. Bytomt/gårdstomt Lämningar efter husgrunder/bebyggelseenheter ofta från historisk tid. Fossil åker Varaktigt övergiven åkermark med spår efter olika formelement som exempelvis röjningsrösen, diken och terrasskanter. Fyndplats Plats där det påträffats enstaka eller fåtal föremål/ artefakter från förhistorisk tid, medeltid eller äldre historisk tid. Gravfält Ett område med fler än fem förhistoriska gravar. Gravfälten kan vara stora och synliga ovan mark eller helt dolda under marken. Hög Förhistorisk grav med välvd profil och med övertorvad yta som till större delen är uppbyggd av sand eller jord. 53

54 Mikrospån/Spån Avlångt spånformat avslag vanligen av flinta men kan även förekomma i andra bergarter. Spån är ofta basmaterial till föremål som exempelvis knivar, skrapor eller pilspetsar. Generellt dateras de till stenåldern med kan även förekomma under yngre förhistoriska perioder. Ett mikrospån är ett mindre spån, vanligtvis under 10 mm i bredd. Röjningsröse Ansamling av sten kopplat till stenröjning i samband med odling eller annan verksamhet. Skifte Lantmäteriförrättning där mark fördelas mellan olika ägare. Skiftena var jordreformer som syftade till att effektivisera jordbruket genom att bland annat samla ofta små och spridda enskilda ägor i större sammanhängande enheter. Skålgrop Skålgropar är en form av enkel hällristning som kan ha en varierande storlek och kan uppträda ensamma eller samlande i mycket stort antal. Storleken kan generellt variera mellan någon centimeter upp till flera decimeter i diameter Skörbränd/skärvig sten Sten som genom upphettning med eld blivit skör och spruckit. Förekommer i bland annat härdar/eldstäder och kokgropar. Stensättning Förhistorisk grav som är flackt uppbyggd av sten och en fyllning av jord. 54

55

56 Adress Box 104, Telefon E-post S Kalmar Webb kalmarlansmuseum.se