UTBYTESRAPPORT Universität Wien BWZ Vårterminen 2006
Redan då jag inledde mina studier vid Hanken visste jag att jag i något skede av studietiden ville åka på utbyte till ett tyskspråkigt land. Så när det blev aktuellt att skicka in ansökan om utbytesstudier tvekade jag inte att sätta tre österrikiska universitet på min önskelista. Snart stod det klart att jag fått en studieplats vid Universität Wien (das Betriebswirtschaftliche Zentrum) för våren 2006 och i medlet av februari bar det av till Wien. Nu skall jag försöka beskriva min tid i Wien, med all problematik men också allt det goda det innebar, för att underlätta livet för framtida Wien-resenärer. Förhoppningsvis kan studerande som skall att åka till Wien ha någon nytta av denna rapport. Vad bör man tänka på innan man åker? Innan man åker iväg på utbyte skall man förstås sköta ärenden som stipendieansökningar (i god tid!) och försäkringar. Man ombeds också preliminärt välja kurser vid universitetet, eller åtminstone bekanta sig med dem, men det kan i praktiken vara ganska svårt eftersom det på BWZ är svårt att hitta någon egentlig kursförteckning med beskrivning av kurserna. Jag hade i alla fall inte någon aning om vad jag skulle välja för kurser innan jag åkte men det klarnade nog sedan på plats. Man skall också anmäla sig vid universitetet via internet men den processen beskrivs närmare i ett brev man får hem. I januari 2006 trädde en ny lag i kraft i Österrike enligt vilken alla utlänningar (från EUländer) som vistas i landet längre än 3 månader måste göra en speciell registrering. För dennan registrering behövs vissa dokument, bl.a. ett bevis på att man har råd att leva i landet samt att man har sin försäkring i skick. Då är det bra att ha en kopia på sitt försäkringskort (eller motsvarnande dokument som säger att man är försäkrad) med sig. Som bevis på att man har den finansiella biten i skick fungerar Kela-lappen (som säger att man kontinuerligt får studiestöd under sin utbytesvistelse) eller intyget att man fått Erasmus-stipendium bra. Ifall man tänkt bo i ett Studentenwohnheim skall man också ordna det innan man åker. Man ombeds i brev som skickas hem registrera sig hos ÖAD (organisationen som ordnar boende för utbytesstuderanden) och välja var man önskar bo. Jag hade turen att jag fått lite närmare information om de olika studenthemmen av studeranden som redan var i Wien och visste alltså exakt var jag ville bo. Jag berättar senare kort om de olika alternativen. Hur som helst är
det bra att ordna boende i god tid innan avresan. Man skall också betala en s.k. garantiavgift (450 ) till ÖAD som man nog får tillbaka (delvis) innan man åker hem. Wien Wien är en stad med lite under 2 miljoner invånare. Fast det är en relativt stor stad råder där ändå en ganska personlig stämning och det händer ganska ofta att man stöter på någon bekant på stan (trots att man inte känner så värst många). Wien är uppbyggt i olika distrikt, Bezirk, så att 1. Bezirk är centrum, Innerstadt, och sedan ju högre numret är desto längre från centrum ligger området. Fast helt så enkelt är det nog inte, t.ex. åttonde och nionde distriktet ligger betydligt närmare centrum än andra. Wien är en kulturell stad med många kända sevärdheter och ungefär från mars framåt vimlar det med turister i staden. Wienarna själva anses generellt vara rätt så arroganta och det kan jag nog hålla med om. Trots det är det allmänna intrycket många får av Wien mycket positivt. De första dagarna i Wien Jag anlände till Wien sent en söndag kväll, dagen innan vår första träff med de andra Erasmus-studenterna på universitetet. Man hade rekommenderats att anlända senast då, men ändå var bara en bråkdel av oss alla närvarande vid träffen. Personligen tyckte jag det var ganska passande tid att anlända ungefär två veckor innan terminen började, som jag gjorde. Men även senare skulle ha fungerat. Anmärkningsvärt är här att om man vet att man anländer på veckoslutet, blir man tvungen att bo på hotell eller hostel tills måndag då ÖAD-byrån öppnar (man får nyckeln till sitt Studentenwohnheim där). Jag hade lyckligtvis fått min nyckeln redan i Finland av en annan utbytesstudent så jag kunde direkt flytta in i mitt rum. De flesta Erasmus-studenterna hade innan de kom till Wien fått en s.k. buddy, en österrikisk studeranade som skulle ta hand om en den första tiden. Många av mina Erasmus-kamrater hade redan på flygfältet blivit mötta av sina buddys som visade dem till deras studenthem och hur man kom till universitetet. Jag hade oturen att inte ha någon buddy och blev tvungen att ensam, mitt i kalla natten, leta mig fram med taxi tills jag hittade mitt hem, Tigergasse. Och även nästa dag åka taxi till universitetet, då jag inte hade en aning om hur jag skulle komma
dit med kollektiva medel. Jag tyckte detta skulle ha kunna arrangeras bättre från universitetets sida, så skulle man komma lite billigare undan och inte känna sig helt så vilsen sin första dag. Jag saknade även i övrigt någon slags tutorverksamhet. Med undantag från den första träffen i universitetet (då de internationella koordinatorerna kort presenterade universitetet och visade oss runt) ordnades just inget program för oss utbytesstudenter. Man måste vara mycket aktiv själv för att få kontakt med människor och komma till rätta i sin nya stad. Ärenden som är skall fixas då man anlänt Trots att Österrike är ett modernt EU-land är byrokratin i landet skrattretande. Det är bra att reservera minst några dagar för papperskrig. Först och främst skall man anmäla sig vid huvuduniversitetets internationella byrå (ligger vid Schottenring). Sedan skall man registrera sig vid en s.k. Meldeamt (finns i varje Bezirk) med hjälp av den ökända Meldezetteln (en blankett som skall fyllas i och, observera, skrivas under på ÖAD-byrån). Detta skall ske senast tre dagar efter att man anlänt till Wien. På Meldeamt skall man inte ha bråttom, köerna är ofta långa och tjänstemännen lättretliga. Man ombeds också registrera sig vid ett annat ställe (den nya lagen som jag nämnde i början) och skall då ha med alla nödvändiga dokument. Även här skall man reservera tillräckligt tid, för det första ligger stället en god bit från centrum och för det andra kan köerna vara rätt långa. Dessutom kostar kalaset 15. Det här skall ske inom tre månader efter ens ankomst i Wien så det är inte så skyndsamt, men om man glömmer bort det hamnar man betala 200. Det lönar sig att skaffa en terminbiljett för kollektivtrafiken så fort terminen börjar (kostar ungefär 120 ). I Wien är det kollektiva nätverket mycket pålitligt och välfungerande. Via Erasmus Student Network (en organisation som ordnar program för utbytesstuderanden) kan man skaffa ett prepaid-telefonkort. Om det finns andra bättre alternativ än det man får via dem vet jag inte, men jag tyckte det fungerade bra. Om man tänkt stanna längre än en termin kan det vara klokt att öppna ett österrikiskt bankkonto, men personligen gjorde jag inte det och klarade mig helt bra. Vissa hävdade att det är lättare att betala hyran då men själv betalade jag den via internet-bank varje månad och det var inga problem. För övrigt använder man mest kontanter i Wien. Man skall förbereda sig på att nästan dagligen måsta lyfta pengar (och det kommer bara 10 sedlar ur automaterna) men det finns automater i nästan varje gatuhörn.
Universität Wien das Betriebswirtschaftliche Zentrum (BWZ) BWZ, Wiens universitets ekonomifakultet, ligger i 21. Bezirk, en god bit utanför centrum. Man når universitetet genom att åka U-Bahn till U6:s ändhållplats Floridsdorf och sedan ta spårvagn (30 eller 31) tre hållplatser framåt. Hela nöjer tar ca 40 minuter. Universitetet ligger i ett industri-liknande område som inte är speciellt gemytligt. Universitetsbyggnaden är heller inte den angenämaste. Luften är rökig då studerandena röker inomhus och utrymmena inbjuder inte precis till socialt umgänge. Tyvärr var det så att man oftast försökte vistas möjligast lite i universitetet då man inte måste vara där och lämnade byggnaden så fort föreläsningen var slut. Föreläsningssalarna och klassrummen är dock i helt gott skick, och det finns både en matsal (Mensa) och ett kafé i byggnaden. Anmälningen till kurserna på BWZ är ett rätt komplicerat system. Systemet går ut på att man har ett visst antal poäng till sitt förfogande som man sedan skall tilldela de kurser man vill ha, så att man ger mera poäng åt kurser man prioriterar högre. Om man inte ryms med på en kurs utan hamnar på väntelistan, lönar det sig alltid som Erasmus-student att gå och tala med professorn och säga att man verkligen behöver just denna kurs. Ofta släpps man med. Kurser på BWZ Nivån på undervisningen var på en helt bra nivå. Av de fyra kurser jag tog på BWZ motsvarade två mera grundkurser, medan två var mera djupgående. De två sistnämnda gick på tyska och kändes därför mycket utmanande för mig. Strategie und Businessplan En kurs som, som namnet säger, handlade om strategi. Kursen gick alltså på tyska och bestod av mycket diskussion i såväl mindre grupper som i klass. Undervisningen höll hög nivå. Det var stundvis lite svårt att hänga med diskussionen men föreläsaren hade nog förståelse när man berättade att man var utbytesstudent. Organisations- und Betriebssoziologie En kurs i organisations- och företagssociologi (på tyska). Föreläsaren hade en tendens att inte riktigt följa någon röd linje så det var emellanåt ganska svårt att hänga med. Tenterna var i
multiple choise- format och rätt så svåra men även här hade föreläsaren ofta förståelse för Erasmus-studenter. Övriga kurser Jag tog kursen Deutsch für Ausländer II som gick på huvuduniversitetet. Nivån på deltagarnas tidigare tyskakunskap var mycket varierande och undervisningen inte alltid så motiverande. Sedan gick jag en kurs på Wirtschaftsuniversität (WU) som Hanken också har samarbetsavtal med. Kursen hette Strategic management och bestod av såväl föreläsningar som seminarie-veckoslut i en stuga en bit utanför Wien. En mycket populär kurs med en trevlig föreläsare. Generellt kan sägas om kurserna på BWZ att de har närvaroplikt, dock finns det många undantag. Vissa kurser är s.k. block-kurser, d.v.s. de går intensivt i ett par dagar, precis som de flesta kurserna på WU. Boende Tigergasse Jag bodde i studenthemmet Tigergasse som ligger 8. Bezirk. Jag hade ett eget rum men delade kök och badrum med en annan flicka. I huset finns även lägenheter för fyra personer. Huset är relativt nytt och helt fräscht. Läget är perfekt, 20 minuters gåväg från centrum. Dessutom går många spårvagnslinjer nära Tigergasse och det tar under fem minuter att gå till U6:s hållplats Josefstädterstrasse. Området, 8. Bezirk, är mycket lugnt och jag kände mig aldrig otrygg, ens när jag promenerade ensam hem från centrum mitt i natten. Hyran i Tigergasse var visst högre än i alla andra studenthem (350 ) men jag betalade gärna lite mera för att få bo så pass centralt. Dessutom är rummen på Tigergasse större vilket var bra speciellt då man hade gäster på besök. Till skillnad från många av de andra studenthemmen var Tigergasse ganska tyst och lugnt, på gott och ont. De ordnades sällan allmänna fester, men de var egentligen ganska skönt. Bara fem minuter bort låg Studentenheim Pfeilgasse, där festerna var desto vildare.
Övriga Studentenheim De nyaste av alla ÖAD:s studenthem är Molkereistrasse. Det ligger i 2. Bezirk, alltså en bit utanför centrum, men lägenheterna är mycket fräscha och ljusa. Andra ställen jag såg var Haus Panorama, ett enormt hus där det ofta var fest. Rummen är små och man delar badrum med en annan person, medan man har gemensamt kök med hela våningen. Haus Döbling är ett fängelse-liknande hus med små mörka rum och smutsiga badrum och kök som används av hela korridoren. Läget är ändå bra, bara fem minuters gåväg från WU. Det är förstås också betydligt billigare än t.ex. Tigergasse. Fritid Resande Erasmus Student Network är en organisation som ordnar program för utbytesstuderande, bl.a. resor och dagsutflykter. Själv deltog jag inte i dessa eftersom det ofta bara rymdes med ett mycket litet antal intresserade av alla tusentals utbytesstudenter i Wien, utan reste på egen hand. Det lönar sig verkligen att resa när man är i Wien. Man befinner sig nästan exakt i Europas mittpunkt och städer som Bratislava, Prag och Budapest (endast några exempel) är bara några timmars tågresa bort. Men man behöver inte nödvändigtvis lämna landet för fina reseupplevelser. Själv gjorde jag tillsammans med några väninnor en veckolång bilresa genom Österrike. Det rekommenderas varmt. Det är dessutom inte speciellt dyrt att hyra en bil då man är flera och man når ställen man knappast annars skulle besöka. I Österrike skall man också utnyttja närheten till Alperna, såväl under vintermånaderna för skidning som under sommarmånaderna för vandring. Det lönar sig att genast i början av sin vistelse i Wien skaffa ett s.k. ÖBB Vorteilscard, ett kort som berättigar en upp till 50 % rabatt på tågresor inom landet men som även ger nedsatta priser på tågresor utomlands. Man kan skaffa det på större tågstationer (som Westbahnhof) och det kostar 20. Fast man inte planerat åka speciellt mycket tåg är det värt att skaffa kortet.
Fritid i Wien Wien anses inte helt i onödan vara en verklig kulturstad. Det finns många teatrar och operor och konserter ordnas hela tiden. Då jag var i Wien råkade det vara Mozarts 250 årsjubileum så konsertutbudet var extra stort. För de som är intresserade finns det verkligen mycket att välja mellan. Själv är jag inte speciellt kulturellt lagd men besökte ändå operan två gånger. Wiener Staatsoper är en häpnadsväckande byggnad och det var värt att gå på operan bara för att se byggnaden från insidan. Sedan råkade det inte vara speciellt dyrt. Ståplatser till operan kostar 2-3,5 beroende på var man står. De fås från en speciell kassa och man måste köa en god stund. Om man har riktigt god tur kan man få sittplatser för ca 7. Då skall man vara vid den riktiga kassan 20 minuter innan föreställningen börjar och hoppas att någon glömt att lösa ut sin biljett. Wien är även känd för sin kafékultur. Man fick lätt tiden (och pengarna) att gå genom att sitta på något mysigt kafé en eftermiddag. Och det var nog inte så hemskt dyrt... När våren kom vimlade det av trevliga uteserveringar. I centrum (runt Stephansplatz) finns mest lite dyrare turistfällor medan ställen som Museumquartier (MQ) i större utsträckning besöks av österrikare. Där kan man också sitta sent in på natten. Nattlivet koncentrerar sig annars mest till två ställen; kring Schwedenplatz och längs med Gürteln. Under tiden i Wien umgicks jag mest med andra utbytesstuderanden. Men allt skedde nog på eget initiativ. ESN ordnade som sagt lite program, i praktiken innebar det en fest varje måndag där säkert alla utbytesstudenter i hela Wien var. Något organiserat program för bara Erasmus-studenterna på BWZ existerade inte, vilket kanske skulle ha varit helt välkommet med tanke på samhörighetskänslan. Sport Om man sporta billigt under sin tid i Wien kan man anmäla sig till kurser vid USI ( ). De har ett enormt kursutbud, man kan göra nästan allt man kan tänka sig. Själv anmälde jag mig till två kurser, som gick en gång i veckan var, hela terminen och kostade ca 16-20 styck. Även om jag inte deltog så aktivt i någondera kursen kändes det inte som en så stor förlust då de varit så billiga. Man skall dock minnas att anmäla sig i god tid då kurserna snabbt blir fulla.
I Wien finns massor med parker så det är också ganska trevligt att gå på joggingtur. Om man föredrar att inte springa mitt i staden kan man åka till Donauinsel (en lång ö som ligger mitt i Donau) eller till Schönbrunn (det kända slottet som omges av en enorm park). Finansiering Jag tyckte prisnivån i Wien kändes ganska lika som i Finland. Men det kändes nog som om man använde mycket mera pengar då man, som tidigare redan sades, mest betalade med kontanter. I matbutiken tyckte jag också alltid att räkningarna blev lustigt stora, trots att många saker såsom alkohol var betydligt billigare än här. Till de månatliga kostnaderna kan man förutom hyran (350 ) räkna med ca 40 till telefonen (jag laddade ungefär varannan vecka 20 men man kan säkert komma mycket billigare undan). En relativt stor summa skall reserveras till mat, speciellt som man ganska ofta gick ut och äta då de små köken i studenthemmen inte alltid inbjöd till gourmet-kockande. Som utbytesstudent blev det ju också festat en del, vilket tyvärr inte är gratis. Men mest pengar skall man ändå reservera till resande, för det förgyller verkligen utbytestiden. Det lönar sig att resa så mycket man bara har möjlighet till och då är det ju synd om det faller på att man slösat upp sina besparingar innan man åkte iväg. Med Erasmus-stipendiet (1350 ) samt Kelas månatliga studiestöd och bostadstillägg klarar man sig säkert om man bor billigt och lever någorlunda sparsamt. Men om man vill ta ut allt av utbytesvistelsen och inte behöva tänka ekonomiskt hela tiden är det nog bra med lite egna besparingar eller andra inkomstkällor. Helhetsintrycket På det stora hela var våren i Wien en lyckad upplevelse. När jag nu blickar tillbaka på utbytestiden, är jag glad att jag åkte. Ju längre tid som gått sedan jag kom hem desto positivare har jag också blivit för Wien som stad. Saker jag då inte fäste någon större uppmärksamhet vid förstår jag nu att uppskatta. Jag har känslan att jag verkligen känner staden.
Även om jag talade en hel del engelska med de andra utbytesstudenterna under tiden i Wien tycker jag ändå att min tyska förbättrades, då man hela tiden hörde och utsattes för tyska. Detta trots att det samtidigt som jag var där väldigt många andra Hanken-studerande i Wien och man lätt föll för frestelsen att bara prata svenska. Studiemässigt var det intressant att få lite nya perspektiv. Det var också roligt att se att man kan studera på ett främmande språk och verkligen förstå (så gott som) allt. Det var berikande att se hur saker och ting går till på andra universitet, utanför Hankens trygga väggar. Man uppskattar så många saker mera här hemma nu, efter att ha sett hur det också kan gå till.