Gruvområdet Valö 71:1

Transkript

1 AU GAL PM 2015:2 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Gruvområdet Valö 71:1 Schaktningsövervakning vid nedläggning av markkabel Uppland, Östhammar kommun, Valö socken, Vigelsbo 4:1 m fl., Valö 71:1 Mia Englund

2

3 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 4 Genomförande... 4 Resultat... 5 Okulär granskning av malmprov... 5 Sammanfattande tolkning... 7 Referenser... 7 Kartor... 7 Lantmäteristyrelsens digitala arkiv... 7 Administrativa uppgifter... 8 Figurförteckning... 9

4

5 Inledning Efter beslut från länsstyrelen i Uppsala län har Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten i Uppsala utfört en förundersökning i form av schaktövervakning inom fastigheten Vigelsbo 4:1 med flera, Valö socken i Östhammar kommun. Figur 1. Det övervakade objektet Valö 71:1 centralt i bilden. Den övervakade sträckan i röd färg. Infälld plan visar schaktet samt tagna malmprov. Visade mot en bakgrund av digitala fastighetskartan 12I 7e. Skala 1: Infälld plan, skala 1: Gruvområdet Valö 71:1 3

6 Bakgrund Vattenfall Eldistribution AB har för avsikt att anlägga en ny markkabel längs en cirka kilometerlång sträcka inom fastigheten Vigelsbo 4:1 med flera. Ledningen förläggs genom fornlämning Valö 71:1, intill vägens östra sida. Schaktet planerades bli 0,5 meter brett och 0,7 meter djupt. Området med bergshistoriska lämningar är beläget i en flack skogbevuxen moränmark, på båda sidor om vägen. Gruvområdet är meter stort (Ö-V), och innehåller synliga lämningar i form av 3 gruvhål och 6 skrotstenshögar. Gruvhålen, som ligger väster om vägen har en diameter om 5 20 meter och är vattenfyllda. Skrotstenshögarna är meter stora och 0,5 2 meter höga. Inom gruvorna har man utvunnit järnmalm (FMIS). Genomförande Den arkeologiska schaktövervakningen utfördes den 10 mars Genomförandet av det arkeologiska arbetet har utförts enligt länsstyrelsens beslut. Schaktningen har övervakats av en arkeolog längs hela sträckan (ca 100 m) inom fornlämningsområdet. Massorna från schaktet lades på vägen, där även grävmaskinen stod. Endast på en mindre sträcka i den norra delen av schaktet lades massorna tillfälligt på den östra sidan av vägen på grund av att marken där var vattenmättad, varför dessa massor inte kunde läggas på vägen. Schaktväggen rensades upp sektionsvis för att eventuella anläggningar eller lager skulle kunna studeras. Sektionerna fotodokumenterades. En översiktlig okulär genomgång av det uppgrävda bergartsmaterialet gjordes längst hela sträckan inom fornlämningsområdet för att kunna samla in eventuella malmprover. Figur 2. Schaktning längs vägen. Till vänster i bild ett inhägnat gruvhål nära vägen. Foto mot norr. 4 AU GAL PM 2015:2

7 Resultat Något av antikvariskt intresse påträffades inte i schaktet. Vid upprensningen av schaktväggen kunde det konstateras att materialet i schaktet var omrört. I de upprensade sektionerna fanns omrört eller påfört material i form av skrotsten/malm, bärlager (recent) i form av grått grus samt jord. Bärlager fanns främst i schaktets överkant, men även i varierande mängd ställvis ned till undergrunden. Mot den norra delen av schaktet avtog mängden skrotsten/malm. Här bestod stenmaterialet främst av moränsten. Undergrunden bestod av ljusbrun silt. Tolkningen är att skrotsten från varp närområdet har använts som konstruktionsmaterial vid vägbyggnationen. Två malmprover (P227 och P228) samlades dock in från schaktet med motiveringen att bergartsmaterialet med största sannolikhet härrör från närområdet. Figur 3. Schaktvägg mot väst. Det gråa, grusiga materialet är recent bärlager. Okulär granskning av malmprov Erik Ogenhall De tillvaratagna proven från schaktet inom Valö 71:1 (P227 och P228) är alla starkt magnetiska, vilket indikerar att det förhärskande mineralet i dessa är järnoxiden magnetit, vilket stämmer väl överens med geologin och bergsbruket i denna del av Uppland. Okulär granskning av proven visar att de förefaller vara dominerade av mörkgrå magnetit. Frekventa ljusare inslag, vilka tydligt framkommer vid sågning av proven (figur 4 och 5), förefaller bestå av så kallade skarnmineral vilket är mycket vanligt i direkt anslutning till dessa malmer. Ett av proven, P228 (figur 5, upp till höger) innehåller ett stycke där delar av ett borrhål kan ses, vilket visar att tillmakning sannolikt inte använts som brytningsmetod för just detta material vid aktuell tidpunkt. Den höga halten av malmmineral (magnetit) i de tillvaratagna proven antyder att materialet möjligen lika väl kan klassas som malm och inte skrotsten. Gruvområdet Valö 71:1 5

8 Figur 4. Prov227. De nedre två bitarna är ett sågat stycke där ett stort inslag av ljusgröna skarnmineral kan anas intill den grå magnetiten. Figur 5. Prov 228. Likt prov 227 ses ett inslag av ljusa skarnmineral i de sågade snitten av prov 228 (de två bitarna längst ned till vänster). Stycket till höger uppvisar (överst i bild) en del av ett borrhål. Diametern på borrhålet uppskattas till 33 mm. 6 AU GAL PM 2015:2

9 Sammanfattande tolkning Något av antikvariskt intresse framkom inte i schaktet. Det undersökta området visade sig vara stört av vägbyggnationen. Några malmprov insamlades dock. Den okulära granskningen av malmproven visar att dessa består av magnetit, vilket stämmer väl överrens med geologin och bergsbruket i denna del av Uppland. Ett borrhål kunde iakttas i ett malmstycke vilket visar att sprängteknik använts som brytningsmetod för detta material vid aktuell tidpunkt. Juvansbo gruvor, som gruvområdet Valö 71:1 ingår i, är belägna norr om byn med samma namn. Juvansbo malmanledning upptäcktes Minst 420 ton malm ska ha brutits ned till ett djup av 10 meter under de enstaka åren 1835, respektive 1864 (Stålhös 1991:187:f, samt där anförd litteratur). Gruvor kan ha brutits i omgångar under lång tid och de äldsta spåren efter brytning kan av naturliga skäl vara svåra att belägga arkeologiskt. Orsaker till att brytning återupptas i en nedlagd gruva kan exempelvis vara att nya bryttekniker utvecklats eller att behovet av malm ökat. Ett historiskt kartöverlägg visar att Juvansbo gruvor även har haft en tidigare brytningsfas. Enligt uppgift på lagaskifteskartan från 1829 över området beskrivs järngruvorna som ödelagda (Laga skifte 1829, 03-VAÖ-45). Troligen har den första brytningen skett redan på 1700-talet i och med att malmanledningen upptäcks. Referenser Stålhös, G Beskrivning till berggrundskartorna. Östhammar NV, NO, SV, SO. SGU Af 161, 166, 169, 172. Uppsala. Kartor Lantmäteristyrelsens digitala arkiv Laga skifte 1829, Lantmäterimyndigheternas arkiv 03-VAÖ-45. Gruvområdet Valö 71:1 7

10 Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: Länsstyrelsens dnr: SHMM:s projektnr: A Intrasisprojekt: SHMM2015:032. Undersökningstid: 10 mars Projektgrupp: Mia Englund (projektledare, arkeometallurg) och Erik Ogenhall (geolog). Underkonsulter: Avis. Undersökt yta: 515 kvadratmeter. Läge: Fastighetskartan, Blad 12I7e (66G8GN VIGELSBO). Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: Rikets, RH Digital dokumentation: förvaras på Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten i Uppsala. Foto: Mia Englund och Erik Ogenhall. Prov: P227 P228 förvaras på SHMM, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Uppsala. 8 AU GAL PM 2015:2

11 Figurförteckning Figur 1. Det övervakade objektet Valö 71:1 centralt i bilden. Den övervakade sträckan i röd färg. Infälld plan visar schaktet samt tagna malmprov. Visade mot en bakgrund av digitala fastighetskartan 12I 7e. Skala 1: Infälld plan, skala 1: Figur 2. Schaktning längs vägen. Till vänster i bild ett inhägnat gruvhål nära vägen. Foto mot norr. Figur 3. Schaktvägg mot väst. Det gråa, grusiga materialet är recent bärlager. Figur 4. Prov227. De nedre två bitarna är ett sågat stycke där ett stort inslag av ljusgröna skarnmineral kan anas intill den grå magnetiten. Figur 5. Prov 228. Likt prov 227 ses ett inslag av ljusa skarnmineral i de sågade snitten av prov 228 (de två bitarna längst ned till vänster). Stycket till höger uppvisar (överst i bild) en del av ett borrhål. Diametern på borrhålet uppskattas till 33 mm. Gruvområdet Valö 71:1 9