Handel med kvinnor. Lägesrapport 3 1 januari 31 december 2000. RKP KUT Rapport 2001:3. Dnr KUT/A-492-872/01

Handel med kvinnor Lägesrapport 3 1 januari 31 december 2000 RKP KUT Rapport 2001:3 Dnr KUT/A-492-872/01 Rikskriminalpolisen Kriminalunderrättelsetjänsten Illegal invandring

Innehåll 1 Inledning....1 2 Sammanfattning....2 3 Internationell utblick....3 3.1 FN:s konvention mot internationell organiserad brottslighet....3 3.2 EUROPOL....3 3.2.1 Ungern...3 3.2.2 Lettland...3 3.2.3 Litauen...3 3.2.4 Polen...4 3.2.5 Belgien...4 3.2.6 Nederländerna...4 3.2.7 Finland...4 3.2.8 Italien...5 3.2.9 Storbritannien...5 3.2.10 Sverige...5 3.3 Östersjösamarbetet OPC....5 3.3.1 Expertarbetsgruppsmötet inom OPC 24/2-2000 i Stockholm...6 3.3.2 OPC mötet i Klaipeda 11-12/5-2000...8 3.3.3 OPC Expertmöte i Stockholm 9-10/11-2000...8 4 Läget i Sverige... 10 4.1 Kvinnoforum... 10 4.2 Polismyndigheten i Skåne län... 10 4.3 Förundersökningar och domar... 11 4.3.1 Dom i Malmö tingsrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge...11 4.3.2 Dom i Malmö Tingsrätt ej överklagad...12 4.3.3 Dom. Lägenhetsbordellen vid polishuset i Göteborg...13 4.3.4 Nedlagd förundersökning i Stockholm, Lägenhetsbordellen i Fittja...15 4.3.5 Nedlagd förundersökning i Skåne, 16-årig flicka från Litauen död...15 4.3.6 Inledd förundersökning i Stockholm Nacka...16 4.3.7 Dom i Svea Hovrätt. Hotell Gyllene Ratten Stockholm...17 4.3.8 Länskontaktmöte...17 4.3.9 Övriga seminarier och möten...18 4.4 Övrigt... 18 4.4.1 Begäran om rättshjälp från Polen...18 4.4.2 Lägesrapport från Norrbotten...19 4.4.3 Sexualbrottskommittén...19 5 Rikskriminalpolisens arbete... 20

6 Analys... 22 6.1 Brottsutveckling... 22 6.2 Modus Operandi... 23 6.3 Inrapportering... 23 6.4 Polisarbetet... 23. 6.5 Prognos... 25 7 Förslag till åtgärder... 26 7.1 Lagstiftning... 26 7.2 Nationell utbildning... 26 7.3 Internationellt samarbete... 26

1 Inledning Härmed överlämnas Lägesrapport 3 Handel med Kvinnor per den 31 december 2000. I denna rapport redovisas året 2000 med tonvikt på de projekt, förundersökningar och det internationella arbetet som bedrivits. Särskild vikt har lagts vid analysen av fenomenet handel med kvinnor och operativa motåtgärder. Rapporten har utarbetats av kriminalinspektörerna Kajsa Wahlberg, Sofia Ask och Patrik Engström vid Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst. Lars Nylén Rikskriminalchef 1

2 Sammanfattning I Rikskriminalpolisens tredje lägesrapport gällande problematiken kring handel med kvinnor redogörs för det internationella arbetet mot handel med kvinnor. Bland annat nämns FN: s konvention mot internationell organiserad brottslighet. Vidare redogörs för det möte som hållits hos den Europeiska polisbyrån Europol och där flera östeuropeiska länder redogjorde för sina erfarenheter av att bekämpa handel med kvinnor. Det arbete mot handel med kvinnor som påbörjades inom det s.k. Östersjösamarbetet har under år 2000 utvecklats. Arbetets inriktning redovisas i denna rapport liksom kortfattade lägesrapporter från flera av östersjöländerna. När det gäller situationen i Sverige redovisas ett antal förundersökningar och domar för koppleri relaterat till handel med kvinnor. Flera av dessa ärenden uppdagades inom ramen för ett särskilt projekt vid polisen i Skåne län. Ett av ärendena gäller en 16-årig flicka från Litauen som tvingades till prostitution i Sverige och som begick självmord. Vidare redogörs för Rikskriminalpolisens arbete mot handel med kvinnor samt de svårigheter som finns i den internationella samordningen av arbetet. Även en rapport från polisen i Norrbotten avseende främst handel med kvinnor från Ryssland redovisas. I analysavsnittet redovisas hur Rikskriminalpolisen ser på utvecklingen av handel med kvinnor. Det mesta talar för en bibehållen eller något ökande nivå på brottsligheten. Uppskattningsvis utsattes mellan 200 och 500 kvinnor för handel till Sverige under år 2000. Rikskriminalpolisen gör bedömningen att det operativa inträdet i Schengensamarbetet kan komma att innebära en ökning av handeln med kvinnor till Sverige samt att nya grupper av kvinnor kommer att transporteras hit. I avsnittet Polisarbetet redogörs för flera olika svårigheter i utredningsarbetet kring brott som kan relateras till handel med kvinnor. Bl.a. nämns de höga kostnaderna för denna typ av utredningar samt svårigheterna med att säkra vittnesmål och annan bevisning, även bristen på enhetlig praxis och avsaknaden av prejudicerande domar berörs. Som åtgärder föreslår Rikskriminalpolisen utökad och förbättrad lagstiftning och understryker särskilt behovet av möjligheten att lagföra personer som deltagit i handel med kvinnor till Sverige, men som begått brotten i utlandet. Vidare framförs behovet av en nationell utbildning för åklagare och poliser inom både gränskontroll och utredningsverksamhet. Slutligen föreslås möjligheterna till ett utökat internationellt samarbete på lokal eller regional nivå mellan polisen i Östersjöländerna. 2

3 Internationell utblick 3.1 FN:s konvention mot internationell organiserad brottslighet I december 2000 skrev Sverige under FN:s konvention mot internationell organiserad brottslighet. Genom en harmonisering av ländernas kriminallagstiftning hoppas FN kunna sätta stopp för internationella brottsligor. Ett speciellt protokoll som tillhör konventionen behandlar bekämpandet av människohandel. Konventionen med tillhörande protokoll samt FN:s definition av människohandel finns att tillgå på: www.uncjin.org/documents/conventions/dcatoc/final_documents/index.htm I konventionen har man enats om en definition av människohandel och varje land förbinder sig att vidta lämpliga åtgärder för att ge offren rättsligt och socialt skydd. Enligt protokollet ska alla steg i människohandeln kriminaliseras: rekrytering, transport, förmedling, förvar och mottagande av personer med syftet att exploatera dem på olika vis. 3.2 EUROPOL Europolmöte den 20-21 mars 2000, THB. Ett expertmöte har avhållits vid Europol under år 2000 och till detta mötes första dag hade representanter från flera Östeuropeiska länder bjudits in för att redogöra för kvinnohandelssituationen i sina hemländer. De medverkande Östeuropeiska länderna ställde sig positiva till att bidra med information till Europols General Situation Report. 3.2.1 Ungern Sedan första mars 1999 är handel med människor ett brott enligt den ungerska brottsbalken. Sedan dess har 2 förundersökningar inletts rörande brott mot denna lag. Ungerska kvinnor luras ofta till prostitution i väst och väl där fråntas de sina passhandlingar. Det förekommer att kriminella organisationer för bort minderåriga för prostitution i väst och polisen lägger ner en hel del resurser på dessa missing minors. Ungern är även ett transitland då det gäller handel med människor. I april 2000 påbörjas en landsomfattande kampanj mot människohandel. Den kommer att rikta sig till kvinnor mellan 16-25 år och syftar till att förebygga brott, öka medvetandegraden hos befolkningen om problemet, informera om hur man går till väga när man söker arbete i utlandet samt lära unga kvinnor att säga nej till erbjudanden om att arbeta som prostituerade. 3.2.2 Lettland I Riga har polisen en särskild central avdelning som sysslar med människohandel och narkotika men man saknar lagstiftning avseende människohandel. Det är både män och kvinnor som ligger bakom rekryteringen av unga kvinnor för prostitution i väst där Tyskland är det vanligaste destinationslandet. 3.2.3 Litauen Handel med människor är ett brott enligt brottsbalken och kan ge upp till 12 års fängelse. Under 1999 inleddes 15 förundersökningar om brott mot denna lag. Kvinnor från Litauen utnyttjas i prostitution företrädelsevis i Tyskland, Israel, Storbritannien och Nederländerna. Under 1998 avvisades 460 litauiska prostituerade tillbaka till hemlandet. 3

Man uppskattar att ca 70 % av kvinnorna känner till att de ska prostituera sig. Andra luras och tror att de ska sköta hushållsarbete eller arbeta i en bar/nattklubb. Många lämnar landet med falska, köpta eller stulna handlingar för att dölja sin rätta identitet vilket gör att de är svårt att söka efter dem om de anmäls försvunna eller behöver eftersökas av annan anledning. Det gör också att man inte riktigt vet vilka som egentligen lämnat landet. Kvinnor från Ryssland, Ukraina och Vitryssland utnyttjas i prostitution i Litauen. 3.2.4 Polen Handel med människor är ett brott som kan ge upp till 10 års fängelse. Man uppskattar att ca 2 500 kvinnor från Bulgarien och Rumänien utnyttjas i prostitution i Polen. Många länder rapporterade om ett minskat antal polska prostituerade vilket kan vara ett tecken på att Polens ekonomi stabiliserats. Det finns kännedom om turkiska kriminella organisationer som säljer polska kvinnor till turkiska baroch restaurangägare i Belgien, Storbritannien och Tyskland. Turkiska medborgare bedriver en stor del av bordellverksamheten i Tyskland. 3.2.5 Belgien De flesta kvinnor som utsätts för handel kommer från Albanien, Kosovo, Rumänien, Moldavien och Ryssland. Ofta är det albanska och västafrikanska grupper som organiserar denna handel. De albanska grupperna är inte alltid så välorganiserade men extremt våldsbenägna. Kvinnorna är oftast runt 18-20 år men även kvinnor i yngre tonåren har påträffats. Prostitution bedrivs ofta i barer som fungerar som förtäckta bordeller. I Belgien får en kvinna som utsatts för handel 40 dagar på sig för att bestämma om hon vill anmäla att hon utsatts för detta brott och att hon är villig att samarbeta i polisutredningen. Bestämmer hon sig för att samarbeta måste en skriftlig försäkran inges av kvinnan som garanterar detta samarbete. Därefter kan hon få upp till ett års uppehållstillstånd eller så lång tid det tar för att nå en dom. I vissa fall kan kvinnan få permanent uppehållstillstånd men det har visat sig att de flesta ändå valt att resa hem. Tillstånden medger inte att kvinnornas familjer kan flytta till Belgien. 3.2.6 Nederländerna Från och med den 1 oktober 2000 måste bordellägare ha licens. Förutsättningarna för att få en sådan licens ställs upp av de kommunala myndigheterna och kan inbegripa krav på renlighet, säkerhet och hälsokontroll av de prostituerade. Ett oeftergivligt krav för att man skall få och behålla en bordellicens är att ingen av de prostituerade är under 18 år och att de har tillstånd att arbeta i Nederländerna. Man uppskattar att en bordellägare ska kunna ta 50 % av kvinnornas förtjänster. Det finns problem med minderåriga västafrikanska kvinnor som reser in själva och söker asyl. Vid flera tillfällen har de försvunnit från sina flyktingförläggningar och dykt upp som prostituerade. 3.2.7 Finland I Finland finns prostituerade från Estland, Ryssland och Vietnam. Finska sexköpare reser över gränsen (sydöstra) till Ryssland och köper sexuella tjänster ofta från minderåriga. Enligt allmänna ordningsstadgan är det förbjudet att bedriva gatuprostitution i Helsingfors sedan den 1 januari 2000 ( Helsinki law ). Detta har gjort att gatuprostitutionen förflyttats till Vanda istället. 4

3.2.8 Italien Den största gruppen kvinnor som utsätts för handel kommer från Albanien och Nigeria. Det har nyligen framkommit att albanska kriminella grupper börjat bedriva handel med andra kvinnor än de egna. Mellan 1994-1999 begicks 139 mord på prostituerade. Av dessa kom 33 kvinnor från Albanien och 27 från Nigeria. Handeln med kvinnor i Italien är mycket grym och har en hög prioritet hos myndigheterna. Sedan april 1999 kan kvinnor som utsatts för handel och samarbetar i utredningen få uppehållstillstånd 6+6 månader. De kan i vissa fall även få stanna för gott och få arbetstillstånd men de flesta vill ändå resa hem. Man har ett nära samarbete med NGO:s som stöttar kvinnorna samt hjälper till med formaliteter. Kvinnorna måste lova att följa ett särskilt program. Hittills har ca 400 sådana särskilda tillstånd utfärdats för kvinnor som utsatts för handel. Det har visat sig fungera bra. Man uppskattar att man har ca 3 800 organisatörer som på ett eller annat sätt sysslar med denna form av brottslighet. 3.2.9 Storbritannien I stadsdelen Soho har man ca 75 bordeller. Ca 65% av de prostituerade där kommer från Östeuropa och Asien. Många gånger ligger extremt våldsbenägna albanska grupper bakom kvinnohandeln och 2 albanska prostituerade har mördats de senaste 6 månaderna. En tendens finns till att allt yngre kvinnor efterfrågas. Under 1999 uppskattar man att kvinnohandeln omsatte 17 miljoner pund och 7 miljoner pund har konfiskerats i olika rättegångar. En liga som handlade med thailändska kvinnor satte in kvinnornas förtjänster på deras konton hemma i Thailand. Någon annan tog givetvis ut pengarna men gärningsmännen hävdade att de hade bevis för att de inte tagit förtjänsten av kvinnorna. En annan liga tvättade pengar genom att köpa begagnade bilar i Tyskland för kvinnornas förtjänster. Bilarna såldes sedan med förtjänst i Baltikum. En tredje liga tvättade pengar genom att köpa upp stora lager med barnskor som de sedan sålde med förtjänst i på marknader i Ukraina. (Barnskor är något som är svårt att få tag i där). Ny lagstiftning är på gång vad avser handel med människor, men brittisk polis är tveksam till vittnesskyddsprogram eftersom man ändå inte kan skydda kvinnorna och deras familjer i hemlandet. 3.2.10 Sverige Sverige redogjorde för de utredningar som pågår och behovet av snabbare rättshjälp för att nå framgång i våra utredningar. En kvinna från Lettland har i förhör hos polisen i Skåne berättat om MC-gängens inblandning i denna verksamhet i Köpenhamn. Hon berättade om hur kvinnorna gjorts beroende av kokain och amfetamin och hela deras förtjänst har sedan gått till droger och skulder till hallickarna. Detaljerade uppgifter från kvinnan har vid kontroll visat sig vara riktiga. 3.3 Östersjösamarbetet OPC I maj 1996 träffades statsöverhuvuden och regeringschefer för Östersjöländerna i Visby och kom överens om att tillsätta en aktionsgrupp för att stärka kampen mot grov organiserad brottslighet i regionen. Medlemmar är Danmark, EU kommissionen, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland, Sverige och Tyskland. En representant för EU ordförandeskapet deltar också i aktionsgruppens arbete. 5

I mars 1998 bildade man en operativ kommitté som har huvudansvaret för att genomföra och utveckla den operativa verksamheten som faller under aktionsgruppen. Kommittén består av representanter från polis, åklagare, tull och gräns/kustbevakningen från varje medlemsland samt representanter från EU kommissionen, Europol, Interpol och World Customs organization. Den operativa kommittén sammanträder sex till åtta gånger per år och rapporterar direkt till aktionsgruppen. Expertgrupper på områden som rör stulna bilar, illegal invandring, narkotika, penningtvätt, smuggling av högbeskattade varor samt handel med kvinnor sorterar under och rapporterar till den operativa kommittén. Expertgrupperna sammanträder vid behov och planerar gemensamma operativa aktiviteter och utbyter information. Vid ett möte med den operativa kommittén i maj 2000 i Litauen, beslutades att tillsätta en expertgrupp som ska arbeta med frågan rörande handel med kvinnor i regionen. Till en början ska expertgruppen få ett år på sig för att bland annat se om det finns brister som kan elimineras när det gäller informationsutbyte på området. Sverige har fått uppdraget att leda expertgruppens arbete. 3.3.1 Expertarbetsgruppsmötet inom OPC 24/2-2000 i Stockholm. Sverige har, under sin tid som ordförandeland inom Östersjösamarbetet, arbetat för att frågan om handel med kvinnor skall behandlas inom Östersjösamarbetets operativa kommitté (OPC). För att ta fram ett förslag på hur OPC skulle kunna arbeta med frågan på ett operativt sätt hölls den 24 februari år 2000 ett möte hos Rikskriminalpolisen. Vid detta möte deltog representanter från olika polis- och åklagarmyndigheter i Sverige samt delegater från Lettland, Norge, Ryssland, EU-kommissionen samt Europol. Europol Handel med kvinnor berör samtliga länder runt Östersjön och tar sig uttryck på olika sätt. Frågan är högprioriterad hos Europol och man stödjer initiativ som syftar till att bekämpa handel med kvinnor. Det är viktigt att knyta kontakter med länder som ansöker om medlemskap till unionen, varav en del finns med i OPC. Arbetsgruppen som ansvarar för frågan om handel med kvinnor inom OPC bör utröna möjligheterna till informationsutbyte mellan medlemsländerna. Vilken typ av information vill man utbyta? Har man möjlighet att utbyta all eller bara viss information? Hur ska informationsutbytet ske? Hur kan man samarbeta? Om Europol ingår i gruppen så minskar risken för dubbelarbete. Lettland Polisen har en mycket begränsad budget när det gäller brottsbekämpning men söker medel för att bygga upp en sedlighetsavdelning för att bekämpa prostitutionen/handeln med kvinnor. Utbildningen av poliser är eftersatt och mycket kostsam. Polisen är intresserad av att få information om vilka prostituerade som avvisas tillbaka till Lettland. Uppskattningsvis har minst 500 lettiska kvinnor utsatts för handel under 1998. Sverige Åklagarna hade ett visst samarbete bland åklagarna inom Östersjösamarbetet under 1999. Samarbetet är tidsbegränsat och är under utvärdering. Från åklagarsidan betonades vikten av samarbete mellan länderna för att påskynda ärenden där man är i behov av rättshjälp. Ett stort problem idag är att kvinnorna, vittnena, avvisas till sina hemländer samtidigt som en förundersökning inleds om koppleri och misstänkta personer frihetsberövas. Utredningarna tappar tempo och riskerar att haverera om man inte får 6

komma till kvinnornas hemländer och höra dem i tid. Andra viktiga frågor är de om vittnesskydd, assistans till vittnen samt möjligheten att ge kvinnorna tillfälliga uppehållstillstånd under tiden den rättsliga processen pågår. Inom ramen för OPC bör åklagare och polis bilda ett gemensamt nätverk i syfte att påskynda den juridiska processen. Man kan till exempel knyta åklagargruppen i Östersjösamarbetet och OPC till varandra. Norge I Norge pågår ett arbete med att omarbeta sexualbrottslagstiftningen. Det finns inga förslag om särskild lagstiftning rörande handel med kvinnor utan dessa ärenden utreds enligt lagen om koppleri. Prostitution är inte förbjudet och det ser i dagsläget inte ut som att man kommer att förbjuda köp av sexuella tjänster. Man anser ändå att något instrument behövs för att bekämpa prostitution. Idag kommer hundratalet prostituerade ryska kvinnor till Nordnorge varje helg. En strängare gränskontroll kunde vara möjlig men samtidigt vill man ha bra kommunikation med Ryssland. Norge deltar i FN:s arbete i Wien där det utformas en konvention om organiserad gränsöverskridande brottslighet. Till denna konvention skall föras tre protokoll varav ett kommer att röra handel med kvinnor. Inom OPC vill man särskilt samarbeta kring problematiken som rör prostituerade under 18 år. En kartläggning kommer att ske över vilka som organiserar sådan verksamhet och hur den ser ut. Norge föreslog samarbete inom OPC både kring problematiken som rör handel med kvinnor och den generella prostitutionen. En opinion måste väckas mot handel med kvinnor och medvetandegraden kring denna fråga hos befolkningen i samtliga OPC länder måste öka. EU-kommissionen Från kommissionens håll pekades på vikten av ett multidisciplinärt angreppssätt baserat på en gemensam definition av kvinnohandel som man kan använda sig av inom OPC. Kommissionens medlemsländer har åtagit sig att snabbt införa lagstiftning mot kvinnohandel och att därutöver ena sig om gemensamma kriterier, definitioner och straffsatser. Frågan har hög prioritet och intensiva diskussioner om assistans och skydd till vittnen pågår för närvarande. Straffen för handel med kvinnor är tyvärr låga, förtjänsterna höga och risken att åka fast är liten. EU har varit med och finansierat informationskampanjer mot kvinnohandel i bl. a. Ungern, Bulgarien, Ukraina, Polen och Tjeckien. Planer finns även på att tillsammans med USA organisera en motsvarande kampanj i Ryssland. Beaktas bör att sådana kampanjer alltid är brett upplagda, t.ex. innefattande kontakter med administrativa och lagstiftande organ. De föregås av studier hur åtgärderna bäst skall sättas in. Man stödjer även vissa projekt som medlemsländerna föreslår i syfte att bekämpa handel med kvinnor. Till dessa kan kandidatländer och Ryssland/ Ukraina bjudas in. Det är viktigt att arbetsgruppen som skall driva frågan inom OPC, får med sig de andra medlemsländerna. Arbetsgruppen skulle kunna göra upp en s.k. score-board och förslagsvis lista konventioner som medlemsländerna anslutit sig till, aktiviteter som pågår olika länder, status gällande relevanta instrument samt hur inställningen är till behovet och konsekvenserna av vittnesskyddsprogram. Det finns vissa möjligheter att EU kommissionen kan finansiera brottsbekämpande arbete genom STOP, Falcone- och Oisin- programmen. Slutsatser Experterna upplever att ett konkret utbyte av operativ information saknas i regionen. Samtidigt är ett förbättrat utbyte av information mellan berörda länder en förutsättning för att lösa denna form av 7

brottslighet på nationell nivå. Arbetsgruppen föreslog att man ska bilda en expertgrupp bestående av representanter från polis, åklagare, tull och eventuellt gränskontroll från samtliga medlemsländer. Viktigt är då att deltagarna är experter på operativ nivå. Ett medlemsland bör vara ledande/sammanhållande för gruppen och organisera expertmöten 2-3 gånger per år. Syftet med mötena ska vara att utbyta operativ och generell information så långt detta är möjligt för att öka kunskaperna på området samt påskynda pågående juridiska processer. Informationsutbytet kan bestå av: Brottsbekämpning Information om kända organisatörer Modus operandi Fallstudier Utrednings- och underrättelsetaktik De olika ländernas lagstiftning på området 3.3.2 OPC mötet i Klaipeda 11-12/5-2000 Vid OPC mötet i Klaipeda den 11-12 maj 2000 antogs arbetsgruppens förslag om att bilda en expertgrupp som ska arbeta med att bekämpa handel med kvinnor i regionen. Gruppen ska bestå av representanter från polis, åklagare, tull och eventuellt gränskontroll från samtliga medlemsländer och de som ska delta i mötena ska vara personer som arbetar på operativ nivå. Gruppen ska ledas av Sverige och arbeta fram till den 31 juli 2001 då resultatet av arbetet ska utvärderas. Under denna period räknar man med att gruppen ska träffas vid tre tillfällen. 3.3.3 OPC Expertmöte i Stockholm 9-10/11-2000 Den 9-10 november 2000 hölls det första expertmötet där representanter från Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland, Sverige, Europol, Interpol och OPC sekretariatet deltog. Syftet med mötet var att utröna med vilka operativa metoder man tillsammans kan bekämpa handel med kvinnor i Östersjöområdet. Vid mötet beslutade man att Sverige ska utarbeta en manual som ska innehålla lagstiftning, arbetsmetoder och fallstudier på området. I manualen ska även ingå en lista över myndigheter och organisationer som sysslar med handel med kvinnor i respektive land. Detta arbete kommer att pågå under våren 2001. En representant från Tyskland redogjorde för ett framgångsrikt ärende där man arbetade ihop med litauisk polis i ett så kallat Joint Investigation Team. En litauisk polis arbetade tillsammans med den tyska polisen och fick ta del av förundersökningsmaterialet. Polis från kvinnornas hemländer kan snabbt värdera den information som kommer fram rörande förhållandena där, samt ställa relevanta motfrågor. Samtidigt får man information om kriminella aktiviteter som pågår i det egna landet vilket ökar chanserna att komma tillrätta med missförhållanden där. Förslaget om att arbeta tillsammans i Joint Investigation Teams mottogs mycket positivt och det var ett förslag som alla ville utveckla. Man beslutade även att upprätta en nationell kontaktpunkt i varje land och denne ska vara expert på handel med kvinnor och delta i framtida möten. De nationella kontaktpunkterna kommer bland annat att få i uppdrag att arbeta fram former för hur man ska kunna arbeta ihop i Joint Investigation Teams. 8

Det finns en del praktiska saker att lösa såsom lön till den gästande polisen samt försäkringsfrågor. Alla var överens om att gärningsmännen reser över gränserna och arbetar tillsammans över nationsgränserna och så måste polisen också arbeta. Ett annat stort problem är att kvinnorna är rädda för sina förövare och ofta hotas under och efter utredningarna. Detta leder till att de har en tendens att ta tillbaka eller ändra i sina vittnesmål vilket gör det svårare att få gärningsmännen fällda. 9

4 Läget i Sverige 4.1 Kvinnoforum Den 1 september 2000 organiserade Kvinnoforum ett seminarium med syfte att lägga grunden till ett svenskt nätverk mot trafficking av kvinnor och flickor. Vid seminariet beslutade man att resultatet av seminariet skulle presenteras i en rapport för att kunna användas och ägas av alla i nätverket i arbetet mot trafficking. Rapporten ska läggas in på en särskild web sida för det svenska nätverket: http://www.qweb.kvinnoforum.se/swedish/trafficking/ Seminariet Svenskt nätverksarbete mot Trafficking av kvinnor och flickor har genomförts inom ramen för projektet Training and CAPACITY Building Against Women and Girls in the Baltic Sea Region, med finansiering från Svenska Utrikesdepartementet och EU s Daphne initiativ. Kvinnoforum samarbetar i detta projekt med fem andra organisationer i Östersjöregionen. Under 2000 har de sex samarbetsorganisationerna genomfört ett seminarium i sina respektive hemländer där de bjudit in olika aktörer som har betydelse för arbetet mot trafficking samt diskuterat strategier och konkret fortsatt arbete. Syftet med seminarieverksamheten har varit att bygga upp nationella nätverk mot trafficking. Vid seminariet den 1 september talade den f.d. EU-kommissionären Anita Gradin om trafficking ur ett mänskligt rättighetsperspektiv, internationellt och i Europa. Hon var nyligen hemkommen från Banjaluka, Bosnien, där situationen var värre än någonsin vad gäller handeln med människor. Hon rapporterade om marknadsplatser för kvinnor, saluförda som brunetter och blondiner, oskulder eller specialister, för ett pris mellan tre och sex tusen D-mark. Alla länder är på varierande sätt och på något vis inblandade i handeln antigen som export-, mottagar- eller transitland. Statssekreterare Gun-Britt Andersson från UD berättade om regeringens arbete i frågan och vad Sverige tänker göra under ordförandeskapet i EU våren 2001. Under Sveriges ordförandeskap i EU kommer man att kartlägga hur människohandeln ser ut och vad som pågår för att förhindra denna. Statsåklagare Nils-Eric Schultz berättade om handel med kvinnor ur en åklagares perspektiv. Ärendena är resurs- och tidskrävande då bevisningen, kvinnorna, befinner sig i sina hemländer. Flera kvinnor har fått höras av svenska utredare i hemländerna och kvinnor har fått komma till Sverige och vittna i domstol. Nina Strandberg och Carolina Wennerholm från Kvinnoforum berättade om projektet Crossing Borders Against Trafficking in Women and Girls. Projektet har utförts med stöd av Europeiska Kommissionens DAPHNE initiativ och svenska UD. Det syftar till att mobilisera organisationer, myndigheter och universitet i det preventiva och rehabiliterande arbetet mot trafficking, bygga nätverk mellan dessa i Baltikum och Norden samt inhämta och sprida information om trafficking. Arbetet har bland annat resulterat i en Resursbok som uppdateras kontinuerligt och finns på Kvinnoforums hemsida: www.qweb.kvinnoforum.se/trafficking Agneta Borg från socialtjänstförvaltningens uppsökarenhet berättade bland annat om att man observerat trafficking i ca 10-15 år men först 1998 började den stora invandringen. För att möta detta växande problem ansåg hon att man måste kombinera det politiska arbetet med arbetet på gräsrotsnivå. 4.2 Polismyndigheten i Skåne län Polismyndigheten i Skåne län inledde i slutet av 1999 en tidsbegränsad kommission, ett projekt, som syftade till att grundligt utvärdera och bearbeta de tips om handel med kvinnor som fanns hos myndig- 10

heten. Kommissionen hade egen åklagarresurs, utredare och spanare. Polismyndigheten i Skåne län menar att det har varit av vikt att störa kvinnohandeln för att hindra den från att växa sig stark. Resultatet av kommissionens arbete har redovisats genom de två förundersökningar från Skåne som redogörs för nedan. 4.3 Förundersökningar och domar 4.3.1 Dom i Malmö tingsrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge I juni 2000 dömdes en kvinna och hennes före detta man till 3 års fängelse vardera av Malmö tingsrätt för grovt koppleri mot fyra kvinnor från Ungern. I tingsrätten uppgav mannen att han var på semester i Ungern 1998 och kom då i kontakt med unga ungerska kvinnor som var dansöser. I Malmö hade han sett kvinnor dansa och fick tanken att värva kvinnor som uppträdde som dansöser samt vara deras manager. En ungersk kvinna kom till Sverige i bil tillsammans med honom, hans tidigare fru och deras två barn. Han hjälpte henne att skaffa jobb som stripteasedansös. Man delade ut små lappar efter dansen där det stod Roberto samt ett telefon nummer Ring så kommer vi i syfte att få nya uppdrag. Mannen uppgav att han på liknande sätt kommit i kontakt med totalt fyra ungerska kvinnor och att han sedermera förmedlade sexkontakter till alla flickorna under tre fyra månader vid 10-15 tillfällen. Han förmedlade kunder, hjälpte till med översättningar, försåg kvinnorna med mobiltelefoner mm. Flickorna spred hans mobiltelefonnummer. Han var medveten om att en av kvinnorna var under 18 år och åt henne förmedlade han sexkontakter vid tre tillfällen. Mannen hävdade att han bara fick pengar från kvinnornas dans, inte från deras prostitution samt att hans andel var 20-50%. Fyra köpare av sexuella tjänster hördes under förhandlingarna. De uppgav att de kommit i kontakt med kvinnorna direkt på t ex ett kafé och där fått en lapp med namn och telefonnummer till dem. Andra män uppgav att de fått liknande lappar av bekanta och bekantas bekanta om de var intresserade att köpa sexuella tjänster. Dessa män fälldes samtliga för brott mot lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster. Tingsrättens bedömning Mannen medgav att han förmedlat sexköpare till kvinnorna, skjutsat kunder till dem samt hjälpt till med tolkning och kontakter mellan flickorna och kunder. Han uppgav att han skaffat två lägenheter till kvinnorna och har enligt egen uppgift således främjat deras verksamhet. Han förnekade att han tagit emot pengar för att ha hjälpt dem i deras prostitutionsverksamhet men detta fäste tingsrätten ingen tilltro till. Det ansågs utrett att den tidigare frun stått för kontraktet beträffande en lägenhet där flera unga kvinnor bott. En av kvinnorna vittnade om att hon betalat hyran till f.d. frun en gång per månad och att hon lärt henne uttryck på svenska av betydelse för hennes prostitutionsverksamhet. Annan särskild bevisning gjorde klart att det inte rådde några tvivel om att f.d. frun var införstådd med att de unga kvinnorna var prostituerade. Tingsrätten fann att sammantaget så tydde allt på att kvinnan inte bara kände till f.d. makens verksamhet utan även deltog aktivt i den. Tingsrätten ansåg att kvinnorna utnyttjats hänsynslöst med tanke på omfattningen av verksamheten och att de var av utländskt ursprung och därför särskilt utsatta. Kvinnorna var beroende av mannen och därutöver var en kvinna under 18 år vilket mannen känt till. Ordföranden var skiljaktig från domen och ansåg det inte vara utrett hur stor ekonomisk vinning paret gjort på koppleriverksamheten. Han ansåg inte heller att paret visat hänsynslöshet mot kvinnorna och att de frivilligt kommit till Sverige och prostituerat sig här. En kvinna var visserligen underårig men var ändå inte att betrakta som ett barn. Ordföranden ansåg att mannen skulle dömas till 1 års fängelse för normalgraden av koppleri och f.d. frun till 8 månaders fängelse för samma brott. 11

Hovrättens bedömning I augusti 2000 dömdes mannen till 1 års fängelse för koppleri och f.d. frun till 8 månaders fängelse för samma brott. Hovrätten iakttog försiktighet då det gällde värderingen och tolkningen av kvinnornas utsagor då utsagorna hade upptagits utom domstolens huvudförhandling och översättningen hade i vissa delar ifrågasatts. Mannen hade gjort vissa medgivanden, men flera omständigheter talade för att han per telefon förmedlat kunder till flickorna i mycket större omfattning än han medgett. Bland annat hade man i hans bostad funnit ett stort antal lappar med mannens namn och telefonnummer vilket han förklarat sig behöva i en loppmarknadsverksamhet. Hovrätten ansåg detta osannolikt och utgick ifrån att lapparna skulle delas ut till män som skulle kunna tänka sig att träffa prostituerade. Några sexköpare hade vittnat om att mannen delat ut just sådana lappar till dem i samband med att han informerade dem om att han hade flickor. Det framstod som uppenbart för hovrätten att mannen erhållit någon form av ersättning för sin hjälp till kvinnorna. Av utredningen framgår det inte hur stor del han fått av kvinnornas prostitution men att varje del måste anses vara otillbörlig. Härmed ansågs det vara styrkt att mannen såväl främjat som på ett otillbörligt sätt utnyttjats kvinnornas prostitution. Annan särskild bevisning pekade på att f.d. frun hade en aktiv roll i sammanhanget. Hon har en nära relation till sin f.d. man som med styrka talade för att hon visste vad han sysslade med. Hovrätten ansåg det med anledning av omständigheterna vara styrkt att f.d. frun kände till att kvinnorna var prostituerade och att hon främjat deras prostitution som tidigare angetts. Utredningen gav vid handen att kvinnorna kommit till Sverige på eget initiativ och bedrivit prostitutionsverksamhet i egen regi. Inget tvång hade utövats mot dem och de var fria att resa till Ungern när de ville. Kvinnornas utländska bakgrund gjorde i sig inte anledning att bedöma brotten som grova. En samlad värdering av koppleriverksamhetens omfattning och på det sätt som den bedrivits gjorde att brotten ansågs allvarliga men inte grova. Paret dömdes för att under en period av fyra månader gjort sig skyldiga till koppleri mot tre ungerska kvinnor. Någon säker utredning om med vilken intensitet prostitutionsverksamheten bedrivits förelåg inte. 4.3.2 Dom i Malmö Tingsrätt ej överklagad I maj 2000 dömdes en man till fängelse i 1 år för koppleri mot tre ungerska kvinnor. Åtalet omfattade även två mycket unga kvinnor från Slovakien men denna del av åtalet ogillades då deras trovärdighet allmänt sett ansågs vara låg. Kvinnorna, som var systrar, ändrade sina uppgifter under utredningens gång utan att ge någon övertygande förklaring till varför. Mannen erkände att han på visst sätt främjat de ungerska kvinnornas prostitution genom att ordna deras resor till Sverige samt bostad här. Han kom i kontakt med kvinnorna då han var i Ungern. En bad honom om att få komma till Sverige för att träffa en man här och en av kvinnorna ville försörja sig genom prostitution i Sverige. En bekant till mannen körde kvinnorna till Malmö i sin bil och sedan ordnade mannen bostad åt dem. Prostitutionen gick till så att mannen körde kvinnorna till någon krog där de själva kontaktade kunder och han satt kvar i bilen. Han tolkade mellan kvinnorna och deras kunder och körde dem till avtalade platser. Han vet inte hur mycket kvinnorna tjänade men själv fick han ibland 2-300 kronor. Han bekostade även deras resa till Sverige. I polisförhör och vid bevisupptagning i Ungern har kvinnorna detaljerat berättat att de låtit prostituera sig i mannens regi. De hade lärt känna mannen i Ungern och han hade ombesörjt deras resa till Malmö. 12

En kvinna var redan prostituerad i Ungern och en ville egentligen ha annat arbete men prostituerade sig frivilligt. På plats hade han sedan förmedlat kontakter mellan dem och köpare av sexuella tjänster. Han hade även skjutsat dem till köparna och tagit del av deras förtjänster. En av kvinnorna tog tillbaka sina uppgifter vid bevisupptagningen utan att kunna ge någon förklaring till det. På grund därav och då hennes tidigare uppgifter i polisförhör stämde överens med de övriga kvinnornas berättelser så fick polisförhöret ligga till grund för bedömningen av ansvarsfrågan. Tingsrätten ansåg att brottsligheten varit av viss omfattning och pågått under en inte helt kort tid. Det var oklart hur stor mannens otillbörliga vinning varit och mot den bakgrunden ansåg tingsrätten det inte vara styrkt att mannen främjat prostitution i stor omfattning. Då det var fråga om prostitution med utländska kvinnor måste mannen ha haft en dominerade ställning med tanke på språkproblem som kunde uppstå. Trots detta ansågs det inte vara styrkt att han på något konkret sätt hänsynslöst utnyttjat kvinnorna så att brottsligheten var att bedöma som grov. I detta ärende förekom även uppgifter om att ett par systrar från Slovakien skulle ha utnyttjats av mannen i prostitution. I oktober 1998 anmäldes en 14-årig slovakisk flicka som försvunnen av sin mor i Slovakien. Modern uppgav att hon trodde att båda hennes döttrar hölls kvar i Sverige mot deras vilja och att döttrarna tvingats att prostituera sig. Vid polisförhör i Slovakien berättade systrarna att mannen tvingat dem till prostitution i Sverige men tog sedan tillbaka sina uppgifter vid bevisupptagning i slovakisk domstol. Två månader efter bevisupptagningen erhöll åklagarmyndigheten i Malmö en rapport upprättad av lokal polis i Slovakien där det framgick att systrarna hotats i samband med bevisupptagningen och nu var villiga att höras på nytt. När kvinnorna slutligen hördes per telefon vid huvudförhandlingen lämnade de helt olika uppgifter om bland annat hur prostitutionen gick till, om när och hur denna skulle ha tagit sin början. Den ena av systrarnas uppgifter var även i vissa delar både vaga och motsägelsefulla. Tingsrätten bedömde systrarnas vittnesmål som mindre trovärdigt och bortsåg från deras uppgifter varvid mannen friades helt vad avsåg koppleriet mot dem. Domen överklagades inte. 4.3.3 Dom. Lägenhetsbordellen vid polishuset i Göteborg Deldom i Göteborgs Tingsrätt 2000-04-10 I april 2000 dömdes en man till fängelse i 2 år och 6 månader av Göteborgs tingsrätt för grovt koppleri mot sex kvinnor från Estland. Han förpliktades att såsom förverkad vinning av brott utge 100 000 kronor. Han förnekade allt som åklagaren lade honom till last. Åtalet omfattade grovt koppleri mot åtta kvinnor från Estland och två kvinnor från Brasilien. Åtalet gällde ytterligare en man, men denne dömdes vid ett senare tillfälle. Bevisupptagning utom huvudförhandling ägde rum i Sverige med två kvinnor i december 1999 och dessa förhör spelades upp vid huvudförhandlingen. I februari 2000 hölls förhör med sex estniska kvinnor i Tallinn. Samtliga förhör, utom ett som spelades in på kassettband, spelades in på video. Vid förhören närvarade bl. a. svensk polis, åklagaren och två försvarsadvokater. Inspelningarna från förhören spelades upp vid huvudförhandlingen. Männen ordnade kunder till kvinnorna och tog emot betalningen. Kunderna var till övervägande del utländska män på genomresa i Göteborg. Kvinnorna hade inte rätt att neka någon kund. De hade stor rörelsefrihet och hade egen nyckel till lägenheten och endast vid något enstaka tillfälle förekom det hot eller våld mot dem. Kvinnorna hade i genomsnitt tre till fyra kunder per dygn och fick 200-300 kronor per kundbesök. Om besöket varade fem timmar eller mer fick de 800 kronor. 13

Den förste gärningsmannen berättade att han varit i Estland vid flera tillfällen och där kommit i kontakt med unga kvinnor. Anledningen till detta var att han skulle starta en agency för utländska kvinnor som ville komma till Sverige och gifta sig med svenska män. Den andre gärningsmannen berättade en liknande historia. Tre av de estniska kvinnorna uppgav att de hade kontaktats av antingen den förste gärningsmannen eller en estnisk bordellmamma. Kontakten skedde på café eller på diskotek i Tallinn. Kvinnorna tog båten till Stockholm där de plockades upp av gärningsmännen eller deras bekanta. Man åkte sedan bil till Göteborg. En av kvinnorna berättade att de inte kunde neka någon kund om de ville. Hon fick inte resa hem när hon ville då hon inte hade tjänat ihop tillräckligt med pengar. Hon kände en viss rädsla för de båda männen. De hotade henne några gånger genom att säga att de skulle hämnas på henne om hon ställde till problem för dem. Det skulle då inte spela någon roll var hon befann sig. En av männen slog henne också i ansiktet två gånger vid samma tillfälle. Tingsrättens bedömning: Trots att det inte gått att ställa kontrollerande frågor till kvinnorna under huvudförhandlingen så kunde deras utsagor, med anledning av det sätt de presenterades på, tillmätas relativt högt bevisvärde. Vittnesuppgifter och iakttagelser av grannar och polis gjorde att det inte rådde någon tvekan om att det förekommit prostitution i lägenheten. Det framstod som uppenbart att den förste gärningsmannen deltagit som organisatör av prostitutionsverksamheten och agerat som kopplare. Han ansågs ha främjat kvinnornas prostitution och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat, att de haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och därmed gjort sig skyldig till koppleri. Utredning visade att kvinnorna av egen fri vilja deltagit i prostitutionsverksamheten. Mot detta skall ställas att man utnyttjat att kvinnorna haft låga inkomster i hemlandet samt befunnit sig i en utsatt position. Verksamheten krävde planering, var tämligen omfattande och väl organiserad. När det gällde omfattningen ansågs det i vart fall vara visat att man engagerat sex kvinnor för prostitution inom den aktuella tidperioden. Totalt räknade man med att kvinnorna haft ca 225 kundbesök och att de uppburit 300 kronor per gång. Härmed ansåg tingsrätten att det kunde hållas för visst att mannens vinning av verksamheten uppgått till i vart fall 100 000 kronor. Tingsrätten ansåg att prostitutionsverksamhetens omfattning varit så stor att mannen skulle dömas för grov koppleri. Deldom i Göteborgs tingsrätt 2000-05-04 Tingsrätten dömde den andre gärningsmannen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning då han ansågs ha gjort sig skyldig till grovt koppleri. Han dömdes också till utvisning med förbud att återvända till Sverige. Därtill skulle han solidariskt med den förste gärningsmannen såsom förverkad vinning utge 100 000 kronor. I bedömningen av frågan om utvisning ansåg tingsrätten att grovt koppleri utan tvekan var ett sådant brott som kan utgöra grund för utvisning. Mannen hade haft permanent uppehållstillstånd i 10 år men saknade familj i Sverige. Med hänsyn till brottslighetens karaktär och den kränkning som brottet medförde både för enskilda och allmänna intressen gjorde att tingsrätten ansåg att det förelåg synnerliga skäl för utvisning. I ett yttrande från dåvarande invandrarverket framkom att en utvisning kunde bli svår att verkställa då mannen var statslös men den omständigheten hindrade inte att besluta om utvisning. Båda domarna överklagades till Hovrätten. 14

Hovrättens bedömning. I juni 2000 fastställde hovrätten domarna mot de två männen förutom att utvisningenav den andre gärningsmannen upphävdes. Mannen hade permanentuppehållstillstånd sedan 10 år tillbaka och det skulle då krävas synnerliga skäl förutvisning ur riket. Det talade till hans fördel att han begått brottet under allvarligpsykisk störning. Till detta vägde man in hans oklara medborgarskap samt bristandeanknytning till annat land. 4.3.4 Nedlagd förundersökning i Stockholm, Lägenhetsbordellen i Fittja I april 2000 kom ett anonymt detaljerat tips in till Söderortspolisen om att det bedrevssexhandel i en lägenhet på Värdhusvägen i Fittja. I tipset förekom ett telefonnummerman kunde ringa om man ville köpa sexuella tjänster samt att en misstänkt hallickfärdades i en estniskregistrerad bil. Då polisen besökte adressen noterade man attden förmodade aktuella bilen stod utanför porten. Genom en tidigareminnesanteckning hade man klart för sig vilken lägenhet som kunde vara denaktuella. Med dessa uppgifter beslutade man om husrannsakan i lägenheten. Man ringde på dörren och en mansperson öppnade. I lägenheten befann sig också en estnisk kvinna iförd endast ett tunt nattlinne. Sovrummet var av utprägladbordellkaraktär; bredvid sängen stod en toarulle, tre tuber med glidmedel samt etttjugotal kondomer. Man fann även handskrivna prislistor och bokningslistor mednamn och telefonnummer till flera manspersoner. I vardagsrummet fann man tvåväskor som tillhörde kvinnan. Där fann man ytterligare kondomer, glidmedel, pengaroch bokningslistor. Sextillbehör, listor och pengar togs i beslag. Så gjordes även medkvinnans mobiltelefon som hade samma nummer som fanns i tipset till polisen. Närpolisen ringde på dörren berättade kvinnan att hon kastat ut sitt pass genom fönstret.man fann det nedanför balkongen. Kvinnan omhändertogs med stöd av utlänningslagen då det fanns anledning att avvisa henne då hon försörjde sig i Sverige på ett oärligt sätt. Mannen som öppnat för polisen talade både dålig svenska och engelska och uppvisade ett asylkort utställt av Statens invandrarverk. Han greps och fördes till polisstationen i Flemingsberg. Anmälan om grovt koppleri upprättades och förundersökning inleddes. Kvinnan uppgav i förhör att hon kommit till Sverige som turist i september 1999 och att hon avsett att hälsa på sin pojkvän men förhållandet tog slut i början av år 2000. Mannen i lägenheten var hennes nya pojkvän men de bodde inte ihop. Han hade inget med hennes prostitution att göra och han hade inte hjälpt henne i kontakten med kunderna. Kvinnan hävdade att hon själv hade själv hyrt lägenheten i andra hand och sålde sexuella tjänster för att ha råd med mat och hyra. Dessa kontakter knöt hon själv på barer och liknande ställen och erbjöd sexuella tjänster mot betalning. Hon har haft en till två kunder per vecka och de har betalat ca 700 kronor per gång. Kunderna träffade hon oftast i Stockholms City och de åkte sedan tillsammans i taxi till lägenheten där de sexuella tjänsterna utfördes. Mannen förnekade brott och vägrade uttala sig utan advokat. Han befann sig i lägenheten för han skulle hjälpa kvinnan med att reparera en sak. I maj 2000 lades förundersökningen ner rörande grovt koppleri då brott inte kunde styrkas. 4.3.5 Nedlagd förundersökning i Skåne, 16-årig flicka från Litauen död På kvällen den 7 januari 2000 anträffades en okänd flicka på körbanan på motorvägen mellan Malmö och Lund. Ett vittne som befunnit sig i närheten av flickan hade sett hur hon plötsligt klättrade upp på ett räcke och därefter hoppade ca 6 meter ner på motorvägen. Trots intensivt arbete av polisen så tog det sex dagar innan en kvinna kunde hjälpa till med ledtrådar för att identifiera flickan. Kvinnan berät- 15

tade vad hon trodde att flickan hette, att hon var 19 år och att hon kom från Litauen. Flickan skulle ha tagits till Sverige av en rysk man två månader tidigare i syfte att tjäna pengar på henne genom prostitution. För kvinnan hade flickan berättat att hon var skyldig mannen 20 000:- för att han tagit henne till Sverige och att han omhändertagit hennes pass. Tre brev som flickan bar på sig översattes genom polisens försorg. I brevet skrev flickan att hon rymt från den ryske mannen och att hon inte längre arbetade som prostituerad. Det hade blivit bråk då hon hade för få kunder och drog således in för lite pengar. Hon skrev också att hon träffat en pojkvän och att hon var trött på att kalla sig K fast hennes riktiga namn var D. Ett av breven gick till en kvinna vars pass flickan lånat. Där skrev flickan att det kan gå illa om det kommer fram att hon lånat kvinnans pass. Den 11 februari 2000 fick polisen flickans identitet bekräftat med hjälp av Interpol. Fotografier av henne samt övriga kännetecken låg till grund för identifieringen. Det visade sig att flickan var 16 år, hette D samt kom från Litauen. Polisen i Skåne bad om hjälp via tv-programmet Efterlyst att få in mer information om D och vem som kunde ha varit hennes hallick. Informationsflödet var enormt och flera samstämmiga uppgifter pekade mot att en person, G, varit den som värvat kvinnan till prostitution och fungerat som hennes hallick. Några män ringde anonymt till polisen och berättade att de haft samlag med flickan och att de visste vem hennes hallick var. Det kan förmodas att de inte ville lämna uppgifter om sig då det är förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Förundersökningen om dödsfallet och det eventuella koppleriet av den 16-åriga flickan lades ner av åklagaren under år 2000 med motivationen att gärningsmannen sannolikt lämnat landet och troligen inte skulle återvända. Eftersom mannen inte häktats i Sverige kan han inte efterlysas internationellt. Även detta ärende tilldrog sig intresse från TV-programmet Striptease som intervjuade en man som uppgav sig ha hjälpt G att söka efter D efter det att hon rymt. 4.3.6 Inledd förundersökning i Stockholm Nacka I december månad 2000 inleddes en förundersökning mot en man som i nuläget är efterlyst då man misstänker att han gjort sig skyldig till grovt koppleri, olaga hot och misshandel mot två kvinnor från Estland. Kvinnorna anlände till Stockholm i mitten av november 2000 och hallicken mötte upp och förde dem till en lägenhet i Nacka. Mannen hade deras kunder med namn och telefonnummer inprogrammerade på sin mobiltelefon. Kvinnorna uppgav att hallicken uppträdde mycket hotfullt när de ville dra sig ur verksamheten. Han hotade med att bränna, skära och strypa dem om de försökte lura honom. De lyckades övermanna mannen och fly från lägenheten. I ett rum som mannen disponerade i en annan lägenhet återfanns deras passhandlingar samt pengar som togs i beslag. Kvinnorna, som var 25 respektive 26 år, omhändertogs med stöd av utlänningslagen och innan de avvisades gjordes en bevisupptagning i domstol. Hallicken är tidigare dömd till en månads fängelse i Danmark för människosmuggling. 16

4.3.7 Dom i Svea Hovrätt. Hotell Gyllene Ratten Stockholm Denna förundersökning har beskrivits i Rikskriminalpolisens två tidigare lägesrapporter, men har avgjorts i domstol först under år 2000. Ärendet är det mest omfattande av koppleriärenden med koppling till handel med kvinnor som svensk polis handlagt. För en mer detaljerad beskrivning av ärendet och utredningen hänvisas till Rikskriminalpolisens rapporter 1999:16 samt 2000:1. Efter en längre tids spaning grep polisen två män och en kvinna i oktober 1999 misstänkta för grovt koppleri. En fjärde misstänkt lyckades undkomma polisen, men häktades i sin utevaro och efterlystes internationellt. Något senare under utredningen delgavs ytterligare två män misstanke om medhjälp till grovt koppleri. En av dessa män avtjänade vid tillfället redan straff för tidigare fall av grovt koppleri. I februari år 2000 anträffades och greps den internationellt efterlyste misstänkte. Utredningen visade att de huvudmisstänkta transporterat kvinnor från Tjeckien och Slovakien till Sverige där kvinnorna sattes i prostitution. Det framkom vidare att de huvudmisstänkta, med hjälp av en medgärningsman, drev prostitutionsverksamhet även i Köpenhamn samt att ha transporterat kvinnor till Belgien. Förundersökningen blev mycket omfattande och innebar bland annat en analys av stora mängder mobiltelefonsamtal som ringts från hela Europa till och från de huvudmisstänkta. Analysen genomfördes med hjälp av analysenheten vid den Europeiska polisbyrån, EUROPOL. Under utredningen gjordes också flera resor till Tjeckien, Slovakien och till andra europeiska länder för att höra vittnen och målsäganden. I juli år 2000 väcktes åtal mot en kvinna och fem män, två av männen åtalades endast för medhjälp till grovt koppleri i en del av utredningen. Kvinnan, M åtalades för 9 fall av grovt koppleri, omfattande ca 20 kvinnor. Den ene av männen, S, för övrigt den åtalade kvinnans bror, åtalades för fem fall av grovt koppleri omfattande ca 10 kvinnor samt olaga hot och grov våldtäkt. Den andra huvudåtalade mannen, Z, för övrigt den åtalade kvinnans före detta make, åtalades för 9 fall av grovt koppleri omfattande ca 20 kvinnor samt olaga frihetsberövande och grov våldtäkt. Den tredje huvudåtalade mannan, H, åtalades för tre fall av grovt koppleri omfattande fyra kvinnor. Vissa av brotten begicks i Oslo och Köpenhamn. I slutet av juli år 2000 dömde Stockholms tingsrätt Z till fängelse i fem år för 8 fall av grovt koppleri och koppleri. Åtalen för grov våldtäkt samt olaga hot ogillades. S dömdes till fängelse i sex år för olaga hot, våldtäkt, sexuellt utnyttjande samt två fall av grovt koppleri omfattande fem kvinnor. Tre åtal rörande grovt koppleri ogillades. M dömdes till fängelse i två år för tre fall av grovt koppleri omfattande fem kvinnor, åtal för sex fall av grovt koppleri ogillades av rätten. H dömdes till fängelse i två år i enlighet med åklagarens stämningsansökan, alltså för tre fall av koppleri och grovt koppleri omfattande fyra kvinnor. Åtalen mot två män för medhjälp till grovt koppleri ogillades i sin helhet. I Svea Hovrätt prövades domarna mot Z, S och M. Hovrätten ändrade inte tingsrättens påföljdsbestämning, men såg något strängare på koppleribrotten, som genomgående bedömdes som grova då de ingått som led i en omfattande koppleriverksamhet. 4.3.8 Länskontaktmöte Rikskriminalen har utnämnda kontaktpersoner vid varje länspolismyndighet. Dessa rapporterar till Rikskriminalen om förekomsten av bland annat handel med kvinnor i sina distrikt men är även experter på barnpornografi. 17