DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 maj 2000 *

Transkript

1 RENAULT DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 maj 2000 * I mål C-38/98, angående en begäran i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, från Corte d'appello di Torino (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Régie nationale des usines Renault SA och Maxicar SpA, Orazio Formento, angående tolkningen av artikel 27.1 i den ovannämnda konventionen av den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och, i dess ändrade lydelse, s. 77; svensk utgåva, * Rättegångssprål: italienska. I

2 DOM AV DEN MÅL C-38/98 C 15, 1997, s. 14) och enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26), och av artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget (nu artiklarna 28 EG och 30 EG i ändrade lydelser) samt av artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG), meddelar DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward samt domarna L. Sevón, J.-P. Puissochet, P. Jann (referent) och M. Wathelet, generaladvokat: S. Alber, justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Régie nationale des usines Renault SA, genom advokaterna M. Argan, Turin, A. Braun, E. Cornu, Bryssel, M.-P. Escande och S. Havard-Duclos, Paris, Maxicar SpA och O. Formento, genom advokaterna G. Floridia och M. Lamandini, Milano, Belgiens regering, genom administrative direktören J. Devadder, rättstjänsten, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, I

3 RENAULT Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, utrikesministeriets rättsavdelning och R. Loosli-Surrans, chargée de mission, samma avdelning, båda i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom juridiske rådgivaren M.A. Bos, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren J.L. Iglesias Buhigues och P. Stancanelli, rättstjänsten, och M. Desantes Real, nationell tjänsteman med förordnande vid rättstjänsten, samtliga i egenskap av ombud, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 28 april '1999 av: Régie nationale des usines Renault SA, Maxicar SpA och O. Formen to, Frankrikes regering och kommissionen, och efter att den 22 juni 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, I-3011

4 DOM AV DEN MÅL C-38/98 följande Dom 1 Corte d'appello di Torino har genom beslut av den 19 november 1997, som inkom till domstolens kansli den 16 februari 1998, i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område ställt två frågor om tolkningen av artikel 27.1 i den ovannämnda konventionen (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och, i dess ändrade lydelse, s. 77; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14) och enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1, svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26, nedan kallad konventionen). Corte d'appello di Torino har dessutom i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget (nu artiklarna 28 EG och 30 EG i ändrade lydelser) och artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG). 2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan å ena sidan Régie nationale des usines Renault SA (nedan kallad Renault), vars säte ligger i Frankrike, och å andra sidan Maxicar SpA (nedan kallad Maxicar) och Orazio Formento, vilka har sitt säte respektive hemvist i Italien, beträffande verkställighet i denna konventionsstat av en dom som den 12 januari 1990 meddelades av Cour d'appel de Dijon (Frankrike), i vilken de sistnämnda dömdes till att betala skadestånd till Renault med FRF som ersättning för den skada som de har orsakat genom handlingar som konstaterats utgöra olaga efterbildning. I

5 RENAULT Konventionen 3 Enligt artikel 1 första stycket första meningen i konventionen är denna "tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om". 4 I fråga om erkännande och verkställighet av domar gäller enligt huvudregeln i artikel 31 första stycket i konventionen att en dom som har meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den staten skall verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där. 5 Enligt artikel 34 andra stycket i konventionen får "[a]nsökningen... avslås endast på någon av de i artiklarna 27 och 28 angivna grunderna". 6 I artikel 27.1 i konventionen föreskrivs följande: "En dom skall inte erkännas 1. om ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande." 7 I artikel 32 första stycket i konventionen anges att ansökan i Italien skall göras vid "corte d'appello". I

6 DOM AV DEN MÅL C-38/98 8 Om verkställighet medges kan motparten enligt artikel 36 i konventionen söka ändring av avgörandet. I artikel 37 i konventionen föreskrivs att denna ansökan om ändring i Italien skall göras vid "corte d'appello" enligt de bestämmelser som gäller för kontradiktorisk tvistemålsprocess. 9 Om en ansökan om verkställighet avslås, kan sökanden enligt artikel 40 i konventionen ansöka om ändring av avgörandet, vilket i Italien skall ske vid "corte d'appello". 10 I artikel 2 i protokollet om domstolens tolkning av konventionen (nedan kallat protokollet) föreskrivs följande: "Följande domstolar har rätt att begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande i en tolkningsfråga: i Italien: Corte suprema di cassazione, 2. konventionsstaternas domstolar när de utgör överinstans, I

7 RENAULT 3. i fall som avses i artikel 37 i konventionen, de domstolar som nämns i den artikeln." Tvisten vid den nationella domstolen 11 Genom dom av den 12 januari 1990 dömde Cour d'appel de Dijon Orazio Formento för olaga efterbildning på grund av att han hade tillverkat och sålt karosserikomponenter som var avsedda för bilar av märket Renault. Cour d'appel de Dijon förpliktade Orazio Formento att såsom solidariskt ansvarig tillsammans med Maxicar, ett bolag i vilket han var direktör, betala skadestånd med FRF till Renault, som hade väckt talan om enskilt anspråk. Denna dom vann laga kraft efter det att franska Cour de cassation den 6 juni 1991 hade avslagit överklagandet av domen. 12 Genom ansökan som ingavs den 24 december 1996 yrkade Renault att Corte d'appello di Torino, i enlighet med artiklarna 31 och 32 i konventionen, skulle förklara att domen var verkställbar i Italien. 13 Genom beslut av den 25 februari 1997 avslog Corte d'appello di Torino ansökan med motiveringen att det var fråga om en straffrättslig dom och att ansökan därför borde ha ingivits inom den frist som anges i artikel 741 i den franska lagen om rättegång i brottmål. I-3015

8 DOM AV DEN MÅL C-38/98 14 Den 28 mars 1997 överklagade Renault detta avslagsbeslut till Corte d'appello di Torino i enlighet med artikel 40 i konventionen. Klaganden gjorde gällande att konventionen är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Orazio Formento och Maxicar har hävdat att domen av Cour d'appel de Dijon inte kan förklaras verkställbar i Italien, dels därför att den är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i Italien, dels därför att den strider mot grunderna för rättsordningen med avseende på näringslivet. 15 Mot denna bakgrund beslutade Corte d'appello di Torino att förklara målet vilande och att ställa följande frågor till domstolen: "1) Skall artiklarna i EG-fördraget tolkas så, att de utgör hinder för att innehavaren av en industriell äganderätt eller en immateriell rättighet i en medlemsstat kan göra gällande en motsvarande absolut rättighet för att förbjuda tredje man att i en annan medlemsstat tillverka, sälja och exportera sådana karosserikomponenter som tillsammans utgör karosseriet till en bil som redan har släppts ut på marknaden, det vill säga komponenter som är avsedda att säljas som reservdelar till samma bil? 2) Är förbudet i artikel 86 i EG-fördraget tillämpligt på varje enskild biltillverkare som missbrukar den dominerande ställning han har på marknaden för reservdelar till de egna bilarna, då detta missbruk består i försök att undanröja all konkurrens från fristående reservdelstillverkare genom att göra gällande sin industriella äganderätt eller immateriella rättigheter, vilket leder till rättsliga påföljder för sagda reservdelstillverkare? I-3016

9 RENAULT 3) Skall följaktligen en dom som har meddelats i en medlemsstat anses strida mot grunderna för rättsordningen i den mening som avses i artikel 27 i Brysselkonventionen, då domen i fråga erkänner en industriell äganderätt eller immateriella rättigheter till nämnda komponenter, vilka tillsammans utgör karosseriet till en bil, och som skyddar innehavaren av en sådan påstådd exklusiv rättighet genom att förbjuda tredje man som är näringsidkare i en annan medlemsstat, att där tillverka, sälja, transitera, importera eller exportera komponenterna i fråga, vilka tillsammans utgör karosseriet till en bil som redan har släppts ut på marknaden, och genom att beivra sådan verksamhet?" 16 Genom den tredje frågan, som lämpligen bör undersökas först, eftersom svaret på denna fråga avgör huruvida den första och den andra frågan behöver prövas, begär den hänskjutande domstolen att domstolen skall tolka en bestämmelse i konventionen, närmare bestämt att domstolen skall uttala sig om begreppet "grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande" i artikel 27.1 i konventionen. Upptagande till sakprövning 17 Enligt Renaults uppfattning är Corte d'appello di Torino inte behörig att begära ett förhandsavgörande av domstolen beträffande tolkningen av konventionen. Corte d'appello di Torino har handlagt målet i första instans. Målet anhängiggj ordes vid den i enlighet med artikel 40 i konventionen, och inte artikel 37, vilket inte motsvarar något av de fall som anges i artikel 2 i protokollet. I

10 DOM AV DEN MÅL C-38/98 18 Maxicar och Orazio Formento liksom den franska regeringen och kommissionen har gjort gällande att målet anhängiggjordes vid Corte d'appello di Torino enligt artikel 40 i konventionen, det vill säga inom ramen för ett förfarande som bör anses vara ett överklagande. Denna situation omfattas därför av artikel 2.2 i protokollet. 19 Kommissionen har i andra hand lagt till att den processuella jämvikten i konventionen och likabehandlingen av parterna talar för en vid tolkning av artikel 2.3 i protokollet på så sätt att den skall utvidgas till att även omfatta de domstolar som nämns i artikel 40 i konventionen. 20 Det skall erinras om att konventionen avser att i möjligaste mån underlätta den fria rörligheten för domar genom att införa ett enkelt och snabbt verkställighetsförfarande (se särskilt dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach, REG 2000, s. I-1935, punkt 19). 21 För att uppnå verkställigheten av en dom föreskrivs i artikel 31 och följande artiklar i konventionen ett förfarande som består av två delar. Dessa återspeglar konventionens allmänna målsättning, nämligen att förena den överraskningseffekt som är nödvändig i förfaranden av detta slag med beaktandet av rätten till försvar. Det är av detta skäl som motparten inte kan yttra sig i första instans, medan förfarandet i överklagandeinstansen med nödvändighet blir kontradiktoriskt (dom av den 12 juli 1984 i mål 178/83, Firma R, REG 1984, s. 3033, punkt 11). I

11 RENAULT 22 Det stämmer att båda dessa delar av förfarandet handläggs av Corte d'appello. Denna skenbara identitet, som är ett resultat av Republiken Italiens beslut, kan emellertid inte dölja att det förfarande som inleds enligt artikel 32 första stycket skiljer sig från det som inleds enligt artikel 40 första stycket. I det förstnämnda fallet avgör Corte d'appello frågan enligt artikel 34 första stycket utan att motparten i detta skede av förfarandet ges tillfälle att yttra sig över ansökan. I det andra fallet skall motparten däremot, i enlighet med artikel 40 andra stycket, höras av Corte d'appello. 23 Av detta följer i förevarande fall att den hänskjutande domstolen, vid vilken har gjorts en ansökan enligt artikel 40 första stycket i konventionen, skall anses som överinstans. Den har därför enligt artikel 2.2 i protokollet rätt att begära att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i en fråga rörande tolkningen av konventionen. Prövning i sak 24 Maxicar och Orazio Formento förväntar sig av domstolen att denna skall klargöra begreppet grunderna för rättsordningen med avseende på näringslivet. De förväntar sig i synnerhet att domstolen bekräftar att gemenskapsrätten, särskilt principerna om fri rörlighet för varor och fri konkurrens, stöder lösningen i italiensk rätt som i motsats till fransk rätt inte erkänner industriell äganderätt till reservdelar för bilar samt att domstolen slår fast denna lösning som en princip om grunderna för rättsordningen med avseende på näringslivet. I

12 DOM AV DEN MÅL C-38/98 25 Den franska och den nederländska regeringen liksom kommissionen har anfört att frågan till att börja med är huruvida och i vilken omfattning domstolen är behörig att uttala sig om begreppet "grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande" i artikel 27.1 i konventionen, och de har vidare förespråkat en restriktiv tolkning av detta begrepp, som borde komma till användning endast i extraordinära fall. En tolkning av gemenskapsreglerna som påstås vara felaktig berättigar inte utan vidare till att tillämpa bestämmelsen om grunderna för rättsordningen. 26 Domstolen erinrar inledningsvis om att artikel 27 i konventionen skall tolkas restriktivt, då den utgör ett hinder för genomförandet av ett av de grundläggande målen med konventionen (domarna av den 2 juni 1994 i mål C-414/92, Solo Kleinmotoren, REG 1994, s. I-2237, punkt 20, och i det ovannämnda målet Krombach, punkt 21). Vad närmare bestämt gäller bestämmelsen om grunderna för rättsordningen i artikel 27.1 i konventionen har domstolen preciserat att den endast skall tillämpas i extraordinära fall (se dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86, Hoffmann, REG 1988, s. 645, punkt 21, och av den 10 oktober 1996 i mål C-78/95, Hendrikman och Feyen, REG 1996, s. I-4943, punkt 23). 27 Av detta har domstolen dragit slutsatsen att även om det i princip står konventionsstaterna fritt att, med stöd av förbehållet i artikel 27.1 i konventionen, i enlighet med sin nationella begreppsbildning bestämma de krav som grunderna för rättsordningen ställer, skall gränserna för detta begrepp omfattas av tolkningen av konventionen (domen i det ovannämnda målet Krombach, punkt 22). 28 Även om det inte ankommer på domstolen att definiera innehållet i grunderna för rättsordningen i en konventionsstat, är det alltså domstolens uppgift att kontrollera gränserna inom vilka en domstol i en konventionsstat kan tillämpa detta begrepp för att inte erkänna en dom som har meddelats av en domstol i en annan konventionsstat (domen i det ovannämnda målet Krombach, punkt 23). I

13 RENAULT 29 Det skall påpekas att artikel 29 och artikel 34 tredje stycket i konventionen genom att förbjuda en omprövning i sak av den utländska domen föreskriver ett förbud för domstolen i den stat där domen görs gällande att vägra erkänna eller verkställa denna dom av det enda skälet att den rättsregel som tillämpats av domstolen i ursprungsstaten skiljer sig från den bestämmelse som skulle ha tillämpats av domstolen i den stat där domen görs gällande, om målet hade gjorts anhängigt där. Likaså kan domstolen i den stat där domen görs gällande inte kontrollera om domstolen i ursprungsstaten har gjort en riktig bedömning av de rättsliga och de faktiska omständigheterna (domen i det ovannämnda målet Krombach, punkt 36). 30 En tillämpning av bestämmelsen om grunderna för rättsordningen i artikel 27.1 i konventionen kommer i fråga endast i det fall då erkännandet eller verkställandet av den dom som har meddelats i en annan konventionsstat på ett oacceptabelt sätt skulle stöta sig med rättsordningen i den stat där domen görs gällande, så till vida att den kränker en grundläggande princip. Med hänsyn till förbudet mot en omprövning i sak av den utländska domen måste denna kränkning innebära ett klart åsidosättande av en rättsregel som anses vara av särskild betydelse i rättsordningen i den stat där domen görs gällande eller av en rättighet som erkänns som grundläggande i denna rättsordning (domen i det ovannämnda målet Krombach, punkt 37). 31 Det som i förevarande fall gör att domstolen i den stat där domen görs gällande är osäker på om den utländska domen strider mot grunderna för rättsordningen i denna stat är att domstolen i ursprungsstaten eventuellt har gjort en felaktig tillämpning av vissa gemenskapsrättsliga bestämmelser. Domstolen i den stat där domen görs gällande hyser tvivel om huruvida det är förenligt med principerna om fri rörlighet för varor och fri konkurrens att domstolen i ursprungsstaten erkänner en immateriell rättighet till karosserikomponenter för bilar som ger innehavaren rätt att förbjuda näringsidkare som är etablerade i en annan konventionsstat att där tillverka, sälja, transitera, importera eller exportera sådana karosserikomponenter. 32 Förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen om grunderna för rättsordningen ändras inte av att nyss nämnda eventuella fel rör gemenskapsrättsliga I

14 DOM AV DEN MÅL C-38/98 bestämmelser. Det är nämligen den nationella domstolens uppgift att säkerställa att rättigheter som är grundade på gemenskapsrätten skyddas lika effektivt som nationella rättigheter. 33 Domstolen i den stat där domen görs gällande kan inte utan att ifrågasätta konventionens syfte vägra att erkänna en dom som meddelats i en annan konventionsstat enbart av det skälet att den anser att den nationella rätten eller gemenskapsrätten har tillämpats felaktigt i denna dom. Det finns tvärtom anledning att i sådana fall anse att enskilda ges en tillräcklig garanti genom de rättsmedel som finns i varje konventionsstat, kompletterade av möjligheten att begära förhandsavgörande enligt artikel 177 i fördraget. 34 En sådan eventuellt felaktig rättstillämpning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör inte ett klart åsidosättande av en rättsregel av särskild betydelse i rättsordningen i den stat där domen görs gällande. Den tredje frågan skall därför besvaras så, att artikel 27.1 i konventionen skall tolkas på så sätt att en dom av en domstol i en konventionsstat, vilken erkänner en immateriell rättighet till karosserikomponenter för bilar och vilken ger innehavaren av denna rättighet möjlighet att förbjuda tredje man, det vill säga näringsidkare som är etablerade i en annan konventionsstat, att där tillverka, sälja, transitera, importera eller exportera sådana karosserikomponenter, inte kan anses strida mot grunderna för rättsordningen. 35 Med hänsyn till svaret på den tredje frågan behöver den första och den andra frågan inte besvaras. I

15 RENAULT Rättegångskostnader 36 De kostnader som har förorsakats den belgiska, den franska och den nederländska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående de frågor som genom beslut av den 19 november 1997 har ställts av Corte d'appello di Torino följande dom: Artikel 27.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde och enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, skall I

16 DOM AV DEN MÅL C-38/98 tolkas på så sätt att en dom av en domstol i en konventionsstat, vilken erkänner en immateriell rättighet till karosserikomponenter för bilar och vilken ger innehavaren av denna rättighet möjlighet att förbjuda tredje man, det vill säga näringsidkare som är etablerade i en annan konventionsstat, att där tillverka, sälja, transitera, importera eller exportera sådana karosserikomponenter, inte kan anses strida mot grunderna för rättsordningen. Edward Sevón Puissochet Jann Wathelet Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 maj R. Grass Justitiesekreterare D.A.O. Edward Ordförande på femte avdelningen I