Hultsfreds kyrkogård Hultsfreds församling, Vena socken, Linköpings stift, Kalmar län

Hultsfreds kyrkogård Hultsfreds församling, Vena socken, Linköpings stift, Kalmar län Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2005 Liselotte Jumme Kalmar läns museum, kyrkoantikvariska rapporter 2005

Innehåll INLEDNING 3 Bakgrund 3 Syfte 3 Kulturminneslagen och Begravningslagen 3 Kulturhistorisk bedömning 4 Inventeringens uppläggning och rapport 4 Linköpings stift, Kalmar län en kort historik 5 Kort kyrkogårdshistorik 5 HULTSFREDS KYRKOGÅRD 6 Ortsbeskrivning 6 Kyrkomiljön 7 Kyrkan 7 Kyrkogårdens historik 7 Beskrivning av kyrkogården idag 10 Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning 12 KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET 24 ARKIV OCH LITTERATUR Bilagor: Kulturminneslagen 2

INLEDNING Bakgrund Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Kalmar läns museum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kalmar län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl 3

bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Östergötlands län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier Magnus Johansson, Magdalena Jonsson och Liselotte Jumme vid Kalmar läns museum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

Linköpings stift, Kalmar län en kort historik Linköpings stift bildades i början av 1100-talet och omfattade då Småland, Öland och Gotland. Ur Smålandsdelen bildades 1163 Växjö stift. Sin nuvarande omfattning erhöll Linköpings stift 1603, då södra delen av Kalmar län och Öland avskildes och bildade Kalmar stift, senare 1916 tillfört Växjö stift. Under medeltid utgjordes Småland av ett tiotal små folkland i gränsområdet mellan västra och östra Götalands slättbygder i norr och de gammaldanska landskapen vid rikets gräns i söder. Kust- och inlandsbygder var glest befolkade och politiskt tycks området ha varit svagare knutet till det svenska riket än övriga landskap. Först i slutet av 1200-talet började området framträda i rikspolitiskt sammanhang. De tidigmedeltida kyrkorna var oftast små enkla träbyggnader utan torn. Först under senare del av medeltiden började man bygga av sten, vilket krävde helt annat kunnande och en större ekonomisk insats. I de förhållandevis fattiga smålandssocknarna fortsatte man dock traditionen att bygga i trä. De stenkyrkor som uppfördes var få och tillkom i huvudsak i de rikare bygderna. Någon större byggverksamhet förekom inte under senmedeltiden och århundradena därefter. I stort stod kyrkorna kvar orörda sånär som på nödvändiga underhållsarbeten och reparationer i samband med krig och annan skadegörelse. En kraftigt växande befolkning och nya idéströmningar om gudstjänstrummets utformning skapade under 1700- och 1800-talen nya behov. Nu raserades, med några få undantag, flertalet av de gamla otidsenliga kyrkorna och de som blev kvar utsattes för omfattande omoch tillbyggnader. I en kunglig förordning 1776 föreskrevs att de nya byggnaderna skulle uppföras i sten, vilket också bidrog till att äldre träkyrkor dömdes ut och ersattes. Många av de nya kyrkorna ritades av tidens mest framstående arkitekter knutna till det av Kungl. Majt. inrättade Överintendentämbetet, vars uppgift var att granska förslagen till de stora, ljusa och luftiga kyrkorummen utformade enligt den nyklassicistiska tidsandan. För kyrkorna innebar 1800-talets senare del och tidigt 1900- tal en restaurerings- och ombyggnadsperiod, där nyklassicismens rena formspråk övergavs för skiftande stilimiterande ideal. Med alla medel försökte man anpassa såväl gamla som nya kyrkor till de nya idéerna nygotik, nyrenässans och nybarock. Nya liturgiska och funktionella krav och nya smakriktningar har därefter fortsatt att förändra kyrkorummen in i vår tid. Linköpings stift omfattar idag Östergötlands län, nordöstra delen av Jönköpings län och norra delen av Kalmar län. Kalmar läns del består av Norra och Södra Tjusts kontrakt samt Sevede- Aspelands kontrakt. Här finns omkring 35 kyrkor och 42 begravningsplatser anlagda före 1940 och skyddade enligt lagen om kulturminnen (SFS1988:950). Av dessa är Pelarne (trä) och S:ta Gertrud i Västervik (sten), Tveta (sten/trä), och Törnsfall (tegel/sten) till ursprung bevarade medeltida kyrkor. Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att bränning av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av 5

ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700- talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. I bland annat Västervik och Kalmar finns sådana begravningsplatser. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer påkostade. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl a tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. HULTSFREDS KYRKOGÅRD Linköpings stift Fastighetsbeteckning: Hultsfred kyrkogården 3, Vena socken, Hultsfreds kommun, Sevede härad, Kalmar län, Småland. Befolkningstal: 1927: 1750 inv, 1950: 3399 inv, 1970: 5211 inv, 2003: 5428 inv Ortsbeskrivning Hultsfreds församling är en utbrytning ur Vena socken. I slutet av 1800-talet växte ett samhälle fram i anslutning till Kungliga Kalmar regementes övningsfällt vid Hultsfreds slätt. Området hade tagits i bruk redan 1685 men först 1796 blev Hultsfreds slätt ett permanent övningsfält och var så fram till 1918. Hultsfreds samhälle kom att växa fram söder om övningsfältet. Sedan mycket lång tid tillbaka brukades den södra delen av Hultsfreds slätt för en kreatursmarknad varje höst. Denna var känd vida omkring och pågick en bit in på 1900- talet. När järnvägen mellan Nässjö och Oskarshamn stod klar 1874 blev Hultsfred ett av de nya stationssamhällena. Under 1870-talet fick man också järnvägsförbindelse med Vimmerby 6

och Västervik. Samhället hade överhuvudtaget goda kommunikationer med sitt läge vid riksvägen mellan Kalmar och Linköping. Från tiden omkring sekelskiftet 1900 blev träindustrin en allt viktigare näring för socknen. Hultsfreds snickerifabrik startade sin verksamhet 1898. Under speciellt 1960-70-talen blev Hultsfredshus, med sina monteringsfärdiga hus, ett känt varumärke. I kyrkligt och kommunalt hänseende hörde Hultsfred till Vena socken respektive Sevede kommun fram till 1927 då Hultsfred blev köping och egen kommun. Från år 1918 hade man en egen präst, komminister K E Törenfeldt. Efter det hölls regelbundet gudstjänster i samhället, bl a i missionshuset. År 1936 invigdes Hultsfreds kyrka och 1955 blev Hultsfred egen församling. Vena var moderförsamlingen och Hultsfred annexförsamling. Det förhållandet ändrades 1962 då ordningen blev den omvända. Idag är Hultsfred kanske mest känt som ett centrum för rockmusik med den årligen återkommande Hultsfredsfestivalen samt populär högskoleutbildning i musikproduktion. Kyrkomiljön Kyrkotomt och kyrkogård ligger på en plan yta i den norra delen av Hultsfreds tätort och omges av Hantverkaregatan, Östra Långgatan, Norra Kyrkogårdsgatan och Fabriksgatan. I närområdet finns villor uppförda från 1920-talet och framåt. Väster om kyrkotomten finns ett område med flerfamiljshus av 1960-70-talskaraktär. Sydväst om kyrkotomten ligger församlingshemmet som är uppfört 1964 efter ritningar av A. Sjunnesson, Hultsfred. Församlingshemmet om- och tillbyggdes 1979 och består av flera sammanbundna byggnadskroppar med fasader av vitt tegel och plant tak. Längs Östra Kyrkogårdsgatan ligger en handelsträdgård med gamla anor, vilken i folkmun kallas Blomsterbacken. Nordväst om kyrkogården ligger Råsebäcksskolan, uppförd på 1950-talet. I detta väderstreck finns också en kyrkvaktmästarbostad uppförd på 1920- eller 30-talet. Den första prästgården i Hultsfred var byggd av ingenjör Robert Dufvander 1905 efter ritningar av Georg A. Nilsson, som också är arkitekten bakom stationshuset i Hultsfred. Denna prästgård brukades dock bara en bit in på 1920-talet då en villa på Storgatan inköptes. Församlingen sålde prästgården till en pensionerad kyrkoherde år 1998. Kyrkan Hultsfreds kyrka byggdes mellan åren 1934 och1936 efter ritningar av arkitekt Elis Kjellin. Kyrkan utfördes, med inspiration från traditionell svensk kyrkoarkitektur, som en vitputsad byggnad med torn i väster. Kjellin gjorde även ritningarna till mycket av inredningen där ett samarbete skedde med konstnären Arvid Källström. På 1970-talet tillbyggdes kyrkan i öster med sakristia. Utvändigt restaurerades kyrkan senast 1987 och invändigt 1998. Kyrkogårdens historik Allt eftersom Hultsfred samhälle växte kom önskemål om att få anlägga en egen kyrkogård och inte längre bruka Vena kyrkogård som begravningsplats. År 1920 inköptes marken till kyrkogården i den norra utkanten av samhället. Invigning förrättades redan året därpå, den 23 maj 1921 av kyrkoherden i Vena August Carlstedt assisterad av kyrkoherde C.A. Höglander, Vimmerby, kyrkoherde A. Alfvegren, Frödinge samt komminister Hilding Berggren, Hultsfred. Råsa musikkår spelade under ledning av musikorganist Lundegard och skolbarn sjöng en psalm. Efter inbjudningen samlades särskilt inbjudna till ett samkväm på Café Royal. Inte mycket är känt om kyrkogårdens första år. På en bild från invigningen kan man se att omgärdningen bestod av ett enkelt trästaket. Planen för kyrkogården var rektangulär och uppdelad av en rak huvudgång, i nordost-sydvästlig riktning och med räta tvärsgående gångar. 7

Längs huvudgången fanns en allé av granar. Mitt på kyrkogårdens nordvästra långsida byggdes snart ett gravkapell efter ritningar av arkitekten och professorn M. Wernstedt, Stockholm. Detta uppfördes med putsade vita fasader och en klockformig huv klädd med träspån. Även delar av inredningen ritades av nämnde arkitekt. En ljuskrona, altarets krucifix och eventuellt orgeln känns igen från arkitektens ritningar. Enligt dessa ska det dock bl a ha funnits en större altaruppsats. En sådan finns inte idag. Sannolikt förverkligades aldrig planen. Invigningen förrättades på hösten 1924 av komminister Hjalmar Hilberts. En tillfälligt uppsatt klockstapel ersattes strax därefter av en permanent, även den ritad av M. Wernstedt. Klockstapeln var byggd med putsade vita väggar och en spånklädd spira som sträckte sig många meter upp i skyn. Totalt var stapeln 20 m hög. Klockstapeln invigdes den 30 maj 1926. I stapeln hängdes en mindre klocka gjuten vid Bergholtz gjuteri, Stockholm 1923 och en större klocka gjuten 1926. Gravkapellet uppfört 1924. Bild mot norr. (KI Hultsfred ka 049) Gamla klockstapeln uppförd 1926 och på 1930-talet ombyggd till stiglucka. Bild mot nordost. (KI Hultsfreds kyrkog 038) Beslut att låta uppföra en kyrka i anslutning till kyrkogården hade tagits redan 1926. Först åren 1934-36 byggdes kyrkan efter ritningar av arkitekt Elis Kjellin, Stockholm. Kyrkan placerades på en egen kyrktomt sydväst om kyrkogården, men i direkt anslutning till den. I samband med att kyrkan stod klar revs klockstapelns spira och portarna öppnades upp. Klockstapen förvandlades till en stiglucka och klockorna förflyttades till kyrktornet. Denna ombyggnad gjordes också av Elis Kjellin. På kyrktomten planterades träd av olika slag. Kyrkogårdens kvarter togs i bruk efter hand. Den ursprungliga planen med rektangulära kvarter omgärdade av grusgångar och med korsande huvudgångar markerade av alléer finns kvar än i dag. Kyrkogårdens första gravkvarter anlades kring kapellet, kvarter B, C och D. Här organiserades köpegravar och allmänna gravar enligt bestämda mönster. Speciellt i kvarter B kan man ännu se strukturen med familjegravar lagda som en ram kring en inre del med allmänna gravar. Hur det var organiserat i kvarter C och D är mera oklart, men troligen fanns båda typerna av gravar. Efter hand togs nya områden i bruk. Kvarter A, som ligger närmre kyrkan, började användas under 1930-talet liksom delar av kvarter N och O längs gången från Östra Långgatan mot kapellet. I början av 1940-talet började man använda kvarter L och M i anslutning till kyrkotomten. Under 1940-70-talen togs kvarter F,E och delar av P i bruk. Kyrkogårdens område utvidgades mot nordost med en mindre yta, sannolikt i början av 1950-talet. Därmed tillkom kvarteren H och I som först kommit till användning under 1980-talet och framåt. 8

Några flygbilder i länsmuseets arkiv kan berätta en del om kyrkogårdens utseende. Bilderna är tagna under 1940-50-talen och visar att kyrkogården ännu 1947 omgärdades av ett trästaket. Stenmur fanns bara framför kyrkan torn i sydväst, med halvcirkelformad markerad entré och grindparti. En diskussion fanns vid tiden angående huvudentréns utformning. Enligt Kjellins ritningar skulle entrén i sydväst göras rak, medan entrén mitt för kapellet skulle göras halvcirkelformad. Efter byggnadsrådet Hjorts erinran i saken utfördes huvudentréns ingång halvcirkelformad, men med grindstolpar och grindar efter Kjellins ritningar. År 1959 finns stenmur kring hela kyrkotomten och kyrkogården och en halvcirkelformad entré mot Östra Långsgatan i höjd med kapellet. En sådan entré tillkommer också längst i nordost lite senare. Samtliga av kyrkogårdens grindar är utförda med Kjellins ritningar som utgångspunkt. Sten till stenmuren ska bl a ha tagits från grunden till det rivna bryggeriet i stan. Längs kyrkogårdens huvudgång från stigluckan och mot nordost, samt längs gången i höjd med kapellet fanns lövträd planterade, liksom längs kyrkogårdens yttre gränser. I stort sätt samtliga gravplatser var anlagda i grus och omgärades av stenramar och/eller låga häckar. Under de senaste decennierna har gräs såtts in på det stora flertalet av gravplatser och häckar och stenramar tagits bort. Andra häckar har planterats som rygghäckar till rader av gravvårdar. Urngravplatser anlades först i kvarter F på 1960-talet och under 1980-talet längs kyrkogårdens sydöstra långsida. Minneslunden tillkom 1988 på den östra delen av kyrktomten, efter anläggningsförslag från landskapsarkitekterna Gröna Rummet AB, Kalmar. År 1960 uppfördes en ekonomibyggnad för kyrkvaktmästare och redskap på den nordvästra delen av kyrktomten efter ritningar av L.E. Magnusson och A. Sjunnesson, Hultsfred. En omoch tillbyggnad utfördes 1973-74 efter förslag från Lennart Holmquist, Hultsfred. Gravkapellet har renoverats 1964, 1974 och 1987. Stigluckan avfärgades av taket tjärades 1987. Fabriksgatan Ingång Ingång Kyrka/ kyrktomt Q Kapell G E A B C allé D F H Stiglucka Huvudgång med allé Ingång L M I N allé O P N Ingång till kyrktomt K Ingång Östra Långgatan Gravkarta över Hultsfreds kyrkogård (i grunden utförd 1973). J 9

Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Hultsfreds kyrkogård ligger på en plan yta omgiven av mindre vägar och villaområde. Till sin plan är kyrkogården i det närmaste rektangulär och omgärdas av stenmur. På kyrkogården finns ett kapell och en stiglucka som tydliga orienteringspunkter. Området är indelat i tydliga delar med hjälp av grusade gångar. Huvudgången går från stigluckan och vidare mot nordost och korsas i områdets mitt av en gång som går från kyrkogårdens entré mot kapellet. Båda dessa gångar markeras av alléer av lövträd. Större delen av kyrkogården är anlagd i gräsmatta, men med enstaka häckar och grusgravar som bryter mönstret. Vy tagen från kyrkans torn mot nordost mot stigluckan och kyrkogården. (KI Hultsfreds kyrkog 035) Omgärdning Stenmur i alla väderstreck, utförd med cementfogade, huggna stenblock av röd granit. Murkrönet är avjämnat med cement. Mot sydväst är muren avjämnad med granitskivor. Muren är ca 1-1.20 m hög. Ingångar Till kyrkotomten finns ingångar i sydväst mitt framför kyrkans torn samt i nordväst och sydost på var sida om kyrkotomten strax sydväst om stigluckan. Via dessa kommer man vidare till kyrkogården. Direkt till kyrkogården kommer man via en ingång i sydost i höjd med gravkapellet och en i nordost vid Norra Kyrkogårdsgatan. Samtliga dessa fem ingångar är markerade i stenmuren som halvcirkelformer, har fyrsidiga grindstolpar av cementfogade granitblock och pargrindar av svartmålat stål med förgyllda detaljer. Ytterligare en ingång finns vid kapellet via en enkel grind. Men även denna ingång markeras av grindstolpar. Dessutom finns ingången via stigluckan. 10

Översiktig vegetationsbeskrivning Kyrktomt: På kyrkotomten finns lönnar som fungerar som trädkrans mot söder och sydost. I övrigt finns grupper av björkar, tallar och någon enstaka gran. Längs gången kring kyrkobyggnaden är tujor planterade. Nordost om kyrkan finns mest lindar och björkar. Kring minneslunden finns en häck av tuja och idegran planterad i en cirkel. I minneslunden är björk och lind förutom diverse perenna växter planterade. Kring kyrkobyggnadens nordöstra del finns plantering med spirea och ölandstok. Kyrkogård: Längs kyrkogårdens yttre kant finns björkar planterade i en något oregelbunden trädkrans. Längs stenmuren finns mestadels häck av tall, med kortare sträckor av ölandstok och måbär. Alléerna längs de två huvudgångarna består av lönnar. Inne i gravkvarteren finns häckar av måbär och spirea. Vid kvarter H och I finns några mindre grupper av vintergröna växter med bl a tuja. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Ingång i sydost i höjd med kapellet. (KI Hultsfred kyrkog 021) Minneslunden på kyrkotomten. (KI Hultsfred kyrkog 041) Gångsystem Ett strikt gångsystem med raka gångar som korsar varandra finns utlagt över kyrkogården. Gångsystemet delar också i stort in kyrkogården i dess kvarter. Samtliga gångar är belagda med grus. Under senare år har en ursprunglig grusgång mellan kvarter O och P såtts igen med gräs och gången flyttats mot nordost. Gravvårdstyper Blandade gravvårdstyper från 1920-talet och framåt där man kan följa de olika stil på gravstenar som församlingsborna har föredragit under olika perioder. Riktigt höga vårdar saknas på kyrkogården. I stället finns en hel del riktigt breda såsom var modernt på 1930-50- talet. Grå, röd och svart granit är de dominerande materialen. Stora delar av kyrkogården, är mycket enhetlig med gravstenar som är ganska lika varandra i utförande och material. Klassicerande uttryck i vårdarna förekommer under alla decennier. Det handlar om motiv som tas från det klassiska antiken, såsom pilastrar, kolonner, lagerkransar och draperi. Former som skiljer ut sig från mängden förekommer också såsom stenkors och gravstenar i form av stubbar av sten. Se vidare i kvartersbeskrivningarna. 11

Minneslund Ligger på kyrkotomten strax nordost om kyrkan. Minneslunden är cirkelformad och omges av häck och rabatt med olika perenner. I mitten finns gräsmatta och en med kullersten och smågatsten belagd yta. Där finns också ett litet vattenfall vid en sten och en damm med omgärdande stensättning, samt en grusad yta avsatt för blommor. Byggnader Gravkapell uppfört 1924 efter ritningar av M. Wernstedt, Stockholm. Kvadratisk byggnad med pustade vita fasader och klockformig huv klädd med tjärade träspån. Gravkapellet har renoverats 1964, 1974 och 1987 Stiglucka byggd 1926, då som en klockstapel med hög spira, efter ritning av M. Wernstedt. Klockstapeln byggdes om till stiglucka efter ritning av Elis Kjellin i samband med att kyrkan stod klar. Då revs den höga spiran och öppning gjordes rakt igenom byggnaden. Stigluckan har putsade vita väggar och spånklätt tak. Ekonomibyggnaden strax väster om kyrkan tillkom 1960 efter ritningar av L.E. Magnusson och A. Sjunnesson. I mitten av 1970-talet genomgick byggnaden en om- och tillbyggnad efter ritningar av Lennart Holmquist, Hultsfred. Ekonomibyggnaden består av en vinkelbyggd och består av garage, förråd, personalutrymmen och toalett för kyrkogårdens besökare. Kyrkan och ekonomibyggnaden mot söder. (KI Hultsfreds kyrkog 031) Några av de musealt uppställda gravstenarna som står bakom ekonomibyggnaden. Det vita huset till höger i bild byggdes som bostad till kyrkvaktmästaren på 1920 eller 30-talet. (KI Hultsfreds kyrkog 052) Övrigt Bakom ekonomibyggnaden finns ett antal gravvårdar som tagits ut bruk och står musealt uppställda. Vårdarna är alla utom en från 1920-talet, alltså kyrkogårdens första decennium. En bär årtalet 1943 och restes över ett offer för den sk Ulvenkatastrofen. Alla utom en av vårdarna är av svart granit, en är av röd granit. Flera av vårdarna är mycket tidstypiska för 1920-talet. På en av gravstenarna finns en titel; banvakt. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A-B Allmän karaktär Kvarter A och B ligger på den nordvästra hälften av kyrkogården, alldeles innanför stigluckan. Kvarter A rymmer omkring 240 gravplatser och kvarter B omkring 200. Kvarteren 12

liknar varandra i sin grundplan. Strukturen är strikt ordnad med grusgångar och rygghäckar. Rygghäckarna av spirea bildar i båda områdena en halv kvadrat. På båda sidor om häcken finns företrädelsevis familjegravar. I båda områdenas mitt finns en gräsmatta i vilken gravvårdar står uppställda i rader. Här fanns ursprungligen mestadels linjegravar. I kvarter A finns ytterligare en rad av gravvårdar längs kyrkogårdens gräns mot kyrktomten. I båda kvarteren finns en hel del tomma gravplatser. Tydligast är det i mitten av kvarter A. Kvarter A mot sydväst. Stigluckan i bakgrunden. Notera den öppna gräsytan med bl a linjegravar och häckomgärdningen längs vilken familjegravar finns. (KI Hultsfreds kyrkog 056) Kvarter B mot norr med kapellet i bakgrunden. Samma struktur som i kvarter A. (KI Hultsfreds kyrkog 063) Kvarter A med linjegravvårdar från 1940-talet. Den liggande vården som nästan döljs av blommor är typisk för linjegravsområden. Till vänster står en mer ovanlig gravsten. Notera dekoren med hammare och skära samt texten. Här vilar socialisten Carl Rosén 1882-1948. (KI Hultsfreds kyrkog 062) Kvarter A. Exempel på familjegravvårdar. (KI Hultsfreds kyrkog 059) Bl a banvakten det och det samt år Gravvårdstyper I kvarter A finns gravsättningar från 1931 och framåt och i kvarter B från 1924 och framåt. Merparten av vårdarna är från 1930-40-tal. En hel del nyare vårdar finns också främst från 1980-talet och framåt. Största ansamlingen av nya vårdar (från 1980-tal och framåt) finns i mitten av kvarter B. Många av de äldre gravplatserna som fungerat som familjegravar har delar av en stenram bevarad. Gravvårdarna är mestadels av grå, röd eller svart granit. Många är grova i sin form och några riktigt breda, så som var vanligt på 1930-50-talen. Två gravvårdar är i form av en stubbe av sten. Ett par har en skjöldliknande form. Den ena är från 2004 och den andra som markerar platsen för Jägmästare A.F. Berselius är från 1940. En 13

utmärkande gravsten på platsen för Lokomotivförare F. Österbergs familjegrav är av grå granit, grovt huggen och asymmetrisk med en halvkolonn inhuggen i ena sidan (se bild ovan). En annan, även den asymmetrisk och grov har inskriptionen placerad i ett inhugget textband format som ett zeta. Inskriptionen lyder Byggmästare N.P. Karlssons familjegrav. Flera av 1920-talsvårdarna i kvarter B är tidstypiska med sin höga höjd, svarta granit och klassicerande formspråk med bl a lagerkransar och kolonner. I de öppna delarna i kvarterens mitt finns en del linjegravar från 1930- och 40-talen. I kvarter B finns de äldsta, men flest bevarade finns i kvarter A. Linjegravarnas stenar är överlag mindre än familjegravarnas och markerar platsen över en person (ibland med en senare begravning på samma plats). I kvarteren finns vardera en grusgrav, men övriga platser är ordnade i gräsmatta. Den avlidnes yrkestitel anges på flera av familjegravarna, så som banvakt, bangårdsvakt, jägmästare, lokomotivförare, tegelmästaren, stationsföreståndare, samt på ett par av linjegravvårdarna såsom sjömannen och socialisten. I den västligaste raden i kvarter A finns några gravvårdar från 1960-talet och framåt, vilka utgör viloplats för en kyrkoherde, en komminister och en provinsialläkare. Ort- /bynamn anges på ett mycket litet antal vårdar. Kvarter B, en familjegravvård över lokomotivföraren Österberg med familj. Gravvården är av en ovanlig typ. (KI Hultsfreds kyrkog 065) Mittpartiet av kvarter B med mestadels vårdar från de senaste decennierna. I mitten syns dock en linjegravård från 1933. (KI Hultsfreds kyrkog 069) Kulturhistorisk bedömning Kvarter togs i bruk redan på 1920-talet och kvarter A på 1930-talet. Då fanns här en tydlig uppdelning mellan köpta gravplatser som grupperades längs gångsystemet och allmänna gravar (linjegravar) som mestadels placerades i respektive kvarters mitt. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu utläsas i kvarteren vilket isig har ett socialhistoriskt värde då det berättar om sociala skillnader i samhället. Några rygghäckar fanns inte då kyrkogården anlades. Istället omgärdades familjegravplatserna och även vissa linjegravplatser av låga häckar. Markytan var belagd med grus. Bevarade delar av stenramar visar att gravplatserna tidigare varit grusgravar. Två grusgravar finns ännu bevarade. De bör också fortsättningsvis vara belagda med grus för att visa på det sätt som var det vanliga då kyrkogården anlades. Några av kyrkogårdens äldsta gravstenar finns i kvarter B. Kvarter C-D Allmän karaktär Kvarteren C och D grupperar sig i området framför gravkapellet. Gränsen mellan kvarteren utgörs av den av lönn kantade gång som leder mot kapellet från norr. Kvarteren rymmer ca 14

170 respektive ca 200 gravplatser. Några av raderna är enkla, men merparten består av ryggställda gravvårdar utan mellanliggande rygghäckar. Fastän raderna är anlagda i ungefärlig öst-västlig riktning finns också några vårdar som står vända mot kyrkogårdens huvudgång, såsom för att understryka huvudgångens betydelse. Längs gången mot kapellet är flera av gravplatserna särskilt påkostade. Längs gångens östra del finns en hel rad bevarad med grusgravar. Kvarter C mot norr. (KI Hultsfreds kyrkog 070) Kvarter C mot väster. Den lilla svarta stenen till vänster och den liggande vården är rester av ett linjegravssystem från tidigt 1930-tal. (KI Hultsfreds kyrkog 072) Kvarter D mot väster. Ryggställda rader och en tvärställd vård vänd mot huvudgången. Notera den låga profilen på kvarteret. (KI Hultsfreds kyrkog 074) Gravvårdstyper I båda kvarteren är de äldsta vårdarna från 1920-talet. Bara ett fåtal sådana finns bevarade. De utmärker sig vanligen genom att de är av svart granit och relativt höga eller genom att de är av svart granit och riktigt små (linjegravar/barngravar). I övrigt finns vårdar från 1930-50-talet, men även många gravvårdar från de senaste decennierna. Merparten av vårdarna är i av ljus 15

granit, grå eller röd. Olika typer av gravvårdar förekommer. Många är enkla och rektangulära. Några utmärker sig såsom ett kors av röd granit. Några är riktigt breda så som var vanligt på 1930-50-talet. En sådan är grundläggaren C.O. Svenssons familjevård av röd granit. C. O. Svensson var delaktig i uppförandet av både kyrkan och kapellet. En gravvård är i form av en kista av sten daterad till tidigt 1940-tal, tillhörande familjen Breitholtz. Gravstenar som bär klassicerande drag förekommer från samtliga decennier, men är vanligast för stenar från 1920-50-talet. Titlar förekommer på ett mindre antal vårdar såsom hemmansägare, conditior, målarmästare, skräddarmästare, pastor, sjökapten, köpman och skräddarmästare. Ort- eller bynamn förekommer i princip inte alls på vårdarna. Kvarter D med ett par av de påkostade grusgravarna längs gången mot kapellet. Här syns familjen Breitholtz och familjen C.O. Svenssons gravplatser. (KI Hultsfreds kyrkog 075) Kvarter D mot öster, en tidstypiskt klassicistiskt inspirerad 1920-talsvård i svart granit och en från 1980- talet i röd granit. (KI Hultsfreds kyrkog 076) Kulturhistorisk bedömning Kvarterens struktur och historia är ganska svårläst. Det finns en del typiska linjegravvårdar från 1920-30- talen, men även en del familjegravvårdar. Från 1940-talet är alla familjegravvårdar. Det kan ha varit så att man började bruka kvarteren som linjegravsområden med omkringliggande familjegravar, med struktur liknande kvarter A och B. Senare blev kvarteren med renodlade familjegravsområden. De karaktäristiska 1920-talsvårdarna av svart granit bör värnas i framtiden för att göra det möjligt att förstå kyrkogårdens tidigaste historia. I övrigt bör man tillse att vårdar från samtliga decennier långsiktigt bevaras. De tiditypiska vårdarnas från 1930-talet är karaktäristiska för kvarteret. I kvarteren finns många gravvårdar över personer som haft stor betydelse för Hultsfreds historia under 1900-talet. De person- och lokalhistoriska värdena bör värnas. Hela området har från början varit belagt med grus, vilket fotografier och bevarade delar av gravramar visar. Den bevarade raden av grusgravar vid kapellet bör även fortsättningsvis vara belagda med grus. Kvarter L-M Allmän karaktär Kvarter L och M består av ca 260 respektive ca 220 gravplatser och ligger på den sydvästra delen av kyrkogården i höjd med kvarter A och B, men på andra sidan om huvudgången. Kvarteren avgränsas av grusgångar. Kvarter L har i sin struktur många gemensamma drag med kvarter A och B och har familjegravar organiserade längs kvarterets ytterkanter och ett område i mitten som tidigare användes för ensamgravar/linjegravar. I kvarter L, precis som i 16

kvarter A, finns ytterligare en rad av gravvårdar längs kyrkogårdens gräns mot kyrktomten. Även kvarter M har liknande struktur även om man i sen tid sått in två partier med häckar, oxbär och måbär, mitt i kvarteret. Några grusgravar finns i området, i en ansamling i västra delen av kvarter L samt några längs kyrkogårdens huvudgång. Kvarter L mot öster. Notera de breda vårdarna med socklar i hörnan. Tidigare grusgravar vända mot respektive grusgång. (KI Hultsfreds kyrkog 098) Kvarter L. Några bevarade grusgravar i den västra delen av kvarteret. (KI Hultsfreds kyrkog 101) Kvarter L. Ett par tidstypiska ensamgravar från 1960- talets mitt, litet format, enkla i formen och av grå granit. (KI Hultsfreds kyrkog 105) Gravvårdstyper Kvarteret rymmer blandade gravvårdstyper från 1940-talet och fram till 1990- och 2000-tal, med en stor andel från 1960-80-talen. Längs gångarna finns många påkostade gravplatser med breda vårdar och delvis, i några fall helt, bevarade stenramar. Båda kvarteren har en låg profil med låga eller medelhöga gravvårdar. Många av kvarterets vårdar har enkla, rektangulära 17

former ibland med en något rundad topp. Grå och röd granit dominerar som material, men även svart förekommer. Klassicerande motiv, exempelvis med stenen formad likt en tempelportik, finns också. En gravsten som utmärker sig består av en svart huvudsten med en bok av marmor fäst vid sig. En annan är i form av ett kors av svart granit, men med sidostycken av röd granit. I den nordöstra delen av kvarter L finns ett par rader med tydligt mindre gravstenar från 1950-70-talen. Flera av dem markerar barngravar, merparten av de övriga är ensamgravar. Angivelse av den dödes yrkestitel förekommer i några fall, såsom predikant, gjutmästare, kusken, folkskollärare, kyrkvärd, postmästare, sjökapten, verkmästare och konduktör. Ortnamn anges i mycket få fall. Kvarter M mot sydväst. En bevarad grusgrav mot gången. (KI Hultsfreds kyrkog 108) Kvarter M med tidstypiska 1970-talsvårdar. (KI Hultsfreds kyrkog 110) Kulturhistorisk bedömning Kvarteren togs i bruk under 1940-talet. Först var det platserna närmast huvudgången som köptes. Här anlades familjegravar i grus med omgivande stenramar och låga häckar. Kvarterens mellersta delar började användas först under 1950-talet (kvarter L) och 1970-talet (kvarter M). Det är oklart om även dessa områden då var belagda med grus. Troligen var det gräs även då. Regelrätta linjegravar försvann under 1950-talet????, men bruket med ensamgravar fortsatte på många ställen. Här finns ett tydligt ensamgravsområde med många barngravar i den östra delen av kvarter L. För att värna kvarterens struktur bör man i förvaltandet vara särskilt uppmärksam på raderna längs grusgångarna. Grusgångar och gravramar bör bibehållas. De breda låga vårdarna är viktiga för att behålla områdets karaktär. Kvarter N-O Allmän karaktär Kvarter N och O består av ca 185 respektive ca 180 gravplatser och ligger på den sydvästra delen av kyrkogården i höjd med kvarter C och D, men på andra sidan om huvudgången. Kvarteren avgränsas av grusgångar, förutom mot kvarter P där gången såtts igen. Mellan de båda kvarteren, N och O, finns gången mot kapellet. Båda kvarteren består av rader av gravvårdar som står i gräs, utan rygghäckar. Längs kyrkogårdens huvudgång finns vårdar vända mot gången, medan övriga rader går i ungefärlig nord-sydlig riktning. Några enstaka grusgravar finns i området. 18

Kvarter N mot öster. Enhetlig karaktär med många vårdar från 1960-talet. (KI Hultsfreds kyrkog 112) Kvarter N. Påkostad grusgrav längs gång. Tidstypiskt för 1930-40-talet. (KI Hultsfreds kyrkog 113) Kvarter N med den ovanliga vården över familjen T.M. Åsberg vänd mot kyrkogårdens huvudgång. (KI Hultsfreds kyrkog 117) Kvarter O med enkla rader av vårdar i gräs. Rester av stenramar visar dock att här fanns tidigare grusgravar. (KI Hultsfreds kyrkog 120) Gravvårdstyper Båda kvarteren har en låg profil och rymmer mestadels låga eller medelhöga vårdar. Några få av gravstenarna är riktigt breda så som var vanligt under 1930-50-talen. Merparten vårdar är av grå granit, men svart och röd förekommer också. Många av gravstenarna är rektangulära, medan andra har toppig överdel eller något rundad. I flera fall förekommer en sköldliknande form på gravstenen. En gravvård som utmärker sig tillhör familjen T.M. Åsberg och är kraftig och rustik och påminner om en grottöppning, se bild ovan. I området finns också ett kors av svart granit. Klassicerande motiv är i övrigt vanligt, liksom motiv med kors eller blommor. De få grusgravarna omgärdas av stenramar. Delar av stenramar finns bevarade på ytterligare gravplatser, vilket visar att även de tidigare varit grusgravar. Gravstenarna är daterade från tidigt 1930-tal och framåt. Merparten är dock från 1950-60-talen. Titlar förekommer på relativt många av vårdarna, såsom direktör, hemmansägare, ombudsman, byggmästare, skräddaremästare, skogsvaktare, banbiträde, affärschef, förman, styrman och järnhandlare. Ort-/bynamn förekommer mycket sparsamt. 19

Kvarter O mot öster. Enkla rader av vårdar i gräs, samt ett par grusgravar längs gången. Här är det gången mot kapellet som vi ser. (KI Hultsfreds kyrkog 115) Kulturhistorisk bedömning Kvarteren togs i bruk under 1930-talet. Då bestod området mestadels av familjegravar som anlades som grusgravar omgärdade av stenramar och / eller låga häckar. Många av de första gravstenarna var sannolikt låga och mycket breda. Troligen blev platserna längs gångarna först upptagna. Närheten till kapellet kan ses som en statusmarkering och många av de framstående familjerna i Hultsfred valde platser här. De person- och lokalhistoriska värdena bör värnasde fåtalet grusgravar och låga och riktigt breda gravvårdar som finns i området bör långsiktigt bevaras. I övrigt bör man tillse att vårdar från samtliga decennier långsiktigt bevaras. De många klassicistiska vårdarna, med motiv exempelvis i form av pilastrar och lagerkransar är karaktäristiska för området. Kvarter E-F samt P Allmän karaktär Kvarter E rymmer ca 40 gravplatser, grupperade i en rad och kvarter F omkring 370 st. De båda kvarteren ligger öster om kapellet och avgränsas av grusade gångar. Kvarter P rymmer omkring 300 gravplatser och ligger på andra sidan om huvudgången. Längs kyrkogårdens huvudgång och längs den nordvästra gången är gravstenarna vända mot gångarna. Det gäller kvarter E och F. I övrigt består området av enkla och dubbla rader av familjegravvårdar i ungefärlig nord-sydlig riktning. I en av de dubbla raderna i kvarter F finns en rygghäck av liguster. Denna rad består av urngravar och vårdarna är här liggande. Urngravarna kallas oförgängliga då askurnorna är placerade i cementrör. I kvarter P är flera av raderna anlagda mot rygghäckar av måbär eller spirea. En nyupptagen grusgång finns mitt i kvarteret. Förutom i urngravsområdet är gravstenarna huvudsakligen stående och relativt jämnstora. I kvarter F finns ett antal grusgravar inom stenramar. 20

Kvarter E mot öster. En hel rad grusgravar mot grusgången. (KI Hultsfreds kyrkog 082) Kvarter E mot nordväst. I områdets mitt finns en häck längs vilken urngravar är placerade. De liggande gravstenarna är typiska för urngravsområden. (KI Hultsfreds kyrkog 081) Kvarter P med tidstypiska vårdar från 1970-talet, mot rygghäck av måbär. (KI Hultsfreds kyrkog 130) Gravvårdstyper Kvarter E rymmer 12 gravvårdar från 1960-70-talen. Gravstenarna är relativt jämnstora och av grå eller röd granit. I kvarter F finns gravstenar från 1950-talet och framåt. Merparten är dock från 1960-70-talen. I urngravsområdet är den tidigaste urnsättningen från 1960-talet, men ett stort antal från 1980-talet och framåt. I urngravsområdet är de flesta vårdarna liggande hällar av grå eller röd granit. Någon natursten finns också. Kvarter P rymmer några enstaka vårdar från 1950-talet, men i övrigt mestadels från 1970-talet. I kvarteret finns ett mindre antal barngravar i en rad, oftast markerad av en liten gravsten. Vårdarna i området i stor mestadels stående och relativt jämnstora samt av grå, röd eller svart granit. Gravstenarna är huvudsakligen rektangulära eller har enkelt rundad topp. Några är klassicerande till sitt uttryck, andra har motiv i form av exempelvis träd, blommor eller änglar. Ett kors av grå granit finns i området. De bevarade grusgravarna ligger i områdets västra del där bl a en hel 21

rad grusgravar finns kvar. Åtminstone fram till urngravsområdet har tidigare funnits grusgravar. På gravstenarna anges i några fall den dödes yrkestitel såsom handlanden, fabrikören, verkmästaren, köpmannen, f.d. husaren, gjutmästaren, el-installatören, kyrkvärden och bokbindaren. Ort- / bynamn förekommer endast sparsamt. Kulturhistorisk bedömning Området togs i bruk på 1950-talet för familjegravar som anlades som grusgravar. På 1960- talet anlades urngravsområdet i mitten av kvarter F. Under de senaste decennierna har många grusgravar såtts igen. De som numera finns kvar bör även fortsättningsvis bevaras då de speglar kyrkogårdens utseende under 1900-talets första hälft. Såväl kistgravsområdet som urngravsområdet rymmer tidstypiska gravvårdar från 1900-talets mitt och framåt. Karaktären är väl sammanhållen med jämnstora vårdar och med liggande vårdar föreskrivna för urngravsområdet. Kvarter G och Q Allmän karaktär Kvarteren G och Q ligger längs med kyrkogårdsmuren i norr och nordväst. Kvarteren utgörs av vardera en gravplatsrad mot häck av tall. Kvarteren rymmer mestadels familjegravar. Gravvårdstyper Kvarteren har tagits i bruk under sent 1980-tal och rymmer varierande gravvårdar, de flesta stående. Naturmotiv är vanligt på stenarna. Den dödes yrkestitel anges i ett fall, målarmästaren. Kulturhistorisk bedömning Kvarterens anläggningsstil är enkel med stående vårdar i gräs och med 1980-2000-talets tidstypiska vårdar. Kvarter H, I samt urngravsytor IU, J och K Allmän karaktär Kvarteren H och I är anlagda för kistgravplatser medan IU, J och K rymmer urngravplatser. Kvarteren utgör de som senast tagits i bruk och det finns gott om lediga platser. Urngravplatserna finns i en oregelbunden rad som snirklar sig fram längs kyrkogårdsmuren i sydost, söder och sydväst. Kvarteren H och i ligger i kyrkogårdens allra ostligaste och nordostligaste del. Här är gravplatsraderna enkelt anlagda i gräs med eller utan rygghäckar av liguster eller gran. Några enstaka lönnar finns i området och i kvarter H ett par hobbar av vintergröna växter. Gravvårdstyper Kvarteren har tagits i bruk under 1980-talets mitt och framåt. I urngravskvarteren är gravstenarna något mindre än andra vårdar från samma tid. De flesta stenar är stående och av grå eller röd granit. Några träkors förekommer också liksom någon natursten. I kistgravsområdena är vårdarna relativt jämnstora. Många är rektangulära, men många har också en rundad asymmetrisk form. Grå och röd granit dominerar som material, men några är också av avdra, sannolikt utländska stenarter. En gravsten är av kalksten. Någon har hjärtformigt utförande. Motiven har ibland klassicerande förebilder, men vanligast är naturmotiv. 22

Kvarter I till höger i bild och kvarter UI eller J till väster. (KI Hultsfreds kyrkog 095) Kulturhistorisk bedömning Kvarteren är tidstypiska urngravs- respektive kistgravsområden från 1900-talets slut. Enkelhet och rationalitet i anläggningsstilen råder i kistgravsområdet medan man i urngravsområdet mjukat upp de strikta linjerna genom en oregelbunden placering av vårdarna. Gravstenarna är tidstypiska för 1900-talets slut. Ovanligt få naturstenar förekommer. 23

KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Hultsfreds kyrkogård har människor begravts sedan 1920-talet. Kyrkogården får således anse som relativt ung och är starkt knuten till framväxten av Hultsfreds moderna samhälle. Kyrkogården togs i bruk efterhand som behovet fanns. Ännu på 1960-talet var inte hela den äldsta, västra och sydvästra delen i bruk. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn och i vissa fall titlar eller ort-/gårdsnamn. På Hultsfreds kyrkogård förekommer en del titlar som berättar om samhällets olika funktioner och näringar och om kunskap som vårdats av dess invånare. Hit hör exempelvis titlarna banvakt, stationsföreståndare, lokomotivförare, ingenjör, byggmästare, köpman, skräddaremästare, fabrikör, verkmästare, ombudsman och f d husar. Ort-/by- eller gårdsnamn anges på mycket få gravstenar vilket troligen beror på att hemorten självklart varit Hultsfred. På de flesta landsortskyrkogårdar är det mycket vanligt att ange en hemvist, som en angivelse om var man hört hemma och var man som hemmansägare ägt sin jord. Den annars mycket vanliga titeln hemmansägare/lantbrukare förekommer inte alls på Hultsfreds kyrkogård, vilket också berättar något om samhällets historia. Hultsfreds kyrkogård anlades efter klassicistiska principer med rektangulära eller kvadratiska gravkvarter, med ett strikt gångsystem bestående av huvudgångar med alléer och sidogångar. I stor är denna struktur bevarad än idag. Gravplatserna anlades i grus med omgärdande stenramar och / eller låga häckar. Ett mindre antal grusgravar finns idag kvar på kyrkogården, speciellt längs huvudgången och kring kapellet. Samtliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus och omgärdas av stenramar. I åtminstone två av kvarteren (A och B) organiserades gravplatserna så att köpegravar/familjegravar lades som en ram kring en inre del med linjegravar/ensamgravar. Detta var ett vanligt sätt att strukturera upp gravkvarter vid 1900-talets början. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu ses. Företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. Ett antal av de tidstypiska små linjegravvårdarna bör långsiktigt bevaras på plats. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt, stilhistoriskt eller hantverksmässigt värde. På Hultsfreds kyrkogård är den starka kopplingen mellan kyrkogården och Hultsfreds samhället framväxt under 1900-talet särskilt påtaglig. Här finns många personer begravda som starkt påverkat samhället på olika sätt. Till miljön kring kyrkogården hör självklart kyrkan och kyrkotomten med all sin vegetation liksom kapellet och stigluckan. Tillsammans skapar de en kulturmiljö med stor betydelse för Hultsfreds samhälle. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Hultsfreds kyrkogård tillsammans med kyrka, kapell och stiglucka skapar en värdefull kulturmiljö. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. 24