Jesus uppståndelse från det döda

JOHANNESLUNDS TEOLOGISKA HÖGSKOLA Jesus uppståndelse från det döda Henrik Åström Våren 2014 EN 251. Uppståndelsens historicitet

Innehåll Del 1.... 3 Jesus uppståndelse- den kristna trons centrum... 3 1. Inledning... 3 2. Varför diskuterar vi Jesus uppståndelse?... 3 3. Vad är problemet med Jesus uppståndelse?... 4 4. Centrala bibeltexter om Jesus uppståndelse... 5 5. Frågor utifrån uppståndelsetexternas innehåll... 6 5:1 Hur såg Jesus samtid på uppståndelsen från det döda?... 6 5:2. Evangelietexternas olikheter och motsägelser... 7 5:3. Var Jesus uppståndelse fysisk eller var den bara andlig?... 9 5:4 Är uppståndelsen den kristna missionsrörelsens drivkraft?... 9 6. Uppståndelsens betydelse... 10 7. Avslutning... 11 Del 2.... 12 En inblick i N.T. Wrights syn på Jesus uppståndelse... 12 1. Inledning... 12 2. Död och uppståndelsen i den bibliska kontexten... 13 2:1. Uppståndelse i Jesus samtid och kontext?... 13 2:2 Livet efter döden i den hedniska världen... 13 2:3 Livet efter döden i den judiska världen... 13 2:4 Summering... 14 3. Uppståndelse i den tidiga kristendomen... 14 3:1 Summering... 15 4. Vad betyder Jesus uppståndelse enligt N.T. Wright?... 16 5. Avslutning... 17 Källförteckning... 18 2

Del 1. Jesus uppståndelse- den kristna trons centrum 1. Inledning I detta PM vill jag utifrån kurslitteraturen och bibeltexterna belysa ett antal frågor och utmaningar som tydligt kommit fram i min studie av Jesus uppståndelse. Mina frågor tar sin utgångspunkt i bibelns historiska kontext men också i dess teologi. I min studie har det blivit tydligt att förståelsen av den bibliska samtiden inte bara är viktig för att kunna förstå de bibliska texternas innehåll utan också för att komma den bibliska uppståndelseteologin på spåren. Jag kommer att inleda med att säga något om varför Jesus uppståndelse är viktig och varför den skapar frågor. Sedan vill jag kort redogöra för vilka bibelord som är viktiga och centrala i studiet av densamma. Därefter ställer jag ett antal aktuella frågor med början i den historiska situation i vilken Jesus uppståndelse sker. Till sist vill jag säga något om varför Jesus uppstod och vad påskdagens händelse betyder. Denna texts begränsade omfång innebär att den endast ämnar ge en inblick i ett begränsat antal frågor gällande uppståndelsen. Alla bibelcitat är hämtade från Svenska Folkbibeln. 2. Varför diskuterar vi Jesus uppståndelse? Enligt kristen uppfattning är Jesus uppståndelse den avgörande centralpunkten i kristen tro och i hela mänsklighetens historia. 1 Genom Jesus uppståndelse får hans undervisning, maktanspråk och tecken legitimitet och trovärdighet. Utan uppståndelsen skulle Jesus liv och undervisning inte vara komplett och hålla ihop. 2 Man kan säga att den kristna tron, dess anspråk och innehåll står och faller med Jesus uppståndelse från de döda. 3 I 1 Kor 15:14 säger Paulus: Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Jesus uppståndelse är alltså något mycket centralt för den kristna tron och Paulus uttrycker tydligt att det inte finns någon kristen tro om Kristus inte har uppstått. 4 Det är också helt klart 1 Holmberg, 2001, s150. 2 Dunn, 2003, s826. 3 Ratzinger, 2011, s193. 4 Dunn, 2003, s826. Se också Davis, Kendall, O Collins, 1997, s28. 3

att det är i ljuset av uppståndelsen som Jesus undervisning kommer riktigt fram och får sin rätta tolkningsram. Innan Jesus uppstod är det tydligt att Jesus lärjungar inte förstod de mest centrala delarna i hans undervisning (Matt 13:36), och särskilt inte den om hans död och uppståndelse (Luk 9:45). Men i ljuset av uppståndelsen verkar lärjungarnas dunkla förståelse ha fått en plötslig klarhet. När lärjungarna efter uppståndelsen besökte den tomma graven påminner änglarna om vad Jesus tidigare sagt dem, men som de då inte förstod: Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen. Då kom de ihåg hans ord. (Luk 24:7 8). Efter uppståndelsen öppnades lärjungarnas sinnen för Jesus undervisning och för vem han var och är. 5 Det finns inget i bibeltexterna som tyder på att lärjungarnas plötsliga förståelse av vem Jesus är och det de lärt skulle kommit av något annat än av deras påstådda personliga möten med Jesus. 6 Utifrån detta är det klart att Jesus uppståndelse från det döda är den kristna trons absoluta centrum och att detta ämne berör den mest centrala frågan i kristen tro. 3. Vad är problemet med Jesus uppståndelse? Om Jesus uppståndelse är centrum i den kristna tron och för den kristna kyrkan är uppståndelsen också den naturliga angreppspunkten mot den kristna tron. Kritiken utgår ofta ifrån uppståndelsens mysterium och att uppståndelsen är något övernaturligt som går bortom människans fattningsförmåga och förklaringsmodeller. 7 Uppståndelsen är därför ett kontroversiellt kristet faktum som många ifrågasätter, och det är klart att det finns seriösa utmaningar i budskapet om Jesus uppståndelse. Men bristerna i dessa kritiska argument blir ofta slående och håller många gånger inte som helhet. 8 I N.T. Wrights mycket omfattande bok om Jesus uppståndelse visar han att det finns väldigt få goda argument som på ett övertygande sätt kan mäta sig med uppståndelsen när vi ska försöka förklara kyrkans plötsliga och explosionsartade tillväxt. 9 5 Ratzinger, 2011, s194. 6 Bockmuehl, 2001, s 114. 7 Holmberg, 2001, s159. 8 Davis, Kendall, O Collins, 1997, s148. 9 Wright, 2003, s614. 4

De kritiska frågorna om uppståndelsen kan bl.a. delas upp i fyra grupper. 1. Historiska frågor. 2. Teoretiska frågor. 3. Praktiska frågor. 4. Liturgiska och spirituella frågor. 10 Mina personliga frågor i detta PM utgår bl.a. från dessa fyra frågeområden. 4. Centrala bibeltexter om Jesus uppståndelse Evangeliernas skildringar av påskdramats händelser är de viktigaste texterna om Jesus uppståndelse. Ett problem vi möter i uppståndelsetexterna är bl.a. att dessa på en rad punkter skiljer sig markant åt. Men trots detta är evangeliernas berättelser ändå de viktigaste texterna för vår förståelse av Jesus uppståndelsen. Vi finner dem i Matt 28, Mark 16, Luk 24 och Joh 20. Paulus text i Rom 10:9 är utifrån uppståndelsen intressent. Här kopplar Paulus människans frälsning direkt till uppståndelsens faktum, och texten visar att uppståndelsen var en avgörande del i den tidiga kyrkans bekännelse. 11 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst (Rom 10:9) Utanför evangelierna är Paulus text i 1 Kor 15 den mest centrala och betydelsefulla. Paulus ger här en viss klarhet i uppståndelsens teologiska framtidsperspektiv och vad uppståndelsen har för betydelse för det kristna framtidshoppet. 12 I 1 Kor 15 talar Paulus bl.a. om att Jesus dog och uppstod i enlighet med skrifterna (Se också Matt 26:54), men vilka skrifter från Gamla testamentet menar han? Det finns olika förslag, men Psalm 16, Jesaja 53, 26:19. Daniel 12, Hesekiel 37 och Hosea 6:2 är några troliga texter. N.T. Wright säger bl.a. Nobody doubted that Daniel 12 spoke of bodily resurrection. 13 Dessa texter är centrala i den gammaltestamentliga judiska tron om en framtida uppståndelse från det döda. Dessa texter ger dock inte en fullständig eller en helt klar bild av Jesus uppståndelse, men texternas klangbotten är ändå betydelsefull i förförståelsen av uppståndelsen. 14 10 Davis, Kendall, O Collins, 1997, s19. 11 Ratzinger, 2011, s199. 12 Wright, 2003, s300, 285. Kap. 6 ger en strålande genomgång av 1 Kor 15 för den som vill fördjupa sig i textens detaljer. 13 Wright, 2003, s197. Se också s138, s605. 14 Bockmuehl, 2001, s115-116. 5

5. Frågor utifrån uppståndelsetexternas innehåll 5:1 Hur såg Jesus samtid på uppståndelsen från det döda? Vi har redan sett att Jesus uppståndelse har sina rötter i Gamla testamentet och att den är sammankopplad med dess texter. Det verkar också som att Jesus i någon mening förväntade sig att hans lärjungar skulle förstå undervisningen om hans kommande död och uppståndelse (Se Luk 18:34, 24:7-8). Men kunde Jesus verkligen förvänta sig att hans lärjungar skulle förstå att han skulle uppstå? Kunde Jesus verkligen förvänta sig att de utifrån sin förkunskap i Gamla testamentet skulle kunna förstå betydelsen av Jesu uppståndelse? På Jesus tid var talet om att uppstå från de döda inget ovanligt och vi läser också i evangelierna om att Jesus vid flera tillfällen uppväckte människor som avlidit (Mark 5, Joh 11). En del judar hade heller inga problem med att tro att t.ex. profeter kunde uppstå och vandra bland de levande (Mark 6:14). 15 När judarna talade om uppståndelsen från de döda innebar detta ett framtida återupprättande, eller ett framtida återuppbyggande av den mänskliga kroppen inför evigheten. 16 Förebilden var hämtad från Hes 37:7-10 där det beskrivs hur de förtorkade benen en dag åter ska få kött och uppstå till liv. 17 Men denna uppståndelse hörde framtiden till och N.T. Wright skriver: But nobody imagined that any individuals had already been raised, or would be raised in advance of the great last day 18 Det ska också sägas att det på Jesus tid fanns judiska grupper likt sadducéerna som inte trodde på en kroppslig uppståndelse. 19 Men oavsett vilken judisk grupp människor på Jesus tid tillhörde så verkade det alltså funnits en viss förförståelse om den uppståndelse som Jesus talade om. Det verkar också klart att Jesus uppståndelse sträckte sig utanför judarnas förförståelse av uppståndelsen. 20 Jesus uppståndelse är alltså väl förankrad i Gamla testamentet men Jesus ger uppståndelsen både en vidare och djupare innebörd. Ingen text under andra templets period talar nämligen om att den väntade Messias skulle dö och uppstå från de döda. 21 Uppståndelsen är enligt Jesus inte endast ett återupprättande av den kroppsliga människan (Hes 37) utan också början på en helt ny skapelse, där ondskans och dödens makt är besegrad och där Guds rike en dag fullt ut 15 Bockmuehl, 2001, s111. 16 Ratzinger, 2011, s196. 17 Dunn, 2003, s835. 18 Wright, 2003, s205. 19 Wright, 2003, s131. 20 Bockmuehl, 2001, s 114. 21 Wright, 2003, 25. 6

ska bryta fram. Jesus har redan nu genom sin uppståndelse tagit del av det liv som hör den upprättade skapelsen till. Han är förstlingsfrukten av detta nya liv (1 Kor 15:20, 24) vilket innebär att Jesus är den förste att uppstå för att aldrig mera dö. 22 Utifrån detta faktum säger N.T. Wright att Jesus är den förste som lever i livet efter, livet efter döden. 23 Men för att nu också ge svar på mina inledande frågor om Jesus lärjungar kunde förväntas förstått uppståndelsens innehåll och betydelse innan den skedde, måste svaret bli nej. Joseph Ratzinger skriver att Jesus lärjungar omöjligt kunde förstå löftet om uppståndelsen innan den var ett upplevt faktum. Han säger att det är först i ljuset av uppståndelsen som skriftens ord om denna händelse öppnas för lärjungarnas ögon. 24 Denna uppfattning verkar bl.a. finna stöd i Jesus möte med lärjungarna i Luk 24, där han utifrån skrifterna berättar om sin uppståndelse. 5:2. Evangelietexternas olikheter och motsägelser Vid en genomläsning av evangelietexterna så ser vi att det finns stora skillnader mellan de olika texterna om Jesus uppståndelse. James Dunn går i sin bok på ett bra och överskådligt sätt igenom dessa skillnader och jag rekommenderar att läsa hans uppståndelsekapitel för fördjupning. 25 Men några saker vill jag lyfta upp och förklara. De olika evangelierna skiljer sig verkligen åt, men det är utan tvekan så att de återberättar samma händelse. 26 En del av uppståndelsetexternas variationer kan förklaras av de olika författarnas egna intressen och fokus. Matteus fokuserar bl.a. på vakterna vid graven och betonar en andra jordbävning, medan Johannes betonar Maria från Magdala och lärjungarnas ögonvittnesskildringar. 27 Texternas variationer kan också bero på att uppståndelseberättelserna redan från början berättades med en viss variation, vilket är helt naturligt i en muntlig tradition. Dunn menar att det är högst troligt att de ögonvittnen som var med och såg den tomma graven och mötte Jesus var med och gav de evangeliska berättelserna sin slutliga version. 28 En annan förklaring kan 22 Dunn, 2003, s869. 23 Wright, 2003, s130. 24 Ratzinger, 2011, s196. 25 Dunn, 2003, s825-857. 26 Wright, 2003, s612. 27 Dunn, 2003, s830-831. 28 Dunn, 2003, s831-832. 7

vara att berättelserna är en del av en berättelsetradition snarare än en bekännelsetradition där detaljolikheter i det förstnämnda inte ses som ett problem. 29 Det är alltså klart att alla fyra evangelierna i stort, men med en viss variation, är överens om de viktigaste händelserna. I texterna ser vi: Att uppståndelsen ägde rum tidigt på morgonen den första dagen i veckan, den tredje dagen efter Jesu avrättning. Att Maria från Magdala var först vid graven. Matteus, Markus och Lukas är även överens om att en annan kvinna var med. Alla beskriver att stenen för gravens öppning var bortrullad när kvinnorna kom fram till graven. Att graven var tom. Att en ovanlig främling, en ängel eller liknande, träffade och talade till kvinnorna. Listan med likheter kan göras längre, men det är utan tvekan så att evangelisternas texter trots sina olikheter berättar om samma händelse, och Luk 24:12 och 24:24 visar att det olika antalet människor vid graven inte behöver vara ett historiskt problem. N.T. Wright skriver The fact that they cannot agree over how many women, or angels, were at the tomb, or even on the location of the appearances, does not mean that nothing happened 30 En annan sak som talar för texternas trovärdighet är att alla evangelier nämner att det var kvinnor som var de första vittnena vid den tomma graven. Detta är häpnadsväckande då kvinnor på den här tiden inte hade en offentlig roll eller vars ord inte kunde användas i vittnesmål. 31 Utifrån detta är det osannolikt att evangelisterna skulle skriva att kvinnor var först vid graven om de verkligen inte var det. Detta visar också att evangelisterna verkligen skrev ner det som de uppfattade hade hänt. Berättelserna ska ses som ögonvittnesskildringar snarare än faktatexter. 32 29 Ratzinger, 2011, s207. Ratzinger ger i sin text flera intressanta exempel på hur berättelse- och bekännelse traditionerna förutsätter varandra. 30 Wright, 2003, s614. 31 Holmberg, 2001, s156. Att Paulus i 1 Kor 15:4-8 inte räknar upp kvinnorna i sin uppräkning av de som sett den uppståndne Jesus kan bero på samhällets skepsis till kvinnor. Paulus vill kanske inte skapa motsättningar i onödan. 32 Bockmuehl, 2001, s109. 8

5:3. Var Jesus uppståndelse fysisk eller var den bara andlig? Denna fråga har ofta sin grund i att Jesus kropp efter uppståndelsen på flera sätt verkade vara annorlunda jämfört med den han hade före sin död och uppståndelse. För det första läser vi om att Jesus anhängare inte alltid kände igen honom (Luk 24:13-). För det andra så läser vi om hur Jesus kom in i stängda hus utan att gå in genom ytterdörren (Joh 20:19) och att han helt plötsligt kunde försvinna ur människors åsyn (Luk 24:31). Jesus kroppsliga existens efter uppståndelsen är inte helt lätt att förstå, men Paulus försöker närma sig denna fråga i 1 Kor 15. Här säger Paulus att Jesus efter sin uppståndelse fick en så kallad uppståndelsekropp, men med detta sagt är det viktigt att se att Paulus inte diskuterar huruvida Jesus uppståndelsekropp var fysisk eller inte. Att Jesus kropp var fysisk är inte uppe för diskussion, utan det Paulus istället vill betona och belysa är skillnaden mellan Jesus tidigare själsliga kropp och den andliga kropp han fick efter uppståndelsen. Paulus överger alltså inte i 1 Kor 15 idén om en fysisk uppståndelsekropp eller talet om en fysisk uppståndelse. Det Paulus däremot betonar är skillnaden mellan den själsliga och andliga kroppen där den andliga kroppen beskrivs som en förädlad form av efterdödlig existens, som inte verkar vara bunden av tid och rum. 33 I Lukasevangeliet markerar Lukas tydligt mot alla tankar om att Jesus inte skulle ha uppstått kroppsligen. Kanske är detta ett svar på Paulus texter där han möjligen har uppfattats något för hellenistisk (själens uppståndelse betonas snarare än den kroppsliga) i sin teologi om den kroppsliga uppståndelsen (Luk 24:39). I det bibliska materialet ser vi därmed tämligen klart att de första kristna verkligen trodde på och uppfattade Jesus som fysiskt uppstånden. 34 Det verkar också klart att evangelierna vill förstärka den tidiga kristna tron att det inte finns någon kristen uppståndelsetro utan en fysisk kroppslig uppståndelse. 35 5:4 Är uppståndelsen den kristna missionsrörelsens drivkraft? De bibliska berättelserna beskriver tydligt att Jesus uppståndelse är den grundläggande och avgörande orsaken till den starka missionsrörelse som tar fart efter Jesus påstådda uppståndelse och som vi bl.a. ser beskrivas i Apostlagärningarna. Teologen James Dunn säger att ingen som har studerat materialet om Jesus uppståndelse kan påstå annat än att den starka 33 Dunn, 2003, s871. 34 Davis, Kendall, O Collins, 1997, s129. 35 Dunn, 2003, s872. 9

kristna missionsrörelsen startade genom ett antal människor som verkligen trodde sig ha sett och erfarit den uppståndne Jesus. 36 Att de första kristna verkligen uppfattade sig ha mött den uppståndne Jesus är trots sin förståndsmässiga orimlighet den bästa förklaringen till den kristna missionens plötsliga start och utbredning. N.T. Wright menar efter sin mycket omfattande genomgång av alla de bevis och argument som ställts mot Jesus uppståndelse, att uppståndelsen ojämförligt är den bästa förklaringen till varför den kristna missionen så snabbt startade och fick en sådan snabb och omfattande spridning. 37 Bengt Holmberg vänder på ett spännande sätt på så perspektiven när han i sin bok beskriver orsaken till den kristna missionsrörelsens plötsliga och kraftfulla utveckling. Han säger att det mest avgörande för de troende inte var att de såg Jesus, utan att Jesus såg dem, bekräftade dem och genom Andens kraft sände iväg dem ut i världen. 38 6. Uppståndelsens betydelse Till sist vill jag säga något om varför Jesus uppstod ifrån det döda och varför uppståndelsen var nödvändig. Jesus uppståndelse ger ett nödvändigt ljus över hela Jesus liv och budskap. 39 Det är i ljuset av uppståndelsen som Jesus budskap också får sin helt avgörande medelpunkt och som för ihop tidens början och slut. Genom Jesus död och uppståndelse tar han hand om den mänskliga historiens största felsteg, synden. Döden som kom in i världen genom människans synd besegras i och av Jesus genom hans död och uppståndelse. 40 I 2 Kor 5:18-19 skriver Paulus: Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 36 Dunn, 2003, s861. 37 Wright, 2003, s614 38 Holmberg, 2001, s160. Se också N.T. Wright s302. 39 Holmberg, 2001, s150. 40 Eftersom den uppståndne Jesus inte låter sig begränsas av varken tid eller rum kan Jesus nu gå in i vårt förflutna och ta upp våra tillkortakommanden och synd i sitt eget försonande liv och läka det så som finns där. Se Holmberg, 2001, s160. 10

Jesus tar alltså hand om människans historiska belastning som ända sedan syndafallet varit en skiljemur mellan Gud och människa (Kol 1:14, 2:20). Men uppståndelsen har också ett fantastiskt framtidsperspektiv. Genom uppståndelsen menar t.ex. Paulus att den framtida, nya och upprättade skapelsen redan nu har börjat ta form i världen. Anden som Jesus utlovar och sänder är likt Jesus en del av Guds upprättade värld och vill redan nu börja forma det framtida gudsrikets liv inom den människa som tror och följer Jesus. 41 I Jesus uppståndelsekropp är det alltså så att det nuvarande och det eviga överlappar varandra. I sitt möte med världen lever Jesus redan i livet efter, livet efter döden, för att citera N.T. Wright. 42 Jesus lever alltså redan nu i den framtida uppståndelsens verklighet, och för de kristna innebär detta att även de får ta del av uppståndelsens verklighet redan här och nu. Jesus efterföljare får i Jesu uppståndelse möta en helt ny realitet som spränger deras erfarenhetshorisont. I Jesus får de möta en helt ny dimension av mänsklig existens. 43 Men uppståndelsens förhärligande är ännu begränsat för människan, men kommer en dag i den framtida mänskliga uppståndelsen att nå sin fulländning. Med andra ord har den framtida upprättelsen av hela världen och mänskligheten redan börjat ta form i varje kristen människa som redan blivit en liten och småskalig modell av Guds upprättande plan för hela världen. 7. Avslutning Jesus uppståndelse ger oss alltså svar på hur Gud både har tagit hand om synden och hur han möjliggjort den framtida och upprättade skapelsen. Båda dessa uppståndelseområden är redan nu tillgängliga för oss troende. I Kristus är vi redan nu försonade och i Kristus är vi redan nu föremål för Guds upprättade skapelse och framtid. Det verkar vara insikten om detta som förvandlade Jesus efterföljare från en inledande uppenbar rädsla och hopplöshet till att istället påtagligt känna kraft, mod, hopp och övertygelse. Efter uppståndelsen handlar den kristna trons predikan i första hand inte om vad Jesus sagt. Efter Jesus uppståndelse är evangeliet framför allt en predikan om Jesus själv. Det var omkring tron på Jesus som den första kristna kyrkan varje söndag samlades för att lovprisa och hylla Gud. 44 Det var till Jesus som de troende gjorde sin trosbekännelse och det var Jesus själv som uppfattades som den kristna predikans främsta ärende. James Dunn fångar in detta med orden: 41 Wright, 2003, s285-286. 42 Wright, 2003, s130. 43 Ratzinger, 2011, s195. 44 Ratzinger, 2011, s2006. 11

Christian preaching was not simply a preaching of Jesus message.; it was a proclamation of Jesus resurrection. That was a turn from Jesus gospel to the gospel about Jesus, from Jesus as proclaimer to Jesus as proclaimed. 45 Jesus uppståndelse kommer i en mening alltid att vara något av en Guds hemlighet. Men låt oss bära med oss att uppståndelsens att är historiskt nödvändigt, medan uppståndelsen hur alltid kommer att vara ett oåtkomligt mysterium. Del 2. En inblick i N.T. Wrights syn på Jesus uppståndelse 1. Inledning I denna del vill jag presentera några utvalda argument i N.T. Wrights mycket omfattande bok: The resurrection of the Son of God. Jag kommer att avgränsa mig och inte fokusera på uppståndelsetexternas innehåll utan snarare på vad Wright säger om uppståndelsens teologi och ursprung. I sin bok vill Wright försvara och argumentera för att Jesus verkligen uppstod från det döda och att detta är den kristna trons omistliga centrum. Boken går på ett mycket omfattande sätt igenom ett stort antal frågeställningar och argument till uppståndelsen, och Wright hävdar att detta ämne inte bara ska diskuteras teologiskt, utan även från ett historiskt perspektiv. 46 Men finns det historiska bevis för att Jesus uppstod från det döda? Wright hävdar detta och i sin bok bemöter han många kritiska argument som vill hävda motsatsen. För Wright är det klart att den kristna rörelsens kraftfulla start vittnar om att de första kristna faktiskt uppfattade Jesus som uppstånden, och att denna händelse därför kan kopplas till tid och rum i historien. 47 Att granska de teologiska och historiska bevisen för uppståndelse är därför enligt Wright både viktigt och naturligt. Han skriver: 45 Dunn, 2003, s876. 46 Wright, 2003, s14. 47 Wright, 2003, s18. 12

Our target is to investigate the claim of the earliest Christians, that Jesus of Nazareth was raised from the dead. 48 2. Död och uppståndelsen i den bibliska kontexten I sin kartläggning av uppståndelsens trovärdighet och innehåll ger Wright ett stort utrymme till hur Jesus samtid och omvärld uppfattade livet efter döden och uppståndelse från det döda. Wright vill grundligt kartlägga uppståndelsens rötter och ursprung. 2:1. Uppståndelse i Jesus samtid och kontext? När människor i vår tid talar om livet efter döden så fokuserar man ofta på det liv som väntar direkt efter döden. Men människor under det första århundradet, judar som kristna, fokuserade väldigt lite på livet efter döden. Istället låg fokus på det liv som väntade efter livet efter döden. 49 Wright säger att uppståndelsen därför handlar om life after life after death. 50 2:2 Livet efter döden i den hedniska världen I den hedniska världen trodde de allra flesta på någon form av själsligt liv efter döden, men ingen trodde att en människa kunde komma tillbaka från döden. 51 I den hedniska världen var uppståndelsen därför något otänkbar, men uttrycket var ändå välkänt. Uppståndelsebegreppet uppfattades beskriva ett kroppsligt återkommande till världen och uppfattades inte vara en beskrivning av livet efter döden. Utifrån detta menar Wright att kristendomen växte fram i en tid då det allra mest centrala i den kristna tron ansågs vara något orimligt och falskt. Han skriver: Many believed that the dead were non-existent; outside Judaism, nobody believed in resurrection. 52 2:3 Livet efter döden i den judiska världen Inom judendomen fanns det en stor spännvidd på hur man såg på livet efter döden. Likt hedningarna förnekade en del judar helt ett liv efter döden, och särskilt ett kroppsligt sådant. Men de flesta judar på Jesu tid trodde på en fysisk uppståndelse och man tolkade bl.a. Daniel 48 Wright, 2003, s28. 49 Wright, 2003, s31. 50 Wright, 2003, s31. 51 Wright, 2003, s33. 52 Wright, 2003, s35. 13

12:2 3, Jesaja 26:19 och Hesekiel 37:1 14 som ord om den kommande mänskliga uppståndelsen. 53 Uppståndelsen uppfattades också som en kroppslig uppståndelse. 2:4 Summering Wright summerar sin mycket omfattande redogörelse med att säga att den kristna förförståelsen av uppståndelsen utan tvekan har sin grund i judendomen. De är också klart att de allra flesta judarna i det andra templets tid trodde på ett liv efter döden och på en kroppslig uppståndelse. Judarna på Jesu tid trodde att Gud efter döden vakade över den mänskliga själen till uppståndelsens morgon. Då skulle Gud återupprätta världen och väcka upp människan från det döda. Människan skulle då få nya kroppar och leva i en ny och av Gud återupprättad värld. Den judiska och sedan också den kristna fokuseringen låg alltså framför allt på det framtida livet efter uppståndelsen, snarare än på det liv som väntar människan direkt efter döden. Då uppståndelsen hörde framtiden till trodde inte judarna att någon människa ännu hade uppstått från det döda. 54 Här menar Wright att den stora skillnaden mellan judendom och kristendom tar sin verkliga början och blir tydlig och märkbar. 3. Uppståndelse i den tidiga kristendomen Wright visar sedan att den kristna synen på uppståndelsen skiljer sig från den judiska på åtminstone fem punkter. 55 Dessa skillnader visar att den kristna uppståndelseuppfattningen var något nytt och att den inte hade sin motsvarighet i andra samtida trosuppfattningar. 1. Vi har redan sett att det bland judarna fanns en viss mångfald i synen på uppståndelsen, vilket helt saknades bland de första kristna. De kristnas uppståndelsetro var i princip helt enad och de fåtal försök till oliktänkande inom den tidiga kristendomen fick inget genomslag. 2. I judendomen var uppståndelsen viktig men inte central. I kristendomen var den däremot i trons absoluta centrum. Så gott som alla nytestamentliga böcker berör uppståndelsen och beskriver den som det mest avgörande i den kristna tron. 56 En hednisk historieskrivare vid namn Gaylon nämnde på andra århundradet två saker han kände till om de kristna. För det 53 Wright, 2003, s137. 54 Wright, 2003, s205. 55 Wright beskriver dessa punkter från sid 476-. 56 Hebreerbrevet är inte lika tydligt centrerad vid uppståndelsen. För fördjupning, se Wright sid 457-. 14

första kände han till de kristnas tro på uppståndelsen från det döda, och för det andra kände han till deras återhållsamhet vad gällande sex. 57 Detta visar att uppståndelsen från det döda redan från början var något mycket centralt i den kristna tron. 3. Den kristna uppståndelsetron har till skillnad från den judiska också delats upp i två delar. Judarna trodde att uppståndelsen skulle ske vid ett tillfälle vid tidens slut. De kristna trodde att den framtida uppståndelsen redan hade börjar ske, i och med Jesus uppståndelse. Jesus sågs som den förste att uppstå till det nya liv som Gud i framtiden lovat alla troende. 4. De första kristna använde många bibeltexter för att uttrycka innebörden i vad som hade hänt med Jesus och vad som skulle hända vid den framtida uppståndelsen. För judarna var Daniel 12:1-3 en mycket central text i deras förståelse av den framtida uppståndelsen. Utifrån detta är det mycket uppseendeväckande att de kristna nästan helt utelämnar Daniel 12:1-3 när de utifrån skrifterna hänvisar till Jesus uppståndelse. Särkilt märkligt är detta då denna text är en så stark bekräftelse på den rättfärdiggörelse som en dag väntar alla de troende som dött. 5. Inom judendomen användes den judiska exilen som ett bildspråk i förståelsen av uppståndelsen. Gud skulle en dag komma och befria sitt folk och ge dem ett nytt liv. Hes 37 är här ett centralt bibelord. Men i den tidiga kristendomen är denna förståelse av uppståndelsen nästan helt borta. Vi får i Nya testamentet istället nya bilder som beskriver uppståndelsen. Dopet blir en av flera centrala bilder om hur vi dör och uppstår med Jesus och hur Guds Ande ger oss ett nytt etiskt och moraliskt liv. 3:1 Summering Enligt Wright är det klart att den kristna förståelsen av uppståndelsen har sin grund i den judiska kontexten, men att det finns tydliga skillnader mellan judisk och kristen uppståndelsetro. Till skillnad från judarna trodde de första kristna: enhälligt på kroppslig uppståndelse och att Jesus uppstått. att uppståndelsen är trons absoluta centrum. att den framtida uppståndelsens verklighet redan brutit in i världen genom Jesus. Han är den förste att uppstå från det döda. 57 N.T. Wright föreläsning från Roanoke College 23/6 2010. (Se källförteckningen) 15

Detta betyder att den kristna uppståndelsetron är något nytt, häpnadsväckande och högst oväntat. Den kristna uppståndelsetron är unik och saknar motstycke i den tid som den kristna tron växte fram. 58 4. Vad betyder Jesus uppståndelse enligt N.T. Wright? För Wright är det klart att Jesus uppståndelse betyder att den nya, framtida och upprättade världen redan brutit in i den nuvarande. Jesus är den förste som får ta del av uppståndelsens liv och han har i sin uppståndelse redan blivit en del av den upprättade värld som en dag, vid uppståndelsen, väntar alla troende. Men detta uppståndelseliv är redan nu tillgängligt för en kristen. Genom Guds Ande har den kristne redan blivit bärare av uppståndelsens liv och därför blir den kommande uppståndelsen en fullbordan av det liv som den kristne redan lever i och är en mottagare av. 59 Uppståndelsen visar också att det kristna målet inte är himlen utan snarare ett nytt och upprättat kroppsligt liv i en upprättad värld. Uppståndelsen handlar därmed inte om livet i himlen efter döden, utan snarare om det liv som väntar efter livet efter döden. Detta är en av Wrights huvudteser, vilket han menar ger en rätt förståelse och ett rätt perspektiv på uppståndelsen och på det kristna framtidshoppet. Wright menar också att Jesus uppståndelse ger en rätt bild av vem Jesus är. Efter uppståndelsen omnämns Jesus som Messias och han sågs omgående som den befriare Gud lovat sända för att rädda Israel från förtryck och ondska. Trots att Jesus inte uppfyllde de kännetecknen som judarna trodde skulle känneteckna Messias, står det ändå klart att Jesus efterföljare uppfattade honom som Messias. Jesus uppståndelsen var enligt Wright direkt avgörande för att de kristna skulle förstå att Jesus var den befriare som skulle komma och ta hand om den ondska och det förtryck som Guds folk upplevde. Guds plan att ta hand om ondskan förverkligades därmed genom att Jesus uppstod. Wright säger: The early Christians saw Jesus resurrection as the act of the covenant god, fulfilling his promises to deal with evil at last In him, the creator s covenant plan, to deal with the sin and death that has so radically infected his world, has reached its long-awaited and decisive fulfillment 60 58 Wright, 2003, s582. 59 Wright, 2003, s286. 60 Wright, 2003, s728. 16

Men enligt Wright ger uppståndelsen ett ännu djupare perspektiv och en ännu djupare uppenbarelse av vem Jesus är. Genom uppståndelsen bekänner Jesus lärjungar honom inte bara som Messias, utan också som Gud själv. Att Jesus skulle vara Gud är i den judiska kontexten en fullständigt häpnadsväckande uppfattning. Men det är uppenbart att de första kristna uppfattade Jesus som Gud, och i Paulus texter blir detta extra tydligt. 61 Wright slår dock fast att uppståndelsen i sig, varken gör en människa till Messias eller Gud. Men utan tvekan är det så att Jesus uppståndelse är den händelse som leder till att de kristna börjar bekänna Jesus som Gud. 62 Detta är ett mycket omfattande ämne som jag här inte ämnar gå djupare in i, men för Wright förefaller det klart att Jesus uppståndelse är den mest avgörande faktorn till att de första kristnas uppfattade Jesus som gudomlig. I bokens avslutande del summerar Wright delar av sitt resonemang med ett antal frågor. 63 Vilka är vi? Vi är ett folk, formade till en ny värld, som tar sin början i påskberättelsen. Var är vi? I Guds goda skapelse, som en dag ska återställas. Vi lever i kroppar som en dag ska bli återupprättade, men som i denna världen ska få möta död och förgängelse. Vad är det som är fel? Guds upprättande arbete är ännu inte färdigt. Det arbete som började i påsken har ännu inte slutförts. Vad är Guds plan? Den fullständiga och slutliga upprättelsen av skapelsen och människan kommer att ske genom en ny och kommande nådehandling av Gud, när Jesus kommer tillbaka. Denna nåd har redan genom Guds Ande börjar verka i världen genom de troende. 5. Avslutning N.T. Wright vill i sin bok granska bevisen för Jesus uppståndelse. Utifrån historiska metoder bedömer han uppståndelsens påståenden och bevis. Han finner de historiska texterna och källorna som högst trovärdiga. Enligt Wright finns det ingen bättre förklaring till den kristna missionsrörelsens plötsliga uppkomst än den att de första kristna verkligen uppfattade Jesus som kroppsligen uppstånden. 61 Wright, 2003, s571-. 62 Wright, 2003, s733. 63 Wright, 2003, s581. 17

Ett av bokens största bidrag är Wrights försöka att få kyrkan att se att det kristna buskapets slutliga mål inte handlar om ett kommande liv i himlen. Nej, istället menar han att det kristna slutliga målet är en upprättad värld, den som Jesus genom sin uppståndelse på påskadagen var den förste att vittna om och vara en del av. Kristen tro handlar därför enligt författaren inte om att komma till himlen efter döden, utan snarare om att återuppstå till en ny skapelse, ett nytt liv och till en ny kropp. En kropp som inte längre är under förgängelsen utan som är ämnade att leva i den upprättade värld där död och ondska inte längre finns och där Gud en dag kommer att bli allt i alla (1 Kor 15:28). Källförteckning Tryckta källor Bockmuehl, Markus. (2001). The Cambridge companion to Jesus. Cambridge: Cambridge University Press. Davis, Stephen T. Kendall, Daniel. O'Collins, Gerald. (1997). The Resurrection: An Interdisciplinary Symposium on the Resurrection of Jesus. Oxford: Oxford University Press. Dunn, James. (2003). Jesus Remebered. Michigan: Wm. B. Eerdmans Publishing Co. Holmberg, Bengt. (2001). Människa och mer- Jesus i forskningens ljus. Lund: Arcus förlag. Svensk Studiebibel. - : SN Ljud & Data. Ratzinger, Joseph. (2011). Jesus från Nasaret. D. 2, Från intåget i Jerusalem till uppståndelsen. Artons Norman Bokförlag. Wright, N. T. (2003). The resurrection of the Son of God. London: Society for Promoting Christian Knowledge. Otryckta källor Did Jesus Really Rise from the Dead? (2010) http://www.youtube.com/watch?v=knknkij_dnw [2014-04-23] 18