DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

Transkript

1 DOM AV DEN MÅL C-355/97 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 * I mål C-355/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung och Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh, Bergdorf Wohnbau GmbH, i likvidation, i närvaro av: Karl Hacker, angående tolkningen av artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1; svensk version, onumrerat specialnummer, ISSN ), meddelar * Rättegångsspråk: tyska. I

2 BECK OCH BERGDORF DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet (referent) samt domarna J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, D.A.O. Edward och M. Wathelet, generaladvokat: A. La Pergola, justitiesekreterare: R. Grass, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung, genom advokaten Herwig Grosch, Kitzbühel, Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh, genom advokaten Klaus Reisch, Kitzbühel, Karl Hacker, genom advokaten Michael Graff, Wien, Republiken Österrikes regering, genom Christine Stix-Hackl, Gesandte, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Viktor Kreuschitz och Maria Patakia, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med hänsyn till referentens rapport, I

3 DOM AV DEN MÅL C-355/97 och efter att den 2 mars 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Oberster Gerichtshof har genom beslut av den 28 augusti 1997, vilket inkom till domstolens kansli den 15 oktober 1997, i enlighet med artikel 177 i EGfördraget (nu artikel 234 EG) ställt en fråga om tolkningen av artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1; svensk version, onumrerat specialnummer, ISSN , nedan kallad anslutningsakten). 2 Denna fråga har uppkommit i ett mål mellan Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung (tjänsteman i delstaten Tyrolen med behörighet att kontrollera att fastighetsköp och fastighetsförsäljningar är lagenliga, nedan kallad tillståndsmyndigheten), å ena sidan, och Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh (nedan kallat Beck) och Bergdorf Wohnbau GmbH (nedan kallat Bergdorf), å andra sidan, vad avser Bergdorfs försäljning av en ägarlägenhet i Fieberbrunn, Tyrolen, till Beck enligt ett avtal av den 14 oktober 1983, vilket ingåtts inför notarien Hacker (nedan kallad den omtvistade försäljningen). Den nationella lagstiftningen 3 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 18 oktober 1983 (LGBl. für Tirol nr 69/1983, delstaten Tyrolens lag om fastighetsförvärv, nedan kallad TGVG 1983) ger i dess lydelse enligt lag av den 3 juli 1991 (LGBL für Tirol nr 74/1991, I

4 BECK OCH BERGDORF nedan kallad 1991 års lag), vilken trädde i kraft den 1 oktober 1991, tillståndsmyndigheten rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av köp eller försäljning av fastigheter belägna i Tyrolen, även vad avser avtal som ingåtts innan 1991 års lag trädde i kraft, om det finns anledning att misstänka att det rör sig om en fiktiv eller bedräglig transaktion. 4 TGVG 1983, i ändrad lydelse, har, med verkan från och med den 1 januari 1994, ersatts av Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 7 juli 1993 (LGBl. für Tirol nr 82/1993, nedan kallad TGVG 1993). I denna lag utsträcktes tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan om ogiltigförklaring av fiktiva eller bedrägliga fastighetstransaktioner till att även avse avtal som ingåtts innan den nya lagen trädde i kraft, varvid det föreskrevs att bestämmelserna i TGVG 1983, i dess sista gällande version, fortfarande var tillämpliga på avtal som ingåtts före den 1 januari Även TGVG 1993 har ändrats, med verkan från och med den 1 oktober 1996, genom Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 3 juli 1996 (LGBl. für Tirol nr 61/1996, nedan kallad TGVG 1996), i vilken det i 35 första stycket bekräftades att tillståndsmyndigheten har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av fiktiva och bedrägliga transaktioner samt föreskrevs att TGVG 1983, i dess sista gällande version, fortfarande var tillämplig på förfaranden avseende avtal som ingåtts före den 1 januari andra stycket TGVG 1996 har följande lydelse: "TGVG 1983 är i sak även fortsättningsvis tillämplig i inskrivningsärenden anhängiga den 1 januari Vad avser behöriga myndigheter och förfarandet är denna lag tillämplig." I

5 DOM AV DEN MÅL C-355/ femte stycket TGVG 1996 har följande lydelse: "Landesgrundverkehrsreferents rätt att väcka talan med stöd av 35 första stycket omfattar även fiktiva eller bedrägliga avtal som ingåtts innan denna lag träder i kraft. TGVG 1983 är tillämplig på förfaranden som har inletts med tillämpning av 35 första stycket, om de rör fiktiva eller bedrägliga transaktioner som avtalats före den 1 januari 1994." De gemenskapsrättsliga bestämmelserna 8 I artikel 70 i anslutningsakten föreskrivs följande: "Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Österrike under fem år från dagen för anslutningen behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder." Målet vid den nationella domstolen 9 Tillståndsmyndigheten väckte med stöd av TGVG 1983, i dess lydelse enligt 1991 års lag, den 28 mars 1994 talan vid Landesgericht Innsbruck om fastställelse av att den omtvistade försäljningen var ogiltig. I

6 BECK OCH BERGDORF 10 Tillståndsmyndighetens talan bifölls först av Landesgericht Innsbruck i dom av den 25 januari 1995 och denna dom fastställdes, efter överklagande, av Oberlandesgericht Innsbruck i dom av den 28 juni Beck och intervenienten Karl Hacker överklagade då till Oberster Gerichtshof och ifrågasatte bland annat tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan, under åberopande av att talan saknade rättslig grund. 12 Oberster Gerichtshof konstaterade att den österrikiska författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) i dom av den 28 september 1996 hade förklarat att 1991 års lag om ändring av TGVG 1983, som tillståndsmyndigheten grundade sin talan på, var författningsstridig, varför den inte var tillämplig i målet. 13 Oberster Gerichtshof prövade då om TGVG 1993 kunde tjäna som grund för tillståndsmyndighetens talan i det aktuella målet, varvid den ställde sig frågan om denna lag var författningsenlig. Den vände sig därför till författningsdomstolen, vilken i dom av den 10 december 1996 förklarade att TGVG 1993 var författningsstridig och därmed inte var tillämplig i målet, med undantag för de bestämmelser som fortfarande var tillämpliga enligt 40 TGVG Oberster Gerichtshof ansåg därför att det var med utgångspunkt från 40 TGVG 1996 som tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan skulle prövas, eftersom tidigare lagstiftning inte längre var tillämplig. 15 Eftersom TGVG 1996 hade antagits efter det att Republiken Österrike den 1 januari 1995 anslutit sig till Europeiska unionen frågade sig Oberster Gerichtshof om 40 andra och femte stycket TGVG 1996 ingick i den I

7 DOM AV DEN MÅL C-355/97 lagstiftning som Republiken Österrike med stöd av artikel 70 i anslutningsakten fick behålla under fem år från dagen för anslutningen. 16 Oberster Gerichtshof ansåg att tvistens avgörande berodde på tolkningen av artikel 70 i anslutningsakten, varför den vilandeförklarade målet och ställde följande fråga till domstolen för förhandsavgörande: "Skall artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, enligt vilken Republiken Österrike under fem år från dagen för anslutningen (den 1 januari 1995) får behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder, tolkas så, att övergångsbestämmelserna i 40 andra och femte stycket i Tiroler Grundverkehrsgesetz 1996, som trädde i kraft den 1 oktober 1996, se Landesgesetzblatt für Tirol nr 61/1996, omfattas av begreppet befintlig lagstiftning, eller skall dessa bestämmelser anses utgöra nya bestämmelser, då den österrikiska författningsdomstolen har förklarat att bestämmelserna i den tidigare gällande Tiroler Grundverkehrsgesetz inte var tillämpliga på det aktuella fallet?" 17 Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, omfattar sådana bestämmelser som de i 40 andra och femte stycket TGVG 1996, som har antagits efter anslutningsdagen och i vilka föreskrivs att lagstiftning som gällde vid anslutningsdagen men som sedermera förklarats författningsstridig och icke tillämplig i pågående förfaranden, och i vilken en förvaltning givits rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av fastighetsförsäljningar, även fortsättningsvis skall vara tillämplig på avtal som ingåtts före anslutningen. I

8 BECK OCH BERGDORF Upptagande till sakprövning 18 Tillståndsmyndigheten, den österrikiska regeringen och kommissionen anser att domstolens svar på tolkningsfrågan inte i något fall kan vara av betydelse för den nationella domstolens avgörande. 19 De har för det första gjort gällande att gemenskapsrätten inte är tillämplig i målet vid den nationella domstolen på grund av tidsmässiga skäl (ratione temporis), eftersom både den omtvistade försäljningen, vilken skett genom ett avtal av den 14 oktober 1983, och tillståndsmyndighetens talan om ogiltigförklaring, vilken väcktes den 28 mars 1994, ligger före Republiken Österrikes anslutning, och på grund av lagstiftningens materiella tillämpningsområde {ratione matériae), eftersom transaktionen rör två österrikiska bolag och saknar rättsverkningar utanför Österrike och därmed inte omfattas av gemenskapsrättens tillämpningsområde. 20 De har för det andra gjort gällande att trots att den begärda tolkningen rör begreppet "[Österrikes] befintliga lagstiftning om fritidsbostäder" i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten förekommer inget i begäran om förhandsavgörande som tyder på att tvisten rör en fritidsbostad, varför tolkningsfrågan saknar relevans. 21 De har för det tredje gjort gällande att begäran om förhandsavgörande är otillräckligt motiverad, vad avser de rättsliga följderna av de successiva lagändringarna och domarna om författningsstridighet, för att domstolen skall kunna avgöra om den begärda tolkningen kan påverka bedömningen av huruvida det finns rättsligt stöd för tillståndsmyndighetens talan. 22 Domstolen finner att inget av dessa argument vederlägger presumtionen att tolkningsfrågor från de nationella domstolarna är relevanta och därför endast i undantagsfall skall lämnas utan svar, närmare bestämt då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen eller då frågorna är hypotetiska och domstolen inte förfogar över de I

9 DOM AV DEN MÅL C-355/97 uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att ge ett användbart svar på frågorna (se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s , punkt 61, och dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini, REG 1997, s , punkt 22). Domstolen är, med undantag för nämnda fall, i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Bosman, punkt 59). 23 I förevarande fall innehåller begäran om förhandsavgörande en redogörelse för de överväganden avseende den nationella lagstiftningen som lett till att den nationella domstolen ansett att frågan om tillståndsmyndigheten har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av ett fastighetsförvärv, vilken är avgörande för utgången i målet vid den nationella domstolen, skall avgöras enligt 40 andra och femte stycket TGVG I denna lag återfinns, särskilt i 11 och 14, bestämmelser som syftar till att hindra att fastigheter används som fritidsbostäder. 24 Med hänsyn till den beskrivning som den nationella domstolen, på eget ansvar, har lämnat av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning, och vilka det inte ankommer på domstolen att pröva riktigheten av (se i detta sammanhang dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phyteron International, REG 1997, s , punkterna 9 14), har domstolen ingen anledning att anta att tolkningen av begreppet "befintlig lagstiftning", i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, helt saknar samband med tvisten vid den nationella domstolen, att frågan är hypotetisk eller att domstolen inte förfogar över de uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att ge ett användbart svar på frågan. 25 Tillståndsmyndigheten och kommissionen har även gjort gällande att såsom tolkningsfrågan har avfattats har den till syfte att få domstolen att avgöra hur de nationella bestämmelserna i TGVG 1996 förhåller sig till det gemenskapsrättsliga begreppet "befintlig lagstiftning", det vill säga att få domstolen att tolka nationell rätt, trots att det ankommer på den nationella domstolen att ensam avgöra vilka bestämmelser som ingick i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaten den dag denna anslöt sig. I

10 BECK OCH BERGDORF 26 Domstolen finner härvid att även om bedömningen av innehållet i den befintliga lagstiftningen om fritidsbostäder som var i kraft den 1 januari 1995 i princip omfattas av den nationella domstolens behörighet, ankommer det dock på EGdomstolen att tillhandahålla de uppgifter om hur det gemenskapsrättsliga begreppet "befintlig lagstiftning" skall tolkas som den nationella domstolen behöver för att kunna göra denna bedömning (se dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle, REG 1999, s , punkt 27). 27 Tolkningsfrågan skall därför besvaras. Tolkningsfrågan 28 Domstolen vill inledningsvis anmärka att eftersom artikel 70 i anslutningsakten utgör en undantagsregel, får den i princip endast tillämpas vad avser nationella regler som, om inte en sådan regel funnes, i sig vore oförenliga med gemenskapsrätten. Det finns därför anledning för den nationella domstolen att, innan den prövar huruvida bestämmelserna i 40 andra och femte stycket TGVG 1996 utgjorde befintlig lagstiftning om fritidsbostäder när Republiken Österrike anslöt sig till Europeiska unionen, först pröva huruvida nämnda bestämmelser skulle strida mot en regel i gemenskapsrätten om det inte vore för undantagsregeln i artikel 70 i anslutningsakten. En sådan prövning, som det ankommer på den nationella domstolen att göra, ligger i vilket fall som helst utanför den tolkningsfråga som har ställts till domstolen. 29 Tillståndsmyndigheten, den österrikiska regeringen och kommissionen har hävdat att en bestämmelse som 40 andra och femte stycket TGVG 1996 endast innebär att regler i den lagstiftning som gällde när Republiken Österrike anslöt sig till Europeiska unionen även fortsättningsvis är tillämpliga vad avser avtal som har ingåtts innan denna lag trädde i kraft. Dessa regler kan därför inte anses medföra en försämring av den rättsliga situation som var för handen den 1 januari 1995, och de aktuella bestämmelserna strider inte mot övergångsbestämmelserna i anslutningsakten, där Republiken Österrike beviljats en frist på I

11 DOM AV DEN MÅL C-355/97 fem år för att se till att den österrikiska lagstiftningen överensstämmer med gemenskapsrätten. 30 Beck har härvid invänt att den lagstiftning som gällde före TGVG 1996 med retroaktiv verkan försvunnit från den österrikiska rättsordningen till följd av att den av författningsdomstolen förklarats strida mot författningen, varför 40 andra och femte stycket utgör en ny bestämmelse. Denna bestämmelse försämrar berörda personers ställning jämfört med vad som var fallet enligt den ordning som gällde enligt TGVG 1983, i dess lydelse före ändringarna genom 1991 års lag. Enligt Becks mening kunde tillståndsmyndigheten enligt nämnda ordning endast väcka talan om ogiltigförklaring av ett avtal inom tre år från det att avtalet ingicks, medan TGVG 1996 inte innehåller någon sådan tidsgräns. 31 Begreppet "befintlig lagstiftning" i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, som det ankommer på den nationella domstolen att tillämpa, grundas på ett materiellt kriterium. Således kräver dess tillämpning inte någon bedömning av de ifrågavarande nationella bestämmelsernas giltighet enligt inhemsk rätt. Följaktligen omfattas alla bestämmelser om fritidsbostäder som var i kraft i Republiken Österrike vid dagen för anslutningen i princip av det undantag som föreskrivs i artikel 70 i anslutningsakten (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 28). 32 Det skulle förhålla sig annorlunda om denna bestämmelse hade upphävts i den inhemska rättsordningen genom ett avgörande efter dagen för anslutningen, men vilket hade tillbaka verkande kraft till en tidigare dag än denna dag, vilket gjorde att bestämmelsen i fråga inte längre gällde för förfluten tid (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 29). 33 I ett förfarande om förhandsavgörande ankommer det på den berörda medlemsstatens domstolar att bedöma verkan i tiden av att denna medlemsstats I

12 BECK OCH BERGDORF författningsdomstol har förklarat en rättsakt författningsstridig (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 30). 34 Vad avser de bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen är de inte enbart av denna anledning automatiskt uteslutna från den undantagsordning som har inrättats genom artikel 70 i anslutningsakten. En bestämmelse omfattas således av undantaget om den i huvudsak är identisk med tidigare lagstiftning eller om den enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekom i tidigare lagstiftning (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 52). 35 Däremot kan en lagstiftning som grundas på andra tankegångar än de som låg till grund för de äldre bestämmelserna och som innebär att nya förfaranden införs inte jämställas med den befintliga lagstiftningen vid tidpunkten för anslutningen (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 53). 36 Av detta följer att om bestämmelserna i 40 TGVG 1996 skulle anses ha som enda verkan att bibehålla i kraft de regler som var tillämpliga den 1 januari 1995, omfattas de av det undantag som införts genom artikel 70 i anslutningsakten. 37 Svaret på tolkningsfrågan blir således att begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, omfattar bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen och som i huvudsak är identiska med den lagstiftning som gällde denna dag eller som enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekommer i nämnda lagstiftning. I

13 DOM AV DEN MÅL C-355/97 Rättegångskostnader 38 De kostnader som har förorsakats den österrikiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 28 augusti 1997 har ställts av Oberster Gerichtshof följande dom: Begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, omfattar bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen och som i huvudsak är identiska med den lagstiftning som gällde I

14 BECK OCH BERGDORF denna dag eller som enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekommer i nämnda lagstiftning. Puissochet Moitinho de Almeida Gulmann Edward Wathelet Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 september R. Grass Justitiesekreterare J.-P. Puissochet Ordförande på femte avdelningen I