Det brittiska bombplanet Avro Lancaster Bombplan störtade i Sövröd utanför Höör Av Carl-Gustav Olofsson När jag var liten pratades det om att ett flygplan hade störtat i skogarna utanför Sövröd. Nyfikna som vi var, försökte vi hitta resterna av planet men tyvärr hittade vi ingenting. Efter en skogspromenad i trakterna för inte så länge sen kom jag att tänka på störtningen och beslöt mig för att ta reda på vad som hände. Bakgrund Under andra världskriget nödlandade inte mindre än 327 utländska flygplan i Sverige. Flest, 160 plan, landade under 1944. När de allierade bombade nordtyska städer valde man att flyga över Sydsverige för att undvika Tyskland. Ändå blev planen ofta beskjutna över Danmark, där tyskarna befann sig och t o m långt in över Sverige angreps bombplanen av tyska nattjaktplan. Därför blev besättningarna ibland tvungna att nödlanda i Sverige och tyvärr störtade också ett antal flygplan med omkomna flygare som följd. Under 1944 intensifierades flygningarna. De allierade befann sig med sina fronter efter landstigningen i Normandie en bra bit in i Frankrike. Paris skulle komma att falla den 23 augusti. Den Sovjetiska Röda armén hade trängt fram till Polen och passerat Litauen och frenetiska strider pågick i Warszawas förorter. Målet med bombningarna över dåvarande norra Tyskland var att slå ut hamnanläggningarna i framför allt Stettin och Königsberg. Ett delmål var att de allierade ville få Sverige att upphöra med sina båtleveranser av bl. a kullager över de tyska 23
hamnarna avsedda för den tyska krigsmaskinen. En svensk sjöman blev också dödad av de allierades bomber i hamnen i Stettin. Augusti 1944 blev den mest intensiva perioden av bombningarna som berörde Sverige. Bombningarna över Tyskland var fruktansvärda under slutet av kriget. 60 procent av de allierades bomber fälldes från september 1944 fram till Tysklands kapitulation den 7 maj 1945. Ett prioriterat mål under slutet av kriget var att bomba fabriker och avskjutningsramper för tyskarnas fruktade V1 och V2 raketer. Också terrorbombningarna blev förödande. T ex bombades Dresden oerhört hårt så sent som i mitten av februari 1945. Det vanliga var att amerikanska bombplan bombade i dagsljus eskorterade av jaktplan med lång räckvidd och att brittiska plan med för den tiden avancerad elektronisk teknik, bombade samma mål på natten. Många av planen var amerikanska Boeing B17 och Consolidated B-24 Liberator, s.k. flygande fästningar, samt brittiska Avro Lancaster med hög lastförmåga. Flygplanen var ungefär lika stora och hade en besättning på mellan 7 och 10 man. Under 1943 ökade amerikanarnas medverkan i bombningarna och deras nödlandningsplats i Sverige blev huvudsakligen Bulltofta, där det tidvis kunde finnas många plan samtidigt. Som mest landade 16 Liberatorplan den 20 juni 1944 efter att ha bombat tyska intressen i Polen. Vad hände onsdagsnatten den 16 augusti 1944? Under natten den 16 augusti deltog inte mindre än 461 brittiska tunga bombflygplan från RAF Bomber Command i en räd mot Stettin. Anfallet var inledningen till de allierades slutoffensiv. Planen var i regel försedda med en tung sprängbomb på ca 1,5 ton och ett stort antal brandbomber. Från England gick rutten över Nordsjön varefter Danmark passerades. Därefter kom planen in över västra Skåne och 24 södra Halland. Sedan vek man av ner mot de dåvarande tyska städerna Stettin och Königsberg. Efter bombningarna återvände man på samma rutt. I Sverige var myndigheterna inte alla gånger säkra på var planens tyska mål befann sig. Det svenska försvaret gjorde lama försök från flera luftvärnsplatser att skjuta på planen men det var mörkt på natten i augusti och svenskarna hade inte radar på den tiden och kunde inte flyga i mörker med sina gammalmodiga plan. Viljan att skjuta ner brittiska bombplan var kanske inte heller så stor även om det i tidningarna påstods motsatsen. Förmågan att upprätthålla neutraliteten i luften var mycket svag. Däremot hade det tyska luftförsvaret i Danmark markbaserad radar samt effektivt nattjaktflyg med 30 mm automatkanoner till förfogande. Strax innan kl 23 00 på kvällen anfölls bombarmadan av tyskt nattjaktflyg. Ett i skvadron 576 ingående flygplan, en Lancaster Mk.1 LM133, hade på kvällen startat från sin bas på Elsham Wolds, Lincolnshire i England, ca 10 mil öster om Leeds. Planet flögs av flying officer Frederick Hubert Watts tillsammans med sin besättning på sex man. Det var flygmekaniker Georg Douglas, bombfällare R Baille, navigatör Robert Huges-Games, radiooperatör Matthew Robert Swallow samt skyttarna William Stuart Clatworthy och David Harkness Laing. Åldern på besättningen var endast lite över 20 år. Fyra kom från Canada och de övriga från Storbritannien. Planet LM133 var ute på sitt 16e uppdrag och för första gången med mål över norra Tyskland. Watts med sin besättning var ute på sitt 14e och det 3e med LM133 som kom att bli det sista Besättningsman berättar Navigatören, flying officer Huges-Games, beskriver händelsen den 23 augusti i ett hemligt brev till den brittiska flygattachén i Stockholm:
Allt gick bra till kl 22 55 när piloten rapporterade ett tvåmotorigt plan på höger sida. Höjden var då 13 000 fot. Han inleder då en dykande sväng. Vid slutet av den kraftiga dykningen, när planet rätas upp, känns en kraftig duns. Piloten gav instruktion till mekanikern Douglas att skeva de båda avstannade högermotorernas propellrar. De hade nu tappat höjd till 11 000 fot. Just då rapporterade bakre skytten att en tysk Junker J88 passerande från vänster till höger. Piloten Watts frågade mekanikern om omfattningen av skadan. Han trodde att planet skulle hålla ihop. Piloten beslöt, trots svårigheterna, att hålla stadig kurs mot bombmålet och därefter att om nödvändigt, på låg höjd återvända till basen. Efter att ha flugit i ca 5 minuter ökade vibrationerna och mekanikern Douglas meddelade att de förlorade bränsle. På basis av denna information gav piloten order om att släppa bomberna, vilket gjordes över havet. När det stod klart att det varken gick att nå bombmålet eller basen bad piloten om kursen direkt mot Sverige. När planet var över svensk mark gav Watts order om att fallskärmshoppa och det gjordes snabbt och enligt planeringen. Under tiden de hoppade märkte de att planet snabbt tappade höjt. Piloten sade att han med autopiloten trimmat planet i östlig riktning. Douglas lämnade planet strax innan Watts. Efteråt sa Douglas att hans fallskärm precis hade fällts ut när han såg en brand på marken, vilket senare visade sig vara planet. Tiden mellan hans hoppning och när han såg elden var så kort att han trodde Watts blivit kvar ombord. Sex av besättningsmännen hade framgångsrikt hoppat och förutom att tre av dem hade sträckt vristen hade de inga skador. Besättningen landade i närheten av Höör (Billinge, Sätofta, Bosjökloster, Stehag, Orup och Stanstorp, förf. anm.) och blev tagna i förvar av svensk polis och militära myndigheter. På morgonen den 19 aug. lämnade de den militära förläggningen nära Sjöbo där de hade blivit placerade och anlände under uppsikt av en svensk löjtnant till Falun kl 14 00 den 20 augusti. Huges-Games och hans kolleger frigavs i oktober-november efter interneringen i Korsnäs utanför Falun och repartrierades till England. Karbidlampan blåstes ut På Sövröds gård skulle mor i huset ge ett glas vatten till sin son Matthias och hade därför tänt en karbidlampa när planet störtade kl 23 40 lokal tid i ett område som kallas Klosterskogen endast 1 km från gården. Smällen var så stark att lampans låga blåstes ut och ett starkt orange sken syntes i fönstret. Fadern, Gunnar Nilsson, larmade omedelbart brandkåren och hemvärnet och gav sig endast iklädd nattskjorta tillsammans med sin arrendator upp mot nerslagsplatsen. När de kom dit förstod de att det inte gick att göra något eftersom allt var ett enda eldhav. Hemvärnet och brandkåren var snabbt på plats och släckte den uppkomna branden. Efter störtningen fanns en grop kvar i marken med hopknycklade metallbitar. En del av ena vingen var det enda som var någorlunda helt. Om allt detta vittnar Matthias Nilsson som ännu kommer ihåg och kan berätta om det inträffade och kommer också ihåg att Gunnar kom hem och hade rivit sina bara ben blodiga på björnbärssnåren. Vad hände piloten Watts? Den sjunde besättningsmannen, piloten F H Watts, återfanns dagen efter av Fulltofta hemvärn strax väster om Bjävröd. Watts halvsatt död vid ett träd inlindad i sina fallskärmslinor. Han hade hunnit hoppa innan planet slog i marken men landat i oländig skogsterräng. Utdrag ur Död- och begravningsboken: Vid olyckshändelse hade (han) råkat trassla in sig i linorna till fallskärmen vid 25
F/O Watts gravsten på Östra kyrkogården Malmö Foto: Carl-Gustav Olofsson hoppet ur flygplanet. Det fanns snörfåror å halsen vid besiktningen den 19 augusti i gravkapellet vid Höör enligt dr EH Ahlborg tf. provinsialläkare. F H Watts fördes till östra kyrkogården i Malmö. Där jordfästs han med fulla hedersbetygelser. Brittiska konsuln Mr Castleton och delar av besättningen var närvarande. Försvarsområdet representerades av överste G af Sillén och av stabschefen kapten A G Ekelund. Officiant var kyrkoherde V Almgren. LV4 spelade Karl den XV:s begravningsmarsch under ledning av musikdirektör Brodin. Vem var flygofficer (F/O) F H Watts? Canadensaren Frederick Hubert Watts föddes i Toronto Ontario den 18 januari 1924. Han kallades Fred och gick på High School och läste industriell kemi och jobbande som lab. assistent i två år. Därefter utbildade han sig vid Royal Canadian Air Force. Redan under 1943, endast nitton år, kom han till England som pilot och fick snart flyga tunga bombplan. Det gjorde han under drygt ett år innan han omkom. Hans fritidsintresse i Canada var hockey, skidåkning och fotografering. Föräldrarna hette Kathleen E. Watts och Maurice B. Watts. De kom ursprungligen från England. Fred var deras enda son. Tragiskt nog blev han endast drygt 20 år. Alla Watts ägodelar inklusive hans pengar som 26 Passfoto av Watts uppgick till 998,62 dollar, skickades efter hans död till hans mor. Bombningarna fortsatte Om natten den 16 augusti hade varit intensiv var natten den 29 augusti den värsta under hela bombningen av norra Tyskland och kallades stora flygdagen. RAF Bomber Command skickade först 189 Lancaster bombare mot Königsberg och samma kväll ytterligare 402 plan mot Stettin. Planen flög som tidigare in över västra Skåne, ner mot Östersjön och vidare mot sina mål. Många skåningar hörde flygplanen under större delen av natten och stördes i sin nattsömn av det intensiva motorbullret. Om
detta vittnar äldre personer. Bombningarna över Königsberg var så intensiva att 41 procent av bostadshusen och 20 procent av industribyggnaderna förstördes. Tyskarna med sin radar, upptäckte planen och besköt dem. 39 plan gick i backen i Sverige och många besättningsmän förolyckades. Den 29 och 30 augusti störtade inte mindre än 8 Lancasters i södra Sverige. Flest störtade i Skåne. I Mellanskåne störtade ett plan i Vittsjö där hela besättningen på 7 man omkom och ett plan från 75e skvadronen störtade i Svensköp med full bomblast där 3 man omedelbart omkom och tre saknades. Endast piloten King överlevde. Smällen vid störtningen var så enorm att vrakdelar spreds kilometervis. Totalt förolyckades 27 personer från Lancasterbombare i Sverige denna natt. Avro Lancaster Lancastern var ett tungt brittiskt bombplan med en maxvikt på nära 30 ton. Det tillverkades i över 7 300 exemplar. Planet användes i bombningarna från 1941 fram till krigets slut 1945. Varianten Mk.1 var försett med 4st 12-cylindriga Merlin Rolls-Royce motorer. Andra varianter hade Bristol Herkules motorer eller Merlinmotorer tillverkade av Packard i USA. Planen kunde flyga 280 mil på en tankning. De tog ca 8 ton bomber och var beväpnade med 8 kulsprutor 7,7 mm. Lancastern var ett av andra världskrigets bästa bombplan som företrädesvis användes för nattbombning och tog de största bomblasterna. Överlevnaden som flygare Förlusterna var mycket stora inom RAF. Endast ungefär hälften av besättningsmännen överlevde bombräderna över Tyskland. Till detta kom alla skadade och de som blev krigsfångar och dog av olyckor. Helskinnade blev bara ca en fjärdedel. Detta som kontrast till propagandan som utmålade RAF som spännande och äventyrligt. Besättningarna deltog i ca 30 raider om de överlevde men det fanns de som utförde över 100 uppdrag. Flygplanet LM 133 tillhörde 576:e skvadronen som var placerad på Elsham Målning av en Lancaster utförd av Brian Caldersmith 27
Wolds. Basen kom att bli kortlivad efter sin start i december 1943. Redan i oktober 1944 flyttades skvadronen till Fisketon och upplöstes den 13 september 1945. Men dessförinnan hade skvadronen varit med i slaget om Berlin under mars 1945 och även bombat Hitlers örnnäste vid Berchtesgaden, där 25 Lancasters med besättningar från skvadronen deltog. Sammanfattning I denna artikel har jag försökt skildra en av de mer dramatiska händelserna i Höörstrakten under andra världskriget. Det är intressant att det fortfarande finns människor som mycket väl kommer ihåg när bombplanen passerade under mörka nätter på väg för att sprida sin dödsbringande last över tyska städer. Närmare än så kunde nog inte andra världskriget upplevas i Sverige. Det har diskuterats hur Sverige kunde acceptera så massiva överflygningar utan formella tillstånd. Sanningen är nog att Sverige inte hade någon möjlighet att förhindra överflygningarna. Resurserna var vid den tiden alltför begränsade. Källor och referenser: Rolph Wegman Bo Widfeldt. Nödlandningar i Sverige 1939-1945 Bo Widfeldt Rolph Wegman. Nödlandning Främmande flyg i Sverige under andra världskriget Forcedlanding Collection-FLC Commonwealth War Graves Commission Library and Archives Canada RAF Elsham Wolds Association Mellersta Skåne 1944-08-16, 17 Skånska Dagbladet 1944-08-17 Intervju med Matthias Nilsson 28