TIMRÅ GOLFKLUBB MASTERPLAN 2005-03-10 MASTERPLAN 2010-01-11 TEMA - Peter Peter Chamberlain Golf & Karl-Oscar Course Development Seth
Inledning Få banor har de förutsättningar som Timrå Golfklubb besitter. En väl lagd bana med en stor mängd vatten ger en bra utgångspunkt. Sträckningen är väl naturanpassad och endast på enstaka ställen skiljer sig det försiktiga formspråket från naturens förutsättningar. Från gul tee ligger 8 av banans 10 par 4-hål i längdkategori 300-350 meter utan att markhöjdskillnad påverkar. Därtill kommer vindfaktorn. 3 av de 4 par 3-hålen är av nästan samma längd (två i samma vindriktning). Par 5-hålen har varierande riktningar, men tre stycken är i det kortaste laget (särskilt från vit tee). Den härskande sydvästliga vinden är motvind på två par 4-hål (hål 4 och 15), två par 3-hål (hål 3 och 14) och ett par 5-hål (hål 8). Därmed är det totalt bara 5 hål som oftast kan ha motvind. Med hänsyn till terräng och vind är banan relativt kort från gul tee sett med moderna ögon. En totallängd från gul tee på 5700 meter är minst 5% för kort i den aktuella terrängen (även med hänsyn till vattenhindren). Från vit tee är banan 25% längre än från gul tee och från röd tee är banan 13% kortare än från gul tee. En längdökning av banan från gul tee med ca 5-8% skulle lyfta fram banan till en modern nivå (mest på par 4- och par 5-hålen). En ökning i längd från vit tee på cirka 5-6% skulle ge en längd av cirka 6500-6600 meter (nu för tiden är en elitspelarens tävlingsarena ca 6800-7000 meter beroende på terräng, vind mm). De ovannämnda förlängningarna ökar skillnaden mellan gul och röd tee till en mer modern skillnad på 18-20%. Banan från blå tee är cirka 8% längre. Är det utmanande nog? Hur upplevs banan av medlemmar och gäster från röd och blå tee? Mycket av ovanstående hänger ihop med golfklubbens filosofi och målsättning. Hur vill golfklubben att banan ska utvecklas? Hur mycket ska spel från vit och blå tees prioriteras? Kan banan klara sig i en eventuell konkurrenssituation? Bunkrar Mycket har förbättrats sedan första besöket, men en fortsatt översyn av bunkrarnas placeringar, storlek, form och synlighet behövs. Många bunkrar är av så kallad hål-i-mark-typ. De är alltså osynliga från avstånd. Dessutom är många kullar skapade framför bunkrarna, någonting som är absolut fel i modern golfdesign. Många bunkrar ligger vid ett, för Bogeygolfaren, känsligt avstånd på 180-200 meter från gul tee. Är klubbens filosofi att straffa maximala golfslag eller att belöna dem? På en strategiskt designad bana ska hinder straffa misslyckade slag och belöna (= uppmuntra) bra golfslag.
Greener Greenerna på banan är för det mesta trevliga och lagom utmanande på puttningsytan. Området runt omkring behöver översyn, särskilt med tanke på att många greener är mycket smala. Därför måste närliggande områden ingå i greendesignen och skötseln. Detta medför även att ruffområden nära greenområden bör ses över med tanke på dess närhet till greenens målområden. Strategi Det finns många intressanta golfhål på banan. En del kan dock utvecklas ännu mer och på så sätt bli mer intressanta samt mer utmanande för alla typer av spelare. Att lita på ett, eller flera träd, som står mitt i spellinjen för att göra ett golfhål strategisk intressant, är att nedvärdera hålet för övrigt och gör spelet till ett hasardspel (= pinball). Ett träd kan mycket väl styra upp spelet, så att det är strategiskt fördelaktigt att vara på den ena sidan av fairway för inspel, men inte när det är i vägen var man än ligger på fairway! Det är också ett krav att spelaren ska kunna se diverse målområden från tee och även var bollen tar vägen utanför fairway. Det betyder inte att man ska ta bort massor av träd utan skapa en vista som är luftig - man kan alltså se genom och förbi träd. Spelet ska inte styras eller fördröjas via täta skogspartier, som är för mycket i vägen för spelet. Att träffa och kontrollera en golfboll är svårt nog utan för mycket motstånd från golfbanan! Dessutom har nästan 70% av Sveriges golfare över 25 i handicap!
Höj kvaliteten på kant. Björkar tas bort. Lägre klipphöjd för gräs mellan träddunge och greenområde. Variera klipplinjen mer så att det blir naturligt. Bakdelen av bäckfåran markeras tydligare genom en skarpare brytning. Mjuka upp kulle så att den inte döljer bunker bakom. Bunker formas om. Bakre delen av bunker höjs och sanden dras upp mot kanten. Bro utformas så den får mer parkkaraktär. Ny fairwaybunker. Bunker tas bort och ersätts av ett lågt kullsystem.
Kullen som skymmer bunkern tas bort. Bro bör göras mer parklik. Gör trädområden nära greenområden mer spelvänliga genom kortare klippning. Björkarna till vänster om green gallras för att förbättra markförhållanden nära greenytan.
Det är viktigt att hålla en hög nivå på foregreen då puttytan annars blir smal.
Rensa och gallra till höger och bakom greenområdet för att skapa en bättre kontakt med vattnet. Höjd mjukas upp. Befintlig kulle mjukas upp och området formas med svackor och kullar. Svackan närmast puttytan görs med foregreen karaktär. Gång flyttas från greenområde. Förbättra och utöka foregreenområdet. Höj det något.
Björk närmast green tas bort. Enstaka mindre buskar och mindre träd tas bort och ytan görs iordning. Förbättra och utöka foregreenområdet.
Greenbunker flyttas närmare puttytan. Bakkanten höjs för att förtydliga bunkerns placering och omfattning. Bakom bunkern görs en grässvacka. Greenområde formas om och ny grässvacka placeras till höger. Bunkersystemet bör göras om - dels för att den syns dåligt från fairway, dels för att den kan göras mer spännande. Nytt bunkersystem för de långtslående.
Bunker görs om så att den syns bättre och blir mer spännande med en tydlig karaktär. En gallring på kanterna har förbättrat sikten.
Kantens kvalitet förbättras så att det blir en tydligare del av greenområdet. Klipplinjer kring greenområde anpassas mer efter naturen. De är allför statiska idag. Golfen följer naturen, inte tvärtom. Ny sandbunker. Gallra skogsdungen.
En gallring bakom greenområdet för att tydliggöra den vackra utsikten. Området gallras. Ex. klippning efter naturen. Naturligtvis inte alltid lika självklart som här, men det går ofta att hitta något att bygga på.
En möjlighet är att lägga till en greenbunker, strax bakom det borttagna trädet. Område snyggas till och stubbar tas bort. Sannolikt bör dränering ses över. Kanten görs tydligare genom en skarpare brytpunkt närmare green. Mer sten gör att mindre skötsel krävs. Området mellan kant och puttyta modelleras så att det blir den tydligare del av greenområdet.
Björk tas bort. Kanten mot vattnet kan göras mer skötselvänligt genom en eventuell strandskoning av sten. Gallring för bättre kontakt med vattnet.
Foregreen klipps ut. Höj området något och förbättra kvaliteten på området. Förbättra det gallrade området. Rensa bort stubbar och ris. Svår ruff höger om green. Den bör tunnas ut. Vit tee flyttas till vänster för att skapa en mer Timråutsikt mot sjön. Det ger dessutom ett mer utmanande och spännande utslag.
Bunker tas bort. Stubbar tas bort efter gallring. En mer Timråutsikt skapas.
Mindre kulle framför greenbunker tas bort. Den bakre halvan på bunkern tas bort. På resterande höjs bakkanten och sanden dras upp så att den syns tydligare vid inspel. Fairwaybunker tas bort. Gallra 3-5 stycken björkar. Gallra vänstersidan för bättre sikt.
Bakre halvan av bunkern tas bort. Ny kant höjs så att bunkern blir tydligare vid inspel. Mindre kulle framför greenbunkern tas bort. Bunker förtydligas. Nytt bunkersystem. Några björkar till tas bort på vänster sida.
Bunker görs om till grässvacka. Fairwaybunkrar måste bli tydligare. Bakkanten höjs och sanden dras upp så att de syns väl från fairway. Det krävs åtgärder för att förbättra fairway. För att vattnet ska kännas mer närvarande flyttas fairway (där underlaget tillåter det) närmare ån utmed hela vänstra kanten.
Fairwaybunkrar syns dåligt från tee. Grässvacka Främre bunkern tas bort och ersätts av grässvacka.
Kull och svacksystem läggs till mellan väg och puttyta. Bunkrarna formas om och integreras med nya omgivande svackor och kullar. Kullen till höger sänks för att inte skymma greenbunkern och bakre delen av green. Ny fairwaybunker definerar målområdet, ökar utmaningsgraden och kräver ett beslut, såväl av höghandikapparen, som elitspelaren.
Högra delen av kullen framför greenbunkern sänks. Ny fairwaybunker i kulle definerar olika målområden.
Bunker bakom putt-yta görs om till grässvacka. Svackan får gärna vara ganska lång så att bollar rullar från putt-yta. Foregreen utökas på lämpliga ställen kring puttytan för att skapa fler spelsituationer. Ny svacka och kullsystem till höger om green. Ytan görs till foregreen. Bunker görs om till svacka. Befintlig bunker formas om så att den får mindre sandyta.
Bunker till vänster syns ej. Svackor och kullsystem gör greenområdet mer spännande och skapar många nya spelsituationer.. Ex. finklippt svacka. Lägre vegetationen höger om greenområdet tas bort för att exponera vattnet bättre.
Ny pottbunker. Fairwaybunker delas i två delar. Överbyggnad sänks så att bro inte skymmer vid utslag. Bunker utökas mot green och ökar utmaningsgraden betydligt vid inspel. Green kan klippas ut. Stubbar tas bort. Pors rensas och ersätts med ruff fram till granen. Gemensam vit och gul tee. Tillbyggnad sker framåt.
Bunker formas om och utökas mot puttytan. Fairway breddas. Fairway begränsas till 220 meter för att ett slag över vattnet verkligen ska löna sig. Skogen till höger gallras för att ett vågat slag över vattnet ska belönas med en möjlighet att nå green. Ta bort eventuella träd som skymmer sikten mot fairway.
Område täcks med bra material och nya grässvackor etaberas. Utöka foregreen, framför och på sidorna. Det skapar mer spelsituationer och gör greenområdet mer intressant. Klipp slänten mot vattnet för att öka parkkänslan. Sista trädet tas bort. Nya grässvackor.
Kanten till vänster mot vattnet görs i ordning för att öka parkkänslan. Ex. ny spelbar yta. Glesa ut skogen på den vänstra sidan. När gallringen genomförs bör delar av underliggande ytor också göras spelbara.
En del träd till tas bort och semiruffkanten klipps med större variation intill skogskanten. Det ger ett luftigare intryck, snabbar upp spelet.
Foregreenområde förlängs mot spelet. Semiruffkanten utökas och klipps intill skogskanten. Försök också att variera klippningen något så att rörelsen blir mer naturligt. Golfen följer naturen och inte tvärt om. När vegetationen blir för hög begränsas kontakten med vattnet. Vid senaste besöket 2009 var vegetationen betydligt bättre, men det kommer att vara en stående punkt i skötseln om denna goda bild ska bibehållas.
Greenområdet kan med fördel breddas mot vattnet, cirka 10 meter. Läckert vore att använda samma karaktär som stenarna ute i vattnet och bygga upp en kant mellan greenområdet och vattnet. Gul markering sänks till marknivå.
Främre delen av green breddas ut mot vattnet. Kanterna görs iordning. Förslagsvis görs de skarpare. De kan med fördel få en skoning med sten till medelvattennivå. För att få ett sammanhängande intryck bör man använda samma typ av sten som finns längre ut i vattnet (se nedan). Finns det möjlighet bör botten grävas djupare för att säkerställa en viss vattennivå. Om botten inte syns ser det mer städat ut. Man undviker dessutom ett tidskrävande moment där alla som hamnar i hindret ska leta upp sin boll. Tydligare kanter.
Forma om puttytan och skapa fler målområden. Greenområdet sträcks mer mot vattnet. Befintlig bunker formas om för att integreras i greenområdet. Ny grässvacka. Ny greenbunker. Modellera grässvacka Yta förbättras till foregreenklass Yta förbättras. Rensa mer i buskaget utmed den högra kanten. Man måste enklare se var bollen landar. Nytt bunkersystem.
Björk mitt i spellinje tas bort. Yta mellan vatten och spellinje förbättras och bunkrar görs tydligare och integreras i spelstrategin. Yta till vänster förbättras och höjs till foregreenkaraktär. Yta innan vattnet utökas och förbättras så att den blir ett tydligt alternativ att spela från. Nytt bunkersystem. Gallra högersidan så att man enklare kan se var bollen landar.
En helt annan upplevelse och utmaning väntar de som spelar in på föreslaget 16:e greenområde. Området kring puttytan har rikligt med mjuka rörelser, både svackor och höjder som erbjuder en stor variation i spelsituationer. Vattnet är och förblir en utmaning. Greenområdet förlängs mot vattnet så kopplingen till utmaningen blir tydligare vid inspelet. Den nya puttytan får en stor variation i svårighetsgrad beroende på vart man väljer att placera flaggan. Högersidan vaktas av två bunkersystem. En pottbunker längst fram och en mer variationsrikt formad bunker längre bak till höger. Mellan bunkersystemen går en slinga av fairway för den som inte vill eller kan spela över. Vänstersidan kantas av svackor och kullar. En del svackor med foregreenkaraktär, andra inte. Mitten ser för det otränade ögat förvånansvärt enkelt ut, men en kort flaggplacering kräver ett väl avvägt slag, kanske till och med spinn för att få bollen att stanna.
Greenområdet måste göras om! Området omformas för att greenen ska kännas mer välkomnande och spännande. Området flyttas närmare vattnet för att de ska upplevas och bli en del av spelet. Höger sida av greenområdet och fairway ramas in med kullsystem och planteringar. Kulle sänks för att göra vattnet synligt. Teeområdet höjs något för att göra greenområdet tydligare. Möjlig ny vit tee för att öka utmaningsgraden.
Befintligt greenområde. Nytt greenområde. Idag har klubben förbättrat så mycket man kan utan att helt bygga om greenområdet. Bilden ovan visar befintlig situation och hur greenområdet skulle kunna utformas om man väljer att göra om hela.
Bunker görs om till grässvacka. Ursprunglig bunker görs om till grässvacka. En ny mindre pottbunker formas i befintlig höjd till vänster om putt-yta. Bunkern delas upp i tre pottbunkrar, mer anpassade till spelarens valmöjligheter och skicklighet. Kullen sänks på högra sidan för att göra bunkersystemet bakom tydligare. De flesta svackor kring putt-ytan kan vara av semiruffkaraktär. Svacka mot vattnet kan dock vara riktigt välklippt.
Greenbunker syns ej bakom kulle. När bunkern till stor del blir grässvacka skapas en bredare passage och minskar det koncentrerade slitaget. Fairwaybunkersystemet formas om och delas upp i tre delar. När arbetet är genomfört är det också viktigt att anpassa klipplinjerna.