Sida 1 (3) KAMMARRÄTTEN Mål nr I STOCKHOLM DOM Avdelning Meddelad i Stockholm. Ombud: Advokat Åke Hjelm

Transkript

1 Sida 1 (3) KAMMARRÄTTEN Mål nr DOM Avdelning Meddelad i Stockholm KLAGANDE AA Ombud: Advokat Åke Hjelm MOTPART Socialstyrelsen ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 11 januari 2018 i mål nr, se bilaga A SAKEN Behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår överklagandet. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 08:00 16:00

2 KAMMARRÄTTEN DOM Sida 2 Avdelning 02 Mål nr YRKANDEN M.M. AA yrkar att han ska få svensk legitimation som tandläkare. Till stöd för sitt yrkande för han fram bl.a. följande. Han uppfyller kravet på obegränsad auktorisation i Norge och ska därför anses uppfylla kraven för att få en svensk legitimation i enlighet med 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen (2010:1369). Den enskilde måste kunna lita på att föreskrifter som regeringen beslutat om, och som ger den enskilde rättigheter i förhållande till staten, också tillämpas av myndigheter. Han har lagt ner utbildningstid och haft stora kostnader för att uppnå den kompetens som anges i förordningen som en väg till svensk legitimation som tandläkare. Resultatet av prövningen av hans ansökan strider mot europeiska rättsprinciper och medför att den enskilde förvägras en rättighet som han eller hon redan tillförsäkrats och anpassat sitt liv till. Han har i egenskap av att vara tandläkare med obegränsad auktorisation i Norge inte möjlighet att göra en sådan kompletterande utbildning som Socialstyrelsen krävt. Socialstyrelsen anser att överklagandet ska avslås. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten instämmer, även efter att ha tagit del av det som AA har anfört i kammarrätten, i den bedömning som förvaltningsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås.

3 KAMMARRÄTTEN DOM Sida 3 Avdelning 02 Mål nr HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). (Ej medtagen här) Eva Östman Johansson Robert Johansson Annika Brickman kammarrättsråd kammarrättsråd f.d. justitieråd ordförande referent Maria Lyth föredragande jurist

4 Mål nr Meddelad i Stockholm Avdelning 30 1 KLAGANDE AA Ombud: Advokat Åke Hjelm Advokatfirman Medical Law Stockholm AB Box Stockholm MOTPART Socialstyrelsen Avdelningen för behörighet och statsbidrag Stockholm ÖVERKLAGAT BESLUT Socialstyrelsens beslut SAKEN Behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten avslår överklagandet. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Tegeluddsvägen måndag fredag Stockholm E-post: forvaltningsrattenistockholm@dom.se 08:00 16:30

5 2 YRKANDEN M.M. Socialstyrelsen beslutade den 22 juni 2016 att avslå AArs ansökan om legitimation som tandläkare. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. AA har avlagt tandläkarexamen i Polen och erhållit det examensbevis som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet). Hälsoministerierna i Norge och Polen har träffat en överenskommelse som innebär att tandläkare som är utbildade i Polen kan få behörighet att utöva tandläkaryrket i Norge utan att ha fullgjort praktisk tjänstgöring i Polen efter examen. För att de norska myndigheterna ska kunna erkänna den polska utbildningen, behöver Centrala läkarkammaren i Polen utfärda ett intyg som bekräftar att tandläkarutbildningen uppfyller de minimikrav som anges i artikel 34 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Det är i enlighet med den nu nämnda överenskommelsen som AA erhållit sin tandläkarlegitimation i Norge. Eftersom AA inte innehar något av de behörighetsbevis som anges i yrkeskvalifikationsdirektivet har han emellertid inte rätt att få sin tandläkarutbildning erkänd i Sverige. Det kan vidare konstateras att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården i Finland (Valvira) har förbjudit AA att utöva tandläkaryrket i Finland och detta på grund av bristande odontologiska kunskaper. AA yrkar att förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet, förordnar att han är berättigad till legitimation som tandläkare i Sverige och återförvisar ärendet till Socialstyrelsen för ny handläggning. Han anför bl.a. följande. Eftersom han har obegränsad auktorisation som tandläkare i Norge har han enligt 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) utan vidare prövning rätt att få svensk legitimation som tandläkare. Han har genomgått tandläkarutbildning i Polen med engelska som utbildningsspråk. Utbildningen har innehållit praktik under handledning men för att få polsk legitimation krävs att han fullgör

6 3 ytterligare praktisk utbildning i Polen med polska som arbetsspråk. Denna praktiska utbildning förutsätter godkänd examen i polska på vad som kan betecknas som avancerad nivå. Han har obetydliga kunskaper i det polska språket och har inte för avsikt att arbeta som tandläkare i Polen. För den som utbildats till tandläkare i Sverige utgör examensbevis tillräckligt bevis om kvalifikation för att få svensk legitimation. Norge och Polen har ingått ett avtal som ger utländska personer som utbildats till tandläkare i Polen och som har polskt examensbevis, möjlighet att få norsk auktorisation som tandläkare. Den som ansöker om auktorisation måste då genom ett intyg från Naczelna Izba Lekarska visa att den genomgånga polska tandläkarutbildningen uppfyller minimikraven enligt artikel 34 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Med stöd av sitt polska examensbevis och nödvändigt intyg har han erhållit norsk auktorisation som tandläkare. Auktorisationen gäller till och med den 30 juni 2062 utan någon behörighetsbegränsning. Istället för att pröva hans ansökan enligt bestämmelsen i 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen, har Socialstyrelsen felaktigt prövat ansökan utifrån bestämmelserna i 2 kap. 8 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (HSLF- FS 2016:64). Enligt 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen uppfyller han kraven för att få legitimation som tandläkare i Sverige. Det ankommer inte på Socialstyrelsen att överpröva den auktorisationsbeviljande myndighetens beslut i en annan EES-stat. Den rättsliga regleringen ger inte heller utrymme för någon skönsmässig prövning från Socialstyrelsens sida. Vidare har Socialstyrelsen inte gjort gällande att bestämmelsen i patientsäkerhetsförordningen strider mot någon överordnad författning eller att förskriven ordning i något väsentligt avseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst. Tillämpningen av bestämmelsen i 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen ska göras mot bakgrund av den enskildes rättstrygghet och tillit till den i författningen med stöd av lag tillförsäkrade rättigheten. Den tandläkare som har fått auktorisation som tandläkare i Norge har därför berättigade förväntningar att föreskriften ska tillämpas efter sin klara

7 4 ordalydelse (jfr EU-domstolens dom i mål C90/95, de Compte, EU:C:1997:198). Vidare kan Socialstyrelsen inte ogilla en ansökan om ett gynnande beslut med hänsyn till en eventuell framtida tvist mellan EU:s medlemsstater. Genom Socialstyrelsens beslut har han hindrats i sin rätt enligt 2 kap. 17 regeringsformen att utöva sitt yrke som tandläkare och lidit ekonomisk skada. Socialstyrelsen vidhåller sitt beslut och anför bl.a. följande. För att AA ska kunna erhålla det behörighetsbevis som anges i yrkeskvalifikationsdirektivet krävs att han genomgår praktisk tjänstgöring. Det kan konstateras att AA inte uppfyller de krav som direktivet uppställer. Överenskommelsen mellan hälsoministerierna i Norge och Polen har medfört att AA fått auktorisation som tandläkare i Norge utan att ha genomfört den praktiska tjänstgöringen efter examen. Överenskommelsen mellan Norge och Polen är anmäld till EUkommissionen som prövar frågan. AA har möjlighet att genomföra den praktiska tjänstgöringen i ett EU-land som har krav på praktisk tjänstgöring och därefter ansöka om svensk legitimation som tandläkare. SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Frågan i målet är om AA ska beviljas legitimation som tandläkare i Sverige. Tillämpliga bestämmelser m.m. I artikel 2.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges att direktivet ska gälla för alla de medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

8 5 Yrkeskvalifikationsdirektivet är i Sverige genomfört bl.a. genom lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Enligt 13 i den nu nämnda lagen ska en yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som b.la. tandläkare erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659). I 2 kap. 8 i Socialstyrelsens tidigare nämnda föreskrifter och allmänna råd anges att en tandläkare som har genomgått sin utbildning i ett annat EESland ska få sina yrkeskvalifikationer erkända om han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens eller annat behörighetsbevis som anges i i bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet och inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket. I artikel 21.1 första stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet regleras den s.k. principen om automatiskt erkännande, enligt vilken varje medlemsstat ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer som bl.a. tandläkare som avses i punkt i bilaga V till direktivet. Av artikel 21.1 andra stycket följer att de bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ska vara utfärdade av medlemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov ska de bevis som avses i bl.a. punkterna i bilaga V bifogas. Enligt artikel 21.6 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att den som vill utöva verksamhet 1 som bl.a. tandläkare innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt i bilaga V till direktivet. 1 I flera andra språkversioner av direktivet anges här istället yrkesmässig verksamhet, jfr franska activités professionelles, tyska beruflichen Tätigkeiten och engelska professional activities.

9 6 I punkt i bilaga V 2 anges för Polens del examensbeviset Lekarz dentysta. Det anges vidare att ett behörighetsbevis benämnt Świadectwo złożenia Lekarsko Dentystycznego Egzaminu Państwowego eller Świadectwo złożenia Lekarsko-Dentystycznego Egzaminu Końcowego ska medfölja examensbeviset. I 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen anges att den som har obegränsad auktorisation som tandläkare i ett annat nordiskt land ska anses uppfylla kraven för svensk tandläkarlegitimation. Förvaltningsrättens bedömning Förvaltningsrätten konstaterar inledningsvis att AA, som är svensk medborgare, har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Polen och att han nu begär att få dessa erkända i Sverige. Eftersom tandläkaryrket är reglerat i Sverige omfattas hans ansökan av tillämpningsområdet för yrkeskvalifikationsdirektivet. Förvaltningsrättens prövning ska därför göras med utgångspunkt i de bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i svensk rätt. Den första fråga som förvaltningsrätten har att ta ställning till är om AA:s bevis på formella kvalifikationer från den tandläkarutbildning som han har genomgått i Polen, uppfyller de krav som yrkeskvalifikationsdirektivet uppställer för att han ska kunna beviljas legitimation som tandläkare i Sverige. Av utredningen i målet framgår att AA har avlagt den polska tandläkarexamen som anges i punkt i bilaga V i yrkeskvalifikationsdirektivet, men att han inte har något av de behörighetsbevis som ska medfölja examensbeviset. Han uppfyller därför inte de krav som anges i artikel i bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet och har därför inte 2 I dess nu gällande lydelse enligt Kommissionens delegerade beslut (EU) 2016/790 av den 13 januari 2016 om ändring av bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG vad gäller benämningar på examensbevis och utbildningar.

10 7 rätt till svensk tandläkarlegitimation med stöd av 2 kap. 8 i Socialstyrelsens föreskrifter som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i nu relevanta delar. Eftersom AA har obegränsad auktorisation som tandläkare i Norge ska han emellertid, enligt bestämmelsen i 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen, anses uppfylla kraven för svensk tandläkarlegitimation. Bestämmelsen i patientsäkerhetsförordningen genomför den överenskommelse som finns mellan de nordiska länderna om en gemensam nordisk arbetsmarknad för bl.a. tandläkare. Enligt den nu nämnda regleringen är det tillräckligt att inneha en tandläkarlegitimation från ett annat nordiskt land för att man ska anses uppfylla kraven för att få en motsvarande svensk legitimation. Yrkeskvalifikationsdirektivet, som är genomfört i EES-avtalet och därmed tillämpligt även i Norge, bygger däremot på den principen att en prövning av sökandens yrkeskvalifikationer ska göras i varje medlemsstat där vederbörande begär att få dessa erkända. Den omständigheten att en medlemsstat redan har erkänt yrkeskvalifikationerna ger således inte i sig rätt till erkännande i övriga medlemsstater. Den överenskommelse som Norge och Polen har ingått angående tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivet saknar därmed betydelse för erkännandet av AA:s yrkeskvalifikationer i Sverige enligt direktivet. Yrkeskvalifikationsdirektivet ger i och med detta, till skillnad från bestämmelsen i 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen, inte AA någon rätt att få sin norska tandläkarauktorisation erkänd i Sverige. Den fråga som förvaltningsrätten har att ta ställning till är därför om det är förenligt med yrkeskvalifikationsdirektivet att vid dessa förhållanden bevilja AA tandläkarlegitimation med stöd av 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen. Det har ovan konstaterats att AA inte innehar de bevis på formella kvalifikationer som krävs för att hans polska tandläkarutbildning ska kunna erkännas enligt direktivet, vars system med automatiskt

11 8 erkännande av bevis på formella kvalifikationer bygger på att minimikraven för bl.a. tandläkarutbildningar samordnas mellan EU:s medlemsstater. Att vid dessa förhållanden lägga den norska auktorisationen till grund för en svensk tandläkarlegitimation skulle i praktiken innebära att AA:s polska tandläkarutbildning erkändes automatiskt i Sverige, trots att han inte uppfyller de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt artikel 21.6 i direktivet, jämförd med dess lydelse i direktivets franska, tyska och engelska språkversioner, är medlemsstaterna skyldiga att kräva att den som vill arbeta som bl.a. tandläkare har de bevis på formella kvalifikationer som direktivet anger (jfr även dom av den 19 september 2013, Conseil national de l ordre des médecins, C-492/12, EU:C:2013:576, punkt 41). Med hänsyn till det nu anförda anser förvaltningsrätten att det inte vore förenligt med yrkeskvalifikationsdirektivet att bevilja AA svensk tandläkarlegitimation. Av EU-domstolens praxis följer att domstolar och andra myndigheter i medlemsstaterna inte får tillämpa nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten (se dom av den 9 september 2003, CIF, C-198/01, EU:C:2003:430, punkterna 48 och 49). I enlighet med det nu anförda anser förvaltningsrätten att AA inte kan beviljas svensk tandläkarlegitimation med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 23 patientsäkerhetsförordningen (jfr Kammarrätten i Stockholms dom den 17 maj 2016 i mål ). Överklagandet ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR Detta avgörande kan överklagas. Information om hur man överklagar finns i bilaga 1 (DV 3109/1A) Ulrika Melin Chefsrådman Nämndemännen Katarina Adolfsson, Lars Granath och Jan Perers har också deltagit i avgörandet. Andreas Thörnroos har föredragit målet.

12 Bilaga 1 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1A Producerat av Domstolsverket Om prövningstillstånd inte meddelas står förvalt- ningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Stockholm. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och te- lefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, tele- fonnummer till arbetsplatsen och mobiltele- fonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domsto- lens beslut meddelades. Om sista dagen för över- klagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kam- marrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, Adressen till förvaltningsrätten framgår av do- men/beslutet. 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis.