Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990

INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december 1920. I, Areal och folkmängd för särskilda förvaltningsområden. Folkmängdens fördelning efter hushåll. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1920_1

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1920 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN I. AREAL OCH FOLKMÄNGD FÖR SÄRSKILDA FÖRVALTNINGSOMRÅDEN FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER HUSHÅLL STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 222223

III Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1* A) Oregelbundenheter i den administrativa indelningen 3* B) Areal och folkmängdstäthet 5* Tab. A. Rikets kommuner, grupperade efter folkmängdstäthet år 1920 9* C) Kommunala, administrativa och judiciella områdens antal, storlek och folkmängd... 15* Tab. B. Antal landskommuner (köpingar ej inräknade), fördelade efter folkmängden och efter landarealen år 1920. 14* Tab. C. Köpingar och municipalsamhällen, fördelade efter folkmängden år 1920 19* Tab. D. Antal härad, fördelade efter folkmängden år 1920 20* Tab. E. Antal landsfiskalsdistrikt, fördelade efter folkmängden år 1920 21* Tab. F. Antal fögderier, fördelade efter folkmängden år 1920 22* Tab. G. Antal tingslag, fördelade efter folkmängden år 1920 24* Tab. H. Antal domsagor, fördelade efter folkmängden år 1920 25* D) Areal och folkmängd i pastorat, kontrakt och stift 26* Tab. I. Antal församlingar stiftsvis år 1920 27* Tab. K. Pastoraten, fördelade efter församlingarnas antal år 1920 28* Tab. L. Antal pastorat, fördelade efter landarealen år 1920 29* Tab. M. Antal pastorat, fördelade efter folkmängden år 1920 30* Tab. N. Antal kontrakt, fördelade efter folkmängden år 1920 32* E) Areal och folkmängd i de gamla landskapen 33* F) Större öars areal och folkmängd samt folkmängdstäthet 36* G) Folkmängdens fördelning efter hushåll 37* Tab. O. Hushållens storlek i riket vid de allmänna folkräkningarna 40* Tab. P. Folkmängdens relativa fördelning i % på hushållsklasser åren 1860, 1880, 1900, 1910 och 1920 40* H) Register 42* Tabeller. Tab. 1. Areal och folkmängd i härad, landskommuner, städer, köpingar och municipalsamhällen ävensom församlingar den 31 december 1920, enligt indelningen den 1 januari 1921 1 1) Stockholms stad 1 2) Stockholms län 4 3) Uppsala län 8 4) Södermanlands län 11 5) Östergötlands län 14 6) Jönköpings län 19 7) Kronobergs län. 22 8) Kalmar län 24 9) Gottlands län 28 10) Blekinge län 30 11) Kristianstads län 32 12) Malmöhus län 36 13) Hallands län 43 14) Göteborgs och Bohus län 45 15) Älvsborgs län 49

IV Sid. 16) Skaraborgs län 54 17) Värmlands län 59 18) Örebro län 62 19) Västmanlands län 65 20) Kopparbergs län 68 21) Gävleborgs län 72 22) Västenorrlands län 75 23) Jämtlands län 77 24) Västerbottens län 79 25) Norrbottens län 82 Tab. 2. Folkmängden efter kön och civilstånd samt antalet hushåll inom härad och städer den 31 december 1920, enligt indelningen den 1 januari 1921 84 Tab. 3. Folkmängden efter kön och civilstånd samt antalet hushåll år 1920. Sammandrag länsvis 95 Tab. 4. Areal och folkmängd i fögderier och landsfiskalsdistrikt den 31 december 1920, enligt indelningen den 1 januari 1921 96 Tab. 5. Areal och folkmängd i domsagor och tingslag den 31 december 1920, enligt indelningen den 1 januari 1921 128 Tab. 6. Areal och folkmängd jämte folkmängdstäthet år 1920. Sammandrag länsvis.. 144 Tab. 7. Areal, folkmängd och folkmängdstäthet år 1920 i landstingsområden 145 Tab. 8. Areal och folkmängd jämte folkmängdstäthet år 1920 i hushållningssällskapsområden 146 Tab. 9. Areal och folkmängd i pastorat, kontrakt och stift den 31 december 1920, enligt indelningen den 1 januari 1921 147 1) Uppsala ärkestift 147 2) Linköpings stift 153 3) Skara stift 4) Strängnäs stift 5) Västerås stift 165 6) Växjö stift 7) Lunds stift 8) Göteborgs stift 9) Karlstads stift 10) Härnösands stift 185 11) Luleå stift 188 12) Visby stift 190 13) Stockholms stad 192 Tab. 10. Areal och folkmängd i sammandrag stifts- och länsvis år 1920 193 Tab. 11. Areal och folkmängd jämte folkmängdstäthet år 1920 i de gamla landskapen.. 195 Tab. 12. Folkmängdens fördelning i hushåll på landsbygden och i städerna, länsvis, den 31 december 1920 196 Tab. 13. Hushållens storlek på landsbygden och i städerna, länsvis, den 31 december 1920 198 Tab. 14. Större öars areal och folkmängd samt folkmängdstäthet år 1920 200 Register över rikets administrativa, judiciella och kommunala samt ecklesiastika indelningar 203 Table des matières. Texte. Pages Introduction 1* A) Les irrégularités de la division administrative 3* B) Superficie; densité de la population 5* Tabl. A. Les communes rurales, les villes et les bourgades, classées par densité de la population 9*

Pages C) Nombre, superficie et population des circonscriptions administratives, judiciaires et communales 15* Tabl. B. Nombre des communes rurales, classées par superficie (terre ferme) et par population en 1920 14* Tabl. C. Nombre des bourgades et des quasi-bourgs (»municipalsamhällen»), classés par population, en 1920 19* Tabl. D. Nombre des cantons, classés par population, en 1920 20* Tabl. E. Id. des sousbailliages 21* Tabl. F. Id. des bailliages 22* Tabl. G. Id. des cercles judiciaires 24* Tabl. H. Id. des juridictions 25* D) Superficie et population des cures, des prévôtés et des diocèses 26* Tabl. I. Nombre des paroisses, par diocèses, en 1920 27* Tabl. K. Les cures, classées par le nombre des paroisses, en 1920 28* Tabl. L. Nombre des cures, classées par superficie (terre ferme), en 1920 29* Tabl. M. Nombre des cures, classées par population, en 1920 30* Tabl. N. Nombre des prévôtés, classés par population, en 1920 32* E) Superficie et population des anciennes provinces 33* F) Superficie, population et densité de la population des grandes îles 36* G) Population par ménages 37* Tabl. O. Nombre des ménages de differente grandeur aux recensements généraux 40* Tabl. P. Répartition, %, de la population par ménages de differente grandeur, en 1860, en 1880, en 1900, en 1910 et en 1920 40* H) Index des communes 42* Tableaux. Tabl. 1. Superficie et population dans les communes, les villes, les paroisses et les cantons au 31 déc. 1920 1 Col. 1: communes, villes, cantons. Col. 2: superficie (totale) en kilom. carrés. Col. 3: id., terre ferme. Col. 4: population totale. Col. 5: habitants par kilom. carré (terre). Tabl. 2. Population par sexe, par état civil et par ménage, dans chaque canton et ville, au 31 dec. 1920 84 Tabl. 3. Population par sexe, par état civil et par ménage, dans chaque préfecture, au 31 dec. 1920 95 Tabl. 4. Superficie et population dans les bailliages et les sousbailliages, au 31 déc. 1920. 96 Col. 1: bailliages et sousbailliages. Col. 2: nombre des communes. Col. 3: superficie (totale). Col. 4: id., terre ferme. Col. 5: population. Col. 6: habitants par kil. c. Tabl. 5. Superficie et population dans les juridictions et les cercles judiciaires, au 31 déc. 1920 128 Col. 1: juridictions et cercles judiciaires ruraux. Col. 2 6: voir ci-dessus Tabl. 4. Tabl. 6. Superficie, population et densité de la population, en 1920. Résumé par préfectures 144 Col. 1: préfectures. Col. 2 4: superficie (dont 2: terre ferme; 3: eaux; 4: total). Col. 5 7: population (dont 5: sexe masculin; 6: sexe féminin; 7: total). Col. 8: habitants par kil. c. Tabl. 7. Superficie, population et densité de la population dans les districts des conseils généraux, en 1920. 145 Col. 1: districts des conseils généraux Col. 2 8: voir ci-dessus Tabl. 6. Tabl. 8. Superficie, population et densité de la population dans les districts des sociétés d'économie rurale 146 Col. 1: districts des sociétés d'économie rurale. Col. 2 8: voir ci-dessus Tabl. 6. Tabl. 9. Superficie et population dans les cures, les prévôtés et les diocèses, au 31 déc. 1920 147 Col. 1: paroisses, cures, prévôtés. Col. 2: superficie (totale). Col. 3: id., terre ferme. Col. 4: population. V

VI Pages Tabl. 10. Superficie et population par diocèses et par préfectures 193 a) Superficie. b) Population. Col. 1: préfectures. Col. 2 14: diocèses. Col. 15: total. Tabl. 11. Superficie, population et densité de la population dans les anciennes provinces, en 1920 195 Col. 1: provinces. Col. 2; superficie totale. Col. 3: id., terre ferme. Col. 4 8: population (dont 4: sexe masculin; 5: sexe féminin; 6: dans la campagne; 7: dans les villes; 8: total). Col. 9: habitants par kil. c. Col. 10: accroissement ( + ) ou diminution ( ) de la population, en 1911 1920. Tabl. 12. Population par ménage et par département, au 31 déc. 1920 196 Col. 1: départements. Col. 2 4: population des ménages composés de 2 personnes ou de plusieurs. Col. 5 7: population des ménages composés d'une seule personne. Col. 8 10: personnes non comprises dans les ménages (comptées à part). Col. 11 13: population totale. Tabl. 13. Les ménages classifiés suivant le nombre des membres, par départements, au 31 déc. 1920 198 Col. 1: départements. Col. 2 13: les ménages suivant le nombre des membres. Col. 14: dont ménages composés de 2 personnes ou de plusieurs. Col. 15 16: nombre total des ménages. Tabl. 14. Superficie, population et densité de la population des grandes îles (de 20 kilom. carrés et au-dessus) 200 Col. 1: mer ou lac, où l'île est située; nom de l'île, Col. 2: communes ou paroisses de l'île. Col. 3: superficie en kilom, carrés (y compris îlots et étangs). Col. 4: population. Col. 5: habitants par kilom. carré. Col. 6 : superficie en kilom. carrés de l'île principale. Index alphabétique des communes, villes, paroisses et autres divisions administratives, communales, judiciaires et ecclésiastiques 203 Les mots suédois suivants, qui reviennent dans les tableaux, sont à traduire: Préfecture. Ogifta Célibataires. Département. Gifta Mariés (-ées). Landsbygd (p. abbréviat. Lb.) Campagne Änklingar Veufs. Städer (p. abbréviat. St.) Villes. Änkor Veuves. Hela riket Royaume. Frånskilda Divorcés (-ées) Samma Total. År Année. Mankön (p. abbréviat. m.) Sexe masculin. Kvinnkön ( >» kv.) Sexe féminin. Résumé. Le présent rapport constitue le premier fascicule du rapport sur le recensement de 1» Suède en 1920. Ce rapport-ci traite principalement la superficie et la population par division» administratives. De plus, le tableau 2 du rapport donne, pour chaque canton, la répartition de la population en qnelqnes grands groupes: célibataires, mariés, veufs et veuves, divorcés. Ce volume contient aussi les renseignements sur les ménages. Dans le rapport de 1910, la superficie totale de la Suède a été indiquée principalement d'après les calculs de l'état-major à 448091-47 kilom. carrés. Dans la même publication, on a déjà prédit, quo la continuation des travaux cartographiques modifierait ce chiffre un peu. Aussi, ces travaux ont donné des chiffres qui différent des anciennes évaluations, surtout pour les préfectures les plus septentrionales (voir page 6*). Pour le royaume entier, la superficie est indiquée maintenant à 44845959 kil. c, ou 36812 kil. c. de plus que le chiffre de 1910. Peut-être, même

le nouveau chiffre se montrera un pen trop bas. De la superficie totale, la terre ferme occupe 410581-86 kil. c, les eaux 37878'28 kil. c. La population, au 31 décembre 1920, était de 5 904 489. La Suède a donc compté, à cette date, 18,1 habitants par kil. c. (en 1910: 12'8); si l'on calcule la densité de la population sur la terre ferme seulement, comme c'est l'usage dans notre pays, la densité monte à 143 hab. par kil. c. Cependant, les diverses parties du pays présentent de très grandes variations. Ainsi, la préfecture la plus septentrionale, celle de Norrbotten, ne compte qne l'8 habitants par kil. c (terre ferme), tandis que dans la préfecture la plus méridionale, celle de Malmöhns, la densité monte a 102. La densité de la population est extrêmement faible dans les régions montagneuses du nord et elle augmente graduellement vers la côte et vers le sud. Les tableaux 1 8 donnent les détails sur les divisions communales, administratives, judiciaires etc.; les tableaux 9 et 10, sur la division ecclésiastique. Le nombre total des ménages était de 1 607 273, dont 352 ménages composés d'une seule personne. La population non comprise dans les ménages (militaires casernes, aliénés dans les agiles, etc.) montait à 52460. Le nombre moyen des personnes par ménage était de 364 (en 1910:372); ce nombre moyen est toujours allé en décroissant. VII

TILL KONUNGEN. Redogörelsen för 1920 års allmänna folkräkning kommer liksom redogörelserna för föregående folkräkningar att fördelas i flera häften eller avdelningar. Den första delen, som statistiska centralbyrån härmed i underdånighet fram-

2* FOLKRÄKNINGEN 1920. lägger, motsvarar i stort sett det första häftet av folkräkningen år 1910, då densamma, liksom nyssnämnda publikation, innehåller uppgifter om areal och folkmängd för rikets administrativa, judiciella, kommunala och ecklesiastika förvaltningsområden. Likaså inrymmer föreliggande berättelse en summarisk uppgift å befolkningens fördelning efter kön och civilstånd inom varje härad eller tingslag. I olikhet mot förhållandet år 1910 innehåller föreliggande häfte dessutom den detaljerade fördelningen av befolkningen efter hushåll. Andra avdelningen av redogörelsen för innevarande folkräkning kommer att meddela de detaljer angående befolkningens fördelning efter nationalitet, utländsk födelseort, främmande trosbekännelse, främmande stam, lyten m. m., som vid folkräkningen inhämtats, och kommer alltså att i huvudsak motsvara del IV av folkräkningen år 1910. I två eller flera följande häften kommer vidare att lämnas en detaljerad redovisning för befolkningens åldersfördelning med skillnad mellan kön och civilstånd, dess fördelning efter yrken med skillnad mellan kön, civilstånd och ålder, ävensom den samlade inkomsten under år 1920 och förmögenheten vid folkräkningstidpunkten inom varje särskilt yrke. Sistnämnda uppgifter om inkomsten och förmögenheten, som även komma att klassificeras efter storleken i vissa grupper, grunda sig på den i samband med innevarande folkräkning påbjudna bearbetningen av 1921 års självdeklarationer och taxeringslängder avseende inkomsten och förmögenheten år 1920. Vissa huvudresultat av folkräkningen hava emellertid redan tidigare offentliggjorts. Sålunda överlämnade statistiska centralbyrån med underdånig skrivelse den 15 september 1921 en preliminär redogörelse för folkmängden inom särskilda administrativa områden. Vidare innehöll statistisk årsbok för år 1923 i tab. 13 18, 20, 21 och 23 preliminära resultat av folkräkningsarbetet, så långt detsamma i vissa punkter då fortskridit. I likhet med förhållandet i motsvarande berättelse vid förra folkräkningen har kommunen och icke församlingen valts till enhet för den tabellariska uppställningen. Dock äro så vitt möjligt uppgifter meddelade även om de särskilda församlingarna, A landsbygden sammanfaller för övrigt i regeln kommunen såväl med den lika benämnda församlingen eller kyrkosocknen som ock med jordebokssocknen. Dock inträffar stundom, att även en landskommun omfattar flera församlingar, vanligast när till socknen hör en kapellförsamling (eller flera). Motsatt förhållande, d. v. s. att församlingen omfattar tvenne eller flera kommuner, inträffar ock, t. ex. där församlingen omfattar tvenne gamla jordebokssocknar eller där från socknen utbrutits en köping med egen kommunalförvaltning. I jordeboken äro kapellförsamlingarna nästan alltid upptagna under moderförsamlingen, vadan en sådan förening ej särskilt omnämnes i anmärkningarna till tab. 1. De större städerna omfatta naturligen ganska ofta flera församlingar. Förutom kommuner och församlingar upptager tab. 1 även municipalsamhällen. I några enstaka fall har dock ingen arealuppgift för ett sådant samhälle kunnat erhållas. I anmärkningarna till tabellerna redogöres för de vid 1920 års slut bestå-

OREGELBUNDENHETER I DEN ADMINISTRATIVA INDELNINGEN. 3* ende oregelbundenheterna i rikets indelningar, för regleringar eller beslut om sådana under perioden 1911 1920 samt för de förändringar, om vilka sedan dess intill utgången av år 1922 beslut blivit av Kungl. Maj;t fattat. De i anmärkningarna till tab. 1 omförmälda förslag till överflyttningar, vilka varit föremål för Kungl. Majits prövning men utan att vinna nådigt bifall, ingå, där ej annorlunda säges, bland de regleringsförslag, som återfinnas i Underdånigt betänkande angåenda reglering av oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och kommunala indelningar, avgivet d. 9 okt. 1882 av den därtill förordnade kommittén. Som bekant finnes ej någon officiell ordning mellan härad och kommuner i ett län. Olika publikationer ooh myndigheter använda olika ordning, vilket förorsakar avsevärt besvär vid jämförelser och minskar hållpunkterna för minnet, i synnerhet som härad och inom dem kommuner ofta följa på varandra utan någon synbar ordning. Statistiska centralbyrån har därför i -denna berättelse sökt genomföra en mera systematisk geografisk ordning mellan de olika kommunerna i ett härad och mellan bäradena inbördes. Enligt denna ordning följa så vitt möjligt närgränsande och till naturbeskaffenheten mara likartade kommuner häradsvis på varandra, så att varje kommun sålunda får geografisk gräns med närmast föregående ooh efterföljande. Om möjligt hava därvid slättbygds- och skogsbygdssocknar var för sig fått följa på varandra. I län, som bestå av olika landskap, landskapsdelar eller hushållningssällskapsområden har varje sådan del tagits i ett sammanhang, Likaså äro i allmänhet socknar tillhörande samma pastorat eller samma landsfiskalsdistrikt förda tillsammans. Det av centralbyrån uppgjorda förslaget till ordning kommunerna emellan har granskats av vederbörande länsstyrelser och de erinringar, som av dem framställts, hava i allmänhet beaktats. Då, några myndigheter använda något olika stavsätt för en del ortnamn, har centralbyrån ingått till Kungl. Maj:t med anhållan om faststftllelse av rätta stavsättet; i väntan härpå har centralbyrån i denna berättelse använt sin egen förutvarande stavning. Efter dessa inledande förklaringar får statistiska centralbyrån övergå till den sedvanliga kommenterande framställningen av innehållet i tabellerna. A) Oregelbundenheter i den administrativa indelningen. Som en av de största anomalierna i fråga om rikets indelning får väl det förhållandet betraktas, att åtskilliga kyrkosocknar äro delade på två län. Åv 1910 ägde detta förhållande rum med 7 socknar. Genom sedan des$ företagen reglering tillhör Lillbärdals församling från den 1 maj 1017 odelad Jämtlands län (jfr sid. 70, anm. 20), De återstående 6 socknarna, som alltså år 1920 tillhörde tvenne län, äro följande: 1 ) >) Sedd» dess haj emellertid nämnda oregelbundenhet försvunnit beträffande yttorlig»rc tvenne kyrkoaocknar, enär Harbo församlingsdel ar Balinge kommun i Uppsala län fria dep 1 januari 1923 tillhor Balinge även i ecklesiastikt avseende, och Värmlandsdelen av Nyiundg socken frän samma tidpunkt är Överflyttad till Örebro län.

4* OREGELBUNDENHETER I DEN ADMINISTRATIVA INDELNINGEN. Harbo, i Uppsala och Västmanlands lan; Söderfors, i Uppsala och Gävleborgs län; Västra Ny, i Östergötlands och Örebro län; Hishult, i Kristianstads och Hallands län; Kölingared, i Älvsborgs och Skaraborgs län; Nysund, i Värmlands och Örebro län. De kommuner, som äro delade på flera län, äro dock endast tre, nämligen Hishult, Kölingared och Nysund. Med övriga här uppräknade delade kyrkosocknar äger det förhållandet rum, att den mindre länsdelen är i kommunalt hänseende förenad med en annan socken, som helt och hållet tillhör länet, nämligen Uppsala länsdel av Harbo med Bälinge, Gävleborgs länsdel av Söderfors med Hedesunda och Örebro länsdel av Västra Ny med Hammar. Åtskilliga territoriella församlingar omfatta både stads- och landområde, vanligen så att församlingen innesluter två kommuner, varav den ena stad. Dylika på stad och land delade församlingar äro Danderyd, Vaxholm, Stora Malm, Motala, Nässjö, Säby, Vetlanda, Värnamo, Ronneby, Västra Sallerup, Kopparberg, Ludvika, Sollefteå samt överluleå. Stundom hava ock Lunds och Sölvesborgs pastorat betraktats såsom utgörande vartdera en enda församling, vilken i sådant fall skulle omfatta både stad och land. I statistiska centralbyråns publikationer hava dock dessa områden behandlats som särskilda stadsförsamlingar och landsförsamlingar, och denna uppfattning vinner stöd av formen för gällande löneregleringsresolutioner. Att en församling ofta omfattar en köping och en landskommun eller tvenne landskommuner, är redan i det föregående omnämnt. Två församlingar omfatta till och med trenne kommuner vardera, nämligen Danderyds församling i Stockholms län och Skaftö församling i Göteborgs och Bohus län. Det motsatta förhållandet, att en kommun omfattar två eller flera församlingar, inträffar även, synnerligast i de större städerna, då ju stadskommunen omfattar hela stadsområdet, men även ibland å landsbygden, särskilt när till socknen hör en kapellförsamling. Med en sockens fördelning på län följer ock dess fördelning på olika härad, tingslag, landsfiskulsdistrikt, fögderier och domsagor. Åtskilliga socknar Jumkil, Skatelöv, Kvistofta, Gårdstånga, Stehag, Norrvidinge, Enslöv och Torup äro ock på samma sätt styckade utan att vara fördelade på olika län. Dock är splittringen mindre nu än för ett par årtionden tillbaka, och numera förekommer det exempelvis icke, att någon socken tillhör flera än två härad. Ej heller finnes något härad, tingslag, landsfiskalsdistrikt, fögderi eller någon domsaga, som tillhör flera län. Vadsbo härad i Skaraborgs län, som består av tre tingslag, är delat i tvenne domsagor; annars ingå häradena (liksom naturligtvis alltid tingslagen) odelade i domsagor. Fryksdals och Älvdals härader äro vartdera delade i tvenne tingslag och av Frösåkers härad tillhör en socken annat tingslag. Fögderierna omfattade förut i allmänhet ett eller flera odelade härad eller i Norrland och Dalarne tingslag; undantag utgjorde endast Vadsbo, Halmstads, Faurås och Viske härad samt Nysätra tingslag. Genom k. brev den 7 sept. 1917 fastställdes emel-

AREAL OCH FOLKMANGDSTÄTHET. 5* lertid ny indelning av hela riket i landsfiskalsdistrikt och fögderier att tillämpas från och med den 1 jan. 1918, vilken indelning medförde avsevärda omregleringar mellan ovannämnda administrativa enheter. Icke mindre än 29 härad (tingslag) äro sålunda numera delade på fögderier. Landsfiskalsdistrikten omfatta antingen ett eller flera härad (tingslag) eller blott några socknar därav; ja stundom är redan socknen för stor för ett sådant distrikt och utgör då vardera sockendelen antingen ensam eller i förening med andra socknar var sitt distrikt. Pastoraten omfatta icke så sällan socknar i olika län. Mera underligt är, att det ännu gives två pastorat, som vart för sig tillhöra tvenne stift: Hishults och Fagerhults pastorat, där moderförsamlingen hör till Göteborgs och annexförsamlingen till Lunds stift, samt Amnehärads och Södra Råda pastorat, med den förra församlingen hörande till Skara, den senare till Karlstads stift. B) Areal och folkmängdstäthet. Då kunskapen om arealen utgör en väsentlig fyllnad till de många upplysningar, som vinnas genom den allmänna folkräkningen, har statistiska centralbyrån plägat i sina folkräkningsberättelser även meddela arealsiffror för landets olika förvaltningsområden, ända ned till kommunerna (socknar och städer). Till alla de omständigheter, som göra en tillförlitlig kännedom om arealen lika önskvärd från administrativ som från vetenskaplig synpunkt, tillkommer numera det förhållandet, att prästerskapets avlöning i viss mån regleras efter storleken av pastoratens (land)areal. Statistiska centralbyrån har därför nedlagt mycket arbete på att erhålla så tillförlitliga arealsiffror som möjligt vid gränsregleringar m. m., vartill kommer att rikets allmänna kartverk sedan föregående folkräkning utfört fullständiga mätningar av ytterligare tre län Blekinge, Malmöhus och Västmanlands. Den här meddelade arealstatistiken innehåller alltså några förbättringar i jämförelse med motsvarande uppgifter för år 1910, ehuru den naturligen ej kan göra anspråk på att vara i allo tillfredsställande. Rikets areal, som för år 1910 angavs till 448 091,47 kvadratkilometer, utgör enligt de nu för år 1920 gjorda beräkningarna 448 459-59 kv.km., med inräknande av insjöar, älvar och åar, men icke av havets vikar och sund. Denna senare siffra grundar sig, vad beträffar 11 län, helt på den ekonomiska kartläggningen i skalan 1:20 000, utförd av ekonomiska kartverket eller, efter dess förening 1894 med generalstabens topografiska avdelning, av rikets allmänna kartverk; för flertalet av de övriga länen på generalstabens kartor i skalorna 1:100 000 eller 1:50 000, men för ett par av de nordligare länen på äldre kartor i ganska liten skala. I en hel del fall har emellertid genom försorg av rikets allmänna kartverk erhållits särskilda arealuträkningar på grundval av den topografiska kartan, nämligen för hela Norrbot-

6* AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. tens, Gävleborgs och Jämtlands lftn samt några socknar i Västerbottens ocb Kopparbergs län. De särskilda länens arealtal, sådana de beräknats för år 1910 och 1920, ävensom dé för 1920 års arealuträkning huvudsakligen använda kartorna synas av följande uppställning: I olikhet mot förhållandet under årtiondet 1901 1910 hava under åren 1911 1920 områdesregleringar i några fall ägt rum emellan länen; nämligen inkorporering med Stockholms stad av tvenne socknar i Stockholms län samt») E = Ekonomiska kartverkets ellar riketb allmänna kartverks kattor i»kålan 1:20 000, G 1 = Generalstabens kartor i skalan 1: 50 000, G 2 = Generalstabens kartor i skalan 1:100 000. 2) A realen förändrad pä grand av omr&desreglerlng länen emellan. 3) Södra MBre härad.»- «) Höks härad delvis. «) Till >tor del endast ett sammandrag av andra kartor. 6) Den förändrade arealen beroende pä av riketi allmänna kartverk verkställd uträkning av arealen fflr Särna och Idre socknar. f ) I några fall»tomkartor, pä vilka fältmätningen ännu ej verkställts. ) Karta i skalan 1:200 000 av 0. B. Dahlman.») Ben förändrade arealen beroende pä av rikets allmänna kartverk verkställda uträkningar av arealen för några socknar inom länet. I0 ) Karta i Bkalan 1:250 000 av P. A. Kjellerstedt. ") För Vänern och Mälaren äro arealuppgifterna lämnade av rikets allmänna kartverk, för Hjälmaren är korrigerad siffra meddelad av Sveriges geologiska undersökning och för Vättern är arealen uträknad på samma kartor som för angränsande län.

AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. 7* Överflyttning av ett mindrd område frän Kalmar till Östergötlands län. Förändringarna i arealsiffrornä för en del övriga län bero däremot på nya tip gifter, som erhållits efter 1 ommätningfti, i Att ftnnu åtskilligt brister i fråga om kännfedotilen &v Sveriges exakta areal framgår därav, att förändringarna i de län, som varit föremål för ommätning, fctinnftt varft så omfattande, ock ännu återstår att mäta några län, Vilkas arealuppgiftetf delvis ftro mycket gamla. I flera fall har en korhmilns område ej kunnat noggrant skiljas från en annans (så att i den uppgivna ärealsifffan för den förra kommunen ibgår ett litet oflrfåde, som rätteligen tillhör den senare; förhållandet har i tab. 1 utmärkts med ett f framför båda kommunernas arealsiffror), och i ett fall hår ärealuppgift endast kunnat lämnas för tvennö kommuner gemensamt. Om municipalsamhällenas areal förekomma stundom uppgifter i de kungl. brev, jämlikt vilka de blivit bildade; ofta saknas dock dylika uppgifter i breven. Vid sådant förhållande har centralbyrån tillskrivit länsstyrelsen, förste lantmätaren eller municipalnätnndens ordförande och oftast erhållit de önskade upplysningarna om arealen, åtminstone approximativt. I vissa trakter av mellersta och södra Sverige har förhållandet mellan vatten- och landareal undergått en icke alldeles oväsentlig förskjutning, på grund av sjösänknings- och torrläggningsarbeten i nyare tid. Att erhålla fullt säkra afealbestämningar härom har dock icke varit möjligt. Ibland förekomma även utfyllningar av grunda havsvikar och sund. Den under årens lopp fortgående regelbundna landhöjningen eller -sänkningen inverkar naturligen även på rikets areal. Yad de stora mellansvenska sjöarna beträffar, har arealen för Vänern och Mälaren, som grunda sig på uppgifter från rikets allmänna kartverk, upptagits något förändrad, sedan den ekonomiska kartläggningen av angränsande lån blivit fullbordad. Hjälmarens areal upptages här oförändf ad i jämförelse med år 1910, då korrigerad siffra meddelades av Sveriges geologiska Undersökning. Beträffande Vättern, vars areal uträknats på samma kartor som för angränsande län, torde vissa jämkningar i de meddelade siffrorna få vidtagas, då den ekonomiska kartläggningen av Jönköpings län ägt rum. Vid beräkning av folkmängdstäthbteh, eller det tal, som angiver, huru många människor över huvud taget inom ett område bo på en viss ytenhet, plägar matt i de flesta länder lägga till grund områdets areal i dess helhet, oeh således med inräknande av därinom befintliga sjöar och andra vattendrag, men i Sverige däremot, där innanvattnen utgöra en betydande del av béla ytan, brukar folkmängdstätheten bestämmas endast efter fasta marken. Skillnaden mellan de tal, som framkomma, allteftersom det ena eller andra beräkningssättet användes, kan för vissa mindre områden bliva ganska stot. I kol. 5 av tab. 1 samt kol. 6 av tab. 4 och 5 angives, huru många människor över huvud taget finnas å varje kvadratkilometer land, under antagande att folkmängden vore jämnt fördelad över ytan av det område, föf vilket fölkmängdstäthetett beräknats. Ju större områdena tagas, desto jämnare tyckes naturligtvis folkmängden

8* AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. vara utbredd, åtminstone vid jämförelse mellan närliggande områden, men i själva verket kan en sådan stor yta, t. ex. ett helt län, vara mycket ojämnt bebyggd. En karta över folkmängdstätheten i Sverige tager sig helt annorlunda ut, allt eftersom den är uppgjord efter län eller kommuner. Den senare metoden återspeglar naturligtvis noggrannare skiftningarna i folkmängdstätheten och blev därför använd å den karta, som åtföljde förra folkräkningsberättelsen. Då emellertid även i kommunerna, åtminstone de större, folkmängden kan vara ganska ojämnt fördelad, återspeglas folkraängdstätheten tydligare genom kartor uppgjorda enligt s. k. prickningsmetod. Varje punkt representerar då exempelvis 100, 50 eller 20 personer och å boplatsen för ett visst antal personer utsattes lika många punkter, som personantalet är multipel av den valda enheten för punkten. Sammanför man kommunerna efter folkmängdstätheten i vissa större grupper, visar det sig, att den. glesast befolkade regionen, med under 2 inv. pr kv.km., sträcker sig från hörnet av gränserna mot Norge och Finland såsom ett brett bälte utmed förstnämnda gränsen. Vid den jämtländska mellanriksbanan tränger kilformigt en tätare befolkad bygd in i denna region, som därför avsmalnar; söder om järnvägen breder den glesast befolkade regionen åter ut sig, omfattar större delen av det gamla landskapet Härjedalen ävensom den nordvästra delen av Dalarne och når sålunda även något in i Svealand. öster om ovan angivna region vidtager en något tätare befolkad, omfattande kommuner med 2-0 4-9 inv. pr kv.km. Denna region börjar vid gränsbygden mot Finland och sträcker sig sedan som ett vanligen ganska brett bälte genom Norrland och Dalarne; även några socknar i norra och västra Värmland höra hit. En tredje zon, med folkmängdstätheten 5-0 9-9 personer per kv.km., är ej så sammanhängande som de båda förstnämnda. Hit höra i allmänhet kusttrakterna i övre Norrland, dock stundom avbrutna av tätare befolkade bygder. I det inre av Gävleborgs och Kopparbergs län upptager ifrågavarande zon rätt stora områden. För övrigt påträffas spridda socknar med denna folkmängdstäthet längre söderut till och med i Götaland, nämligen på vissa ställen av det småländska höglandet och dess utlöpare, på Gottland och i Dalsland. En fjärde täthetsgrad, 100 14-9 inv. pr kv.km., skulle motsvara det abstrakta medeltalet för hela Sverige. Denna täthet anträffas redan i Norrbotten i några kustsocknar, likaledes i en del Västerbottenssooknar, blir sedan i Ångermanland vanligare, men dock där avbruten av trakter med ännu tätare befolkning. Ifrågavarande täthetsgrad förekommer i ett stort antal kommuner i Svealand, Dalsland, Småland och Gottland. En täthet av 150 24,9 inv. pr kv.km. förekommer i några socknar i Västerbotten och Ångermanland och något oftare i södra delen av Norrlands kustland, i större sammanhängande områden först i sydöstra Dalarne och kring Mälaren; den blir sedan den vanligast förekommande täthetsgraden i Götaland norr om Malmöhus län.

AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. En täthet av 25"0 49-9 inv. pr kv.km. förekommer sporadiskt redan i Västernorrlands sågverksbygder, men blir först i Mälardalen allmännare. Stora delar av Västgöta- och östgötaslätterna äro även bebodda med denna täthetsgrad. Bortsett från en del fall torde denna folktäthet även vara den högsta, som förekommer i ren jordbruksbygd norr om Skåne. Med en täthetsgrad av 50 inv. och däröver pr kv.km. är man däremot i allmänhet inne på industrikommunernas område. Även denna gradation är representerad på den norrländska landsbygden genom några socknar, alla starkt industrialiserade. I Mälarlandskapen uppträder denna täthetsgrad sparsamt, vanligen i socknar, som innesluta en järnvägsknut, ett större bruk el. dyl. Något oftare förekommer den i Götaland; vanligen antyder även där 9* Tab. A. Rikets kommuner, grupperade efter folkmängdstäthet 1 ) år 1920. 1) Grupperingen är gjord i anslutning till tab. 1, dftr antalet inv. pr kv.km. angive» i hela tal, utan decimaler, annat än för de allra glesast befolkade trakterna, med mindre än fem iav. pr kv.km. För en kommun med exempelvis 14'6 inv. pr kv.km. bar i tabellen antecknats tätheten 14, i motsats till ar 1910, dä den angavs till 15. Härigenom vinnes bl. a. den fördelen, att exempelvis täthetsgraden 10 14, som &r 1910 egentligen motsvarade det tämligen intetsägande intervallet 9-50 14'49, nu representerar exakt 100 14'99.

10* AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. dess förekomst, att andra näringar än lantbruket spela huvudrollen. Endast i södra Skåne anträffas en sammanhängande jordbruksbygd, som är så tätt befolkad. Däremot höra till denna gradation rikets samtliga städer och köpingar, vidare industriorter och slutligen de kommuner, vilka huvudsakligen utgöras av stora fiskelägen. Befolkningens fördelning sammanhänger, åtminstone vad jordbruksdistrikten beträffar, ganska nära med Sveriges geologiska beskaffenhet. Det har därför sitt intresse att jämföra kartan över folkmängdstätheten med en geologisk karta. I nyare tid har dock industrien, oberoende av markens beskaffenhet, framkallat åtskilliga förskjutningar av befolkningen, exempelvis i Norrlands sågverksbygder. En gruppering av hela antalet kommuner efter folkmängdstäthet lämnas i omstående tabell A. Drygt hälften av Sveriges areal är alltså befolkad med mindre än 5 inv. pr kv.km., och på.detta område bo sammanlagt blott omkring 350000 människor, eller inemot 6 procent av rikets folkmängd. Den andra hälften inrymmer omkring 5 550 000 inbyggare, eller mer än 94 procent av folkmängden. De glesast befolkade kommunerna, vilka icke nå upp till en person på kvadratkilometern, voro enligt ovanstående tabell 15, nämligen: i Kopparbergs län: Idre (0'5), Särna (0,8); i Jämtlands län: Storsjö (0,3), Hotagen (0'5), Frostviken (0'6), Lillhärdal (0,7), Kall (0-7), Tännäs (0-8), Hede (0-8); i Västerbottens län: Tärna (0'4), Sorsele (0'5); i Norrbottens län: Karesuando (0'i), Arjeplog (0,2), Jokkmokk (0"4), Junosuando (0-9). Ar 1910 funnos 19 kommuner, som ägde mindre än 1 inv. pr kv. km. Sedan dess hava tillkommit tvenne nybildade kommuner, Idre och Junosuando, medan sex kommuner, som år 1910 hade mindre än 1 inv. på kv.km., nämligen Vemdalen, Linsäll, Stensele, Vilhelmina, Jukkasjärvi och Tärendö, nu överskridit denna gräns. De ovan uppräknade 15 kommunerna äro till omfånget stora, omfattande sammanlagt mer än en sjättedel av Sveriges hela areal, och skulle, om de vore lika tätt befolkade som riket i genomsnitt, tillsammans innesluta en folkmängd på en miljon, medan de nu blott räkna något över 33 000 inbyggare. De tätast bebodda landskommunerna i riket, eller de som hade mer än 200 inv. på kvadratkilometern, voro vid 1921 års ingång följande 24 (köpingskommunerna oräknade): i Stockholms län: Solna (1160); i Kristianstads län: Björnekulla (201), Båstad med Båstads köping (255); i Malmöbus län: Höganäs (1181), Viken (212), Bjuv (201), Södra Vram (249), Kävlinge (292), Lomma (201), Burlöv (333), Fosie (225); I Göteborgs och Bohus län: örgryte (1270), Fässberg (241), Västra Frölunda (233), Nya Varvet (751), öckerö (222), Fiskebäckskil (1 397), Grundsund (8 080), Käringön (303), Klädeaholmen (2 068), Malmön (313), Kungshamn (543); i Skaraborgs län: Karlsborg (322); i Västernorrlands län: Skön (255).

AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. 11* Minst 100 inv. på kvadratkilometern hade år 1921 ytterligare följande 30 landskommuner: i Stockholms län: Danderyd (128), Spånga (191), Nacka (143); i Blekinge län: Sturkö (102), Tjurkö (121), Hasslö och Aspö (147); i Kristianstads län: Simris (114), östra Hoby (118), Norra Åsum (112), Västra Broby (166); I Malmöhus län: Ekeby (127), S:t Ibb (144), Norra Skrävlinge (170), Lackalänga (155), Nevishög (121), Västra Klagstorp (105), Tygelsjö (111), östra Grevie (112), Vällinge (102), östra Torp (159), Skivarp (110); i Göteborgs och Bohus län: Styrsö (141), Backa (129), Gullholmen (123), Mollösund (), Rönnäng (165); i Älvsborgs län: Fuxerna (125); i Skaraborgs län: Falköpings västra landskommun (); i Örebro län: Längbro (107); i Västerbottens län: Holmsund (104). En jämförelse med förhållandena år 1910 visar, att bland de 20 landskommuner, som då räknade mer än 200 inv. pr kv.km., har en (Trollhättan) blivit stad och två (Brännkyrka och Eaus) införlivats med städer. De återstående 17 stå fortfarande kvar i listan över de tätast befolkade landskommunerna; dessutom tillkomma nu sju kommuner (Björnekulla, Bjuv, Lomma, Fosie, Fässberg, Västra Frölunda och öckerö), vilka ryckt upp ur gruppen med 100 200 inv. pr kv.km. Ehuru här ovan endast talats om landskommuner i inskränktaste mening, och således de köpingar, som äro egna kommuner, i detta sammanhang lämnats utom räkningen, må anmärkas, att de tätast befolkade kommunerna svårligen äro att hänföra till landsbygd i den betydelse, i vilken detta ord tages i dagligt tal. För den tätast befolkade, Grundsund, ävensom för Fiskebäckskil gäller byggnadsstadgan för rikets städer m. fl. s. k. stadsstadgar. De återstående äro huvudsakligen antingen förstäder, industriorter eller fiskelägen. Detta gäller även om kommunerna med 100 200 inv. pr kv.km.; knappast någon av dem kan räknas som ren jordbrukssocken, möjligen med undantag av östra Grevie i Malmöbus län, vilken med sina 112 inv. på kv.km. i så fall är landets tätast befolkade jordbrukssocken. De köpingar, som bilda egna kommuner, hava en tätare vanligen mycket tätare befolkning än 200 pr kv.km. Dook avvika särskilt Lidingö och Nynäshamns köpingar från den vanliga köpingstypen, då väsentliga delar av deras områden ännu bära prägel av ren landsbygd med glesare befolkning. Ännu tätare befolkade än köpingarna äro vanligen municipalsamhällena. Detta förhållande är också ganska förklarligt, när man betänker, att ett municipalsamhälle i regel endast består av det lilla område, vars täta bebyggelse framkallat behovet av de s. k. stadsstadgarnas tillämpning, medan en köpingskommun kan vid sidan av de egentliga tomterna innesluta mera lantliga områden. Detta är i ännu högre grad fallet med städerna. Om ock städernas områden i regel äro väl små att jämföras med socknarna, finnas dock åtskilliga städer med vidsträckta s. k. stadsjordar; andra städer hava i nyare tid fått med sig inkorporerade landssocknar eller större eller mindre

12* AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. delar därav. Då vid beräkningen av folkmängdstfttheten invånarna fördelats å hela området, blir följden den, att städer med små eller inga dylika lantområden förete en relativt tätare befolkning än andra, som eljest kunde antagas vara fullt så tätt befolkade. Såsom kontraster i detta hänseende kunna anföras östhammar (folkmängdstäthet 990) och öregrund (239), samt bland något större städer Kalmar (2 093) och Västervik (480). Oskarshamn har tidigare (år 1890, före några sedermera verkställda utvidgningar) varit Sveriges tätast befolkade kommun. Aren 1900 och 1910 intogs däremot första platsen av Stockholm (med 10 579 inv. pr kv.km. år 1910), men efter inkorporeringen av Brännkyrka och Bromma intar den år 1920 med sina 3 inv. pr kv.km. endast tredje platsen. Vissa församlingar inom huvudstaden, nämligen Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik och Johannes, uppnå dock en folkmängdstäthet på över 50 000, och med frånräknande av Brännkyrka och Bromma har staden en folkmängdstäthet på 11 256. Göteborg är numera den stad, som visar den största tätheten i medeltal, eller 3 821 pr kv.km., närmast följd av Ronneby med 3 393. För Göteborgs gamla stadsområde enbart, d. v. s. utan Lundby, skulle siffran blivit 6 356'; Malmö räknade 2 717 på kv.km., det gamla stadsområdet (utan Västra Skrävlinge och Limhamn) 4 942; Norrköping räknade blott 587, det gamla stadsområdet (utan östra Eneby och S:t Johannes) 5 484. Eskilstuna hörde före utvidgningen till Sveriges tätast befolkade städer och dess gamla stadsförsamling hade år 1920 att uppvisa den höga täthetssiffran 8 483; för hela staden (med Fors och Kloster) blir emellertid motsvarande tal endast 358. Den motsatta ytterligheten bilda de städer, som icke ens nå upp till 100 inv. på kvadratkilometern och vilka således äro mindre tätt bebyggda än åtskilliga landssocknar. Lägst bland dessa städer står Skanör med Falsterbo (65 pr kv.km.), varefter följa Piteå (85), Mariefred (95), Sala (96) och Mjölby (99). Mellan 100 och 200 inv. på kv.km. hava Köping (113), Vimmerby (129), Säter (145), Sigtuna (153) och Skänninge (191).») Beträffande folkmängdstätheten i de stora förvaltningsområdena, såsom häradena, fögderierna och landsfiskalsdistrikten ävensom domsagorna och tingslagen, blir denna naturligtvis icke så mycket växlande inom varje trakt, som då man håller sig till de särskilda kommunerna, varför den i stora drag giver en bättre överblick av fördelningen. Tätast befolkade äro (jfr. tab. 1) en del industrialiserade härad omkring våra största städer, ofta inneslutande förstäder till dem, nämligen Danderyds skeppslag (199), Askims (140), Sollentuna (122) och Sävedals (120) härad samt Sköns tingslag (118); vidare de på en gång både bördiga jordbruksbygderna och ofta rika industriområdena i södra och västra Skåne, Oxie (88), Luggude (75), Bara (71),.Rönnebergs (69), Harjagers (64), Vemmenhögs (63), Skytts (60), Järrestads (60), Södra Åsbo (60), Ingelstads (58), Ljunits (56) och Bjäre (53) härad; samt ') Av de forna ltndssocknar, gom i nyaste tid införlivats med vissa städer, hava några lägre folkraängdstäthet än 100 pr kv.km., nämligen Lundby i Västerås (70), S:t I lian (83), Ljnngarum (86) och S:t Johannes (91). Mellan 100 och 200 hava S:t Lars (107), S:t Peters kloster (140), Kloster (160) och Östra Eneby (196).

AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. 13* fiskeri- eller stenhuggeridistrikten i Bohuslän, Sotenäs (85), Västra Hisings (64), Tjörns (60), Orusts västra (58) och Stångenäs (55) härad. De glesast befolkade bygderna äro i Götaland skogshäradena Mo (7), Bullaren (10) och Ydre (11). I Svealand förete Särna och Idre (0-6), Älvdalens (2,2). Malungs (3'0) och Orsa (4-8) tingslag de lägsta talen och ytterligare 4 tingslag hava mindre täthet än 10. I Norrland hava icke mindre än 39 tingslag under 10 inv. på kv.km., därav 4 till och med under 1 inv.; lägst bland dessa komma Karesuando lappmarks (0,1) och Arjeplogs lappmarks (0-2) tingslag. Tab. 4 innehåller detaljupplysningar i detta hänseende beträffande fögderier och landfiskalsdistrikt och tab. 5 för domsagor och tingslag, medan tab. 6 och 11 lämna översikter för själva länen och landskapen liksom för hela riket. Då Stockholms stad ej inräknas bland länen, blir Malmöhus län (med talet 102) och Göteborgs och Bohus län (86) de folktätaste, varemot såsom andra ytterlighet står Norrbottens län (1'8). Rikstalet är nu 14-3, mot 13-4 år 1910. Beräknas folkmängdstätheten å hela arealen (land och vatten), blir den 131. De svenska förhållandena torde bäst belysas, om de jämföras med följande tal, gällande för år 1920 eller närmast därintill:

14* AREAL OCH FOLKMÄNGDSTÄTHET. Malmöhus län (med 102 inv. på kv.km.) är alltså tätare befolkat än exempelvis Tjeckoslovakien (97), Schweiz (94) och Bayern (93), ehuru icke så tätt som Italien (124), Preussen (123) och Japan (114); Göteborgs och Bohus län (86) fullt så tätt som Ungern (86), Egentliga Kina (78) och Österrike (77) och Sveriges rike (13-1) har obetydligt större folkmängdstäthet än Förenta staterna (12) och den, som beräknats för hela jorden (12). Jämföres Sverige i detta avseende med sina närmaste grannar, så visar det sig, såsom naturligt är, mycket underlägset Danmark (det; egentliga Danmark + Nordslesvig 76). Gentemot Norge eller Finland är Sverige överlägset, men denna övervikt kan sägas vara helt och hållet beroende av den del av Sverige, som skjuter söder om dessa grannländer, ty om nämnda del eller Götaland frånräknas, blir återstoden, eller Svealand och Norrland, såväl till areal och folkmängd som folkmängdstäthet ungefär lika med Norge eller Finland Tab. B. Antal landskommuner (köpingar ej inräknade), för- (Enligt indelningen ') Kommuner, delade pä län, äro upptagna helt och hållet pl det län, som omfattar den»torre

KOMMUNER. 15* vart för sig. Den del av Sverige åter, som är närmast jämförlig med Danmark, eller Skåne, stannar (med 66 inv. på kv.km.) något under den folkmängdstäthet, som angivits för det egentliga Danmark. C) Kommunala, administrativa och judiciella områdens antal, storlek och folkmängd. De särskilda landskommunerna, för vilkas areal, folkmängd m. m. redovisas i tab. 1, äro i bär efterföljande tab. B fördelade länsvis efter landarealens storlek, i 25 grupper. Det visar sig därvid, att skillnaden i storlek mellan de olika kommunerna äro alldeles ofantlig. Medelstorleken av en landskommun skulle utgöra något delade efter folkmängden och efter landarealen år 1920. 1 ) den 1 jan. 1921.) länsdelen, varför den mindre delen ej är särskilt räknad.

16* KOMMUNER. över 172 kvadratkilometer land, men defc finnes ej färre än 28 kommuner med en landareal om minst 2 000 kv.km., därav 9 med över 5 000 kv.km. Jokkmokk ensamt har 18 144 kv.km., Gällivare 15 996, Jukkasjärvi 13 181 och Arjeplog 12 967, varför sålunda dessa fyra kommuner var för sig äro större än månget mellansvenskt län. A andra sidan finnas fyra landskommuner, vilkas landareal ej ens når upp till 1 kv.km. Dessa fyra äro alla belägna i Göteborgs och Bohus län. En av dem, Nya Varvet, kan betraktas som en förstad till Göteborg; de tre andra äro fiskelägen. Från 1 till 10 kv.km. land hava 118 kommuner, de flesta belägna å Skånes eller Västergötlands slättbygder; några bohuslänska fiskelägen höra ock till denna stoeleksgrupp. Nästa grupp, 10 20 kv.km., har redan representanter inom de flesta län. Ju längre man kommer norrut, dess större bliva socknarna; kommuner med 1 000 kv.km. landareal eller mer förekomma endast i Dalarne och Norrland. Medelstorleken av en landskommun är sålunda exempelvis i Malmöhus län blott 19 kv.km., men i Norrbottens län 4 107 kv.km. Av skäl, som redan hava berörts under avdelningen om folkmängdstätheten, är municipalsamhällenas areal (vilken naturligtvis är inräknad i vederbörande kommuns) i regeln mycket liten. Bland de 176 dylika samhällen, för vilka arealuppgift kunnat erhållas, falla ej färre än 101 under gränsen 1 kv.km. De största av de vid 1921 års ingång befintliga samhällena, Rönninge, Bjuv och Hesselby villastad, nådde något över 5 kv.km. Även de 41 köpingarna hava i allmänhet ett mycket litet område. Icke färre än 16 stycken hava mindre areal än 1 kv.km., därav Fataholm (0-06) och Figeholm (0,08) de minsta. Störst är Lidingö (30,14 kv.km. land), men densamma avviker rätt mycket från den vanliga köpingstypen, såsom redan är påpekat. Städerna förete, liksom landskommunerna, stora variationer i fråga om ytvidden; och bero dessa variationer mindre på det egentliga stadsplaneområdets olika storlek, ehuru även denna spelar an roll, än fastmer på den olika utsträckningen av stadens jordar, ävensom huruvida och i vilken omfattning inkorporeringar skett i nyare tid. Den minsta av rikets städer är Borgholm, med en landareal av endast 0-73 kv.km. Tvenne andra städer, östhammar och Ronneby, hava mindre areal än 1 kv.km. Till ytvidden var Sala länge den största av Sveriges städer, men efter införlivningen med Eskilstuna av Fors och Klosters socknar år 1907, var sistnämnda stad vid förra folkräkningen (84-43 kv.km. land) den största i riket. Vid den tid, denna berättelse avser, eller 1921 års början, har emellertid storleksordningen mellan städerna åtskilligt ändrats, till följd av diverse inkorporeringar under sista årtiondet. Huvudstaden, som med sig införlivat Brännkyrka och Bromma socknar, är numera även till arealen den största bland rikets städer, med en landareal av 131-90 kv.km. I andra rummet kommer Norrköping (98-85), som inkorporerat östra Eneby och S:t Johannes socknar, samt i tredje Borås (96-38) med Torpa förra socken. Först i fjttrda rummet kommer Eskilstuna (84-43) och i femte Sala (81-70). Sedan följa i ordning Gävle (71-64), Västerås (63-21), Linköping (60-71), Mjölby (58-90) och Köping (58-43). Elfte platsen