Domarboken. Judas och Simons erövringar

1 Judas och Simons erövringar 1 När Josua var död frågade israeliterna Herren: Vem av oss skall först dra ut mot kanaaneerna och kämpa mot dem? 2 Herren svarade: Juda. Jag ger landet i hans våld. 3 Då sade Juda till sin bror Simon: Följ med mig till det område som föll på min lott. Låt oss kämpa tillsammans mot kanaaneerna. Sedan följer jag dig till ditt område. Och Simon följde honom. 4 Judeerna gick till angrepp, och Herren gav kanaaneer och perisseer i deras våld; de besegrade dem i Besek, 10 000 man. 5 I Besek mötte de Adoni-Besek. De kämpade med honom och besegrade kanaaneerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom, tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår. 7 Då sade Adoni-Besek: Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulorna under mitt bord. Nu låter Gud mig plikta för vad jag har gjort. Han fördes till Jerusalem och dog där. 8 Judeerna anföll och intog Jerusalem. De högg ner invånarna och stack staden i brand. 9 Sedan drog de ut för att kämpa mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, i Negev och i Låglandet. 10 Juda anföll de kanaaneer som bodde i Hebron Hebron hette tidigare Kirjat Arba och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. 11 Därefter vände de sig mot invånarna i Devir Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 12 Kalev sade: Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru. 13 Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 14 När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 15 Ge mig en gåva, svarade hon. Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten. Kalev gav henne då Övre och Nedre källorna. 16 Ättlingarna till den kenit som var svärfar till Mose hade följt med judeerna när de drog ut från Palmstaden mot Juda öken, i Negev nära Arad. Där slog de sig ner bland amalekiterna. 17 Juda följde nu med sin bror Simon, och de besegrade kanaaneerna i Sefat. De vigde staden åt förintelse, och den kom därför att kallas Horma. 18 Juda intog därefter Gaza med omland, Ashkelon med omland och Ekron med omland. 19 Herren var med judeerna, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort folket på slätten, som hade järnbeslagna stridsvagnar. 20 Kalev fick Hebron, som Mose bestämt, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. 21 Men benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1

Josefstammarnas erövringar och motgångar 22 Också Josefs stammar drog ut. De gick mot Betel, och Herren var med dem. 23 Under sin spaning mot Betel det hette tidigare Lus 24 fick spejarna se en man komma ut från staden. De sade till honom: Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så skall vi skona dig. 25 Han visade var de kunde ta sig in. De högg ner invånarna men lät mannen och hela hans familj slippa undan. 26 Han gav sig i väg till hettiternas land, där han grundade en stad som han gav namnet Lus. Så heter den än i dag. 27 Manasse kunde inte driva bort folket i Bet-Shean med lydstäder eller i Tanak med lydstäder och inte heller invånarna i Dor med lydstäder, i Jivleam med lydstäder eller i Megiddo med lydstäder. Kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 28 När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten, men de drevs inte bort. 29 Efraim drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, utan kanaaneerna bodde kvar där bland dem. De övriga stammarnas bosättning i landet 30 Sebulon drev inte bort invånarna i Kitron och Nahalol, utan kanaaneerna bodde kvar bland dem men måste utföra tvångsarbeten. 31 Asher drev inte bort invånarna i Acko och Sidon och inte heller folket i Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. 32 Asheriterna fick alltså bo bland kanaaneerna i landet, ty de kunde inte driva bort dem. 33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat utan fick bo bland kanaaneerna i landet. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat måste utföra tvångsarbeten. 34 Amoreerna trängde undan daniterna till bergen och lät dem inte komma ner på slätten. 35 Amoreerna lyckades hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stammar fick övertaget måste de utföra tvångsarbeten. 36 Amoreernas område sträckte sig från Akrabbimbranten, från Sela och vidare uppåt. 2 Herrens ängel i Bokim 1 Herrens ängel kom från Gilgal till Bokim och sade: Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er, 2 och ni får inte sluta något förbund med invånarna i detta land. Deras altaren skall ni riva ner. Men ni lyssnade inte på mig. Hur kan ni handla så? 3 Nu säger jag: Jag skall inte driva undan dem för er, utan de skall vara en pik i er sida, och deras gudar skall bli en snara för er. 4 När Herrens ängel sade detta till israeliterna började folket gråta och klaga. 5 De kallade platsen för Bokim, och där offrade de åt Herren. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2

Josuas död 6 Josua sände i väg folket, och israeliterna begav sig var och en till sitt område för att ta landet i besittning. 7 Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De hade ju själva sett alla de storverk som Herren hade utfört för Israel. 8 Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog då han var 110 år gammal. 9 Han begravdes på sitt eget område, i Timnat- Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 10 Alla i hans generation förenades med sina fäder. En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel. 3 Herren insätter domare 11 Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna, 12 de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, de följde andra gudar som de kringboende folken hade, de tillbad dem och utmanade Herren. 13 När israeliterna övergav Herren och i stället dyrkade Baal och astartegudinnorna 14 blev Herren vred på dem. Han utlämnade dem åt folk som plundrade dem, han prisgav dem åt fiender på alla håll, och de kunde inte längre hålla stånd mot dem. 15 Varje gång de drog i fält slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren med ed hade lovat att göra. Deras nöd var stor. 16 Då lät Herren insätta domare, som räddade israeliterna från alla som plundrade dem. 17 Men de ville inte lyssna till sina domare heller. De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart lämnade de den väg som deras fäder hade vandrat. Fäderna hade lytt Herrens bud, de själva gjorde det inte. 18 När Herren insatte en domare åt dem var Herren med honom och räddade dem från deras fiender, så länge domaren levde, ty Herren kände medlidande när de klagade över hur de förtrycktes och plågades. 19 Men när domaren var död återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar, som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina ogärningar och sitt trots. 20 Då blev Herren vred på Israel, och han sade: Detta folk har brutit mot det förbund som jag befallde deras fäder att hålla, och de lyssnar inte på mig. 21 Därför skall jag inte längre driva bort något enda av de folk som fanns kvar då Josua dog. 22 Genom dem skall jag sätta Israel på prov: Vill de följa Herrens väg lika lydigt som sina fäder eller vill de det inte? 23 Herren lät alltså dessa folk vara, han drev inte bort dem med en gång och gav dem inte i Josuas våld. 1 Detta är de folk som Herren lät vara kvar för att alla de israeliter som inte hade varit med om krigen i Kanaan skulle sättas på prov genom dem, 2 och det gjorde han med tanke på nya generationer israeliter, för att de skulle lära sig kriga, alltså de som inte förut varit med om sådant: 3 filisteernas fem hövdingadömen, alla kanaaneer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanonmassivet mellan Baal Hermonberget och Levo-Hamat. 4 Genom dem ville Herren sätta israeliterna på prov för att se om de skulle lyda de Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3

bud han hade gett deras fäder genom Mose. 5 Israeliterna bodde bland kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. 6 De tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner, och de dyrkade deras gudar. 7 Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon: de glömde Herren, sin Gud, och dyrkade baalsgudarna och asheragudinnorna. 8 Då blev Herren vred på israeliterna, och han prisgav dem åt Kushan Rishatajim, kungen av Aram Naharajim. Israeliterna måste tjäna under Kushan Rishatajim i åtta år. 9 Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en man som räddade dem, Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas. 10 Herrens ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Otniel drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan Rishatajim i hans våld, så att han kunde underkuva honom. 11 Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son. Ehud dödar Eglon och slår moabiterna 12 Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren lät då Eglon, kungen av Moab, få makten över dem, eftersom de gjorde sådant som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon drog ut tillsammans med ammoniter och amalekiter och besegrade Israel och intog Palmstaden. 14 Israeliterna måste tjäna under Eglon, Moabs kung, i arton år. 15 Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en räddare, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. En gång när israeliterna skulle erlägga sin tribut skickade de honom till Eglon, Moabs kung. 16 Ehud lät göra ett tveeggat svärd, en knapp aln långt, som han spände fast vid högersida, dolt under kläderna. 17 Han överlämnade tributen till Eglon, Moabs kung, som var en mycket fet man. 18 När allt var överlämnat skildes Ehud från bärarna 19 vid Stenarna nära Gilgal. Därifrån vände han tillbaka och sade till kungen: Jag har ett hemligt budskap till dig. Vänta! sade Eglon, och hela hans uppvaktning fick gå ut. 20 Ehud hade alltså kommit in till Eglon, som nu satt ensam i sitt svala rum på övervåningen. Jag har ett budskap till dig från Gud, sade Ehud. Eglon reste sig ur sin stol. 21 Då stack Ehud in vänster hand och tog svärdet från sin högra sida och rände det i buken på Eglon, 22 så att både klinga och fäste trängde in. Fettet slöt sig om klingan; han drog inte ut svärdet ur Eglons buk. 23 Ehud gick ut i förhallen, stängde dörren till rummet och låste. 24 När han gått sin väg kom Eglons tjänare dit. De såg att dörren till kungens rum var låst men tänkte att han höll på att uträtta sina behov därinne. 25 De väntade både länge och väl, men när han aldrig öppnade dörren tog de nyckeln och låste upp. Där låg deras herre död på golvet. 26 Medan de väntade hade Ehud lyckats fly. Han var redan förbi Stenarna och flydde vidare mot Seira. 27 När han var framme lät han stöta i horn i Efraims bergsbygd, och israeliterna följde honom ner från bergen. Han gick själv i täten. 28 Följ mig, sade han, Herren har gett era fiender, moabiterna, i ert våld. De följde honom och spärrade vadställena över Jordan för moabiterna, så att ingen kunde ta sig över. 29 De dödade vid detta tillfälle om- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4

kring 10 000 moabiter, alla kraftiga och tappra män. Ingen enda kom undan. 30 Den dagen kuvades Moab av Israel, och landet hade sedan lugn och ro i åttio år. 31 Efter Ehud kom Shamgar, Anats son, han som slog ihjäl 600 filisteer med en oxpik. Även han räddade Israel. 4 Debora och Barak 1 När Ehud var död gjorde israeliterna åter det som var ont i Herrens ögon. 2 Då prisgav Herren dem åt Javin, den kanaaneiske kung som regerade i Hasor. Hans befälhavare hette Sisera och bodde i Haroshet Haggojim. 3 Israeliterna ropade till Herren, ty Javin hade 900 järnbeslagna stridsvagnar, och i tjugo år hade de lidit under hans förtryck. 4 Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. 5 Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. 6 Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sade till honom: Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp på berget Tabor med tio tusen man från Naftali och Sebulon. 7 Jag vill få Sisera, Javins befälhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld. 8 Barak sade till henne: Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte. 9 Hon svarade: Ja, jag går med dig, men du kommer inte att få äran av ditt företag. Herren skall prisge Sisera åt en kvinna. Och Debora bröt upp och följde Barak till Kedesh. 10 Där bådade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora följde honom. 11 Keniten Hever hade flyttat bort från de andra keniterna, ättlingarna till Moses svärfar Hovav, och hade nu satt upp sina tält ända fram till Besaanannims terebint i närheten av Kedesh. 12 När Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp på Tabor 13 samlade han alla sina stridsvagnar, 900 järnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och förde dem från Haroshet Haggojim till Kishonbäcken. 14 Då sade Debora till Barak: Framåt! Nu är dagen kommen då Herren ger Sisera i ditt våld. Herren går före dig. Barak marscherade ner från Tabor med sina 10 000 man, 15 och när han anföll spred Herren förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans här. Sisera lämnade sin vagn och flydde till fots, 16 medan Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet Haggojim. Hela Siseras här föll för svärdet. Ingen enda kom undan. Jael dödar Sisera 17 Sisera flydde till fots och kom till Jaels tält. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god sämja. 18 Jael gick ut och tog emot Sisera. Kom in, herre, sade hon. Kom med mig in, var inte rädd. Han följde med henne in i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19 Ge mig lite vatten, bad han, jag är så törstig. Hon öppnade en lägel med mjölk och gav honom att dricka. Sedan lade hon täcket över honom igen. 20 Han Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5

sade: Ställ dig i tältdörren. Kommer man och frågar dig om det finns någon här, så svara nej. 21 Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken. Han dog där han låg i djup sömn, förbi av trötthet. 22 Då kom Barak på jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: Kom, sade hon, jag skall visa dig den du söker. Han gick in, och där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. 23 Den dagen lät Gud den kanaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. 24 Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt hårdare, tills de slutligen förgjorde honom helt. 5 Deborasången 1 Den dagen sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång: 2 Israel reste sig till kamp, folket slöt villigt upp. Prisa Herren! 3 Konungar, hör! Furstar, lyssna! Jag vill sjunga, besjunga Herren, jag lovprisar Herren, Israels Gud! 4 Herre, när du drar ut från Seir, går fram från Edoms nejder, då skälver jorden, det strömmar från himlen, ja, vatten strömmar ur molnen! 5 Bergen bävar inför Herren, Sinais herre, inför Herren, Israels Gud. 6 På Shamgars tid, sonen till Anat, på Jaels tid fanns inga vägar mer, vandrare följde vindlande stigar. 7 Ledare fanns inte mer, fanns inte mer i Israel, förrän du trädde fram, Debora, trädde fram, du Israels moder. 8 [---] Inte en sköld, inte en lans fanns att se bland Israels fyrtio tusen. 9 Mitt hjärta brinner för Israels hövdingar, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6

för folket som villigt slöt upp. Prisa Herren! 10 Ni som rider på vita åsnor, som sitter på praktfulla täcken, som vandrar på vägarna, stäm in! 11 Vid rännorna där vattnet hämtas besjunger man Herrens segrar, hans segrar i spetsen för Israel. Då drog Herrens folk mot portarna: 12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Framåt, Barak, tag fångar, fångar, Avinoams son! 13 Då drog Israel ut som tappra män, Herrens folk som hjältar. 14 Furstar från Efraim drog fram över slätten, de följde dig, Benjamin, och ditt folk. Från Makir drog hövdingar ut, från Sebulon de som bar ledarstav. 15 Isaskars furstar följde Debora, Isaskar som var Baraks stöd sändes med honom ner på slätten. Rubens ätter höll grundliga rådslag. 16 Varför dröjde du kvar bland fållorna och lyssnade till herdarnas flöjter? Rubens ätter höll grundliga rådslag. 17 Gilead stannade bortom Jordan. Och Dan varför väntade han vid skeppen? Asher blev kvar på havets strand, hemma vid sina hamnar. 18 Sebulons folk visade dödsförakt, liksom Naftali på höglänt fält. 19 Kungar samlades och gick till anfall, Kanaans kungar gick till anfall i Tanak vid Megiddos vatten, men inget silver blev deras byte. 20 Från himlen anföll stjärnorna, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7

de anföll Sisera från sina banor. 21 Han vräktes undan av Kishonbäcken, bäcken överföll honom, bäcken Kishon. Fortsätt, min själ, att sjunga med kraft! 22 Då dånade hästarnas hovar, bort i galopp, i galopp. 23 Förbanna Meros, säger Herrens ängel, förbanna dem som bor där, för att de inte kom till Herrens hjälp, till Herrens och hans hjältars hjälp. 24 Välsignad bland kvinnor är Jael, keniten Hevers hustru, välsignad bland tältens kvinnor. 25 Han bad om vatten, hon gav honom mjölk, bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål. 26 Hennes hand grep efter tältpluggen, hennes högra hand efter klubban. Med klubban slog hon Sisera, spräckte hans skalle, genomträngde och klöv hans tinning. 27 Vid hennes fötter sjönk han ner. Han föll och låg stilla. Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll. Där sjönk han samman, föll, tillintetgjord. 28 Genom fönstret blickade Siseras mor, ropade ut genom gallret: Varför kommer inte hans vagn? Varför hörs inte hästarnas hovar? 29 Den klokaste hovdamen svarade henne så som hon ville ha det: 30 De skiftar nog bytet de tagit: en kvinna eller två åt varje karl, mönstrade tyger som byte åt Sisera, mönstrade tyger som byte, brokiga dukar, en eller två, om halsen på den som tog byte. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8

31 Så förgås alla dina fiender, Herre. Men de som älskar honom blir som solen när den går upp i all sin kraft. Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år. 6 Midjaniterna angriper Israel 1 Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, 2 och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. 3 Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. 4 De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor. 5 De drog fram med sina hjordar och tält som svärmar av gräshoppor; oräkneliga var de och deras kameler. De trängde in i landet och skövlade det. 6 Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren. 7 När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna 8 sände han en profet till dem som sade: Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. 9 Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. 10 Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig. Gideon kallas till domare 11 Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. 12 Herrens ängel visade sig för honom och sade: Herren är med dig, tappre krigare! 13 Gideon svarade: Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld. 14 Herren vände sig till Gideon och sade: Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig. 15 Gideon svarade: Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj. 16 Herren sade: Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man. 17 Gideon sade: Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 18 Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig. Han svarade: Jag stannar här tills du kommer tillbaka. 19 Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. 20 Guds ängel sade: Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9

Gideon gjorde så. 21 Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. 22 Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte. 23 Herren sade till honom: Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö. 24 Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det Herren är trygghet. Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra. Herrens altare i Ofra 25 Den natten sade Herren till Gideon: Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. 26 Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare åt Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved. 27 Gideon tog med sig tio drängar och gjorde som Herren hade befallt. Men han vågade inte göra det under dagen, han var rädd för sin familj och för folket i staden, så han gjorde det på natten. 28 Tidigt nästa morgon såg männen i staden att baalsaltaret var rivet, att asherapålen bredvid var nerhuggen och att den granna tjuren hade offrats på ett nybyggt altare. 29 Vem har gjort detta? sade de till varandra. När de frågade sig för och undersökte saken fick de veta att det var Gideon, Joashs son. 30 De sade till Joash: Skicka ut din son, han måste dö! Han har rivit baalsaltaret och huggit ner asherapålen som stod bredvid. 31 Men Joash sade till dem som ansatte honom: Skall ni försvara Baal? Skall ni hjälpa honom? Den som försvarar honom skall dödas innan morgonen kommer. Är han en gud, låt honom då försvara sig själv mot den som river hans altare. 32 Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: Må Baal försvara sig mot den som river hans altare. Guds tecken till Gideon 33 Midjaniterna, amalekiterna och folk från Östlandet slöt sig samman. De gick över Jordan och slog läger på Jisreelslätten. 34 Herrens ande uppfyllde Gideon. Han stötte i horn, och aviesriterna slöt upp kring honom. 35 Han sände bud till hela Manasse, och även där slöt man upp. Också till Asher, Sebulon och Naftali sände han bud, och de anslöt sig till de andra. 36 Gideon sade till Gud: Vill du verkligen rädda Israel genom mig, som du har lovat? 37 Jag lägger nu en ulltapp på tröskplatsen. Om daggen faller på ullen, medan marken runtomkring är torr, då vet jag att du vill rädda Israel genom mig, som du har lovat. 38 Och det var vad som hände. När Gideon tidigt nästa morgon kramade ur ullen, pressade han ut så mycket dagg att en hel skål fylldes med vatten. 39 Gideon sade till Gud: Bli inte vred om jag tar till orda en gång till. Jag vill göra ännu ett prov med ullen. Låt ullen få vara torr, medan det faller dagg på marken runtomkring. 40 Och under natten gjorde Gud just så: ullen var torr, medan det hade fallit dagg på marken runtomkring. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 10

7 Gideons seger över midjaniterna 1 På morgonen bröt Jerubbaal, dvs. Gideon, och hela hans här upp och slog läger nära Harodkällan. Han hade då midjaniternas läger i norr, på slätten vid Morehöjden. 2 Herren sade till Gideon: Du har för mycket folk med dig. Jag vill inte ge midjaniterna i deras våld, då kunde israeliterna ta äran åt sig och tro att de segrat av egen kraft. 3 Kungör nu för ditt folk att den som är rädd och ängslig skall lämna Gilboaberget och skynda tillbaka hem. Av hären återvände 22 000 man, medan 10 000 stannade kvar. 4 Herren sade till Gideon: Du har fortfarande för mycket folk. Låt dem gå ner till källan, där skall jag gallra dem åt dig. Den jag säger att du skall ta med, han skall följa med dig, och den jag säger att du inte skall ta med, han skall inte följa med. 5 Gideon lät sitt folk gå ner till källan, och Herren sade till honom: Den som lapar i sig vattnet som hundarna gör skall du ställa för sig, och den som lägger sig på knä för att dricka skall du ställa för sig! 6 De som förde händerna till munnen och lapade var trehundra man, resten lade sig på knä och drack. 7 Herren sade till Gideon: Med de trehundra man som lapade vattnet skall jag rädda er. Jag ger midjaniterna i ditt våld. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt. 8 När man tagit hand om folkets proviant och deras horn skickade Gideon hem de andra israeliterna och behöll bara de trehundra. Nedanför honom på slätten låg midjaniternas läger. 9 Den natten sade Herren till Gideon: Gå till anfall mot lägret, jag ger det i ditt våld. 10 Och om du inte vågar anfalla, ta då med dig din tjänare Pura ner till lägret 11 och hör vad de säger där. Det kommer att ge dig mod att anfalla lägret. Gideon och hans tjänare Pura gick ner till lägrets förposter. 12 Midjaniterna, amalekiterna och alla från Östlandet hade slagit sig ner på slätten som en svärm gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga som sandkornen på havsstranden. 13 När Gideon kom fram höll en man just på att berätta en dröm för sin kamrat: Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger och fram till ett tält. Den stötte emot tältet, så att det välte och hamnade upp och ner. Och där blev det liggande. 14 Kamraten svarade: Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld. 15 När Gideon hörde drömmen berättas och tydas föll han ner och tillbad. Därefter gick han tillbaka till israeliternas läger och ropade: Gör er redo! Herren har gett midjaniternas läger i ert våld. 16 Han delade in sina trehundra man i tre avdelningar och gav varje man ett horn, en tom kruka och en fackla att ha i krukan. 17 Och han sade till dem: Se på mig och gör som jag! När jag är framme vid utkanten av lägret skall ni göra precis som jag gör. 18 När jag och de som följer mig stöter i hornen skall ni andra också stöta i era horn runt hela lägret och ropa: För Herren och Gideon! 19 Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig. 20 Alla tre avdelningarna stötte i sina horn och krossade Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 11

sina krukor. I vänster hand höll de facklorna och i höger hornen de stötte i, och de ropade: Svärd för Herren och Gideon! 21 Israeliterna stod kvar runt lägret, var och en på sin plats, men alla i lägret rusade upp och flydde skrikande. 22 När de stötte i de trehundra hornen lät Herren alla i lägret vända sina svärd mot varandra. Hären flydde till Bet Hashitta, i riktning mot Serera, ända till trakten av Avel Mechola nära Tabbat. 23 Alla i Israel bådades upp, från Naftali, Asher och hela Manasse, och de förföljde midjaniterna. 8 Gideon och efraimiterna 24 Gideon sände bud till hela Efraims bergsbygd och lät säga: Dra ut mot midjaniterna och spärra flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan. Och folket i Efraim bådades upp och spärrade flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan. 25 De tog två midjanitiska hövdingar till fånga, Orev och Seev. Orev dödade de vid Orevklippan och Seev vid Seevs vinpress. De fortsatte att förfölja midjaniterna och tog med sig Orevs och Seevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan. 1 Efraimiterna sade till Gideon: Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna? På deras häftiga anklagelser 2 svarade Gideon: Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. 3 Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er? När han talade så, lade sig deras vrede mot honom. Gideons fälttåg på andra sidan Jordan 4 Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, 5 och Gideon bad därför männen i Suckot: Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna. 6 Ledarna i Suckot svarade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd. 7 Då sade Gideon: När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar. 8 Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. 9 Då sade Gideon till folket i Penuel: När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här. 10 Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. 11 Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. 12 Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären. 13 Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. 14 Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. 15 När Gideon kom till männen i Suckot sade han: Här har ni Sevach och Sal- Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 12

munna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd. 16 Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. 17 Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden. 18 Gideon frågade Sevach och Salmunna: Hur var det med männen ni dödade vid Tabor? De svarade: De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans. 19 Han sade: Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er. 20 Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: Gå fram och döda dem! Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. 21 Sevach och Salmunna sade: Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka! Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler. Efoden i Ofra 22 Israeliterna sade till Gideon: Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld. 23 Men Gideon svarade: Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare. 24 Gideon sade till dem: Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte. Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. 26 Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. 27 Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall. 28 Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. 29 Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. 30 Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. 31 En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. 32 Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra. 33 När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. 34 Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. 35 De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 13

9 Avimelek blir kung i Shekem 1 Avimelek, Jerubbaals son, begav sig till sin mors bröder i Shekem. Han bad dem och hela sin släkt på morssidan 2 att fråga Shekems borgare: Vilket föredrar ni, att sjuttio män, Jerubbaals alla söner, härskar över er eller att en enda man gör det? Tänk på att jag är ert eget kött och blod. 3 Hans mors bröder framförde hans sak till shekemiterna, och de vanns för Avimelek. Han är ju en av våra egna, menade de. 4 De gav honom 70 siklar silver från Baal Berits tempel, och för dem lejde Avimelek en hop råa sällar som följde honom. 5 Sedan begav han sig till sin släkt i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, alla på en och samma sten. Endast Jotam, Jerubbaals yngste son, klarade sig, eftersom han hade gömt sig. 6 Shekems borgare och Bet Millos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimelek till kung. Fabeln om trädens konung 7 När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisimbergets topp och ropade med hög röst: Shekems borgare, hör på mig, så att Gud må höra på er. 8 En gång beslutade träden att smörja en konung åt sig. De bad olivträdet: Bli vår konung! 9 Men olivträdet svarade dem: Skall jag sluta att ge av min feta saft, varmed gudar och människor äras, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden? 10 Då bad de fikonträdet: Kom och bli vår konung! 11 Men fikonträdet svarade dem: Skall jag sluta att ge av min sötma, av min härliga frukt, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden? 12 Då bad de vinstocken: Kom och bli vår konung! 13 Men vinstocken svarade dem: Skall jag sluta att ge av min saft, som gör gudar och människor glada, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden? 14 Då bad alla träden törnbusken: Kom och bli vår konung! Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 14

15 Törnbusken sade till träden: Är det er ärliga mening att smörja mig till er konung, sök då skydd i min skugga. Om inte, skall eld slå ut från törnbusken och förtära alla cedrar på Libanon. 16 Hör nu på! Handlade ni ärligt och hederligt när ni gjorde Avimelek till kung? Handlade ni rätt mot Jerubbaal och hans hus, gav ni honom den lön hans gärningar förtjänat? 17 Min far kämpade för er och vågade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 18 Ni däremot har i dag rest er mot min fars familj. Ni har dödat hans söner, sjuttio män på en och samma sten. Ni har gjort Avimelek, hans son med en slavinna, till kung över er shekemiter, bara för att han är en av era egna. 19 Om ni handlade ärligt och hederligt mot Jerubbaal och hans hus i dag, gläd er då över Avimelek och låt honom glädjas över er. 20 Om inte, skall eld slå ut från Avimelek och förtära Shekems borgare och Bet Millos invånare. Och eld skall slå ut från Shekems borgare och Bet Millos invånare och förtära Avimelek. 21 Sedan flydde Jotam därifrån. Han begav sig till Beer och slog sig ner där för att vara utom räckhåll för sin bror Avimelek. Avimeleks krig mot Shekem 22 När Avimelek hade härskat över israeliterna i tre år 23 sådde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avföll från honom. 24 Det skedde för att våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat; deras bror Avimelek, som dräpte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu få plikta för deras död. 25 För att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakhåll på bergshöjderna, och man plundrade alla som färdades på vägarna. Detta rapporterades till Avimelek. 26 Gaal, Eveds son, och hans bröder kom förbi Shekem, och Shekems borgare fick förtroende för honom. 27 En gång när de varit ute och skördat vinet i vingårdarna och trampat druvorna, firade de en tacksägelsefest. De höll till i sin guds tempel och åt och drack och började sedan förbanna Avimelek: 28 Vem är Avimelek, sade Gaal, Eveds son, och vilka är shekemiterna, eftersom vi skall tjäna honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju stått i tjänst hos ättlingar till Hamor, Shekems anfader. Varför skulle vi tjäna honom? 29 Tänk om jag hade makt över folket här! Då skulle jag göra mig av med Avimelek. Jag skulle säga: Skaffa dig en större här och kom an! 30 När Sevul, stadsfogden, fick höra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 31 men han var slug och sände bud till Avimelek: Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 32 Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll ute på fälten. 33 I morgon bitti när solen går upp skall du gå till attack mot staden. Då kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du göra med honom som du själv finner bäst. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 15

34 Avimelek och allt hans folk bröt upp under natten och lade sig i bakhåll utanför Shekem, delade på fyra grupper. 35 När Gaal, Eveds son, kom ut och ställde sig i öppningen till stadsporten, lämnade Avimelek och hans män bakhållet. 36 Gaal fick syn på dem och sade till Sevul: Titta, det kommer folk från bergen. Sevul sade: Det är bara skuggor på bergen som du tar för människor. 37 Men Gaal fortsatte: Jo, det kommer folk från Världens navel och en annan skara bortifrån Teckentydarterebinten. 38 Då sade Sevul: Vad säger du nu, du som var så stor i orden och sade: Vem är Avimelek, eftersom vi skall tjäna honom? Här kommer det folk som du föraktade. Dra nu ut och kämpa med dem! 39 Och Gaal drog ut i spetsen för Shekems borgare och kämpade med Avimelek. 40 Avimelek drev honom tillbaka, och han måste ta till flykten. Många föll, och det låg stupade ända fram till stadsporten. 41 Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem. 42 Dagen därpå gick folket ut på fälten, och Avimelek fick rapport om detta. 43 Han delade sina män i tre grupper och lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och dödade dem. 44 Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de två andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute på fälten och dödade dem. 45 Avimelek anföll staden under hela dagen. Han intog den och dödade dem därinne. Sedan lät han riva ner staden till grunden och beströdde platsen med salt. 46 När borgarna i Shekemtornet hörde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 47 Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade på ett ställe 48 och gick med allt sitt folk upp på Salmonberget. Han tog en yxa och högg av en trädgren och lade den på axeln. Ni såg vad jag gjorde, sade han till sina män, skynda på och gör likadant! 49 Och alla högg sina grenar och följde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och tände på, så att valvet brann och folket brändes inne. Så dog alla i Shekemtornet, omkring tusen män och kvinnor. 50 Avimelek begav sig till Teves, som han belägrade och intog. 51 I staden fanns ett befäst torn, dit alla män och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De stängde in sig där och gick upp på taket. 52 När Avimelek kom dit angrep han tornet. Men när han kom intill tornporten för att sticka den i brand 53 kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet på honom, så att skallen krossades. 54 Han ropade genast på sin väpnare: Drag ditt svärd och ge mig dödsstöten. Ingen skall kunna säga att det var en kvinna som dödade mig. Och väpnaren stack ihjäl honom. 55 När israeliterna såg att Avimelek var död återvände de hem, var och en till sitt. 56/57 Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder och det onda som männen i Shekem hade gjort lät Gud alltså falla tillbaka på dem själva. De drabbades av den förbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 16

Tola och Jair 10 1 Efter Avimelek trädde Tola fram som Israels räddare. Han var son till Pua, Dodos son, och tillhörde Isaskars stam. Han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd, 2 och han var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och begravdes i Shamir. 3 Efter honom trädde Jair från Gilead fram. Han var domare i Israel i tjugotvå år. 4 Han hade trettio söner, som red på trettio åsnehingstar och ägde trettio städer. Dessa kallas än i dag för Jairs byar och ligger i Gilead. 5 Jair dog och begravdes i Kamon. Ammoniterna anfaller Israel 6 Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna och astartegudinnorna, arameernas, sidoniernas, moabiternas, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och dyrkade inte längre honom. 7 Då blev Herren vred på dem och utlämnade dem åt filisteer och ammoniter. 8 Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt de israeliter som bodde på andra sidan Jordan i amoreernas land i Gilead. 9 Nu gick ammoniterna över Jordan och anföll folket i Juda, Benjamin och Efraim. Israeliternas nöd var stor. 10 Då ropade de till Herren: Vi syndade mot dig när vi övergav vår Gud och dyrkade baalsgudarna. 11 Herren svarade dem: När ni förtrycktes av egypterna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och midjaniterna, då ropade ni till mig och jag räddade er ur deras våld. 13 Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar. Därför vill jag inte rädda er igen. 14 Ropa nu till de gudar ni har valt, så får de rädda er när ni är i nöd. 15 Israeliterna sade till Herren: Vi har syndat. Gör vad du vill med oss, bara du räddar oss den här gången. 16 De gjorde sig av med de främmande gudar de hade hos sig och dyrkade Herren i stället. Då stod han inte längre ut med att se dem lida. 17 Ammoniterna bådades upp och slog läger i Gilead. Då samlades israeliterna, och de slog läger i Mispa. 18 Folket, dvs. ledarna i Gilead, sade sinsemellan: Den som först går ut i strid mot ammoniterna skall vara hövding för alla som bor i Gilead. Jefta 11 1 Gileaditen Jefta var en tapper krigare. Han var en oäkting, och Gilead var hans far. 2 Men Gilead hade söner också med sin hustru, och när de hade växt upp drev de bort Jefta. Du har ingen del i vår fars hus, sade de, du är ju en främmande kvinnas son. 3 Jefta flydde undan sina bröder och slog sig ner i landet Tov. Löst folk slöt sig till honom där och drog omkring tillsammans med honom. 4 En tid därefter angrep ammoniterna Israel. 5 När ammoniterna gick till anfall gav sig Gileads äldste i väg för att hämta Jefta från landet Tov. 6 Kom och bli vår anförare, bad de, så att vi kan kämpa mot ammoniterna. 7 Jefta svarade Gileads äldste: Ni hatade mig och drev bort mig från min fars hus. Varför Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 17

kommer ni till mig nu när ni är i nöd? 8 De svarade: Det är just därför vi vänder oss till dig. Följ med oss och kämpa mot ammoniterna, så skall du bli hövding för alla som bor i Gilead. 9 Då sade Jefta till Gileads äldste: Om ni hämtar hem mig för att jag skall kämpa mot ammoniterna och Herren låter mig besegra dem, då blir jag er hövding. 10 De äldste svarade: Herren är vårt vittne: vi lovar att göra som du har sagt. 11 Jefta följde då med Gileads äldste, och folket gjorde honom till sin hövding och anförare. I Mispa bekräftade Jefta inför Herren vad han hade sagt. Förhandlingar med ammoniterna 12 Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och frågade: Vad har vi för otalt med varandra eftersom du angriper mitt land? 13 Ammoniternas kung svarade sändebuden: När israeliterna drog ut ur Egypten tog de mitt land mellan Arnon och Jabbok, ända fram till Jordan. Lämna nu godvilligt tillbaka allt. 14 Då skickade Jefta på nytt sändebud till ammoniternas kung 15 och sade: Så säger Jefta: Israeliterna tog inte moabiternas och ammoniternas land. 16 De drog ut ur Egypten och vandrade genom öknen fram till Sävhavet och kom till Kadesh. 17 Där sände de bud till kungen av Edom och bad att få ta vägen genom hans land, men han ville inte höra på dem. De sände även bud till kungen av Moab, men inte heller han ville tillåta det. Då stannade de kvar i Kadesh. 18 När de sedan vandrade genom öknen tog de vägen runt Edom och Moab och kom fram öster om Moab. De slog läger på andra sidan Arnon, men de gick inte in på Moabs område Arnon är nämligen gräns mot Moab. 19 Sedan skickade israeliterna bud till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och bad att få ta vägen genom hans land för att komma dit de skulle. 20 Men Sichon förbjöd israeliterna att ta vägen över hans område. Han samlade allt sitt folk, de slog läger i Jahas och gick till anfall mot israeliterna. 21 Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och hela hans här i israeliternas våld. De besegrade dem och intog hela det land som tillhörde amoreerna som bodde där. 22 De erövrade allt amoreiskt land från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan. 23 Herren, Israels Gud, drev undan amoreerna för sitt folk Israel, och nu vill du inta deras land! 24 När Kemosh, din gud, har drivit bort ett folk för dig, så intar ju du deras land, och var gång Herren, vår Gud, har drivit undan ett folk för oss, så intar vi deras land. 25 Är du verkligen förmer än Balak, Sippors son, kungen av Moab? Han tvistade inte med israeliterna och angrep dem inte. 26 I trehundra år har israeliterna bott i Heshbon med lydstäder, i Aroer med lydstäder och i städerna på båda sidor om Arnon. Varför har ni inte tagit dem under hela den tiden? 27 Jag för min del har aldrig gjort dig något ont. Det är du som vill skada mig genom att angripa mig. Nu får Herren, domaren, skipa rätt mellan israeliter och ammoniter. 28 Men ammoniternas kung ville inte lyssna till det budskap Jefta sänt honom. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 18

Jefta och hans dotter 29 Herrens ande kom över Jefta. Han tågade genom Gilead och Manasse, passerade Mispa i Gilead och drog vidare mot ammoniterna. 30 Jefta avgav ett löfte till Herren: Om du ger ammoniterna i mitt våld, 31 så lovar jag att den som först kommer ut genom dörren till mitt hus och möter mig, när jag återvänder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillhöra Herren och offras som brännoffer. 32 Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld. 33 Han tillfogade dem ett förödande nederlag och intog landet från Aroer till trakten av Minnit, tjugo städer, ända fram till Avel Keramim. Så underkuvades ammoniterna av israeliterna. 34 När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar. 35 När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka. 36 Hon svarade honom: Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna. 37 Och hon fortsatte: Jag ber bara om detta: Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru. 38 Gå, sade han, och han tillät henne att vara borta i två månader. Hon begav sig då upp i bergen tillsammans med sina väninnor, och där begrät hon sin jungfrudom. 39 Efter två månader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde då med henne i enlighet med sitt löfte. Hon hade inte haft någon man. Det blev sed i Israel 40 att kvinnorna varje år går ut för att under fyra dagar besjunga gileaditen Jeftas dotter. Jefta och efraimiterna 12 1 Efraimiterna bådades upp och gick över Jordan i riktning mot Safon. De sade till Jefta: Varför angrep du ammoniterna utan att kalla på oss så att vi fick följa dig? Nu sätter vi eld på ditt hus och bränner dig inne. 2 Jefta svarade dem: När jag och mitt folk var i bitter fejd med ammoniterna kallade jag på er, men ni hjälpte mig inte mot dem. 3 När jag såg att ni inte ville hjälpa mig tog jag mitt öde i egna händer och drog ut mot ammoniterna, och Herren gav dem i mitt våld. Så varför kommer ni nu och vill angripa mig? 4 Jefta samlade alla män i Gilead och gick till anfall mot efraimiterna. Männen från Gilead besegrade efraimiterna, som brukade säga: Ni är bara flyktingar från Efraim, ni gileaditer, hälften Efraim, hälften Manasse. 5 Gileaditerna spärrade vadställena över Jordan för efraimiterna, och när någon av de flyende efraimiterna ville gå över floden frågade gileaditerna: Är du efraimit? Om han svarade nej 6 sade de: Säg shibbolet! Om han då sade sibbolet, därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och högg ner honom vid vadstället. Vid detta tillfälle stupade 42 000 efraimiter. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 19

Jefta och hans efterträdare 7 Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och begravdes i sin hemstad i Gilead. 8 Efter honom blev Ivsan från Betlehem domare i Israel. 9 Han hade trettio söner. Trettio döttrar gifte han bort, och trettio nya förde han hem som hustrur åt sina söner. Ivsan var domare i Israel i sju år. 10 Sedan dog han och begravdes i Betlehem. 11 Efter honom blev Elon från Sebulon domare i Israel. Han var domare i tio år. 12 Sedan dog han och begravdes i Ajalon på Sebulons område. 13 Efter honom blev Avdon från Piraton, Hillels son, domare i Israel. 14 Avdon hade fyrtio söner och trettio sonsöner, och de red på sjuttio åsnehingstar. Han var domare i Israel i åtta år. 15 Sedan dog Avdon från Piraton, Hillels son. Han begravdes i Piraton på Efraims område, vid amalekiternas berg. Simsons födelse 13 1 Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år. 2 Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 3 Herrens ängel visade sig för henne och sade: Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. 4 Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. 5 Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna. 6 Kvinnan gick till sin man och berättade: Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. 7 Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död. 8 Då bad Manoach till Herren: Herre, låt gudsmannen du sände komma till oss igen och lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas. 9 Gud hörde Manoachs bön, och Guds ängel kom till hans hustru igen. Hon befann sig då ute på åkern, men hennes man Manoach var inte där. 10 Hon sprang genast hem och berättade för honom: Mannen som kom till mig häromdagen har visat sig för mig! 11 Manoach följde med sin hustru, och när han kom fram till mannen frågade han: Var det du som talade med min hustru? Ja, svarade mannen. 12 När dina ord har gått i uppfyllelse, hur skall då pojken tas om hand, hur skall vi göra med honom? frågade Manoach. 13 Herrens ängel sade: Din hustru måste vara noga med allt det jag sagt henne. 14 Hon får inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Hon måste rätta sig efter allt som jag har befallt henne. 15 Manoach sade till Herrens ängel: Vi vill gärna be dig stanna, så att vi kan laga till en killing åt dig. 16 Men Herrens ängel svarade: Även om du ber mig stanna, kommer jag inte att äta av maten. Men om du frambär ett brännoffer, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 20