INLEDNING TILL. Översiktspublikationer: Svensk jordbruksstatistik 200 år / Statistiska centralbyrån. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 1999.

INLEDNING TILL Jordbruk och boskapsskötsel / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-1964. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1913-1963. 1914-1934 med innehållsförteckning och sammanfattning på franska. 1935-1949 även med fransk parallelltitel: Agriculture et élevage du bétail en... 1951-1963 med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Farming and stockraising in 1951, från 1952 och framåt: Agriculture. Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. N, Jordbruk och boskapsskötsel. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1867-1912. Täckningsår: 1865-1911. Efterföljare: Jordbruksstatistisk årsbok / Jordbruksverket, Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån,1965-. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1964-. Publiceras elektroniskt fr.o.m. 2001 på Jordbruksverkets webbplats www.sjv.se, och fr.o.m. 2002 även på Statistiska centralbyråns webbplats www.scb.se. Översiktspublikationer: Svensk jordbruksstatistik 200 år / Statistiska centralbyrån. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 1999. Jordbruket i siffror 1866-2007 / Jordbruksverket, Statistiska centralbyrån. Jönköping ; Stockholm, 2011. (Sveriges officiella statistik). Jordbruk och boskapsskötsel. År 1949. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2012. urn:nbn:se:scb-jordbo-1949

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR JORDBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL ÅR 1949 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1950 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 501106

STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE AGRICULTURE ET INDUSTRIES SECONDAIRES AGRICULTURE ET ÉLEVAGE DU BÉTAIL EN 1949 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån lår härmed överlämna sin berättelse angående jordbruk och boskapsskötsel år 1949. Utarbetandet av texten och tabellerna till kap. IV och V har omhänderhatts av amanuensen Egon Nergelius. Stockholm den 28 april 1950. Underdånigst KARIN KOCK. JOHANNES SJÖSTRAND.

IV Innehållsförteckning. Text: Sid. I. Inledning 1 II. Jordbruk 2 Areal 2 Åkerjordens användning 5 Ängens användning 10 Utsäde 11 Skörd per hektar och totalskörd 12 Skördens beskaffenhet 23 Allmän skördesiffra 24 III. Boskapsskötsel 26 Hästar 26 Nötkreatur 28 Får 32 Getter 32 Svin 32 Höns 34 IV. Brukningsenheter med över 2 hektar åker fördelade efter antalet kor 35 V. Antalet»Aberdeen-Angusdjur» 39 Tabeller: Tab. 1. Hela ägoviddens fördelning på särskilda ägoslag, i hektar, inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 42 Tab. 2. Åkerjordens användning, i hektar, inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 44 Tab. 3. Åkerjordens användning samt antal husdjur inom olika storleksgrupper, i varje län och vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 48 Tab. 4. Åkerjordens användning inom olika storleksgrupper, i hektar, i större riksområden, år 1949 66 Tab. 5. Utsädet inom varje hushållningssällskaps område, i deciton, år 1949 67 Tab. 6. Köksväxtodling på åkern beträffande brukningsenheter med över 0,25 hektar åker inom varje län och vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 68 Tab. 7. Skörden, i deciton, inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 70 Tab. 8. Skördens beskaffenhet, inom varje hushållningssällskaps område, år 1949... 74 Tab. 9. Antal husdjur av olika slag inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 80 Tab. 10. Antal husdjur av olika slag inom olika storleksgrupper i större riksområden, år 1949 86 Tab. 11. Antal kor fördelade på åldersgrupper och antal kalvar avsedda för pålägg och slakt inom brukningsenheter med över 0.25 hektar åker i varje hushållningssällskaps område samt vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 88 Tab. 12. Antal redovisade brukningsenheter med över 2 hektar åker fördelade på brukningsenheter av olika storlek och efter antal kor per brukningsenhet, inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949 90 Tab. 13. Sädesslagens medelvikt i kilogram per hektoliter inom varje hushållningssällskaps område, år 1949 94

Texte: Table des matières. V Pages I. Introduction 1 II. Agriculture 2 Superficie 2 Emploi des champs cultivés 5 Emploi des prairies 10 Semences 11 Récoltes par hectare et récoltes totales 12 Qualité de la récolte 23 Chiffre général de la récolte 24 III. Élevage 26 Chevaux 26 Bétes bovines 28 Moutons 82 Chèvres 32 Porcs 32 Poules 34 IV. Exploitations agricoles avec des terres labourables plus de 2 hectares par nombre des vaches 35 V. Nombre d'animaux de»aberdeen-angus» 39 Tableaux: Tabl. 1. Répartition des superficies, en hectares, dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 42 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Champs cultivés. Col. 3: Prairies permanentes ponr le foin. Col. 4 5: Antres prairies on terres pour pâturage. Col. 6: Forêts. Col. 7: Autres terrains. Col. 8: Total. Tabl. 2. Emploi des champs cultivés, en hectares, dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 44 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Froment d'été. Col. 4: Seigle d'hiver. Col. 5: Seigle d'été. Col. 6: Orge. Col. 7: Avoine. Col. 8: Grains mélangés. Col. 9 10: Pois. Col. 11: Vesces. Col. 12: Pommes de terre. Col. 13: Betteraves à sucre. Col. 14: Racines fourragères. Col. 15: Céréales ponr fourrages verts. Col. 16: Prairies artificielles pour le foin. Col. 17: Prairies artificielles pour récolte des semences. Col. 18: Prairies artificielles pour pâturage et fourrages verts. Col. 19: Plantes oléagineuses. Col. 20: Plantes textiles. Col. 21: Plantes potagères. Col. 22: Autres cultures. Col. 23: Jachères et champs incultes. Col. 24: Total des champs cultivés. Tabl. 3. Emploi des champs cultivés et nombre du bétail dans les exploitations de différentes catégories de grandeur, dans chaque département et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 48 Col. 1: Circonscriptions et catégories de grandeur. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Froment d'été. Col. 4: Seigle d'hiver. Col. 5: Seigle d'été. Col. 6: Orge. Col. 7: Avoine. Col. 8: Grains mélangés. Col. 9: Légumineuses. Col. 10: Pommes de terre. Col. 11: Betteraves à sucre. Col. 12: Racines fourragères. Col. 13: Céréales pour fourrages verts. Col. 14: Prairies artificielles pour le foin. Col. 15: Autres prairies artificielles. Col. 16: Autres cultures. Col. 17: Jachères et champs incultes. Col. 18: Total des champs cultivés. Col. 19: Chevaux de 3 ans et au-dessus. Col. 20: Jeunes chevaux et poulains. Col. 21: Boeufs et bonvillons. Col. 22: Taureaux de 2 ans et au-dessus. Col. 23: Vaches. Col. 24: Génisses, taureaux 1 à 2 ans et veaux. Col. 25: Montons et agneaux. Col. 26: Chèvres et chevreaux. Col. 27: Pores. Col. 28: Coqs, poules et poulets (nés en 1949). Tabl. 4. Emploi des champs cultivés dans les différentes catégories de grandeur, en hectares, dans certaines grandes régions du pays, en 1949 66 Col. 1: Circonscriptions et catégories de grandeur. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Froment d'été. Col. 4: Seigle d'hiver. Col. 5: Seigle d'été. Col. 6: Orge. Col. 7:

VI Avoine. Col. 8: Grains mélangés. Col. 9 10: Pois. Col. 11: Vesces. Col. 12: Pommes de terre. Col. 13: Betteraves à sncre. Col. 14: Eacines fourragères. Col. 15: Céréales ponr fourrages verts. Col. 16: Prairies artificielles pour le foin. Col. 17: Prairies artiticielles pour récolte des semences. Col. 18: Prairies artificielles pour pâturage et fourrages verts. Col. 19: Plantes oléagineuses. Col. 20: Plantes textiles. Col. 21: Plantes potagères. Col. 22: Autres cultures. Col. 23: Jachères et champs incultes. Col. 24: Total des champs cultivés. Tabl. 5. Semences dans les circonscriptions des Sociétés agricoles, en quintaux, en 1949 67 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Froment d'été. Col. 4: Seigle d'hiver. Col. 5: Seigle d'été. Col. 6: Orge. Col. 7: Avoine. Col. 8: Grains mélangés. Col. 9: Pois. Col. 10: Vesces. Col. 11: Pommes de terre. Tabl. 6. Culture des plantes potagères sur les champs dans les exploitations agricoles avec des terres labourables plus de 0,25 hectares, dans chaque département et dans certaines régions agricoles naturelles du pays, en 1949 68 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Chon blanc. Col. 3: Chou fleur. Col. 4: Carottes. Col. 5: Betteraves ronges. Col. 6: Oignons. Col. 7: Petits pois. Col. 8: Haricots bruns. Col. 9: Concombre. Col. 10: Antres plantes potagères. Col. 11: Total. Tabl. 7. La récolte, en quintaux, dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 70 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Froment d'été. Col. 4: Seigle d'hiver. Col. 5: Seigle d'été. Col. 6: Orge. Col. 7: Avoine. Col. 8: Grains mélangés. Col. 9: Pois. Col. 10: Vesces. Col. 11 : Pommes de terre. Col. 12: Betteraves à sucre. Col. 13: Racines fourragères. Col. 14: Foin des champs cultivés. Col. 15 : Foin des prairies naturelles. Col. 16 : Paille de gros grains. Col. 17 : Paille de menus grains. Col. 18 : Paille de légumineuses. Tabl. 8. La qualité de la récolte dans les circonscriptions des Sociétés agricoles, en 1949 74 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Froment d'hiver. Col. 3: Seigle d'hiver. Col. 4: Céréales d'été. Col. 5: Légumineuses. Col. 6: Pommes déterre. Col. 7: Betteraves à sucre. Col. 8: Racines fourragères. Col. 9: Foin des champs cultivés. Col. 10: Foin des prairies naturelles. Col. 11: Paille de gros grains. Col. 12: Paille de menus grains. Tabl. 9. Nombre d'animaux domestiques de différentes espèces dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 80 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Chevaux de 17 ans et au-dessus. Col. 3: Chevaux de 5 16 ans. Col. 4: Chevaux de 3 4 ans. Col. 5: Total des chevaux de 3 ans et au-dessns. Col. 6: JeuneB chevanx de 1 à 2 ans. Col. 7: Poulains. Col. 8: Total des jeunes chevaux et poulains. Col. 9: Total des chevaux. Col. 10: Bœufs et bonvillons au-dessus de 1 an. Col. 11: Taureaux de 2 ans et au-dessus. Col. 12: Vaches. Col. 13: Génisses. Col. 14: Taureaux 1 à 2 ans. Col. 15: Veaux au-dessous de 1 an. Col. 16: Total des bêtes bovines. Col. 17: Béliers. Col. 18: Brebis. Col. 19: Agneaux. Col. 20: Total des moutons et des agneaux. Col. 21: Chèvres et chevreaux. Col. 22: Verrats de 9 mois et au-dessns. Col. 23: Verrats de 3 à 9 mois. Col. 24 25: Truies. Col. 26: Autres porcs de 3 mois et an-dessus. Col. 27: Porcs au-dessous de 3 mois. Col. 28: Total des porcs. Col. 29: Nombre calculé d'unités de bêtes bovines. Col. 30: Coqs et poules. Col. 31: Dont en exploitations agricoles (avec des terres labourables plus de 0'25 hectares). Col. 32: Poulets (nés en 1949). Col. 33: Dont en exploitations agricoles. Col. 34: Total des coqs, ponlcs et poulets. Col. 35: Dont en exploitations agricoles. Tabl. 10. Nombre d'animaux domestiques de différentes espéces dans les différentes catégories de grandeur dans certaines grandes régions du pays, en 1949 86 Col. 1: Circonscriptions et catégories de grandeur. Col. 2: Chevaux de 17 ans et au-dessus. Col. 3: Chevaux de 5 16 ans. Col. 4: Chevaux de 3 4 ans. Col. 5: Total des chevaux de 3 ans et au-dessus. Col. 6: Jeunes chevaux de 1 à 2 ans. Col. 7: Poulains. Col. 8: Total des jeunes chevaux et poulains. Col. 9: Total des chevaux. Col 10: Bœufs et bouvillons au-dessus de 1 ans. Col. 11: Taureaux de 2 ans et au-dessus. Col. 12: Vaches. Col. 13: Génisses et taureaux 1 à 2 ans. Col. 14: Veaux. Col. 15: Total des bêtes bovines. Col. 16: Béliers. Col. 17: Brebis. Col. 18: Agneaux. Col. 19: Total des moutons et des agneaux. Col. 20: Chèvres et chevreaux. Col. 21: Verrats de 9 mois et au-dessus. Col. 22: Verrats de 3 à 9 mois. Col. 23 24: Truies. Col. 25: Autres porcs de 3 mois et au-dessus. Col. 26: Porcs au-dessous de 3 mois. Col. 27; Total des porcs. Col. 28: Coqs et poules. Col. 29: Poulets (nés en 1949). Col. 30: Total des coqs, poules et poulets.

Tabl. 11. Nombre des vaches selon les différentes âges et nombre des veaux d'élève et de boucherie dans les exploitations agricoles avec des terres labourables plus de 0.25 hectares, dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 88 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2: Vaches, qui ont vêlé la première fois. Col. 3: Vaches, qui ont vêlé 2 3 fois. Col. 4: Autres vaches. Col. 5: Total des vaches. Col. 6: Veaux d'élève au-dessous de 1 an. Col. 7: Veaux de boucherie au-dessous de 1 an. Col. 8: Total des veaux. Tabl. 12. Nombre des exploitations agricoles recensées avec des terres labourables plus de 2 hectares dans les différentes categories de grandeur par nombre des vaches à chaque exploitation agricole, dans les circonscriptions des Sociétés agricoles et dans certaines régions agricoles naturelles, en 1949 90 Col. 1: Circonscriptions. Col. 2 6: Nombre des exploitations agricoles de 2 10 hectares avec 0, 1, 2, 3 et 4 ou plusieurs des vaches respectivement. Col. 7 11: Nombre des exploitations agricoles de 10 20 hectares avec 0, 1, 2, 3, et 4 ou plusieurs des vaches respectivement. Col. 12 16: Nombre des exploitations agricoles de 20 50 hectares avec 0, 1, 2, 3 et 4 ou plusieurs des vaches respectivement. Col. 17 21: Nombre des exploitations agricoles de pins de 50 hectares avec 0, 1, 2. 3 et 4 ou plusieurs des vaches respectivement. Col. 22 26: Total des exploitations agricoles de pins de 2 hectares avec 0, 1, 2, 3 et 4 ou plusieurs des vaches respectivement. Tabl. 13. Poids moyen des céréales de la récolte de 1949, en kilogrammes par hectolitre 94 Col. 1 10: cfr ci-dessus tabl. 7, col. 1 10. VII Résumé de la statistique sur l'agriculture et l'élevage en 1949. Selon nn décret royal, on a procédé en Suède en 1949 à un recensement spécial des terres cultivées et des animaux domestiques dads tont le territoire du royaume. Le recensement a en lieu le 1 juin 1949. Le recensement des terres cultivées montrait l'emploi des champs pour les différentes cultures. L'emploi des champs cultivés pour les différentes cultures, selon le recensement spécial de 1949 (v. tabl. 2), ressort du tableau ci-dessons. En comparaison on a ajouté aussi les chiffres définitif» pour les deux années précédentes.

VIII Pour l'emploi des champs cultivés dans les différentes parties du pays, il faut se reporter an tabl. C pages 6 7 et an tabl. 2 4 et 6 pages 44 66 et 68 69. A l'aide des données fournies par les sociétés agricoles, on a calculé la quantité de semences employée pour 1949 (v. tabl. 5), et l'on a obtenu pour tout le pays les chiffres ci-dessous. En comparaison on a ajouté aussi les chiffres pour les deux années précédentes. Le rendement par hectare et la récolte totale (v. tabl. E et tabl. 7) ont donné en 1949 pour tout le pays les chiffres ci-dessons: Dans l'ensemble, la récolte de 1949 peut être considérée comme un peu au-dessus de la moyenne. Le nombre du bétail, selon le recensement spécial agricole du 1 juin 1949, était le suivant:

1 I. Inledning. Enligt den för jordbruksstatistiken gällande planen skola i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna anordnas allmänna jordbruksräkningar, vid vilka uppgifter skola avgivas för varje brukningsenhet angående ägoslagens areal, den odlade jordens användning, antalet kreatur m. m. Allmänna fastighetstaxeringar skola som regel äga rum vart femte är, men den senast verkställda blev uppskjuten tvenne år till följd av krisförhållandena. Likaså har den närmast förestående allmänna fastighetstaxeringen uppskjutits två år. Den sista jordbruksräkningen ägde rum år 1944 och skulle alltså närmast komma att följas av en räkning år 1951. Vid sidan av de allmänna jordbruksräkningarna skola enligt kungl. reglementet den 16 maj 1930 angående insamlande av årliga uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik (Sv. förf.-saml. nr 125/1930) varje år anordnas s. k. representativa jordbruksräkningar. Hushållningssällskapens sockenavdelningar skola därvid senast den 15 juli från omkring en tiondel av samtliga brukningsenheter med mera än 2 hektar åker införskaffa uppgifter angående åkerjordens användning och antalet husdjur. Uppgifterna skola efter erforderlig granskning och komplettering av hushållningssällskapen insändas till statistiska centralbyrån, där de senare bearbetas och komma till användning i den årliga jordbruksstatistiken. Under åren 1940 49 ha representativa jordbruksräkningar icke ägt rum, utan uppgifterna om åkerjordens användning och kreaturens antal ha grundats på särskilda, mer eller mindre fullständiga arealinventeringar och kreatursräkningar. Den år 1949 enligt kungörelse den 1 april 1949 (nr 121) verkställda arealinventeringen och kreatursräkningen omfattade hela landet utom vissa kommuner i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, alla belägna inom fjäll- och moränbygden, och gällde alla brukningsenheter med mer än V, hektar åker. Vid arealinventeringen införskaffades liksom under en följd av år särskilda uppgifter om arealen för de viktigare slagen av köksväxter på åkern. Enligt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse skulle formulär för uppgifternas avlämnande fastställas av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen i samråd med statens livsmedelskommission (se bilagan). Uppgifterna skulle insändas till kristidsnämnderna, vilka hade att tillse, att uppgifter inkommit från samtliga uppgiftsskyldiga, samt att söka åstadkomma rättelse av uppenbara fel och oegentligheter. Därefter skulle uppgifterna av insamlarna översändas till statens livsmedelskommission jämte ett å tjänstens vägnar utfärdat intyg om materialets fullständighet. I de fall, där uppgifter icke kunnat införskaffas, skulle uppgifter lämnas om den uppgiftsskyldiges namn och adress.

2 JORDBRUK. AREAL. Bearbetningen av arealuppgifterna har år 1949 varit uppdelad mellan statistiska centralbyrån och livsmedelskommissionen på så sätt att centralbyrån bearbetat uppgifterna för Norrland och Örebro län, livsmedelskommissionen för riket i övrigt. Uppgifterna om kreaturen ha definitivt bearbetats av centralbyrån. Beträffande uppgiftsmaterialet föreligger alltid en viss ofullständighet särskilt i fråga om de mindre brukningsenheterna. I vad avser arealerna låter det sig emellertid göra att genom beräkningar, på sätt nedan skall visas, erhålla användbara siffror, men då detta icke är möjligt vad beträffar kreatursantalet, har centralbyrån i synnerhet angående brukningsenheter på över 2 hektar åker såsom utgörande den viktigaste delen genom en omfattande skriftväxling och infordrande av uppgifter telefonledes sökt erhålla så vitt möjligt fullständiga uppgifter om kreaturen för samtliga delar av riket. Någon särskild redogörelse för 1949 års arealinventering och kreatursräkning kommer icke att avgivas. Preliminära resultat från arealinventeringen ha redan tidigare lämnats i Årsväxten år 1949, och de definitiva resultaten från såväl arealinventeringen som kreatursräkningen ingå i denna berättelse. Även de speciella uppgifterna om köksväxtodlingen på åkern meddelas här. II. Jordbruk. Areal. Siffran för hela landarealen har höjts något på grund av att arealen för Malmö stad utökats genom utfyllning av ett område i samband med en hamnanläggning. I fråga om de särskilda ägoslagens areal föreligga i stort sett icke några nya uppgifter för år 1949. De i tab. 1 för varje hushållningssällskaps område och för vissa naturliga jordbruksområden angivna arealuppgifterna äro i fråga om äng och skogsmark oförändrat hämtade från 1944 års allmänna jordbruksräkning. Uppgifterna om åkerarealen grunda sig ock på jordbruksräkningen med tillägg tor nyodlingar, varom uppgifter erhållits i samband med de definitiva uppgifterna om skörden m. ni., som årligen före den 15 januari avgivas av hushållningssällskapens sockenombud â den jordbruksstatistiska blanketten 5. Såsom >övrig mark», kol. 7, har räknats skillnaden mellan hela landarealen och den sammanlagda arealen av de andra ägoslagen. De senaste uppgifterna om arealen av de olika ägoslagen för varje kommun återfinnas i berättelsen om jordbruksräkningen år 1944. I sammandrag för hela landet fördelade sig år 1949 ägovidden på de särskilda ägoslagen i absoluta och relativa tal på följande sätt:

JORDBRUK. AREAL. 3 Tab. A. Jämförelse mellan antalet redovisade brukningsenheter med över 0,25 hektar åker, länsvis, åren 1949 och 1944. Såsom av tablån å sid. 2 framgår, upptog i procent av rikets hela landareal arealen åker 9i, slåtteräng 0-6, kultiverad betesäng 0-3, annan betesäng 1-4, skogsmark 54-2 och övrig mark 34-4 %. Vad åkerarealen beträffar redovisas i tab. A antalet vid arealinventeringen 1949 redovisade brukningsenheter och i tub. B den för desamma redovisade åkerarealen, i båda fallen med fördelning på storleksgrupperna Oas 2 och över 2 hektar åker. I fråga om de vid arealinventeringen undantagna kommunerna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ha använts de vid 1947 års arealinventering insamlade uppgifterna. I de nämnda tabellerna lämnas ock en jämförelse med 1944 års jordbruksräkning, men vad antalet angår är att mäjrka, att full överensstämmelse icke råder beträffande redovisningssättet. Under det att jordbruksräkningens siffror angiva antalet fullständiga brukningsenheter, avse nämligen antalen uppgifter vid arealinventeringarna till en del fastigheter, som icke utgöra självständiga brukningsenheter utan ingå i dylika. Om jämförelse mellan 1949 års arealinventering och 1944 års jordbruksräkning likväl äger rum, visar det sig,

4 JORDBRUK. AREAL. Tab. B. Jämförelse mellan redovisad åkerareal å brukningsenheter med över 0,25 hektar åker, länsvis, åren 1949 och 1944. att antalet vid 1049 års arealinventering för de båda ifrågavarande storleksgrupperna utgjorde öi)» resp. 95 3 eller sammanlagt 85o % av jordbruksräkningens. Vid en sådan jämförelse beträffande åkerarealen erhållas procenttalen (i7 8, 97 4 resp. 96M. De vid arealinventeringen erhållna uppgifterna om arealer ha sedan använts till en beräkning av uppgifter om åkerjordens användning. Arealerna ha därvid gjorts till föremål för»uppräkning» med hänsyn till sådana brukningsenheter, för vilka av olika anledningar uppgifter icke inkommit. Denna uppräkning har verkställts i fråga om de ovan nämnda båda storleksgrupperna, 026 2 och över 2 hektar åker, för varje län och naturligt jordbruksområde enligt proportionell metod med utgångspunkt från de kända totala åkerarealerna, alltså jordbruksräkningens uppgifter med tillägg för nyodlingar. Däremot har hänsyn icke kunnat tagas till arealer, som av olika anledningar upphört att utgöra åker, då uppgifter därom saknas.

ÅKERJORDENS ANVÄNDNING. Vad angår lägenheter (högst 0-25 hektar åker), för vilka uppgifter icke insamlades vid 1949 års arealinventering, ha använts uppgifterna från 1944 års jordbruksräkning. I fråga om sockerbetsarealen ha uppgifter erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget och beträffande oljeväxtarealen från Oljeväxtcentralen. Åkerjordens användning. De på förut angivet sätt erhållna uppgifterna angående åkerjordens användning meddelas för varje hushållningssällskaps område och för vissa naturliga jordbruksområden i tab. 2. Avvikelserna mellan olika delar av landet framgå bäst av tab. C, där för samma områden som i tab. 2 den för de olika växtslagen använda arealen angivits i procent av resp. områdes hela åkerareal. Vidare lämnas i tab. 3 för länen samt de naturliga jordbruksområdena och i tab. 4 för riket samt större riksområden redogörelse för åkerjordens användning inom storleksgrupperna högst 0 25, 0-26 2 och över 2 hektar åker. En jämförelse mellan uppgifterna för riket i dess helhet angående åkerjordens användning åren 1949, 1948 och 1944 utfaller på sätt tab. D. utvisar. Vad den egentliga brödsädsarealen beträffar uppgick den år 1949 till omkring 442 100 hektar mot 475 500 år 1948 eller 33 400 hektar (7 o %) mindre än sistnämnda år. Skillnaden beror emellertid huvudsakligen på att mindre areal blev besådd med höstsäd hösten år 1948, delvis til! följd av ogynnsamma väderleksförhållanden men delvis sannolikt på grund av utvidgning av oljeväxtarealen. Dessutom minskades den besådda arealen i viss mån genom utvintring. Enligt av statens livsmedelskommission införskaffade uppgifter beträffande under hösten 1948 med höstsäd besådd areal för Götaland, Svealand och Gävleborgs län uppgick arealen i fråga till omkring 308 700 hektar, varav höstvete 173 600 och höstråg 135 100. Norrland i övrigt är av mycket liten betydelse i detta avseende. Motsvarande uppgift om höstsädsarealen enligt 1949 års arealinventering, 298 400 hektar, understiger nyssnämnda uppgift om med höstsäd besådd areal med 10 300 hektar (3-3 % ). Höstsädsarealen för hela riket enligt 1949 års arealinventering, omkring 298 700 hektar, understeg föregående års höstsädsareal, omkring 328 400 hektar, med 29 700 hektar (9o %). Av detta underskott kommer 5 100 hektar på höstvete och 24 600 på höstråg. Emellertid var icke heller 1948 års höstsädsareal av normal storlek, och sker jämförelse med 1944 års areal, finner man, att 1949 års areal var 87 000 hektar (22-6 %) mindre än densamma. Vårvetearealcn, som utökades synnerligen starkt år 1947, har sedan gått något tillbaka både 1948 och 1949, det senare året med omkring 3 400 hektar (2-4 %), men översteg fortfarande betydligt 1944 års areal, nämligen med 56 300 hektar (67 8 %). Den totala vetearealen, 307 200 hektar, understeg föregående års, 315 700 hektar, med 8 500 (2 7 c /o). Det är dock att märka, alt vetearealen år 1948 var den största sedan år 1939. Hela rägarealen hade jämfört med 1948 års minskats med omkring 25 000 hektar (15 6 %), varav höstrågsarealen som nämnt med 24 600 (lös %) och vårrågsarealen med 400 (8 %). Beträffande höstvetearealen kom minskningen av arealen helt.på 5

Tab. C. Åkerjordens användning, i procent, inom varje hushållningssällskaps område och inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 6 ÅKERJORDENS ANVÄNDNING.

ÅKERJORDENS ANVÄNDNING. 7

8 ÅKERJORDENS ANVÄNDNING. Tab. D. Åkerjordens användning i hela riket åren 1944, 1948 och 1949. Götaland, medan landet i övrigt hade någon ökning att uppvisa, men i fråga om höstrågsarealen iakttagcs minskning för både Svealand och Götaland. Särskilt stark var tillbakagången av höstsädsodling i Östergötlands, Värmlands och Skaraborgs län samt i Älvsborgs läns norra och Kalmar läns södra del. Även vårvetearealen hade minskats i Götaland men ökats något för övrigt. Minskningen var störst i Malmöhus, Skaraborgs, Kristianstads och Södermanlands län, men i det sistnämnda hade höstvetearealen i stället utökats betydligt. Jämfört med år 1944 understeg brödsädsarealen år 1949 nämnda ars med omkring 32 800 hektar (ö-s %). Arealen foderstråsäd sammanlagd hade sedan år 1948 ökats med omkring 38 200 hektar (4 4 %). Av de olika sädesslagen hade korn att uppvisa minskning med omkring 1 700 (2o %), medan arealen av havre ökats med 12 100 (2-5 %) och av blandsäd med 27 800 hektar (99 %). I fråga om kornarealen förekom någon ökning både i Svealand och Götaland men i Norrland blev

ÅKERJORDENS ANVÄNDNING. 9 den areal, varifrån mogen säd erhölls, något mindre än år 1948 till följd av att en del säd genom ogynnsamma väderleksförhållanden skördades grön. Havrearealen hade utökats särskilt i Skaraborgs län, blandsädsarealen i Stockholms, Kristianstads, Uppsala, Skaraborgs och Malmöhus län. Även pä en del havre- och blandsädsarealer hade säden skördats grön i Norrland, särskilt i Norrbottens län. Jämfört med år 1944 hade foderstråsädens areal minskats med omkring 26 800 hektar (2-9 %). Beträffande baljväxterna hade arealen för odling av häst- och bondbönor, som gått alltmera tillbaka, icke redovisats särskilt vid 1949 års arealinventering utan ingår under rubriken»andra växtslag». Minskningen av arealen matärtcr, som började år 1943, fortsatte även år 1949. Arealen i fråga hade dock endast minskats med omkring 400 hektar (2 5 %) jämfört med år 1948 men med 14 500 hektar (50-4 %) sedan år 1943. Däremot hade arealen foderärter ökats betydligt sedan är 1948, nämligen med omkring 2 000 hektar (29-9 %), och detsamma gäller vicker, med 1 800 hektar (50o %'). Alla sädesslag sammanslagna företedde en arealökning jämfört med är 1948 pä omkring 8 100 hektar (0 6 %) men jämfört med år 1944 eu arealminskning på omkring 05 000 hektar (4 5 %). Potatisarealen hade sedan år 1948 minskats med omkring 13 300 hektar (9 o %). Större delen av minskningen kom på Götaland, men även i övrigt hade potatisodlingen gått tillbaka. Starkast var minskningen i Skåne, Blekinge, Halland samt Kalmar läns södra del. Odlingen av sockerbetor hade däremot ökats något, nämligen med omkring 1 700 hektar (3 r %). Större delen av ökningen härrörde från Skåne med ungefär lika mycket på vartdera länet. Arealen foderrotfrukter hade liksom potatisarealen minskats rätt avsevärt sedan föregående år eller med 6 800 hektar (113 %). Minskning av denna slags odling har fortgått under flera år, och i jämförelse med år 1944 var arealen år 1949 12 000 hektar (18 2 %) mindre. Vad angår foderväxterna hade såväl arealen vall till slätter som vall till bete och grönfoder gått tillbaka, medan arealen vall till fröskörd ökats något. Arealen för säd till grönfoder blev mindre än år 1948 oaktat en del vårstråsäd måste skördas som grönfoder. Tillsammans hade foderväxterna fått sin areal minskad med omkring 50 500 hektar (2-8 %). Arealen oljeväxter, som varit i stark tillväxt de senare åren, hade år 1949 ökats starkare än någonsin, nämligen med omkring 63 100 hektar (80-2 ). Ökningen gällde särskilt de län, som redan tidigare hade de största arealerna, nämligen Malmöhus, Östergötlands, Gotlands och Kristianstads, men även Örebro län, Kalmar läns södra del, Skaraborgs och Västmanlands län hade betydande utökningar att uppvisa. Enligt av Oljeväxtcentralen erhållna uppgifter fördelade sig de olika slagen av oljeväxter på följande sätt: 2 5001011

10 ÄNGENS ANVÄNDNING. Beträffande odling av köksväxter på åker redovisas ej obetydligt större areal än år 1948, men uppgifterna åren 1949 och 1948 äro ej fullt jämförbara, enär vid bearbetningen inom livsmedelskommissionen av uppgifterna för de län, som enligt vad tidigare sagts bearbetats där år 1949, icke så skarp avgränsning ägt rum mellan köksväxtodlingar på åker och dylika i trädgård utan direkt samband med jordbruk, som fallet varit i centralbyrån. I tab. 6 lämnas på den ovan nämnda specialundersökningen grundade uppgifter om köksväxtodlingen på åker för länen, naturliga jordbruksområden, större riksområden och riket. Att märka är, att storleksgruppen högst 0 25 hektar åker icke ingår i denna tabell, och detsamma gäller fjällbygden i Jämtlands län samt inlandet i Västerbottens och Norrbottens län. Den i tabellen redovisade köksväxtarealen uppgick till 9 862 hektar eller 97 7 % av den för hela riket beräknade, 10 090 hektar. Av den vid specialundersökningen redovisade arealen kommo 8 721 hektar, 88-4 %, på södra och mellersta Sveriges slättbygder, 981 hektar, 10 o %, på skogs- och dalbygderna i samma områden samt 160 hektar, 1-6 %, på norra Sverige. Fördelningen på de olika växtslagen framgår av följande sammanställning, varvid som jämförelse meddelas den procentuella fördelningen år 1948. I arealen för»andra växtslag» ingick år 1949 tobaksodling med 250 hektar mot 256 år 1948. Träda och obrukad åkerjord, som före år 1943 under en lång följd av år undergick en kontinuerlig minskning men därefter åter i stort sett ökades t. o. m. år 1947, gick under åren 1948 och 1949 ånyo tillbaka och upptog mindre areal än år 1943. Som slulomdöme vid en jämförelse i fråga om åkerjordens användning mellan åren 1948 och 1949 kan sägas, att odlingen av fodersäd, oljeväxter och i någon mån sockerbetor utökats men att odlingen av brödsäd, potatis, foderrotfrukter och foderväxter gått tillbaka. Jämfört med år 1944 företer ar 1949 ökning av arealen foder- och oljeväxter men minskning av arealen för säd, potatis och rotfrukter. Ängens användning. Ängsarealen uppdelas vid jordbruksräkningarna på slåtteräng, kultiverad betesäng och annan betesäng. De därvid erhållna uppgifterna om slåtterängen användas för beräkning av höskörden från naturlig äng samt liksom fallet är i fråga om de erhållna arealerna kultiverad betesäng och annan betesäng för beräkning av betet. Efterföljande tablå anger för varje hushållningssällskaps område arealen år 1944 av de tre nämnda ängskategorierna uttryckt i procent av hela den naturliga ängen inom motsvarande områden.

UTSÄDE. 11»Annan betesäng» är avgjort övervägande i flertalet län. Undantag utgöra Kopparbergs och Norrbottens län, där den omfattar mindre, och i Västernorrlands och Västerbottens län, där den upptar föga mer än halva ängsarealen. Utsäde. År 1946 inhämtades genom hushållningssällskapens sockenombud uppgifter angående utsädesmängderna per hektar. De sålunda erhållna uppgifterna ha legat till grund för beräkningen av utsädesmängderna även år 1949. I nedanstående sammanställning angivas medeltalen för utsädet per hektar för hela riket. I tab. 5 meddelas de för varje län beräknade utsädesmängderna för 1949 års skörd. För hela riket ingå i samma tabell även uppgifter om motsvarande utsädesmängder under några föregående år. Vid beräknandet av utsädesmängderna har beträffande höstsäden hänsyn tagits till de ursprungligen besådda arealerna, varom uppgifter erhållits vid den tidigare nämnda inventeringen av vissa åkerarealer hösten 1948. En jämförelse mellan utsädesmängderna i hela riket för de tre senaste åren utfaller på följande sätt:

12 SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. Skörd per hektar och totalskörd. I de definitiva uppgifterna om skörden ni. m. under närmast föregående år, som årligen före den 15 januari avgivas av hushållningssällskapens sockenombud å blankett 5, skola uppgifter meddelas om skörden per hektar för alla sädesslag, för potatis, sockerbetor, foderrotfrukter, hö från odlad jord och från naturlig äng samt för halm av höstsäd, vårstråsäd och baljväxter. Vidare skall uppgift meddelas angående hela den inom vederbörande socken eller stad erhållna skörden av klöverfrö, gräsfrö, spånadslin, hampa, raps och senap samt andra möjligen förekommande växtslag, såsom oljelin, vallmo och solrosor. Slutligen inhämtas på blankett 5 även uppgifter i foderenheter om beräknad avkastning av betet å slåtter- och betesvallar, slåtterängar, kultiverade betesängar och andra betesängar. För insamlande av uppgifter om 1949 års skörd ha gällt särskilda föreskrifter enligt Kungl. Kungörelse den 1 april 1949. (Svensk förf.- saml. nr 122). Liksom tidigare ha uppgifterna insamlats av hushållningssällskapens underavdelningar, men dessa skulle därvid samarbeta med vederbörande krislidsstyrelse och kristidsnämnd. Med användande av ovannämnda uppgifter om skörden per hektar samt den kända arealen av de särskilda växtslagen har den totala skördemängden kunnat direkt beräknas. I fråga om sädcsslagen har vid beräkningen av skörden av såväl halm som kärna hänsyn tagits endast till den areal, Iran vilken mogen säd skördats. För de växtslag, i fråga om vilka sockenombuden skola uppgiva hela den inom socknen erhållna skörden, äro de meddelade uppgifterna ganska ofullständiga. Vad beträffar olje- och spånadsväxterna ha fördenskull inhämtats uppgifter om tolaiskördarna frän de centrum sammanslutningar, som handha förädlingen av råvaran, nämligen för oljeväxterna Sveriges oljeväxtodlareförening och lör spånadsväxterna Riksförbundet lin ocli hampa. De sålunda erhållna uppgifterna om totalskördarna av olje- och spånadsväxter redovisas i tablån å sid. 18. Vad angår klöver- och gräsfrö saknas för många socknar uppgift om skörden. I dessa fall ha uppgifterna kompletterats genom en beräkning, vid vilken man utgått från det antagandet, att proportionen mellan den för höskörd använda åkerarealen och skörden av klöver- och gräsfrö i ge-

SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. nomsnitt bör vara ungefär densamma i socknar med fullständiga och med ofullständiga uppgifter. Det bör dock betonas, att de genom denna beräkning erhållna uppgifterna endast kunna vara ungefärliga och troligen äro något för höga, enär i många fall, då uppgift ej lämnats, frö utan tvivel ej skördats. Beträffande de pä skördens utfall inverkande väderleksförhållandena hänvisas till de detaljerade uppgifterna i 1949 års preliminära redogörelse för årsväxten samt till årsväxt- och skörderapporterna för samma år. I medeltal för hela riket var skörden per hektar av de särskilda växtslagen år 1949 i jämförelse med de närmast föregående båda åren och med tioårsperioden 1939 1948 följande: 13 En jämförelse mellan hektarskördarna år 1949 och närmast föregående år visar, att år 1949 alla stråsädesslag utom korn, vidare foderrotfrukter samt hö och halm lämnat något större avkastning, men att hektarskörden av korn, vicker och sockerbetor låg något och av ärter och potatis icke obetydligt under 1948 års. Vid jämförelse med tioårsperioden 1939 1948 finner man, att hektarskördarna år 1949 överstego medeltalen för nämnda period för alla växtslag utom potatis. I fråga om vete, höstråg och hö från odlad jord uppgick överskottet till 20 % eller däröver. Beträffande hektarskördens storlek år 1949 inom olika delar av landet hänvisas till tab. E. För de län, som inom sig rymma trakter med stora växlingar i avseende på jordens bördighet, bli länsmedeltalen för skörden per hektar lätt vilseledande, varför i nämnda tabell vid sidan av uppgifterna för varje hushållningssällskaps område angives den genomsnittliga hektarskörden inom varje s. k. naturligt jordbruksområde. Sistnämnda medeltal

Tab. E. Skörden per hektar inom varje hushållningssällskaps område och inom vissa naturliga jordbruksområden, i kilogram, år 1949. 14 SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD.

SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. Anmärkning. Medieval stil utmärker, att direkt uppgift för området saknas eller att arealen för vederbörande växtslag är obetydlig (i fråga om vederbörande naturliga jordbruksområde understiger 10 hektar). 15

16 SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. Tab. F. Skörden per hektar av viktigare växtslag inom vissa större produktionsområden, år 1949.

SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. är ett mera verklighetstroget mått på jordens faktiska avkastning, om också givetvis även inom dylika naturliga områden lokala växlingar förekomma. För vinnande av en överskådligare belysning av skördeutfallet inom olika delar av landet ha i tab. F de nyssnämnda s. k. naturliga områdena sammanförts till ett mindre antal produktionsområden, varvid en jämförelse gjorts mellan skörden per hektar av de viktigare växtslagen utom sockerbetor år 1949 å ena sidan inom vart och ett av dessa områden och å andra sidan i medeltal för hela riket. Avkastningen per hektar var i fråga om alla de ifrågavarande växtslagen utom havre och potatis relativt störst på Skåne Hallands slättbygd. Beträffande havre och potatis låg östgötaslätten resp. Kustlandet i övre Norrland främst. Vad de olika sädesslagen angår överskreds riksmedeltalet av 4 6 produktionsområden, för potatis av 4, för foderrotfrukter av 3, för vallhö av 8 och för ängshö av 12 dylika. Det förhållandet att i allmänhet relativt få av produktionsområdena hade medeltal överstigande riksmedeltalen visar, att de ifrågavarande områdena kvantitativt äro av stor betydelse för produktionen. Den lägsta avkastningen av säd iakttages i Västsvenska dalsjöområdet, av potatis på Öland och Gotland, av foderrotfrukter i Norra Bergslagen och Nordsvenska mellanbyggden, av vallhö i Västsvenska dalsjöområdet och Kustlandet i övre Norrland, av ängshö i sistnämnda område samt Östra Dalarna Gästrikland. Totalskörden år 1949 av varje växtslag uppgick, under jämförelse med den preliminära beräkningen för samma år och med de definitiva uppgifterna för år 1948 samt medeltalen för tioårsperioderna 1939 1948 samt 1930^1939 till i tab. G angivna kvantiteter. Beträffande sockerbetor ha uppgifter erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget om mängden av den till fabrikerna levererade sockerbetsskörden, vilka uppgifter legat till grund för de i denna redogörelse meddelade skördekvantiteterna. Vidare ha, som ovan sagts, uppgifter om resultaten av olje- och spånadsväxtodlingen erhållits från vederbörande centrala sammanslutningar. Vad först beträffar de preliminära uppgifterna kan sägas, att avvikelserna i allmänhet äro relativt små utom i fråga om ärter och vicker. Av stråsädesslagen lämnade höstvete, höstråg, havre, blandsäd och särskilt korn något sämre, vårvete och vårråg något bättre resultat än som preliminärt beräknats. Vad angår baljväxterna redovisades icke obetydligt större skördar än tidigare, men dessa skördar äro framför allt i fråga om vicker över huvud taget jämförelsevis små. För all säd sammanslagen blev resultatet 47 700 ton (17 %) mindre än enligt den preliminära beräkningen. Däremot hade potatis, sockerbetor, rotfrukter och hö att uppvisa bättre resultat än man enligt nyssnämnda beräkningar kunde förvänta. Vid en jämförelse med avseende på totalskörden av olika växtslag mellan skilda år måste man hålla i minnet dels inträffade förskjutningar i fråga om arealen, dels skillnader beträffande hektarskördarna. Som av tab. G 17

18 SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. Tab. G. Totalslcörden i hela riket åren 1948 och 1949. frambär var 1949 års skörd vad beträffar all säd sammanslagen något större än 1948 ars, men under det att skörden av blandsäd, havre och vicker var större samt av höst- och vårvete i det närmaste lika stor som 1948 års, understeg skörden särskilt av höstråg men även av vårråg, korn och ärter densamma. Skörden av hö samt av halm av vårstråsäd och av baljväxter översteg 1948 års, medan framför allt skörden av potatis och vidare av foderrotfrukter, halm av höstsäd samt ehuru i ganska obetydlig grad av sockerbetor gav sämre resultat. En jämförelse med närmast föregående tioårsperiod, 1939 1948, visar en icke obetydligt bättre skörd för all säd sammanslagen, för hö från odlad jord, för halm av vårstråsäd och av baljväx- ') Avser frö färdigt for bearbetning och försäljning,». k. brnksfrö, med vattenhalt av 9 si. 2) frö av spånadslin användes till närmare hälften till utsäde. Utsädesfröet beräknas hälla en vattenhalt av 12 14 3., det övriga 9?.. 3 ) Hampfrö, varav större delen användes till ntsädc, beräknas hålla en vattenhalt av 12 14 ;. 4) Här inga blânor framställda av oljelin.

SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD 19 ter men i övrigt underskott, för sockerbetor dock mycket obetydligt. Jämfört med de goda skördarna under 1930-talet konstateras sämre resultat för såväl all säd sammanslagen som andra växtslag utom sockerbetor och halm av baljväxter. Hela veteskörden, som uppgick till 698 390 ton, var i det närmaste lika stor som år 1948 men översteg medeltalet för tioårsperioden 1939 1948 med mer än '/< och medeltalet för perioden 1930 1939 med 3 à 4 %. Rågskörden, 276 680 ton, understeg däremot jämförelseskördarna med omkring 14, 12 resp. 31 %. Hela brödsädsskörden uppgick år 1949 till 975 070 ton och låg omkring 5 % under 1948 års skörd och 9 % under medelskörden 1930 1939 men nära 13 % över medelskörden 1939 1948. Veteskörden utgjorde 72 % och rågskörden 28 % av hela brödsädsskörden år 1949. Motsvarande procenttal voro för år 1948 69 och 31, för tioårsperioden 1939 1948 64 och 36 samt för perioden 1930 1939 63 och 37. Som synes har vetet fått allt större betydelse vid odlingen av brödsäd. Skörden av stråsäd till foder, 1 666 100 ton, var något större än såväl 1948 års som medelskörden för perioden 1939 1948 men var betydligt (15 %) mindre än medelskörden för den andra jämförelseperioden. Baljväxtskörden, 40 060 ton, var ungefär lika stor som både år 1948 och i medeltal 1939 1948 och översteg något medelskörden 1930 1939. Hela sädesskörden uppgick till 2 681 220 ton och var av ungefär samma storlek som år 1948, men jämfört med 1939 1948 gav den icke så obetydligt överskott (10 %) och jämfört med 1930 1939 ett rätt betydande underskott (13 %). Årets hela skörd av potatis och rotfrukter understeg jämförelseskördarna med 13, 8 resp. 17 %. Totalskörden av hö, 5 067 750 ton, var nära 11 % större än 1948 års och 14 % större än i genomsnitt under perioden 1939 1948, medan den understeg medelskörden för tiden 1930 1939 med 8 %. Halmskörden i dess helhet, 3 029 950 ton, översteg något de två första jämförelseskördarna men var nära 20 % mindre än i medeltal under 1930-talet. Odling av oljeväxter hade, som ovan sagts, ökats betydligt sedan år 1948, vilket ock återspeglas i skörderesultaten. Totalskörden hade ökats från 97 680 ton frö år 1948 till 173 175 ton år 1949. Ökningen kom till största delen på raps och oljelin, medan skörden av senapsfrö var mindre. Beträffande spånadsväxterna iakttages någon ökning av skörden av spånadslin men minskning i fråga om hampa. Arealen vall till fröskörd hade ökats något, men den uppgivna fröskörden var av ungefär samma storlek som 1948. Skörden av tobak uppgick enligt uppgift från Svenska tobaksmonopolet till 410 ton mot 442 år 1948. Beträffande totalskörden av de särskilda växtslagen inom varje hushållningssällskaps område och inom varje naturligt jordbruksområde hänvisas till tab. 7. För erhållande av ett sammanfattande mått på skördens storlek ha de särskilda växtslagen med hänsyn till deras olika fodervärde omräknats till skördeenheter enligt ett förfaringssätt, som finnes beskrivet i berättelsen för år 1923 utom vad angår vallhö, beträffande vilket växtslag beskrivning lämnas i berättelsen för år 1943. Vid denna beräkning av skördeenheter har

20 SKÖRD FER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. tidigare en särskild beräkning verkställts i fråga om betet å vallar och ängar. Fr. o. ni. år 1942 ha emellertid särskilda uppgifter inhämtats härom. Kfter omräkningen erhålles för varje växtslag för hela skörden år 1949 följande kvantiteter, uttryckta i skördeenheter: Vid dessa beräkningar har emellertid hänsyn icke tagits till olje-, spånads- och köksväxter på åkern och ej heller under rubriken»andra växtslags, avsedda grödor. Som tidigare omnämnts ha häst- och bondbönor icke redovisats särskilt år 1949 och ingå alltså icke under rubriken»spannmål». De hänföras numera till»andra växtslag», som icke ingå i dessa beräkningar. I nedanstående tablå har med anledning därav justering gjorts för de föregående åren. Vad oljeväxterna beträffar är det något oegentligt att tala om fodervärde. Man kan emellertid det oaktat göra en liknande beräkning, som ägt rum för ovan angivna grödor. Om man därvid räknar med Os kg per enhet, skulle man, då hela skörden av oljeväxtfrö uppgick till 173 175 ton, komma till 34(> milj. enheter. Motsvarande siffra var för år 1948 195 milj. enheter. Under vart och ett av åren 1945 1949 uppgick den totala avkastningen med ovan angivna inskränkningar från åkern och den naturliga ängen, uttryckt i 1 000-tal skördeenheter, till följande myckenheter: Den totala skördekvantiteten för år 1949 översteg 1948 års med 257 milj. enheter (2 o % ), varav 226 kommo på åkern och 31 på den naturliga ängen.

SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD. Omräkning till skördeenheter har ägt rum fr. o. m. år 1913. Av de 37 är, som detta alltså gäller, överträffades 1949 års resultat av skördarna åren 1932, 1935, 1937 1939 samt 1946. Övriga år lågo under år 1949. Medelkvantiteten för de 37 åren uppgår till 8 251 milj. skördeenheter, och 1949 års resultat översteg densamma med 11-2 %. Vid dessa jämförelser måste emellertid ihågkommas inträffade förändringar i fråga om de olika ägoslagens och växtslagens areal, vidare jordförbättringar och lämpligare gödslingsmetoder, växtförädlingar, lämpligare växtföljd, anskaffningar av maskiner och ändamålsenligare redskap samt andra rationaliseringar, vilka faktorer påverka jordbruksproduktionen. Om i stället uträknas ett medeltal för femtonårsperioden 1935 1949 eller samma period, som ligger till grund för beräkningen av den allmänna skördesiffran (se sid. 24), erhålles 8 574 milj. skördeenheter, vilket tal överskrides av 1949 års siffra med endast 7-o %. Uppgifterna om höskörden och betet år 1949 gåvo följande siffror för riket i dess helhet i 1 000-tal foderenheter räknat: första skörd och efterslätter pä slåttervall 2 162 974, på slåtteräng 123 683, bete på slåtlervall 1 165 213, på belesvall 584 919, på slåtteräng 91636, på kultiverad betesäng 181639 samt på annan betesäng 320 614. Den beräknade avkastningen av betet per hektar utgjorde i medeltal: för bete på slåttervall 898, på betesvall 1640, på slåtteräng 383, på kultiverad betesäng 1 401 samt på annan betesäng 559 mot 816, 1 490, 406, 1 355 resp. 523 år 1948. I tab. H meddelas för riket och varje hushållningssällskaps område uppgifter om den beräknade avkastningen uttryckt i skördeenheter per hektar år 1949 och för tioårsperioderna 1939 1948 och 1930 1939. Dessa uppgifter ha erhållits genom att ställa totalskörden i relation till arealen. Vad angår åkern har därvid fråndragits uppgifterna om arealen för olje-, spånads- och köksväxter samt»andra växtslag». I fråga om hela riket uppgick den sålunda beräknade avkastningen per hektar åker till 2 379 och per hektar äng till 762 skördeenheter. Den del av åkerjorden, som användes för sädesodling, lämnade år 1949 i kärna och halm 2 340 skördeenheter per hektar, rotfruktsarealens avkastning inklusive blast uppgick till 4 883 skördeenheter, och från den för foderväxter använda åkern erhölls av hö, bete och grönfoder en avkastning av 2 312 skördeenheter per hektar. För åkern i dess helhet blev avkastningen per hektar uttryckt i skördeenheter 4 i och för naturliga ängen 4-s % högre än år 1948. Vad åkern beträffar lämnade sädesproduktionen 1 3 och foderväxtodlingen 12 i % större antal skördeenheter per hektar men potatis- och rotfruktsodlingen Oi % mindre antal. I fråga om de o'ika hushållningssällskapens områden kom Malmöhus län främst i vad angår åkerarealens avkastning med 4 139 och Värmlands län sist med endast 1 563 skördeenheter per hektar. Uträknas för hela riket och för varje hushållningssällskaps område hela åkerjordens avkastning per hektar år 1949 i procent av motsvarande avkastning i medeltal för tioårsperioderna 1939 1948 och 1930 1939, bli resultaten de på sid. 23 angivna: 21

Tab. H. Åkerns och den naturliga ängens avkastning, i skördeenheter per hektar, inom varje hushållningssällskaps område, år 1949. 22 SKÖRD PER HEKTAR OCH TOTALSKÖRD.

SKÖRDENS BESKAFFENHET. 23 För riket observeras rätt avsevärt högre avkastning i jämförelse med sista tioårsperioden och även någon förbättring i förhållande till 1930-talet. Samtliga hushållningssällskapsområden utom Västerbottens och Norrbottens hade att uppvisa överskott i jämförelse med perioden 1939 1948, och detsamma gäller flertalet områden i vad angår 1930-talet. Skördens beskaffenhet. Uppgifter om skördens beskaffenhet och sädesslagens medelvikt lämnas av hushållningssällskapens sockenombud i samband med de definitiva uppgifterna om skörden (bl. 5). På grundval härav ha i tab. 8 för de olika hushållningssällskapens områden sammanställts uppgifter rörande skördens bärgning och beskaffenhet. Likaså ha på grundval av sockenombudens uppgifter uträknats medeltal för spannmålens vikt per hektoliter inom olika områden, vilka återfinnas i tab. 13, där även jämförelsetal från föregående år meddelas. I efterföljande tablå meddelas riksmedeltal av hektolitervikten åren 1948 och 1949 och för den senaste tioårsperioden ävensom maximi- och minimisiffror för de båda senaste åren. I jämförelse med hektolitervikterna för år 1948 visade vikterna för år 1949 någon ökning för alla sädesslagen utom blandsäd, som hade att upp-

24 ALLMÄN SKÖRDESIFFRA. visa samma vikt bada åren, samt ärter, som företedde en mindre minskning. För att få en uppfattning om kvaliteten hos årets brödsädsskörd inom olika områden av landet ha liksom under flera föregående år verkställts kvalitetsundersökningar av Sveriges utsädesförenings cereallaboratorium i Svalöv. En kort redogörelse för resultaten av dessa undersökningar har ställts till statistiska centralbyråns förfogande och publicerats i den preliminära redogörelsen Årsväxten år 1949, vartill torde få hänvisas. Vad angår väderleksförhållandena under den egentliga vegetationsperioden år 1949 var maj varmare, juni något kallare, juli varmare i Svealand och Götaland men avsevärt kallare än normalt i Norrland. Augusti hade omkring normal temperatur för månaden i dess helhet men med betydande avvikelser med en kall period i mitten och en varm i slutet av månaden, september hade betydligt över normal medeltemperatur samt oktober likaså mer än normal med överskott särskilt under månadens mitt. Nederbörden översteg under maj den normala betydligt i Norrland, var något däröver i Götaland men avsevärt därunder i Svealand. Under juni var nederbördsmängden för landet i dess helhet omkring normal, men större delen av Svealand samt Götaland utom Gotland hade betydande underskott att uppvisa. Juli månads nederbörd, som i allmänhet till större delen erhölls under månadens senare del, utgjorde för riket omkring V, av den normala. Även augusti månads nederbörd var avsevärt under den normala, och i ännu högre grad var detta fallet med sentember med endast något mer än hälften av den normala nederbördsmängden. Under oktober månads första del erhölls mestadels mycket obetydlig nederbörd men under den senare delen däremot så riklig, att månaden i dess helhet dock fick ett ganska betydande överskott. Höstsäden var vid augusti månads slut till större delen inbärgad under i allmänhet gynnsamma väderleksförhållanden och blev följaktligen i stort sett välbärgad. Även vårsäden var vid nämnda tidpunkt till stor del inbärgad i de södra delarna av landet, och bärgningen fullbordades under september. I Norrland hade kall väderlek hindrat mognaden, och särskilt i Norrbottens län hade en betydande del måst skördas till grönfoder. I övrigt blev vårsäden i allmänhet välbärgad. Potatisen blev delvis välbärgad men skadades delvis av bladmögel, röta och i Norrland av frost. Rotfrukterna blevo i allmänhet välbärgade. Höskörden blev på en del håll jämförelsevis liten och klöverfatlig, men i allmänhet var kvaliteten god. Även halmen blev på det hela taget välbärgad. Allmän skördesiffra. Liksom under föregående år har av statistiska centralbyrån i den preliminära redogörelsen, Årsväxten, beräknats en allmän skördesiffra för hela riket, varvid för redogörelseåret som grundval för beräkningen använts de i sammandraget av årsväxt- och skörderapporterna meddelade skördesiffrorna för riket vid mitten av oktober månad sagda år. Siffrorna utgöra en sammanfattning av de av hushållningssällskapens sockenombud avgivna, i siffror uttryckta omdömena om skör-

ALLMÄN SKÖRDESIFFRA. den och skördeutsikterna vid mitten av nyssnämnda månad, enligt följande skala: 5 = mycket god skörd; 4 = god skörd; 3 = medelmåttig skörd (medelskörd); 2 = betydligt under medelskörd; 1 = nära missväxt; 0 = fullständig missväxt. Enär årsväxtrapporterna avgivits vid en tidpunkt, då en säker kännedom ännu icke kan ha vunnits om skördens mängd eller beskaffenhet, ha de därvid meddelade skördesiffrorna omprövats med hänsyn till de i denna berättelse föreliggande definitiva skördesiffrorna. Då vidare årsväxtrapporterna sakna skördesiffror för halm samt bete och grönfoder, har i den preliminära redogörelsen beräkning måst göras i fråga om dessa grödor. Beträffande halmen har därvid hänsyn tagits till skördesiffran för motsvarande sädesslag, under det att för beräkning av avkastningen från den för bete och grönfoder använda arealen åker och naturlig äng använts samma skördesiffror som för hö från i förra fallet odlad jord, i senare fallet naturlig äng. För de definitiva beräkningarna ha däremot använts de i de definitiva uppgifterna lämnade skördesiffrorna, vilket också gäller halmen. Slutligen har vid beräkningen av den allmänna skördesiffran hänsyn tagits till de särskilda växtslagens andel i procent av totalskörden, uttryckt i skördeenheter, i genomsnitt för femtonårsperioden 1935 1949. Genom valet av en femtonårsperiod i detta fall erhålles en fastare grundval för jämförelsen. De båda faktorerna för de särskilda växtslagen vid beräkningen enligt nu angivna metod av 1949 års allmänna skördesiffra framgå av nedanstående tablå. 25 Användas dessa faktorer för beräkning av 1949 års skördesiffra, erhålles som resultat siffran 3 3 eller något öaer medelmåttig skörd. Vid de preliminära beräkningarna erhölls en något lägre siffra, som dock även den utvisade något över medelskörd. Det är emellertid att märka, att det vid den verkställda beräkningen endast kunnat tagas hänsyn till skördekvantiteierna men icke till kvaliteten. 3 501106

26 BOSKAPSSKÖTSEL. III. Boskapsskötsel. Genom kreatursräkningen den 1 juni 1949 ha nya uppgifter införskaffats angående kreaturens antal. Emellertid insamlades liksom fallet var även beträffande åkerjordens användning icke några uppgifter för brukningsenheter med högst V, hektar åkerareal och ioke heller i fråga om de inom fjällbygden i Jämtlands samt inlandet i Västerbottens och Norrbottens län belägna kommunerna i deras helhet. Beträffande hrukningsenheter om högst '/, hektar ha här använts uppgifterna till 1944 års jordbruksräkning utom i vad avser arméns hästar, varom uppgifter erhållits för 1949. För de nämnda områdena i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ha tagits uppgifterna för år 1947, vilket är det sista år, då kreatursräkningen omfattade även dessa områden. Som tidigare nämnts förelågo en del bristfälligheter beträffande primärmaterialet, men på förut angivet sätt har så gott som fullständig redovisning av kreaturen erhållits för alla hrukningsenheter över 2 hektar åker. Av flera skäl är det nämligen icke möjligt att göra en uppräkning av djuren på liknande sätt som skett i vad angår åkerjordens användning. Se härom närmare i redogörelsen för år 1947 (sid. 26). Vissa olikheter föreligga vid redovisningen enligt 1949 års kreatursräkning jämfört med tidigare uppgifter. Sålunda ha jämlikt önskemål från militärt håll äldre hästar uppdelats i grupperna 17 år och däröver, 5 16 år samt 3 4 år i stället för de tidigare grupperna 16 år och däröver, 4 15 år samt 3 år. Dessutom har på initiativ av lantbruksstyrelsen en annan uppdelning än den tidigare genomförts i fråga om oxar, stutar och yngre tjurar, nämligen på så sätt att oxar och stutar, 1 år och däröver, redovisas som en och tjurar, 1 2 år, som en annan grupp. Tidigare var gruppindelningen oxar, 2 år och däröver, resp. ungtjurar och stutar, 1 2 år. Vidare har antalet kor uppdelats i trenne grupper, nämligen kor, som kalvat första gången, kor, som kalvat 2 3 gånger, samt övriga kor, varjämte särskild redovisning ägt rum beträffande kalvar, avsedda för pålägg, och kalvar avsedda för slakt. De inhämtade uppgifterna om kreaturens antal meddelas för hushållningssällskapens områden och de naturliga jordbruksområdena i tab. 9. I tab. 3 återfinnas vidare för län och naturliga jordbruksområden och i tab. 10 för större riksområden uppgifter om antalet kreatur, fördelade på lägenheter samt hrukningsenheter på 0,26 2 och över 2 hektar åker. Tab. 11 lämnar dessutom redovisning för uppdelning av kor och kalvar på nyssnämnda sätt beträffande samma områden som i tab. 9. Slutligen belysas i tab. I förändringarna i kreatursstammens storlek år 1949 i jämförelse med år 1948 och 1944 års jordbruksräkning. Hästar. Beträffande skillnaden i gruppindelningen av hästarna jämfört med tidigare år har redogörelse lämnats här ovan. Jämfört med år 1948 hade hela antalet hästar gått tillbaka med omkring 32 300 eller 6-5 %.

BOSKAPSSKÖTSEL. 27 Tab. I. Antal husdjur år 1940 i jämförelse med åren 1948 och 1944. l ) Aren 1944 och 1948 uppdelades äldre hastar i grupperna 16 &r och däröver, 4 15 år samt 3 ir. 3) Aren 1944 och 1948 redovisades grupperna oxar, 2 är och d&rsver, samt ungtjurar och ståtar, 1 2 ir.

28 BOSKAPSSKÖTSEL. Minskningen gällde både äldre hästar och unghästar, medan däremot föiens antal ökats något. I förhållande till år 1944 hade hela antalet hästar minskats med 138 900, 23o %, och relativt starkast för unghästar och föl med i båda fallen något över 60 %. I jämförelse med uppgifterna för den sista jordbruksräkningen före kriget, år 1937, kan man konstatera en minskning med 26-6 % vad angår samtliga hästar. Vid alla jämförelser med är 1937 måste man emellertid komma ihåg, att siffrorna då avsågo hösten men övriga här nämnda försommaren. Orsaken till den nämnda utvecklingen i fråga om hästarna torde huvudsakligen vara den fortgående mekaniseringen av jordbruket. Hästarnas relativa antal i olika delar av landet belyses av tab. J, som anger antalet hästar på 100 hektar reducerad jordbruksareal inom varje hushållningssällskaps område och naturligt jordbruksområde. I den mån detta antal bestämmes av jordbrukets behov av dragare, är det i allmänhet ganska konstant. Vissa växlingar förekomma dock, som kunna förklaras av särskilda förhållanden. På Öland, i Falbygden inom Skaraborgs län samt inom Jämtlands och Västernorrlands silurområden står det relativt stora hästbeståndet i samband med den kalkrika berggrunden, vilken är gynnsam för hästarnas benbyggnad och därför givit anledning till en omfattande hästuppfödning. Då hästantalet i förhållande till åkerarealen i allmänhet befunnits vara betydligt större vid de små än vid de stora brukningsdelarna, plägar sagda antal vara relativt stort i trakter, där jorden är starkt söndersplittrad på små brukningsdelar. I skogsbygderna, i Norrland och annorstädes, hållas därjämte många hästar huvudsakligen för skogsbrukets behov, vilket bidragit att höja ifrågavarande relativa tal för dessa områden. Nötkreatur. Hela antalet nötkreatur hade sedan år 1948 minskats med 40 300 eller Is %. Antalet kor var 37 300, 2-2 %, och antalet kvigor 13 700, '!2> %, mindre än 1948. Vidare hade antalet tjurar, 2 år och däröver, gått ner med 8 400 eller 33 %. Detta kan åtminstone delvis bero på att en del ungtjurar, som tagits i bruk som avelsdjur, vid tidigare redovisning felaktigt upptagits bland äldre tjurar. En verklig minskning av antalet tjurar torde emellertid även ha ägt rum i samband med den alltmera omfattande inseminationsverksamheten. Är 1949 översteg antalet kalvar 1948 års siffra med 18 700, 4-s %. Jämfört med år 1944 var tillbakagången större, för samtliga nötkreatur 9-6 %, och gällde alla kategorierna. Hela antalet nötkreatur understeg 1937 års siffra med 13-5 %. Den faktor, som mer än någon annan inverkar på nötkreaturens relativa antal, är brukningsenheternas storlek, emedan det mindre jordbruket i förhållande till sin areal håller betydligt flera kreatur än det större. Inom de områden, där jorden är starkt sönderstyckad, såsom det Sydsvenska höglandet samt större delen av Dalarna och Norrland, är därför nötkreaturens relativa antal högt, medan däremot slättbygderna i södra och mellersta Sverige, där gårdarna i genomsnitt äro betydligt större, visa låga siffror.

BOSKAPSSKÖTSEL. Tab. J. Antal husdjur på 100 hektar reducerad jordbruksareal. 1 ) 29 ') Ängen reducerad efter sitt värde i förhållande till åkern (jfr Jordbruksråkningen år 1944 sid. 20»).

30 BOSKAPSSKÖTSEL. Närmare upplysning härom lämnar tab. J, däri angives antalet nötkreatur på 100 hektar reducerad jordbruksareal inom varje hushållningssällskaps område och de naturliga jordbruksområdena. Ytterligheterna betecknas av å ena sidan Gotlands län med 42-3 nötkreatur på 100 hektar samt å andra sidan fjällbygden i Kopparbergs län med 151-3. Det får dock icke förbises, att stor olikhet råder mellan landets skilda delar även i avseende på djurens avkastningsförmåga och att därigenom slättbygdernas underlägsenhet i fråga om djurens antal till en del uppväges av deras större produktivitet.

BOSKAPSSKÖTSEL. Som tidigare nämnts hade vid kreatursräkningen den 1 juni 1949 en viss uppdelning ägt rum i fråga om kor och kalvar i avsikt att erhålla en uppfattning om rekryteringsförhållandena inom nötkreatursstammen. I allmänhet hade uppgifterna lämnats av de uppgiftsskyldiga, och där detta icke varit fallet, har centralbyrån sökt att i möjligaste mån erhålla kompletterande uppgifter genom skriftväxling. Någon osäkerhet torde likväl vidlåda materialet, varför en viss försiktighet bör iakttagas vid användandet av siffrorna. Resultaten ha som sagt framlagts i tab. 11. Då en del skillnader föreligga mellan olika delar av landet, lämnas i följande sammanställning den procentuella fördelningen på de olika grupperna för dels riket, dels de tre riksområdena. 31 Vad beträffar korna utgjorde för riket i dess helhet de, som kalvat första gången, 15-6 %, de, som kalvat 2 3 gånger, 33s %, och övriga 50-9 %. I södra och mellersta Sveriges slättbygder hade de två förstnämnda grupperna att uppvisa högre procenttal, den tredje gruppen lägre procenttal än som gällde hela riket, medan södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och i ännu högre grad norra Sverige låg under rikstalen i fråga om de två första grupperna och över rikstalet beträffande den tredje gruppen. Vad angår kalvarna utgjorde för hela riket de, som voro avsedda för pålägg, 81 och de, som voro avsedda för slakt, 19 %. Under det att påläggskalvarna i södra och mellersta Sveriges slättbygder procentuellt sett voro betydligt flera än i hela riket, understego motsvarande procenttal rikssiffran både i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och framför allt i norra Sverige. I fråga om slaktkalvarna var förhållandet givetvis det motsatta. De påpekade förhållandena synas visa, att en snabbare omgång inom nötkreatursbeståndet äger rum i slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i samma områdens skogs- och dalbygder och i ännu högre grad än i norra Sverige. Detta överensstämmer ock med erfarenheten. Givetvis kunna med hjälp av de framlagda siffrorna olikheter påvisas även smärre områden emellan, och för undersökningar i detta hänseende hänvisas till den angivna tabellen. Liksom år 1948 verkställdes även år 1949 en undersökning angående s. k. kreaturslösa jordbruk. Undersökningen avsåg brukningsenheter på över 2 hektar åker, och resultaten framläggas i kap. IV, sid. 35.

32 BOSKAPSSKÖTSEL. Får. Fårstammen ökades betydligt under åren 1941 1944, men sedan har den tidigare iakttagna tillbakagången åter kommit i gång. Från år 1948 uppgick minskningen till 10-9 och från 1944 till 44-2 %. Även jämfört med år 1937 konstateras en ganska betydande minskning, 11-9 %. Är 1949 hade medeltalet får på 100 hektar reducerad jordbruksareal sjunkit till 8 från 9 år 1948 vad hela riket beträffar, till 5-5 från 5-8 för slättbygderna i södra och mellersta Sverige, till 6-8 från 7-7 för skogs- och dalbygderna i samma områden samt till 20-9 från 24-6 för norra Sverige. Ehuru slättbygderna över huvud taget sämre hävdat sin ställning i fråga om fårskötseln än övriga delar av riket, intar likväl Gotland härutinnan en undantagsställning med ett relativt stort antal får, 47-8 på 100 hektar reducerad jordbruksareal. Getter. Även getaveln har sedan länge varit i tillbakagång. Under åren 1942 1944 visade visserligen antalet getter och killingar en obetydlig ökning, men sedan har antalet sjunkit kraftigt, från 1948 med 13-6 % och från 1944 med 57 %. Jämfört med 1937 hade antalet minskats med 64i %. Endast i norra Värmland, i Dalarna och Norrland har getaveln någon betydelse. Svin. Totala antalet svin sjönk starkt under åren 1940 1942 men har sedan åter stigit, från 1948 med 3-6 och från 1944 med 17-4 %. Antalet år 1949 understeg dock motsvarande antal år 1937 med 13i %. Den största omfattningen har svinskötseln i Skåne och Halland, där medeltalet svin på 100 hektar uppgick till över 75. Motsvarande tal var för hela riket 31-7, för södra och mellersta Sveriges slättbygder 37, för skogs- och dalbygderna i samma delar av landet 30-9 och för norra Sverige 12-4. Särskilt i Norrbottens län är svinaveln obetydlig. Genom kungörelser den 7 april 1933, 24 maj 1934 och 23 maj 1935 har det alltsedan den 1 juli 1933 ålegat envar innehavare av fargalt dels att föra fortlöpande förteckning rörande betäckningar av suggor, dels att månadsvis (under tiden 1 juli 1933 30 juni 1934 kvartalsvis) lämna uppgift angående antalet av honom innehavda fargaltar och det sammanlagda antalet av under varje månad av dessa betäckta suggor. Resultaten av denna statistik tillställas månadsvis de närmast intresserade myndigheterna samt publiceras i tidskriften Lantmannen och Jordbrukarnas föreningsblad. I berättelsen Jordbruk och boskapsskötsel år 1945 lämnas en översikt över resultaten för tiden 1 juli 1933 december 1945, och i föreliggande redogörelse återgivas i tab. K uppgifterna för sista 5-årsperioden. Att märka är, att siffrorna här något överstiga de månadsvis publicerade. Detta beror därpå att en viss ofullständighet gjort sig gällande i fråga om primäruppgifterna till galtstatistiken. Statistiska centralbyrån har därför verkställt jämförelser mellan desamma och de vid kreatursräkningarna avgivna uppgifterna och sedan genom vederbörande myndighet infordrat de felande uppgifterna. Med hjälp av på så sätt erhållna kompletterande uppgifter har

BOSKAPSSKÖTSEL. 33 Tab. K. Antal tjänstbara galtar och betäckta suggor för varje månad åren 1946 1949. sålunda korrigering av siffrorna kunnat äga rum. Även i övrigt torde siffrorna vara behäftade med en viss osäkerhet, vilket särskilt gäller krisåren. I tab. K lämnas uppgifter om tjänstbara galtar och betäckta suggor för de olika månaderna, såväl de absoluta talen som indextal. Indextalen äro uträknade dels, för såväl galtar som betäckta suggor, med utgångspunkt från antalet i juli 1933, dels, vad beträffar betäckta suggor, med utgångspunkt från medeltalet för resp. månader åren 1933 1937. Av tabellen framgår, att både antalet galtar och betäckta suggor ökats under de se-

34 BOSKAPSSKÖTSEL. nare åren. Indextalen visa, att jämfört med förhållandena tidigare antalet galtar är betydligt mindre än antalet betäckta suggor, vilket visar, att en rationalisering ägt rum, sannolikt åtminstone delvis beroende på ett alltmera utvecklat föreningsväsende även på detta område. Höns. Hela antalet höns, såväl äldre höns som unghöns och kycklingar, minskades år 1941 och i ännu högre grad år 1942 men ökades sedan och översteg år 1948 med 27 7 % antalet år 1937. År 1949 hade antalet emellertid åter minskats och understeg 1948 års med 11-2 % men översteg 1944 års med 37 och 1937 års med 13 4 %. Tillbakagången jämfört med 1948 var större för unghöns och kycklingar, 15-4 %, än för äldre höns, 8-9 %. Som tidigare sagts, voro icke lägenheterna medtagna i kreatursräkningen. Detta torde ha särskilt stor betydelse för räkningen av hönsen. Genom att den ökning, som otvivelaktigt ägt rum sedan år 1944 även på lägenheterna, icke kunnat mätas, har antalet höns blivit för lågt. I tab. I liksom i tab. 9 har utom heta antalet höns även redovisats antalet på egentliga brukningsenheter, alltså med mer än V, hektar åker. Som av tab. I framgår, faller till följd av redovisningsmetoden hela minskningen sedan år 1948 på de egentliga brukningsenheterna, där den givetvis betyder procentuellt mer än för brukningsenheter och lägenheter tillsammans. Omfattningen av kreatursskötseln som helhet betraktad inom de särskilda områdena framgår av tab. 9, i vilken efter de i jordbruksstatistiken vanligen tillämpade grunderna de olika slagen av kreatur reduceras till en gemensam enhet, den s. k. nötkreatursenheten. 1 ) Hela antalet nötkreatursenheter minskades under krisåren t. o. m. år 1942, ökades sedan under åren 1943 1946 för att under åren 1947 1949 åter minskas något. Antalet kreatursenheter år 1949 understeg år 1948 med 2-5, år 1944 med 9-3 och år 1937 med 15-7 %. Vad det sistnämnda procenttalet angår är det emellertid sannolikt, att detsamma delvis skulle komma att reduceras, om andra beräkningsgrunder beträffande nötkreatursenheter än de i den officiella statistiken hittills använda skulle tillämpas, t. ex. om hänsyn kunde tagas till levande vikt, produktion och foderförbrukning. Åtminstone vad nötkreaturen beträffar, har kvaliteten säkerligen stigit sedan krisåren, enär en avsevärd del mindervärdiga djur utslaktades under nämnda år. Av tab. J framgår antalet nötkreatursenheter år 1949 på 100 hektar reducerad jordbruksareal. Detta antal var högst i norra Sverige (103-s), lägre i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder (91-6) samt lägst på slättbygderna i samma delar av landet (687). ') 1 nötkreatnrsenhet = 1 fallvaxet nötkreatur, 2 nngnöt eller kalvar, 1/ vuxen häst, V» unghäst eller föl, 4 svin, 10 får eller 12 getter. Till kaniner, fjäderfän och bisamhällen har hänsyn ej tagits.

BRUKNINGSENHETER FÖRDELADE EFTER ANTALET KOR. 35 IV. Brukningsenheter med över 2 hektar åker fördelade efter antalet kor. I tab. 12 läranas för riket, hushållningssällskapens områden och de naturliga jordbruksområdena uppgifter om antalet brukningsenheter med över 2 hektar åker fördelade efter antalet kor enligt 1949 års kreatursräkning. Brukningsenheterna ha fördelats efter åkerarealen på storleksgrupperna 2 10, 10 20, 20 50 och över 50 hektar åker. Inom varje storleksgrupp anges antalet brukningsenheter, som äro helt utan kor eller ha 1, 2, 3 resp. 4 eller flera kor. Uppgifter ha ej infordrats från fjällbygden i Jämtlands län samt inlandet i Västerbottens och Norrbottens län, varför det bearbetade materialet icke täcker hela riket. Dessutom är att märka, att dels en viss ofullständighet, dels en viss osäkerhet föreligger i fråga om brukningsenheternas antal. Det senare beror på att det, som tidigare sagts, i en del fall är fråga om fastigheter, som icke äro självständiga brukningsenheter utan ingå i dylika. I tab. L lämnas för riket, hushållningssällskapens områden och de större riksområdena uppgifter om antalet brukningsenheter, fördelade efter antalet kor per brukningsenhet, i procent av hela antalet brukningsenheter. För riket med undantag av ovannämnda bygder uppgick antalet brukningsenheter utan kor till 18 400 eller 6-s % av totala antalet brukningsenheter. Bland de tre riksområdena uppvisar norra Sverige högsta relativa antalet brukningsenheter utan kor, 10-4 % av samtliga. Härefter kommer södra och mellersta Sveriges slättbygder med 5-9 % och sist samma områdes skogsoch dalbygder med 5-4 %. Antalet brukningsenheter med 1, 2, 3 eller 4 kor och däröver utgjorde 2-5, 9-7, 14-s resp. 66s % av hela antalet brukningsenheter. För att kunna jämföra antalet brukningsenheter utan kor år 1949 med motsvarande antal enligt jordbruksräkningarna åren 1927, 1932 och 1937 samt kreatursräkningarna åren 1947 och 1948, måste vissa beräkningar göras för att få en aktuell siffra på antalet brukningsenheter utan kor för de bygder, varifrån uppgifter enligt det ovan sagda ej infordrats år 1949. Härvid har använts procenttalet för brukningsenheter utan kor för övriga bygder i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. De på så sätt erhållna resultaten för år 1949 ha i nedanstående tablå sammanställts med de nyssnämnda åren. Samma beräkning gjordes år 1948 för att erhålla en jämförbar siffra för detta år.

36 BRUKNINGSENHETER FÖRDELADE EFTER ANTALET KOR. Tab. L. Antal brukningsenheter med över 2 hektar åker fördelade efter antalet kor per brukningsenhet i procent av hela antalet redovisade brulcningsenheter med över 2 ha åker, inom varje hushållningssällskaps område, år 1949. I ovan angivna siffror på totala antalet brukningsenheter åren 1948 och 1949 ingå antalet brukningsenheter år 1947 för fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län. Det bör nämnas, att siffrorna för åren 1927 t. o. m. 1947 avse antalet brukningsenheter utan nötkreatur, medan 1948 och 1949 års siffror avse antalet brukningsenheter utan kor. Undersökningar av primärmaterialet ha emellertid visat, att härav föranledda differenser äro ytterst obetydliga, varför jämförelse likväl torde kunna göras med tidigare års resultat. Som framgår, var antalet brukningsenheter utan kor nästan lika åren 1932 och 1937. Under 1940-talet har emellertid antalet sådana brukningsenheter ökats kraftigt och tenderar att öka ytterligare. ') Utom fjällbygden. a ) Utom inlandet.

BRUKNINGSENHETER FÖRDELADE EFTER ANTALET KOR. 37 Tab. M. Antal kreaturslösa 1) brukningsenheter inom varje hushållningssällskaps område, år 1949. Materialet till 1948 års kreatursräkning gjordes till föremål för en speciell bearbetning för att få uppgift om dels antalet brukningsenheter, där kor alldeles saknades eller där mjölkkor hölls i huvudsak blott till husbehov, dels antalet brukningsenheter, som producerade mjölk för regelmässig avsalu. Det undersökta materialet delades upp på kreaturslösa brukningsenheter och övriga. En liknande undersökning har också verkställts för år 1949. Som kreaturslösa jordbruk räknas i storleksgruppen 2 10 hektar åker de brukningsenheter, där kor helt saknas, i gruppen 10 20 hektar åker dels de brukningsenheter, som inte ha några kor, dels de som endast ha 1 eller 2 kor, i grupperna 20 50 och över 50 hektar åker de brukningsenheter, som sakna eller ha högst 3 kor. Återstående brukningsenheter i l ) Se samma sida. -) Utom fjällbygden.») Utom inlandet.

38 BRUKNINGSENHETER FÖRDELADE EFTER ANTALET KOR. respektive storleksgrupper ha förts till gruppen»övriga», och det är dessa jordbruk som svara för den egentliga mjölkproduktionen. De erhållna resultaten redovisas i tab. M för riket, hushållningssällskapens områden och de större riksområdena. Härav framgår, att antalet i ovan angivna bemärkelse kreaturslösa jordbruk utgjorde 21 251 eller 7-8 % av hela antalet brukningsenheter. Relativt sett är antalet störst i norra Sverige, där 10s % av jordbruken äro kreaturslösa, samt lägst i skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige. Motsvarande siffra är där 5s %. Den höga siffran för norra Sverige torde till viss del bero på att jordbrukarna i dessa trakter i större utsträckning än i de sydligare delarna av landet ha sin huvudsakliga inkomst av skogsskötsel och skogskörslor. Studeras länssiffrorna, konstateras, att relativa antalet kreaturslösa jordbruk är mest framträdande i Malmöhus, Gotlands, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. I dessa län är mer än vart tionde jordbruk kreaturslöst. Lägst är procenttalet för kreaturslösa jordbruk i smålandslänen, de båda västkustlänen samt i Älvsborgs läns södra del. Av nedanstående tablå framgår de kreaturslösa jordbrukens fördelning på de olika storleksgrupperna samt andelen av kreaturslöst drivna brukningsenheter i de olika storleksgrupperna. Bristen på arbetskraft och bristfälliga byggnader, som för eventuellt iståndsättande skulle kräva dyrbara reparationer, torde vara faktorer, som kraftigt bidragit till övergången till kreaturslös jordbruksdrift. Härtill har kommit, att jordbrukarna haft vissa möjligheter till specialiseringar, som varit mera ekonomiskt lönande än mjölkproduktionen. De mindre jordbruken synas i viss utsträckning ha övergått till höns- och trädgårdsskötsel, medan på de större brukningsenheterna odlingen av oljeväxter blivit allt vanligare. Som framgår av tab. N, vari antalet kreaturslösa brukningsenheter år 1949 jämföres med motsvarande antal år 1948, har detta antal ytterligare ökats och uppgår nu till 21 251 mot 19 234 års 1948, alltså en ökning från 7 o till 7 8 % av totala antalet brukningsenheter. Den ökade övergången till kreaturslösa jordbruk, som är märkbar i samtliga län, är mest markant på Gotland, där relativa antalet kreaturslösa jordbruk stigit med 2-s % till lli %.

ANTALET ABERDEEN-ANGUSDJUR. Tab. N. Antalet kreaturslösa brukningsenheter inom varje hushållningssällskaps område, åren 1948 och 1949. 39 V. Antalet Aberdeen-Angusdjur. För alt söka kartlägga förekomsten av Aberdeen-Angusdjur i riket, verkställdes i samband med husdjursräkningen den 1 juni 1949 en speciell undersökning över antalet sådana djur och besättningar i riket samt besättningarnas geografiska läge. Undersökningen har kunnat utföras tack vare välvilligt intresse från Avelsföreningen för svensk gödboskap och dess medlemmar. De erhållna resultaten redovisas i tab. O. Som framgår, uppgick antalet renrasiga Aberdeen-Angusdjur vid nämnda tidpunkt till 634, fördelade på ') Utom fjällbygden. 2 ) Dtom inlandet.

40 ANTALET ABERDEEN-ANGUSDJUR. Tab. O. Antalet Aberdeen-Angusdjur och -besättningar inom olika län, den 1 juni 1949. 49 besättningar. Antalet djur är mest framträdande i skånelänen och då speciellt i Kristianstads län, där nästan hälften av totalantalet återfinnes. Initiativet till import av»biffkor» utgick också därifrån. Sedan har intresset för denna speciella uppfödning där, liksom på andra håll i landet, ytterligare ökats. Uppfödningen av»biffkor», som fortfarande kan sägas befinna sig på experimentstadiet, bedrives nu i 11 län. En fullständigare bild av denna uppfödning skulle ha erhållits, om möjligheter funnits att också få uppgifter om antalet korsningsprodukter mellan Aberdeen-Angus och våra svenska mjölkkor. I nedanstående tablå visas, hur besättningarna fördela sig på storleksgrupper efter resp. gårds åkerareal. Som synes är det främst på egendomar över 50 hektar åker, som uppfödningen bedrives.

i 501196 TABELLER

42 Tab. 1. Hela ägoviddens fördelning på särskilda ägoslag, i hektar, inom områden,

varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksår 1949. 43

44 Tab. 2. Åkerjordens användning, i hektar, inom varje hushållningssäll-

skaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 45

46

47

48 Tab. 3. Åkerjordens användning samt antal husdjur inom olika stor- Anm. Uppgifterna för gruppen lägenheter m. m. avse år 1944. Uppgifterna om

leksgrupper, i varje län och vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. arméns hästar, som ingå i antalet hästar i nämnda grupp avse dock ar 1949. 49

50

51

52

53

54

55

56

57 a su 11 HK

58

59

60

61

62

63

64 Uppgifterna för ^»nippon 0'2(î 2 ha och över 2 ha åker avse år 1948.

65

66 Tab. 4. Åkerjordens användning inom olika storleksgrupper, i hektar, i större riksområden, år 1949.1) ') Se anm. till tab. 3. - Se n..t ') till tali. 3.

67 Tab. 5. Utsädet inom varje hushållningssällskaps område, i deciton, år 1949. ') Inräknat säd till bete och grönfoder.

68 Tab. 6. Köksväxtodling på åkern beträffande brukningsenheter med över 0.25

hektar åker inom varje län och vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 69 ') Med undantag av fjällbygden. ') Med undantag av inlandet.

70 Tab. 7. Skörden, i deciton, inom varje hushållningssällskaps

område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 71

72

6 501108 73

74 Tab. 8. Skördens beskaffenhet, inom varje

hushållningssällskaps område, år 1949. 75

76

77

78

79

Tab. 9. Antal husdjur av olika slag inom varje hushållningssällskaps område samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949.1) 80

") Se mm. till tab. 3.») Se not ) till tab. 3. 81

82

83

84

85

Tab. 10. Antal husdjur av olika slag inom olika storleksgrupper, i större riksområden, år 1949.1) 86

') Se anm. till tab. 3 och not ') till tab. 3. 87

88 Tab. 11. Antal kor fördelade på åldersgrupper och antal kalvar avsedda i varje hushållningssällskaps område samt

för pålägg och slakt inom brukningsenheter med över 0.25 hektar åker vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 89 ') Med undantag av fjällbygden.! ) Med undantag av inlandet. 7 S0110B

90 Tab. 12. Antal redovisade brukningsenheter över 2 hektar åker förbrukningsenhet, inom varje hushållningssällskaps område

delade på brukningsenheter av olika storlek och efter antal kor per samt inom vissa naturliga jordbruksområden, år 1949. 91

92