Skräddaren Esbjörn Pålsson, som var född

LARS PAUL ESBJÖRNS UTBILDNING, VETENSKAP & MUSIK Av Kiell Tofters I denna bok behandlar vi Lars Paul Esbjörn ur olika vinklar. Vem var han? Var kom han ifrån? Vilken utbildning hade han, eftersom han både blev präst och var vetenskapligt intresserad? I denna uppsats beskriver jag Esbjörns utbildning, som också kan fungera som bakgrund till Staffan Rodhes uppsats om Esbjörns anteckningsbok en naturvetenskaplig uppslagsbok samt Visirmåttet. Utöver utbildning behandlar jag Esbjörns vetenskapliga intresse och lärartjänst samt hans intresse för sång och musik, i synnerhet användande av instrumentet Psalmodikon. Hur kunde Esbjörn kombinera allt detta? Lars Paul Esbjörns start i livet Skräddaren Esbjörn Pålsson, som var född 1771 i Haverö socken i Medelpad, flyttade 1804 till Delsbo, där han blev sockenskräddare. I Delsbo gifte skräddaren sig 1806 med den 33-åriga Karin Larsdotter, som också kom från Haverö. Deras son Lars Paul Esbjörnsson föddes i Vi, Delsbo, 16 oktober 1808. Efternamnet Esbjörnsson förkortades av Lars Paul och redan under skoltiden blev efternamnet Esbjörn. Lars Paul fick en fattig och svår barndom. Innan han var fem år dog modern. Hon hade lärt sonen att läsa. Fadern hade sagt att gossen skulle kunna katekesen innan han fyllde sju år. Fadern gifte nu om sig med pigan Ingrid Jonsdotter (född 1776), vilken blev hans styvmor. När Lars Paul var sju år dog fadern, styvmodern kunde inte försörja honom. Den 59-åriga ogifta fattiga grannen Stina Enman tog hand om Lars Paul. Stina var född 1757 på Enskär, Hållnäs socken, Uppland. Hon hade tjänat som piga i Bjuråker och Delsbo. Lars Paul fick också en förmyndare. I socknen uppmärksammade man att den unge Lars Paul hade begåvning och var intresserad av att läsa. Både fostermodern Stina och förmyndaren såg att Lars Paul hade intresse och begåvning för studier, och de gjorde allt för att pojken skulle få fortsätta att studera. Hon gav sig ingen ro, förrän hon fått in honom på den högre lärdomsskolan i Hudiksvall. De lyckades få en plats på Hudiksvall trivialskola hösten 1820 för den 12- årige pojken, där Lars Paul studerade under fem skolår, innan han hösten 1825 flyttade till Gävle gymnasium. I trivialskolorna undervisades eleverna i tre grundläggande ämnen (trivium): grammatik, dialektik (logik) och retorik. Hudiksvalls Trivialskola inrättades 1649 och kvarlevde till 1905, då den ersattes av realskolan. 1 Matematiska anlag Men Stina Enman och förmyndaren var oense vad Lars Paul skulle studera till. Förmyndaren såg att han hade matematiska anlag och intresse. Han tyckte att pojken borde inrikta sig på att få anställning i arméns topografiska ingenjörskår, varvid han också skulle få medel till studierna. Lars Paul kom hela livet vara intresserad av matematik och naturvetenskap, vilket bevisas i hans vetenskapliga anteckningsbok. Men fostermodern ville att Lars Paul skulle bli präst, och hon gav sig inte. Hon hade en tydlig kallelse att hjälpa den unge pojken att studera till sin kallelseuppgift. Att vara präst kunde också ge en 1 Bror Jonsson: Dellbon som grundade ett kyrkosamfund i USA Lars Paul Esbjörn före emigrationen, Vår Hembygd nr 6, Hembygdens Förlag, Östervåla 1983. - 1 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik Delsbo kyrka med klockstapel. Foto: Alf Brorson, Torsby. År 1740 brann prästgård, kyrka, klockstapel, lagård, kyrkstallar och andra hus ned vid en häftig brand. En ny enkel vitrappad kyrka med mörkt spåntak byggdes snart upp. Denna kyrkbyggnad var under Esbjörns tid i dåligt skick. Den Östervålabördige kyrkoherden Lars Landgren i Delsbo (1842-1876) var på rundresa i Italien 1873 och blev förtjust i landets många basilikor. Landgren lät arkitekten Frotz Eckert rita en kontinental stadsbasilika, och 1893 invigdes denna märkliga kyrka. säkrare försörjning utöver den gudomliga kallelsen. Det skulle visa sig att Lars Paul sedan var mycket målinriktad i sitt kall som präst, även om han ägnade sig mycket åt sitt matematiska och vetenskapliga intresse. Han kände tidigt kallelsen till tjänst för Herren. Att han redan som pojke var starkt gripen av den kristna undervisning han fått framgår av en uppgift i hans egen korta självbiografi. Den avser det tillfälle, då han skulle konfirmeras i Hudiksvalls kyrka. Min rörelse var då så stor, skriver han, att jag raglade lik en drucken, då jag gick till kyrkan 2. Sonen Constantine Magnus Esbjörn (1858 1911), som hade höga tankar om sin far, skrev att han trodde att fadern skulle vunnit världsrykte, om han ägnat sig åt de matematiska vetenskaperna. Constantine Magnus var själv Augustanaprofessor 3 och präst. 2 Bror Jonsson: Vår Hembygd nr 6, 1983. 3 Lars Paul Esbjörn vistades åren 1849 1863 i Amerika, där han var pastor i den svensk-lutherska församlingen i Andover i Illinois. Esbjörn var Lutheran och tog 1860 initiativet till att bilda Augustanasynoden. Esbjörn blev även rektor för dess teologiska seminarium. Namnet Augustana kommer av Confessio Augustana, som är den Augsburgska trosbekännelsen, den förnämsta bland den Hudiksvall Trivialskola Åren 1820 1825 Den fattiga fostermodern Stina arbetade hårt för Lars Pauls uppehälle i Hudiksvall. För pojkens skull gjorde Stina dagsverken i gårdarna och tjänade in de slantar som behövdes för hans skolgång och uppehälle i staden 4 Själv slet han också med både skogsarbete och julsång för att få inkomster. Min fostermor arbetade hårt för att skaffa mig medel, och socknen hjälpte mig på samma sätt, som Luther blev hulpen, när han var skolgosse. Man tillät mig varje jul att gå omkring till alla självägande bönder i socknen och att sjunga en vers i varje hus och att motta gåvor, som de kunde ge mig, såsom penningar, ljus, säd, torrt kött etc.. 5 Lutherska kyrkans bekännelseskrifter. Synod är en kyrklig sammanslutning. 4 Bror Jonsson: Vår Hembygd nr 6, 1983. 5 Sam Rönnegård: Lars Paul Esbjörn och Augustana-synodens uppkomst, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm1949. Sida 3 Elevregister från Hudiksvalls Trivialskola 1820-25. - 2 - - 3 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik Denna sockengång fick Lars Paul genomföra under både skolgången i Hudiksvall (1820-1825) och i Gävle (1825-1828). Om sockenstämman gav sitt medgivande kunde fattiga skolelever som Lars Paul få vandra sockengång. Förutsättning var att rektor intygade lärjungens flit, goda uppförande och fattigdom. Vid varje julotta fick den unge Lars Paul visa sig för Dellborna stående vid altarringen med ett ljus i handen och sjunga julepisteln. Annandag jul började sockengången, som pågick två veckor. Förmyndaren fordrade noggrann redovisning av ekonomin. Lars Paul slarvade inte i något. Under skoltiden i Hudiksvall konfirmerades också Lars Paul i stadens kyrka för kyrkoherden Olof Forssell (1762 1838). Min rörelse var så stor, att jag raglade lik en drucken, då jag gick till kyrkan, sade den unge Esbjörn. 6 Olof Forssell var kyrkoherde i Hudiksvall 1808-1824, och med kyrkoherdebefattningen följde inspektoratet för stadens trivialskola. 1814 skrev kyrkoherden till sin biskop, som var eforus, högste tillsyningsman över trivialskolor och gymnasier i stiftet, och yrkade på bättre effektivitet i undervisningen. Han framhåller olämpligheten av att för inträde i skolans första klass kräva hela stora katekesen utantill. Som allmän regel uppställas, att ingen utantilläxa får ges, vars innehåll inte förut förklarats. Eleverna skulle vänjas att arbeta på egen hand. För att motverka ungdomens sedefördärv borde gymnastik och fria lekar förekomma. 7 Så den 12-årige Lars Paul behövde inte, när han 1820 började i Hudiksvall trivialskola, kunna hela katekesen utantill. Nu kunde Lars Paul katekesen sedan hans far hade sagt att Lars Paul måste lära sig katekesen, innan han fyllde sju år. 8 Troligen hade kyrkoherden Olof Forssell stor betydelse för den unge Lars Paul Esbjörn. Forssell hade tidigare varit präst i Delsbo samt astronom och matematiker. Lars Paul Esbjörn och Olof Forssell förenades åter i Östervåla 1832 1835. Olof Forssell var kyrkoherde i Östervåla sedan 1824. Lars Paul Esbjörn hade sin första prästtjänst i Östervåla som pastorsadjunkt. Hans Lindblad skriver om Olof Forssell som mentor i Lars Paul Esbjörns liv i separat kapitel. Skolordning och organisation Åren innan Lars Paul Esbjörn år 1820 började i Trivialskolan i Hudiksvall gällde 1807 års skolordning. I början av 1800-talet fanns idéer om nyhumanism med uppskattning av antikens kultur, främst den grekiska, och det påverkade skolstadgan. Första skolåret var förberedande för alla elever. De som tänkte sig till lärda yrken fortsatte 6 Ragnar Norrman: Föredrag om Lars Paul Esbjörn i Hudiksvalls kyrka, 5 september 2008, vid Resa i Esbjörns fotspår. 7 Svenskt Biografiskt Lexikon, band 16, utgiven 1966. 8 Sam Rönnegård: Lars Paul Esbjörn, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm 1949. i trivialskolan till fjärde klass, varefter de dimitterades till gymnasiet. De som tänkte sig praktiska yrken fortsatte sin utbildning i apologistskolan. För att få börja i skolan måste eleven kunna läsa och skriva, kunna Luthers lilla katekes utantill och äga viss färdighet i att räkna. 1a klass: Kristendom (katekesen som grund), skrivning, läsning, räkning, svensk grammatik; för de lärda start med latinsk grammatik. 2a klass: Kristendom, svenska, matematik, historia, biblisk historia och geografi. De lärda studium av latin på allvar samt grekiska. 3e klass: Utveckling av ämnet kristendom, latin, grekiska, historia och geografi. 4e klass: Läsning av prosa och poesi samt talövningar i latin, läsning av NT på grekiska, svensk historia, Europas länder i geografi, bråkräkning och geometri i matematik. Den fjärde klassen var tvåårig. Eleven skulle godkännas av biskopen eller inspektoren för att flyttas upp till gymnasiet. Apologistskolan övade mycket i skrivning, räkning, historia, geografi, geometri och mekanik. Trivialskolan i Hudiksvall ändrade namn 1820 till högre lärdomskola, det år Esbjörn började. I början av 1800-talet fanns rektor, konrektor (biträdande rektor) samt tre kollegor, en apologist och en sånglärare. År 1823 drogs konrektorstjänsten in, så Esbjörn fick endast rektorn som ensam undervisade i fjärde klassen. När Esbjörn började var Lars Jäderlund rektor (1815-22), som efterträddes av Pehr Gustav Boivie (1823-29). Lars Jäderlund var född i Ovansjö, tjänstgjorde som apologist i Hudiksvall från 1802, därefter några år som lärare i Gävle för att slutligen bli rektor i Hudiksvall 1815. 1823 slutade Jäderlund som rektor och blev kyrkoherde i Torsåker till sin död 1839. Jäderlund hade som rektor stora samarbetssvårigheter med sin inspektor Forssell. De blev osams flera gånger och skrev till domkapitlet gällande lärarnas eventuella rätt till terminsavgifter. Jäderlund yrkade att lärarna skulle ha denna rätt, eftersom de hade låg lön. Forssell menade att denna rätt inte fanns, och att de fattiga eleverna inte kunde betala något mer. De skrev också båda till domkapitlet gällande underskrift av examensprotokoll. Jäderlund ansåg att Forssell skulle skriva under dem, men Forssell vägrade och även skrev inga utlåtanden om lärarna. Uppenbarligen ville inte Forssell befatta sig med den grannlaga uppgiften att ge betyg åt lärarna och framför allt ville han inte att de skulle få ta del av hans omdömen om dem. Men det förelåg en klar skyldighet enligt skolstadgan för honom att avge läraromdömen. Jäderlund var en god skolman och han upprördes av elevers stora frånvaro, sen ankomst till skolan under höstterminerna och tidig avgång under vårterminerna. Många av eleverna var barn till fiskare, som flyttade ut i skärgården under sommarhalvåret. Det var också under Jäderlunds tid, som skolan fick en ny skolbyggnad. OLOF H. FORSSELL OCH HUDIKSVALLS TRIVIALSKOLA Den 1oktober 1816 invigde ärkebiskop Lindblom det nya skolhuset för Hudiksvalls Trivialskola. Skolans inspektor professor Olof H. Forssell höll ett skolhistoriskt tal. Olof H. Forssell var kyrkoherde i Hudiksvall (1808-1824) och det hörde till hans uppdrag att också vara inspektor hos trivialskolan. Drottning Christina lät år1650 flytta trivialskolan i Enköping till Hudiksvall, vilken bestod av fem klasser med rektor, konrektor och tre kollegor. Det var det femte skolhuset, som ärkebiskopen invigde. Det första byggdes 1650 i närheten av Torget och Rådhuset. Det brann ned 1670. Det andra skolhuset byggdes nedanför Kyrkbacken och användes till 1719, då det tredje byggdes. Redan i maj månad 1721 kom ryssarna och brände ned skolhuset tillsammans med hela staden. 1724 invigdes det fjärde skolhuset, vilket kom att brukas mer än 90 år. Det var i mycket dåligt skick. Inspektor Forssell hade haft mycket möda med att bygga skolhuset. Grundläggningen blev dyrare än man beräknat. Kostnaderna steg, det var svårt att få tag i timmermän för billigt pris, taktegel måste hemföras från Gävle. Dock var timmerkostnaden billig på orten. Utöver kontant dagspenning fick Forssell ge byggnadsarbetarna två supar om dagen och svagdricka. Forssell lyckades få tillräckligt med ekonomiskt understöd från domkapitlet i Uppsala, så att byggnaden kunde färdigbyggas skyndsamt och oavbrutet. Forssell berättade om de 18 rektorer (varav 11 de första 63 åren) och 19 konrektorer som tjänat i skolan. Längst som skolans styresman var Lars Quist, från 1775 till 1815. Från 1713 till 1815 hade 2 448 ynglingar blivit inskrivna i skolan, medeltal 24,5 elever om året. Medeltalet elever vid skolan 1800-1850 var 78, i mitten av 1700-talet var det 117 om året. Av skolans elever kom 703 från Hudiksvalls stad, 169 från Tuna och Forsa 139. Bland socknarna på 2 5 mils avstånd var det Norrbo som sänt mest pojkar till skolan, och Delsbo minst. Norrbo med 22 mantal och mindre än 700 invånare hade sänt 68 skolgossar, Delsbo med 123 mantal och 3 000 personer hade endast skickat 66 pojkar till undervisning i Hudiksvall. Den unge Lars Paul Esbjörn från Delsbo var lycklig nog att under 1820-talet få studera vid trivialskolan. Det var framför allt Lars Pauls fostermor Stina, som envist såg till att han skulle få studera. För övrigt var allmogen i Delsbo inte så intresserad av att deras söner skulle studera. Dock var det tre pojkar från Delsbo i Lars Pauls klass av nio stycken. De avlägsna socknarna Hassela, Norrbo och Bjuråker var måna om att deras söner skulle få god utbildning, ty det hade svårt få bärgning i födelsesocknen. När pojkarna inskrevs vid skolan var de i regel 6 10 år, men det var extremt undantag 1735 1749 då mer än 1/3 nyinskrivna var mer än 15 år, ända upp till 22 års gamla drängar. 1750 utfärdades en befallning till ärkestiftets präster att förhindra äldre lärlingar till skolan. Många fattiga barn kunde studera vid trivialskolan, ty de fick frikostigt understöd vid sockengången. Det nya skolhuset Det gamla skolhuset var i mycket dåligt skick, och Olof H. Forssell lyckades få ärkebiskopen Lindblom att personligt bli intresserad av att bygga ett nytt skolhus. Han besökte Hudiksvall 1813 efter att han sänt ett cirkulär till församlingarna i norra Hälsingland att bidra med pengar. De gjorde så. Inspektor Forssell och rektor Jäderlund hade arbetat fram ritningar till nytt skolhus, vilka sändes till Överintendentämbetet för godkännande. Under åren 1814-15 byggdes huset på en inköpt tomt mittemot Brunska gården mellan Storgatan och Långgatan. Hösten 1815 flyttade skolan in i huset. Kyrkoherde Olof H. Forssell talade vid invigningen den 1 oktober 1816. Det nya skolhuset, vilken Lars Paul Esbjörn studerade i, bestod av två våningar samt vind och källare. Nedre våningen innehöll böngöringsrum med förmak, tre klassrum, kök och vaktmästarerum. Övre våningen innehöll bibliotek, två klassrum, ett mindre rum samt festivitetsrum med förmak. Från 1823 användes det stora samlings- och böngöringsrummet i nedre våningen till stadens barnskola. Skolans undervisning Enligt 1820 års nya skolordning kom skolan i Hudiksvall att organiseras som en högre lärdomsskola med tyngdpunkt på latinundervisning och utbildning av kommande präster. Den skulle ha en rektor, en konrektor och tre kolleger. Därtill skulle finnas en lägre apologistskola med samma rektor och endast en lärare. 1823 slutade Lars Jäderlund som rektor och konrektorn Pehr Gustav Boivie, född i Österlövsta, Uppland, 1780, blev rektor utan konrektor. Boivie var särskilt intresserad av svenska och gav ut Försök till en svensk språklära år 1820. Men Boivie hamnade då och då i konflikt med sina lärare. Rektorn tyckte att lärarna var uppstudsiga och inte skötte lektionerna så väl. Det gick många brev av klagomål till domkapitlet. Enligt läraren Hådén var rektor Boivies språklära svår att fatta för eleverna. I denna skolmiljö vistades Lars Paul Esbjörn fem år, och det var viktiga år för honom och hans utveckling. En del år senare blev Östervålasonen Lars Landgren rektor, 1840-44, i Hudiksvalls läroverk, innan han blev kyrkoherde i Delsbo. 9 9 Claes Nylander: Hudiksvalls läroverks historia 1800-1968, Fritz Haeggström AB, Falun 2000. - 4 - - 5 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik FÖRSSELS FÖRSLAG TILL UNDERVISNING Den 23 juli 1813 lämnade Olof H. Forssell ett betänkande till ärkebiskopen med anledning om föreslagna provisoriska förändringar i skolan. Forssell betonar vikten av att eleverna lär sig grekiska, latin och svenska grammatiken. Vilket yrke eleverna i framtiden skulle få, hade de nytta av språkkunskap. Forssell beklagade att han under barndomen inte fick lära sig annan grekiska än Nya Testamentets. Inspektorn vände sig också mot förslaget att de små pojkarna måste kunna katekesen utantill för att vinna inträde i skolans första klass. Han menade att detta krav var skadligt och snabbaste vägen för pojkarna att väcka avsky för all kristendom. De kunde inte ha något begrepp om ordens mening. Är avsikten att hindra en gosses intagande i skolan förr än vid 13 eller 14 års ålder, då kan förslaget vara gott; men i annat fall hoppas jag att det icke gillas. Däremot bör eleverna under skolgången lära sig katekesen, så att när de söker till gymnasiet, de kan fullständigt besvara var och en utur katekesen framställd fråga. Dock bör ingen behöva lära sig katekesen utantill, innan läraren kort och tydligt förklarat för eleverna ordens mening. Grundsatsen i all undervisning är att om möjligt vänja eleven vid arbete på egen hand. Men om han inte förstår, så måste läraren förklara. Vid Hudiksvalls Trivialskola fick många fattiga elever studera, 30 % av alla elever. Skolkostnader för dem täcktes av enskilda donationer och frivilliga gåvor. Eftersom det fattiga borgerskapet vistades i skärgården under sommaren, var tre terminer stadgade för skolan. Sommarlovet var från midsommar till sista augusti, jullovet från 14 december till 15 januari samt en veckas påsklov. Under den mörka och kalla tiden, november februari, var skoldagen 9 12, 14 17. Övrig årstid började skolan klockan 8, onsdags- och lördagseftermiddagarna var lediga. Morgon och afton skulle alltid bön hållas och ett kapitel läsas ur Nya Testamentet. Eleverna indelades i lämpliga läxlag. Två gånger om året skulle allmän examen hållas av inspektor Forssell för att undersöka lärarnas oförtrutenhet och flit samt barnens framsteg. De elever som bäst hade utmärkt fick premieböcker, katekes eller psalmbok. Olof H. Forssell var bekymrad över att ungdomen kunde fördärvas av dåliga seder, begär och verksamheter vid dess fritid. Lärarnas undervisning och ledning räckte inte till. Det behövdes något mer. Forssell föreslog: Att så mycket ske kan förena gossarna på lediga stunder till gemensamma lekar under ett slags militäriskt befäl, som av dem själva valdes, varigenom tävlan, ordning, liv och anda kunde väckas och det skadliga förebyggas. Dessa lekar skulle bestå av gymnastiska övningar. Forssell var en föregångare till Pehr Henrik Ling (1776-1839), den svenska gymnastiken fader. Ling blev 1813 gymnastiklärare vid Karlbergs Krigsakademi, där Forssell tidigare varit lärare. Kanske hade de kontakt med varandra? Forssell var också en föregångare genom att senare forskning visar att den som idrottar också har lättare att lära sig teoretiska ämnen. Skolhuset vid Storgatan Hudiksvall, uppfört 1813-15. Foto från 1872. Hudiksvalls Museum. Eric Norelius berättelse om skolan i Hudiksvall Av Lars Paul Esbjörn har vi inte så mycket information om skolan i Hudiksvall, men däremot av hans kommande lärjunge och medarbetare Eric Norelius (1833-1916). Eric Norelius var född i Hassela och började i Trivialskolan i Hudiksvall 4 februari 1849. Staden Hudiksvall hade då 2 000 invånare, som levde på strömmingsfiske samt export av lin och finare vävnader. Läroverket var en vacker gammal låg tvåvåningsbyggnad, som låg vid huvudgatan nära rådhuset och torget. Den nedre våningen användes av stadens folkskola. Övre våningen hade en stor bönsal samt fem lärosalar för klasserna Prima, Secunda, Tertia, Qvarta och en för affärs- och handelsklassen. Innan Norelius fick börja i skolan blev han förhörd av två lärare om sina kunskaper i Luthers postilla, bibliska historien, katekesen och latinsk grammatik. Norelius som var studiebegåvad och läsintresserad godkändes och fick börja i Prima. Skoldagen började för den unge Eric med att han gick upp klockan fyra och läste läxorna. Morgonbönen var klockan sex i skolan, där eleverna turades om att stå framför klassen och ta upp psalmen. Efter morgonandakten gick eleverna till sina klassrum. Prima, första klassen, hade en stor sal med de flesta eleverna, som satt vid två långa bord på långa bänkar på vardera sidan. Mellan borden stod en kateder och stol för läraren. Forssell månade sig också om lärarna (kollegor). Den 25 november 1814 skrev han till domkapitlet och föreslog utvägar till löneförbättring för lärarna. De behövde lönetillökning. Genom de låga lönerna kunde Trivialskolan inte rekrytera kvalificerad personal och det var för litet rotation. Genom låg lönenivå stannade lärarna kvar i befattningen, för de kom sig inte för att utvecklas och söka vidare. Från sagt urminnes tider har inga andra varit kollegor här, än sådana yngre präster eller studenter, som i staden eller kringliggande socknar ägt föräldrar eller anhöriga, hos vilka de kunnat njuta födan; och därigenom har det felaktiga i nationallynnet hos ungdomen mer blivit stadgat än bortslipat. Källa: Hudiksvalls Läroverks Historia, Lund 1937, ingående i Årsböcker i Svensk Undervisningshistoria utgivna av B. Rud. Hall. Varje morgon började med läxförhör i katekes och biblisk historia. Det var alltid utanläsning, inga diskussioner eller förklaringar. Norelius tyckte det var en mycket torftig och ofruktbar metod. Så fortsatte läsförhöret i andra ämnen. Klockan 9 var det en kort frukostrast och klockan 12 en timmes middagsrast. Efter den var det sångövning för alla, som måste lära sig noterna. Från 2 till 6 var det läsförhör igen. De hade omkring sex läxor varje dag, och allt skulle läras utantill. Skoldagen avslutades med aftonbön i bönsalen klockan sex. Morgonbönerna måndag och lördag var olika. Måndag måste eleverna ge ett sammandrag av söndagens predikan. Lördagsmorgon var en domstol med bestraffning för elevers förseelser. Kunde man inte läxan eller hade svårt för sig att lära fick man stryk. Norelius tyckte att denna ständiga kroppsaga inte var bästa sättet att inpränta kunskaper, och den gjorde alltid ett pinsamt och löjeväckande intryck på honom. Norelius slapp aga, ty han hade studerat på egen hand innan han började skolan, fick dubbla läxor och blev snart uppflyttad till nästa klass. Eric Norelius berättar om sina lärare, och de var väl inte så goda pedagoger, men han var skyldig dem alla stor tacksamhet. De fel och svagheter, som eleven Norelius såg hos dem, berodde snarare på systemet än på lärarna. Däremot hade Norelius goda ord om kyrkoherde Lars Landgren i Delsbo, som besökte skolan när han var i Hudiksvall. Han hade själv varit rektor för trivialskolan i många år. Det var alltid ett nöje att stå upp och hälsa denna långe, grovlemmade man, som alltid hade några allvarsord att säga eleverna. Lars Landgren hade varit skolkamrat med Lars Paul Esbjörn i Gävle Gymnasium. - 6 - - 7 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik Examenskataloger uti Hudiksvalls Högre Lärdomsskola 1822-1823. Examenskatalogerna finns i original vid Landsarkivet i Härnösand. Efter sommarlovet i början av september återvände Norelius till skolan, där han flyttades upp till Secunda. Nu var det ett litet klassrum med bara ett bord och två långbänkar. De fortsatte med samma ämnen som i Prima, men med nya mer omfattande böcker. Nya ämnen var tyska och geometri. Liksom Esbjörn fick Norelius ängslas över de ständigt växande utgifterna. Under julferien sjöng Norelius julepisteln i kyrkan julmorgonen 1849, samt fick därefter besöka gårdarna i socknen, liksom Esbjörn, och sjunga. Han fick matgåvor värda omkring 40 kronor. I februari 1850 började Norelius i klassen Tertia, men han oroades alltmer för ekonomin. Han längtade efter att få fortsätta sina studier, men måste ta beslutet att lämna skolan. Detta var en anledning varför Norelius började tänka på att emigrera, att få studera vidare i Amerika. Vidare hade han läst i Lunds Missionstidning, där dr Fjellstedt skrev om Lars Paul Esbjörn, som 1849 hade rest till Amerika från Oslättfors i Hille, för att tjänstgöra bland de svenska immigranterna, som inte tillhörde Erik Janssons sällskap. Vintern 1850 spred sig en Amerika-feber i Hassela och sommaren 1850 utvandrade bröderna Eric och Anders samt Lars Norelius. I Amerika tog Lars Paul Esbjörn hand om Eric Norelius, så han fick studera vidare. 10 Eric Norelius föddes på gården Norrbäck i Hassela socken. Bilden nedan visar en minnessten vid gården. Foto. Alf Brorson, Torsby. 10 Eric Norelius: Early life of Eric Norelius (1833-1862), published 1934 by Augustana book concern, Illinois. Lars Paul Esbjörns berättelse om skolan i Hudiksvall Många år efter skolstudierna i Hudiksvall beskriver Esbjörn på engelska något om skoltiden i Hudiksvall. Autobiografin finns i Special Collections, Augustana College. - 8 - - 9 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik GÄVLE LÄROVERK grundat av Gustav Vasa Det läroverk eller Vasaskolan i Gävle som Esbjörn kom till 1825 hade en lång historia och tradition samt rik kultur. Gävle läroverk är Norrlands äldsta skola. År 1557 beslutade Gustav Vasa att en prästskola skulle inrättas i Gävle i samband med att en ordinarius (underbiskop) placerades i staden. Gästrikeprosten blev chef för särskilt Norrlandsstift. Gustaf Vasa var missnöjd med ärkebiskopen. Stiftsdelning föranledd av store Bispers maktlystnad eller av en åldrande konungs stegrade misstänksamhet. Genom Gustaf Vasas missnöje med ärkebiskopen och förändring av stiftsorganisationen kunde en prästskola etableras i Gävle, en skola som skulle få stor betydelse under många år. En särskild Norrlandsbiskop i Gävle fanns kvar i drygt tio år och försvann under Johan III:s tid. Förste biskopen i Gävle magister Nils (Nicolaus) Olsson (Olai) Helsingius och Gävlesonen rektorn Lars Olai Gestricius presterade från början 1557 ett mycket gott skolarbete, vilket gav skolan ett rykte att den var förmer än många andra skolor. Redan tidigt spreds goda berättelser om skolan i Gävle, men det var många byten av biskop och rektor. [Skolan] utgjordes rent av en av de främsta skolorna i riket och prisas högeligen av tacksamma lärjungar. Skolverksamheten utökades 1668, då det beslutades att det år 1640 inrättade Stockholms gymnasium skulle flyttas till Gävle. I Stockholm hade gymnasiet fört en tynande tillvaro. Med flytten till Gävle var några lektorer från Stockholm. Innan dess fanns enbart trivialskolan i läroverket. Till mitten av 1800-talet bestod läroverket av två skilda skolor, trivialskolan (lärdomsskolan) och gymnasiet. Trivialskolan var en realskola och underskola för gymnasiet, där latinet hade en stark ställning. Namnet Vasaskolan fick läroverket först 1966, som påminner om att det var Gustav Vasa som grundade skolan. Ärkebiskopen Nathan Söderblom hade föreslagit namnet 1914, då han invigningstalade vid skolan efter en större ombyggnad. Var i staden fanns läroverket? Platsen för skolan och skollokaler har växlat under seklerna. År 1816 flyttade skolan till en ny byggnad vid Gavleåns norra strand, där Esbjörn fick sin undervisning. Det var den så kallade Strömbäckska fastigheten, som inköpts och iordningsställts för undervisning. Detta skolhus låg vid N. Strandgatan, där senare Frimurarlogens ordenshus stod, i närheten av f.d. Norra skeppsvarvet. Huset bestod av en huvudbyggnad i två våningar samt två små åt västra sidan vidbyggda flyglar. En tredje våning påbyggdes. Skolan ansågs väl anpassad för undervisningsbruk och förbättrades ständigt fram till 1869 då den stora stadsbranden slukade gymnasiebyggnaden. Efter några år kunde man 1873 ta i bruk en byggnad på den plats skolan ligger idag vid Norra Kungsgatan. Läroverkshuset i Gävle 1671 1816 med ingången för gymnasiet, som disponerade husets högra hälft. Huset hade torn på 1600-talet, men det togs bort på 1700-talets slut. Huset monterades ner och flyttades till Hemlingby 1816, där det byggdes om 1838. Det finns fortfarande kvar där. Bilden är fotograferat ur Till Gefle Läroverks historia 1557 1850, Årsböcker i svensk undervisningshistoria 1944. Denna byggnad mätte 50 alnar i längd, 18,5 alnar i bredd och 25 timmersvarv i höjd. Byggnadsföretaget leddes av stadens dåvarande kyrkoherde Petrus Fontelius och lektor Olaus Aurivillius. Byggnadskronologi i urval: 1557-1569 Byggnad vid kyrkan eller Smäckbron, 1569-1669 Trivialskola vid kyrkan, 1671-1816 Gymnasiet och Trivialskolan i gemensam byggnad vid kyrkan, 1816-1869 Gemensamma lokaler vid Gavleån. Vårda det nya gymnasie- och skolhuset Ärkebiskopen hade 20 januari 1817 skrivit till skolan om vikten att vårda det nya Gymnasie- och Skol-Huset, dvs. det skolhus som Esbjörn några år senare skulle studera i. Med anledning av detta beslöts 13 februari 1817, att Lärarna noga skulle passa uppå sina lästimmar och aldrig på egen hand lämna ungdomen, vilken vid läsningens slut före läraren borde avträda. Vaktmästaren har ansvarigheten för nycklarna till lärosalarna, vilka av honom i rätt tid borde upplåtas och tillslutas. Vad rummens nyttjande till bokauktioner angick, ansågs klokast, att därom intet orda, innan ungdomen själv yppade frågan; och i händelse de kommer att fortfara, kunde hos vederbörande rum på forna stället för dem beredas åtminstone till dess att biblioteket blir flyttat. När ungdomen hunnit samlas, skulle Ephori [ärkebiskopens] brev för dem uppläsas, och tjänliga föreställningar bifogas; bland annat skulle de preveneras om mistning av stipendier och premier, i händelse av någon betydligare åverkan. Ungdomen uppmanas till något sammanskott åt vaktmästaren vid varje termins slut. Ett inventarium upprättas på husets alla lösa tillhörigheter, ju förr desto hellre, åtminstone så fort gymnasiets rektor Nils Bergsten återkommer från Stockholm. Skulle ungdomen tillhållas, att på Stallgården kasta sitt vatten, för att ej skada rappningen på murarna. Esbjörns matematiklärare Nils Johan Bergsten Nils Johan Bergsten (1759 1837) var en stor matematiker i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Och han blev Esbjörns matematiklärare. I Vetenskapsakademins bibliotek finns sju volymer handskrivet material efter Bergsten. Nils Johans farfar Nicolaus Nicolai Bergsten (1692 1763) härstammade från Hedesunda och studerade själv vid läroverket i Gävle. Därefter blev han kassör på Löfsta. Dennes son Carl Bergsten d.ä. (1725 1802) var konrektor i Uppsala och sedan lektor i Gävle. Carl Bergsten d.ä. hade börjat undervisa i oktober 1753 vid katedralskolan i Uppsala. Därifrån kallades han upp till Gävle. Tidigaste uppgiften om Carl Bergsten d.ä. vid Gävle läroverk är från 1761. Han är mest känd som rektor för den 1797 startade Brändströmska Elementarskolan och sitt premium till den yngling som inom werket utmärker sig för lyckligaste genie. Carl hade två söner, Carl och Nils, som båda blev lärare på Gävle gymnasium. Carl Bergsten d.y. (1758 1841) kom till gymnasiet som elev 1770, blev student 1773 och magister 1782 samt vikarierande rektor 1785. Carl var lektor i etik och historia, men hade svårt att sätta sig i respekt bland pojkarna. Han undervisade också Esbjörn. Under 80 år kom far och söner Bergsten att prägla läroverket i Gävle. Familjen Bergsten tillhörde under många år societeten i Gävle. Carl Bergsten d.ä. Gymnasiet (Vasaskolan) och Elementarskolan (Borgarskolan) hade nära kontakt med varandra och kompletterade varandra. Elementarskolan stod för praktisk och modern utbildning i språk och skulle förbereda eleverna för borgerliga yrken. Gymnasiet stod för den högre och klassiska utbildningen som ledde till universitetsstudier. Elementarskolans förste inspektor eller rektor var Carl Bergsten d.ä., då 71-årig pensionerad lektor i historia från Vasakolan. Han efterträddes sedan av sin son Nils Johan Bergsten, som under sin tid vid Elementarskolan fortsatte sin tjänst som lektor i matematik vid gymnasieskolan. Både fadern Carl Bergsten d.ä. och sonen Nils Bergsten var båda utomordentligt dugande män och intresserade för uppgiften. Carl Bergsten d.ä. var också medlem av Samfund Pro Fide et Christianismo sedan 1784, där han engagerade sig för att förbättra prästers predikningar. Bergstens arbete inom sällskapet ledde till det kungliga cirkuläret 27/12 1799 om predikosättets förbättring. År 1787 beskrev han den andliga situationen i Norrland. Till Samfundets hugnad vågar jag berätta, att vårt kalla Norrland är icke alldeles utan värme. Vackra gärningar är icke rara. Allmänna gudstjänsten hålls i mycken aktning. Fritänkeri anses med styggelse och törs näppeligen visa ansiktet bland hederligt folk. Bland allmogen gör de så kallade Läsare mycket uppseende. De har det gemensamt med andra sekter, att de ogillar sina lärare [präster], när de ej tro dem vara av rätta ul- - 10 - - 11 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik len; men då kronobetjäningen blivit anlitad till ortodoxins stöd och hos landshövdingeämbetet därom gjort förfrågan, har intet annat svar följt, än att folket bör lämnas i ro och njuta sina läse- och sångstunder till godo, så länge de gör sina utskylder och träder ingen människa för nära. Så tolerant är vår tid, och torde även böra vara det. Carl Bergsten d.y. Esbjörns lärare i etik och historia Carl Bergsten d.y. (1758 1841) kom till gymnasiet som elev 1770 och blev student 1773. Efter utbildning i Uppsala och magistergraden 1782 blev Carl Bergsten d.y. lärare vid Stockholms Trivial skola. Men fadern skrev till ärkebiskopen 1784 och bönade om att sonen skulle få bli lektor vid skolan i Gävle p.g.a. av sin egen ålder och mycket svag hälsa. Året efter var sonen vikarierande rektor i Gävle. Faderns hälsa räckte för ytterligare 18 år. Sonen Carl undervisade i etik och historia, och skulle fortsätta med det till sin död 1841. Han hade svårt att sätta sig i respekt bland sina elever, som kallade honom för Krullick. Esbjörn var elev till honom 1825 1828. År 1800 redogjorde Carl Bergsten d.y. för ärkebiskopen för sin undervisning. Carl Bergsten d.y. är då rektor samt lärare i historia och moral. Historiarium och Moralium Lectorn vid härvarande gymnasium undervisar ungdomen så väl i Fäderneslandets som Allmänna världshistorien, i Naturrätten och Latinska språket både genom läsning av en historisk auctor och övning i stilen. Historien läses för alla klasserna, naturrätten för de 2:ne översta, latinska auctorn för de 2:ne nedersta, och i stilen övas de av nederwsta klassen, allt efter kungliga skolordningen eller Ephori [ärkebiskopen] föreskrift, och vad företrädare i långliga tider brukat. Under föreläsningarna i ovannämnda vetenskaper brukas, jämte korta förklaringar över de ämnen som sådana behöva, den eromatiska metoden, vilken underhåller ungdomens uppmärksamhet, och medför mesta begriplighet och minneshjälp, varför och frågor blivit författade över de läroböcker, som vid undervisningen nyttjas. År 1814 lämnar dåvarande rektorn Lars Hällström en redogörelse för teologie lektorn Carl Bergsten d.y:s undervisning. Lärobok vid religionsundervisningen var Benzellii Repetio Theologica, Läraren förklarar alla symboliska, apologetiska och polemiska åsikter som reses. Efter föreläsningarna får eleverna fråga och redovisa samt anställs en kort examen. Kyrkohistorien läses efter Möllers korta begrepp därav och nyttjas här mest den eromatiska metoden, varvid ungdomen först görs uppmärksam på huvudhändelserna inom var och en till överläsning anvisad period, varefter de övriga betraktas i det förhållande, de står till dessa, såsom antingen orsaker eller följder. Repetitionerna innefattar en kronologisk översikt av det sålunda genomgångna. Schema för Gävle Gymnasium 1814 Schemat är hämtat ur Till Gefle Läroverks historia 1557 1850, Årsböcker i svensk undervisningshistoria 1944. Troligen var det liknande schema följande decennium, då Esbjörn studerade vid läroverket i Gävle. Gymnasiets arbetssätt En rapport från 1807 lämnar följande redogörelse för gymnasiets arbetssätt: Ungdomen är avdelad i fyra klasser, alla i en enda lärosal. Dessa klasser är med varandra sammanbundna i vissa ämnen, nämligen latinska och grekiska språken, teologin, historien, logiken och första grunderna av geometrin. I andra läsningar är de däremot åtskilda, så att endast de två högre klasserna lär kyrkohistorien, Davids psalmer på hebreiska, moralen och geometrin, och de två lägre är förenade i att lära hebreiska grammatiken, Justinus och aritmetiken. Vid höstterminen 1809 fördelades gymnasiet på två avdelningar, och så studerade Esbjörn sedan under 1820-talet. Först 1848 fick alla fyra klasserna varsina klassrum. Carl Bergsten d.y. var lärare vid Gävle gymnasium under 56 år. Bland det sista han gjorde var att år 1839 ge stipendium till grosshandlaren A. P. Göranssons sons avgång från läroverket till universitetet. Sonen var Göran Fredrik Göransson (1819 1900), som skulle grunda företaget Sandvik AB. På Carls gravhäll bredvid brodern Nils på Nya kyrkogården i Gävle står: Trofast wänsäll war han älskad bland menniskor, renhiertad sann christen war han täck för Gud Hvars anelete han nu färklarad skådar. Nils Johan Bergsten Esbjörns lärare i matematik och logik Nils Johan Bergsten (1759 1837) kom också till gymnasieskolan 1770, blev student i Uppsala 4 september 1772. Nils studerade matematik i Uppsala, disputerade 11 december 1776 (De scriptis veterum analyticis), fil. kandidat 5 december 1781, disputerade 11 maj 1782 (Diss. Gradualis sistens controversiam de logarithmis numerorum negativorum), fil. magister 17 juni 1782. och blev docent 15 juni 1788. Han blev lektor, en gymnasielektor av den litterata klassen, i matematik i Gävle 31 oktober 1792 och fortsatte till år 1837. Nils Johan fick en grundlig vetenskaplig bildning, men studietiden var fylld av ekonomiska svårigheter (liksom hans kommande elev Esbjörn). Han fick använda en längre tid av sina ungdomsår till privatundervisning, varvid det tog tid innan han kunde ta den filosofiska graden. Han fick gott betyg som lärare i Gävle under 36 år. Lysande forskare Nils Johan Bergsten var ledamot av 1812 års undervisningskommission och var lysande forskare inom algebran och syntetisk geometri. Bergsten är utan tvivel en av sin tids duktigaste svenska matematiker. Redan hans akademiska lärdomsprov `De logarithmis numerorum negativorum (1782 1788) röjer, särskilt i sin senare del, en betydligt skarpare blick på frågan, än vad hans lärare, den berömde F. Mallet, presterade i sin uppsats i Vetenskapssocieteten i Uppsala Nova Acta (1784). Han uttalar sig här för L. Euler och mot J. d Alembert samt kritiserar den senares definition av logaritm. Bergstens handskrifter Bergstens övriga tryckta skrifter finns i Vetenskapsakademiens handlingar samt sju handskriftsvolymer. Tre volymer om 360 tätt skrivna sidor utgör kommentarer till C. Maclaurins A treatise on algebra och A treatise on fluxions. Förutom en del förklaringar förekommer flera helt nya bevis. Bergsten skriver enkelt och väl funnet. En fjärde volym om 96 sidor innehåller en formelsamling i högre matematik, astronomi och mekanik. Om den hade blivit tryckt skulle den ha varit en god hjälpreda för matematiker. Volymerna 5 7 innehåller syntetisk geometri. Bergsten visar att han studerat R. Simsons koniska sektioner samt dennes försök till rekonstruktion av Euklides porismer. Många av Simsons satser har Bergsten försett med nya enkla bevis. Bergsten var troligen den siste av den matematiska skola, som utgick från 1700-talets störste svenske geometriker, S. Klingenstierna, och omöjligt är ej, att han lånat satser ur dennes efterlämnade papper eller att han genom muntlig tradition erhållit kännedom om Klingenstiernas metoder. Bergstens matematiska Artiklar: 1782 1788 Bergstens första skrift Dissertatio mathematica sistens controversiam de logarithmis numerorum negativorum. Avhandlingarna behandlar problemet med logaritmer av negativa tal. 1789 i ämnet geometri Om Elliptiska och Cirkelsectorer, som äro commensurabla med hela arean och tagna i Aritmetisk Progression. - 12 - - 13 -

KapITEL 4 Esbjörns utbildning, vetenskap & musik 1809 i ämnet geometri Om kroklinjers hyperboliska, paraboliska och elliptiska böjningar. 1810 i ämnet geometri Om de oändliga grenarna i vissa kroklinjer, vilkas konstruktion beror av ett givet förhållande mellan föränderliga vinklar. 1813 i ämnet geometri En lätt metod att upptäcka huvudegenskapen av den kroklinje i vilken en kropp föres när den drages till en given punkt av en centripetalkraft, som är proportionell mot någon dignitet av avståndet. 1814 i ämnet analys En händelse som förekommer vid tillämpning av Taylors teorem. 1820 i ämnet algebra Algebraiskt problem. 1833 i ämnet talteori Anmärkning vid ett problem, som är infört i 3:e kvartalet i k:gla vetenskapsakademiens handlingar 1803. Källa: Matematiker och matematik under svenskt 1700- och 1800-tal. En sammanställning av artiklar med matematiskt innehåll i Kungliga Vetenskaps Akademiens Årsböcker under tiden 1739-1849 samt en översiktlig skildring av artiklarnas författare. Ett arbete av Anders Umegård och Per Persson under 1997. Handledare och examinator var Staffan Rodhe. Matematiskt nätverk Nils Bergsten använde tydligen på Gävle gymnasium år 1800 Nils Beckmarcks lärobok i Aritmetik. Redan innan Beckmarcks död 1815 tog Olof Forssell över författarskapet av denna lärobok. Så det är troligt att Forssells läroböcker i aritmetik och algebra användes av Esbjörn i Gävle. Intressant är att Olof Forssell ju blev Esbjörns mentor både inom matematik och teologiska spörsmål. Carl August Forssell som senare blev rektor i Gävle var Olofs son. Det är ett intressant nätverk, Lars Paul Esbjörn Carl August Forssell Olof Hansson Forssell Nils Beckmarck Nils Johan Bergsten. Nils Bergsten kände säkert Nils Beckmarck De var ganska jämnåriga och matematiker. Olof Forssell var också liksom Beckmarck under en tid på lärare på Krigsakademien i Stockholm. De båda sistnämnda blev också sedermera kyrkoherdar. Beckmarck blev 1806 prost. Då tog Forssell över författandet. Lärare vid gymnasiet i Gävle Trots att Nils Johan Bergsten var en framstående matematiker och forskare ägnade sig han med full kraft åt lärartjänsten vid gymnasiet i Gävle. År 1800 redogör Nils Bergsten för sin undervisning på gymnasiet i ämnena matematik och logik. Lektorn i matematik och logik bestrider lektionerna i Logican, Geometrien, Arithmetican och Usus Globorum [troligtvis himmelsgloben som beskriver planeterna och stjärnorna]. I logik brukas Plennings kompendium i brist av tillgång på något bättre. I geometrin Euclides Elementa. I aritmetiken Beckmans lärobok för eleverna vid krigsakademin. I Usus Globorum professor Schulténs lärobok. Vid föreläsningarna i logiken nyttjas den metoden, att lektorn 1:o förklarar auctorn: 2:o används Logicans definitioner, distinktioner, regler, etc. på exempel, som till största delen hämtas ur geometrin, varigenom studium av denna senare vetenskapen för ungdomen faciliteras, 3:o vid varje ny lektion examinerar det som i nästföregående lektion förehades. I geometrin nyttjas samma metod ävenså i Usus Globorum, varvid lektorn dessutom genom globerna låter ungdomen få ett redigt begrepp om det som anförs i boken, och vänjer lärjungarna att själva nyttja globerna till upplösande av allehanda astronomiska frågor. I aritmetiken nyttjas samma metod med förklaring, att lektorn söker, så mycket tiden medger, att genom myckenheten av exempel inskärpa de aritmetiska reglerna och bibringa ungdomen färdighet i räknande. Med vanlig flit gör en discens [elev] i första och andra klasserna de framsteg, att han kan göra gott besked för de två första böckerna av Euclides Elementa och för Usus Globorum, och har dessutom någon färdighet i räknande, så att han vet hur han bör använda proportionsläran vid förekommande aritmetiska frågor, även då de är mycket sammansatta. I tredje klassen ökas framstegen med 3:dje och 4:de böckerna av Euclidis Elementa och någorlunda kunskap av Logican, vilken än vidare stadgas i 4:de klassen, där profecterna [göromål, det som skall göras] i geometrin ökas med 5:te och 6:te böckerna av Euclidis Elementa hos dem, som har någorlunda fallenhet för de matematiska studierna. Till säkrare vinnande av dessa profecter har varje klass sitt pensum, vilket en discens bör prestera för att erhålla lektorns samtycke till flyttning ur klassen. Utöver undervisning i matematik och logik engagerade sig Nils Johan Bergsten i elevernas andliga väl och ve samt att de skulle få en ny skolbyggnad, istället för den gamla träbyggnad, som var ett uselt och förfallet trähus, fullt av drag och olidligt kallt. År 1811 fick ärkebiskopen en skrivelse, som berättade om avtal mellan lektor Nils Bergsten, landshövdingen, unge Strömbäck samt rektor och kyrkoherde Johan Lundström om köp av Strömbäckska huset, en jättebyggnad som köpts till läroverkshus för 8 000 R:dr B:co. Bergsten var förmyndare för den ogifte arvingen. Fem år senare flyttade skolan till denna jättebyggnad vid Gavleåns norra strand, där Esbjörn fick sin undervisning. 1812 års undervisningskommission Nils Johan Bergsten var medlem i 1812 års undervisningskommission eller uppfostringskommitté, som arbetade till år 1817. Den skulle nydana det svenska skolväsendet. Från flertal skolor inkom skrivningar till kommissionen, så också från Uppsala domkapitel om Gävle gymnasium och trivialskola, om ekonomi, lärohus, bibliotek, läsårets längd, etc. I domkapitlets inlaga skrev brodern och lektorn Carl Bergsten d.y. att 72 skoltimmar i veckan var för mycket för eleverna, att befrielse från hebreiska icke borde medges, att särskilda föreskrifter om kroppsövningar var onödiga, att svidande aga måtte få återinföras och att i Gävle gymnasium moderna språk icke behövde läras detta emedan (hans frände) Brändströms (handelsbetonade) språkskola hade snabbkurser om ett år, medan andra skolor hade fyraårskurser. Förhållandet Bergsten och Esbjörn Man förstår att Nils Johan Bergsten var en framstående matematiker och i Lars Paul Esbjörn fick han en intresserad elev. Esbjörns bästa ämne på gymnasiet i Gävle var matematik, och av sin lärare Bergsten fick han många impulser till artiklarna i sin vetenskapliga anteckningsbok. Det troliga är att lektor Bergsten tog sig an sin duktige matematikelev Esbjörn. Och hypotetiskt talade han då även med Esbjörn om religiösa och andliga frågor, där han ju till skillnad mot teologlektorerna inte behövde vara helt bunden till Svenska kyrkans lära. Det är verkligen roligt att se hur matematikerna intresserar sig för teologiska idéer. Kanske tankar om oändligheten föder tankar om evigheten? Nils Johan Bergsten var också humanist, läste och ägde Immanuel Kant, Kritik der reinen Vernuft, 1781 (Kritik av det rena förnuftet), vilket var Kants största verk, samt intresserade sig för andliga spörsmål. På gravstenen står texten: Gudsfruktan och dygder beredde honom en glad lefvnad en säll död. Nils Johan Bergsten undervisade på gymnasiet tills han var 70 år 1829. Traktatspridarna Bergsten I början av 1800-talet var den andliga nivån låg i landet, i synnerhet i de större städerna Stockholm och Gävle. Därför kom också den engelske missionären John Paterson till Stockholm 1808, och han uppsökte den lilla herrnhutiska Evangeliska Brödraförsamlingen. John Paterson lyckades efter hårt arbete övertyga församlingen om att stifta ett traktatsällskap, Evangeliska Traktatsällskapet. Det skedde hemma hos bataljonspredikanten John Waetterdahl, som kom att spela en stor och viktig roll i sällskapet. Genom den engelske missionären fick nu Stockholm ett andligt inflytande, som spreds över landet, även till Gävle. I Gävle engagerade sig i början av 1800-talet rektorn vid gymnasiet Carl Bergsten d.y. och hans bror matematiklektorn Nils Johan Bergsten att föra ut evangeliet på gymnasiet och i staden Gävle. De kontaktade Evangeliska Sällskapets energiske sekreterare Johan Waetterdahl, att de var villiga att i Gävle sprida traktater. I gymnasielärarnas sammanträdesprotokoll för år 1816 står att rektorn utdelade traktater bland skolans elever. 1816 4/4 utdelar rektor Carl Bergsten d.y. bland ungdomen de smärre andaktsskrifter i blandade ämnen, vilka det i Stockholm varande Evangeliska Sällskapet i sådan avsikt icke länge sedan hitsänt. Också Johan Waetterdahl och Nils Johan Bergsten hade flitig kontakt, och Waetterdahl kom att sända många traktater till Nils Johan. I ett brev till Evangeliska Sällskapet 1816 berättade Nils Johan Bergsten, att han blivit omvänd genom Sällskapets traktater och att han deltog i utdelning av skrifterna samt att många människor i Gävle läste traktaterna. Många var oroade över traktaterna, både formen och innehållet. Detta var ett nytt sätt att evangelisera, och traktaterna var varken lutherska eller herrnhutiska, de var reformerta. Traktaterna väckte uppseende, så också i Gävle. Nils Johan Bergsten skrev 1816 att han icke var den ende, på vilken Sällskapets skrifter gjort en välsignad verkan genom Guds Andes nåd. Därför ville han i fortsättningen sprida traktater bland gymnasieungdomen. Det gjorde han också under de år som Esbjörn var elev på gymnasiet. Här fick Esbjörn för första gången komma i kontakt med reformerta väckelseappeller. I brevet till Johan Waetterdahl förklarade sig N. J. Bergsten ha varit en fullkomlig neolog, men fick vid ett tillfälle ett parti av Sällskapets traktater, vilka till en början icke väckte hans intresse. Först efter en tid valde han ut några berättelser, särskilt nr 5, Den fattige Joseph, och nr 29, Torparflickan, vilka han läste med den verkan, att läsningen Skakade och upplöste hela det neologiska system, som han gjort till - 14 - - 15 -

sin tro, och han kom till övertygelsen, att detta är den rätta och enfaldiga vägen till saligheten. Bibelspridaren Bergsten Missionären John Patersons andra stora uppgift i Sverige att sprida Bibeln var väsentligt svårare att genomföra och detta icke endast av ekonomiska skäl. Att sprida Bibeln var vad Paterson helst ville, ty han var bibelagenten och missionären. Det rådde en stor bibelfattigdom i landet. I Stockholm bildades 1815 Svenska Bibelsällskapet, som hade till uppgift att sprida Bibeln i hela landet, och i det kom att få stor hjälp av det Brittiska Bibelsällskapet. Vid årsmötet 1816 talade Johan Olof Wallin och framhöll att den växande bibelspridningen var ett tidens tecken. Vid bibelsällskapets möte 1823 i Stockholm var Olof H. Forssell inkallad att tala. Olof Forssell var då kyrkoherde i Hudiksvall och inspektor för dess Trivialskola, där då Esbjörn var elev. Så Esbjörn hade bibelintresserade lärare både i Hudiksvall och Gävle. Nils Johan Bergsten var också ledamot av Svenska Bibelsällskapet samt av Samfundet Pro Fide et Christianismo sedan år 1800. Det märkliga var att detta samfund påstod att det inte rådde bibelbrist i Sverige, för att förhindra bibelutgivning från England. År 1819 bildades Gefle Bibelsällskap, som under tiden 1819 1839 delade ut 3 709 biblar och Nya Testamenten. Under Esbjörns gymnasietid utdelades många biblar i Gävle. Väckelse i staden och på gymnasiet förbereddes. När Esbjörn kom tillbaka till Gävle och Hille 1835 blev han del av väckelsen fram till 1849, då han emigrerade. Under 1840-talet predikade Esbjörn många gånger på läsarmöten förlagda på gymnasiet. Esbjörns vän och medarbetare C. A. Forssell var rektor på skolan. C. A. Forssell blev gymnasiets förste fasta rektor, en tjänst som förenades med att vara prebendekyrkoherde i Hille. Innan dess cirkulerade rektorsuppdraget mellan lektorerna, så Forssell hade periodvis varit rektor redan tidigare. Esbjörn och Forssell hade känt varandra sedan skolåren i Hudiksvall 1820 1825, universitetsåren i Uppsala 1828 1832, prästtjänstgöringen i Östervåla 1832 1835, Hilletiden 1835 1849. År 1850 förenades Gefle Skola (Högre Lärdomsskolan) och Gefle Gymnasium till ett gemensamt läroverk enligt Kungliga cirkuläret 6/7 1849. Det skulle bli en rektor och läroverket skulle indelas i nio klasser. Gymnasiets rektor C. A. Forssell blev utsedd till rektor för den sammanslagna skolan. Pennalism förekom på skolan under flera sekler. Nedanstående bild är ursprungligen i Ny Illustrerad Tidning, 1872, nu fotograferad ur Till Gefle Läroverks historia 1557 1850, Årsböcker i svensk undervisningshistoria 1944. Artikeln i Ny Illustrerad Tidning är Skolminnen, troligen skriven av Esbjörns skolkamrat, vän och mångårige medarbetare C. A. Forssell. Miljön där pennalismen eller skändningen ägde rum var Försalen till Consilium i Gävle. Gävle Gymnasium Åren 1825-1828 Rektor Alf Uddholm: Under kriget 1808 1809 användes skolhuset som krigslasarett och förföll alltmer. 1816 fick man äntligen flytta in i en ny skolbyggnad nere vid ån, på nuv. Frimurarlogens tomt. Även om innanfönster saknades, så att man måste sitta i ytterrock vintertid, erhöll dock varje klass egna rum, som man kunde visa upp för kungen, Karl XIV Johan, då han den 25 september 1819 besökte skolan. Skolhuset låg nära Gävle norra varv. Grannskapet förklarar kanske elevernas påtagligt ökande intresse för teknik och matematik, även i latinskolan, som inte bara producerade blivande präster bland dem fyra biskopar utan även mekaniker, industriledare och samhällsbyggare av olika slag. Undervisning i matematik införs överallt i lärdomsskolan. I gymnasiet undervisar man även i tyska och franska. Frikyrkorörelsen i Gävle grundlades vid gymnasiet, där allmänna bibelförklaringar hölls i sollenitetssalen av läsare bland lärare och f.d. elever, vilka även ledde konventiklar. 11 Beskrivning av gymnasiet Gävle gymnasium låg sedan 1816 invid Gavleån, fram till 1869 då nästan alla hus norr om ån utplånades genom den stora stadsbranden. Byggnaden delades med Gävle lärdomsskola, som var den grundläggande skolan. Dess motsvarighet för norra Hälsingland var trivialskolan i Hudiksvall. Lärdomsskolan hade byggnadens norra del, med alla fyra klasserna i samma rum. Gymnasiet hade den södra delen med flera rum. Man gick i gymnasiet tre år. Eftersom drygt 15 nya brukade tas in per år var det totala antalet gymnasister inte mer än omkring 50. Undervisningen av gymnasiets högsta klass sköttes gemensamt av rektor och dennes närmaste man, konrektorn (nutida benämning skulle snarast vara studierektor). Gymnasiet hade flera salar, och genom ämnesuppdelning kunde det vara ganska små grupper som undervisades åt gången C. O. Roos, som gick i Gävle gymnasium, gav i vuxen ålder anonymt ut en skildring av sin skoltid i Gävle. Han var 11 år yngre än Esbjörn och gick i både lärdomsskolan och gymnasiet. Roos beskriver hur undervisningen började efter bön klockan sex, senare sju. Efter sångtimme hade eleverna långrast och måltid för läxläsning till kl 15, eller med gängse akademisk dubbelkvart 15.30. Gym- 11 Rektor Alf Uddholm skriver om Gävle Gymnasium 1801-1850 i Årsböcker i svensk undervisningshistoria 1966. nasiet var beläget söder om stora förstugan och hade två rum, åtskilda genom en brädvägg. Det större rummet till vänster utgjorde nedre coetus och bönerum, det mindre till höger övre coetus. Lars Paul Esbjörns tid i Gävle Gymnasium 21 september 1825 skrevs Lars Paul in vid Gävle Gymnasium. Skolrektor 1816 1826 var Lars Ulrik Utterström från Uppsala. En högrest något korpulent gestalt med röst och ögon som kunde injaga skräck, utmärkt duglig. 12 Näste rektor var Gustaf Winberg från Stockholm, 1826 1833, docent i historia. Rektor Winberg, en gammal ungkarl, brukade säga om sig själv, då han såg sig i spegeln: Vacker karl men super! Rektorn titulerades städse Kuttingen. 13 Om vintrarna kunde man få se gubben Winberg i klassen iklädd s.k. vargskinnsfrack med ett skärp kring livet och med fötterna inträdda i stora botforer, stulta fram till tavlan och där upprita ett matematiskt problem. Till hans olater hörde bland annat, att han gapade alldeles förskräckligt. Han var för human för att slåss det gjorde han aldrig men kunde hålla en både vältalig och rörande straffpredikan för klassen. 14 Eleverna vid Gävle Gymnasium kom i regel från Hälsingland, Gästrikland och norra Uppland. Under Lars Pauls studietid förekom det också elever från Husby Dalarna, Stockholm, Mörkö, Mariefred, Norrköping, Göteborg och Karlskrona. Esbjörn var den fattigaste av dem alla. Vid julferien gick han sockengång i Delsbo och fick bidrag till försörjningen. För att komma till Gävle från Delsbo fick Esbjörn antingen gå de 15 milen eller fått åka häst med någon av kamraterna. Det var fyra hälsingepojkar som började i gymnasiet i Gävle 1825. Det stora flertalet av utexaminerade elever studerade vidare vid Uppsala Universitet. I L. P. Esbjörns klass var det 16 elever, som började höstterminen 1825. Alla elever orkade inte studera till slutet av utbildningen. Det gjorde dock Lars Paul, trots att det i hans betyg stod att han var sämst på bärgning, dvs. uppehälle och utkomst. 12 Eleven Jonas Selggren (1826 1833) skriver om sin rektor Lars Ulrik Utterström. 13 Eleven C. O. Roos skriver om sin rektor Gustaf Winberg i Skolgång och Djeknegång, 1868. 14 Eric Samuel Ödman, som var lektor i Gävle Gymnasium 1810 1827, (sedan prost i Vendel, riksdagsman) skriver i sina Minnen om rektor Gustaf Winberg. Esbjörn blev informator i Vendels prästgård under åren 1829-1832 hos kyrkoherde Samuel Ödman. I Vendels prästgård träffade Esbjörn Amalia Planting-Gyllenbåga. De gifte sig 1836 i Vendel. - 16 - - 17 -

Gymnasiet i Gävle, lågupplöst kopia från Länsmuseet Gävleborg. Skall bytas till högupplöst bild. Esbjörns skolkamrater i Gävle Bland samtida elever märker vi Lars Landgren. Lars Landgren, född i Östervåla 17 maj 1810, var elev (1824-1827) vid Gävle Gymnasium. Landgren, som sedan 12 juni 1827 var studerande vid Uppsala Universitet, skulle sedan bli en mycket omtalad och älskad kyrkoherde i Delsbo och biskop i Härnösand till sin död 1888. 1839 blev Lars Landgren rektor för Hudiksvalls Trivialskola. Esbjörn och Landgren hade nära kontakt under åren. 15 Anders Uppström (1806-1865) från Ovansjö blev lektor vid Uppsala läroverk, professor i mesogötiska, utgav den gotiska Silverbibeln. Han lanserade också den nya indoeuropeiska språkforskningen och föreläste om allmogemålet i Ovansjö. Gustaf Leonard Sparrman (1809-1885) född i Strängnäs, av Hälsingesläkt, präst i Delsbo, Idenor och Vaksala (skolpräst). Sparrman kom att spela en stor roll i väckelsearbetet i Uppsala under 1850- och -60-talen. 1858 sade han 15 Uppgifterna om samtida elever är hämtade från Alf Uddholm: Från ärkebiskop till fakir, Gävle Vasaskola och dess elever under fem sekler (1557-1990), GEVALIENSIS, Uppsala 1996. upp sin prästtjänst samt startade en friförsamling i Uppsala. Sparrman var framför allt en skicklig predikant. Sin skoltid tillbragte den uppväxande ynglingen [G. L. Sparrman] i Gävle. Och redan därunder visade sig hans frihetskrav, mod och stridslust för vad han ansåg vara rätt och sant. Således uppträdde han kraftigt mot det råa tyranni, som på den tiden i högre klasserna utövades över de yngre. Han livade sina yngre kamrater till motstånd och efter en långvarig och hård kamp blev barbariet besegrat och en humanare riktning gjorde sig gällande. 16 Det finns skildringar om pennalism vid gymnasiet i Gävle, som de äldre elevernas sätt att ta emot en ny årsklass. De nya fick i uppgift att samla in flera korgar med kardborrar som sedan de äldre gymnasisterna gnuggade in i håret på de nya. I gymnasistföreningens protokoll (nu på universitetsbiblioteket i Uppsala) finns bland annat anteckningar om prygelstraff under perioden 1811-56. 17 16 Lars Hallén: Ur Väckelserörelsens historia del III, Uppsala med omnejd, Svenska Missionsförbundets Förlag, Uppsala 1944. 17 Rektor Alf Uddholm: Gävle Gymnasium 1801-1850 i Årsböcker i svensk undervisningshistoria 1966. Skolkamraten Carl Jakob Rydberg (1807-1899) från Gävle, lärde känna Lars Paul Esbjörn både i Gävle gymnasium och sedan på Uppsala universitet. Carl Jakob kom till gymnasiet två år före Lars Paul och ett år före Lars Landgren. Rydberg blev mycket gammal, 92 år, och var kyrkoherde i Hedesunda från 1855. Den 4 april 1898 skrev den sedan 13 år blinde kyrkoherden, med hjälp av sekreterare, till Konstantin Esbjörn i Amerika, vilken samlade uppgifter om sin far Lars Paul, att han minns att skolkamraten Lars Paul Esbjörn var mycket mild i gymnasiet i Gävle. Han lyckades mildra de äldre gymnasieelevernas grymheter, förnedring och mobbning i nollningen av de nya eleverna. Lars Paul deltog inte själv i någon nollning. Det minns jag, att han vid uppflyttningen från skolan till gymnasiet ej ville underkasta sig den nesliga och stränga, man kunde säga tyranniska subordination, som då och en lång tid förut varit rådande emellan eleverna på nedre av dem på övre avdelningen i gymnasium utan arbetade han på att upphäva eller åtminstone förminska densamma, vilket och lyckades honom med tillhjälp av likasinnade kamrater. Under 1860-talet kom Rydberg och Esbjörn att åter samarbeta som kyrkoherdar i gränsande Hedesunda och Östervåla. Ferdinand Tollin (1807-1860) var ett universalgeni, som tecknade mycket i skolan, varvid hans studier blev lidande. Blev karrikatyrtecknare i Stockholm, vistades i Dresden och Schweiz, samt gjorde konstruktionsritning för sedelmaskin och flygplan. Rikt begåvad men karaktärslös och överspänd (Sv. Biografiskt lexikon). Johan Fredrik Ehrnström (1810-1878) var mycket duktig i skolan, blev kyrkoherde i Österfärnebo, folkskolinspektör 1864-1868, samt författade läroböcker i svenska, latin och räkning. Johan Jacob Risberg (1809-1863) blev präst i Åkerby, komminister 1859 efter 27 år som pastorsadjunkt. Han var renlärig och pedantisk. Carl Fredrik Sjöström (1811-1882) blev Gävle skolas siste konrektor (ställföreträdande rektor och administratör), prost i Ockelbo, samt grundade Gävle missionsförsamling. Han skrev läroböcker i språklära och räkning. Carl Julius Lénström, född 1811 i Gävle, död 1893 i Västerlövsta. Lénström blev efter prästvigning och pastoralexamen 1842 lärare i kristendom, logik, psykologi och svenska språket vid Ateneum i Gävle och lektor 1843 vid Gävle gymnasium. 1845 blev han kyrkoherde i Västerlövsta och prost 1849, teol. dr. 1860 och fil. jub. dr. 1883. Han var mycket produktiv som författare samt nära brevvän till rektor Selggren. Lénström skrev ordbok över Hälsingedialekten. Han företrädde Gävle gymnasium vid flera högtidliga tillfällen, höll tal i ärkestiftets bibelsällskap 1850 samt höll föredrag vid prästmötena i Uppsala 1859 och 1865. Lénström skrev noggranna berättelser till prästmötena om församlingslivet i Västerlövsta, och berättade särskilt om väckelsen, läsarna och frikyrkogenombrottet. Han hade en öppen attityd till de frikyrkliga kolportörerna och besökande predikanter. Lénström och Esbjörn kom att åter samarbeta under 1860-talet som kyrkoherdar i samma kontrakt, Fjärdhundra. 18 Carl Adolph Forssell (1807-1869), son till Olof Forssell, som var kyrkoherde i Hudiksvall 1808-1824 och Östervåla 1824-1838. Carl A. Forssell var matematiklektor och förste fasta rektor (1850-1853) i Gävle gymnasium och den siste prebendekyrkoherden i Hille. Carl Adolf Forssell och Lars Paul Esbjörn var under många år medarbetare i väckelsens tjänst. 19 Sven Norell (1809-1872), son till prosten Sven Norell i Norrala, prästvigdes, blev komminister och rektor för Söderhamns stadspedagogi, som 1861 blev lägre elementarläroverk. Sven Norell betroddes med många uppdrag. Jonas Gavell (1803-1881), bondson från Arbrå, far till Delsbostintan Ida Gawell-Blumenthal. Henric Bergman (1807-1858), son till riksdagsman Carl Bergman i Järvsö, blev regementspastor vid Hälsinge regemente. Lyckligt begåvad, samvetsgrann, nitisk, i vandel föredömlig. Farfarsfar till filmregissören Ingmar Bergman. Efter Esbjörns tid på Gävle gymnasieskola kom bl.a. Carl Oscar Roos (1819-1882), väckelseman i Uppsala och kyrkoherde i Tierp; Göran Fredrik Göranson (1819-1900), grundade Sandvikens järnverk och samhälle; Carl Reinhold Axel von Post (1817-1906), stiftade 1855 Gefle Missionsförening och senare Gävle Evangeliskt-Lutherska Missionsförening; Anders Wiberg (1816-1887), ledare för Sveriges baptister; Gustaf Erik Stolpe (1833-1901), grundade musikskolan Augustana Conservatory i Illinois, USA; Hans Jakob Lundborg (1825-1867), grundade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen; att studera vid läroverket. Att Gävle läroverk fostrade och utbildade många elever, som engagerade sig i väckelsens och frikyrkans tjänst, berodde nog på att det fanns ingen domkyrka som kastade sin skugga över läroverket. 18 Lars Otto Berg Ragnar Norrman: Fjärdhundra kontrakt 1593 1991, Uppsala stifts herdaminne, Uppsala 1997. 19 Läs vidare Hans Lindblad: Esbjörns mentor och tidiga kontakter. - 18 - - 19 -

Lars Paul Esbjörns berättelse om livet i gymnasiet i Gävle XLM_Dia 29915 Akvarell av Ferdinand Tollin (mitten av 1800-talet). Gavleån med Norra varvet, Gymnasiet m m. Bl a publicerad i Vinden tände staden av Helmer Viklund och Ture Karlström (1968). Lågupplöst bild som skall bytas från Länsmuseet Gävleborg. År 1816 flyttade Gävle gymnasium in i den nyrenoverade byggnaden vid Gavleån. År 1849 sammanslogs Gävle skola och Gävle gymnasium till ett läroverk. År 1869 brann byggnaden ner. På tomten byggdes frimurarhuset som fortfarande står kvar. Läroverket fick en ny byggnad vid Esplanaden (inrymmer idag gymnasieskolan Vasaskolan) som invigdes 1873. Källa: Från prästskola till jazzmusik. Vasaskolan under sex sekler av Alf Uddholm (Opuscula Regii Gymnasii Gevaliensis 1). Betygskatalog 1825 1828 Enligt rektor Alf Uddholm, som har forskat och skrivit om Gävles Vasaskola och dess elever under fem sekler, har det ingen betydelse om betygen är skrivna med versaler eller gemener. Olika lärare skrev olika. Betygsuppgifterna är hämtade ur Gävle gymnasiums betygskatalog. Under de sex terminerna i Gävle Gymnasium hade alltid Lars Paul Esbjörn bäst betyg i matematik (saknas betyg från höstterminen 1827). Esbjörn tillhörde de främsta eleverna i klassen, men betygen sjönk något för honom mot slutet. Däremot var han hela studietiden etta i matematik. De tre första terminerna var Lars Paul Esbjörn också bäst i teologi, hebreiska, grekiska, latin, levande språk, historia och filosofi. I levande språk utexaminerades Lars Paul som nummer två samt som nummer tre i teologi, de klassiska språken samt historia. Lars Paul hade språkbegåvning, vilket skulle visa sig senare i livet. Kanske bekymren för uppehället drog ned hans betyg något. Dock erhöll Lars Paul genistipendium, dvs. Bergstens stipendium till lyckligaste geni (bästa studentbetyg). 20 20 Carl Bergsten d.ä. (1725-1802), mest känd som rektor för den 1797 startade Elementarskolan och för sitt stipendium till den yngling som inom werket utmärker sig för lyckligaste genie. - 20 - - 21 -

Betygskatalog 1825 1828 L. P. Esbjörns betyg 1825 1826 1826 1827 1828 HT VT HT VT VT Allmänt vitsord om flit b b b b b Theologi o kyrkohistoria aa aa ab bb bb Hebreiska bb cc ba bb bb Grekiska bb bb ba bb bb Latin aa ab bb bb bb Levfande språk cb ba aa bb bb Historia och Geographie bb bb bb bb bb Mathematik ab bb ab bb ba Philosophie ab ab ab bb bb Seder och uppförande a a a b a Bergning d d d d Betygskatalogerna finns hos Landsarkivet i Härnösand. UPPSALA OCH DESS UNIVERSITET När Lars Paul Esbjörn studerade vid Uppsala universitet åren 1828-1832, hade staden Uppsala omkring 5 000 invånare. Staden Uppsala låg inom de gamla stadsmurarna (mellan dagens Kyrkogårdsgatan, Skolgatan och Kungsgatan). Under trettio år (1830-62) var Robert von Kraemer landshövding. För att komma till Uppsala från Stockholm fick man resa med ångbåt på somrarna och diligens på vintrarna. Ångbåtsresan på Mälaren och upp i Fyrisån tog 6 8 timmar, vinterns diligensfärd tog 8 10 timmar och var både kallare och dyrare. I huvudstaden Stockholm utmålade man Uppsala som en bortglömd och konservativ landsortshåla, och agiterade därför att universitetet skulle flyttas till Stockholm. Denna kamp för var universitetet skulle ligga pågick i femtio år. Den svenska romantiken hade fått sitt centrum i Uppsala med historikern och författaren Erik Gustaf Geijer (1783 1847), författaren Per Daniel Amadeus Atterbom (1790 1855) och historikern Vilhelm Fredrik Palmblad (1788 1852). Geijer var centralgestalten i Uppsala. Han var också rektor för universitetet (1822, 1830, 1836, 1843-44), teolog och tonsättare samt medlem i Götiska Förbundet. När han 1838 offentligt lämnade konservatismen och blev liberal, fick det stor betydelse för Uppsala. Innan hade den romantiska idealismen dominerat vid universitetet. Det Goda, det Sanna och det Sköna var målen för all vetenskap, vilket innebar att naturvetenskaperna hade det trångt. Dock upplevde Uppsala Universitet en storhetstid 1810 1850. Uppsala Universitet 1828-1832 13 Studentexamen avlades i Uppsala genom att juni 1828 lämnade Lars Paul gymnasiet i Gävle för att studera vid Uppsala Universitet. Esbjörn förhördes av filosofiska fakultetens dekanus, som examinerade honom. 1831 blev det förändring i stadgarna att inte enbart dekanus ensam skulle ansvara för examinationen, som kunde bli godtycklig. Nu skulle filosofiska fakultetens yngre lärare tentera studenten var och en i sitt ämne. Ända till år 1864 skedde studentexamen på detta sätt vid universitet, då examinationen överfördes till läroverken. 21 Esbjörn är antecknad som student i Uppsala 19 juni 1828, Gästrike-Hälsinge nation. För att kunna studera vidare måste Lars Paul få viss försörjning. 1828 blev han informator för tre söner till brukspatron Pehr Strömbäck på Oslättfors bruk utanför Gävle. Redan som 20-åring predikade Lars Paul på Mikaelidagen 1828 i Oslättfors kyrka. Följande år då han studerade i Uppsala var han under sommarferierna informator i Vendels prästgård. Esbjörn måste ha bott kvar i Vendel till 20 mars 1832, då kyrkoherde Samuel Ödmann skriver flyttningsbetyg till Uppsala. I betyget står att Esbjörn kom till Vendel från Gävle 1831. Han är känd för en Christlig vandel och till äktenskap ledig. I Vendels prästgård träffade Lars Paul Amalia Maria Lovisa Planting-Gyllenbåga. De gifte sig 12 juni 1836 i Vendel. Lars Paul hade en mycket fattig och enkel bakgrund, Amalia var av adelssläkt. 21 Karin Johannisson: Levande Lärdom Uppsala universitet under fem sekler, Uppsala universitet 1989. Esbjörns första fru Amalia Maria Lovisa var av den adliga ätten Planting- Gyllenbåga. Joen Planting kom från Prag och bosatte sig i Uppland omkring 1610, där han blev militär och erhöll sex gårdar efter förläning. 1637 blev han adlad och gifte sig med Marta von Maydell av mecklenburgsk släkt. Femte släktled efter Joen Planting och Marta von Maydell var Vilhelm Fredrik Planting-Gyllenbåga (1762 1824) på Edeby i Rasbokils socken i Uppland. Vilhelm Fredrik var också militär. Han gifte sig 1792 på Taxnäs i Fröslunda socken med Maria Gustava Hedman (död 1826). Vilhelm och Maria fick åtta barn, varav Lovisa Amalia Maria var den sjunde. Efter makens död 1824 bodde Maria två år hos äldsta dottern Charlotta i Tystberga prästgård, där hon dog 1826. Barnen var: Fridolf Vilhelm (1795 1796); Charlotta Vilhelmina Gustava (1799 1881) blev först stiftsjungfru och sedan prästfru till Carl Peter Christiansson (1791 1876) i Överjärna församling, Strängnäs stift i Södermanland; Abraham Vilhelm (1800 1840-talet) militär i Stockholm och Uppland; Hedvig Constantia (1803 1804) i Stockholm; Fritz Georg (1805 1883), född i Stockholm, död i Skåne, militärmusiker; Jakob Mauritz (1806 1877), född i Stockholm, blev gruvdisponent i Värmland genom giftermål 1836 med Gustava Fredrika Sjöstedt (1810 1837), under 1860- talet kom Lars Paul Esbjörn ha flitig kontakt med denna familj i Filipstad; Vid sekelskiftet 1800 bestod studenterna till 30 % av prästsöner, vilket minskades nu under 1800-talet. Ökning skedde av söner till ofrälse ståndspersoner, medelklassen samt adeln. Bondpojkar blev inte fler och Lars Paul Esbjörn med sin fattiga bakgrund var mycket ovanligt. Tidigare hade många minderåriga med hjälp av informatorer studerat vid universitetet. År 1800 var 9 % av studenterna under femton år, när Esbjörn studerade var de minderåriga borta. Fortfarande under Esbjörns studietid blev många studerande präster, eftersom också läroverkslärarna var prästvigda. Kyrka och stat började alltmer åtskiljas, läroverkslärarna lät sig inte prästvigas, och det blev mindre attraktivt att bli präst. Det blev prästbrist, vilket Esbjörn påpekar i sina brev under 1860-talet. Före 1806 hade prästutbildningen bedrivits vid stiftens gymnasier och katedralskolor, inte vid teologiska fakulteten. Trots att Uppsala universitet under lång tid haft teologisk fakultet jämte juridisk, medicinsk och filosofisk. 1806 inrättades ett teologiskt seminarium, där praktiska övningar skedde i kateketik, homiletik och kyrkorätt. Det behövdes endast en termins universitetsstudier innan detta seminarium. Seminariet hade en alltför praktisk inriktning, varvid år 1831, under Esbjörns studietid, prästutbildningen integrerades med den teologiska fakulteten. Då inrättades också den s.k. dimissionsexamen. 1813 infördes den s.k. präst- eller pastoralmedicinen. Skälet var den usla läkarvården på landsbygden. Prästerna skulle genom flera terminers medicinsk utbildning kunna hjälpa kroppsligt sjuka sockenbor till hälsa. Prästerna hjälpte ju dem andligt och själsligt. 34 stycken prästmedicinare utbildades varje år och det fungerade väl ett par decennier. Präststuderanden tyckte att det var väl mödosamt att också studera medicin, så denna inrättning försvann. Esbjörn behövde inte läsa medicin. Under Esbjörns tid vid universitetet dominerade katederföreläsningen som undervisningsform, den hade t.o.m. sin storhetstid med sådana lärare som Erik Gustaf Geijer, medicinaren Israel Hwasser och botanikern Elias Fries. Vid mitten av seklet sjönk undervisningsintresset för att kommande decennier bli katastrofalt lågt. Källor: Sten Lindroth, Uppsala Universitet 1976, Karin Johannisson, Levande Lärdom 1989, Carl Frängsmyr, Uppsala Universitet del 2 2010. Lovisa Amalia Maria (1810 1852) var stiftsjungfru i Vendel, där hon träffade Lars Paul Esbjörn och 12 juni 1836 gifte de sig med varandra. Genom Lovisa Amalias tidiga död i Amerika gifte Esbjörn om sig, först med Helena Catharina Magnusson (1827 1853), och efter hennes död med hennes syster Gustava Albertina Magnusson (1833 1925). Systrarna Magnusson var födda i Hestrahult Sund, Österbymo, Östergötland. Gustava Sofia (1812 1880), stiftsjungfru, ogift, död på Danviken vid Stockholm. De tre systrarna Charlotta Vilhelmina, Lovisa Amalia och Gustava Sofia var stiftsjungfrur. 22 22 Stiftsjungfru var en ogift fröken av adlig ätt, som var inskriven i så kallat jungfrustift, Vadstena adliga jungfrustift, som var en utbildnings- och försörjningsanstalt för adliga jungfrur. Jungfrustiftet ombildades 1822 till pensionsfond och förvaltningen övertogs av riddarhusdirektionen, som varje år delade ut smärre årliga pensioner till adliga damer. Så Amalia var inte endast en piga i Vendels prästgård, utan mer av sällskapsdam. Troligen kom Amalia till Vendel som 14-åring, när hennes far dog 1824, ty hennes mor flyttade då till äldsta dottern Charlotta i Tystberga prästgård och bodde där tills hon dog 1826. - 22 - - 23 -

Lars Paul Esbjörn vid Uppsala Universitet Av universitetets kataloger att döma var Esbjörn närvarande höstterminen 1830-vårterminen 1831 (han var då recentior och den senare terminen Rydénsk stipendiat) samt vårterminen 1832 (som junior). Att han skrev in sig i slutet av våren 1828 och sedan tycks ha hållit sig borta några terminer är inget konstigt. Det var vanligt att man gjorde så. Det kunde t.ex. vara lättare att få informatorsplats om man var student vid universitetet. Det var dyrt att ligga vid universitetet, och i synnerhet för Esbjörn som var mycket fattig. Det var ett vanligt mönster att universitetsstuderande var privatlärare. Arkivarie Johan Sjöberg, Uppsala Universitets arkiv, 10 februari 2011. I Gestrike- & Helsinge Nations akter finner vi i ett protokoll från 23 november 1830 2, att Esbjörn är en av 15 stycken som får ett stipendium. Esbjörn behövde detta stipendium för att kunna studera. Närvarande i nationen höstterminen 1830 var 48 stycken inklusive Esbjörn, som var recentior. I 2 i protokollet den 23 maj 1832 står det att Esbjörn hade mycket stadgat uppförande och mycket god flit. Under vårterminen 1832 är Esbjörn antecknad som närvarande junior. Det fanns två seniorer honorarii, två kuratorer, sju seniorer, 18 juniorer (inklusive Esbjörn, Lénström och Landgren), samt 26 recentiorer. Matrikel vid Gästrike-Hälsinge Nation 1828. - 24 - - 25 -

Lars Paul Esbjörn studerade teologi vid Uppsala Universitet med syfte att bli präst i den svenska kyrkan. Från 15 juni 1831 finns seminariebetyg av teologie professorn Carl G. Rogberg. Studiosus av Gestrike Helsinglands Nation Lars Paul Esbjörn har efter föregående approberad [godkänd] inträdesexamen och gillat skriv-prov deltagit i Seminarii homiletiska [predikokonst] övningar höstterminen 1830 med 2ne efter givna dispositioner författade predikningar, för vilka han erhållit ett approbatur [godkänd] och ett n s laude approb [icke utan beröm godkänd] och vårterminen 1831 med predikoutkast av vilka ett undfått betyget facile admitt [med tvekan godkänt] och 2ne blivit approberade [godkända] samt med ett approberat [godkänt] skriftetal. Genom dessa övningar samt dessutom anställda förhör och prov har bemälte studiosus befunnits förtjäna allmänna vitsord: För predikoskrifning Approbatur [godkänd] För predikodeclamation facillime admittitur [med tvekan godkänd] För kunskaper i pastoralteologin och kyrkoerfarenheten Approbatur [godkänd] För skicklighet i kateketiken [undervisning] Approbatur [godkänd]. 1831 infördes teoretisk teologisk examen, vilket Esbjörn inte avlade. Alltså har hans studiegång gått snabbare. Intyg i praktisk teologi 1832 Esbjörn anmälde sig till prästexamen vårterminen 1832 efter att ha avlagt predikoprov i Vaksala. Han bodde då liksom Nils Åkerberg från Roslagen i änkefru Brundins hus i Fjärdingen. Uppsala Universitets rektor O. Kolmodin skriver betyg (Akademiskt Testimonium) för Esbjörn vid examen i praktisk teologi 29 maj 1832. Efter vederbörligt undergången studentexamen vårterminen 1828 har han skrivits in som civis academicus och sedermera vistats här trenne lästerminer. Mycket stadgat uppförande, mycket god flit. Prästexamen 1832 Gästrike-Hälsinge Nation Uppsala Seminarium i predikokonst 1831 Den 9 juni 1832 avlade Esbjörn prästexamen tillsammans med 12 andra teologie studerande. 1. Betyg av docenten Felix Sjöstedt i Exegesi S Vet Test [bibelvetenskap i Gamla Testamentet]: Non sine laude approbatur [icke utan beröm godkänd]. 2. Betyg av professor Knös i Theol pastorali: [samma betyg som 1]. 3. Betyg av professor Thorsander in Theol Dogm morali et Symbolica: Cum laude approbatur [med beröm godkänd]. 4. Betyg av professor Fahlcrantz in Praenot Theologicis [förkunskaper i teologi]: [Samma betyg som 3]. Esbjörn hade bästa betyg av de utexaminerade. Den 11 juni 1832 ordinerades dessa prästkandidater till präster av ärkebiskopen Carl von Rosenstein i Uppsala domkyrka. Nästa sida följer Esbjörns diplom från examen. - 26 - - 27 -

Vetenskapliga studier Sam. Rönnegård skriver i sin bok om Esbjörn: Han fann kyrkohistorien vara den torraste och onyttigaste disciplin. Men detta berodde, menar han, på att man bara byggde på kompendier, innehållande händelser och årtal, utan så mycket som ett ögonkast i källorna. Den 11 juni 1832 blev han prästvigd i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Carl von Rosenstein. Trots den korta studietiden voro betygen mycket vackra, särskilt i naturvetenskaperna, som också äro betygsatta. 23 Esbjörn var naturvetenskapligt intresserad, men jag har inte funnit några belägg i Uppsala att han studerade sådana ämnen. Under Esbjörns tid vid universitetet hade de naturvetenskapliga ämnena som fysik och kemi låg status, vilket också kan förklara varför Olof H. Forssell svängde från matematik och astronomi till teologi och präst. Däremot kunde universitetsämnet biologi samspela med de romantiska idealen de första decennierna under 1800-talet. Linné hade blivit ett nationalhelgon och botanikern och mykologen (läran om svampar) Elias Fries tolkade naturen som en spegel av den gudomliga anden. Kärleken till Gud var viktigare än mikroskopet, vilket också stämde för Forssell och Esbjörn. Ämnet medicin hade också en hög status med professorn Israel Hwasser, som lärde att Sjukdom är självförstöring. Eftersom den är självpåtagen kan den bara botas genom gudomligt ingripande. Läkarens roll är att underlätta och förbereda läkeprocessen; hans moraliska eller religiösa uppgift är lika viktig som det praktiska hantverket. 24 Esbjörn var också språkbegåvad. I sin vetenskapliga anteckningsbok skriver han av en fransk vetenskaplig encyklopedi. När och var lärde han sig franska? Den 15 april 2008 frågade jag forskaren Carl Frängsmyr, Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet: 1. Hur viktigt var franska språket som universitetsspråk under denna tid? 2. Kunde L. P. Esbjörn utöver teologi läsa andra ämnen på universitetet? 3. Hur vanligt var det vid denna tid att präster också var lärda i vetenskapliga ämnen? 1. Franska var inte alls viktigt som universitetsspråk vid denna tid. Fram till mitten av 1800-talet rådde en latinkultur, som levde kvar sedan äldre tid. De flesta avhandlingarna skrevs på latin, men svenska var det vanliga föreläsningsspråket. Av de moderna språken var tyskan avgjort viktigast, även om fran- 23 Handlingarna i EPD arkiv Esbjörn-papperen i Denkmann Memorial Library, Rock Island, Illinois. 24 Carl Frängsmyr: Uppsala Universitet 1852-1916, del 2, Uppsala Universitet 2010. skan så småningom gjorde vissa inbrytningar. Engelskan stod helt i skuggan av både tyska och franska. 2. Ja visst kunde han det! Reglerna var lite lösare i början av 1800-talet, men från 1877 infördes den s k teologicofilen, vilket innebar att man var tvungen att gå en förberedande kurs vid den filosofiska fakulteten för att över huvud taget kunna beredas tillträde till den teologiska fakulteten. Notera dock att prästutbildningen först 1831 kopplades till de teologiska fakulteterna, dessförinnan bedrevs den av stiften. 3. Prästerna representerade definitivt dåtidens bildade subkultur. Det var mycket vanligt att präster var lärda och utgav skrifter och avhandlingar av olika slag. Studiekamraten och prästkollegan Lénström Carl Julius Lénström (1811-1893), som hade studerat vid Gävle gymnasium 1825-1828, samtidigt med Lars Paul Esbjörn, började också vid Uppsala universitet 1828 vid Gästrike-Hälsinge nation och stannade kvar till 1842. Olle Nilson ger i sin bok Bläckhornets fånge Carl Julius Lénström en beskrivning om hur universitetsstudier kunde vara under denna tid. De två första åren i Uppsala var fyllda av studier och tentamina. Först blev det nationalekonomisk examen för gubben Rabenius. Lénström anmärker att en av kamraterna hade mage att besvara professorns frågor på Tierpsdialekt! Därpå skulle Lénström författa uppsatser på latin för Törneros och bege sig ut i naturen och leta blommor med Sillén. Våren 1832, mitt i tentamensperioden, kallades han till studentexercis. De flesta övningarna slapp han dock undan eftersom han kände kaptenen. Därefter blev det moralfilosofi för Grubbe och teoretisk filosofi för Atterbom, latin för Lundewall, grekiska för Höjer, orientaliska språk för Sjöbring, historia för Geijer (den berömde Erik Gustaf Geijer), statistik för Kolmodin, isländska för Schröder och som sagt botanik för Sillén. Till detta ska läggas ämnena astronomi, fysik, kemi och matematik. Det var spännvidd på studierna! Om morgnarna använde Lénström mjölk för att lösa upp sina ihopklibbade ögonlock. I juli 1833 promoverades han med lagerkranskröning. Då fanns modern och systern på plats som stolta vittnen. 25 Till skillnad mot Esbjörn försökte Lénström göra en akademisk karriär. Han var på god väg med flera examina, undervisning som lärare och mycket produktiv som för- 25 Olle Nilson: Bläckhornets fånge, Klippt & Sagt förlag, Heby 2011. fattare. 1831 disputerade Lénström på avhandlingen De arte romantica observations, 1833 blev han filosofie magister, 1834 teologie kandidat, 1836 docent i litteraturhistoria, 1837 lärare i estetik, 1838 förste kurator vid Gävle-Hälsinge nation, 1839 disputerade för teol. kand., 1841 översätter och introducerar han Pusjkin i Sverige, 1842 prästvigs han och avlägger pastoralexamen. Åren 1839-40 tryckte och utgav Lénström en litterär tidning, EOS, där han påtalade missförhållanden vid universitetet och fick professorerna emot sig. Han gjorde också bort sig genom att publicera osignerade och berömmande artiklar av Carl Jonas Love Almqvist. Almqvist berömde sig själv och man fick intrycket att Lénström skrivit artiklarna. Det upptäcktes och Lénströms framgång som akademiker var slut. Docent Torgny Nevéus skriver om Lénström i en festskrift 2007 i Uppsala. Utan tvekan hade Carl Julius Lénström goda utförsgåvor. Han hade en receptivitet som var enastående. Inom de humanistiska och teologiska områden som intresserade honom även en vidsyn för det som rörde sig i tiden, internationellt sett. Han hade en stor snabbhet och var tillika en administrativ begåvning; därom vittnar hans arbete med EOS, som än i dag måste fylla en iakttagare med stor beundran. Särskilt var han flitig som författare, vilket skapat hans egenart, eftersom hans kritik ofta kännetecknas av uttrycksfullhet och skärpa. / / Som den senare litteraturforskningen övertygande visat var hans litteraturhistoriska arbeten och även antologier i visst avseende pionjärarbeten. En svaghet hos Lénström var att hans bedömningar inte alltid är präglade av en helhetssyn. Lénström flyttade hem till Gävle 1842 och blev först t.f. lektor vid Ateneum realskola i kristendom, psykologi, logik och svenska språket. Året efter blev han filosofie lektor vid Gävle gymnasium. År 1845 sökte Lénström kyrkoherdetjänsten i Västerlövsta och tillträdde 1846. I denna tjänst verkade han sedan som sann lutheran i 47 år. Åren 1863 1870 fick Esbjörn och Lénström åter samarbeta i samma kontrakt. Esbjörns första plats i Östervåla 1832 Efter prästvigningen 11 juni 1832 fick Esbjörn sin första tjänst som pastorsadjunkt hos kyrkoherde Forssell i Östervåla. Östervåla låg 5 mil norr om Uppsala i landskapet Uppland strax söder om Dalälven. De tre kyrkoherdarna och Gudsmännen Forssell, Dillner och Esbjörn kom att få stor betydelse för Östervålas andliga väl under nästan fem decennier vid mitten av 1800-talet. Som präst skulle naturligtvis den unge Esbjörn predika. Esbjörns första predikan 1832 i Östervåla Innan Esbjörn predikade första gången i Östervåla som kyrkoadjunkt, hade han predikat i Oslättfors kyrka 1828, i Delsbo 1830, i Vendel 1831 och Vaksala 1832. Första predikan i Östervåla var Fjärde söndagen efter Heliga Trefaldighet. Det var en grundlig predikan på 3 200 ord. Esbjörn trodde naturligtvis på Gud och hade under skoltiden i Hudiksvall haft en stark andlig upplevelse, när han konfirmerades för dåvarande kyrkoherden i Hudiksvall, Olof Forssell, nu Esbjörns arbetsgivare i Östervåla. Min rörelse var så stor, att jag raglade lik en drucken, då jag gick till kyrkan, sade den unge Esbjörn. Men först 1839 blev Esbjörn pånyttfödd (frälst, omvänd), Joh. 3:3-6, genom kontakten med metodistmissionären i Sverige, George Scott. Som många präster var Esbjörn lagisk i sin predikan, men efter omvändelsen blev det andligt liv och nåd i förkunnelsen. Då hade han fått en ny kraft i sin förkunnelse och många blev omvända genom hans predikningar. 26 Esbjörns skrivna predikningar finner vi hos Special Collections i arkivet hos Augustana College, Illinois, USA. Esbjörn inledde sin första predikan med att läsa ur Jesus Syraks Vishets bok 18:21. Straffa dig först själv, förr än du dömer; så skall du nåd finna, då andra straffade varda. I 2000 års bibelöversättning lyder texten: Pröva dig själv innan domen faller, så får du förlåtelse i räkenskapens stund. Syraks bok tillhörde inte de kanoniska böckerna utan apokryfiska böcker, som inte fanns med i 1917 års bibelöversättning. Det var ett modigt steg av den unge Esbjörn att börja med text ur Syrak. Peter Fjellstedt skriver i sin inledning till bibelförklaring över Syraks bok: Det är en nyttig bok för menige man: ty häruti vinnlägges, att göra en man, besynnerligen en husfader, gudfruktig, from och snäll; huruledes han skall skicka sig emot Gud, Guds ord, präster, föräldrar, hustru, barn, egen kropp, ägodelar, tjänare, grannar, vänner, fiender, överhet och var man, så att man väl måtte kalla henne en bok om hustukt eller om en from husfaders dygder, vilket ock den rätta andeliga tuktan är och kallas skulle. Esbjörns predikan handlade om hur vi skall leva ett helgat liv som kristna i förhållande till Gud, våra medmänniskor och oss själva. Vi skall först och främst pröva oss själva för att komma fram till rätt och full självkännedom. Det handlar om moral och etik. Esbjörn ger oss levnadsregler och börjar sin predikan med följande: 26 Bror Jonsson: Dellbon som grundade ett kyrkosamfund i USA, Vår Hembygd nr 6, Östervåla 1983. - 28 - - 29 -

Denna den vise Syraks lära har i alla tider av var och en, som tänkte över människonaturen och dess egenskaper, varit ansedd såsom en huvudgrund för sammanlevnaden med människor. Den har av den ena varit betraktad såsom en på nödvändigheten grundad förnuftets föreskrift om inskränkning i sin egen frihet, för att ge rum åt andras. Av en annan har denna lära ansetts såsom en given följd av den i vår själ nedlagda lagen om sant och rätt, som oåterkalleligen bjuder hur vi, för att värdigt uppfylla vår bestämmelse, skall förhålla oss emot oss själva och nästan. Av oss däremot, som är Kristi efterföljare och lärjungar oss, som erkänner och tror den heliga Skrifts Gudomliga ursprung av oss bör och måste denna lära anses och vördas såsom ett Guds omedelbara bud till oss och alla människor, innehållande huvudsumman av kristlig levnadsvishet, kristlig självprövning och självkännedom, kristlig tålamod med andras svaghet eller ofullkomlighet. Vi anser ock detta bud såsom sådant, nämligen såsom Guds eget bud, ty det står i nogaste sammanhang med kristendomens övriga huvudläror och i synnerhet med den höga lära, som vår himmelske frälsare ger oss uti dagens heliga evangelium. Denna lära är således ett verkligen kristligt bud, ett rättesnöre för vårt förfarande vid bedömandet av oss själva och andra: Straffa dig först m.m. [Pröva dig själv först]. Denna kännedom om sig själv, om beskaffenheten och styrkan av de ordentliga böjelserna är det enda säkra värn mot syndens anfall det är den enda pålitliga väktare omkring människohjärtat, som i tid kan upptäcka de andliga fiendernas försåt och förekomma den skada de kan förorsaka. För en Jesu läras bekännare och Jesu efterföljare är det nödvändigt göra sig av med de andliga fienderna och bli allt mer lika Jesus, som är enligt vår bestämmelse. Hur skall vi då få denna självkännedom? 1) Noggrann kunskap i Guds Ord, som ger oss en höjd av andlighet och renhet i själen. 2) Granska vårt förflutna liv i enlighet med Guds vilja. 3) Utveckla samvetets röst och låta den avgöra rätt och fel. 4) Brinnande bön till Gud att Han ger oss sin Ande, som styr, leder och upplyser. Vilka följder blir det? 1) Man tar sig tillvara och låter inte synden styra i sitt liv. 2) Man fröjdas som kristen därav att man lyckas undvika den mäktiga andliga fienden synden. 3) Man kan understödja och hjälpa svagare bröder. 4) Gud ser med välbehag på den trogne tjänaren, som förmerar sitt pund. Kristlig självprövning och självkännedom Esbjörn lägger stor vikt i predikan att han åhörare skall lära känna sig själv. Det är inte lätt att erhålla självkunskapen, men svårigheterna övervinns med Guds hjälp, om vi tror och anropar Honom. Herren är mäktig i de svaga, han förmår leda och upplysa och styrka oss. Det gäller att övervinna hinder för denna självprövning, som är nödvändig och ger andlig välsignelse och nytta. Hinder för självprövningen kan vara fruktan för att se sitt eget tillstånd i sin fulla dag, andra ser inte nyttan och nödvändigheten. Genom att inse sitt eget tillstånd, förstår vi att vi behöver Gud. Så kommer Esbjörn till dagens text, som är Lukas 6:36-42. Döm icke andra, så skall ni icke bli dömda. Se inte flisan i din broders öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga. Var inte en hycklare. Många tror att de känner sig själva, men visar med sina gärningar att det är osant. Vi har mångahanda böjelser och begär, som vi måste ta itu med. 1) En är äregirig. 2) En annan är vinningslysten. 3) En tredje är böjd för sinnliga förströelser och njutningar. 4) En fjärde är böjd för maklighet och lättja. Dessa böjelser leder till lekamlig försämring och sedlig förnedring, och de strider mot Guds heliga lag och samvetets röst. Grunden för en Gud välbehaglig vandel leder till: 1) Nåd hos Gud. 2) Nåd hos människor med aktning och vänskap. 3) Glädje hos sig själv över sitt redliga bemödande, som kröns med framgång. Helgelsens frukter Så härliga följder uppkommer av en sann självkännedom, så rikt belönas det bemödande; som används därpå. Den är dessutom alldeles nödvändig för ett rätt fortgående på helgelsens och gudsfruktans väg. Vilken kraftig uppmaning bör icke detta vara för oss, att på det högsta vinnlägga oss därom; hur bör vi icke känna oss förbundna att noga söka utrannsaka vårt eget väsende, för att förbättra och upphöja det till vad Gud, vår skapare ämnat det, till vad det borde vara; för att därifrån söka bortrensa allt ont och odugligt och i dess ställe införa så mycket gott och ädelt, som vi kan erhålla. Men förgät icke, att framför allt, först och sist vända oss till honom, som kan och vill understödja våra svaga bemödanden. Förgät icke att ständigt i våra böner anropa hans Andes bistånd till det heliga verket och låt oss icke förgäta att, då bönhörelsen kommit till oss ifrån höjden, höja våra hjärtan i lov och tacksägelse för Guds outgrundliga nåd, som värdes bistå en syndare. Sålunda skall vi erfara alla den rätta andliga självkännedomens härliga följder, och bli sälla och lyckliga så i denna, som den tillkommande tiden, om vi till dess rätta ändamål använder vår förvärvade kunskap och vår förökade insikt. Amen! Mikaelidagen 1832 Mikaelidagen var vid månadsskiftet september oktober. Arbetet med skörden var färdigt och folket på fäbodvallarna hade kommit hem. Det var en stor helg med återseende. Den firades till minnet av ärkeängeln S:t Mikael och räknades som vinterhalvårets första dag. Östervåla var på gränsen mellan Norrlands skogar, vid Norrlands skogsbryn, och Upplandsslätten med sjön Tämnaren. Prästgården hade sin egen fäbodvall långt upp i storskogen, men kyrkoherden Forssell behövde inte vistas där under sommaren, det gjorde främst pigorna. Fru Forssell kunde på matbordet duka upp smör och ost, som hade tillverkats vid fäbodvallen. I Östervåla fanns under 1800-talet 21 stycken levande fäbodar. Prästgårdsvallen låg mellan sjöarna Toften och Stensjön. Östervåla, Nora och Harbo var sydgränsen för fäbodar. För Östervålas allmoge, som nu pustade ut efter sommarens arbete och skörd, samt för de många snickarna predikade Esbjörn åter ett rannsakande budskap. 1. Är du en självklok, förvillad och högmodig världsmänniska eller en ödmjuk Gudfruktig, som är inriktad på målet? 2. Har du ett utvärtes sken av Gudsdyrkan med hårt hjärta, eller är hela din inre människa överlåten åt Gud? 3. Gud ser till det inre ödmjuka och den som är oroad över syndabördan enligt Jesaja 66:2. Esbjörn läste sedan dagens text ur Matteus 18:1-10 om vem som är störst i himmelriket: den som ödmjukar sig och blir som ett barn, den som tar emot barn i Jesus namn, dvs. tar emot Jesus själv. Den som förför och förleder barn kommer att kastas i det brinnande Gehenna, den eviga elden. Det är då bättre att hugga av det som förleder dig till synd och gå stympad genom livet, än att förlora det eviga livet. Esbjörn talade om två nyttor. Den första nyttan 1) Den första nyttan och nödvändigheten för en Kristen av att överlåta sig i Guds hand, med åsidosättande av - 30 - - 31 -

världsliga fördelar, om de ej kunna stå tillhopa med hans andliga väl: Om han överlåter sig njuter han ett säkert skydd mot alla faror och vedervärdigheter! Detta torde bäst visa sig, om vi först fäster vår uppmärksamhet på den, som förledd av självklokhetens ingivelser, tror sig kunna vandra överallt utan ledare, utan stöd då hans fot sviktar, och utan upprättare då han redan fallit. Huru ser vi honom ej irra fram på sin bana med en myndig min och gäckande var och en, som försiktigt avmäter varje steg, övertygad, att ett snavande kunde för alltid vilseföra honom, under det han själv ej en gång har det dunklaste begrepp om nödvändigheten av en sådan försiktighet! Vid det första felsteget av denna art torde det väl ej varit hans avsikt att avfalla från Herren sin Gud. Han torde väl till äventyrs varit förledd av människovisdomen, som förmäten vill intränga överallt, och knappt erkänner allt sådant, som ej ligger som den ej kan fatta inom sin inskränkta synkrets; han torde, missledd av denna olycksstjärna; har trott sig fatta den gudomliga uppenbarelsens heliga läror rätt, och trott sig ha makt att tolka och förklara, som det bäst passat sig, eller anse vissa ställen mindre viktiga för sin levnads styrande genom jordelivet; eller och torde han, av mänsklig svaghet övermannad, ha uppskjutit att rannsaka och pröva sitt tillstånd i dessa viktiga hänseenden, för att företa denna självprövning vid lägligare tillfälle; eller ock torde han äntligen ha blivit förförd av elaka exempel av människor, som ej har nog däri, att själva följa denna förtappelsens stråt, utan ock gör sig all möda, att dra andra med sig på den breda vägen, och som, efter allt utseende, finner största nöje i att förföra ungdomen, som ännu öppen för varje intryck, det må vara ont eller gott, framträder i världsbullret med oskulden i hjärtat och förtroendets röst på tungan. Världens skatter uppvägs icke för den däremot, som lever förnöjd med sin lott och är undergiven Guds vilja samt samtalar med Honom i bönen. Han blir bönhörd av den allgode förbarmaren och njuter ett säkert skydd mot faror och vedermödor. Den andra nyttan 2) Den andra nyttan av att en Kristen överlåter sig i Guds hand, är nämligen att hans rena obefläckade samvete ger honom salig hänryckning, den ingen med ett sövt eller gnagande medvetande kan erfara och knappt föreställa sig! För världsmänniskan är det nödvändigt med omvändelse, att förtröstansfullt överlämna sig i Guds hand. Sök rättfärdigheten, sök ödmjukheten, lär dig att känna Herren. Sträva till förening med Frälsaren, och gå in på helgelsens väg. För en kristen är det en plikt att åsidosätta de timliga förmåner, som ej kan stå tillhopa med hans andliga väl. Yrka en återhållsamhet från världen. Sedan vi nu med Guds nåd betraktat, huru nyttigt det är, för var och en, att fly till Guds ledning, fullkomligt överlämnande sig däråt i både mot- och medgång, i ljust och lätt, och att detta är nödvändigt, för att fullgöra vårt kall och ändamål, och att man bör låta fara alla timliga förmåner för evigheten, om de nämligen är skadliga för henne sedan vi detta gjort, så låt oss med förenade hjärtan anropa den Högste om kraft ovanefter, därifrån att god gåva kommer ifrån honom, ljusens Fader, att kunna fullgöra våra åligganden mot var annan inbördes och mot honom i synnerhet, att vi blir upplyfta av hans Ande, så att vi gör det rätt är mot var man och för ett stilla och ärbart leverne i all Gudsfruktan och ärlighet, eller med ett ord, så, att vi måtte föra en levnad i världen, att vi kunna med oförfärad blick se vår förvandling till mötes, vetande att den för oss till de sällas boningar, ur jämmerdalen i fröjdesalen. Då kan vi med aposteln Paulus säga: Jag har kämpat en god kamp, jag har fullbordat loppet, jag har hållit tron. Härefter är mig förvarad rättfärdighetens krona, vilken Han mig skall ge, den rättfärdiga domaren; men icke mig allenast, utan ock alla dem, som älskar hans uppenbarelse. Amen! Att se Kristi härlighet På Kristi förklaringsdag, sjunde söndagen efter Trefaldighet, till minne av lärjungarnas besök på Förklaringsberget predikade Lars Paul Esbjörn i Östervåla kyrka. Samma predikan hade han hållit 1831 i Vendels kyrka. Enligt Matteus 17:1-8 fick lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes följa Jesus upp på ett berg, där han förvandlades: hans ansikte lyste som solen, hans kläder blev vita. Petrus vittnar om detta och intygar att de hade sett Jesus härlighet. Denna händelse var ett bevis att Jesus var den som Gamla Testamentets profeter talat om, han som var utlovad till det fördärvade släktets återupprättelse. De hade sett Jesus samtala med Moses och Elias. De samtalade om det viktiga återlösningsverket, som Jesus skulle fullborda i Jerusalem. De såg Mästarens Gudomlighet och härlighet på berget. De fysiskt hörde Faderns röst: denne är min käre Son, i vilken jag har ett gott behag; hör honom! Esbjörn visar att inte endast i förfluten tid kan vi se Jesus härlighet. Även i det närvarande ser vi henne över allt uppenbarad inom den andliga världen. Den som vandrar från mörker till ljus får uppleva Guds härlighet vid omvändelsen till Kristus. Det är stor skillnad mellan en oomvänd syndare och en benådad kristen. Det himmelska nådeljuset uppgår i det hjärta som fått andligt liv, där allt var andlig död innan. Nu kan den omvände finna kraft, mod och styrka till att bekämpa de andliga fienderna, där förr det bara var vanmakt. Många kristna som genom andras försyn blivit väckta ur syndadvalan och fått andligt liv, har styrka att stå emot det förföljande onda och vinner slutligen den härligaste och fröjdfullaste seger däröver. 1) En kristen finner stor sällhet av den erfarenhet, att hans hjärta är avsöndrat från världens syndiga förströelser! Esbjörn beskriver hur världens barn och nöjets trälar lever, och kallar dessa för stoftsjälar. 1) Han vill leva och njuta livets verkliga eller inbillade förlustelser. 2) Han vill leva ett lyckligt oberoende liv. Esbjörn visar hur världens barn har det kontra den sanne kristne. Och vinner han sitt andra ändamål oberoendet? Visserligen icke. Hur skulle den vara eller kallas oberoende, som, en slav av sina lustar, leds av dessa utan motstånd varthän de för honom. Med allt sitt yttre synbarliga oberoende är han ändock en träl. En sann kristen, undervisad av detta beklagliga exempel, vänder därför sitt hopp på levande Gud, drar sig undan världens förströelser och ägnar sin tid i stilla andakt åt fullgörandet av den Högstes vilja, och finner däruti sin största sällhet en sällhet, som intet kan beröva honom. Då den förra genom rastlöst fortsättande på sin bedrägliga bana söker döva den tärande makten inom sitt bröst, överlämnar sig den sanne kristne helt och hållet i sin stillhet åt den glädjen, att tillhöra sin Frälsare, att tjäna honom med oskrymtat hjärta och i fullaste mått njuta den kärlek varmed han omfattar var och en, som i tro och ödmjukhet överlämnar sig åt hans ledning. Ingen sorg trycker honom han är övertygad, att Jesus bär alla hans sorger. Om han är fattig och nödställd, så besinnar han, att människosonen hade intet, han kunde luta sitt huvud till, och att Gud väl förutser och avhjälper hans behov och hans hopp slår ej fel; är han föraktad och smädad, så fördrager han det tåligt, ställande hämnden till den, som rätt dömer, och ihågkommer, att Jesus led all möjlig smälek, ja den vanhedrande korsdöden med det exempellösaste tålamod. Men för en rätt utövning av dessa kristliga dygder, måste han dra sig undan världen och dess fåfänglighet. Ingen ges under solen, som icke är svag och svårare eller lättare vilseförd av de mångfaldiga tillfälligheter, som uti världen bortskymmer Jesus för hans tros öga. Kristi sanna tillbedjare förföljs av världens mäktiga barn: i) Än lockas han att överge sin tro av listfulla förförare. ii) Än förleds han av elaka efterdömen att lämna helighetens väg. iii) Än råkar han uti elakt sällskap, som kommer till honom uti fårakläder, men invärtes är de glupande ulvar. En kristen måste så fly världen med alla dess förförelser och han gör det med glädje. En kristen styrks i umgänget med andra goda, stilla, saktmodiga och ödmjuka kristna. Han tillhör de avsöndrade, som följer försoningslammet vart det går; han har ingen gemenskap med dem, som förtrampar Guds Son och aktar testamentets blod såsom orent genom vilket de är helgade, och försmädar nådens Ande. 2) En kristen finner stor sällhet i den erfarenhet, som ger glädjen av Jesu närvaro! Då en from kristen har avsöndrat sig från världen, börjar hon ha all sin glädje i Gud. Hon förenas med Gud. Hon förenas nu med Gud, så att hon blir i honom och han i henne genom denna outrannsakliga förening, varigenom den treenige Guden, Fadern, Sonen och den Helige Ande, bor uti den rättfärdiggjorda människans hjärta, såsom uti ett sig helgat tempel, där han i nåd samverkar med människor i allt gott och heligt verk. Den så från synden renade människan vill ej annat än det goda, gör ej annat än det rätta och Gud behagliga, lever ej för annat än sin Frälsare och hans nåd. Där han är, där vill hon ock vara. Med trons öga ser en kristen Gud överallt. Gud som är Skaparen ses i naturen. Med den kristna församlingen höjer detta sanna hjärta lovsånger till himlarnas Herre, som med godhet och mildhet styr skapelsen, eller i böner till världarnas konung, som med rättvisa regerar över sina verk. 3) En kristen finner stor sällhet i den erfarenhet, som ger medvetande av trons lydnad! Det räcker inte med avsöndring från världen och Jesu närvaro. Det behövs lydnad och undergivenhet. För att lyda Gud behövs kraft, frivillighet och beständighet. Gud har skapat människans ande fri, och vi är fria att välja trons lydnad eller lämna Gud och hans ord. Vi lyder inte av tvång, av fruktan för straff, eller hopp om belöning. Vi lyder därför vi älskar Gud, trons föremål. Den olydige kan inte älska. Där tron icke lyder, där är en död tro. Trons beslut: Älska Gud, ty han har först älskat oss! Trons kraft: Kristi kärlek tvingar oss så, och detta tvång är den fria viljans fasta beslut! Trons tänkespråk: Vi är utkorade till lydnad och Kristi blods stänkelse! Så hämtar en Kristen outsäglig sällhet av sin tros erfarenhet den erfarenhet att hans hjärta är avsöndrat från världen och dess syndiga förströelser, och helgat Gud, - den erfarenhet, att Jesus är närvarande och styrker, stödjer och stadfäster sina barn och den erfarenhet, att hans tro är lydaktig och lydnaden stark, frivillig och beständig. Och vid allt detta är hans sällhet störst, när han skådar Jesus allena, såsom lärjungarna, när de upplyfte sina ögon, såg de ingen utan Jesus allena. Vid honom allena vilar den sanna tron; med ingen annan bör eller kan den - 32 - - 33 -

dela sin dyrkan och tacksägelsen för sin sällhet. Jesus är icke allenast trons högsta föremål, utan även dess enda. Kristne! Vill ni leva lycklig i detta och det tillkommande livet, vill ni se den himmelska sällheten blomstra ibland er och bära hundrafaldig frukt uti er hjärtas jordmån, vill ni njuta all den glädje, vartill skapelsens Herre ämnade människan, vill ni höra hans ljuvliga stämma på vedergällningens dag: Kom till mig, ni min Faders välsignade, och besitt det riket, som er tillrett är ifrån världens begynnelse med ett ord vill ni ert andeliga väl; lämna då dessa onyttiga världsliga omsorger, som förtär er själ, och lämnar efter sig tomhet och bedrövelse, sök rättfärdigheten och far henne efter, sök trons stora erfarenhet, som allena kan lugna hjärtat, som allena kan göra er sällhet fullkomlig, som allena kan öppna för er nådens och himmelens port. Och nu då ni detta vet, saliga är ni, om ni detta gör. Amen! Som tjänstgörande präst fick också den unge Esbjörn utöver predika att göra hembesök och jordfästa folk. Sonen C. M. Esbjörn skriver 60 år senare om en dråplig händelse. Esbjörn var under förmiddagen en dag på besök i Espenbo, en fjärdingsväg (2 672 m) från kyrkan. I stället för att gå den stora landsvägen hem till kyrkan, tog Esbjörn en genväg genom skogen och gick vilse i trakten av Lapphällarna. Nu var goda råd dyra, ty Esbjörn hade en begravning under eftermiddagen. Han bad till Gud samt klättrade upp i en hög gran, och då såg han kyrktornet. Nu visste Esbjörn vilken riktning han skulle ta, och han hann hem till begravningen. I Östervåla fanns endast några berg som Lapphällarna, Petersklack vid Tängesbo samt Toftberget vid sjön Toften. Trots detta sjöng Snoddas om Östervålafjäll. Utbildning i Östervåla prästgård 1832 1835 Prosten Olof Hansson Forssell i Östervåla och den unge prästvigde Lars Paul Esbjörn kände varandra sedan tiden i Hudiksvall. De förenades nu åter, då Lars Paul Esbjörn fick sin första prästtjänst i Östervåla. Lars Paul lärde sig mycket under dessa år. Prostgården var som en utbildningsanstalt för den unge prästen. Olof Forssell var som lärare känd för sin förmåga att redigt och lättfattligt framställa sitt ämne. Han sökte anpassa sig efter elevernas ståndpunkt och inriktade sig på att utveckla deras självständighet och tankeförmåga. 27 Prostparet fungerade som föräldrar och mentorer för Esbjörn. Det var framförallt inom tre områden, som Lars Paul blev förkovrad: 27 Svenskt Biografiskt Lexikon, band 16, utgiven 1966. 1) Nykterhets- och väckelsearbete. 2) Sång och musik. 3) Matematik och vetenskap. 1) Nykterhets- och väckelsearbete. Han blev av prosten Olof Forssell inspirerad och motiverad för nykterhetsarbete, vilket ledde till väckelsearbete och personlig avgörelse för Lars Paul. Under sin tid i Östervåla hade Esbjörn gripits av Peter Wieselgrens mäktiga nykterhetsförkunnelse. I sällskap med kyrkoherde Forssell hade han rest ut i byarna i Östervåla och hållit nykterhetsföredrag. Detta ledde till att han 1838 bildade nykterhetsföreningar både i Hille och Oslättfors och fick genast stor anslutning. 28 Nykterhetsarbetet ledde till att Lars Paul Esbjörn lärde känna metodisten George Scott. Scott var också medlet för Esbjörns personliga trosupplevelse. Esbjörn fick förtroendet att föra bland annat protokollet vid det väldiga nykterhetsmötet i Hudiksvall 1840 med George Scott från England, pastor Robert Baird från USA och nykterhetsprästen Peter Wieselgren som talare. Utöver om nykterhet talade Baird om amerikansk religionsfrihet. Mötet sägs ha samlat upp till femtusen personer. Det gjorde att folk i stora delar av Hälsingland fick ökad kunskap om USA. 2) Sång och musik. I prostgården i Östervåla blev Lars Paul Esbjörn bekant med musikinstrumentet psalmodikon. Prostinnan Anna Lovisa Forssell intresserade Esbjörn att sjunga till psalmodikon. Lars Paul hade under sina intensiva studieår försummat sång- och musikutbildning, vilket han nu fick i Östervåla. Han upptäckte nu att han hade en vacker sångröst och var musikalisk. Lars Paul Esbjörn kom under följande år att skriva text och musik till sånger och andliga visor. Han skulle också samarbeta med kommande Östervålakyrkoherden Johan Dillner gällande kyrkosångsrörelsen och psalmodikonspel. 3) Matematik och vetenskap. Esbjörn hade ett stort och vitt vetenskapligt kunnande och intresse. Troligen stimulerades den unge L. P. Esbjörn av kyrkoherden i Östervåla. Forssell var docent i astronomi vid Uppsala Universitet (1790), lektor i matematik vid krigsakademien på Karlberg (1796), innan han blev prästvigd 1805. Forssell fortsatte som matematiker och blev utnämnd till professor 1807. Forssell författade läroböcker i algebra och aritmetik, som i decennier användes i landets skolor. Tillsammans med matematikern Beckman utgav O. H. Forssell tre utgåvor av en lärobok i 28 Bror Jonsson: Dellbon som grundade ett kyrkosamfund i USA, Vår Hembygd nr 6, Östervåla 1983. Bilden visar sida ur Esbjörns Anteckningsbok, vilket ger exempel på hans avancerade matematiska kunnande. aritmetik. Därefter fortsatte Forssell att ge ut en lärobok Arithmetik för begynnare, som trycktes i tre upplagor. Tredje upplagan är från 1834, då Forssell var präst i Östervåla. 29 29 Eric Norelius (1833-1916), som skulle bli Lars Paul Esbjörns lärjunge och medarbetare i Amerika, berättar i Early life of Eric Norelius, att han började skolan i Hassela 1847. Den unge Eric var vetgirig och lånade Forssells räknelära av sin lärare. På mindre än tre veckor avslutade Eric Norelius Forssells räknelära, praktiskt taget utan hjälp. Forssell fortsatte den matematiska och pedagogiska tradition som startade med Biörk och som Celsius förde vidare. Forssell hade inflytande inom olika områden av samhället som skolan, kyrkan, och politiken. Den matematisk-pedagogiska traditionen når sin topp med Forssells insatser. Förståelse och självständighet sätts i centrum för elevens lärande. Ingen utantilläxa fick ges till elever om inte innehållet förklarats. 30 I denna stimulerande miljö i prästgården Östervåla tillsammans med sin äldre ämbetsbroder får den unge 30 Reguladetri; avhandling av Reza Hatami, 2007. - 34 - - 35 -

prästen L. P. Esbjörn stimulans till vetenskapliga studier och anteckningar, som nu finns bevarade. Matematikern Staffan Rodhe behandlar dessa anteckningar i kapitlet Esbjörns anteckningsbok en naturvetenskaplig uppslagsbok. År 1979 började jag samarbeta med Lennart och Lilly Setterdahl i Hembygdens Förlag gällande material och artiklar om emigrationen till Bishop Hill från Nora socken samt om Lars Paul Esbjörn. Båda bodde och arbetade i USA med emigrantforskning, dit de utvandrat 1959. År 1974 hade Lennart mikrofilmat Esbjörns anteckningsbok i Augustana College, vars kopior jag fick 1979. Först efter 30 år och med anledning av denna bok fick jag en matematiker och vetenskapsman, som kunde behandla materialet. Utöver denna anteckningsboks 404 sidor finns ytterligare många vetenskapliga anteckningar av Esbjörn i Special Collections i arkivet i Augustana College, Illinois, USA. Esbjörn blev också skandinavisk professor i prästseminariet i Springfield 1853 1859. Han tyckte det var viktigt med bred och djup allmänkunskap för att bli präst. Esbjörn undervisade i 18 ämnen. Forssell påverkade Esbjörn med sin kristna tro Olof H. Forssell var tiden innan han blev kyrkoherde i Östervåla år 1825 mycket engagerad gällande ny bibelöversättning. År 1815 talade han i Prästeståndets möte och opponerade sig emot användandet av 1773 års provöversättning. År 1823 höll han ett långt och intressant anförande vid Svenska Bibelsällskapets Allmänna Möte. Då bekänner Forssell att han själv har vandrat från en upplyst vetenskapsmans ifrågasättande av Bibeln till troende av Guds Ord! Jag har i det närmaste tecknat den törniga bana, på vilken jag själv vandrat. Ofta kunde det vara att vetenskapsmän och lärare blev präster, ty då fick de en säker inkomst. Men jag tror att det inte var så för Olof H. Forssell, han hade av eget beslut gjort sinnesändring och fått en levande tro på Jesus Kristus. Därför blev han präst och mycket engagerad i rätt översättning av Bibeln. På så sätt blev han en god andlig fader åt Lars Paul Esbjörn både under skoltiden i Hudiksvall (1820-25) och under prästtiden i Östervåla (1832-35). Kyrkoherden hade en god andlig inverkan på sin kyrkoadjunkt, som sedan skulle bli en väckelse- och nykterhetspräst efter sin omvändelse 1839. 31 31 Olof H. Forssells Bibelarbete beskrivs i Hans Lindblads artikel Esbjörns mentor och tidiga kontakter samt i Bilaga 1. Praktisk och populär avhandling om Visirmåttet Lars Paul Esbjörn hade ett stort intresse för vetenskap utöver sitt arbete i kyrka och skola. I bibliografier och lexika om Esbjörn finns uppgifter att han 1837 utgav en avhandling om Visirmåttet på eget förlag, tryckt hos Johan Olof Linn, Gefle. Men vad var visirmått för någonting? På Carolina Rediviva fann jag hösten 2009 en matematisk uppslagsbok, som gav följande förklaring: Röjstock: Mätsticka, med vilken man kan utröna rymdinnehållet av vätska i tunnor, pipor, åmar, oxhuvud, läglar etc. fyllda med spirituosa eller oljor, genom att genom sprundet taga vissa inre mått. Metoden kallas i äldre svenska visirkonst och den av J. Faggot med svensk skala inrättade måttstocken visirstav. Tullverket beordrades år 1739 att använda Faggots visirstav. År 1856 bestämdes emellertid, att spirituosa importerad i fat skulle förtullas efter vikt. Vindragarna använde dock ännu till våra dagar röjstocken bl.a. vid fyllning av fat för att kontrollera, att det blev tillräckligt stort spillrum. 32 I Östervåla Sockenmagasin 33 använde man målkärl för att mäta upp volymen vid utdelning av spannmål. Det gamla målsystemet upphörde att vara lagligt med 1862 års slut, varvid kronobefallningsman Lindgren fick uppdraget att räkna och införa det enligt lag nya mätningssättet. 34 På Uppsala Universitetsbibliotek fann jag också Esbjörns 40-sidiga avhandling om visirmåttet. Den var ouppsprättad, så att inte värst många hade studerat den. Lars Paul Esbjörn skriver att hans avhandling innehåller ett lätt sätt att, utan målkärl, blott med en stav mäta rymden av allehanda cylindriska, ovala, konisk och sfäriska kärl samt lårar och kistor, så och att med samma stav upplösa en mängd frågor i räknekonsten. Esbjörn vill med sin avhandling hjälpa hushållare, fabrikanter och ämbetsmän som hanterar kärl, tunnor och kar, men har besvär att mäta rymden. Matematikern Staffan Rodhe hjälper oss förstå Esbjörns avhandling om visirmåttet i sin uppsats Esbjörns praktiska och populära avhandling om visirmåttet i denna bok. Staffan Rodhe beskriver hur Visirmåttet kan användas för att beräkna volymen av lårar och kistor. Visirstaven är ett i sanning användbart redskap! 32 MÅTTORDBOK Svenska måttstermer före metersystemet av Sam Owen Jansson, Nordiska Museet, Stockholm, 1950. 33 Sockenmagasin förvarade spannmål under goda år, som utlånades till insättarna vid missväxt och nödår. Initiativet till sockenmagasin togs av Karl XI i början av 1700-talet. Stora nödår i Östervåla var 1845 och 1846 samt 1867 och 1868. 34 Protokoll hållet vid Kommunalstämma med Östervåla Församling den 18 januari 1863. - 36 - - 37 -

Fotografering Under 1860-talet då Lars Paul Esbjörn åter bodde och verkade i Östervåla, hade han brevväxling med sin lärjunge Eric Norelius i Amerika. Med honom delade han det mesta, även vetenskapliga tankar och idéer. I brevet 28 mars 1866 skriver Esbjörn: Jag har fotografiens fostringsidé i min hjärna på samma tid som Daguerre, men blev förkommen av honom. Du har kanske aldrig hört det förr. Detta allt är dock, som du lätt förstår, icke ägnat att omtalas för den oförståndige. På sidorna 402 och 403 i sin Anteckningsbok skriver Esbjörn om Daguerréotyp. Beskrivningen avslutas med följande mening: Med anledning av 2 artiklar i Aftonbladet, 1839 Nr 202 och 223, författat av LPE. Jag besökte Kungliga Biblioteket i Stockholm för att undersöka om detta stämmer? Visst stämde det! Under rubriken Blandade Ämnen fanns i nummer 202 Daguerres Camera, och i nummer 223 Experiment med Daguerréotypen. Esbjörn hade läst i utländska tidningar om hur Daguerres uppfinning avslöjades i Paris den 19 september 1839 i Vetenskapsakademiens sessionssal. Esbjörn skriver: den utav Fransmannen Hr Daguerre gjorda uppfinning, att endast medelst dagsljusets inverkan på en med ett kemiskt preparat överdragen metallplåt frambringa de skönaste miniatyrbilder av alla slags föremål, som befinna sig framför det därtill begagnade optiska instrument, vilket efter uppfinnarens namn kallat Daguerréotypen. Sedan den Fransyska deputerade-kammaren tillagt Hr Daguerre, såsom belöning för denna viktiga uppfinning, en livstids pension av 1500 Rdr Bko årligen, med villkor att han skulle offentliggöra proceduren därvid. 35 Om Esbjörn hade kunnat förekomma Daguerre, kanske han också hade fått en livstids pension och sluppit alla år av fattigdom? Men då kanske Esbjörn inte startat Augustana i Amerika? 35 Det första fotografiet framställdes av Joseph Nicéphore Niepce (1765-1833) år 1826. Det tog honom 8 timmar att producera ett fixerat fotografi. Niepce kallade fotografiet för Heliograf. Niepce använde camera obscura tillverkad av bröderna Charles och Vincent Chevalier. De var optiker i Paris. Under samma tid hade Daguerre börjat försöka fixera bilder på silverkloridpapper. Bröderna Chevalier berättade för Daguerre om Niepces framgång. Efter stor tvekan från Niepce träffades Daguerre och Niepce och började samarbeta år 1829. De förbättrade den fotografiska processen. Niepce erhöll inget erkännande för vad som väsentligen var hans uppfinning. Niepce dog 1833 och lämnade Daguerre att fullborda sitt arbete och erhålla än mer erkännande för detta, vilket Esbjörn skrev om i Aftonbladet 1839. Barometerns följeslagare Med en barometer mäter man lufttryck och den används inom meteorologin för att mäta atmosfärtrycket. Idag används också barometern inom geodesin och flyget för höjdmätning. Lars Paul Esbjörn hade med intresse följt den danske astronomen P. Christensens 32-åriga forskning och observationer med barometern uti Cowes på ön Wight vid Englands sydkust. Esbjörn bearbetade på svenska Christensens sjunde rapport och lät trycka den hos boktryckaren A. P. Landin i Gävle 1844. Original finns hos Kungliga Biblioteket, Stockholm, samt hos Special Collections, Augustana College, USA. Esbjörns pastoralexamen 1839 Den 12 juni 1839 avlade Lars Paul Esbjörn sin pastoralexamen, den examen en präst måste avlägga för att få bli kyrkoherde. Esbjörn var då sedan 1835 strängt upptagen som skollärare, socken- och magasinsskrivare i Hille samt brukspredikant och skollärare vid Oslättsfors bruk. (Dessa befattningar hade Esbjörn till 1849, då han emigrerade till Nordamerika.) Detta kan vara anledningen till att han inte fick lika bra betyg i denna examen som vid prästexamen 1832. Esbjörn blev godkänd i kyrkohistoria, praktisk teologi samt bibelkunskap i Gamla respektive Nya Testamentet. Han blev med beröm godkänd i dogmatik och symbolik samt i pastoralteologi. Esbjörn fick också betyget godkänd i examen i dess helhet. I fordringarna ingick dels en disputation och dels en muntlig examination. Esbjörn disputerade på elva teser den 16 mars 1839 i Dekansalen, det större auditoriet i Katedralskolan, Uppsala. Teserna blev godkända, men Esbjörn fick inget överbetyg. De är avfattade på latin och han hänvisar både till bibeltexter samt greken Euklides, som var matematiker i Alexandria, vilket visar vad som var tidens bildningsideal. Efter disputationen fick Esbjörn gå upp i den muntliga examen. Katolske prästen inom dominikanorden och professor emeritus i latin vid Lunds universitet, Anders Piltz, författare till en lång rad böcker inom den kristna tron, har för denna bok översatt teserna till svenska. Tack för bekantskapen med denne präst, som var helt okänd för mig. Jag bifogar en egen översättning av de elva teserna som jag gjorde av purt intresse för saken. Observera den fina blandningen av teologi och geometri. Med de bästa hälsningar från Anders Piltz. MED GUDS MEDGIVANDE TESER SOM I ENLIGHET MED KUNGL. FÖRORDNING OCH MED TILLSTÅND AV HÖGVÖRDIGA KYRKOKONSISTORIET I UPPSALA FÖR VINNANDE AV PASTORALEXAMEN VÖRDSAMT FRAMLÄGGES FÖR OFFENTLIGA PRÖVNING AV LARS PAUL ESBJÖRN predikant och lärare i Oslättfors I KATEDRALSKOLANS STÖRRE AUDITORIUM DEN 16 MARS 1839 VID SEDVANLIG TID OM FÖRMIDDAGEN UPPSALA, Å KUNGL. AKADEMISKA TRYCKERIET Tes I. Det är en oförytterlig rättighet för det naturliga mänskliga förnuftet att undersöka de andliga tingen, även om det i detta avseende är omoget och kan taga miste; denna mening tycks även Paulus i första Thessalonikerbrevet 5:21-22 [Pröva allt, behåll det goda. Avhåll er från all slags ondska] ge uttryck åt. Tes II. Det är inte Guds ord som det pånyttfödda förnuftet strider mot. Tes III. Eftersom det mänskliga förnuftets begrepp främst hämtas från erfarenheten, förblir de länge alltför beroende av materien, något som kan iakttagas inte blott hos individer utan också i hela folkslag och generationer. Tes IV. De första mänskliga begreppen om det andliga var materiella, i detta ords mest grundläggande betydelse, och uttrycktes med materiella ord och bilder. Tes V. Men då den mänskliga kunskapen så småningom, framför allt genom den gudomliga uppenbarelsen, utökades och så kunde lämna det materiella bakom sig, måste den också befrias 36 från de materiella begränsningarna, så att inte sanningens framsteg hindras. Tes VI. Detta tycks gälla orden densamma som de hade i detta livet, vilka hos de flesta dogmatik-författare anförs på tal om kropparnas uppståndelse, 37 och vilka stämmer särskilt illa överens med Paulus ord i första Korinthierbrevet 15:35-53, i synnerhet vers 50: kött [och blod kan inte ärva Guds rike, och förgängelsen] ärver [inte oförgängligheten]. Tes VII. Ordet i Johannes 3:27 [En människa kan inte ta emot något om det inte blir henne givet från himlen] tillämpas felaktigt av vissa på alla handlingar gjorda av den människa som skall omvända sig. Tes VIII. De världsliga vetenskaperna är, även om de inte har direkt tillämpning i prästämbetet, likväl synnerligen nyttiga för en Guds ords tjänare och genom honom för kyrkan, och vi tvekar inte att säga att de är nödvändiga, så som läget för närvarande är. Tes IX. Av alla hittills prövade metoder att komma till rätta med superiet tycks nykterhetsföreningarna vara den lyckligaste uppfinningen. Ordets tjänare skall vara uppmärksam på denna företeelse, som är en väg att snabbt undanröja ett av de främsta hindren för Guds ord och Guds nåd. Tes X. Tillägget till det sextonde teoremet i Euklides Elementa, bok III, att vinkeln i en halvcirkel är större än varje rätvinklig spetsig vinkel, medan den övriga är mindre tror 36 Anders Piltz förutsätter att textens deliberanda är fel för liberanda. 37 Jfr J.A.L. Wegscheider, Institutiones theologiae christianae dogmaticae, (femte upplagan) Halle 1826, s. 599: med citat av Baier, Compendium theologiae positivae, 334: Recipient etiam sexum et partes seu membra omnia, quae in hac vita habuerunt, licet non ad veterem usum redintegrandum, tamen ad integritatem corporis organici. Piorum autem corpora in ipsa resurrectione reddentur gloriosa, et si forte in hac vita membris quibusdam privati fuerint, tunc illa recipient. På svenska: De skall återfå sitt kön och alla kroppsdelar, som de hade i detta livet, även om de inte kommer att användas på det gamla sättet, men för att kroppen skall återställas med alla sina organ. De frommas kroppar skall bli förhärligade vid uppståndelsen, och om de i detta livet till äventyrs saknade några kroppsdelar, så kommer de att återfå dem där. - 38 - - 39 -