Guds familj Ett mäktigt vittnesbörd och ett nådemedel 11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. 12 På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. 14 Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp 15 har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. KOM IHÅG! MEN NU! DÄRFÖR! KOM IHÅG! Ecclesia utkallad ur världen, mörker, djävul, utanförskap, främlingsskap, fientlighet, isolering In i en ny relation som Guds barn. Barnaskap grunden för familj - Fader, syskon, storebror Jesus. Guds hushåll - Guds familj - Relationer och struktur.
Främlingarna från paradiset: 12 På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Kom ihåg vilka ni var - stället. Oomskurna hedningar - hundar, inte pudlar - gathundar. Separerade från Kristus. Främlingar för förbundet med löftena. Identiteten hos Judarna var att de var förbundets folk. De hade familjehistoria av förbund. Hedningarna var främlingar utan hopp. Karaktäristiskt för hednaländerna. Hopplösheten, förtvivlan, existensialimen som följer i hopplöshetens spår. Inget syfte med sin tillvaro, inget syfte med framtiden, ingen anledning att gå upp på morgonen - hopplöshet- meningslöshet. Utan Gud i världen. Jo, de kände intuitivt till Gud men undertryckte denna vetskap med sin orättfärdighet. Den syndifa, fallna naturen vill aktivt trycka ner och trycka bort alla tankar på Bibelns Gud. Rom 1:18-19 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Manifesterat genom att producera andra gudar och avgudar. Döda i överträdelser och synder. Följde denna världens väg. Allt som står på världens agenda följer man. Sorgliga skildringar i mode och veckotidningar. Följde fusten över luftens välde. Gjorde vad sinnet och köttet ville. Lever för personlig tillfredställelse och njutning. Utan mening. Av naturen vredens barn. Utan sammanhang utan känsla av sammanhang, familj. Dysfuktionell pga synden. Skyller på varandra. En skuldkultur. En kultur där man skyller på andra. I Edens lustgård. Det var hans fel, det var hennes fel!
MEN NU! 13 Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. utan, utestängda, utan del, utan hopp, utan Gud. Vilken kontrast till Guds barn. Men Gud. de kända orden i efesierbrevet. Dr Martin Lloyd Jones stora resepredikan: Men Gud Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek också när vi var döda i överträdelser och synder att han har gjort oss levande med Kristus. Han förde oss till livet. Han uppväckte honom. Han födde oss in i ett familjeliv! När han dog, dog vi - vi dog från synd. När han uppstod, uppstod vi med honom. Han satte oss med honom i den himmelska världen. Ovanför molnen är det alltid solsken! Han talar i kollektiv bemärkelse. Han talar om församlingen som en större enhet. Församlingen i Efesus. I den gemensamma Gudstjänsten lyfter sig församlingen till den höga destination till vilken vi är uppståndna tillsammans med alla de som gått före. Vi var långt borta, vi har kommit nära. Han har tagit bort fiendskapen, skiljemuren, ceremonierna som var exklusiva för Judarna skiljde oss från förbundsfolket. Hedningarna fick aldrig komma ända in i det heliga och absolut inte i det allra heligaste! De fick stanna på hedningarnas förgård. Men nu har murarna rivits och hedningar kan komma inte bara in i det heliga utan in det allra heligaste. Detta var svårt för Petrus att ta in. Han slutade äta med dem. Kanske var det skinka eller räkor på menyn? Mmmmm friterade räkor! Så kommer några tungviktare från Jerusalem och plötsligt sitter Petrus bara med morbror Shlomo och äter koshermat! Och Paulus måste tillrättavisa honom med stor kraft. Han säger: Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd (Gal 2:11). Hna hade förnekat evangeliet! För evangeliet sade att skiljemuren rivits mellan judar och hedningar. Det var inte längre två enheter, inte längre två hjordar utan en
herde och en hjord. En Guds familj. Ett hushåll. Inte längre Israel och resten av världen. Den cermoniella lagiska ät-inte-räkorväggen var riven. Tiden då yttre former och lagiska fasoner skiljer familjemedlemmar åt är till ända. Nåden förenar. Evangeliet skapar en ny människa, en ny familj, ett enda nytt hushåll. Har försonat. Skapat en ny människa. Försonat de två med varandra med försonat båda med Gud. Vi är hans verk! Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt folk och får i sin hjord (Ps 100:3). Han har kommit och predikat frid! Jesus var aldrig i Efesus?! Men Paulus kom! Och genom honom, genom evangeliet predikade Jesus frid! DÄRFÖR! 19 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Familjen är Guds sätt att uttrycka sitt syfte och sin välsignelse med frälsningen. Det är att vara priviligierad. Det är att uppleva tillhörighet och att bli bevarad. Det är genom kårfamiljen som vi bevaras. Det är ingen som tagit avstånd från familjen som blivit bevarade i en levande och sund kristen tro och helighet. Barnaskap - Adoption Syftet med faniljevisionen blir tydlig i orden om barnaskap: Joh1:12-13 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. Syftet med kårfamiljen: Att vittna om en ny födelse och en ny identitet och Guds goda vilja. Detta förverkligas genom att vi bekänner oss till Guds familj. Privatreligiositeten sänder signalen att Församlingen, dess gemenskap och dess förkunnelse inte har någon betydelse eller är
viktig i förverkligandet av Guds vilja och rike på jorden eller för människors frälsning. Gud är av en annan uppfattning! Ef 1:5-6 I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. Syftet med kårfamiljen: Att nåden ska prisas. Vi som föddes utanför nåden är nu av nåd införda och upptagna och fullkomligt accepterade som medlammar i Guds familj. Det är inte en förtjänst inte en lön. Det är ett uttryck för Guds fria nåd i Kristus. Privatreligiositeten sänder budskapet att församlingen inte är ett viktigt nådemedel och en gemenskap av benådade syndare på samma nivå - samma båt. Den privatreligiöse menar sig stå över denna nåd och stå över behovet av det Gud gör genom och i församlingen, och signalerar att han har förtjänster som gäller inför Gud och inte behöver nåd, och att han inte vill förknippas med de andra. Rom 8:14 Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba! Far!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Syftet med familjen: För det första: Att vi ska ha ett nytt driv en ny motivation, Guds kärlek, (Rom 5:5) i allt vårt varande och låtande det självklara blir då syfte två: Att fruktan ska försvinna, för det tredje att vi ska vara frimodiga inför Gud, och för det fjärde att vi ska ha en inre förvissning om vårt barnaskap. Allt detta förverkligas genom vårt aktiva erkännande av att vara en del i Guds familj, och allt detta attackeras och bryts ner när vi inte bekänner oss till Guds manifesterade familj i den lokala kårfamiljen håller oss borta från eller prioriterar ner gemenskap och sammankomster.