Medicinska konsekvenser Klimatkonsekvenser

Transkript

1 Hej alla och stort tack för att jag har fått komma hit. Det är jättespännande och en stor ära. Mitt namn är alltså Josefin Lind, jag är generalsekreterare för Svenska Läkare mot Kärnvapen och medlem i den internationella styrelsen för ICAN International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, mottagare av Nobels Fredpris Det var nog många, kanske flera av er här inne, som tittade på ceremonin, eller på nobelpriskonserten och undrade vilka är dom här människorna? Kan vanligt folk vinna nobelpris? Ja! Ja! Vanligt folk kan vinna nobelpris, vanligt folk kan se till att majoriteten av världens stater antar ett globalt förbud mot kärnvapen mot världens mäktigaste staters vilja. ICAN är vanligt folk som tröttnade på att vänta. Som tröttnade på att vänta på att politiker skulle ta sig själva i kragen och befria världen från hotet av massförstörelsevapen. Vi sa sluta hålla oss alla gisslan. Vi vet konsekvenserna, klockan går, så länge kärnvapnen finns kvar riskerar de att användas med oblickbara, ohanterliga konsekvenser som följd. Vi kan inte låta detta hända. Så vi gick samman. Vi organiserade oss. Vi förvandlade vår frustration till handling. Vi visade att kärnvapen är inget magiskt som lever sitt eget liv utan just vapen. Tillverkade av människor, kontrollerade av människor och kan avskaffas av människor. Vi vanliga människor organiserade oss och skred till handling. Vi hittade allierade, civilsamhälle, kampanjare, skådespelare, läkare, fysiker, religiösa ledare och inte minst överlevare. Vittnesmål från människor som överlevt atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, vittnesmål från människor som lever med konsekvenserna av provsprängningarna i Nevadaöknen, på Stillahavsöar och i Australiens ödemarker. De tvingade oss att aldrig ge upp. När världens ledare sa att det är orealistiskt, dags att ge upp tvingade överlevarna oss att fortsätta. Tillsammans. Tillsammans gjorde ICAN det omöjliga möjligt. 7 juli i år antogs FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. 122 av världens ca 190 stater röstade för, kärnvapenstaterna höll sig så långt borta de kunde medan de noga noga följde alla förhandlingar, diskussioner och framgångssteg. Avtalet är ett tydligt ramverk och en väg fram till en värld fri från kärnvapen. Att med engagemang som drivkraft förändra världen är den något pompösa rubriken för denna halvtimme. Jag har blivit ombedd att tala om engagemang, om hur man med engagemang som drivkraft kan förändra världen. Det låter lite högtravande men så är det ju, det gör vi och det gör ni. Varje dag förändrar världen. Det är sällan ett tacksamt arbete och det är långsiktigt, svåröversiktligt och vi blir ständigt motarbetade. Så hur skapar man engagemang för detta? Hur får vi människor att bry sig, prioritera det och se sig själva som en viktig kugge i det stora hjulet som sakta sakta tar sig framåt? Till något lite mer deppigt: Info om kärnvapen Det finns idag 9 kärnvapenstater i världen vilka innehar nästan kärnvapen sammanlagt. Flera tusen står redo att användas inom några minuter och deras totala sprängstyrka motsvarar ungefär av de atombomber som ödelade Hiroshima på ett par sekunder och dödade hundratusentals människor Än idag vårdas tusentals offer för atombomberna på Röda Korsets sjukhus i Hiroshima och Nagasaki.

2 Medicinska konsekvenser De största omedelbara skadorna från ett kärnvapen kommer av tryckvåg och värmestrålning. Det skiljer sig egentligen inte så mycket från hur andra bomber fungerar. Den stora skillnaden är effektens omfattning. Utöver effektens omfattning åstadkommer kärnvapen stora skador genom radioaktiv strålning. När ett kärnvapen exploderar syns ett intensivt ljussken, som från en jätteblixt. Det bländar och bränner allt inom en viss radie. Allt som finns på platsen där bomben exploderar smulas sönder och förbränns. Kvar blir rök, gaser och små partiklar som stiger upp i luften. Ett svampliknande moln bildas. Strax därefter når tryckvågen fram. Tryckvågen är så våldsam att den slår sönder hus och krossar människor på många kilometers avstånd. Den enorma tryckvågen kan uppnå en hastighet på flera hundra km/timme. Människor som befinner sig nära explosionsplatsen kan dödas enbart av tryckvågen. På längre avstånd orsakar trycket skador inuti kroppen så som lungskador, sprängda trumhinnor och inre blödningar. Byggnader rasar samman och begraver människor. Människor kommer att kastas mot hårda föremål. Material som glassplitter, tegel, betong och trävirke kommer att kastas runt och orsaka omfattande skador på människor. En stor dos strålning kan döda en människa direkt. Exponering för en något mindre mängd orsakar akut strålsjuka, en mycket allvarlig sjukdom, som leder till långsam död efter dagar eller år av lidande. Strålning kan orsaka genetiska skador som leder till att barn föds med missbildningar. Strålning förorenar stora landområden, vilket omöjliggör jordbruk under år, eller till och med decennier. Förgiftningen av människor och deras miljö genom strålning gör återhämtningen efter en kärnvapenexplosion lång och plågsam. De sekundära följderna av ett kärnvapenkrig, med vatten och mat förgiftat av radioaktivitet, med flyktingströmmar, epidemier och socialt sönderfall kan i vissa fall få större konsekvenser än de primära effekterna. Klimatkonsekvenser Klimatpåverkan uppkommer på grund av bränderna som uppstår av en detonation av ett kärnvapen. När en atombomb detonerar ovanför en större stad uppstår stora bränder inom ett stort område. Över denna yta stiger den upphettade luften upp med stor hastighet. En eldstorm kan förväntas uppkomma i de flesta fall. Med eldstorm menas att branden skapar sin egen vind, sin egen storm. Luft dras med orkanstyrka in i staden, hettas upp av bränderna och stiger uppåt. Syrebrist uppstår och de människor som möjligen skulle kunna överleva i djup belägna skyddsrum kommer att kvävas. Vid sådana bränder bildas en mycket stor mängd svart sot, främst från brinnande lager med fossila bränslen och från brinnande asfalt. Även vanligt organiskt material, till exempel träd, kan bilda svart sot när branden sker i syrebrist. Sotet förs med den heta luften upp till svarta moln på några kilometers höjd. Det räcker med att en liten del av dagens kärnvapen avfyras för att klimatförändringen ska bli farlig för jordens befolkning och djurliv. Ett globalt rökskikt skulle finnas kvar under flera år. En förkortad växtsäsong riskerar att medföra svältkatastrofer långt ifrån själva

3 bombnedslaget. Beräkningar visar att mer än 2 miljarder människor riskerar att dö av svält till följd av ett regionalt kärnvapenkrig. Domedagsklockan Bulletin of American Scientists, en grupp forskare, bedömer varje år kärnvapenhotet (och klimathotet) genom att ställa en symbolisk domedagsklocka på ett antal minuter före midnatt före domedagen. 25 januari i år flyttade forskarna fram klockan 30 sekunder till att vara 2 minuter före midnatt, 2 minuter före apokalypsen. Så allvarlig har inte situationen varit sedan 1953, mitt under kalla kriget. Kärnvapenstaternas agerande Vad gör kärnvapenstaterna då? De fortsätter med det säkerhetspolitiska schackspel som de har hållit sig till i decennier. Problemet har varit att även vi i civilsamhället har hakat på detta språk. Vi har förhållit oss till kärnvapen som något abstrakt som behöver kontrolleras inte avrustas. Vi har förpassat kärnvapendiskussionen till FN:s stora salar, till stora tal och fina ord. Och det har inte tagit oss någonvart alls. Kärnvapenstaterna investerar årligen miljardbelopp på att modernisera, underhålla och till och med upprusta sina arsenaler. De har genom avtal åtagit sig att förhandla om total nedrustning och flera handlingsplaner har antagits genom åren som de har avsiktligt struntat i att genomföra. De har bojkottat konferenser och förhandlingar om nedrustning och de hotar till och med andra stater från att delta. De har tjänat på status quo, de har velat behålla status quo och därför har inget hänt. Om ICAN Den internationella läkarrörelsen som tilldelades Nobels fredspris 1985 startade denna gräsrotskampanj Man tittade på kampanjen som förbjöd landminor och fick Nobels fredspris för detta Där använde man de mänskliga konsekvenserna av landminor för att sätta press på staterna. De hade med offer till FN-möten som berättade om sina erfarenheter, hade informationskampanjer om vad landminor är och vad det gör med människor och samhällen. Det tvingade staterna att ta ställning för eller emot landminor och skapade till slut ett momentum att skriva en konvention som förbjöd landminor. ICAN är en global koalition av drygt 460 partnerorganisationer i över 100 länder. Det gemensamma målet är att total avrustning av världens kärnvapenarsenaler och för att nå detta mål menar vi att en global konvention som förbjuder kärnvapen är det mest konkreta och realistiska verktyget. ICAN styrs av en internationell styrelse, där jag sitter, vi har ett litet antal anställda på huvudkontoret i Genève men mycket av arbetet gör av kampanjare, aktivister i ICAN:s partnerorganisationer världen över. Vi har haft förmånen att ha väldigt organiserad och strukturerad personal. Nobelpriset När ICAN utannonserades som årets nobelpristagare var det med motiveringen för deras arbete med att dra uppmärksamhet till de katastrofala humanitära konsekvenserna som all användning av kärnvapen skulle orsaka och för deras banbrytande arbete med att få till ett avtal som förbjuder dessa vapen. Och det är det angreppssätt vi har haft. Att inte låta

4 staterna fokusera på vapenkontroll och knepiga förkortningar utan istället fokusera på kärnvapnens effekter har tvingat de kärnvapenfria staterna att utkräva ansvar hos kärnvapenstaterna. Det har tvingat frågan framåt. Det har tvingat stater att säga ja eller nej till kärnvapen. Det har gett oss ett effektivt kampanjarverktyg. Det är ju ungefär den gråskala vi i civilsamhället klarar av att kommunicera svart eller vitt. Positive campaigning Ett begrepp som vi har haft som kompass genom åren har varit positive campaigning. Vi ville inte att ICAN skulle vara domedagsprofeten, de som förkunnar att allt är kört, det är mörker och förintelse och istället lyfta människors och staters möjlighet att påverka. TROTS det budskap vi levererar. Lyfta kärnvapnens konsekvenser tillsammans med vad DU kan göra, skapa ägandeskap, känsla av att kunna påverka, gemenskap och en känsla av historiens vingslag. Vi har lagt stor vikt på att faktiskt ha kul samtidigt som vi jobbar. Det är tufft nog att resa, många jobbar ideellt och dessutom betalar för det själv. Avsluta möten med att käka pizza ihop, gå ut och sjunga karaoke eller boka en övervåning på en bar och umgås. Jag tror att detta har skapat en vi-känsla och en vilja att höra till. Avslappnat men ändå hålla det proffsigt. Vilket naturligtvis är en intressant och mycket svår balansgång. Konkretisera frågan Men det har inte bara varit pizza och karaoke. Det har handlat om att göra kärnvapenfrågan begriplig. För individer och för stater. För så är det ju, tidigare har kärnvapenstaterna hållit i taktpinnen. De har föredragit status quo, därför har vi behållit status quo. Carl Bildt sa en gång i en intervju att Sverige har ju inga egna kärnvapen vilket är ett problem i sammanhanget. Det är väldigt talande för hur kärnvapenfrågan har hanterats, eller inte hanterats. Därför har det varit avgörande att bryta ner frågan med konkreta exempel. Vad händer om en hiroshimastor atombomb avfyras på DIN hemstad? Hur många brännskadebäddar finns det i Sverige? I Europa? Vad finns för beredskap? Men sedan också, vägen framåt. Vad kan man göra när kärnvapenstaterna vägrar uppfylla sina åtaganden? Vad kan icke-kärnvapenstater göra? Hur tvingar vi statsledare, diplomater, politiker att prata om kärnvapen? Hur tvingar vi dom att ta ställning, släppa sina stora ord och högtravande tal och tar ställning på riktigt? frågan vi ställer i Sverige just nu är ska Sverige följa internationell humanitär lag? när ska Sverige använda eller förlita sig på att använda massförstörelsevapen mot civila vilket tillfälle är det som gör att Sverige tvekar på att signera och ratificera avtalet? Numbers game Vi hade förmånen att kunna arbeta i FN-kontext. Där är det oerhört tacksamt med numbers game. Det startade med att stater gick samman och höll gemensamma uttalande om kärnvapnens humanitära konsekvenser. Initiativet växte från 16 stater till att på ett par år ha över 150 staters stöd. Det gav en maktkänsla gentemot de 9 kärnvapenstaterna. Det gav staterna en känsla av samhörighet. Och det gav oss i civilsamhället oerhört konkret arbete. ICAN-aktivister över hela världen kunde träffa sina tjänstemän och få sitt land att stå bakom detta och det blev ett väldigt konkret arbete där stater och civilsamhälle kunde samarbeta. Detta utvecklades till resolutioner i FN där vi kunde samarbeta med att få stater att rösta för

5 resolutionerna. Samma numbers game men med lite högre odds. Allt eftersom tiden gick kunde de stater som ledde processen också känna självförtroende att gå ännu längre, att lägga fram förslag om att faktiskt FÖRBJUDA kärnvapen. Dela upp i delmål En del i detta, att kunna fira framgångar är att dela upp i delmål. Målet är INTE en kärnvapenfri värld, målet kan vara att få 100 stater att rösta ja, eller att få 5 Natostater att inte utesluta diskussioner om att eventuellt titta på konventionen. Att få ut brev till 80% av världens utrikesministrar eller att få 10 kampanjare att skicka in filmsnuttar att sätta ihop till en film. Det gäller att vara kreativ. Det är framgångarna som ger övertaget, som visar att vi vinner. Fira framgångar Och man får inte glömma att fira framgångar! Använda sociala media för att förstärka framgångarna, gjuta mod, självförtroende och förhoppning i rörelsen. Visa att allas bidrag har varit viktigt, även den lilla ö-staten Tuvalu är viktig. Deras ja-röst väger lika tungt som Brasilien. Så fira, markera, gör det till stora vinster och använd tillfället att ta plats och skapa ett övertag. Göra det mänskligt Framhäva individer, personer, visa att vi är vanliga människor, Vi tröttnade på att vänta på att bli inbjudna till förhandlingsbordet. Vi ställde oss upp, vi tog ordet för att skydda allt som vi håller kärt.