Lagförslag 1. Lag om ändring av varumärkeslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i varumärkeslagen (7/1964) 1 kap., 13, 14, 19, 25, 26, 27, 56 d och 61, av dem 13 sådan den lyder i lag 56/2000, 14 sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 552/1970, 996/1983, 1715/1995, 56/2000, 1220/2004 och 1016/2010, 19 sådan den lyder delvis ändrad i lag 56/2000, 26 sådan den lyder i lagarna 39/1993 och 1715/1995, 30 sådan den lyder i lag 996/1983, 38 sådan den lyder i lag 680/2006, 39 sådan den lyder delvis ändrad i lag 716/1995, 43 och 51 a sådana de lyder i lag 107/2013, 48 a sådan den lyder i lagarna 680/2006 och 107/2013 samt 56 d sådan den lyder i lag 1715/1995, som följer: 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 I denna lag föreskrivs om förvärv av ensamrätt till varumärke för att i näringsverksamhet användas för varor och tjänster samt om innehållet i ensamrätten. I denna lag finns också bestämmelser om gemenskapsvarumärke och om internationell varumärkesregistrering. Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009. Med internationell varumärkesregistrering avses vad som föreskrivs i 10 kap. 53 i varumärkeslagen. Vad som i denna lag föreskrivs om varor gäller på motsvarande sätt för tjänster. 2 Ett varumärke kan bestå av vilket tecken som helst som används i näringsverksamhet och som har särskiljningsförmåga och kan återges grafiskt. Ett varumärke kan i synnerhet bestå av ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror eller formen på en vara eller dess förpackning. 3 Ett varumärke anses ha särskiljningsförmåga, om i näringsverksamhet varor eller tjänster med hjälp av det kan särskiljas från en annans varor eller tjänster. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller ursprungsort eller tiden för dess framställande ska inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömning av om ett märke har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till alla faktiska omständigheter och särskilt till hur länge och i vilken omfattning märket har varit i bruk. 4 Ensamrätt till ett varumärke kan förvärvas genom registrering av det i varumärkesregistret. Ensamrätt till ett varumärke kan förvärvas även utan registrering när märket har blivit inarbetat. Genom inarbetning kan ensamrätt förvärvas även till andra än i 2 avsedda tecken som används i näringsverksamhet. Ett varumärke anses inarbetat, om det här i landet inom vederbörande närings- eller konsumentkretsar är allmänt känt som särskild beteckning för innehavarens varor. 5 Ensamrätt kan inte förvärvas till ett sådant märke som utgörs enbart av en form som följer av varans art, en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde. 6 Ensamrätten till varumärke enligt 4 inbegriper det att innehavaren av märket har rätt
att förbjuda andra att utan innehavarens samtycke som kännetecken för sina varor i näringsverksamhet använda 1) ett tecken som är identiskt med ett skyddat varumärke för identiska varor, eller2) ett tecken som är identiskt med eller liknar det skyddade varumärket för varor som är identiska med eller av liknande slag som dem som omfattas av tecknet, och detta kan medföra risk för förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket. Om varumärket är vida känt här i landet och om användningen av det utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé, har innehavaren av varumärket rätt att förbjuda andra att utan innehavarens samtycke i näringsverksamhet använda ett märke som är identiskt med eller liknar detta varumärke fastän de varor som märket är till för inte är identiska med eller liknar de varor för vilka varumärket är skyddat. Som användning i näringsverksamhet betraktas bland annat 1) att anbringa märket på varor eller deras förpackning, eller 2) att utbjuda varor till försäljning, föra ut dem på marknaden eller lagra dem för dessa ändamål under märket, eller 3) att importera eller exportera varor under märket eller att importera dem för vidare transport till tredje land, eller 4) att använda märket på affärshandlingar och i reklam. Även muntlig användning betraktas som sådan användning av märket i näringsverksamhet som avses i 3 mom. 7 Ensamrätt till varumärke förhindrar inte någon annan att i näringsverksamhet enligt god affärssed använda 1) sitt eget namn, sin firma, sin bifirma, sitt sekundära kännetecken eller sin adress, 2) uppgifter om varornas art, beskaffenhet, mängd, användning, värde eller geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper, 3) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel. 8 Innehavaren av ett varumärke har inte rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med innehavarens samtycke har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under detta varumärke. Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte om innehavaren har skälig anledning att motsätta sig att varorna på nytt förs ut på marknaden, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter det att de har förts ut på marknaden. 9 Gör flera anspråk på ensamrätt till varumärken som på det sätt som avses i 6 är identiska eller liknande, ska företräde ges den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 10 eller 10 a. 10 Ensamrätten till ett registrerat varumärke bibehålls parallellt med ett äldre varumärke, om registreringen har sökts i god tro och innehavaren av det äldre varumärket i fem års tid utan avbrott efter registreringsdagen har tillåtit användningen av det yngre varumärket här i landet och varit medveten om användningen. Om det yngre varumärket har använts endast för en del av de varor för vilka det är registrerat, kan ensamrätten omfatta endast dessa varor. 10a Ensamrätten till ett inarbetat varumärke bibehålls parallellt med ett äldre varumärke, om innehavaren av det äldre märket inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att förhindra användningen av det yngre varumärket. Om det äldre varumärket är väl känt här i landet, betraktas fem år från det att innehavaren av det äldre varumärket fick vet om användningen av det yngre varumärket, som en rimlig tid. 11 Innehavaren av ett yngre varumärke får inte i de fall som avses i 10 och 10 a förbjuda användningen av ett äldre varumärke, fastän det äldre varumärket inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket. Om det i fall som avses i 10 eller 10 a anses skäligt, kan det bestämmas att någotdera
varumärket eller båda får användas endast på ett särskilt sätt, såsom i visst utförande, med tillfogande av ortsangivelse eller innehavarens namn eller användningen av det kan begränsas att gälla vissa varor eller ett visst område. 11 a Författare, huvudredaktörer, utgivare och förläggare av lexikon, handböcker, läroböcker eller andra motsvarande tryckalster med datainnehåll är skyldiga att på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke se till att varumärket inte återges i publikationen utan att det framgår att varumärket är registrerat. Vad som ovan föreskrivs tillämpas också på spridning av publikationer via datanät eller på något annat elektroniskt sätt. Den som försummar vad som föreskrivs i 1 mom. är skyldig att medverka till att en rättelse publiceras på det sätt och i den omfattning som är skäligt och att bekosta en sådan rättelse. Den skyldighet att informera om registreringen av ett varumärke som avses i 1 kan alltid anses fullgjord, när symbolen anges i samband med varumärket. 13 Ett märke som inte har särskiljningsförmåga enligt 3 eller till vilket inte med stöd av 5 kan förvärvas ensamrätt, uppfyller inte förutsättningarna för registrering. 14 Ett varumärke uppfyller inte förutsättningarna för registrering 1) om märket strider mot lag, allmän ordning eller god sed, 2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten 3) om i märket utan vederbörligt tillstånd intagits statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, officiell kontroll- eller garantibeteckning eller kontroll- eller garantistämpel för varor av samma eller liknande slag som de, vilka rätten till varumärke skulle komma att omfatta, finskt kommunalt vapen eller internationell, mellanstatlig organisations flagga, vapen eller annat emblem, benämning eller namnförkortning eller ock figur, benämning eller namnförkortning, om det kan förväxlas med emblem, märke, benämning eller namnförkortning av nämnda slag. 4) om märket består av eller innehåller något som är ägnat att uppfattas såsom någon annans skyddade firma eller någon annans bifirma eller sekundära kännetecken som har särskiljningsförmåga och gäller identiska eller liknande branscher eller varuslag, eller någon annans namn eller porträtt, såvida namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon för länge sedan avliden, 5) om märket består av eller innehåller något som är ägnat att uppfattas som en titel på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, såvida titeln är egenartad, eller som kränker någon annans upphovsrätt till sådant verk eller någon annans rätt till fotografisk bild eller skyddat mönster, 6) om märket hos allmänheten medför risk för förväxling med en annan näringsidkares namn eller skyddade firma eller bifirma eller sekundära kännetecken som har särskiljningsförmåga och gäller identiska eller liknande branscher eller varuslag, eller 7) om innehavaren av det äldre varumärket med stöd av 6 har rätt att förbjuda användningen av märket som kännetecken i näringsverksamhet, 8) om märket hos allmänheten medför risk för förväxling med ett märke som vid tiden för ansökan används av någon annan, och ansökan gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra märket togs i bruk, eller 9) om märket kan medföra risk för förväxling med ett i Finland eller Europeiska unionen skyddat sortnamn på en växtsort, eller 10) om det för registreringen föreligger ett sådant hinder som avses i artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i artikel 118 l i rådets förordning (EG) nr 491/2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) eller i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89. Med äldre varumärke i 7 punkten avses 1) ett nationellt varumärke som har registrerats på basis av en tidigare ansökan,
2) ett varumärke som skyddas av en internationell registrering som gäller i Finland eller Europeiska gemenskapen och som utgående från denna registrering har äldre rätt i Finland eller Europeiska gemenskapen, 3) ett gemenskapsvarumärke enligt 57 som har registrerats på basis av en tidigare ansökan eller som har företräde i Finland enligt artikel 34 eller 35 i den rådsförordning som nämns i 57. 4) ett varumärke som är inarbetat då ansökan om registrering görs. I de fall som avses i 4 8 punkten får registrering ske, om den vars rätt det är fråga om samtycker till det och det inte i övrigt möter hinder enligt 1 mom. 18 Söker någon registrering av varumärke, som han första gången använt för vara förevisad på internationell utställning, inom sex månader efter den dag då varan först utställdes, ska ansökningen i förhållande till andra ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av andra varumärken anses gjord nämnda dag. 19 Om sökanden inte har iakttagit vad om ansökan är föreskrivet eller om registermyndigheten finner att ansökan av någon annan orsak inte kan bifallas, ska sökanden vid föreläggande uppmanas att inom viss tid ge sitt yttrande eller avhjälpa bristen. Om inte sökanden inom den tid som bestämts i föreläggandet ger sitt yttrande eller vidtar åtgärder för att avhjälpa bristen, förfaller ansökan. I förläggandet ska informeras om denna påföljd. En ansökan som förfallit ska tas upp till ny behandling, om sökanden inom två månader efter det att den tidsfrist som bestämts i föreläggandet har löpt ut begär det samt ger sitt yttrande eller vidtar åtgärder för att avhjälpa bristen och inom samma tid betalar den fastställda avgiften för upptagandet av ansökan till ny behandling. Anser registermyndigheten att det finns hinder för att bifalla ansökan även efter det yttrande har getts, ska ansökan avslås till den del det finns hinder för att bifalla den, om det inte finns anledning att sätta ut en ny tid. 25 Om ett varumärke registrerats i strid mot denna lag, kan registreringen förklaras ogiltig om inte annat följer av en omständighet som nämns i 10 eller 10 a eller annars av ändrade förhållanden. 26 Ensamrätten till ett varumärke förverkas 1) om det är uppenbart att märket efter registreringen eller inarbetningen har förlorat sin särskiljningsförmåga, eller 2) om märket efter registreringen eller inarbetningen har blivit vilseledande eller stridande mot lag, allmän ordning eller god sed. Registreringen av ett varumärke förverkas, om märket inte har varit i bruk under de fem senaste åren och innehavaren inte visar godtagbara skäl därtill. Att ett varumärke används med innehavarens samtycke jämställs med att varumärket används av innehavaren. Förverkande av registrering kan dock inte krävas, om märket har varit i bruk efter utgången av femårsperioden, men innan krav på förverkande har framställts. Härvid beaktas dock inte sådan användning av ett märke som har skett inom de tre månader som föregår kravet på förverkande, om förberedelserna för bruket av varumärket inleds först efter det att innehavaren har fått kännedom om att en ansökan om förverkande kan göras. Om grund för förverkande av registrering föreligger endast för en del av de varor för vilka varumärket har registrerats, förverkas registreringen endast till den del den gäller dessa varor. 30 Genom förordning får föreskrivas att en här i landet gjord registreringsansökan, då registrering av varumärket tidigare sökts utom riket, i förhållande till andra ansökningar och andra ibruktagna varumärken på sökandens begäran ska anses ha gjorts samtidigt som ansökan utom riket. Genom förordning får även utfärdas bestämmelser om villkoren för förvärv av företrädesrätt som avses i 1 mom. 6 kap. Förbud mot användning av vilseledande varumärken 36. Om ett varumärke efter överlåtelse eller sedan licens därtill upplåtits blir vilseledande i den nya innehavarens eller licenstagarens
hand, har domstol i den omfattning som finnes påkallat förbjuda innehavaren att använda märket. Användning kan även annars förbjudas, om märket är vilseledande eller dess innehavare eller någon annan med innehavarens medgivande använder det på ett sådant sätt att allmänheten vilseleds. Talan enligt denna paragraf kan föras av allmän åklagare, av var och en som lider förfång på grund av användningen av varumärket samt av en sammanslutning som bevakar berörda närings- eller yrkesutövares intressen. 37. Då användning av ett varumärke med stöd av 36 förbjuds, kan rätten efter vad som finnes skäligt förordna att det varumärke som i strid mot förbudet enligt nämnda bestämmelse anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt ska utplånas eller så ändras att det inte längre är vilseledande. Om en sådan åtgärd inte annars kan genomföras, kan det förordnas att den märkta egendomen ska förstöras eller på visst sätt ändras. Egendom som avses i 1 mom. kan i väntan på förordnande som där nämns tas i beslag; därvid ska på motsvarande sätt tillämpas vad i allmänhet föreskrivs om beslag i brottmål. 38 Om någon gör intrång i rätten till ett varumärke, kan domstolen förbjuda denne att fortsätt eller upprepa handlingen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i rätten till ett varumärke är skyldig att betala den som blivit kränkt skälig gottgörelse för användningen av märket och ersättning för all skada som intrånget orsakar. Om oaktsamheten endast är ringa kan ersättningen för skadan jämkas. Om det inte heller är fråga om oaktsamhet, är den som gör intrång skyldig att betala skälig gottgörelse för användningen av märket. 39 Den som uppsåtligen gör intrång i den rätt som enligt denna lag tillkommer innehavaren av ett varumärke ska, om inte gärningen ska bestraffas som ett brott mot industriell rättighet enligt 49 kap. 2 strafflagen, för varumärkesförseelse dömas till böter. I 1 mom. nämnt brott må icke av allmän åklagare åtalas, där ej målsäganden anmält brottet till åtal. Då det är fråga om ett registrerat varumärke, ska straff inte dömas ut, om inte intrånget har skett efter registreringsdagen. 41. På yrkande av den som lidit intrång i sin rätt till ett varumärke kan domstol efter vad som finnes skäligt förordna att det varumärke som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklam, affärshandling eller dylikt ska utplånas eller så ändras, att missbruk av det inte längre kan ske. Om en sådan åtgärd inte annars kan genomföras, kan det förordnas att den märkta egendomen ska förstöras eller på visst sätt ändras. Då kan domstolen på yrkande förordna att egendomen mot lösen ska utlämnas till den som lidit intrånget. Här avsedd egendom kan, vare sig intrånget varit uppsåtligt eller ej, efter beslut av den allmänna åklagaren eller rätten, tas i beslag, om den som lidit intrång yrkar det och ställer, när det anses behövligt, godtagbar säkerhet för den skada beslaget kan medföra för motparten samt för de av beslaget föranledda kostnaderna; därvid ska annars tillämpas vad som i allmänhet föreskrivs om beslag i brottmål. 43 Åtal för ett sådant brott mot industriell rättighet enligt 49 kap. 2 i strafflagen som gör intrång i rätten till ett varumärke samt för en varumärkesförseelse som avses i 39 1 mom. i denna lag handläggs i Helsingfors tingsrätt. Trots det som sägs i 42 får i samband med ett åtal som avses i 1 mom. handläggas ett gottgörelse- eller ersättningsyrkande enligt 38 2 eller 3 mom. eller ett yrkande enligt 41, när yrkandet framställts med anledning av det brott som avses i åtalet. Domstolen fortsätter att vara behörig att pröva ett yrkande enligt 2 mom. även om de omständigheter som behörigheten grundar sig på förändras efter det att yrkandet framställdes. 46 Talan om fastställelse, huruvida rätt till ett varumärke består eller icke består eller om ett visst förfarande utgör intrång i sådan rätt eller ej, kan av domstol upptas till prövning,
om det råder ovisshet om sakförhållandet och detta är till förfång för käranden. I mål härom ska på motsvarande sätt tilllämpas vad som föreskrivs i 45. 48 a När domstolen behandlar talan enligt 38 1 mom. kan den på yrkande av innehavaren av en varumärkesrätt vid vite förordna att administratören av en sändare, server eller någon annan sådan anordning eller någon annan tjänstelevererande mellanhand avbryter den användning som påstås göra intrång i varumärket (föreläggande om avbrytande), om det inte kan anses oskäligt med hänsyn till rättigheterna för den som påstås göra intrång i varumärket eller med hänsyn till mellanhänders eller varumärkesrättshavarens rättigheter. Innan talan enligt 38 1 mom. väcks kan domstolen på ansökan av innehavaren av en varumärkesrätt meddela ett föreläggande om avbrytande, om det finns förutsättningar för det enligt 1 mom. och om det är uppenbart att varumärkesrättsinnehavarens rättigheter annars allvarligt äventyras. Domstolen ska ge den mot vilken föreläggande begärs och den som påstås göra intrång i rätten till ett varumärke tillfälle att bli hörda. Delgivning till den mot vilken ett föreläggande har sökts kan ske per post, telefax eller elektronisk post. Domstolen kan på begäran meddela det föreläggande om avbrytande som avses i 2 mom. interimistiskt utan att höra den som påstås ha gjort intrång, om ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver det. Föreläggandet är i kraft tills något annat bestäms. Den som påstås ha gjort intrång ska utan dröjsmål efter att föreläggandet har meddelats ges tillfälle att bli hörd. När denne har hörts ska domstolen utan dröjsmål besluta om föreläggandet ska vara i kraft eller återkallas. Ett föreläggande om avbrytande som meddelats med stöd av denna paragraf får inte äventyra tredje mans rätt att sända och ta emot meddelanden. Ett föreläggande om avbrytande träder i kraft när sökanden ställer en sådan säkerhet hos utmätningsmannen som avses i 8 kap. 2 i utsökningsbalken (705/2007). Bestämmelser om möjligheten att befrias från att ställa säkerhet finns i 7 kap. 7 i rättegångsbalken. Ett föreläggande om avbrytande som meddelats med stöd av 2 eller 3 mom. förfaller om inte talan enligt 38 1 mom. väcks i domstol inom en månad från det att föreläggandet meddelades. Den som begärt ett föreläggande om avbrytande ska ersätta den som meddelats föreläggandet liksom också den som påstås ha gjort intrång för den skada som orsakas av att föreläggandet verkställs samt för kostnaderna i ärendet, om talan enligt 38 1 mom. förkastas eller avvisas utan prövning eller om behandlingen av ärendet avskrivs som en följd av att käranden återtagit talan eller uteblivit från rätten. Samma gäller om föreläggandet om avbrytande återkallas med stöd av 3 mom. eller förfaller med stöd av 4 mom. När en talan om ersättning av en skada och kostnader väcks ska 7 kap. 12 i rättegångsbalken iakttas. 51 a Ändring i ett beslut som registermyndigheten har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om Patent- och registerstyrelsen (578/2013). 56 d Registermyndigheten ska sända den internationella byrån ett meddelande om en invändning och motiveringen till den. Oberoende av om innehavaren av den internationella registreringen har gett sitt yttrande med anledning av registreringen, ska registermyndigheten undersöka invändningen. Om registreringen inte uppfyller registreringskraven enligt denna lag, ska registermyndigheten med anledning av invändningen fatta ett beslut enligt vilket den internationella registreringen inte gäller eller gäller endast delvis i Finland. Registermyndigheten ska avslå invändningen om något hinder för den internationella registreringen inte finns i Finland. Om registermyndigheten beslutar att den internationella registreringen inte gäller i Finland eller att den gäller endast delvis, gör myndigheten en anteckning om det i sin förteckning och kungör att beslutet har vunnit laga kraft. 61 Den tidsfrist på fem år, som det föreskrivs om i 10, ska beträffande tidigare registrerade varumärken räknas från och med den dag då denna lag träder i kraft. Denna lag träder i kraft den 20.
På beslut som registermyndigheten har fattat före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas den 19 som gällde vid ikraftträdandet.
2. Lag om ändring av strafflagen I enlighet med riksdagens beslut ändras 2, sådan den lyder i lag 1281/2009, som följer: 49 kap. Om kränkning av vissa immateriella rättigheter 2 Brott mot industriell rättighet Den som i strid med varumärkeslagen (7/1964), patentlagen (550/1967), mönsterrättslagen (221/1971), lagen om ensamrätt till kretsmönster för integrerade kretsar (32/1991), lagen om nyttighetsmodellrätt (800/1991) eller lagen om växtförädlarrätt (1279/2009) och så att gärningen är ägnad att åsamka innehavaren av den kränkta rätten betydande ekonomisk skada, gör intrång 1) en rätt till varumärke 2) den ensamrätt som ett patent medför, 3) en mönsterrätt, 4) en rätt till en kretsmodell, 5) en nyttighetsmodellrätt eller 6) en växtförädlarrätt, ska för brott mot industriell rättighet dömas till böter eller fängelse i högst två år. Denna lag träder i kraft den 20.