5/08 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Anmäl dig till missionslunch 23 november med Furahakören sid 7 Klart till allhelgona sid 4 Barn och kris sid 7 Springer Barn som springer. Undan något vill vi inte att de skall behöva springa. Hellre till något. Glada skutt mot framtidsslottet som hägrar vid horisonten. Slottet liknar en kyrka, kan det vara så? Lyssna efter, ropar barnen av glädje eller rädsla? Skyddsängeln lyssnar. Slottet som stod modell för bilden finns på riktigt. Tranekær Slot på Langeland i Danmark. Det liknar mycket en kyrka.
S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby 16. årgången Oktober 2008 5/08 Tidningen kan du också läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi. Tystnadens djupdimension 2 Tänk om vi alla fick bo med kyrkan som närmaste granne. Tänk om vi kunde gå in i kyrkans stillhet när vi behöver vara i tystnaden. Då skulle vi ha en plats att gå till. En plats där tystnaden talar och vi kunde hinna fatt oss själva. Många av oss lever med en ständig ljudmatta som ligger över oss. Trafikbuller, telefonsignaler, maskinljud, människor som pratar, skriker, musik som spelas för att överrösta alla andra ljud. Ljud och oljud blandas ständigt, och vi räknar med att det skall vara så. Ända tills vi söker oss till tystnaden för en stund. I tystnaden får mina egna tankar och känslor rum. Hela jag får rum i tystnaden. Jag får tid att tänka och känna. Jag kan låta mitt inre få röst och tala med Gud om allt i mitt liv. Jag får stanna upp och bara vara. Det första steget på vägen bort från ett splittrande och stressigt liv är att jag vågar stanna upp. Inte ryggar tillbaka för de tankar som dyker upp utan ger dem rum. Att gå in i tystnaden och stillheten är en väg till förnyelse och kraft. Jag tror att vi behöver hitta oss själva i tystnaden för att få kraft att klara av det som livet för oss in i. I tystnaden kan vi hitta en ny dimension av livet, nämligen bönen. I bönen får vi låta våra tankar, vår oro och våra problem komma fram till Gud. Han lyssnar och Han omsluter oss med sin kärlek. Han hjälper oss och välsignar oss med sin närhet och omsorg. Helene Liljeström i samspråk med kumlakyrkoherden I senaste nummer utlovades ett fem-minuter-om-dagenprogram om bön. Tanken är att vi tillsammans kan komma Jan Novosel efter gudstjänsten i Frederikssund. fram med gemensamma eller personliga förbönsämnen och föra fram dem till Gud. Fem minuter är inte mycket av ett dygn. Men vi får börja med att be fem minuter. Och ju fler vi blir, desto fler minuter är det någon som ber våra gemensamma böner. Bönens kraft är stor. En djupdimension av livet, som vi behöver upptäcka allt mer av. Kyrkans stillhet och tystnad finns till för oss. Där får vi hämta kraft. Men alltid har vi inte kyrkobyggnaden nära.vi behöver lära oss att hitta tystnaden också i vår vardag och i stillheten ge rum för samtalet med Gud. Bönen kan föra oss in i en tystnadens djupdimension, när vi mitt i vardagens sysslor vänder oss till Gud och ber. Det kan vara fem minuter i bussen, vid bilratten, i lekparken, på promenaden, i butiken, vid köksbordet eller vid datorn. Gud är nära oss var vi än är och Han hör våra böner. Han fyller tystnaden med sin närvaro. Gud, möt mig i tystnaden, bär min oro, lyssna till min bön och svara med Din välsignelse. Helene Liljeström
Första rasten under pilgrimsvandringen med gymnasisterna hölls i Maria Magdalena Örtagård. Helene Liljeström håller bön och förklarar pilgrimsstavens funktion, både praktisk och symbolisk. De vandrade Till höststarten för en del av gymnasisterna har det redan några år hört att man deltar i en pilgrimgsvandring i Kyrklandskapet. Man får höra om de medeltida pilgrimsvandringarna, varför man vandrade då, och varför man gör det nu. Samtidigt bekantar man sig med den unika miljö som Kyrklandskapet är. Korta raster görs också i kyrkorna, och på glädjebacken. En tradition från medeltiden är en stund av bön och tacksamhet på den plats där man första gången ser målet för vandringen. Glädjebacken. Historisk mark vandrar man på. Sista biten går man på den bevarade medeltida Kungsvägen mellan Prästgården och gamla kyrkan. Den sträckan heter nu Pilgrimsstigen. I år hade man hunnit långt in i oktober innan det blev dags för den andra gruppen av gymnasister. Men ändå fick man vandra i skönt och soligt höstväder. Äta, träffas, umgås är ett koncept som slår an. Det märks varannan onsdag i Kyrkoby församlingshem på femeuroslunchen för dem som kan komma loss den tiden på dagen. Vi börjar klockan 12 med andakt. Sedan följer varmrätt, sallad, bröd, dricka, efterrätt och kaffe bjuds. 22.10, 5.11, 19.11 och 3.12. Ibland frågar någon: Vad kostar egentligen dendär femeuroslunchen? Man tror inte att det kan vara så billigt. Nu när maten blir bara dyrare. Men fem euro gäller. Församlingen får inte och vill inte heller ha någon vinst på portionerna. Femeurosluncherna Äldre i Söderkulla är samlingen för daglediga i Söderkulla församlingssal. Vi samlas följande onsdagar kl 13: 29.10, 12.11, 26.11 och 10.12. Läs hemsidan Hemsida är bra när man snabbt vill få in något alla borde få veta. Och när man har så mycket att berätta, att det inte ryms i pappers-sigfrid som du nu läser. Börja alltså regelbundet ta upp sibbosvenskaforsamling.fi. Då vet du, och då deltar du. Och då blir du en del av Statistiken, automatiskt inräknad det ser du nederst på hemsidan. Bilder från det som nyligen har hänt hittar du också där. En hel del av det som står i denhär tidningen behandlas utförligare på hemsidan. Så finns där också helt andra saker. En händelsekalender är på kommande, där man får veta vad som händer 20 november. Vill man ju. Nåja, om just den dagen hittar du faktiskt det viktiga också här i tidningen (= diakoniauktionen). Men det finns andra dagar i kalendern också. 3
Allsång för alla åldrar blir det i Söderkulla, i skolcentret, söndag 9.11. Läs mera om detdär sjungandet på hemsidan. Öva på varandra att leva mitt i livet! Kvinnor mitt i livet är en grupp som samlas kring temat Ett liv i enkelhet. Dehär dagarna samlas man under höstterminen i Prästgården torsdagkvällar kl 18.30-20: 23.10, 6.11, 20.11, 4.12. Tidigare hördes från gruppen, att man samtalar om den kristna tron i praktiken: Vad innebär det just nu för mig att leva som kristen? Hur kan Jesus vara min förebild och medvandare, i mitt arbete, hemma, i samhället, i mina relationer? Så månne det inte är något ditåt man sysslar med under hösten också. För knappast lyckades man klura ut allt detdär i våras. Heidi Jäntti leder. Nya deltagare ryms med. Från förra allsångstillfället i Wessmansalen. Ljuständning i gudstjänsten Alla helgons dag 1.11 är dagen då man minns de anhöriga och besöker deras gravar. Gudstjänsten i Sibbo kyrka den dagen är också en högtid då man får minnas. I mässan, som börjar kl 12, läser vi upp namnet och tänder ett ljus för var och en av våra församlingsmedlemmar som har avlidit under året sedan senaste allhelgonadag. I gudstjänsten predikar Fjalar Lundell, och kantor är Lars Wikström. Medverkar gör också Heidi Jäntti. I nattvarden går det bra att delta också om man kanske inte är så van. I nattvarden påminner Gud oss om att Han har gett oss en bro mellan livet på jorden och himlens värld. Han lyfter också bördor av oss under nattvarden. Till kyrkan är alla välkomna. De flesta av oss har någon som vi vill minnas den dagen. Efter gudstjänsten hålls en samling för sörjande i Kyrkoby församlingshem. I ett brev har vi inbjudit anhöriga till de församlingsmedlemmar som avlidit under året till denhär samlingen. Inbjudan har sänts till den av de anhöriga som i samband med begravningen uppgavs som kontaktperson. Vi hoppas att den personen låter budet gå vidare till alla som berörs. Församlingen bjuder på kaffe. Vi har också ett kort program. 4 på alla helgons dag Obs! KakaoClubben är inställd 14.11. Men annars samlas föräldrar och barn nog som vanligt alla fredagar till KakaoClubb i Kyrkoby församlingshem. Nu sätter många gravarna i allhelgonaskick. Else-Maj Lindström var ute i fint höstväder.
Konfirmand 2009 Under år 2009 fyller du 15 år. Det minns du, och du minns ju också att du skall anmäla dej till skriftskolan. Lämna in den ifyllda anmälningsblanketten 29 eller 30 oktober, utanför Wessmansalen på matrasten. Du har fått ett brev om saken. Uppgifter om de olika alternativen finns också på sibbosvenskaforsamling.fi / Skriftskola och konfirmation. Där berättas också vad det hela handlar om. Konfirmationen är en bekräftelse av dopet. Därför har kameran hamnat i dopskålen. Var med i fototävlingen Har du lyckade bilder från något av årets konfirmandläger, eller någon av konfirmationerna, skall du sända in dem till tävlingen. Tävlingstiden är oktober månad. Man tävlar i två klasser: 1) Bild från ett konfirmandläger 2008 2) Bild från en konfirmation 2008 Bilderna skall vara tagna på ett konfirmandläger eller under en konfirmation som Sibbo svenska församling arrangerat. Konfirmationsbilderna skall vara tagna i (eller utanför) Sibbo kyrka under konfirmationen, alltså inte när konfirmanderna kommit ut efter gudstjänstens slut, och inte heller vid festligheter därhemma. Alla kyrkbesökare som haft kamera med på konfirmationen får delta. Tävlingsbidragen skall vara digitalbilder som insänds i elektronisk form. Pappersbilder duger inte. Bilderna sänder du in per epost under adressen sibbo.svenska.forsamling@evl.fi, senast 31.10. Du kan också komma med kameran till Kyrkoby församlingshem, så plockar vi ut bilden. Boka tid. Vi har en jury: Borgåbladets Henrik Westermark. Och Heidi Jäntti, som ansvarar för konfirmandundervisningen. Juryn arbetar självständigt, utan några direktiv. Allmänt kan ändå sägas, att en tävlingsbild vanligen skall vara tydlig, ha en naturlig färgskala, och vara väl komponerad. Motivet skall vara intressant, vad det nu sedan innebär. Till sakens natur hör att det finns en eller flere mänskor med på bilden. Originalbilden kan tex. förstoras och beskäras för att framhäva detaljer eller göra bildens budskap tydligare. Vinnarna kungörs i S:t Sigfrids Kungörelsers julnummer, och på hemsidan. Tävla får endast den som själv har tagit bilden. Samma fotograf får sända in högst fyra bilder till båda tävlingsklasserna sammanlagt. Församlingens anställda med familjer får inte delta i tävlingen. Skicka frimodigt in dina bilder, juryn kommer att kasta sej över dem. Kom pch pröva på heliga danser Vi dansar tillsammans i cirkel, för vår egen skull. Inte för att uppträda. Genom rörelserna under dansen vill vi uppleva det heliga i tillvaron. Orden står inte i vägen. Vi rör oss. Vi närmar oss Gud genom våra egna kroppar och det språk som hör samman med den. Två gånger ännu i höst: 12 och 26 november kl 19 i stora salen i Kyrkoby församlingshem. Heidi Jäntti leder. Pensionärsjulfesten hålls onsdag 17.12 kl 13.00-15.45 i Kyrkoby församlingshem. I nästa nummer berättar vi mera. Ja alltså, bara om ni vill veta. Så blir det dags för julfest med Café Linda När vi nu engång är i gång med julfesttemat må det bli sagt, att Café Lindas julfest hålls torsdag 4 december kl 13-15. Församlingen är medarrangör. Ungdomsmässa hålls i kyrkan onsdag 19.11 kl 19. Stiftsdagar Biskop Gustav Björkstrand kallar församlingarnas anställda och förtroendevalda till stiftsdagar, som hålls 14-16.11 i Jakobstad. Dethär betyder för oss i Sibbo, att hela personalen deltar, och dessutom några församlingsrådsmedlemmar. Under veckoslutet då dagarna hålls är verksamheten i församlingen mycket begränsad. Gudstjänst hålls. Men förrättningar kan inte hållas. Den som planerar dop, vigsel eller jordfästning skall notera dethär. Välj någon annan dag i stället. Rådgör gärna med Monica Mård på pastorsexpeditionen. 5
Det finns inga genvägar... Gudstjänster 26.10 24. söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell, Anders Ekberg 1.11 Alla helgons dag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell, Lars Wikström mfl. Ljuständning för de församlingsmedlemmar som avlidit sedan senaste allhelgonadag. Samling för sörjande efteråt i Kyrkoby församlingshem. 2.11 25. söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Heidi Jäntti, Anders Ekberg 9.11 26. söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Katja Korpi, Lars Wikström. Kyrkkaffe i kyrkan. Norra Paipis bykyrka: mässa kl 10 Katja Korpi, Lars Wikström 16.11 Uppbrottets söndag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Stefan Djupsjöbacka 23.11 Kristi konungaväldes söndag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg, Furahakören (Finska Missionssällskapets ungdoms- och familjekör). Missionslunch efteråt i Kyrkoby församlingshem, Furahakören mm. 30.11 1. söndagen i advent Sibbo kyrka: mässa för alla åldrar kl 12 Heidi Jäntti, Lars Wikström, Anders Ekberg, kör för alla åldrar. De nya konfirmanderna deltar, med familjer. Information om skriftskolan efteråt i kyrkan. Östersundom kyrka: mässa kl 18 (obs tiden!) Katja Korpi, Lars Wikström, Östersundom sångkör 6.12 Självständighetsdagen Sibbo kyrka: tvåspråkig mässa kl 10 (obs tiden!) Katja Korpi mfl. 7.12 2. söndagen i advent Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell Unna dig en läsarresa I sexton år har ni, kära läsare, troget följt med Sigfrids den här tidningens äventyr i kyrkans landskap. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans. En relation har skapats, också till er som kanske inte var med i läsekretsen ända från början. Ett litet informationsblad som Sigfrid har all orsak att ta vara på sina läsare, finnas till för dem. Därför har vi också startat våra läsarresor med innehåll. När våren kommer blir det resa för sjunde gången. Dethär är en inbjudan till gamla och nya deltagare. Kom med. Resan blir som Sigfrid: ett äventyr i kyrkans landskap. Och oförglömligt, hoppas jag. Resan går den här gången till okänt land. Vi skall uppleva ett Österbotten bortom allfartsvägarna. Jag har i olika repriser bott och arbetat där. Nu vill jag visa på det som är annorlunda och okänt. Men värt att lära känna. En fascinerande värld. Ett landskap som Diakoniauktion hålls i Kyrkoby församlingshem 20.11 kl 19. Det hela börjar städat och stillsamt, med en andakt som diakoniprästen håller. Men sedan urartar det å det betänkligaste. Rop och skrän från alla skrymslen i salen under morsk och munter budgivning. Så ska det låta. sträcker sig ut mot en stenig horisont vid havet som är nära och ändå långt borta. Landskapet som ingalunda är flackt och enformigt som många tror. Där finns linjespel och färger, och vårens dofter och ljud. Men framförallt är det detaljerna som gör det. Det annorlunda i kultur och tal, historia och livsuppfattning. Så har det varit under århundraden. Vi stiger in i en annorlunda historia, och upptäcker att vi befinner oss mitt i nuet ändå. I ett samhälle där kyrkan är synligare, framtidstron och företagsamheten likaså. Under resan skall vi möta mänskor som bjuder på sej själva och kan berätta så vi dras med in i deras liv. Närkontakt med dem som bor på orter vi besöker har alltid varit ett varumärke för våra läsarresor. Vi ser dem, och kanske oss själva i nytt ljus. 15-18 maj besöker vi bl.a. Kristinestad, Kaskö och Korsnäs. Sedan åker vi norrut till trakterna runt Vasa och gör en intressant utfärd till Replot och Björköby. En natt på hotell i Kristinestad, och två i Vasa. Som reseledare har jag den här gången med mej Elisabet Lundström hon håller i den praktiska planeringen och Heidi Jäntti. Närmare uppgifter om resa, program, anmälan och pris sätter vi in på sibbosvenskaforsamling.fi så fort det blir klart. Du kan redan förhandsanmäla dej. Bindande anmälan gör du sedan på vårvintern. Ring pastorsexpeditionen. De anmälda får brev med närmare uppgifter. Ta den spännande vägen ibland. Och gärna mitt i våren. Fjalar Lundell 6
Barn och kris Kom de någonsin iväg? Skulle ju bli kyrkodagar i Danmark för församlingarna på Sibbos nordiska vänorter. I Frederikssund i september. Nu är det snart sent i november (ärade läsaren behagar överdriva), och man har inte hört någonting. For de dit, och hur många? Visst, sjutton. Dagarna var fina, och man kom lyckligt hem. På hemsidan sätter vi in ett bildsvep, läs där. En bild får du redan nu. På busstur i strålande väder bekantade man sig med stadens omgivningar. På bilden medlemmar ur sånggruppen Amigo Choral med kaffekoppar i handen under picknickpaus vid en kyrka. Milja Lönnqvist skymtar också: det är hon som tvekar om hon skall sätta tänderna i danska wienerbrödet. Taklagsfest Ni som i vår nätupplaga (sibbosvenskaforsamling.fi) flitigt har följt rapporteringen närapå dag för dag om ämbetshusbyggets framskridande vet, att taklagsfesten står för dörren. Huset ser faktiskt mest ut som ett hus, annat kan man inte säga. Väggar i rödtegel och tak i ja takmaterial kanske. Fönster och dörrar utplacerade på strategiska ställen, men för det mesta i väggarna. Och en obestämbar kyrklig atmosfär, som kanske kommer sig av att nybygget ansluts till Kyrkoby församlingshem, med Kyrklandskapet strax om knuten. Taklagsfesten är för inbjudna. Men alla får i tanken glädjas över att svenska och finska församlingarna och samfällighetens ekonomikontor snart får ändamålseliga arbetsutrymmen, inflyttningsklara i mars, kanske. Missionslunch blir det också i höst. 23.11 äter vi för missionen efter mässan i Sibbo kyrka. Den börjar kl 12, så månne vi inte får något i oss sådär kl 13.30. Gott sällskap har vi av Finska Missionssällskapets ungdomsoch familjekör Furahakören, som sjunger både i kyrkan och på lunchen. Med i lunchprogrammet är också åtminstone Helene Liljeström och Fjalar Lundell. Läs närmare om program och anmälan på hemsidan, under Mission. Eller gör det enkelt för dej: fråga Monica Mård. Förhandsanmälan behövs. Soili Poijula, sakkunnig och uppskattad föreläsare, medverkade nyligen vid ett seminarium i Kyrkoby församlingshem i Sibbo. Temat var Barn och kris. Åhörarna, personer som arbetar med barn och ungdomar, fick mycket att tänka på. Jag vill förmedla några goda tankar med tanke på familjens vardagsliv. Det finns mycket som man kan ge sina barn då allt är bra, för att barnen bättre skall klara av kriser i livet. Trygghetskänslan är självklar. Föräldrarna vet väl också, att beröring är bra för barnets sunda utveckling. Hur viktigt det är, och hur den påverkar, är värt att lyfta fram än en gång. Man säger, att barn till en ömsint mamma blir immun mot stress för hela livet. Påståendet är kanske aningen överdrivet, men har mycken sanning i sig. Känselsinnet utvecklas först hos barnet, och blir kvar längst hos mänskan. Det är det mest sociala sinnet vi har. Genom beröringen byggs en relation mellan barnet och en annan mänska upp. Känselsinnet är ett grundläggande sinne som ger möjlighet att uppleva omsorg. Beröringen har långvariga effekter på sinnesfriden genom att förmedla lugn, skapa en högre smärttröskel, och sänka puls och blodtyck. Massage är ett bra sätt att ge beröring åt barn i alla åldrar. Barn som masseras blir lugnare, socialt mognare och mindre aggressiva än de som blir utan massage. Dessutom klagar sådana barn mindre över fysiska problem. Prematurers vikt stiger snabbare genom lugn beröring, som en kram. Här bara några exempel på beröringens kraft. Inspirerad av beröringens betydelse skall jag kalla en specialist på området att besöka KakaoClubben. Håll utkik på hemsidan. Med önskan om många kramar runtom i Sibbo. Milja Lönnqvist 7
Svansen där bak Minesvärs Vad heter dendär gamla skraltiga vargen? Svansen Därbak, tror jag. Jasså en invandrare? Från något arabland säkert. Så kan det låta i Storskogen numera. Men vad kan man. Gammal, ja. Men skraltig? Nej. Också en gammal varg kan ha en Syster. Dagsens sanning. Och ännu äldre faktiskt. Men både hon och jag var unga och ystra vargungar en gång för länge sedan. Då smygläste jag min Systers minnesalbum. Flickor skulle ha sådana. Fulla av upplimmade glansbilder med sagofigurer och änglar och livets träd med grannröda äpplen. Och minnesverser skrivna av barn (ja barn faktiskt, vi vargungar var inte så nogräknade med umgänget) med spretiga handstilar. Minnesalbum var hemliga för småbröder. Men Systrar var ute ibland, och albumet hemma. Nu på hösten minns jag särskilt de röda äpplena och en höstlig dikt, som jag lärde mej utantill i minnesalbumets innovativt nyenkla version: Hösten är kåmen hör stormarens gny. Svanen tar avsked och svatorna fly. Bloman har bädat i mosan sin grav. Vågorna brusa på villda hav. Näcken på klpan guld harponslor. Skogsbruden fäler sitt grönskande hår.*) Minnesvers att minnas, minsann. En äkta minesvärs. Jag har tänkt på den under åren. Väntat att den skulle bli verklighet för mej. Nu är den. Personalen Anders Ekberg, kantor, vikarie 239 13 24 tj 050 330 47 34 Benita Fallström, barnledare tjänstledig Patrik Frisk, ungdomsarb. 239 19 11 tj 050 566 36 88 Päivi Hyttinen, vikarie för barnledare 239 17 88 tj el. 272 17 07 tj Heidi Jäntti, kaplan 239 12 63 tj 050 566 36 89 Katja Korpi, församlingspastor 239 12 63 tj 050 540 08 69 Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost 239 29 20 tj 050 566 36 92 Fjalar Lundell, kaplan 239 29 20 tj 050 566 36 93 Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led. 239 13 24 tj 050 557 23 42 Milja Lönnqvist, diakon 239 12 63 tj 050 566 36 90 Isabella Munck, barnledare 050 341 7266 Carola Rantti, husmor på Nilsasgården 234 43 30 tj 050 307 16 56 Ann-Christine Wiik, tf. diakon tjänstledig Lars Wikström, kantor 239 13 24 tj 239 16 61 hem Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må-fr kl 9-12 239 10 05 Monica Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, släktforskare Ekonomikontoret (St. byvägen 9) må-fr kl 9-12 239 12 62 Sirkka Toukomies, ekonomichef, Jarmo Sivén, fastighetschef, Inger Bergdahl, kanslisekreterare Och då är vi framme vid det jag ville säga. Att när hösten är kåmen har vi kvar minnena från tidiga solskensvårar. Dem behöver vi kanske inte så mycket under långa livet. Inte förrän hösten till slut kåmer. Då behöver vi. Det är så mycket annat som vi förlorar under dedär åren. * Min vän Konstnären han med vildmarksateljé här i Storskogen lutade en nymålad tavla mot en tallstam, och backade själv hummande långt in i skogen, medan han kritiskt såg på sitt verk. Smickrad frågade jag honom om han målat mej, Gammelvargen. Det gick nämligen inte att bli klok på vad tavlan föreställde, men det sa jag ju inte. Nej, det är inte du, sa Konstnären. Det är Gud som där i himlen ger tillbaka åt mänskorna allt som de förlorade under sitt liv på jorden. Och du ser, att Han gömmer en del bakom ett moln. Det är sådant som Han inte ger tillbaka. Varför det, undrade jag. Är det inte orätt att mänskorna inte får allt tillbaka? Det tror jag inte, svarade Konstnären. Med en del av detdär skulle de inte längre förstå att de är i himlen. Vad gör Gud med det då, undrade jag. Behåller Han det själv? Jag vet inte, svarade Konstnären. Gammelvargen *) Red.:s anm: Originalet är en dikt av Olof Wilhelm Uddén. Men han var kammarskrifvare, och kunde stava. 8