Landstrategi Indien januari 2005 december 2009 UD
Strategi för utvecklingssamarbetet med Indien 2005 2009 1 SAMMANFATTNING... 2 2 LANDANALYS... 2 3 INDIENS UTVECKLINGSPOLITIK OCH DET SVENSKA UTVECKLINGSSAMARBETET... 4 4 ERFARENHETER AV HITTILLSVARANDE SAMARBETE... 6 5 UTVECKLINGSSAMARBETETS MÅL OCH GRUNDLÄGGANDE KRITERIER... 7 6 OMRÅDEN FÖR UTVECKLINGSSAMARBETET 2005 2009... 8 6.1 DEMOKRATI OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER... 8 6.2 MILJÖ... 9 6.3 Vetenskapligt samarbete... 9 7 SAMARBETE MELLAN SVENSKA OCH INDISKA AKTÖRER INOM DET CIVILA SAMHÄLLET... 10 8 SAMARBETSFORMER... 10 9 VOLYM... 11 10 ADMINISTRATIVA ÖVERVÄGANDEN OCH UPPFÖLJNING... 12 1
1 Sammanfattning Målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Inom ramen för detta mål skall utvecklingssamarbetet med Indien inriktas på: respekt för demokrati och mänskliga rättigheter miljöskydd som gynnar de fattiga vetenskapligt samarbete inom utvalda områden som gynnar de fattiga Att minska fattigdomen är en stor utmaning för Indien. Uppskattningsvis två tredjedelar av alla indier lever fortfarande på mindre än 2 US-dollar per dag. Samtidigt är Indien en av världens snabbast växande ekonomier med en allt större medelklass. Det är ett dynamiskt land där viktiga förändringsprocesser pågår. Den snabba ekonomiska tillväxten för dock med sig negativa effekter på miljön. Nedsmutsningen av vatten, mark och luft är mycket omfattande. Fattigdomsbekämpning har en framträdande roll i Indiens utvecklingspolitik. Den regering som tillträdde efter valen våren 2004 lägger större tonvikt vid att främja en mer jämlik social och ekonomisk utveckling, och har starkare fokus på fattigdomsbekämpning och sysselsättning än den tidigare. Ekonomiska bidrag från små givare som Sverige är av mindre betydelse i Indiens utvecklingsarbete. Vad Sverige kan bidra med är i stället att stödja och främja reformer och nytänkande inom sådana områden som är av betydelse för de fattiga. Ett sätt är att skapa och främja samarbete mellan indiska förändringsaktörer och svenska aktörer med relevanta kunskaper. Aktörer bör ges en vid definition: offentliga institutioner på olika nivåer, forskningsinstitutioner, näringslivet och det civila samhället. Nya samarbetsformer som främjar nytänkande, kunskapsutveckling och dynamiska förändringar som gynnar fattiga skall etableras. Samarbete bör framför allt ske inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Under strategiperioden kommer pågående insatser gradvis att avslutas, samtidigt som det nya utvecklingssamarbetet inleds. Under en period kommer volymen därför tillfälligt att uppgå till högst 100 miljoner kronor per år. Därefter kommer programmet att minskas mot en planerad utbetalningsnivå på 60 miljoner kronor per år. Utvecklingssamarbetet med Indien förutses på sikt fasas ut. Sidas roll kommer att förändras och vara mer begränsad än vad som nu är fallet. 2 Landanalys Att minska fattigdomen är fortfarande en stor utmaning för Indien. Fattigdomen har minskat under den senaste tioårsperioden, men fortfarande lever var tredje indier i extrem fat- 2
tigdom och uppskattningsvis två tredjedelar av alla indier har mindre än 2 US-dollar per dag att leva av. Nästan en fjärdedel av världens fattiga bor i Indien. Djupt rotade strukturella problem i det indiska samhället marginaliserar de fattiga och i synnerhet flickor/kvinnor. Fattigdom gör att många har svårt att komma i åtnjutande av sina mänskliga rättigheter. Indien karaktäriseras fortfarande av ett starkt samband mellan utsatthet och social identitet som kön, etnicitet, kast och handikapp och en ojämn utveckling mellan olika delstater och regioner i landet. Orättvisorna är stora och svårbekämpade, särskilt vad gäller tillgång till utbildning och hälsovård och de ekonomiska möjligheterna. Ett exempel är det stora underskottet av flickor relativt pojkar, som snarast verkar öka (i genomsnitt 927 flickor per 1000 pojkar). Hälften av alla indiska barn är undernärda och hälften av alla vuxna kvinnor lider av blodbrist (anemi). Minst 20 % av de barn i världen som saknar skolgång finns i Indien, 25 % av barnadödligheten bland barn under fem år och 25 % av mödradödligheten i världen finns i Indien. Näst efter Sydafrika är Indien det land i världen som har flest invånare som lever med hiv/aids. Hiv/aids ses allt mer som ett potentiellt hot mot den ekonomiska och sociala utvecklingen i ett medellångt och långsiktigt perspektiv. Hur väl Indien lyckas med att uppnå millennieutvecklingsmålen kommer att ha stor betydelse för huruvida dessa mål kommer att kunna uppnås globalt. Men det finns också en annan bild av Indien. Den ekonomiska tillväxten har varit god, i genomsnitt 6 % per år under de senaste tio åren, och Indien har placerat sig bland de tio snabbast växande ekonomierna i världen. Den snabba tillväxten i IT-sektorn och andra tjänstesektorer har varit imponerande. Indiens medelklass har mer än tredubblats, till 250 miljoner människor, och man uppskattar att ungefär 1 % av de fattiga lyckats ta sig över fattigdomsgränsen varje år. Indien är också ett dynamiskt land med ett väl utvecklat civilt samhälle och i flera delstater pågår viktiga förändringsprocesser. Indien är världens största demokrati. Ett viktigt nästa steg för att utveckla och fördjupa demokratin är att överföra mer ekonomisk och politisk makt till den lokala nivån (till de lokala Panchayat Raj-församlingarna). Demokratiska val hålls därför i omkring en halv miljon byar för att utse representanter till de lokala församlingarna; en tredjedel av dessa är kvinnor. Indien är ett land med många olika religioner och kulturer, som lyckats med att hantera och lösa många allvarliga konflikter inom demokratins ramar. Sammanfattningsvis kan man säga att Indien rymmer två olika världar samtidigt. I den ena börjar man se förändring, utveckling, dynamik, innovationskraft samt ekonomiska reformer och sociala förändringar. Tillväxten har haft en positiv inverkan på människors liv och möjligheter, i synnerhet i städerna. I den andra världen består den extrema fattigdomen, stagnationen och avsaknaden av grundläggande mänskliga rättigheter. Stora grupper av människor är till följd av ekonomiska, religiösa eller etniska skäl, eller till följd av kastväsendet, 3
berövade sina rättigheter och står utanför de dynamiska förändringarna. Att överbrygga klyftan mellan dessa två världar är Indiens kanske viktigaste utmaning just nu. En allt djupare klyfta har också uppstått mellan rika och fattiga delstater, vilket gjort att fattigdomen blivit alltmer geografiskt koncentrerad. Hälften av Indiens fattiga lever i de norra delstaterna; vissa av dessa delstater verkar helt ha lämnats utanför de stora förändringsprocesserna. De är extremt fattiga och kan jämföras med några av de fattigaste länderna i världen. Andra, mer gynnade delstater har uppnått ekonomiska och sociala nivåer som man sällan hittar i andra utvecklingsländer. Ibland kan dessa dynamiska förändringar smitta av sig från en delstat till en annan; ibland existerar stagnation och utveckling sida vid sida också inom de delstater där tillväxten är hög. Den snabba ekonomiska utvecklingen i Indien har skapat en miljöpåverkan som, om den tillåts fortsätta, kan skapa problem i framtiden. Nedsmutsningen av vatten, mark och luft är mycket omfattande, särskilt i de större städerna och i andra tillväxtcentra. Återkommande naturkatastrofer, i synnerhet översvämningar och torka, påverkar varje år i genomsnitt 50 miljoner människor i olika delar av landet. Flera delstater i södra Indien, samt ögrupperna Andamanerna och Nicobarerna, drabbades hårt vid tsunamikatastrofen i december 2004. Många av dessa miljökonsekvenser slår hårt mot de fattiga, som saknar resurser för att kunna begränsa följdverkningarna på deras dagliga liv. Miljöförstöringen begränsar fattiga människors möjligheter att förändra sina liv; den omintetgör eller begränsar deras valmöjligheter i vardagen och hotar deras långsiktiga försörjning, vilket får återverkningar på den lokala och nationella ekonomin. Att bistå med att öka kunskapen, introducera förbättrade metoder och teknik för att begränsa miljöpåverkan inom områden som är av långsiktig betydelse för de fattiga är därför en viktig ytterligare uppgift för utvecklingssamarbetet. 3 Indiens utvecklingspolitik och det svenska utvecklingssamarbetet I Indiens utvecklingspolitik finns en stark vilja att bekämpa fattigdomen. Efter valen våren 2004 bildades en ny regering bestående av Kongresspartiet och en koalition av 14 småpartier kallad UPA (United Progressive Alliance). I det nya regeringsprogrammet, Common Minimum Programme (CMP), förklarar regeringen att tillväxt inte är det enda området i fokus; Indien måste omfördela medel till hälsa, utbildning och jordbruk. Några av prioriteringarna i regeringsprogrammet är: en utbildningsskatt ska finansiera primärutbildningen i landet ett nationellt hälso- och sjukvårdsförsäkringsprogram för de fattiga, liksom ökade offentliga utgifter för hälsovård en lag om anställningsgaranti som socialt skyddsnät för de fattiga ökade investeringar i infrastruktur för jordbruket, t.ex. konstbevattning omfattande program för urban förnyelse 4
en tredjedel av medlen till den lokala förvaltningen öronmärks för utvecklingsinsatser riktade till kvinnor och barn modernisering av det offentliga förvaltningssystemet samt utfärdande av en lag om rätten till information en öppen och ansvarstagande statsmakt fri från korruption statlig styrning av det nationella arbetet mot AIDS stärkande av infrastrukturen för forskning och utveckling Indien saknar en fattigdomsstrategi (poverty reduction strategy, PRS) och det är i stället den 10:e femårsplanen (2002 2007) som ligger till grund för bekämpandet av fattigdomen i landet. Målen för denna plan är: årlig BNP-tillväxt på 8 % minskning av fattigdomen med 5 % till 2005 och med 15 % till 2012 alla barn ska gå i skolan senast 2003; alla barn ska gå i femårig skola senast 2007 könsskillnaderna vad gäller läs- och skrivkunnighet och löner ska minska med minst 50 % till år 2007 befolkningstillväxten per decennium ska minska till 16,2 % för perioden 2001 till 2011 andelen läs- och skrivkunniga ska öka till 75 % till år 2007 minskning av barnadödligheten till 45/1000 levande födslar senast 2007 och till 28 senast 2012 minskning av mödradödligheten till 2/1000 levande födslar senast 2007 och till 1 senast 2012 ökning av den skog- och trädtäckta landytan till 25 % senast år 2007 och till 33% senast 2012 sanering av alla större förorenade floder senast 2007 och av övriga aviserade vattendrag senast 2012 Indien finansierar en stor del av sina utvecklingskostnader genom lån/bidrag från Världsbanken, EU, Asiatiska utvecklingsbanken och stora bilaterala givarländer som Storbritannien. Ekonomiska bidrag från små givare som Sverige är i det här sammanhanget av mindre betydelse. Det Sverige kan bidra med är i stället att stödja och främja reformer och nytänkande, och att stödja inflödet av nya idéer inom sådana områden som är av betydelse för de fattiga. Den svenska insatsen bör bygga vidare på och stärka den dynamik som redan finns i det indiska samhället. Den bör ske i nära samarbete med aktörer som arbetar för att minska fattigdomen. Den bör bidra till att skapa ett betydande mervärde i relation till de begränsade resurser som finns tillgängliga. Ett sätt att åstadkomma detta är att skapa och främja samarbete mellan erfarna indiska förändringsaktörer och dynamiska aktörer med relevanta kunskaper inom det svenska samhället. Sådana aktörer skulle kunna ingå i ett dynamiskt erfarenhetsutbyte inom ramen för utvecklingen av en demokratisk lokal förvaltning. De 5
långsiktiga relationerna bör så långt det är möjligt bygga på ömsesidiga intressen. Aktörer bör ges en vid definition: offentliga institutioner på olika nivåer, universitet/högskolor och forskningsinstitut, näringslivet och det civila samhället. Utmaningen är att skapa ett mervärde som är relevant för de fattiga. Detta kan man inte åstadkomma enbart genom att stödja tillväxten inom den moderna sektorn; ett sådant förfarande skulle framförallt främja den indiska medelklassen. Men man kan inte heller (långsiktigt) skapa detta mervärde genom att begränsa utvecklingssamarbetet till att endast omfatta kortsiktiga insatser för speciellt utsatta grupper av fattiga. Det skulle bara vara en droppe i havet. En stor utmaning för det svenska utvecklingssamarbetet är därför att etablera nya samarbetsformer som främjar nytänkande, kunskapsutveckling och dynamiska förändringar som gynnar de fattiga. Samarbetet får samtidigt inte begränsas till alltför detaljerade, kortsiktiga fattigdomsreducerande åtgärder som kan göra att dynamiken försvinner. Andra givare i samma kategori som Sverige, dvs främst övriga nordiska länder, Nederländerna och Kanada, är i färd med att fasa ut sitt traditionella bistånd till Indien. Flera av dessa länder, t ex Nederländerna, Kanada och Norge, har dock kvar olika former av finansiering av bilateralt samarbete av liknande slag som Sverige enligt denna landstrategi avser ha. 4 Erfarenheter av hittillsvarande samarbete Erfarenheterna från de senaste fem årens utvecklingssamarbete utgör en viktig grund för det nya programmet. Sida har sedan 1998 utvecklat nya partnerskap mellan svenska och indiska enskilda organisationer, och med multilaterala organisationer som UNICEF och Världsbanken, inom strategiskt utvalda områden som miljövård, social utveckling samt demokrati och mänskliga rättigheter. Sida har aktivt stött fattigdomsbekämpande insatser som innehållit nytänkande, reformer och kunskapsutveckling, och svensk expertis och svenska erfarenheter har gradvis fått en allt större roll för dessa insatser. Samarbetena har byggts upp kring breda ämnen som att förändra policy, att stärka den demokratiska samhällsstyrningen, att reformera delar av den offentliga servicen samt kapacitetsuppbyggnad. Insatserna har utgått från ett rättighetsperspektiv och det övergripande syftet har varit att stödja processer som kan bidra till att bygga upp en gynnsam social, politisk och ekonomisk miljö. 6
5 Utvecklingssamarbetets mål och grundläggande kriterier Inom ramen för det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet, vilket är att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor, skall utvecklingssamarbetet med Indien inriktas på: respekt för demokrati och mänskliga rättigheter miljöskydd som gynnar de fattiga vetenskapligt samarbete inom utvalda områden som gynnar de fattiga Ett nytt ramverk för och ett nytt innehåll i samarbetet kommer att utarbetas. Pågående program kommer gradvis att slutföras och fasas ut, möjligen med undantag för några få områden som uppvisat goda resultat och där det klart kan visas att insatserna stämmer väl överens med den nya inriktningen för utvecklingssamarbetet. Den strategiska utgångspunkten för det framtida utvecklingssamarbetet utgörs dels av Indiens tionde utvecklingsplan (10th Development Plan), som får betraktas som Indiens strategi för fattigdomsminskning, regeringsprogrammet Common Minimum Programme och den kommande elfte utvecklingsplanen, dels de för Indien antagna internationella konventioner och nationella bestämmelser och åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter och miljö. En utgångspunkt för samtliga insatser är att stödja Indiens ansträngningar att uppnå millennieutvecklingsmålen. Utvecklingssamarbetets huvudsakliga inriktning bör vara att stödja ett rättighets- och fattigdomsinriktat nytänkande, reformer och kunskapsutveckling på lokal nivå. Detta bör framför allt ske inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Sida bör ta tillvara kompetens och erfarenheter från den svenska resursbasen när landets prioriteringar så medger. För varje samarbetsområde demokrati och mänskliga rättigheter, miljö samt vetenskapligt samarbete skall indikatorer fastställas som kan ligga till grund för att analysera förslag utifrån deras möjligheter att stödja en sådan dynamisk förändring som kan bidra till målet att stärka individens rättigheter och bekämpa fattigdomen. Fattigdomsbekämpning behöver inte nödvändigtvis bestå av insatser som riktar sig direkt till målgruppen, utan kan i många fall innebära stöd till reformprocesser, innovationer och kunskapsutveckling som är relevanta för de fattiga. Ett sätt att skapa mervärde för de fattiga kan vara att undersöka möjligheterna till direkta institutionella, samfinansierade partnerskap mellan indiska och svenska aktörer. Indiska (och när så är lämpligt även svenska) aktörers beredvillighet att delfinansiera programmen med egna medel kommer att ses som en stor fördel då en insats ska bedömas. På 7
så sätt prioriteras partnerskap som har förutsättningar att överleva på lång sikt utan biståndsfinansiering. Sida bör agera både som aktiv förmedlare och mellanhand i samarbetet mellan svenska och indiska aktörer, och som finansiär. Sida kommer att samarbeta aktivt med svenska och indiska partners, till exempel genom att utbilda experter och arrangera seminarier. I synnerhet i inledningsskedet av det nya programmet kommer Sida att spela en aktiv roll, som sedan gradvis minskar till att endast omfatta utvärderingar med förutbestämda intervaller, kanske en gång vartannat eller var tredje år. Sverige kommer vidare att, inom ramen för Sveriges politik för global utveckling, spela en aktiv roll för att föra en dialog med Indien och det indiska samhället på olika nivåer kring utvalda dialogområden, t ex demokrati och mänskliga rättigheter, miljö samt vetenskap och teknik. Möjligheterna till samordning med multilaterala organisationer där Sverige är en av finansiärerna kommer att undersökas. Det gäller till exempel EU, FN-organisationerna, Asiatiska utvecklingsbanken och Världsbanken. Denna dialog kommer normalt men inte enbart att gälla samma områden som det bilaterala samarbetet avser. Därigenom skapas synergieffekter och en anpassning till begränsade personal- och andra tillgängliga resurser. Möjligheten till direktfinansiering av insatser som handhas av multilaterala organ, och som faller inom ramen för det nya utvecklingssamarbetet, skall undersökas. Direkt stöd till indiska aktörer, utan att någon svensk samarbetspartner är inblandad, kan också övervägas i vissa fall om insatsen kan påvisas vara av strategisk betydelse. 6 Områden för utvecklingssamarbetet 2005 2009 De flesta pågående avtalen med multilaterala och enskilda organisationer i Indien löper ut innan 2008. Nya insatser under utgiftsområde 7, anslaget 8:1 Biståndsverksamhet, anslagsposten 6 Asien, Mellanöstern och Nordafrika kan övervägas inom följande områden: demokrati och mänskliga rättigheter miljö vetenskapligt samarbete 6.1 Demokrati och mänskliga rättigheter Inom ramen för en multi-dimensionell fattigdomsbekämpning bör det framtida samarbetet inriktas på mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen, inklusive stärkande av kvinnors/flickors inflytande. Tonvikten skall läggas på följande områden: demokrati samt ekonomiska och politiska rättigheter för i synnerhet kvinnor och flickor sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, med fokus på ungdomar 8
barns rättigheter förebyggande och bekämpning av hiv/aids rätten till sin egen kultur och yttrandefrihet Sverige har komparativa fördelar, t.ex. när det gäller området sexuell och reproduktiv hälsa, vilket har kommit till nytta vid nätverkande och institutionellt samarbete med indiska enskilda organisationer som riktar sig till ungdomar. Möjligheterna till sådant samarbete, erfarenhetsutbyte och partnerskap även inom de övriga områden som nämns ovan, kan undersökas i syfte att öka kunskap och kompetens och som ett steg i organisationernas utveckling både i Sverige och Indien. Samarbetet inom området demokrati och mänskliga rättigheter kan länkas samman inom flera av de ovan nämnda områdena för att på så sätt skapa synergieffekter. 6.2 Miljö Inom miljöområdet kan Sverige stödja samarbeten och partnerskap som syftar till att skapa miljömedvetenhet i det civila samhället, bland myndigheter och inom den privata sektorn. Detta kan ske genom utbyte av idéer, information, erfarenheter och strategier när det gäller tillgång till och användning av den senaste tekniken som erbjuder alternativa och miljövänliga lösningar. Även andra strategiska insatser inom miljöområdet kan komma i fråga. En miljöfond kan inrättas för att underlätta tekniskt samarbete i form av ömsesidigt utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan offentliga institutioner, den privata sektorn, frivilligsektorn samt forskningsinstitutioner och universitet/högskolor. Sådant samarbete skulle kunna ske inom följande områden: miljöinfrastruktur inklusive vattenförsörjning, behandling av avloppsvatten, vattentillrinning, vattenhushållning och återanvändning av vatten, samt effektiv hantering av alla former av fast och flytande avfall hållbar stadsutveckling främjande av innovativa tekniker inom vatten- och avfallshantering och anpassning av dessa till lokala förhållanden reformer inom miljölagstiftningen arbete för främjande av bättre miljö användning av informations- och kommunikationsteknik inom det statliga miljöledningsarbetet miljöinfrastruktur och miljöledningsarbete 6.3 Vetenskapligt samarbete Områdena för vetenskapligt samarbete och andra kunskapsbaserade utvecklingsinsatser kommer att omfatta utvecklingsprogram inom bland annat bioteknik, informations- och kommunikationsteknik, miljö samt hälsofrågor inklusive hiv/aids. Inom flera av de här områdena finns ett starkt forskarsamhälle i Indien. Vid val av områden för vetenskapliga sam- 9
arbeten skall samråd ske med Vetenskapsrådet. Avseende forskningssamarbeten inom miljöområdet skall samråd ske med Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt avseende FoU i samarbeten med näringslivet med Verket för innovationssystem. Samarbetet ska inriktas på att främja samarbete och kontakter mellan svenska och indiska aktörer inom området. Följande möjligheter bör undersökas: - att utöka och stärka det svensk-asiatiska forskarprogrammet Swedish Research LINKS genom att särskilt välkomna ansökningar inom bioteknik och informations- och kommunikationsteknik och miljö. Programmet är i övrigt öppet för alla forskningsområden. - att stimulera samarbete och kontakter mellan de indiska och svenska forskningsråden. - att utforska möjligheterna för andra typer av forskningssamarbete inom ovan nämnda områden, exempelvis inom miljöskydd. Möjliga gemensamma forskningssamarbeten inom miljöområdet skulle kunna omfatta hållbart utnyttjande av förnyelsebara naturresurser och ekosystem, strategier för att minska luftföroreningarna, samt utveckling av biologiska bekämpningsmedel mot insekter som kan ersätta de traditionella, miljöfarliga kemikalierna i jordbruket. 7 Samarbete mellan svenska och indiska aktörer inom det civila samhället Både i Sverige och i Indien finns en medvetenhet om betydelsen av ett starkt civilt samhälle och medborgarnas möjlighet till delaktighet för att utvecklingsmålen ska kunna uppnås. Antalet enskilda organisationer i Indien har under de senaste tio åren ökat och deras verksamhetsområden har breddats. I många fall har enskilda organisationer lyckats bättre än den offentliga sektorn med att nå ut lokalt och att stärka de fattigas inflytande. En del enskilda organisationer har också fått en viktig roll som kritiska granskare av regeringen, och därmed ett allt starkare inflytande över politikens utformning. Inom områden som socioekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter och ungdomsfrågor finns redan ett etablerat samarbete mellan svenska och indiska enskilda organisationer. Detta samarbete bör utvecklas vidare. Sida bör också fortsätta att stimulera och initiera nya partnerskap och samarbeten mellan alla slags aktörer i det svenska och det indiska samhället. Möjligheterna till erfarenhetsutbyte mellan icke-statliga aktörer i Sverige och Indien, och aktörer i andra länder (trepartssamarbete), kan undersökas och på olika sätt främjas. 8 Samarbetsformer Samtliga instrument som Sida har till sitt förfogande bör övervägas, och bedömas i vilken mån de kan tillämpas i samarbetet med Indien. Budgetstöd är dock inte aktuellt under stra- 10
tegiperioden. Sida kommer också att använda de omarbetade instrument som är under utveckling i samband med Sveriges nya politik för global utveckling (PGU). Bland de instrument som kan komma att användas bör särskilt nämnas: i) Kontraktsfinansierat tekniskt samarbete (KTS) Kontraktsfinansierat tekniskt samarbete skulle kunna börja användas inom det svenskindiska utvecklingssamarbetet. ii) Twinning och institutionssamarbete Häri kan bl.a. samarbete mellan kommuner, lokala förvaltningsstrukturer och/eller offentliga institutioner ingå, där kollegor utbildar varandra och där det ges tillfälle till ett ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter som gagnar båda parter. Twinningsamarbete är i regel brett och kan omfatta en mängd olika aktiviteter. Samarbete mellan institutioner samt nätverkande och partnerskap kan användas som metoder för att främja ömsesidigt utbyte, kompetensutveckling och organisationsutveckling. iii) Fonder Möjligheten att upprätta en eller flera fonder för att främja strategiska partnerskap mellan Sverige och Indien kan undersökas. Fonder erbjuder möjligheter till samarbete mellan olika svenska och indiska aktörer. Alla insatser som finansieras med hjälp av fonder ska vara relevanta för att minska fattigdomen, i enlighet med särskilda kriterier som kommer att ställas upp. Exempel på områden där fonder kan användas är miljö, informations- och kommunikationsteknik, social utveckling, mänskliga rättigheter samt vatten och sanitet. Till exempel skulle en fond kunna användas på miljöområdet för att underlätta tekniskt samarbete genom erfarenhetsutbyte och ömsesidigt lärande mellan offentliga institutioner, den privata sektorn, det civila samhället samt universitet/högskolor och forskningsinstitut. Eventuella fonder bör konstrueras så att Sidas insatser för uppföljning och kontroll blir av begränsad omfattning. Beslut bör föregås av samråd med Regeringskansliet. 9 Volym Under perioden 2005 2008 kommer pågående insatser gradvis att avslutas, samtidigt som det nya utvecklingssamarbetet inleds. Under denna period kommer volymen tillfälligt att uppgå till högst 100 miljoner kronor per år. Från och med 2008 bör programmet minska mot en planerad utbetalningsnivå på 60 miljoner kronor per år. Utvecklingssamarbetet med Indien förutses på sikt fasas ut. 11
10 Administrativa överväganden och uppföljning Nya instrument och nya aktörer kommer allt eftersom att bli aktuella i utvecklingssamarbetet. Sidas roll kommer att förändras. Sida kommer att stödja processer och initiativ som tas av andra intressenter. Sidas roll kommer att vara mer begränsad än i dag. Sidas arbete kommer att inriktas på utvärdering, inledningsskedet i nya program/insatser med nya aktörer samt på några få utvalda dialogfrågor. Uppföljning och utvärdering skall ske enligt de nya riktlinjerna för land/samarbetsstrategier. 12
Utrikesdepartementet Fler exemplar kan beställas hos UD-PIK-INFO, 103 39 Stockholm Tel: 08 405 1000, Fax: 08 723 11 76, webb: www.ud.se Omslag: UD-PIK-INFO, tryck: XBS Grafisk service, 2005 Artikelnummer: UD 05.021