TIDEBÖN Margareta Melin, april 2014

Transkript

1 TIDEBÖN Margareta Melin, april 2014 TIDEBÖN innebär att under dagens lopp på bestämda tider samlas till bön efter en given agenda. Växelvis läser och sjunger man texter som öppnar för bön och meditation. Den vanliga formen för tidebön på kristen mark är tidegärden. I tidegärden utgör Psaltarpsalmer själva stommen, tillsammans med tre lovsånger från de första kapitlen i Lukasevangeliet. Genom århundraden har tidegärden varit den givna formen för klostrens dagliga liturgi. Den svenska Tidegärden och dess plats i mitt eget liv Som konfirmand blev jag vän med tidegärden. Vi var tio ungdomar som under fem sommarveckor började dagen med Laudes och avslutade den med Completorium. I konfirmandernas hus intill prästgården var ett rum inrett som kapell. All inbördes kommunikation upphörde när vi passerade dörren dit in. I den påbjudna tystnaden och i läsningen av de föreskrivna orden fann jag mig vara i kontakt med Gud och kom till ro. När lästiden närmade sig sitt slut, visste jag att jag ville fortsätta med denna form för bön när jag kom hem och måste klara mig på egen hand. Tidegärden var något jag kunde hålla mig till på min okända väg som lärjunge. Alltså önskade jag Den svenska tidgärden till min femtonårsdag den första söndagen efter konfirmationen. Jag fick boken, vackert inbunden i blått och med vävda band som gjorde det lätt att hitta. Jag läste den morgon och kväll, oftast i sängen. När jag var alltför trött för att öppna den, höll jag den ändå intill mig en stund. Och ord som landat i mitt hjärta hörde självmant av sig, ord som Lovad vare Herren, dag efter dag bär han oss och I dina händer Herre Gud befaller jag nu min ande. Också i KGF 1, mitt kristna sammanhang under skoltiden, var tidegärden den självklara ordningen för bön och jag fann mig tillrätta med det. Men det var en sak som störde mig i växande grad: Alla verser i Psaltaren som uttrycker hat mot fiender. Jag tog upp bekymret med dem som varit med längre än jag och blev lugnad tillsvidare: Fienderna var inte andra personer utan det onda och oacceptabla som man har att bekämpa inom sig själv. Till försvar för 1 Kyrkliga Gymnasist Förbundet 1

2 Psaltaren påpekades också, att där finns alla mänskliga känslor uttryckta. Inför Gud får man visa sig som man är. Och det lät ju bra. Under studieåren i Uppsala gav tidebönerna i Domkyrkan förankring och tillhörighet. Sexten, bönen vid lunchtid, föll lätt på plats i min dagliga rytm. Vi var många som strömmade till den stora katedralen på utsatt tid. Oftast sjöng vi texterna. Den gregorianska tonen var som balsam. Det stilla porlandet tonade ner den obehagliga polariseringen mellan vi och dom, mellan gudstillvända som får Guds beskydd och ogudaktiga som man önskar Guds vrede. En vred och straffande Gud var något helt annat än den allomfattande kärlek jag kommit i kontakt med den kärlek som söker upp det hundrade fåret och inte lämnar någon utanför. Trots åtskilliga ord i tidegärden som skavde, deltog jag under många år i oräkneliga tideböner. Det var som en nödvändighet, en hjälp att hålla ihop mig själv och min tillvaro detta att tillsammans med andra vara i ett helgat rum, i gudstillvändhet och god vilja. Ordflödet Det flöde som uppstår i unison, entonig sång och läsning, blir stundom en bro mellan det lilla hjärtat och det stora. I det läget har ordens innebörd ingen eller ringa betydelse. Bron bär och förbinder, oavsett vilka ord som bygger den. Min egen erfarenhet av ordens underordnade betydelse är förknippad med tidegärdens inledande ord i kvällsbönen. Med lätthet och utan minsta tvekan upprepade jag i ett par decennier: Omvänd oss till dig, du vår frälsnings Gud, och avvänd din vrede ifrån oss. O Gud, kom till min räddning. Herre, skynda till min frälsning. Avvänd din vrede läste jag märkligt nog utan minsta tvekan, trots att jag aldrig föreställde mig Gud som vred. Den känsla jag befann mig i när vi sjöng Omvänd oss till dig var ungefär: Nu möts vi igen och hos dig hör jag hemma! Latinet har genom sekler varit det liturgiska språket i västvärldens kyrkor och kloster och obegripligt för de flesta. Jag ser nu att obegripligheten inte bara var till nackdel utan också hade sitt värde. Det invanda, automatiska ordflödet tillåter 2

3 tanken att vila och ger hjärtat utrymme att öppna sig mot det outsägliga. Medan orden flödar unisont i välbekanta fåror, finner anden frihet att lyfta och förena sig med Guds ande. Tungotalet tänker jag på i det här sammanhanget. Det kan knappast vara en tillfällighet att det är just inom Pingstväckelsen som tungotalet fått en så central betydelse. Där har idealet varit att i samtal med Gud inte använda redan formulerade böner utan lita på att orden kommer till en i nuet. Under sådana villkor är det kanske ofrånkomligt att ett flöde av obegripliga ord bryter sig fram, för att släppa anden fri och ge tanken vila. Tystnaden är också ett bönespråk, en strand mot havet, horisonten. Den karismatiska väckelsen i början av 1970-talet gav mig positiva erfarenheter av tungotal och jag tog bara för givet att också jag skulle få tungotalets gåva. Men det kom inga ord. Jag insåg ganska snart att det inte var fler ord jag behövde i mitt liv, utan mer tystnad. Tystnaden, andningen, närvaron, tacksamheten öppnar för den andra världen, där frid och glädje råder där frid och glädje kommer till oss. Mina byggstenar för tidebön I en tillvaro med ständigt flöde av ord och bilder, åsikter och oväsen, ser jag ett behov för nya former av tidebön där närvaro i tystnad får en betydande plats. De relativt få orden har då till uppgift att bidra till vila och centrering, enhet. Här följer mina förslag till inledande ord i de tre tidebönerna: Vid dagens början, Under dagen och Inför natten. De har tillkommit för att användas i retreater och kan troligen brukas också i andra sammanhang. Texten är uppdelad i tvåradiga strofer med tanke på växelläsning. En sådan strof ser jag som en byggsten. Den som vill göra en egen agenda för andakt är fri att välja bland stenarna och sammanfoga dem på ett sätt som ger mening i den aktuella situationen. Ofta hör två byggstenar så nära ihop att de bör följas åt. När det gäller växelläsning vill jag framhålla möjligheten att växelläsa genom upprepning. Ledaren läser då en strof och övriga upprepar samma ord. När texten är obekant har det verkligen stor betydelse att först få lyssna till orden, för att sedan om man så vill upprepa dem. 3

4 VID DAGENS BÖRJAN Tre alternativa förslag till inledning Inledning 1 En natt har åter övergått i dag och nåden möter oss i morgonljuset. Denna dag ett liv, en skapelsedag då evigheten genomlyser nuet. Här i vår mitt är du som evigt är som alla världar utgår från och återvänder till. I dig våra rötter, vår källa till glädje alla våra källor, vår frihet. Inledning 2 Ur nattens avskildhet och ro föds vi på nytt, möter ljuset, går ut i dagen, andas liv. Denna dag ett liv en skapelsedag. Med varje andetag vi andas frihet, andas frid. I dig vi lever och andas. Du andas och lever i oss. I dig är allt förenat och försonat. Du är i oss och vi är i dig. I dig är vi ett med varann. Inledning 3, sommartid Ljus är sommarnatten innan dagen börjar, vår dag tillsammans. Vi har lärt känna den kärlek som Gud har i oss och vi tror på den. Den visar oss vägen. Vi är heliga som du är helig, Gud vår Gud. När vi är vad vi är får världen ljus. Jag blir ett land som grönskar efter tjäle och frost. Kristus, du är solen på det landets yta. Vi är ett. 4

5 En bön tidigt eller mitt på dagen Sanningens ande, rör vid mina ögon så att det min syn förvänder vändes rätt. Ge mig idag det mått av ljus som skärper synen och inte bländar. Befria mitt samvete från ansvar som inte är mitt och från skuld som du, min Gud, inte tillräknar. Jag vill leva idag medveten om din närvaro och se din nåd som famnar ofullkomligheten. En bön oberoende av tid på dagen Fader vår, moder till oss alla. Heligt är ditt namn. Helig är din skapelse. Livets mysterium. Må ditt namn inte utnyttjas i krig och konflikter som om somliga vore dina barn och andra inte. Må ditt rike komma och din vilja ske! Ditt rike är här som surdeg och salt i sanning och barmhärtighet. Må ditt rike genomsyra vårt samhälle föda medkänsla, samhörighet. Må din vilja ske: utjämning mellan brist och överskott jämvikt mellan arbete och vila. Må din vilja ske: ödmjukhet inför behov och sårbarhet. Du visar oss kärlekens väg, steg för steg, livets väg i hopp och tillit. Av dig och genom dig och till dig är allting. Din är härligheten i evighet. Amen. 2 2 Rom 11:36 5

6 UNDER DAGEN Två alternativa inledningar. Mitt i dagens möda blir vi stilla. Här är Kristus mitt ibland oss, andas nåd och frid. Du andas på de dina här i tiden och andas genom oss upprättelse och frid. Under dagens timmar påminn dig, min själ. Livets Gud är i vår mitt, andas frid och hopp. Vi möter dig med tacksamhet och kärlek och andas med din ande frid och hopp. INFÖR NATTEN Inledning. Kom till din ro min själ kom hem till dig själv till ditt innersta rum, din heliga mitt. Mitt i ditt kaos finns ro en källa av ljus, en förblivande frid Bara hos dig söker min själ sin ro. Du är min vila och tillflykt, mitt eviga hem. Bara hos dig söker mitt barn sin mor. Du stillar min törst. Din mjölk är läkande nåd. Du är skyddande famn för det sårbara, ofullgångna. Du är styrka och rot för det nya som växer och våndas. I frid vill jag lägga mig ner och i frid ska jag somna in. Må din frid sänka sig över oss och över jordens alla folk och länder. 6