29 va-lagen En huvudman för allmän va-anläggning har befunnits skadeståndsskyldig för översvämningsskada då denne inte lyckats styrka sitt påstående att en s.k. lecasten som ostridigt orsakat stoppet i avloppsledningen först i ett sent skede hamnat i ledningen. Fastigheten i Hedemora, drabbades den 4 april 2000 av en vattenskada. Avloppsvatten trängde upp genom golvbrunnarna i byggnadens tvättstuga, dusch och hall. Fastigheten är ansluten till Hedemora Energi Aktiebolags allmänna va-nät såvitt avser ren-, dag- och spillvatten. Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (nedan Trygg-Hansa) yrkade att Hedemora Energi Aktiebolag (nedan Hedemora Energi) med anledning av det inträffade skulle betala sanerings- och reparationskostnaderna för fastigheten, 188 790 kronor jämte ränta. Hedemora Energi bestred yrkandet. Beloppet liksom yrkad ränta har dock vitsordats i och för sig. Fastighetsägarna, E.V. och P.K., hade vid skadetillfället sin fastighet försäkrad i Trygg-Hansa. Trygg-Hansa har utbetalat försäkringsersättning till fastighetsägarna och har i enlighet med försäkringsavtalet trätt i fastighetsägarnas ställe i frågor om rätt till eventuell ersättning. Trygg-Hansa anförde: Felet lokaliserades samma kväll som översvämningen inträffade och berodde på ett stopp i den allmänna spillvattenledningen. Sedan närvarande personal från Hedemora Energi tillkallat en spolbil vidtogs rensningsåtgärder och stoppet släppte vid 22-tiden. Påföljande dag videofilmades ledningen och man kunde då konstatera att stoppet hade orsakats av att en lecasten fanns i avloppsledningen. Stenen var tämligen rund och välsvarvad, vilket talar för att den funnits i systemet en längre tid. Arbeten med va, fjärrvärme och annat gatuarbete pågick i det aktuella området under 1999 med slutbesiktning i september 1999. E.V. observerade vissa risker i samband med det pågående arbetet, risker som kunde medföra att stenar och annat kunde komma in i ledningarna. Således var vid något tillfälle åtminstone ett brunnslock delvis öppet och översta brunnsringen i en nedstigningsbrunn stod snett och var inte i sitt läge. - Alternativt kan stenen ha hamnat i ledningen ännu tidigare, nämligen när nya fastigheter kopplades till eller vid proppning av någon ledning. - Hedemora Energi har åsidosatt sina skyldigheter då anläggningen inte har uppfyllt skäliga anspråk på säkerhet och Hedemora Energi har även brustit i underhåll och tillsyn av anläggningen. Ledningskapaciteten har blivit nedsatt genom det hinder som stenen innebar och detta hinder har framkallat sedimenteringar och ett stopp har successivt byggts på. Det är särskilt viktigt att kontrollera och rengöra ledningar efter det att arbeten av den art som genomfördes under 1999 har avslutats. Ledningarna spolades dock inte sedan
arbetena avslutats i september 1999 eller - om spolning ägde rum så var den i allt fall inte tillräcklig. Någon videofilmning av spillvattenledningen skedde inte efter ombyggnationerna, vilket hade kunnat förhindra stoppet. Den aktuella ledningens lutning är endast tre promille varför med hänsyn till det ringa flödet ledningen inte är självrensande och således inte kan lämnas utan tillsyn. Det aktuella ledningsnätet har inte kontrollerats eller rensats sedan det anlades på 1960-talet. Hedemora Energi anförde: Lecastenen har inte tillförts systemet i samband med några ombyggnationer av va-anläggningen. Hedemora Energi använder för övrigt inga lecastenar vid sina va-arbeten, utan material av den typen är artfrämmande för verksamheten. Med anledning av stenens storlek, lecastenen synes ha reducerat flödet med 75 procent, förefaller det osannolikt att stenen skulle ha funnits i systemet redan i september 1999. Ledningssträckan mellan förbindelsepunkten för den aktuella fastigheten och platsen där stoppet inträffade är 72,5 meter och med ett normalflöde i ledningen av 15 liter/sekund skulle det ta knappt fyra minuter till dess ledningen dämts och fastigheten drabbats. Med ledningskapaciteten nedsatt till 50 procent skulle det ta ca åtta minuter. Hur stenen hamnat i ledningen är omöjligt att veta, men det har inte skett genom något arbete som Hedemora Energi svarat för. Felet är av den beskaffenheten att Hedemora Energi inte skulle haft möjlighet att förhindra stoppet med mindre man hade inspekterat ledningarna varje dag. Ledningen vid Ängsvägen har årlig underhållsspolning eftersom den är en distributionsledning. Lutningen är nio promille. Den aktuella huvudledningen i Emausvägen håller föreskriven standard och är självrensande. Lutningen är fem promille på den sträcka där stoppet uppträdde. Någon särskild tillsyn utöver sedvanlig tillsyn är inte nödvändig och någon driftstörning på den aktuella ledningen har inte heller visat sig tidigare. Efter de va-arbeten som genomfördes i närliggande gator uppströms, som omfattade vatten- och dagvattenledningar men inte spillvattenledningar, besiktigades även den allmänna spillvattenledningen den 24 september 1999. Besiktningen var en slutbesiktning enligt AB 92 och utfördes av T.F., Nitab AB. Alla ledningssträckor som ingick i entreprenaden, samt huvudspillvattenledningen i Emausvägen nedströms Ängsvägen, renspolades av entreprenören BS Sanering AB. Spillvattenledningen renspolades med anledning av att risk fanns för att grus kommit ner även i tillsynsbrunnarna på spillvattenledningarna. Att renspolning skulle utföras framgår av slutbesiktningsprotokollet, där anmärkning mot renspolningen finns noterad. Enligt entreprenören utfördes renspolningen den 8 oktober 1999. Vid efterbesiktning av entreprenaden kontrollerades att renspolning var utförd av en kontrollant från Hedemora Energi och denne konstaterade att renspolningen var genomförd. Något särskilt efterbesiktningsprotokoll sattes dock inte upp. Efter detta datum, den 8 oktober 1999, har inga allmänna va-arbeten eller något underhåll eller tillsyn förekommit i området fram till att skadan inträffade, den 4 april 2000. Genom besiktningen och renspolningen har Hedemora Energi genomfört vad som ålegat bolaget i fråga om tillsyn och underhåll. Mot Hedemora Energis beräkningar av hur lång tid det behövs för att ett stopp skall inträffa med den aktuella stenen i avloppsledningen, har Trygg-Hansa framhållit, att avloppsledningen fungerade efter slamsugningen den 4 april 2000 utan
anmärkning fram till dess att stenen upptäcktes och avlägsnades dagen därpå, dvs. den 5 april 2000. Därmed står det klart att ett stopp i avloppsledningen beroende på förekomsten av den aktuella lecastenen inte behöver inträffa så snabbt som Hedemora Energi har gjort gällande, enligt Trygg-Hansa. Va-nämnden yttrade: Enligt 12 lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, valagen, skall en sådan anläggning vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Så länge anläggningen behövs skall huvudmannen vidare underhålla densamma och i övrigt sörja för att den på ett tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. Om skada uppkommer till följd av att anläggningen inte uppfyller dessa krav, kan huvudmannen enligt 29 va-lagen förpliktas ersätta skadan oberoende av om något vållande ligger huvudmannen till last eller ej. Det är i förevarande fall ostridigt att översvämningsskadorna på fastigheten har orsakats av ett stopp i det allmänna spillvattensystemet och att detta stopp har framkallats av att en lecasten hindrat framkomligheten i den allmänna spillvattenledningen så att en uppdämning har skett. Frågan är om kommunen som huvudman för avloppsanläggningen är skadeståndsskyldig för det inträffade. Trygg- Hansa har som grund för sådant ansvar hävdat att den allmänna spillvattenanläggningen inte tillgodosett skäliga anspråk på säkerhet. Bolaget har gjort gällande att kommunen brustit i tillsynen och underhållet av ledningen och att anläggningen haft ett bristfälligt utförande. Den förebringade utredningen får anses visa att spillvattenledningen före den aktuella händelsen har fungerat utan problem och att den har ett sådant fall att den måste anses vara självrensande. Hedemora Energi har hävdat att stoppet inträffat med så kort varsel att det inte genom normal tillsyn varit möjligt att förhindra översvämningen. Va-nämnden har tidigare funnit (BVa 10/99 i mål Va 98/97) att när ett stopp byggts upp på kort tid kan en kommun inte lastas för bristande tillsyn eller underhåll. E.V. har bekräftat Trygg-Hansas uppgifter om en inte helt tillfredsställande ordning medan arbetena pågick under sommaren 1999. Således har hon uppgivit att hon på väg till arbetet iakttagit att något brunnslock låg vid sidan av brunnen och att en brunnsring till en nedstigningsbrunn var bringad ur sitt avsedda läge. Hon reagerade på detta förhållande eftersom hon oroade sig för att något barn skulle kunna falla ner genom öppningarna. Va-chefen J.L. har berättat att eftersom det inom det aktuella området skulle påbörjas fjärrvärme- och gatuarbete så var det lämpligt att i samband med detta vidta nödvändiga åtgärder på va-sidan. Genom att samordna arbetena sparade man tid och pengar. Det var främst vissa vattenanslutningar som skulle åtgärdas genom ventilbyten, men även vissa punktvisa insatser behövdes i fråga om dag- och spillvatten. J.L. har vidare uppgivit: I samband med va-arbeten kan grus komma ner i dag- och spillvattenbrunnar bl.a.
därför att brunnslock kan åka på sned t.ex. på grund av att lastbilar kör fram och åter i området. Det råder i målet ingen tvist om att det var stenen som orsakade stoppet. Några andra va-arbeten har inte pågått i området sedan hösten 1999. I fråga om hur lång tid det tar för ett stopp att byggas upp, konstaterar nämnden att sedan spolning skedde den 4 april 2000 på kvällen lossnade stoppet i spillvattenledningen och ledningen fungerade även den 5 april 2000. Detta visar enligt nämndens mening att förekomsten av lecastenen i spillvattenledningen inte vid varje tillfälle var ett närmast absolut hinder, utan att stenen beroende på sitt läge kunde utgöra ett större eller mindre hinder för framkomligheten av spill och spillvatten. Med hänsyn till det begränsade spillvattenflödet framstår det inte osannolikt att stoppet långsamt byggts upp kring stenen som Trygg-Hansa gjort gällande och att detta, påbyggda hinder spolades bort genom högtrycksspolningen den 4 april 2000 så att avloppsledningen därefter kunde fungera trots förekomsten av stenen. Enligt nämndens mening finns det ingen annan rimlig förklaring till förekomsten av lecastenen än att den i samband med de arbeten som utfördes under sommaren och hösten 1999 hamnade i ledningsnätet. Frågan är då om renspolning skett och om denna var tillräcklig. I entreprenaden ingick att renspola ledningsnätet efter det arbetena hade avslutats. Sedan det vid slutbesiktningen riktats anmärkning mot att någon renspolning inte skett enligt entreprenadavtalet har J.L. uppgivit att han deltog vid efterbesiktningen och att han tittade ner i några brunnar samt att han då kunde konstatera att renspolningen hade skett. Av förhöret med A.S. har framgått att denne var med och utförde renspolningen. Av dessa uppgifter sluter sig nämnden till att renspolning har skett. Denna omständighet är dock inte tillräcklig för att frita Hedemora Energi från ansvar. Den kontroll som skedde efter spolningen den 8 oktober 1999 bestod enbart av okulärbesiktning att renspolning skett. Någon TV-filmning eller annan kontroll av ledningarna ägde inte rum. Då nämnden som tidigare anförts anser det mest sannolikt att lecastenen hamnade i spillvattennätet i samband med de arbeten som utfördes under sommaren och hösten 1999, kan det inträffade inte hänföras till force majeure eller annan händelse som står utanför Hedemora Energis kontrollmöjlighet. Trygg-Hansas talan skall följaktligen bifallas. Om yrkat belopp och ränta råder inte tvist. Hedemora Energi AB förpliktades att till Trygg-Hansa Försäkrings AB utge etthundraåttioåttatusensjuhundranittio (188 790) kronor jämte ränta. Beslut 2003-06-17, BVa 44 Mål nr Va 21/02
SVEA HOVRÄTT Miljööverdomstolen Hedemora Energi Aktiebolag överklagade och yrkade att Miljööverdomstolen skulle ogilla Trygg-Hansas talan. Trygg-Hansa bestred ändring. Miljööverdomstolen yttrade: Parterna är ense om att stoppet orsakats av stenen i spillvattenledningen. De tvistar emellertid om renspolning av ledningen skett hösten 1999, och de är inte heller ense om vilken lutning ledningen har på den sträcka där stoppet inträffade. Energibolaget har hävdat att stenen måste ha kommit ner i ledningen långt efter arbetena hösten 1999, och att detta innebär att stenens förekomst i ledningen är en sådan oförutsebar händelse som energibolaget inte skall svara för. Trygg-Hansa har däremot gjort gällande att stenen funnits i ledningen under lång tid. Det har upplysts att ledningen grävdes ner i mitten av 1960-talet. Det har såvitt framkommit inte funnits några problem med ledningen, och den har inte ansetts kräva underhåll i form av regelbunden renspolning eller på annat liknande sätt. Den sten som påträffades i ledningen, ett ursprungligen kantigt lecablock eller en del därav, var så rundad till formen att den sannolikt har utsatts för nötning genom rinnande vatten under mycket lång tid. Det finns ingenting som tyder på att stenen har slipats av innan den hamnat i ledningen. Mot bakgrund av stenens utseende är det fullt tänkbart att stenen hamnade i ledningen redan så tidigt som i början av 1990-talet, då bl.a. flera större abonnenter anslöts till spillvattenledningen. Till skillnad från va-nämnden anser Miljööverdomstolen att det saknas tillräckligt stöd för slutsatsen att en renspolning av ledningen skedde under hösten 1999, efter det att gatumarksarbetena hade slutförts. Sålunda har A.S., som enligt energibolagets påstående skulle ha utfört renspolning, inte kunnat bekräfta att åtgärden verkligen utförts. Enligt Miljööverdomstolens uppfattning saknar detta emellertid avgörande betydelse. Även om det skulle ha vidtagits en renspolning, kan det således inte anses utesluta att stenen ändå fanns i ledningen utan att det uppmärksammades. Stenens läge kan ha varit sådant att spoldysan kunnat passera under den. Det sagda innebär att energibolaget inte har styrkt sitt påstående om att stenen först i ett sent skede kommit ner i ledningen. Tvärtom tyder det mesta på att stenen funnits där under mycket lång tid. Först när kanterna nötts ner tillräckligt har det uppstått förutsättningar för stenen att ändra läge på ett sådant sätt att den orsakat stoppet. Tidigare kan utrymmet vid sidan om eller under stenen ha varit tillräckligt stort för att det relativt begränsade flödet av spillvatten skulle kunna passera i ledningen. Det är inte osannolikt att stoppet inträffat efter att slam och annat material långsamt byggts upp kring stenen.
Enligt Miljööverdomstolens mening har bristen på tillsyn och underhåll av ledningen möjliggjort stoppet. Genom tillsyn och underhåll hade det sålunda varit möjligt för anläggningshavaren att hitta stenen innan den skapat en uppdämning i ledningen. Kravet i 12 lagen (1970:244) om allmänna vatten- och av-loppsanläggningar (va-lagen) på att en va-anläggning skall tillgodose skäliga anspråk på säkerhet kan mot denna bakgrund inte anses uppfyllt. Under sådana förhållanden finns det förutsättningar att enligt 29 va-lagen ålägga energibolaget ersättningsskyldighet för den inträffade skadan, eftersom bolaget har åsidosatt sina skyldigheter mot makarna K. som fastighetsägare. Skadan kan inte anses ha varit av en så oförutsebar natur att energibolaget kan undgå att svara för den. Va-nämndens beslut skall alltså fastställas. Vid denna utgång skall energibolaget förpliktas att ersätta Trygg-Hansas rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Det råder inte någon tvist om beloppet. Miljööverdomstolen fastställer Statens va-nämnds beslut. Dom 2004-02-24 Mål nr M 5114-03