Men nu har Kristus uppstått Värnamo Påskdagen 2006 Text: 1 Kor 15:17-20 [17] Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. [18] Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. [19] Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. [20] Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Inledning: Vilken vecka vi har varit med om. Påskens drama, från jubelrop till ropen som skallade: Korsfäst, korsfäst! Från lidande och ond bråd död till liv. Påsken är en helg med en händelse som vi antingen tar till oss eller avfärdar som nonsens, lika trovärdigt som att häxorna flyger till Blåkulla. Men påsken tar, till skillnad från Blåkulla, tag i den kanske mest svårbearbetade existentiella frågan: Varför måste döden finnas, drabba oss och ta oss från varandra? Döden, denna följeslagare genom livet som kastar sin mörka skugga över vår livsväg. Döden, lidandets yttersta konsekvens stör och oroar oss. Dessutom tar den oss alla förr eller senare. Påsken tar inte tag i frågan om liv och död som en förnumstig och intellektuell paneldebatt, nej, påsken gör upp med döden. Jesus Kristus låter sig tas av döden och dör på korset, och döden tvingas för första gången släppa sitt byte och kapitulera för livet, livet i och genom Gud. Nu kan man tänka sig att människan behöver en förklaringsmodell för att kunna hantera den svåra frågan om livets mening när vi ändå skall dö en gång. Religioner och -ismer kommer med olika varianter. Kristendomen har sin. Man kan tycka att moderna människor skulle släppa denna osannolika förklaring om uppståndelse lika snabbt som det hopplöst otroliga att vi går i repris liv efter liv i olika former och skepnader. Eller den verklighetsfrånvända synen att alla är goda och det gäller bara att få fram det. Visst, alla bär vi på godhet men också handen på hjärtat på mörka drag inom oss. Andra förklaringsmodeller till trots står Kristendomen ståndaktigt fast med sin tro och bekännelse på Jesus Kristus som Korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen från de döda. Paulus skriver t.o.m. Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 1 Kor 2:2 och Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. 1 Kor 1:18 Dårskap ja 1
I Meningslöst och ömkansvärt? Att vara kristen, är det vettigt, förståndigt och 2000-talsmässigt? Det var nog inte bara en tanke enbart för vår tid, utan en tanke som följt genom historien. Vi ser det genom Paulus ord i texten vi läste nyss. då är er tro meningslös då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Vi var nyss inne på behovet av en förklaringsmodell för en av våra svåraste existentiella livsfrågor. Kan det vara så att påskens under är ett intalat och påklistrat hopp. Är det som vissa menar inget som verkligen hänt då Jesus sannolikt var skendöd, eller bortrövad och därmed uppstod han snarare i lärjungarnas hjärtan än i verkligheten. Är det så, ja då är ju vår tro bara något intalat skenbart för att vi inte vågar se frågan om döden i vitögat, vi blir i allra högsta grad ömkansvärda. Att Jesus funnits och dött råder det inget tvivel om. Därom vittnar med all önskvärd tydlighet både Bibeln och utombibliska historieböcker. Att han bara var skendöd stämmer inte med det som Pilatus konstaterade. Han var död, blod och vatten kom ur hans sida. Och skulle han ändå ha överlevt korset hade han kvävts vid lindningen med tyg och kryddor. Nog var han död alltid! Uppståndelsen då? Ja, lärjungarna som skingrades för vinden av rädsla för judarna och romarna lär knappast ha stulit kroppen. De hade inte fattat att han skulle uppstå och räknade inte med det heller. Dessutom, efter det personliga mötet med den uppståndne, var de så vissa att Jesus lever så alla, utom Johannes, fick lida martyrdöden för sin bekännelse. Det gör man knappast för en intalad livslögn, snarare för en självupplevd sanning. Motståndarna då, stal de kroppen? I så fall borde de tagit fram Jesu kropp när man sa att han uppstått igen. När Paulus senare kollar upp saken går han noggrant tillväga. Han skriver i inledningen av 1 Kor 15: [3] Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, [4] att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna [5] och att han visade sig för Kefas (Petrus) och sedan för de tolv. [6] Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. [7] Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. [8] Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Han säger att det är utan tvivel att dessa män har sett Jesus levande igen, mött honom, tagit på honom och ätit med honom. Så kolla själv, fråga dem som var med, är hans uppmaning till en tvekande samtid. Alltså, vår tro hänger på om Jesus verkligen uppstod eller ej. Gjorde han det är korset Guds kraft till frälsning, om inte, är vår tro intalad och verkningslös, meningslös, och vi framstår som fån, jag riktigt beklagansvärda, ömkansvärda. Så vad skall vi tro på, sätta vår tro till? 2
Kanske skall vi fråga oss, vem var denne Jesus egentligen? Judarnas konung eller? II Vem var denne Jesus? Galning, bedragare eller den han sa sig vara? C S Lewis, författaren till bl.a. Narnia-serien, som nu är bioaktuell med Häxan och Lejonet, (se den om du har möjlighet) säger efter att ha efterforskat om Jesus: Antingen var han en bedragare, galning eller så var han den han sa sig vara. Han sa vidare: Kristendomen är en ståndpunkt som, om den är osann, är fullständigt oviktigt. Om den däremot är sann är den av allra största betydelse. Det enda den inte kan vara är `medelmåttigt betydelsefull. En galning, förvirrad, besatt av Belsebul den onde? Knappast, skulle han som gett oss världshistoriens finaste tal om kärlek, om vårt förhållande till varandra etc. vara galen? Läs Bergspredikan i Matt 5-7 och säg mig att denne man är en galning. En bedragare smart nog att läsa in sig på alla profetior i GT och sedan se till att de blir förverkligade? Knappast. Det finns så oerhört många profetior, c:a 300, i GT att det vore omöjligt att uppfylla dem, hur klurig man är. I synnerhet de som handlar om hans egen födelse. Det är mycket svårt att påverka sin egen födelse och händelserna där omkring. Alltså återstår alternativ tre. Han var den han utgav sig för att vara, Guds son, Messias och den som skulle befria människan från synd och död. Då blir frågan om vem Jesus var och är oerhört betydelsefull för vårt förhållande till honom. Han kan inte vara utan betydelse eller medelmåttigt betydelsefull. Vem är han för dig? Det kan bara du svara på. Men han kan inte stanna vid att bli medelmåttigt betydelsefull, för vi behöver fundera igenom hur vi ställer oss till honom. Han vill inte reduceras till att bli något i bakgrunden som man plockar fram till jul och gullar kring. Han dog för oss, gav allt och finns här och nu med sitt erbjudande om liv, försoning och hopp. Stämmer det, ja då är det nog värt risken att bli betraktad som ömkansvärd eller svag. För då finns det djupa liv och den mening jag innerst inne, genom alla prylar och status jag omger mig med, längtar efter. III På kvällen samma dag På kvällen samma dag, denna omtumlande påskdag, satt lärjungarna inlåsta i ett rum av rädsla och förvirrade tankar. Rädsla att själva bli fångade av myndigheterna och förvirring eftersom de visste att han dött medan kvinnorna nu säger att de mött honom levande. Dessutom var graven tom när Petrus och Johannes varit där för att kolla upp saken. Rädsla, förvirring, instängdhet, har du varit i det läget någon gång? Här kommer en av de vackraste påsktexterna vi har, som lärjungen Johannes återger i sitt evangelium, Joh 20:19-22: 3
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot helig ande. Kanske är det just här vi skall avrunda denna predikan. Men nu har Kristus uppstått, vi är inte ömkansvärda, vår tro är inte meningslös. För han lever och har besegrat döden! Och den av oss som tvekar, tvivlar och vem gör inte det allt emellanåt får stanna till för att göra sitt personliga möte med den uppståndne. Just du, just jag, får möta honom som säger sitt Frid åt er alla. Få höra de orden och känna hans närhet när han andas på oss och säger: Ta emot livet, döden är slukad, du behöver inte vara rädd, ta mot helig Ande. Kanske handlar det om att våga vara närvarande inför honom och våga mötet som ger liv. Att våga ställa sig där och erfara honom som inte är en galning, inte är en bedragare, utan som är Guds Son och som gett sitt liv för att vi skall få liv och övernog. Som lärjungen Johannes sammanfattar det hela i Bibelns mest kända vers: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Joh 3:16 4
Kjell Larsson 5