Föreligger risk för återfall i allvarlig brottslighet?

Transkript

1 Sara Pettersson Föreligger risk för återfall i allvarlig brottslighet? En granskning av återfallskriteriet som underlag för beslut om omvandling av livstidsstraff JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet Handledare: Helén Örnemark Hansen HT 2014

2 Innehåll FÖRKORTNINGAR 2 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod och material Definitioner Avgränsningar 5 2 GÄLLANDE RÄTT Omvandling av livstidsstraffet Omvandling enligt OmvL Närmare om återfallsrisken Praxis 8 3 RÄTTSMEDICINALVERKETS RISKBEDÖMNING Rättsmedicinalverket riktlinjer Instrument för riskbedömning Riskbedömningens förbehåll 12 4 UNDERRÄTTSSTUDIE Återfallsriskens betydelse för domstolens beslut Återfallsriskens förhållande till de övriga kriterierna för omvandling Rättsmedicinalverkets riskbedömning och domstolens bedömning Rättsmedicinalverkets riskbedömning Underrätternas bedömningningsunderlag för återfallrisken Konkret och beaktansvärd risk 17 5 ANALYS 18 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 21 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 23

3 Förkortningar BrB Brottsbalken (1962:700) HD Högsta domstolen NJA Nytt Juridiskt Arkiv OmvF Förordning (2006:1119) om omvandling av fängelse på livstid OmvL lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid Prop. Regeringens proposition RF Regeringsformen (1974:152) RMV Rättsmedicinalverket SBU Statens beredning för medicinsk utvärdering SOSFS 2006:16 SOSFS (2006:16) Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om riskutredningar inför prövning om omvandlande av fängelse på livstid SOU Statens offentliga utredningar 2

4 1 Inledning 1.1 Bakgrund Fängelse på livstid är den svenska lagens strängaste straff. Livstids fängelse kan dömas ut för ett fåtal brott i svensk rätt, exempelvis mord, människorov och grov mordbrand. 1 I dagsläget (december 2014) avtjänar 147 intagna ett livstidsstraff i Sverige. Samtliga av dessa avtjänar straff för mord. 2 Livstidsstraffet infördes i svensk rätt genom 1734 års lag. Straffets användning har genom tiderna skiftat men har generellt sett använts ganska sparsamt. Straffet har dock använts allt oftare sedan Brottsbalkens införande utökades straffskalan för mord till att även innefatta ett tidsbestämt fängelsestraff om 18 år. Syftet var att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning och att höja straffnivån för det tidsbestämda straffet. 4 Denna lagändring låg i linje med att HD tidigare uttalat att livstidsstraffen skulle förbehållas be allvarligaste fallen av mord valde dock regeringen att frångå dessa ställningstaganden. Genom en lagändring ska nu livstidsstraffet utgöra normalpåföljden för mord när försvårande omständigheter föreligger. Syftet med denna ändring är att livstidsstraffet ska kunna användas i betydligt större utsträckning och utgöra ett normalstraff i den meningen att det förutses utdömas i en majoritet av fallen. 6 Detta ställningstagande innebär rimligtvis att vi kommer att se en utveckling där allt fler blir livstidsdömda. Genom lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid (OmvL) finns det en möjlighet för livstidsdömda att få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämda straff. Mot bakgrund av det ovan anförde finns det därför skäl att närmare granska vad som beaktas vid omvandlingsprocessen. Rekvisitet risk för återfall i allvarlig brottslighet intar en särställning vid denna prövning. Av den anledningen syftar denna uppsats till att närmare utreda detta rekvisit. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv utreda rekvisitet risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag ställning i omvandlingsärendet och att utreda hur domstolens bedömning av detta rekvisit förhåller sig till Rättsmedicinalverkets (RMV) riskbedömningar kap. 1 BrB, 3 kap. 1 BrB, 4 kap. 1 BrB och 13 kap. 2 BrB. 2 Fem av dessa är kvinnor. ( ). 3 SOU 2002:26 s Prop. 2008/9:118 s NJA 2007 s Prop. 2013/14:194 s. 1. 3

5 Följande frågor är relevanta för detta syfte: Vilken ställning intar återfallsrisken vid en omvandling av livstidsstraffet? Hur utförs Rättsmedicinalverkets riskbedömning och hur tillförlitlig kan den anses vara? Grundas domstolens bedömning på annan utredning än den som Rättsmedicinalverket företagit? Hur förhåller sig domstolen till Rättsmedicinalverkets bedömning? Kan domstolens bedömning anses godtagbar ur ett rättssäkerhetsperspektiv? 1.3 Metod och material Uppsatsen är uppdelad i tre delar. Den första delen beskriver vad som utgör gällande rätt i sedvanligt mening. 7 Här har rättsdogmatisk metod används och materialet har utgjorts av rättskällorna. 8 I den andra delen presenteras Rättsmedicinalverkets riskbedömningar. Här har empiriskt material, så som myndighetsföreskrifter, två rapporter från RMV och en rapport från statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) använts för att få en djupare inblick i vad RMV:s riskbedömningar innebär. 9 I den tredje delen presenteras en underrättsstudie. Denna kan ses som en sorts effektstudie 10 med två syften, 1) att utreda vilket genomslag återfallskriteriet har i omvandlingsärendena och 2) att utreda vilket värde som tillmäts RMV:s riskbedömning vid underrätternas bedömningar av denna återfallsrisk. En sådan effektstudie kan vidare anses ge en bild av vad som kan ses som gällande rätt i faktiskt mening. 11 Det material som använts här är domar från tingsrätt och hovrätt. Dessa ingår inte i det juridiska materialet enligt rättskälleläran utan är att anse som empiriskt material. 12 Analysen av domarna är av både kvantitativ och kvalitativ art. Den kvantitativa analysen består av att RMV:s riskbedömning hög/medelhög/låg ställs i direkt jämförelse med underrätternas omvandlingsbeslut för att se om det föreligger något samband mellan besluten och bedömningen. Den kvalitativa delen grundar sig i analyser av underrätternas domskäl vad gäller återfallskriteriet. 13 Urvalet består av alla omvandlingsbeslut som överklagats till Göta Hovrätt från till , vilket utgör totalt 10 fall. Både tingsrättens och hovrättens beslut har i dessa fall undersökts, vilket i praktiken innebär att 20 domar har undersökts. Den juridiska metoden har sina begränsningar. För att utvidga den rättsvetenskapliga analysen är det därför möjligt att gå utanför denna metod och även inkludera empiriskt material. 14 Att använda sig av empiriskt 7 Jfr Sandgren I, s , Det vill säga lagar, förordningar, praxis och doktrin. Peczenik, s Jfr Sandgren II, s Jfr Sandgren I, s Jfr Sandgren I, s Jfr Sandgren I, s. 734 och Sandgren 11, s och Jfr Sandberg II, s Jfr Sandgren I, s

6 material är ofta givande vid analyser av t.ex. ramlagstiftning och liknande öppet formulerade regler vars materiella innehåll är ringa. 15 När rättstillämpningen dessutom inkluderar icke-rättsliga principer så som vetenskapliga undersökningar blir det svårt att grunda en analys i enbart de klassiska rättskällorna. I sådana fall behöver analysen kompletteras av empiriskt material. Att analysera ett kriterium kallat risk för återfall i allvarlig brottslighet, som i praktiken är ett slags prognosverktyg, ur enbart rättskälleläran blir inte innehållsrikt. Här krävs därför komplettande empiriskt material från t.ex. RMV för en fruktbar analys Definitioner Rättssäkerheten intar en central roll i denna uppsats. Vad rättssäkerheten rent konkret betyder är inte helt klart. Vad som kan sägas är att rättsäkerheten är hänförlig till rättsstaten och utifrån den traditionella synen på rättsäkerhet anses den utgå från ett lagöverträdarperspektiv där den enskildas rättigheter betonas i förhållande till staten. 17 Rättsäkerheten är inte absolut utan får alltid vägas mot andra intressen. Intressen som kan ses i motsats till rättssäkerheten kan vara rättseffektivitet och rättsskydd. 18 Rättsskyddet kan betecknas som den enskildes skydd mot att brott begås mot honom eller henne. 19 Att återfallskriteriet utgör ett absolut förbud mot en omvandling av ett livstidsstraff kan ses som ett utryck för rättsskyddet (samhällsskyddet). Den dömdes rätt att inte bli föremål för brottsförebyggande frihetsberövanden samt den dömdes rätt till ett förutsebart domsbeslut är vidare utryck för rättsäkerheten. Det föreligger på så sätt en intressekonflikt mellan rättsäkerheten och samhällsskyddet i de rättsregler som presenteras i denna uppsats. 1.5 Avgränsningar Risken för återfall i allvarlig brottslighet utgör endast ett av totalt fem kriterier som ska beaktas vid en helhetsbedömning i ett omvandlingsärande. Kriteriet intar dock en särställning då det är det enda kriteriet som utgör ett absolut hinder för omvandling. Därför kommer endast kriteriet rörande återfall att utredas i denna uppsats. Syftet med arbetet är vidare att utreda hur domstolens bedömning av detta rekvisit förhåller sig till RMV:s riskbedömningar. Vilken typ av utredning domstolens basera sin bedömning på är därför av störst intresse. Exakta faktorer hos den dömde som anses utgöra risker för återfall kommer därför inte att redovisas för i någon större utsträckning. Detta hade såklart varit av intresse för en djupare analys av ämnet men är på grund av uppsatsens begränsade storlek inte möjligt. 15 Jfr Sandgren II s Jfr Sandgren s Jfr Axberger s. 150ff och Jfr Axberger s s 173ff. 19 Jfr Axberger s

7 2 Gällande rätt 2.1 Omvandling av livstidsstraffet Fängelse kan enligt 26 kap 1 Brottsbalken (BrB) dömas ut på viss tid eller livstid. Ett fängelse på livstid kan senare omvandlas till ett tidsbestämt straff. Det finns idag två möjligheter att genomföra en sådan omvandling. Regeringen har enligt 12 kap. 9 Regeringsformen (RF) en möjlighet att genom nåd tidsbestämma ett livstidsstraff. Sedan 2006 kan även domstol 20 omvandla ett livstidsstraff till ett tidsbestämt straff genom lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid (OmvL). Livstidsstraffet har länge varit omdebatterat. Både straffet i sig samt formerna för frigivning. Det finns flera skäl som talar för straffet. Främst motiveras livstidsstraffet utifrån ett samhällsskyddsperspektiv. Livstidsstraffet är dessutom ett utryck för samhällets yttersta fördömande av en gärnings förkastlighet. 21 Å andra sidan kan straffets tidsobestämdhet anses strida mot principer om rättvisa och förutsebarhet. Kriminalvården har vidare betonat att straffets tidsobestämdhet kraftigt försvårar den intagnas möjligheter att planerna och genomföra en meningsfull straffverkställighet. 22 Ur rättssäkerhetssynpunkt finns det flera nackdelar med nådeinstitutet. 23 När OmvL infördes 2006 gjordes det främst mot bakgrund av att undanröja dessa svårigheter. Syftet med lagen var enligt regeringen att förbättra förutsebarheten för både de livstidsdömda och för kriminalvården. Vidare var målsättningen att genom systemets utformning stärka den livstidsdömdes rättsäkerhet och att öka dennes incitament att själv främja sin frigivning och anpassning i samhället. 24 OmvL införande innebar dock ingen inskränkning i regeringens möjlighet att genom nåd tidsbestämma livstidsstraffet Omvandling enligt OmvL Enligt 2 OmvL får en ansökan om omvandling av livstidsstraff till ett tidsbestämt straff göras av den dömde eller, när det finns särskilda skäl, av kriminalvården. Denna ansökan kan göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet och om ansökan avslås får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet vunnit laga kraft, 3 OmvL. Enligt 6 ska en ansökan om omvandling tas upp av Örebro tingsrätt och 20 Örebro tingsrätt, 6 OmvL. 21 Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s. 21; Johannisson: kommentar till OmvL, Karnov rättsdatabas,

8 överklagande kan sedan ske till hovrätt samt Högsta domstolen (HD) enligt Rättegångsbalkens ordinära regler om överprövning, 14 OmvL. Utgångspunkten i ett omvandlingsärende är att de som omfattas av prövningen har dömts till livstids fängelse. Första ledet i omvandlingsprövningen syftar därför till att bedöma om det finns skäl att frångå det straffet och omvandla det till ett tidsbestämt straff. 26 Enligt 4 OmvL ska vid denna prövning särskilt beaktas 1) den tid som den dömde har avtjänat, 2) de omständigheter som enligt domen legat till grund för straffmätningen, 3) om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag, 4) om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten samt 5) om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Som ett andra led i prövningen ska det tidsbestämda straffets längd bestämmas. 27 Allmänt gäller att omvandlingsfrågan ska ske utifrån en helhetsbedömning. 28 Enligt 4 tredje stycket får fängelsestraffets längd inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan utdömas för brottet. Rättens avgörande i omvandlingsärendet sker genom motiverade beslut. Denna motivering är avsedd att underlätta kriminalvårdens och den dömdes vidtagande av åtgärder inför ett framtida prövningstillfälle Närmare om återfallsrisken Återfallsrisken utgör ett av rekvisiten uppräknade i 4 OmvL. Enligt 10 får rätten inhämta utredning om utlåtande om denna risk. Enligt andra stycket får en ansökan om omvandling inte bifallas utan att en sådan utredning inhämtats. En sådan utredning behöver dock inte inhämtas om det är uppenbart obehövligt. 30 Detta utlåtande ska göras av Rättsmedicinalverket, 3 Förordning (2006:1119) om omvandling av fängelse på livstid (OmvF). En utredning av risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag utgör ett kriterium vid omvandlingsärendet då det anses vara av stor angelägenhet att en frigivning kan ske utan att samhällsskyddet åsidosätts. Regeringen har framhållit att frågan om risk för återfall i brott är en av de omständigheter som ska beaktas särskilt vid en bedömning om omvandling. 31 Enligt regeringen bör ansökan om omvandling dessutom lämnas utan bifall om det föreligger en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. 32 I betänkandet till OmvL hade påtaglig risk för återfall i brottslighet föreslagit. Regeringen ansåg dock att det var ett för högt ställt krav och valde istället att använda konkret och beaktansvärd risk Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s Johannisson: kommentar till 4 OmvL, Karnov rättsdatabas, Prop. 2005/06:35 s När det redan finns tidigare riskbedömningar och annan utredning där det framgår att någon beaktansvärt risk för återfall inte föreligger kan det anses som uppenbart obehövligt. Johannisson: kommentar till 4 OmvL, Karnov rättsdatabas, Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s SOU 2002:26 s. 26; Prop. 2005/06:35 s

9 I förarbetena påpekas vidare att bedömningar av återfallsrisken ytterst syftar till att förhindra våldshandlingar och inte till att förutsäga dem. Det är därför av vikt att det av riskutlåtandet framgår vilka riskfaktorerna är samt vilka åtgärder och behandlingar som ska sättas in för att riskerna ska motverkas. 34 Det understryks vidare att det är domstolen som ska utföra bedömningen av återfallsrisken. RMV:s utredning av återfallsrisken ska utgöra ett underlag för denna bedömning men den utgör inte det enda underlaget. Även andra faktorer, t.ex. att den dömde har begått nya brott eller allvarligt misskött sig kan ha betydelse för domstolens bedömning. 35 Härtill framgår även av 9 OmvL att rätten ska inhämta yttrande från Kriminalvården, om det inte är uppenbart obehövligt. Ett sådant yttrande ska enligt 2 OmvF innehålla en redogörelse för verkställigheten av straffet och för andra omständigheter som kan vara av betydelse för domstolens bedömning. Förhör med den dömde kan vidare utgöra ett ytterligare underlag för domstolens bedömning Praxis I NJA 2008 s. 579 har HD tagit ställning till tre domar rörande omvandling av livstidsstraffet. HD uttalar att då livstidsdomar länge regelmässigt omvandlats till fängelse på viss tid har livstids fängelse i praktiken kommit att fungera som en inte tidsbestämd frihetsberövande påföljd. Mot bakgrund av propositionens uttalande om återfallsrisken konstateras att återfallsrisken intar en särställning bland de kriterier som enligt lagen särskilt ska beaktas vid en omvandlingsprövning då enbart den kan utgöra ett absolut hinder mot att bevilja en omvandling. Övriga kriterier är i princip endast av betydelse för vid vilken tidpunkt en omvandling kan beviljas och för längden av det tidsbestämda straff som livstidsstraffet ska omvandlas till. 37 Förutsättningarna för att återfallsrisken ska kunna utgöra ett absolut hinder är dock att det är fråga om en risk för återfall i brott av allvarligt slag och att risken bedöms vara konkret och beaktansvärd. HD anförde att vägledning för vad som menas med brottslighet av allvarligt slag skulle kunna finnas i en jämförelse med vad som anses vara allvarlig brottslighet vid överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. 38 När det gäller vad som ska anses som en konkret och beaktansvärd risk anfördes att riskbedömningen måste grunda sig på några konkreta omständigheter som är direkt hänförliga till den dömde. Att det allmänt sett inte kan uteslutas att den dömde skulle kunna återfalla i allvarlig brottslighet kan därför inte innebära att risken är konkret och beaktansvärd. Det anses inte heller finnas något utrymme för att vägra en omvandling av den anledningen att underlaget för en riskbedömning inte skulle vara tillräckligt eller alltför svårbedömt för att tillåta en säker bedömning av återfallsrisken. 34 Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s NJA 2008 s. 579 (s 597). 38 NJA 2008 s. 579 (s 602). 8

10 Sådana omständigheter anses dock kunna läggas till grund för att inte fatta något beslut om omvandling om det av andra orsaker finns anledning att bedöma att tiden till dess att en villkorlig frigivning skulle kunna bli aktuell är väsentligt längre än vad som krävs för att underlätta den dömdes övergång till ett liv i frihet. 39 När det gäller kriteriet avtjänad tid uttalar HD att återfallsrisken kan utgöra ett skäl mot en tidsbestämning om det vid en omvandlingsprövning konstateras att ett det tidsbestämda straff som skulle bli aktuellt innebär att en villkorlig frigivning kommer ske långt fram i framtiden. För [ä]ven om det vid en prövning efter tio års avtjänande inte föreligger någon konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet är det givetvis inte uteslutet att en sådan risk skulle kunna anses föreligga vid en senare prövning. 40 Om det däremot anses klart att risken för återfall är låg, och om några särskilda omständigheter inte föreligger som kan leda till att den förändras, kan dock inte riskbedömningen anses utgöra något hinder mot att fatta ett beslut om omvandling trots att tiden till en möjlig villkorlig frigivning skulle vara förhållandevis lång. 41 Vidare anförs av HD att kriterierna den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten och den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället, om än egna kriterier under 4 OmvL, också kan vara av betydelse för bedömningen av återfallsrisken NJA 2008 s. 579 (s 602). 40 NJA 2008 s. 579 (s 599). 41 NJA 2008 s. 579 (s 599). 42 NJA 2008 s. 579 (s ). 9

11 3 Rättsmedicinalverkets riskbedömning Av 3 OmvF framgår att det är RMV som ska ansvara för genomförandet av utredningar om risk för återfall i allvarlig brottslighet enligt 10 OmvL. Denna utredning ska innehålla ett utlåtande med bedömning av risken för att den dömde återfaller i brottslighet samt uppgifter om vilken typ av brottslighet som avses. Om risk för återfall konstateras ska det av utredningen vidare framgå förslag till åtgärder för att minska denna risk, 4 OmvF. Närmare bestämmelser kring denna utredning återfinnes i SOSFS (2006:16) 43 samt i RMV:s interna riktlinjer Rättsmedicinalverket riktlinjer Riskutredningen utförs av ett utredningslag inom RMV. Som huvudregel bör denna utredning bestå av ett tvärprofessionellt utredningslag bestående av läkare, psykolog, en forensisk socialutredare samt i vissa fall en representant för omvårdnadspersonal. 45 Omfattningen av riskutredningen ska anpassas till ärendets karaktär och utredningslaget kan bestå av två till fyra personer. Av säkerhet- och rättssäkerhetsskäl ska alltid minst två personer delta. 46 Det utlåtande som inlämnas till domstolen ska bestå av en sammanfattad bedömning och ett ställningstagande utifrån utredningsarbetet. Detta ställningstagande ska vidare baseras på delutredningar gjorda utifrån utredningslagets respektive perspektiv psykologiskt, medicinskt-psykiatriskt, socialt och omvårdnadsmässigt. Utredningen ska vidare baseras på såväl skriftligt som muntligt underlag. Det skriftliga underlaget kan t.ex. vara kriminalvårdens behandlingsjournaler, eventuella tidigare domar, personutredningar, rättspsykiatriska undersökningar och tidigare utförde riskbedömningar. Det muntliga underlaget ska bestå av ingående samtal med den dömde. Dessutom kan samtal föras med olika referenter till den dömde. När både skriftligt och muntligt material är insamlat ska utredningslaget identifiera riskfaktorer och skyddsfaktorer för fortsatt brottslighet. Denna riskutredning är inte likvärdig med en rättspsykiatrisk undersökning och den dömde ska därför inte i första hand utredas från ett psykiatriskt perspektiv. Om det under utredningens gång framkommer psykiatrisk problematik hos den dömde ska dessa enbart redovisas om de kan anses påverka återfallsrisken SOSFS (2006:16) Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om riskutredning inför prövning av omvandling av fängelse på livstid 44 Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s All personal som utför riskutredningar ska ha minst tre års erfarenhet i sitt yrke och ha arbetat inom Rättsmedicinalverket eller med liknande verksamhet under en viss tid. Dessutom krävs genomgången utbildning riskbedömningsmetodik. Eriksson & Haggård- Grann, 2008, s SOSFS 2006:16; Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s

12 Om risk för återfall konstateras skall det i utlåtandet även lämnas förslag till åtgärder för att minska denna risk. Dessa förslag måste ha en praktisk och realistisk orientering. I utlåtandet ska risken för att den dömde återfaller i brottslighet vidare anges som låg, medelhög eller hög. Om det i utredningen finns tveksamheter inför graden av risk skall detta framgå. Faktorer som bedöms öka risken för återfall (riskfaktorer) respektive minska risken för återfall (skyddsfaktorer) skall dessutom redovisas. De metoder som används vid riskbedömningen skall vidare vara godkända av RMV och vilken eller vilka metoder som använts vid riskbedömningen ska anges i utlåtandet. 48 Den normala handläggningstiden för riskutredningen är tre veckor Instrument för riskbedömning De metoder som ska användas vid en riskutredning finns specificerade i RMV:s interna föreskrifter och riktlinjer. 50 Riskbedömningarna kan göras utifrån tre olika principer, 1) En klinisk bedömning, 2) En aktuarisk bedömning eller 3) En strukturerad klinisk bedömning. 51 Den kliniska bedömningen görs av en kliniker utifrån utbildning, erfarenhet och personlig kännedom om den dömde. De allra första riskbedömningar som gjordes baserades på denna typ av bedömning. Att basera forskning kring återfallsrisk i enbart psykiatrikers och läkares egna erfarenheter har dock visat sig vara en rättsosäker metod. 52 Den aktuariska bedömningen, den s.k. andra generationens riskbedömning, fick därför ett genomslag. Den aktuariska bedömningen baserar sig istället på statistiskt framställda riskbedömningar som är grundade i empiriska data på gruppnivå. I den aktuariska metoden ingår ingen klinisk bedömning. 53 Även denna metod har fått utstå kritik då det finns problem med att använda statistiska sannolikhetsdata om grupper för att dra slutsatser om enskilda individer. 54 Den tredje generationens riskbedömning, den strukturerad kliniska bedömning, har därför tillkommit. Denna bedömning kan ses som en kombination av en klinisk och aktuarisk bedömning. Den utförs med hjälp av standardiserade checklistor men där kliniska faktorer också kan läggas till. 55 RMV utgår ifrån den strukturerad kliniska bedömningen och använder sig därför av både klinisk bedömning och av checklistor vid riskutredningen. De checklistor som används har vidare fastställts av RMV. Det är dessutom vanligt att flera olika instrument kombineras vid riskbedömningen. En klinisk justering baserad på utredningslagets kunskaper och erfarenheter 48 5 SOSFS; Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s SOU 2002:26 s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s

13 sker alltid innan den sammanfattande risknivån, låg, medelhög eller hög anges i ärendet. 56 Det finns ett flertal olika riskbedömningsinstrument som RMV använder sig av. PCL-R (Psykopathy Checklist Revised) och HRC-20 (Historical, Clinical, and Risk Management) är de mest väletablerade riskbedömningschecklistorna. PCL-R är främst utvecklad för att bedöma graden av psykopatiska personlighetsdrag, men används ofta vid riskbedömningar då det visat sig finnas ett samband mellan återfallsrisk i brottslighet och psykopatiska personlighetsdrag. HCR-20 är ett verktyg för att göra riskbedömningar om framtida våld. Checklistan är främst avsett för lagöverträdare med psykiska störningar men den är även validerad för bedömningar av lagöverträdare utan psykisk störning. Det finns vidare ett flertal andra checklistor som är inriktade på specifika brottstyper, till dessa kan nämnas SVR-20 (Sexual Violence Risk-20) som är en checklista för bedömning av risk för återfall i sexuell brottslighet samt SARA (Spousal Assault Risk Assesment guide) som är en checklista baserad på forskning om partnervåld Riskbedömningens förbehåll I en rapport från 2005 har Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) genom en systematisk litteraturöversikt redogjort för resultat kring riskbedömningars tillförlitlighet inom psykiatrin. Däri framkommer att riskbedömningar kan anses förutsäga framtida våldsbenägenheter hos manliga patienter med ett måttligt starkt vetenskapligt underlag. 58 Detta gäller bedömningar av risken för våld inom ett par års sikt då det finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att göra några precisioner när det gäller tidsperspektivet timmar, dagar eller veckor. 59 Granskningen visar vidare att dessa riskbedömningar kan, med den bästa forskning hittills presterad, uppnå en precisionsgrad om högts procent. 60 När det gäller kvinnor saknar det dock några tillförlitliga resultat. 61 SBU:s rapport tog utgångspunkt i psykiatrin och gällde därför främst bedömningar av personer som led av någon typ av psykisk störning eller sjukdom. När det gäller gruppen livstidsdömda saknas det dock idag särskilt framställda checklistor för riskbedömning. 62 Inom forskningen har dessutom 56 Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s ; Haggård, 2010, s SBU, 2005, s SBU, 2005, s. 11 och SBU, 2005, s. 11 och SBU, 2005, s Ett försök till att framställa en särskild riskbedömning för personer dömda till livstids fängelse har i Sverige genomförts. i en kohortstudie sammanställd av Rättsmedicinalverket och Kriminalvården där samtliga som dömts till livstids fängelse från 1965 till 2007 ingick studeras bl.a. livstidsdömdas potentiella risk- och skyddsfaktorer vad gäller återfall i brottslighet. Ett syfte med denna utredning var att utveckla en riskbedömningsmodell som baserade sig på livstidsdömda. Detta syfte gick dock inte att genomföra då det visade sig att 12

14 litet fokus legat på att validera olika checklistor i förhållande till fängelsedömda än vad som gjorts för lagöverträdare inom psykiatrin. 63 RMV har därför konstaterat att riskbedömningsinstrumenten generellt uppvisar en lägre prediktiv validitet bland fängelsedömda jämfört med lagöverträdare inom psykiatrin, en precision på procent anses föreligga här. 64 I SBU:s rapport framkommer vidare kritik mot att mycket av riskbedömningen baseras på statiska, oföränderliga faktorer där risken inte förändras över tid oavsett om olika insatser sätts in. SBU framhåller här att det finns ett ytterligare forskningsbehov vad gäller påverkbara riskfaktorer då syftet med riskbedömningarna är att sätta in adekvata åtgärder för att förhindra våld. 65 Som ovan anförts finns det problem med att använda sig av aktuariska riskbedömningar då det inte enkelt går att applicera gruppdata på en enskild individ. 66 Från andra håll har kritik även riktats mot den strukturerade kliniska bedömningen då den till skillnad från den aktuariska modellen, där risken graderas i tal och siffror, ger ett otydligt intryck och lämnar mycket utrymme för den enskilde bedömarens egen kompetens och uppfattningar. 67 för få i den för studien aktuella livstidsgruppen hade återfallit i brottslighet. Haggård, 2010, s. 8 och Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 17 och Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. s SBU, 2005, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s

15 4 Underrättsstudie I arbetet har tio fall, som samtliga överklagats till hovrätt, analyserats. Både tings- och hovrättsdomen har undersökts. För att göra det lättare för läsaren presenteras både tings- och hovrättsdomen i samme ärende här som fall 1, fall 2 osv. Det finns alltså tio olika fall där både tings- och hovrättsdomen ingår. När tingsrättens och hovrättens bedömning skiljt sig åt kommer detta dock att påpekas. För beslutens fullständiga och korrekta beteckning hänvisas till rättsfallsförteckningen. Där går både tingsrättens och hovrättens beslut går att finna under samma rubrik, fall 1, fall 2 osv. 4.1 Återfallsriskens betydelse för domstolens beslut Av de i arbetet undersökta fallen har endast ett fall lett till bifall i hovrätt, fall 1. I ett ytterligare fall, fall 4, biföll tingsrätten omvandling men detta ändrades sedan av hovrätten. I övrigt har alla andra fall lett till att ansökan lämnats utan bifall. Domstolens skäl för bifall samt icke-bifall har i samtliga fall haft sin grund i domstolens bedömning av återfallsrisken. Vid bifall har återfallsrisken inte varit att anse som konkret och beaktansvärd och således inte ansetts utgöra något hinder för omvandling. 68 När ansökan lämnats utan bifall har det av både tingsrätten och hovrätten i fem av fallen berott på att det ansågs föreligga en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. 69 I tre fall, och i två fall där tingsrättens och hovrättens dom skiljt sig åt, lämnades inte bifall på grund av att risken för återfall ansågs vara svårbedömd och att tiden fram till dess att villkorlig frigivning kunde ske var väsentligt längre än vad som krävdes för att underlätta den dömdes övergång till ett liv i frihet. 70 Att inte omvandla när risken ansetts vara konkret och beaktansvärd har av underrätterna motiverats av att det i sådant fall föreligger ett absolut förbud mot omvandling. 71 Att inte omvandla när risken för återfall anses som svårbedömd och att tiden fram till dess att villkorlig frigivning är lång motiveras vidare av att det är i linje med HD:s uttalanden i NJA 2008 s Återfallsriskens förhållande till de övriga kriterierna för omvandling Som tidigare anförts utgör återfallsrisken en särställning vid omvandlingsprövningen. Återfallsrisken är det enda kriteriet som utgör ett 68 Se hovrättens beslut i fall 1 och tingsrättens beslut i fall Se fall 2,5,6,8 och Se tingsrättens beslut i fall 1, fall 3, hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall Se NJA 2008 s

16 absolut förbud mot omvandling om den anses vara konkret och beaktansvärt vad gäller återfall i allvarlig brottslighet. 72 Att underrätternas skäl för bifall samt icke-bifall i samtliga fall har haft sin grund i återfallsrisken är därför kanske inte så oväntat. Några mönster vad gäller de andra kriteriernas förhållande till återfallsrisken är dock relevanta att uppmärksamma. Inte i något av fallen har det ansetts föreligga hinder för omvandling på grund av att den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten eller på grund av att den dömde inte har verkat för sin återanpassning i samhället. I flertalet fall har dock dessa kriterier ansetts utgöra skäl att beakta vid återfallsrisken. 73 I nästan hälften av fallen har den tid som den dömde avtjänat och de omständigheter som enligt domen legat till grund för straffmätningen medfört att det tidsbestämda straffet som livstidsstraffet skulle omvandlas till skulle föranleda att en villkorlig frigivning skulle ske långt fram i tiden. Detta har inte i sig utgjort något skäl för omvandling men då det förelegat osäkerheter om risken för återfall har detta medfört att omvandling inte kunnat bifallas Rättsmedicinalverkets riskbedömning och domstolens bedömning Rättsmedicinalverkets riskbedömning Yttrande från RMV har i samtliga fall inhämtats. På skalan låg/medelhög/hög har RMV i två av fallen bedömt risken för återfall som låg, i sex fall medelhög och i två fall hög. I samtliga fall med undantag för fall 1 användes samma yttrande i både tingsrätten och hovrätten. I fall 1 intogs i hovrätten ett nytt yttrande från RMV där risken bedömdes som låg. I yttrandet lämnat till tingsrätten bedömdes risken dock som medelhög. 75 I fall 1 biföll hovrätten ansökan efter att RMV i sitt nya utlåtande bedömt risken som låg. I tingsrättens dom, där RMV hade bedömt risken som medelhög, biföll dock inte tingsrätten ansökan. 76 I de fem fall där både hovrätten och tingsrätten bedömt att det fanns en konkret och beaktansvärd risk för återfall hade RMV bedömt risken som hög i två av fallen och som medelhög i tre av fallen. 77 Av dessa tre anförde RMV dessutom i ett av fallen att de ansåg att bedömningen låg i den högre delen av spannet inom bedömningen medelhög. 78 I de två ytterligare fallen anförde RMV dessutom att de hade diskuterat att bedöma risken som 72 NJA 2008 s. 579 (s 597). 73 Tingsrättens beslut i fall 2, s 10, tingsrättens beslut i fall 6, s. 8, tingsrättens beslut i fall 10, s Tingsrättens beslut i fall 1, fall 3; hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall Fall 1, hovrättens beslut, s. 5, tingsrättens beslut, s Fall 1, hovrättens beslut, s. 6-10, tingsrättens beslut s Se fall 2,5,6,8 och Fall 5. 15

17 hög. 79 I det ena av dessa hade de två senaste bedömningarna i omvandlingsärenden dessutom bedömts med risknivån hög. 80 I de fall där risken för återfall ansågs vara svårbedömd hade RMV i fyra av fallen bedömt risken som medelhög och i ett av fallen som låg Underrätternas bedömningningsunderlag för återfallrisken Att underrätterna fäster stor vikt vid RMV:s utlåtanden framkommer av alla de studerade fallen. Det framkommer nog även av sambandet mellan RMV:s bedömning och domstolens beslut som ovan presenterats. I flera fall har underrätterna uttalat sig positivt om RMV:s utlåtanden. Underrätterna har bl.a. uttalat att RMV:s utlåtande naturligtvis var av stor betydelse 82, att RMV:s ställningstagande varit noggrant, väl underbyggt och relevant 83, övertygande 84. väsentligen välgrundad 85 och välgrundade 86. Vid granskningen av underrättsdomarna har det även framkommit att domstolarna gör egna utredningar av återfallsrisken där de gör fristående bedömningar från RMV:s utlåtanden och använder sig av ytterligare bevisning. I fall 3 anför t.ex. tingsrätten att det underlag som finns för återfallsbedömningen är de domar som meddelats mot den dömde, Kriminalvårdens och RMV:s yttranden samt de uppgifter som den dömde själv har lämnat. 87 I samtliga fall har förhör hållits med den dömde vilket också i mer eller mindre mån beaktats vid återfallsrisken. I ett fall anförde t.ex. tingsrätten att RMV:s utlåtande skulle ställas mot, och i bedömningen beaktas mot, de uppgifter som den dömde lämnat i rätten. 88 I ett fall har även vittnesmål intagits i bedömningen. 89 I ett annat fall har tingsrätten tagit hänsyn till en ytterligare skyddsfaktor än vad RMV gjort. 90 I något fall har tingsrätten vidare beaktat de domar som meddelats mot den dömde som riskfaktorer Fall 6 och Fall Se tingsrättens beslut i fall 1, fall 3, hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall Hovrättens beslut i fall 1, s Tingsrättens beslut i fall 2, s Tingsrättens beslut i fall 1, s. 14, tingsrättens beslut i fall 5, s Tingsrättens beslut i fall 3, s Tingsrättens beslut i fall 8, s. 10, tingsrättens beslut i fall 10, s Tingsrättens beslut i fall 3, s Tingsrättens beslut i fall 7, s Tingsrättens beslut i fall 2, s Tingsrättens beslut i fall 5, s Tingsrättens beslut i fall 8, s

18 4.2.3 Konkret och beaktansvärd risk Underrätterna har i fem av fallen funnit att det förelegat en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. 92 I samtliga av dessa fall har både tingsrätten och hovrätten kommit till samma slutsats. 93 HD har tidigare anfört att en konkret och beaktansvärd risk måste grunda sig på några konkreta omständigheter som är direkt hänförliga till den dömde. 94 Vad som specifikt har utgjort dessa konkreta omständigheter i de undersökta domarna har varit svårt att utläsa av underrätternas domskäl. Några mönster kan dock utrönas nedan. I samtliga fall har yttranden från Kriminalvården och RMV inhämtats. 95 I samtliga fall har även muntligt förhör skett med den dömde och i fyra av fallen har förhör också hållits med annan än den dömde. 96 Som underlag för domstolens bedömning av om återfallsrisken anses vara konkret och beaktansvärd har hänvisningar till RMV:s utlåtande skett i samtliga fall. I fyra fall hänvisar även domstolen till vad som framkommit vid förhöret med den dömde. 97 I ett fall hänvisar domstolen också till ett förhör som hållits med annan än den dömde. 98 Dessa förhör har av domstolen jämförts med RMV:s utlåtanden. På basis av RMV:s utlåtande och förhören har domstolen sedan gjort en egen bedömning av om det som anförts talar för att det kan anses finnas en konkret och beaktansvärd risk. 99 I fall 2, 5 och 10 har en samlad bedömning gjorts som utmynnat i ett allmänt konstaterande att det finns en konkret och beaktansvärd risk. 100 I fall 6 och 8 har begreppen differentierats något. I fall 6 delas begreppen konkret och beaktansvärd upp. Att risken för återfall är konkret konstateras först främst mot bakgrund av RMV:s utlåtande. Att risken är beaktansvärd bedöms senare i en relativt självständig bedömning utifrån vad som framkommit med förhör med den dömde och mot bakgrund av vad RMV anfört. 101 Även i fall 8 differentieras begreppen konkret och beaktansvärd i viss mån. Först anses risken som konkret mot bakgrund av vad RMV uttalat samt mot bakgrund av domstolens syn på det begångna brottets riskvärde. Efter detta tillades en ytterligare riskfaktor vilket ledde till domstolen ansåg att återfallsrisken även var beaktansvärd Se fall 2,5,6,8 och I alla fall utom i fall 2 har hovrätten dessutom anfört att de anslutit sig till tingsrättens bedömning. Hovrätten hade skilda åsikter om huruvida den dömdes misskötsamhet skulle inräknas i återfallsrisken samt om den dömde hade främjat sin återanpassning till samhället i tillräcklig utsträckning, se hovrättens beslut i fall Se NJA 2008 s Kriminalvårdens utlåtanden kan säkerligen ha hjälp rätten i sin bedömning men någon explicit hänvisning till deras uttalanden har inte förekommit i något fall. 96 Se fall 2,5,6 och Se tingsrättens beslut i fall 2, 5, 6 och Tingsrättens beslut i fall 2, s Tingsrättens beslut i fall 2, s. 9-10, i fall 5 s. 13 och i fall 10 s Tingsrättens beslut i fall 2, ss 9-10, i fall 5 ss 13 och i fall 10 s Tingsrättens beslut i fall 6, s Tingsrättens beslut i fall 8, s

19 5 Analys Återfallsriskens ställning i omvandlingsärendet Att återfallskriteriet intar en unik ställning vid omvandlingsprövningen framgår tydligt av detta arbete. I lagens förarbeten uttalar regeringen att en ansökan om omvandling bör lämnas utan bifall om det föreligger en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. I NJA 2008 s 579 har HD vidare uttalat att återfallsrisken intar en särställning bland de kriterier som enligt lagen ska beaktas vid en omvandlingsprövning. Att omvandlingskriteriet verkligen intar denna särställning har tydligt framkommit i min underrättsstudie. I samtliga studerade fall har domstolens beslut haft sin grund i återfallskriteriet. Av underrättsstudien bekräftas även HD:s uttalande att de övriga kriterierna i princip endast är av betydelse för vid vilken tidpunkt en omvandling kan beviljas och för längden av det tidsbestämda straff som livstidsstraffet ska omvandlas till. En slutsats som kan dras av detta är att i princip alla livstidsstraff egentligen har ett inneboende tidsbestämt straff så länge det inte finns någon risk för återfall. När denna tidsgräns passerat har därför straffet i realiteten övergått från att vara en påföljd av brott till att rent faktiskt vara ett brottsförebyggande frihetsberövande. Förhållandet mellan Rättsmedicinalverkets riskbedömning och domstolens bedömning av återfallsrisken Att det finns ett starkt förhållande mellan RMV:s riskbedömningar och domstolens bedömning av återfallsrisken har framkommit i arbetet. Detta framkommer både av rättskällorna och av det empiriska materialet. I 10 OmvL stadgas att rätten inte får bifalla en ansökan om omvandling utan att den inhämtat ett riskutlåtande från RMV. I förarbetena framhävs vidare att RMV:s utlåtande ska utgöra ett underlag i domstolens bedömning. Av underrättsstudien har dessutom ett tydligt samband framträtt mellan RMV:s utlåtanden och rättens beslut. RMV har i samtliga fall där underrätterna funnit återfallsrisken som konkret och beaktansvärt pekat på stora risker i sina bedömningar. I två av fallen anförde RMV att risken för återfall var hög. I de andra tre fallen hade RMV lämnat det samlade omdömet medelhög, dock hade de i alla fallen anfört att de antingen övervägt att lämna omdömet hög eller att de vid tidigare riskbedömningar lämnat det omdömet. Något som är viktigt att uppmärksamma är att RMV och domstolen inte gör samma typ av riskbedömning. RMV:s riskbedömning syftar till att fastställa om risken för återfall är låg, medelhög eller hög. RMV kan även konstatera att det finns tveksamheter inför graden av risk och att fallet är svårbedömt. Domstolen ska däremot utreda om återfallsrisken är konkret och beaktansvärd. Detta innebär att domstolen måste utröna konkreta omständigheter hänförliga till dömde som talar för återfall. Om domstolen konstaterar att fallet är alltför svårbedömt innebär det dessutom att 18

20 omvandlingsansökan ska bifallas (förutsatt att inget annat kriterium förhindrar bifall). Det krävs med andra ord lite mer av domstolens bedömning. Att domstolen faktiskt gör en annan bedömning framkommer i viss mån också av underrättsstudien. Domstolen hänvisar aldrig enbart till RMV utan de gör en egen bedömning av återfallsrisken. I den bedömningen intas annan bevisning, framförallt vad som framkommit vid förhör med den dömde. Dock grundar sig mycket av det domstolen konstaterar i vad RMV uttalat. Det framkommer av besluten att de ska utröna vad som är konkret och beaktansvärt men det är sällan som det explicit framkommit hur detta gjorts. I majoriteten av fallen utmynnade domstolens resonemang i ett relativt allmänt konstaterande att risken var konkret och beaktansvärd. I två av fallen framgick det däremot att domstolen hade skiljt begreppen åt och att vissa omständigheter ansågs tala för konkret och vissa för beaktansvärd (Någon generell slutsats kunde dock inte dras från dessa två beslut). Här måste dock framhållas att det är mycket möjligt att underrätterna fört långtgående resonemang för sitt ställningstagande, men det går inte att utläsa av skälen särskilt tydligt. Återfallsrisken och rättsäkerheten Att omvandlingsprövningens kärnfråga grundar sig i en riskprognos om återfall förefaller relativt självklart som problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Två skäl kan särskilt framföras, 1) Återfallskriteriets ställning inom omvandlingsprövningen leder till att livstidsstraffet i praktiken är att anse som ett brottsförebyggande frihetsberövande. Att staten bestraffar någon för något som ännu inte inträffat går inte väl ihop med rättsäkerheten. 2) Risken för återfall baseras på ett underlag som har en bristfällig tillförlitlighet. Den första punkten kan möjligtvis, trots dess grova ingripande i den enskildes rättigheter, anses motiverat av samhällsskyddet. Att samhället ska försöka förhindra att människor utsätts för allvarliga våldsbrott ingår i rättsskyddet. För att detta påstående ska anses godtagbart måste dock dessa antaganden också grunda sig på tillförlitliga uppgifter. Av utredningen har det dock framkommit att så inte är fallet. RMV:s riskbedömningar har vad gäller fängelsedömde en precision på procent. Att frihetsberöva någon för att det finns en 2/3 risk att denna återfaller i brottslighet är inte råttsäkert. Det förefaller dessutom än mer rättsosäkert då vi inte ens vet om dessa procentsatser är applicerbara på livstidsdömda. Mot bakgrund av RMV:s relativt osäkra bedömningar skulle man kunna dra slutsatsen att det trots allt är positivt att domstolen ändå ska göra en egen bedömning av återfallsrisken. Att denna riskbedömning skulle vara mer tillförlitlig än vad RMV:s bedömningar kan vara förefaller dock högst osannolikt. De som ingår i RMV:s utredningslag är utbildade i riskbedömningar, det är inte domstolen. Domstolen ska dessutom göra en ännu svårare riskbedömning. Av allt att döma förefaller det nog rimligt att domstolens precision i återfallsbedömningen är ännu sämre än RMV:s. 19

21 Jag har svårt för att landa i en slutsats som menar att det ovan anförda kan anses vara godtagbart med hänsyn till rättsäkerheten. Systemet bortser från kravet på förutsebarhet och principer så som allas likhet inför lagen och beviskravet bortom rimligt tvivel när man väljer att frihetsberöva människor på ett säkerhetsunderlag av procent och där man också vet att var tredje till var fjärde person är ogrundat frihetsberövade. Med det sagt menar jag inte att återfallsrisken helt borde tas bort från omvandlingsprövningen. Samhällsskyddet måste fortfarande beaktas när vi talar om människor som har begått brott som anses vara samhällets mest förkastliga. Möjligen borde dock kriteriet konkret och beaktansvärd bytas ut mot ett högre ställt krav. Kanske skulle påtaglig risk, som föreslogs i betänkandet till OmvL, vara ett mer rättssäkert kriterium. 20

22 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff Prop. 2005/05:35 Lag om omvandling av fängelse på livstid Prop. 2008/9:118 Straffet för mord m.m. Prop. 2013/14:194 Skärpt straff för mord Artiklar Grann Martin: Riskbedömningar Möjligheter och omöjligheter, I: SOU 2002:26, bilaga 4, 2002 Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s Sandgren, Claes, Claes, Om empiri och rättsvetenskap del I, Juridisk tidskrift, nr 3, 1995/96 s Sandgren, Claes, Claes, Om empiri och rättsvetenskap del II; Juridisk tidskrift, nr 4, 1995/96 s Övriga tryckta källor Axberger, Hans-Gunnar. Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar. En rättspolitisk utvärdering av lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet. BRÅ Forskning 1988:3 Eriksson Åsa, Haggård-Grann Ulrika: Omvandling av livstidsstraff Första verksamhetsperioden , Rättsmedicinalverket, Stockholm 2008 Grann Martin, Forsman Anders, Freij Ingrid, m.fl.: Riskbedömningar inom psykiatrin. Kan våld i samhället förutsägas? En systematisk litteraturöversikt, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Stockholm 2005 Haggård Ulrika: Livstidsdömda En kohortstudie av livstidsdömda under åren med fokus på risk- och skyddsfaktorer för intrainstitutionellt våld samt återfall i brott efter frigivning, Rättsmedicinalverket, Stockholm 2010 SOSFS (2006:16) Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om riskutredning inför prövning av omvandling av fängelse på livstid 21

23 Otryckta källor Kriminalvårdens hemsida: Johannisson Sven: Kommentar till lag (2006:35) om omvandling av fängelse på livstid, Karnov rättsdatabas,

24 Rättsfallsförteckning Högsta domstolen NJA 2007 s 194 NJA 2008 s. 579 Underrättsdomar (hovrätt, tingsrätt) Fall 1: Ö , B Fall 2: Ö , B Fall 3: Ö , B Fall 4: Ö , B Fall 5: Ö , B Fall 6: Ö , B Fall 7: Ö , B Fall 8: Ö , B Fall 9: Ö , B Fall 10: Ö , B

25 24