Ja, jag reser mig igen! Av: Johannes Djerf Känner du dig kallad? Har du en kallelse över ditt liv? Amen! Kanske flera av oss svarar med eller ajamen som jag lärt mig att man säger i småland. Du vet var din plats är och var Gud vill ha dig. Men jag kan tänka mig att många av oss brottats och fortfarande gör det med den vassa och radikala frågan som inledning. Är jag kallad till något speciellt? Att vara kallad till tandläkarkontroll är en sak, men att vara kallad till ett uppdrag för Gud, känns inte lika aktuellt. Att pastorn eller den duktiga pianisten är kallad, det kan man förstå men du kanske känner att du aldrig riktigt blivit kallad till någon speciell uppgift på det sättet och de uppgifter som ändå engagerat dig för att vara med och bredda Guds rike, har du ändå aldrig riktigt känt att du lyckats med och därför kommit fram till att du inte är kallad. Men jag tror inte att det är svaret på om du är kallad av Gud eller inte. Att vilja lyckas i livet och att vilja lyckas inför Gud tror jag är något gemensamt hos alla. Någonstans inom oss så finns det en djup längtan att veta att det finns någon mening med det vi gör och att vi finns här på jorden. Vilket vi många gånger känner genom att lyckas med de val vi gör i livet. Genom att vi lyckas med kärleken, äktenskapet, familjen, lyckas med ekonomin, med skolan och studierna, lyckas med det som fängslar och engagerar oss, lyckas med arbetet och karriären. Vilket inte behöver vara något dåligt i sig men viljan att lyckas och rädslan för att misslyckas, strävandet att bara vilja nå uppåt och inte böja sig neråt för oss bort ifrån det som faktiskt är meningen med livet och det som vi i grunden är kallade till. För jag tror att det bästa livet, det bästa vi kan bli finns inte i oss själva och vår egen framgång. Utan det bästa vi kan bli som människor, det bästa livet är en plats som vi finner utanför oss själva. Jag tror att vi blir de vi är ämnade till att vara när vi väljer att kasta oss med allt vi har till den Gud som ifrån bibelns första blad ropat efter vårt hjärta och vår närvaro, som ifrån tidernas begynnelse och fram till denna sekund ropat var är du? Följ mig. Yrkesfiskaren Simon Petrus blev drabbad av denna kallelse och tog den också till sig ifrån sin fiskebåt när Gud själv personifierad i hans egen son Jesus Kristus gick längs stranden vid den galileiska sjön. Följ mig sa Jesus.
I den text som vi ska läsa idag så är Petrus några år senare tillbaka vid samma strand. Men under helt andra omständigheter. Då kände han sig lyckad, men nu bara misslyckad och tror inte att kallelsen fortfarande gäller honom. Men när han minst anar det så möter Jesus honom och lärjungarna efter en misslyckad fiskenatt, då detta samtal utspelar sig efter den givna frukosten, Joh.21:15-22. För att förstå varför Jesus ställer de frågor som han gör. Och för att förstå varför Petrus blir så bedrövad av sin mästares frågor och för att förstå djupet i kallelsen ifrån Jesus innebär så behöver vi backa i tiden för en stund. Det var för tre år sedan som Jesus hade kallat på Petrus, men redan tidigt på vandringen så hände det något med denna kallelse. Den förändrades till att snart höra ihop med ett uppdrag. Vilket kallelsen också lätt gör för oss och Petrus såg alla möjligheter att lyckas med uppdraget. Han var en naturlig ledare och visade vad han kunde ibland sprickfärdig av självförtroende. Han visade på en enorm energi och en stor passion. Han var ivrigast och modigast av alla lärjungar och hans entusiasm och djerfhet smittade av sig. Han hade karisma och även en viss grad av tävlingsinstinkt vilket är något alla framgångsrika människor har gemensamt läste jag i en 10 tips till att lyckas i livet artikel på internet. Petrus hade en framåtanda och visade på många egna initiativ. Han var snabb till att se upp till sin mästare och gå när han kallade vilket också gjorde att han fick se Jesus som Messias bekräftas och Guds kärlek levandegöras genom honom. Han blev en stor förebild för andra och deras tro, och är det på många sätt tidlöst än idag för oss. Han vigde hela sitt liv åt att Jesus skulle lyckas. Jesus skulle inte bara vara en älskad lärare utan en nationalhjälte, en segerrik konung, någon som skulle befria Israel. Petrus var övertygad att han var Messias. Det är han som först uttalar ordet messias när Jesus frågar vem de säger att han är, och han är den som skulle bistå Jesus i hans heliga uppdrag. När de gick på vägen ut till Getsemane trädgård efter de firat påskmåltid tillsammans så sade Petrus "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det. Jesus svarade märkligt med att säga att han skulle förneka honom inte bara en gång utan tre gånger innan en ny morgon hade grytt. Men Petrus förstod inte, "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Han skulle finnas vid Jesus sida hela vägen, det deklarerade han med all sin kraft och all sin kärlek till sin mästare. Han kunde inte förstå vad det skulle vara för fel på hans egna lärjungaskap. Han var ju den perfekte lärjungen, han ville vara Jesu högra hand, redo och göra vad som helst för att han och mästaren skulle lyckas.
Men det är inte framgång och lycka som är de två grundpelarna i kallelsen ifrån Jesus. Om det är något ord som finns med när Jesus säger följ mig så är det ordet kom som t.ex. i berättelsen om när Jesus kallar den rike mannen. Det är det enda Jesus uppmanar Petrus och även dig och mig till. Kom. Sedan om det innebär att leva ut det lärjungaskapet som industriarbetare, pastor, busschaufför, receptionist, lärare, pensionär eller evangelist, det är en annan sak, men du är kallad och det gäller hela ditt liv. Och då först och främst inte till att lyckas med ett uppdrag utan helt enkelt till att följa Jesus. Så det är på ett sätt som en kallelse till tandläkaren kan man nog säga. Som oftast inte begär någonting av en mer än att bara komma, lägga sig ner helt utlämnad och vara öppen för det som ska hända. Det är det enda kallelsen att vara lärjunge handlar om. Det är den enda kallelsen som du och alla vi här har över vårt liv, vem du än är. Att komma, följa honom och ha ett öppet hjärta för det som händer när man lägger ner allt och följer Jesus. Det är därför jag äter så mycket godis för att hela tiden kunna komma till tandläkaren och påminna mig om vad kallelsen till Jesus verkligen innebär. Eller ja..kanske inte, men jag behöver nog påminna mig om det nästa vecka när jag ska dit och Petrus hade nog behövt det också för kallelsen ifrån Jesus handlade för honom inte längre om att det var Jesus som en gång hade kommit till Petrus och bett honom komma som han var utan kallelsen blev något som Petrus själv skulle få tag på i egen kraft och lyckas med. Under hans egna segertåg, under hans egen framgång som lärjunge så började han lovprisa sina egna armar och slutade att lyssna, när Jesus ville att hans bild av vem Messias var skulle förändras. Jesus hade flera gånger berättat att vägen för Guds son, vägen till seger för Guds sak, skulle behöva gå genom lidande och död. Petrus hade hört hur Jesus hade betonat dessa ord. "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." Petrus lyssnade men ändå inte. Jesus skulle lyckas och han kunde inte se att vägen till seger skulle behöva gå genom lidande. Man åstadkom ingenting med förlust. Han tog Jesus åt sidan och försökte mästra sin mästare, genom att berätta att så där får du inte säga.jesus svarade då honom att Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Kallelsen, att följa Jesus hade ett pris, ett högt precis, precis som tandläkaren. Och på samma sätt som tandläkarräkningen alltid gör oss helt oförstående så gör de här orden det med Petrus också. Jesus skulle stiga uppåt i makt, inte vanäras. Tanken att Jesus måste dö för honom rymdes inte i hans medvetande.
Han kunde inte se att en lidande Jesus passade in i den bild av framgång som han själv levde med. Vadå förneka sig själv, han var ju på toppen av Karriären och Jesus lika så! Och därför så var också misslyckandet ofrånkomligt. Han älskade Jesus! Ingen älskade honom mer än Petrus, men hans kärlek var grundad på hans egen kraft, egna bilder av vem Jesus var och skulle vara. Han förstod inte vad kallelsen innebar. Han förstod inte att för att lära sig gå så behöver man också lära sig att falla. Fråga min dotter Hilma, hon vet. Hon lär sig gå nu, men det går inte utan att hon också då och då faller och får ett och annat blåmärke, kolla i hennes panna idag t.ex. där det finns ett alldeles färskt ifrån gårdagen. Men Petrus ville lära sig gå genom att bara lyckas och därför så misslyckas hans efterföljelse. Eftersom han ville göra allt för att rädda Jesus ifrån korset så kan han inte heller vara nära honom på hans väg till korset. Jesus var i lidandets slag en misslyckad messias i hans ögon och så som Jesus sagt, så förnekade Petrus honom 3 gånger innan tuppen gal och en ny morgon grydde. Han visste det kanske inte då, men det var detta som Petrus behövde förstå för hans fortsatte kallelse. Kärlekens väg till Petrus behövde gå genom ett misslyckade. Hans illusioner var tvungna att spricka. Det var inte Jesus som behövde Petrus. Bilden av vem som är vem behövde bli sann. Han var i behov av att upptäcka hur mycket han behövde Jesus. För att förstå kallelsen så var han tvungen att se att Guds ära finns i en korsfäst messias, att det inte finns någon annan väg än den som går via ett fall. Och i denna mänskliga strävan som alltid kommer tillbaka också till oss att hela tiden vilja lyckas, så behöver även vi förstå att ska vi lyckas med livet så behöver vi ge upp allt! Ska du lyckas med kallelsen så behöver du förstå att det är du som behöver Jesus, inte han som behöver dig. Det är inte jag som ska få tag i Jesus det är Jesus som ska få tag om mig. Allt inom oss vill uppåt. Men evangeliets nedåtgående rörelse är de goda nyheterna!! Kallelsen är att bjuda in Jesus i det liv som blev vårt, inte som vi har tagit utan som vi fått som en gåva där vi genom att Jesu ödmjukade sig ända till döden på korset får erfara nåden över vårt liv och be till livets skapare Jesus, gör mig så pass svag i mig själv, lika svag och försvarslös som jag är hos tandläkaren, så att du kan komma och genomsyra varje kvadratmeter i mitt liv! Du och jag behöver falla i oss själva, för att förstå vilket liv och vilken kärlek som Gud i sin son gett oss!! Och som församling så måste vi låta människor misslyckas annars kommer vi aldrig kunna fortsätta lära oss att gå och växa!
Jag tror inte vi ska söka efter att misslyckas men vi behöver förstå att faller man aldrig så kan man inte heller resas upp. Har vi aldrig gett upp någonting. Kan vi inte lämna vår stolthet, har vi aldrig tillåtit oss själva att misslyckas så kommer vi heller aldrig att förstå att det är Guds kraft som vi behöver. Om vi inte faller så kommer vi snart inte längre minnas vad det var som gjorde att vi en gång valde att följa Jesus. Vårt behov och vår längtan efter att få resa oss upp igen, vilket Jesus är den enda som har kraften till. HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN reser upp de nerböjda, ps.146:8. Petrus behövde misslyckas med allt, till och med att fiska, det som för honom var det enda han trodde att kunde lyckas med själv. Han behövde ge upp allt för att på nytt upptäcka vem han var och vad han var kallad till. Och det är en helt annan Petrus vi möter i texten vi läste i för en stund sedan. Det är inte lycksökaren Petrus som Jesus har framför sig utan en Petrus som insett sina begränsningar och som antagligen är besviken på sig själv, på sina uttalanden och förväntningar. Men Jesus visar honom inte förakt, han tar inte fram Petrus inför de andra lärjungarna för att visa upp en svikare. Utan själavårdaren Jesus väntar till alla har ätit klart och så tar han Petrus åt sidan och möter honom så som bara Jesus kan mitt i det personliga samtalet. Som vi alltid behöver. Vi kan höra att Jesus vill oss väl, vi kan se det hos andra och vi som har Bibeln i vår hand vi kan också läsa det, men för att förstå det med vårt hjärta så behöver vi möta honom ansikte mot ansikte. För att förstå att Jesus vill resa oss upp igen så behöver vi tillåta Jesus ta oss åt sidan och möta oss i det personliga! Där får vi som Petrus möjlighet att göra upp med vårt svek och få möjlighet att vända vårt svek mot livslång kärlek. För några veckor sedan så vann Sverige genom Loreen hela euro vision songcontest, vilket är fantastiskt stort och roligt, även om jag personligen aldrig förstått mig på hennes låt och vad som är bra med den. Men jag är lite speciell, precis som den artist är speciell på sitt sett, som jag istället skulle vilja sett som vinnare ibland de som var i svenska finalen, som ni kan få lyssna till en liten stund här för att bli påmind, och kanske att ni redan listat ut vilken låt det är med tanke på predikan, (http://www.youtube.com/watch?v=wc5onu8vrco). Oavsett vad man har för uppfattningar om den gamla konfirmations ledaren Thorsten så tycker jag att låter stryker under samtalet mellan Jesus och Petrus som när han sjunger Du lyser upp min svärta med ditt ljus. För det är vad som sker.
Jesus lyser upp det som gått snett och som misslyckats. Ps.90:8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus. Och där förändras vi. Tillåter vi ljuset ifrån Guds helighet lysa över vårt hjärta, så får vi ett annat perspektiv. När ljuset ifrån korset får lysa så krossar det våra illusioner om vilka vi är och vad livet går ut på. Vilket gör ont. Det är inte lätt att upptäcka ens svärta. Det är inte enkelt att se att man haft fel inställningar och meningar. Men det är ett befriande ljus! För der resor oss upp igen som också sången berättar om och om igen i refrängen som utan problem kan klistra sig fast i huvudet. I hans ljus, i det personliga samtalet med honom så förstår Petrus att det inte är genom hängivenhet eller med sitt mod som han på något sätt kan hjälpa Jesus. Han förstår att i sin egen kraft är han helt oförmögen att vara en lärjunge. Utan det enda som gör honom till en lärjunge är vägen att Jesus gick i döden för honom. Förkrossad men befriad har han nu tagit till sig vad Jesus sa den sista kvällen innan måltiden, då Jesus böjde sig vid hans fötter och sa om jag inte tvättar dina fötter så har du ingen gemenskap med mig. Det var inte Jesus som behövde hans tjänst utan Petrus som behövde Jesus tjänst. Han behövde inte den Jesus som han föreställt sig, den som han själv skulle dö för. Han behövde den Jesus som dog för honom. Och i ljuset av korset så upptäcker vi också det som Petrus upptäckte, att hans fall inte diskvalificerade honom att vara en lärjunge till Jesus. Det var faktiskt tvärtom. Korset vittnar om seger. Korsets lidande krossade all synd och klädde av väldena och makterna. Korset segrade över misslyckandet och därför kan också Jesus som själv reste sig ur dödens makt resa oss upp igen! Petrus förnekade Jesus tre gånger. Tre gånger frågar Jesus, älskar du mig? Vilket bedrövade Petrus som vi nu kan förstå, men det reste honom upp fullständigt. Det var kärleken och villigheten att komma som var viktigast inte att lyckas. Älskar du mig frågar han oss, Vad är drivkraften, vad kommer först? Det betyder inte att våra förmågor och våra olika gåvor inte är av något värde. Efter frågan var Petrus hade sitt hjärta någonstans, När Jesus reste honom så fanns de där. Allt han kunde, fast utifrån en förnyad styrka. Då Jesus först såg Petrus på samma strand som de nu går, så visste han att Petrus skulle bli en herde, en stabil klippa och ledare för hans får. Och det såg han nu med. Och han blev det. Men på andra sidan Jesu kors. Petrus tittade bakåt en stund och såg att Johannes gick bakom dem. Och han undrade hur det skulle gå för honom, vilket alltid är lätt att göra, kanske inte minst för ledare. Det är lätt att berätta för andra att de skall följa. Och de två lärjungarna hade en olik framtid framför sig.
De skulle vara på olika platser och jobba för Guds rike på två olika sätt. Petrus skulle trettiofem år fram i tiden bära ett kors ut ur roms portar för att själv korsfästas, vilket Jesus i samtalet profeterar om, då han säger att när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." Johannes som räknas som författare till hela evangeliet är den som vi säkert vet inte led någon martyr död. Men uppgifterna ser olika ut. Våra liv ser olika ut. Och Jesus säger Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig I grunden handlar det om ditt egna beslut. Ditt personliga val att följa. Att följa och älska sin mästare. Det är kallelsen som Jesus kallade dig med första gången och det är kallelsen som gäller fortfarande också den här morgonen. Dina segrar och det du lyckas med betyder inget för kallelsen och ur nederlaget och ur misslyckandet så kommer vi bara förstå och finna nåd. Vår tro bygger på han som reser oss upp igen och som säger Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg Guds nåd är ny varje morgon. Det är som Thorsten sjunger Livet är drama och kärlek och hat Men i gryningen börjar vårt nu.