Bilaga 1. Synpunkter på förslaget

Transkript

1 Bilaga 1. Synpunkter på förslaget Kapitel 2. Målbild för hänsyn till träd och buskar med naturvärden Naturvärdesträd är träd som utvecklat naturvärden i någon form t.ex. träd som är särskilt gamla, särskilt grova, har särskilda karaktärer eller tillhör ovanliga trädslag. Flera buskarter kan ha liknande kännetecken men här kan även förekomsten i sig vara intressant genom att de är bärande, ger skydd och utgör en viktig födoresurs för djur, insekter och fåglar. Beskrivning Idag är det brist på biologiskt gamla, grova och ovanliga träd i skogen där avverkning och igenväxning utgör de största hoten. Dessa träd är mångfaldsbärare och mycket viktiga för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden i våra skogar då nästan 1000 rödlistade arter lever i och på denna typ av träd. Hänsyn enligt målbilden skapar framtida produktionsskogar med inslag av naturvärdesträd som hyser en rik biologisk mångfald till en låg kostnad. Målbild för god miljöhänsyn till träd och buskar med naturvärden Alla naturvärdesträd sparas i samband med skogliga åtgärder. Vid gallring och röjning kan en viss friställning vara motiverad. Lämna även en skyddszon, så att naturvärdesträdets mikromiljöer inte påtagligt förändras till det sämre. 1 Alla oovanliga trädslag och buskar inklusive särskilt gamla träd och träd med särskilda karaktärer 2 lämnas. Rönn, sälg och även asp bör särskilt uppmärksammas i boreal skog. Förröjning undviks vid gallring och slutavverkning där det inte är till hinder för framkomligheten i skogen 3. 1 I många fall är det mycket viktigt att inte bara själva naturvärdesträdet sparas. För att funktionaliteten ska bevaras måste även en skyddszon lämnas, så att naturvärdesträdets mikromiljöer inte påtagligt förändras till det sämre. Detta gäller t.ex. för gamla sälgar, där naturvärdena i hög grad förändras till det sämre om de lämnas kvar som solitärer på ett hygge. Dessutom ökar risken för att solitära naturvärdesträd ska blåsa omkull. 2 Tillägget motiveras utifrån att gamla träd och träd med särskilda karaktärer förtydligas under naturvärden eftersom det hänvisar till vad som kännetecknar naturvärdesträd. 3 Bakgrund: Förröjning görs för att underlätta sikten och framkomligheten för maskinförare. Den ekonomiska vinsten utgörs av en minskad tidsförlust. Förröjningen skall dock vägas mot den stora biologiska vinst som skiktningen i form av underväxt utgör för den biologiska mångfalden i allmänhet och och ett stort antal fågelarter i synnerhet. Vi menar att detta är en mycket viktig eftergift skogsbruket skulle kunna göra som skulle få mycket stort genomslag för biologisk mångfald. En bibehållen underväxt minskar sikttätheten i skogen, vilket ökar överlevnaden för ett stort antal arter, genom minskad predation, visar flera studier. Flera av de fridlysta fågelarter (prioriterade arter enligt SKSFS 2013:2) som bedöms gynnas av att underväxt är fortfarande vanliga i produktionsskogen varför vi föreslår att rådet lämnas som en generell rekommendation. I SOF-BirdLifes förslag till artvisa vägledningar undviks förröjning vid gallring och slutavverkning vid förekomst av: entita, talltita, kungsfågel, svartmes, järnsparv, lappmes, lundsångare, mindre flugsnappare, mindre korsnäbb, järpe, tjäder, törnskata, lavskrika, tallbit samt nötkråka. Enligt de artvisa vägledningarna (SVS) skall följande hänsyn tas: o förröjning undviks inför gallring eller slutavverkning, där järnsparv, talltita och lappmes förekommer. o o förröjning undviks inför gallring i granbestånd där det kan förekomma kungsfågel och svartmes. förröjning undviks inför skogsbruksåtgärder, i surdråg eller i blivande kantzoner där det kan förekomma tjäder och järpe.

2 Vid förröjning är det viktigt att förutom ovanliga trädslag och buskar även lämna senvuxna granar och lövträd på svaga boniteter. Vid slutavverkning, där naturvärdesträd saknas i tillräcklig omfattning lämnas 10 stormfasta framtida naturvärdesträd sk utvecklingsträd i snitt per ha. Utvecklingsträden bör tillhöra de grövsta träden, minst cm i brösthöjdsdiameter, 15 cm på svaga boniteter. Asp, sälg, rönn och ek bör alltid ha högsta prioritet. Utvecklingsträden kan med fördel placeras i grupp eller i närhet till hänsynsytor, kantzoner, fuktiga miljöer och småbiotoper. Vid gallring gynnas utvecklingsträd genom frihuggning. Prioritera gärna klykiga, senvuxna eller grova träd, ovanliga träd eller lövträd som asp, sälg, rönn, vilka kan bli hålträd för hackspettar och ek. Alla träd/buskarter som fanns före röjning finns även kvar efter röjning. Förekomst av buskar gynnas särskilt i bryn och zonmiljöer efter röjning 5. Rik fförekomst av hassel bör särskilt gynnas genom att de friröjs längs bryn, i branter och liknande. Att tänka på Undantag från att spara naturvärdesträd kan ske vid risk för skador på människor, byggnader, kulturlämningar samt för träd som hotar att falla över elledningar. I dessa fall kan naturvärdesträden högkapas, den kapade delen lämnas som naturvård i beståndet. Vindfällda naturvärdesträd och utvecklingsträd lämnas. Undantagsvis kan de kapas/upparbetas om de utgör hot mot byggnader, människor eller stoppar framkomligheten på vägar och stigar. Den kapade delen lämnas som naturvård i beståndet. Toppkapa sälgar med upphissad krona. Toppkapning motverkar vindfällning och utförs om möjligt ovanför lägsta gröna gren, så att trädet räddas och kan växa vidare. Stabila äldre sälgar med utvecklad krona lämnas orörda. Vid behov kan en försiktig frihuggning vara bra. o förröjning undviks inför slutavverkning där det kan förekomma törnskata Vår bedömning blir att hänsyn vid förröjning bäst avspeglas i en generell rekommendation att förröjning vid gallring och slutavverkning där det som inte är till hinder för framkomligheten i skogen. 4 Här är det viktigt att kommentera spillkråkans krav på träddiametrar. Texten nedan är från SOF-BirdLifes artvisa vägledning för spillkråka och bör på lämpligt sätt arbetas in i texten där behoven för arten framgår. Arten är beroende av att det finns grova, levande eller döda träd (diameter >30 cm i brösthöjd för asp och >40 cm för tall och bok) som den kan hacka ut sitt bohål i. Häckar relativt ofta även i gamla bohål. Spara hänsynsträd i form av grova tallar (diameter >30 cm), som har förutsättningar att utnyttjas av spillkråka. Som riktmärke sparas minst en tall per hektar, i ren tallskog helst 10 träd per hektar. Spara samtliga grövre aspar som hänsynsträd, samt flera yngre aspar som framtida boträd. Ställ gärna hänsynsträden i grupp för att motverka att de blåser ner. Träden måste sparas även vid kommande skogsbruksåtgärder! 5 Lämnat buskskiktet (<3 meter) i synnerhet större buskar och yngre lövträd gynnar t.ex. näktergal. 2

3 Naturvärden Naturvärdesträd kan förekomma som avvikande inslag i ordinär skog, samlat i bestånd med höga naturvärden eller spridda i landskapet som solitära träd eller trädgrupper. De bidrar till trädkontinuitet, trädslagsvariation och en ökad biologisk mångfald. Naturvärdesträd kan också vara vackra och bidra till positiva upplevelser i skogslandskapet. Till särskilt gamla träd räknas generellt träd som uppnått minst dubbla slutavverkningsåldern. Särskilt gamla träd känns igen på den grova barken samt de knotiga och/eller påtagligt grova grenarna, vida och/eller tydligt tillplattade kronor är också viktiga kännetecken. Till naturvärdesträd kan även gamla senvuxna, ofta klena, träd med undertryckt utseende räknas. Enbart grovleken är sällan avgörande, ofta är det kombinationen med andra kännetecken som stärker bedömningen. Ett enskilt träd räknas som särskilt grovt när brösthöjdsdiametern för tall och gran är minst 70 cm i södra Sverige respektive 60 cm i norra Sverige. För asp och sälg 6 minst 30 cm, al och björk triviallöv 7 40 cm, ädellöv cm, en och hassel 8 > 157 cm. För lövträd i produktionsbestånd är brösthöjdsdiametern minst 80 cm. Till ovanliga träd hör trädformiga individer >7 cm i brösthöjdsdiameter, av alm, ask, avenbok, bok, ek, en, fågelbär, hassel, sälg, hägg, lind, lönn, oxel, rönn och sockelbildande al när de avviker från huvudbeståndet 9. De räknas inte som ovanliga om de utgör en dominerande del av produktionsbeståndet. Rönn, sälg och även asp bör särskilt uppmärksammas i boreal skog. Ovanliga buskar som ex brakved, benved, olvon, måbär, tibast, skogstry och slån är viktiga att ta hänsyn till speciellt vid röjning och förröjning. Till särskilda karaktärer hör träd med bohål 10 och håligheter, risbon 11, öppna brandlyror- /brandljud, senvuxna träd eller träd med väl synliga tickor. 6 Vi anser att många sälgar mycket väl kan ha naturvärden redan vid en diameter på 30 cm. Många äldre sälgar når inte ens en diameter på 30 cm. Sälg är ofta flerstammig från basen varför enskilda sälgstammar därför inte når 30 cm diameter men ändå har naturvärdesträd-kvalite. 7 Vi anser ordet triviallöv är förvillande. Huvudsakligen syftas på björk, asp, al, hassel och sälg. Asp är dock redan definierat och även hassel varför det blir förvirrande text. Vi föreslår att man skriver arternas namn istället för triviallöv 8 Samma resonemang för sälg gäller även för hassel och i viss mån även för en. Därför föreslår vi en halvering av diametern för dessa två trädarter. Enen är dessutom ofta undertryckt och når ofta inte den diametern trots att de är värdefulla. 9 Här vore det bra med ett förtydligande. Av nämnda arter är det bara ek, bok, hassel och i viss mån al och avenbok som kan bli beståndsbildande. Man borde därför kunna förtydliga att trädformiga individer >7 cm i brösthöjdsdiameter, av alm, ask, en, fågelbär, sälg, hägg, lind, lönn, oxel, rönn och sockelbildande al alltid räknas som ovanliga träd. 10 Träd med bohål utnyttjas sannolikt av fågelarter. För flera av dessa finns skyddsavstånd infört under häckningstid (SVS artvisa vägledningar). Dessa skyddsavstånd bör finns med antingen i denna målbild eller i en kompletterande målbild som tar upp skyddsavstånd och skyddszoner för prioriterade fågelarter. 11 Träd med risbon utnyttjas sannolikt av fågelarter. För flera av dessa finns skyddsavstånd och/eller skyddszoner införda under (och utanför) häckningstid (SVS artvisa vägledningar). Dessa skyddsavstånd bör finns med antingen i denna målbild eller i en kompletterande målbild som tar upp skyddsavstånd och skyddszoner för prioriterade fågelarter. 3

4 Grova tidigare frivuxna så kallade hagmarksgranar eller kjolgranar räknas som träd med särskilda karaktärer tillsammans med träd som bär kulturspår, exempelvis hamlade träd och gamla vårdträd. Vi har vidare några synpunkter som vi är osäkra över om de hör hemma i denna målbild eller om det kommer ytterligare målbilder som fångar upp detta. GROT - Undvik att skörda grot 12 av andra lövträd än björk (framförallt gäller detta ek, men även andra ädellövträd samt asp, sälg, rönn och al bör undvikas). Lövängar o liknande miljöer - Skogsbruk i igenväxande lövängar eller liknande miljöer bör inte förekomma. Alla åtgärder inriktas på naturvård (målklass NS) Kapitel 3. Målbild för hänsyn till död ved Död ved förekommer både som stående träd i form av högstubbar, torrträd och torrakor, och som liggande träd, lågor samt i form av döda stamdelar (t.ex. torrtoppar) och döda grenar. Död ved av alla lövträdslag 13 lämnas alltid. Död ved av gran och tall som är äldre än ca 1 år lämnas vid alla åtgärder. Döda träd vars bark börjat släppa är normalt 1 år eller äldre. Vid förekomst av färsk död/döende ved av barrträd lämnas max 5 m3/ha 14. Detta gäller utöver vindfällen i skuggiga lägen inne i bestånd, utnyttjas inte alls eller bara i liten omfattning av granbarkborre och kan sparas (Göthlin m.fl. 2000, Hedgren 2008, Lindhe m.fl. 2005, Schroeder m.fl. 1999).. I bekämpningsområden för granbarkborre får max 3 m3/ha av gran lämnas. När det av naturvårdsskäl 15 kan vara aktuellt att lämna mer än de tillåtna gränsvärdena för skadat barrvirke. Dispens från Skogsstyrelsen ska då sökas. Målbilden saknar helt inslag av skyddszoner till naturvärdesträd, vilket är en stor brist. Om träd med risbon lämnas som solitärer är det stor risk dels att risboet blåser ned, dels att boträdet blåser omkull. Även om inget av detta sker är risken mycket stor att boet överges. 12 Med hänsyn till Tjäder Hyggesrensa så sparsamt som möjligt, helst ingen hyggesrensning på talldominerade skogsmarker (svaga boniteter) samt att inte rensa bort senvuxna småtallar (föda) och granar (skydd) på och närmast omkring berghällar. 13 Döda lövträd är inget skogsskyddsproblem (Hedgren xx)och lämnas alltid vid skogsbruksåtgärder. Döda lövträd är en stor bristvara i vårt skogslandskap och ett stort antal prioriterade fågelarter kräver lämnad död lövved. (Mindre hackspett, entita artvisa vägledningar SOF-BirdLife) 14 Skapande av ny ved/inväxning av gran i ängs-hagmarker. Ringbarkning av slätbarkig gran (<40 cm i diam.) kan ske i betydande omfattning (upp till ca 200 träd) utan att samtidigt gynna granbarkborren (Hedgren 2009). Sannolikt kan siffran vara ännu högre i blandskogar med större andel lövskog. (Hedgren 2009) Om förekomsten av granbarkborre på ringbarkade eller fällda granar vid Gysinge, Färnebofjärdens nationalpark, Olof Hedgren, skogsentomolog, Uppsala 15 mars 2009, Rapport till länsstyrelsen Gävleborgs län / Färnebofjärdens nationalpark 15 Områden med dokumenterad permanent förekomst i naturskogsmiljöer har vanligen så stora naturvärden att skogsbruk är olämpligt. I anslutning till sådana områden sparas främst äldre och döende gran, helst i 4

5 Kapitel 4 - Målbild för miljöhänsyn vid rensning och annat underhåll av skogsdiken Kapitel 5 -Målbild för miljöhänsyn vid skyddsdikning Birdlife Sverige/SOF väljer att lämna synpunkter gemensamt för de två kapitlen 4 och 5 eftersom vi bedömer att effekter och hänsyn mycket liknar varandra. Vi bedömer att rensning och underhåll av skogsdiken är mycket kontroversiellt eftersom åtgärderna kan skada miljön långt utanför skogsägarens eget markinnehav, åtgärder drabbar andra markägare och kan utifrån enbart denna aspekt starkt ifrågasättas. Den påverkar också allmänna intressen/samhällsintressen och kan sannolikt påverka möjligheterna att uppnå flera av miljökvalitetsmålen som Levande skogar, Myllrande våtmarker, Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag och Begränsad klimatpåverkan på ett negativt sätt. Det kan ifrågasättas om dikesrensning kan utgöra en verksamhet som ingår i ett hållbart skogsbruk då åtgärden måste återkomma vart 10 till 50 år inom stora arealer skogsmark. Samhällets intresse för vatten, vattentillgångar och vattenmiljöer har ökat stort, i synnerhet dessa dagar med diskussioner om brist på vattentillgångar. Rent vatten i olika bemärkelser kommer i ökad utsträckning att vara och är i många fall redan idag en bristvara. Vi se det som helt otidsenligt att skogsbruksintressen och Skogsstyrelsen har denna snäva inställning till vatten och vattenmiljöer i skogslandskapet. Det visar det på avsaknad av en helhetssyn på vattenmiljön och istället framförs ett fokus på produktionsaspekter. Nuvarande skrivningar i dokumentet känns generellt som en omodern hantering av vattenfrågan som istället numera utgör ett stort och ökande samhällsintresse. hänsynsytor som en del av den generella hänsynen vid skogsbruksåtgärder. (SVS artvis vägledning Tretåig hackspett) Häckningar eller permanent förekomst året om indikerar värdekärnor eller utvecklingsmark. I dessa fall är normalt områdesskydd eller frivillig avsättning aktuellt.. Normalt gäller detta inte för förekomst i anslutning till tillfälliga ansamlingar av död ved, vid stormfällningar och liknande. Permanenta revir karaktäriseras ofta av artens typiska ringformigt ordnade hackmärken på framför allt gamla granar. (SOF-BirdLife artvis vägledning Tretåig hackspett) Häckningsrevirets storlek varierar med skogstypen, förekomsten av död ved och graden av fragmentering, men är i allmänhet i storleksordningen hektar. Vintertid krävs ofta betydligt större områden. Det finns studier som antyder att arten behöver minst 100 hektar äldre skog, i områden med låg bonitet kan det behövas över 200 hektar lämpligt habitat för att ett par ska kunna reproducera sig. På brandfält med många nydöda träd kan reviren ligga mycket tätt. Inom reviret finns det ofta ett eller flera mindre kärnområden på några hektar mycket rik förekomst av död ved (20 30 m 3 /hektar). När lämpliga habitatfragment är små och uppsplittrade kan paret födosöka över ett betydligt större område än 100 hektar. (SVS artvis vägledning Tretåig hackspett) 5

6 Utifrån rådande kunskapsläge, både med avseende på en osäker produktionsnytta men framförallt vad gäller kunskapen kring den negativa miljöpåverkan som uppstår, borde det redan i inledningen på dessa kapitel framgå att rensning och underhåll av diken i skogsmarker och skyddsdikning kräver ett stort mått av försiktighet. Ett obligatoriskt samråd med myndigheter är en förutsättning för att avgöra behovet av åtgärder ställt mot olika miljövärden. Kravet på ett hållbart skogsbruk tillsammans med samhällsintresset för vattenmiljön gör att det idag saknas motiv för att rensning och underhåll av diken i skogsmark ska kunna anses vara försvarbar. Vi bedömer att det finns risk för att en mängd olika fågelarter som omfattas av Artskyddsförordningen, och/eller är rödlistade och där Skogsstyrelsen tagit fram Artfaktablad för vägledning till hänsyn, kan komma att påverkas negativt av dikesrensningar och annat dikesunderhåll i skogsmiljö. Sumpskogar av olika slag är generellt ofta både mer art- och individrika skogsmiljöer för fåglar, och andra organismgrupper, än andra skogstyper. De stora utdikningar som skett i svenska skogar tidigare, främst fram till 1980-talet, har troligen utarmat landskapet ekologiskt och sannolikt lett till en både art- och individfattigare fågelfauna. En mer storskalig satsning på diskrensning och liknande åtgärder kan leda till ytterligare utarmning av landskapet. Utarmning av ekosystem och artutrotning är en ett problem som enligt modern forskning globalt sett är lika stort eller till och med större än effekter av klimatförändringarna. Detta gäller även för Sverige. Åtgärder för att öka skogsproduktion, som dikning och dikesrensning, ökat uttag av biomassa ur skogarna får inte leda till ytterligare utarmning av ekosystemen och större risk för utrotning av arter, däribland fåglar. Tvärtom bör skogsbruket ställas om för att vända trenden och stärka ekosystemen. Fågelarter som ofta förekommer i sumpskogar och/eller strandskogar längs vattendrag och där dessa är viktiga livsmiljöer är exempelvis: mindre hackspett, tretåig hackspett, gråspett och vitryggig hackspett. Andra arter där sumpskogar är viktiga livsmiljöer är entita, talltita, lavskrika, videsparv, dvärgsparv, svart stork och bivråk. För tjäder, orre och järpe är olika typer av sumpskogar mycket viktiga som uppväxtmiljöer för kycklingarna. De artvisa vägledningarna (SVS) anger att följande miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder skall tas i samband med dikning vid förekomst av följande arter: Nötkråka: Var försiktig med röjning, gallring och dikning i kända nötkråkerevir, även i yngre bestånd. Försiktig plockhuggning kan vara ett alternativ. Smålom: Avstå ifrån eller iaktta stor försiktighet vid rensning av diken eller skyddsdikning som kan påverka vattennivån i mindre sjöar eller gölar. En vattenståndssänkning kan omöjliggöra eller försvåra för smålommen att hitta lämpliga boplatser. Sädgås: Återställning av dikade myrar, sumpskogar eller sänkta sjöar genom att dämma eller täppa igen diken. Större åtgärder behöver planeras noga och kan kräva tillstånd. Vi anser att de negativa effekterna av dikesrensning och - underhåll som de beskrivs i fem punkter på sidan 16 och 17 i dokumentet för sig själva. 6

7 Kommentarer till rutan Målbild för god miljöhänsyn vid rensning och annat underhåll av diken sid 17: Varje dikesrensning föregås av en noggrann planering avseende nytta och utförande. Kommentar: Obligatoriskt samråd vid varje åtgärd behövs, oavsett dikeslängd. Dikesrensning utförs enbart i diken där bibehållen eller ökad trädtillväxt kan förväntas. Kommentar: Enbart för bibehållen trädtillväxt. Dikessträcka som inte bidrar till bibehållen eller ökad tillväxt lämnas orensad eller täpps igen. Kommentar: En beskrivning av hur man lägger igen eller täpper igen diken på ett miljömässigt bra sätt behövs. Det finns exempel hur man har gjort detta hos exempelvis Sveaskog. Detta gynnar generellt många fågelarter. Dikessträcka med bäckliknande strukturer lämnas orensad. Kommentar: Ja, viktigt. Dikessträcka genom värdefulla sumpskogar och andra våtmarksmiljöer lämnas orensad. Kommentar. Ja, viktigt. Värdefulla sumpskogar vem avgör det? Detta tas upp under obligatoriskt samråd. Slamtransport förhindras till sjöar, vattendrag och värdefulla våtmarker. Det innebär till exempel att slamgropar och översilningsområden anläggs och att rensning avslutas med god marginal till sjöar och vattendrag. Kommentar. Vad säger forskningen om detta? Vad behövs för att fånga upp även finpartikulärt sediment som sedimenterar långsamt, för att inte vattendrag nedströms skall påverkas negativt. Sidan 18 under Viktiga principer kommentarer: Punkt 1 - Död ved i vattendrag är något som borde eftersträvas och gynnar biologisk mångfald i vattnet. Punkt 2 - Obligatoriskt samråd inför varje föreslagen dikesunderhållsåtgärd eller skyddsdikningsåtgärd oavsett var och hur lång dikessträckan är. Punkt 5 - endast rensa diken för att bibehålla produktion bör komma ifråga. Punkt 6 - Dikning genom värdefulla sumpskogar och andra våtmarker skall undvikas. Punkt 7 vad händer när vattennivåerna stiger efter en rensning? Är det inte hög risk att material spolas ut ändå? Punkt 8 - -Risk för ökad metylering av kvicksilver vid diskrensning och underhåll är ett stort miljöproblem. Punkt 9 - Viss vegetation i avloppsdiken fångar det även upp det finpartikulära slammet? 7