Laglottens vara eller inte vara?



Relevanta dokument
Rätt arv. Fördelning av kvarlätenskap IUSTUS FÖRLAG MARGARETA BRATTSTROM ANNA SINGER. Under medverkan av MAARIT JÄNTERÄ-JAREBORG

Arvsrättsliga regler i Sverige

Det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4

Din sista vilja kan ge andra möjlighet att uttrycka sin. Civil Rights Defenders om hur du skriver testamente

Mitt testamente till de äldre

Örebro universitet Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Examensarbete på avancerad nivå i rättsvetenskap, 30 hp.

Arvsrättsliga regler i Sverige

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

EXAMENSARBETE. Laglotten. Är den en onödig eller viktig företeelse inom vårt rättssystem? Hannah Hansson. Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

Ett dokument för livet. Vad händer om inget testamente finns? Ske din vilja. Hur skriver man ett testamente? Hur ändrar man ett testamente?

Det förstärkta laglottsskyddet Tillämpning av ÄB 7:4

Det förstärkta laglottsskyddet Hur verksam är regeln?

önskar att min kvarlåtenskap skall fördelas enligt följande då jag avlider: Egendom eller belopp ( b ) Ändamålsbestämmelse ( c )

Din sista vilja kan ge andra möjlighet att uttrycka sin. Civil Rights Defenders om hur du skriver testamente

Om arv och testamente, framtiden och djuren.

Laglottens vara eller icke-vara i den svenska arvsrätten. - en komparation med norsk och dansk rätt -

H ö g s t a d o m s t o l e n NJA 2005 s. 400 (NJA 2005:45)

Arv. kortfattad information om ärvdabalken

EXAMENSARBETE. Särkullbarns omedelbara arvsrätt. Rättvist mot efterlevande make och gemensamma bröstarvingar? Linéa Nilsson

Blomsterfondens testamentshjälp

Förhållandet mellan förskott på arv och laglott - en belysning av rättsläget och dess tillämpningsproblem Rebecka Ahlvik Doverhem

Det förstärkta laglottsskyddet Ärvdabalken 7:4

Arv Kortfattat om lagstiftningen

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Laglottsskyddet i moderna familjekonstellationer

Försäkringar som en ny form av testamente

Efterlevande makes arvsrätt

I slutet av 80-talet genomfördes stora förändringar av familjerättslagstiftningen.

För full poäng krävs i samtliga fall hänvisning till korrekt lagrum samt att ett resonemang kring dessa förs.

Den fria förfoganderätten

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Arvsrätt - en rättvis fördelning eller ett förlegat tankesätt

Foto: Sofia Denzler. Låt din sista vilja leva vidare Att testamentera till Erikshjälpen

Förhållandet mellan laglottsskydd och förmånstagarförordnande

Bröstarvingars rätt till arv

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

RP 117/1998 rd PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

Rebecca Strömberg och Kristofer Pelli. Laglotten. Ett nödvändigt skydd eller oproportionerligt tvång? The reserved share

FOTO: AMANDA LINDSTRÖM. Testamente En gåva för livet

Att ge vidare. Information om att skriva testamente

Tommy Jonsson kontorschef Umeå.

Får mor göra vad hon vill med fars arv?

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

hjälp oss nå öppna hjärtan i slutna länder TESTAMENTERA EN GÅVA

Testamentesguiden. En guide för dig om hur man kan skriva testamente.

Laglottsskyddet. Ett nödvändigt skydd eller ett föråldrat system?

The purpose of this thesis is to examine whether the inheritance protection of a child from a previous marriage or relationship is sufficient or not.

En handledning om att skriva testamente Med tanke på framtiden

Det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 - en konsekvensanalys Sandra Johansson

Svågerskapsarv. En analys av Ärvdabalken 3:8

Makars och bröstarvingars arvsrätt med särkullbarn i fokus En komparation med norsk rätt

ARV OCH TESTAMENTE. Om avsaknad av en adekvat fördelningsform och en successionsrätt i förändring

Ett testamente kan rädda liv

Arvlåtares och bröstarvinges rättsliga ställning

Ditt arv kan rädda liv i generationer.

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Harmonieringen mellan det förstärkta laglottsskyddet och livförsäkringar med förmånstagarförordnande

Kan egendom som erhållits i gåva med villkor att den ska vara mottagarens enskilda egendom göras till giftorättgods genom äktenskapsförord?

Efterarv vid makes förmånstagarförvärv

7 Arvingar och testamentstagare

Om att bevaka underåriga barns rätt i dödsbo

Det förstärkta laglottsskyddet

Tankar om testamenten

Efterlevande makes arvsrätt - en komparativ studie om efterlevande makes skydd inom arvsrätten

Äktenskapsrätt. Arvsfrågor. Arvs- och gåvoskatt. Skillnader i Svensk och Fransk arvsrätt. Vilka val kan man göra. EU förordningen

LIVETS STIG BÄR FRAMÅT Broschyr om testamenten

7 Arvingar och testamentstagare

Familjerätt och successionsrätt

Rätten till efterarv i makes förmånstagarförvärv

Bröstarvingars arvsrätt i relation till svensk IP-rätt om ordre public

Om att bevaka den enskildes rätt i dödsbo

1. Inledning och disposition

Utkast till lagrådsremiss

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Rätten att göra sina barn arvlösa

EXAMENSARBETE. Arv eller gåva. Generationsskifte skapar förändringsperspektiv. Maria Forssman Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

Svensk författningssamling

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet. Roland Sjölin. Arvsrätten i tiden. Examensarbete 30 högskolepoäng. Eva Ryrstedt.

FÖRORD. Ulf Holmberg Testamentsansvarig Världsnaturfonden WWF

Förord. oerhört stor betydelse i vårt långsiktiga arbete mot fattigdom för våra barn och barnbarn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen

Kan pappas avtal med sin nya fru påverka mitt arv?

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

TESTAMENTSHANDBOK. Testamente

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Slopad arvsskatt och gåvoskatt

INTRESSEBEVAKNINGSFULLMAKT TESTAMENTE. Karl-Wilhelm Lindgren vicehäradshövding, Ålandsbanken

Livförsäkringar och efterarv

12 Beräkning av arvsskattepliktiga

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

15 Efterbeskattning, återvinning och eftergift

Varför ska man skriva ett testamente?

Sandra Rosén, jurist, Kontorschef

Foto: Preda Visan. Testamente en gåva för livet

FAMILJERÄTTEN I ETT UTVECKLINGSPERSPEKTIV. LAGC02 Civilrättens sociala dimension (20 hp) VT 2017 Elsa Trolle Önnerfors

Stockholm den 5 mars 2010 R-2010/0178. Till Justitiedepartementet. Ju2009/9247/L2

Analys av 3 kap 8 ÄB - arvsrätt då efterlevande make saknar arvingar Matilda Banda

Det förstärkta laglottsskyddet Vid generationsskifte

Låt ditt livsverk fortsätta. En broschyr om att skriva

Testamentstolkning. Joel Samuelsson

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Transkript:

Sofia Gustavsson Malin Myrén Laglottens vara eller inte vara? Reserved share, to be or not to be? Rättsvetenskap C-uppsats Termin: VT -14 Handledare: Britta Forsberg Karlstad Business School Karlstad University SE-651 88 Karlstad Sweden Phone:+46 54 700 10 00 Fax: +46 54 700 14 97 E-mail: handels@kau.se www.hhk.kau.se

Sammanfattning Att tilldelas arv är en rättighet som under lång tid ansetts vara en självklarhet i vårt land och regleringen är starkt förankrad i det svenska rättssystemet. Rättigheten att tilldelas viss del av kvarlåtenskap regleras genom laglottsinstitutet. Bestämmelserna om laglotten återfinns i ärvdabalken (ÄB) och infördes i rättsordningen för mer än 150 år sedan. Laglottsinstitutet tillkom dels för att försäkra bröstarvinges rätt till arv och dels för att framkalla inbördes rättvisa mellan bröstarvingarna. På senare år har funktionen och syftet med laglotten utsatts för kritisk granskning. Flertalet kritiker anser att avsikten med laglotten numera är föråldrad då regleringen inte utvecklats i enighet med samhällets förändringar. För att rättsordningen skall kunna ändras krävs enligt kritikernas mening ett öppnare samhälle där lagstiftare och medborgare inte håller hårt på vanemässiga traditioner. Det råder stora skillnader mellan det samhälle som förelåg vid införandet av laglotten och nuvarande samhälle. Trots att samhället frångått ett jordbrukssamhälle till ett självförsörjande samhälle kvarstår laglotten i vårt rättsystem. Samma regler som användes vid införandet av laglottsinstitutet används än idag vid fördelning av den avlidnes kvarlåtenskap. På samma sätt som samhället genomgått förändringar har även familjebildningarna förändrats. Familjeförhållandena har allt mer övergått från traditionella kärnfamiljer till ombildade familjer som vanligen kan bestå av både särkullbarn, styvbarn och bonusbarn. Det kan ifrågasättas om laglottsinstitutet bör kvarleva i rättsordningen eller om bestämmelserna skall avskaffas. Det förekommer välgrundade argument och diskussioner som rör både dess för- och nackdelar. Frågan är om laglottens ursprungliga syfte anses rättfärdigat och om medborgarna och rättsordningen är i behov att ett bevarande av laglotten. Även om det ursprungliga syftet kan ifrågasättas kan det dock föreligga andra skäl som kan rättfärdiga bevarandet av laglotten. Flera av de fördelar som råder har ansetts nog så viktig och betydande för arvsrätten och rättsordningen. Det är en svår frågeställning huruvida laglotten bör kvarleva i rättsordningen eller inte. Att utvärdera och ifrågasätta gällande rätt medverkar inte endast till att skapa lösning på det aktuella problemet utan det skapar även förutsättningar för upprätthållandet av en modern och tidsenlig rättsordning. Hur viktiga bestämmelserna anses vara för rättssystemet eller inte kan dock inte avgöras utan en noggrann genomgång av de båda uppfattningarna. För att ta ställning till vilka argument som väger tyngst måste en noggrann genomgång av de motstående argumenten genomföras utifrån en objektiv och opartisk hållning. Först efter genomförd utredning kan frågan försöka besvaras huruvida bröstarvingars arvsrätt bör kvarleva eller om arvlåtare bör tilldelas full äganderätt över dess egendom. 2

Innehållsförteckning Förkortningslista... 5 1. Introduktion... 6 1.1 Inledning... 6 1.2 Syfte och problemformulering... 7 1.3 Metod och material... 7 1.3.1 Metod... 7 1.3.2 Material... 8 1.4 Avgränsningar... 8 1.5 Disposition... 9 2. Gällande rätt: Laglottsinstitutet... 10 2.1 Historisk bakgrund... 10 2.1.1 Laglottens införande... 11 2.2 Laglottens innebörd... 11 2.3 Särkullbarns förtur till arv... 12 2.4 Jämkning av laglott... 12 2.5 Det förstärkta laglottsskyddet... 13 2.6 Förskott på arv... 14 3. Laglottens utveckling... 16 3.1 Utredningar och Propositioner... 16 3.1.1 SOU 1925:43 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken II Förslag till lag om arv mm.... 16 3.1.2 Prop. 1928:17 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om arv m.m.... 18 3.1.3 1958 års Ärvdabalksändringar gällande adoptivbarn... 18 3.1.4 SOU 1981:85 Om äktenskapsbalk... 19 3.1.5 Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m.... 20 4. Laglottens vara eller inte vara?... 22 4.1 Inledning... 22 4.2 Laglottsinstitutets förespråkare... 22 4.2.1 Ofullständigt äganderättsskydd... 23 4.2.2 Samhörighet... 23 4.2.3 Särkullbarn... 24 4.2.4 Lagstiftningssamarbete... 25 4.2.5 Allmängiltigt norm... 25 4.3 Laglottsinstitutets kritiker... 26 4.3.1 Motioner... 26 4.3.1.1 Utökad testamentsrätt... 26 4.3.1.2 Särkullbarns omedelbara arvsrätt... 26 4.3.1.3 Människors frihet... 27 4.3.2 Föråldrad kvarleva... 28 4.3.3 Familjeförhållandet... 29 4.3.4 Arvlåtares fria vilja... 30 4.3.5 Arvlåtares legala ställning... 31 4.3.6 Lagstadgad äganderätt... 31 4.3.7 Nordiskt samarbete... 32 4.3.8 Inbördes rättvisa... 33 3

5. Analys... 34 5.1 Laglottens avskaffande eller kvarlevande?... 34 5.1.1 Ombildade familjer... 34 5.1.2 Nordiska rättslikheten... 35 5.1.3 Rättviseargument... 35 5.1.4 Egendomsrätten... 35 5.2 Förlegad rättsreglering?... 36 5.3 Är ett bevarande av laglotten berättigat?... 38 6. Avslutning... 40 6.1 De lege ferenda... 40 Källförteckning... 42 4

Förkortningslista DN Dagens Nyheter EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna EU Europeiska unionen f/ff. Följande sida/följande sidor HD Högsta domstolen Jura Det Juridiske Fakultet JT Juridisk tidskrift NJA Nytt juridiskt arkiv Prop. Proposition RF Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk juristtidning ÄB Ärvdabalken (1958:637) 5

1. Introduktion 1.1 Inledning Laglottsinstitutet har inneburit en kompromiss mellan två intressen där lagstiftaren försökt skapa en balans mellan två motstridiga viljor. Laglotten ger dels uttryck för arvlåtares vilja att testamentera bort viss del av kvarlåtenskapen och dels arvtagarens vilja att ta del av kvarlåtenskap som tilldelas genom den legala arvsordningen. En testators rätt att åsidosätta den legala arvsordningen och efter egen önskan fördela och förfoga över egendom är därmed inte helt utan inskränkning. 1 Laglottsinstitutet är starkt förankrad i svensk arvsrätt. Genom åren har det förts diskussioner kring laglotten och huruvida skyddet är en föråldrad kvarleva eller inte. Frågan är om detta skydd anses lika betydelsefullt i dagens samhälle som när skyddet trädde i kraft. Det råder stora skillnader mellan dagens samhälle och det jordbrukssamhälle som förelåg vid införandet. Dagens samhälle har i största mån ändrats till att bli ett självförsörjande samhälle där det ekonomiska behovet inte längre betraktas lika nödvändigt. Att avgöra om laglottsinstitutet bör avskaffas eller inte är en komplicerad fråga som inte utan svårigheter kan besvaras jakande eller nekande. Det råder delade meningar om huruvida bestämmelserna bör finnas kvar, justeras eller avskaffas. Enligt kritikerna föreligger inga övertygande skäl som talar för att laglottsinstitutet bör behållas i nuvarande utformning. De anser att arvsrätt inte automatiskt bör grundas på släktskap. Kritikerna har bland annat argumenterat kring arvets minskade betydelse och för att den ökade livslängden hos arvlåtare. Den ökade livslängden har bidragit till att arvlåtare numera sällan efterlämnar underåriga oförsörjda barn. Samtidigt finns flera viktiga skäl till varför laglotten bör behållas. Oavsett hur laglottens motståndare väljer att argumentera är det exempelvis svårt att bortse från att avskaffandet skulle öppna upp en möjlighet för arvlåtare att särbehandla särkullbarn. Diskussioner kring laglottsinstitutet kretsar ofta kring arvlåtares barn. I praktiken innebär reglerna att rätten till annans egendom väger tyngre än individens egen rätt att bestämma över sin egendom. Arvlåtares fria vilja och bröstarvingars rätt till laglott står i motsattsförhållande till varandra eftersom arvlåtarens rättsliga ställning ses i förhållande till bröstarvingens skydd. Frågan om laglottens vara eller inte vara handlar därmed inte om rättvisa och fördelning av egendom, utan diskussionen handlar snarare om huruvida institutet inskränker på individers fria vilja att fatta egna beslut över egendomen eller inte. I dagens rättsystem lever barns rätt till laglott kvar. Huruvida bestämmelserna är en säkerhet för bröstarvingar som bör fortgå, eller om arvlåtares testamentsfrihet borde utökas till en fullständig frihet är vad som i vår uppsats kommer att behandlas och sökas svar på. Betraktas bestämmelserna fortfarande som så aktuella att de skall leva kvar i rättsordningen eller talar utvecklingen för ett avskaffande av laglottssystemet? 1 Walin, Gösta, Kommentar till ärvdabalken Del I arv och testamente, upplaga 6, s. 201. 6

1.2 Syfte och problemformulering Laglottsinstitutet har under senare tid kritiserats och blivit ett omdiskuterat ämne där det råder starka motsättningar kring huruvida reglerna bör kvarleva eller inte. 2 Därmed har ett intresse väckts hos oss för att granska och tolka de argument som föreligger för laglottens kvarlevande samt de argument som föreligger kring ett eventuellt avskaffande av bestämmelserna. För att belysa denna problematik syftar denna uppsats till att först ge en grundläggande och enhetlig förklaring av den gällande rätt som idag råder kring bestämmelserna om laglotten. Målet med uppsatsen är vidare att undersöka de syften och argument som ligger till grund för laglottsinstitutets införande. Syftet blir följaktligen att studera de motstående argumenten som föreligger kring institutets respektive för- och nackdelar. För att kunna uppfylla och fastställa uppsatsens syfte kommer följande frågeställningar besvaras; Vilka motstående argument föreligger kring laglottsinstitutet? Är laglottsinstitutet anpassat i tillräckligt hög grad till dagens samhälle eller talar utvecklingen för ett avskaffande? 1.3 Metod och material 1.3.1 Metod Den metod som tillämpas i denna uppsats är den rättsdogmatiska metoden. Rättsdogmatik är en metod inom rättsvetenskapen som rör systematiseringen och tolkningen av gällande rätt. Vid valet av metod har en avvägning gjorts av vilken metod som till största del haft möjlighet att uppfylla uppsatsens syfte och frågeställningar. Den rättsdogmatiska metoden beskrivs ofta som den traditionella rättsvetenskapliga metoden vilket dock inte är helt sanningsenligt. Att det föreligger en enhetlig och sammanhängande juridisk metod är en felaktig uppfattning. Det finns nämligen flera olika juridiska metoder och discipliner. 3 Det gemensamma för dessa discipliner är att de huvudsakligen innefattar rättsdogmatiska inslag som är inriktade på att tolka och systematisera gällande rätt. Målet med rättsdogmatiken sägs vara att framställa rättsordningen som ett sammanhängande nätverk med huvudregler och undantag. 4 Metoden syftar till att genom tillämpning av rättskälleläran fastställa gällande rätt. 5 Många svårigheter orsakas av att rättsvetenskapen har så tydligt styrda dimensioner. Rättsvetenskapen begränsar sig inte till att undersöka, beskriva eller göra prognoser. Tvärtom anses en viktig del av rättsvetenskapen bestå av olika former av utvärderingar och rekommendationer av de texter som publicerats. 6 Eftersom juridik snarare handlar om att tolka tillgängligt material kring ett aktuellt område påverkas och styrs den juridiska metoden av de källor som används vid en tolkning. Därmed är det av stor vikt att veta de förutsättningar för hur en jurist ska definiera materialet och hur en tolkning bör göras. 7 2 Motion 2013/14: C294 Avskaffande av laglotten. 3 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, s. 18. 4 Peczenik, Aleksander, SvJT 2005, Juridikens allmänna läror, s. 249 f. 5 Peczenik, Aleksander, SvJT 2005, Juridikens allmänna läror, s. 249. 6 Kellgren, Jan, Anders Holm, Att skriva uppsats i rättsvetenskap, s. 10. 7 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, s. 17. 7

Definitionen på vad som menas med den rättsdogmatiska metoden är relativt svår då beskrivningen av metoden ofta framstår som diffus och oklar. 8 Det är av stor vikt att det råder skillnad på gällande rätt och författares egna åsikter och värderingar. Det har under lång tid anses mycket viktigt att jurister enbart tillämpat och framställt gällande rätt utifrån en opartisk och objektiv ställning. Aleksander Peczenik framför dock att den rättsdogmatiska metoden inte kan antas vara värdeneutral. Att påstå att rättsdogmatik inte innehåller värderingar är enligt Peczeniks mening dessvärre en illusion. Även om juridik inte är värdeneutral är det dock av stor vikt att författaren påvisar viss skillnad mellan gällande rätt och de lege ferenda resonemang, det vill säga åsikter och tankar kring hur gällande rätt bör vara utformad. 9 1.3.2 Material Det material vi använt och tillämpat i denna uppsats har grundats på den så kallade rättskälleläran. Rättskälleläran består av lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. 10 Uppsatsen har till stor del grundats i gällande rätt samt förarbeten. Vid användningen av lagtext och dess förarbeten har en kritisk ställning intagits till denna typ av källa då vi är väl medvetna om den omständigheten att förarbeten inte förnyas och att de uttalanden som förekommer kan te sig föråldrade. Vid utformningen av denna uppsats har lagens förarbeten trots dess ålder ändå ansett vara av betydande värde. Vid juridiskt arbete skall underlaget grundas på rättsligt material vilket fastställs enligt rättskälleläran. Rättskälleläran är en ordning av rättsregler där vissa har högre auktoritet än andra och som styr det rättsdogmatiska arbetes innehåll. Rättskälleläran medför en hierarkisk ställning bland det juridiska källmaterialet där den främsta rättskällan är lagar och andra föreskrifter som skall följas. Förarbeten och rättspraxis bör följas och rekommendationer, doktrin eller sedvänja är exempel på rättskällor som kan men inte måste följas. Valet av källor kommer styra det rättsdogmatiska arbetets innehåll. 11 1.4 Avgränsningar Den svenska successionsrätten indelas i två delar; arvsrätt och testamentsrätt. Inom ramarna för denna uppsats är det dessvärre inte möjligt att ge en detaljerad bild av båda delarna, utan uppsatsens huvudsakliga innehåll kommer till stor del behandla arvsrätten. Med tanke på att laglottsinstitutet och dess bestämmelser stadgas och innefattas arvsrätten har det varit naturligt att endast studera denna del av successionsrätten. En närmare genomgång av testamentsrätten kommer därmed inte att utföras utan dess bestämmelser kommer endast behandlas i mindre omfattning. Då uppsatsens syfte och frågeställningar till stor del ryms inom en begränsad del av ÄB kommer inte heller någon fördjupning av hela ÄB att rymmas i denna uppsats. 8 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, s. 21. 9 Peczenik, Aleksander, SvJT 2005, Juridikens allmänna läror, s. 250. 10 Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt, s. 32. 11 Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok i allmän rättslära, s. 312 & Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt, s. 32. 8

Vidare har vi valt att begränsa uppsatsen till att endast röra den svenska rättsordningen och dess arvsrätt. Därmed råder inte några komparativa studier av internationell arvsrätt och dess successionsordning utan tyngdpunkten ligger på den svenska arvsrätten. Utifrån de uppställda frågeställningarna som råder i denna uppsats har vi ansett att de avgränsningar som vidtagits varit nödvändiga för att erhålla ett så relevant innehåll som möjligt. 1.5 Disposition Uppsatsen är, utöver det inledande kapitlet, indelat i fem olika kapitel. I det andra kapitlet ges en allmän beskrivning av den svenska arvsrättens historia och dess utveckling. En historisk tillbakablick anses vara nödvändig för en djupare förståelse om varför bestämmelser om laglotten införts i rättsordningen. Det andra kapitlet syftar även till att redogöra för gällande rätt om laglotten i nuvarande rättsordning. I avsnittet redogörs bland annat för laglottslottsinstitutets syften, dess räckvidd samt dess tillämplighet. Uppsatsens tredje kapitel innehåller en beskrivning av laglottsinstitutets utveckling i rättsordningen från och med dess införande till nuvarande rättsordning. I kapitlet diskuteras de argument som förekommit i förarbeten genom åren och hur synen på laglotten ändrats i samband med samhällets utveckling. I det fjärde kapitlet redogörs för de argument som ligger till grund för både laglottens kvarlevande samt dess avskaffande. De argument som presenterats i kapitlet är nödvändiga och betydelsefulla för att belysa laglottens motstående ståndpunkter. Det fjärde kapitlet behandlar även de uppkomna motionerna som rört laglotten under de senaste åren. I det femte kapitlet har en rättslig analys genomförts med utgångspunkt i det som tidigare behandlats och kapitlet återkopplar kring laglottens respektive för och nackdelar för att slutligen kunna ge svar på uppsatsen frågeställningar. Uppsatsen sjätte kapitel är den sista och avslutade kapitlet där det slutligen återges egna reflektioner kring bestämmelsernas kvarlevande eller inte. 9

2. Gällande rätt: Laglottsinstitutet 2.1 Historisk bakgrund Reglerna om arvsrätt och successionsordning vid dödsfall rör mycket viktiga och betydelsefulla förhållanden med tanke på att alla medborgare på ett eller annat sätt kommer i kontakt med dödsfall under livsskedet. För förstå den svenska uppbyggnaden kring rådande arvsrätt och laglottsinstitut krävs en återblick om dess historiska tillkomst och utveckling, eftersom dagens principer härstammar från djupt rotade grunder. Den svenska arvsrätten har grund i den germanska rätten och enligt den dåvarande uppfattningen tillhörde både fast- och lös egendom familjen och ätten. Enligt den germanska rätten var en av principerna att egendom skulle bevaras inom ätten. Att undanhålla egendom från släkten ansågs inte acceptabelt utan egendom skulle självfallet tillfalla familj och släkt. Arvsrätt gällde till en början endast män medan kvinnor endast ärvde föremål av specifikt kvinnligt bruksvärde. Släktskap på den manliga sidan hade även företräde framför släktskap på den kvinnliga. 12 Den svenska arvsrätten var med andra ord redan tidigt bunden av blodsband och arvlåtare kunde således inte styra eller påverka hur egendom skulle fördelas. Jorden var den i särklass viktigaste resursen eftersom den ansågs nödvändig både för såväl den sociala som den ekonomiska överlevnaden. Med tanke på att jordägandet var såpass betydande för familjens överlevnad blev arvsrätten ett viktigt verktyg för att trygga kommande generationers äganderätt. 13 Det förelåg ingen möjlighet att testamentera bort egendom utan jordägandet var bundet till släkten och det var de som skulle motta arv. 14 Jord bedömdes inte som enskild individs egendom utan jorden tillhörde släkten. Den tillfälliga ägaren hade enbart jorden till låns. 15 Innan laglottsinstitutets införande förelåg två olika arvsordningar i Sverige; gradualprincipen och parentelprincipen. Gradualprincipen tillämpades på landsbygden och innebar att den bröstarvinge som stod först i arvsordningen erhöll hela arvet. Syftet med denna arvsordning var att inte splittra boet i alltför många delar. Inom städerna tillämpades istället parentelprincipen. Principen innebar att den avlidnes arvingar indelades i olika arvsklasser (parentel) med olika förutsättningar till arv. Möjligheten till efterarv för arvingar i senare arvsklasser kunde därmed endast möjliggöras i de fall det saknades arvingar i tidigare arvsklasser. Parentelprincipen utgör fortfarande den gällande principen inom den nuvarande arvsordningen. 16 Anledningen till successionsordningen har genom historien inrättats på principen om strävan att trygga sina anhöriga ekonomiskt, vilket bidragit till att successionsordningen haft större framgång och genomslag än testamentsrätten i svensk rättsordning. 12 Inger, Göran, Svensk rättshistoria, s. 31. 13 Önnerfors, Trolle, Elsa, Justitia et prudentia, s. 142. 14 Hafström, Gerhard, Den svenska familjerättens historia, s. 109. 15 Önnerfors, Trolle, Elsa, Justitia et prudentia, s. 160. 16 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt arv fördelning av kvarlåtenskap, s. 19. 10

2.1.1 Laglottens införande I 1857 års förordning infördes en av arvsrättens viktigaste hörnstenar. I och med denna förordning stadgades bestämmelserna om laglotten som utgör gällande rätt än idag. Laglottens införande i rättsordningen utgjorde en garanti för kvarlåtenskapens bevarande inom släktskapets innersta krets, det vill säga bröstarvingarna, vilket överensstämde med de historiska traditionerna både från den germanska- och den romerska rätten. 17 Laglottsinstitutet infördes i rättsordningen med två huvudsakliga syften. Reglerna utgjorde dels skydd för att laglottsberättigad arvinge inte utelämnades från arv till fördel för utomstående arvtagare och dels för att upprätthålla inbördes rättvisa mellan bröstarvingar. Syftet med institutet var att arvlåtare inte skulle ges möjlighet att fördela och sammanföra kvarlåtenskap hos en eller flera bröstarvingar. Laglottsskyddet infördes i rättsordningen för att fungera i två riktningar. 18 2.2 Laglottens innebörd Laglottens storlek stadgas i 7 kap. 1 ÄB och innebär; Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans laglott. Bestämmelsen avser den del av en arvinges arvslott som inte kan berövas arvinge genom testamente. Laglott utgör den del av arvet som tillräknas enskild arvinge och som tillsammans med övriga bröstarvingars laglott bildar hälften av arvlåtares kvarlåtenskap. Resterande del av kvarlåtenskapen kallas för den disponibla kvoten och det är den del som arvlåtare fritt kan förfoga över genom testamente. 19 Laglottens storlek kan variera beroende på antalet bröstarvingar. Finns enbart en bröstarvinge till den avlidne har denne rätt till minst hälften av kvarlåtenskapen. Då arvlåtare inte upprättat testamente erhåller bröstarvinge hela kvarlåtenskapen i enlighet med den legala arvsordningen som stadgas i 2 kap. ÄB. I den legala arvsordningen fastställs vilka parter som kan tilldelas arv och vilka arvtagare som erhåller den bästa arvsrätten. Värdering av den avlidnes kvarlåtenskap och bröstarvingars laglott sker genom bouppteckning. 20 Rätten till laglott tillfaller, som ovan nämnts, den avlidnes bröstarvingar. Om någon av bröstarvingarna är avliden kommer dennes barn att träda in som arvtagare och då ärva i dennes ställe. Värdet av laglott kan mätas antingen i pengar eller i egendom. En bröstarvinges rätt till laglott innebär emellertid inte att denne erhåller rätt att kräva viss specifik egendom. 21 Laglotten kan därmed sägas utgöra en sorts värderätt som bröstarvinge är berättigad att erhållas. 22 Enligt lagstiftaren har det ansetts naturligt och logiskt att den avlidnes barn, eller i sin tur dennes barn skall ha förtur till arv framför arvtagare i lägre arvsklasser. Om arvlåtare däremot inte har egna bröstarvingar kan denne fritt råda över hela kvarlåtenskapen och bestämma till vem eller vilka egendomen skall tillfalla. I de fall arvlåtare upprättat ett testamente kan arvtagare i de lägre arvsklasserna lämnas arvlösa. 23 Eftersom det generellt saknas en gemenskap mellan arvlåtare och 18 SOU 1925:43, s. 122. 19 Saalden, Åke, Arvsrätt, s. 110 ff. 20 Walin, Gösta, Kommentar till ärvdabalken Del I arv och testamente, upplaga 5, s. 169. 21 Saldeen, Åke, Arvsrätt, s. 111. 22 Saldeen, Åke, Arvsrätt, s. 111. 23 SOU 1981:85, s. 210. 11

arvtagare i de lägre arvsklasserna har lagstiftaren bedömt att arvlåtarens vilja och önskan skall väga tyngre om det inte finns bröstarvingar. Släktskap i lägre arvsklasser sägs inte framkalla den samhörighet som bör föreligga mellan en arvlåtare och arvtagare. 24 2.3 Särkullbarns förtur till arv Genom bestämmelsen i 3 kap. 1 ÄB sätts inomäktenskapliga bröstarvingars rätt till laglott åt sidan för att skydda efterlevande make. De gemensamma barnens rätt till arv tillkommer först då efterlevande make avlidit. Det föreligger dock skillnad mellan särkullbarns rätt till arv och inomäktenskapliga barns rätt till arv eftersom särkullbarn erhåller rätten till laglott direkt efter arvlåtarens bortgång. 25 Särkullbarn har i äldre rätt inte haft samma rättigheter som de inomäktenskapliga barnen gällande rätten till arv. Särkullbarn kom att likställas med makars gemensamma barn först år 1970. 26 Lagstiftaren har ansett det vara av stor vikt att särkullbarn tillerkänns en utvidgad arvsrätt i de situationer föräldern bildat ny familj. Anledningen till införandet av särkullbarns utvidgade arvsrätt har främst grundats på att dessa barn inte upplever lika starka familjeband med förälderns nya familj. Att utöka särkullbarnens arvsrätt ansågs därför vara av betydande värde eftersom särkullbarn generellt sett aldrig antas uppnå lika starka familjeband med den nya familjen. För att minimera risken för missgynnandet av särkullbarn infördes därmed bestämmelsen om särkullbarns omedelbara arvsrätt. 27 2.4 Jämkning av laglott Enligt svensk arvsrätt kan bröstarvinge inte göras arvlös. Eftersom rätten till laglott finns stadgad i ÄB har bröstarvinge alltid rätt till hälften av kvarlåtenskapen. Om arvlåtaren före sin bortgång upprättat testamente där bröstarvinge ärver 50 procent eller mer av kvarlåtenskapen uppstår ingen inskränkning av dennes laglott. En bröstarvinge erhåller då ingen möjlighet att påkalla jämkning av testamente i enlighet med 7 kap. 3 ÄB för den återstående del av kvarlåtenskapen som borttestamenterats. 28 Bröstarvingar har en automatisk men dispositiv rätt till den avlidnes kvarlåtenskap. Den dispositiva rätten blir tillämpbar i de fall det inte finns något upprättat testamente. Om det inte råder något upprättat testamente tilldelas bröstarvingarna lika stor del av kvarlåtenskapen i enlighet med den legala arvsordningen. Det är således enbart i de fall då ett upprättat testamente inskränker på en bröstarvinges laglott som 7 kap. ÄB kan träda in. 29 I de fall ett testamente inskränker på laglott erhåller dock inte laglottsberättigad arvinge per automatik sin laglott. För att erhålla berättigad laglott krävs att arvinge påkallar jämkning i enlighet med 7 kap. 3 ÄB. Jämkning av testamente kan antingen ske genom att bröstarvinge väcker talan om rätten till laglott eller direkt vänder sig till testatorn som då ger sitt tillkännagivande. Bestämmelsen innehåller en tidsfrist på sex månader som en bröstarvinge måste förhålla sig till. Påkallas inte jämkning inom sex månader går rätten till 24 Saldeen, Åke, Arvsrätt, s. 111. 25 Prop. 1986/87:1, s. 83. 26 Prop. 1969:124. 27 Prop. 1986/87:1, s. 86. 28 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt arv, upplaga 3, s. 110. 29 Saldeen, Åke, Arvsrätt, s. 111. 12

jämkning förlorad. Tidsfristen börjar löpa från den dag då arvinge tilldelats testamentet. Om bröstarvinge inte påkallat jämkning inom den utsatta tidsfristen eller godkänt testamentet innan bodelningen genomförs vinner således testamentet laga kraft. 30 Förloras rätten till jämkning av laglott anses inte bröstarvinge som dödsbodelägare och denne kan då lämnas arvlös. 31 Om ett testamente utgör en inskränkning i flera bröstavingars laglott men endast en av dem valt att påkalla jämkning tilldelas inte denne en större laglott. 32 Enligt lag anses det som ett tillräckligt förfarande att rikta anspråk mot testatorn eller att väcka talan mot denne för att rätten till laglott skall tillerkännas. Några ytterligare förfaranden som att till exempel pröva talans giltighet krävs därmed inte. Påkallande av jämkning sker oftast i samband med den bouppteckning som upprättats då någon avlidit och anspråk om laglott antecknas då i bouppteckningen. 33 Inskränker ett testamente på flera bröstarvingars laglott kan de gemensamt påkalla jämkning i enlighet med 7 kap. 3 ÄB. Bröstarvinges rätt att påkalla jämkning av testamente är dock personlig och rätten kan inte övergå till dennes borgenärer. 2.5 Det förstärkta laglottsskyddet En bröstarvinges rätt till laglott kom att förstärkas ytterligare år 1928 då det så kallade förstärkta laglottskyddet infördes i det svenska rättsystemet. Bestämmelsen infördes i 7 kap. 4 ÄB och ger bröstarvingar skydd mot benefika gåvor som utgivits av arvlåtare och som kan likställas med testamente. Lagregleringen tillkom som ett skydd för att arvlåtare inte skall kunna kringgå laglottsskyddet genom att utdela gåvor. Bestämmelsen i 7 kap. 4 ÄB har utvidgat reglerna i 6 kap. ÄB som behandlar skyddet av förskottsgåvor till arvinge. 34 Om arvlåtare under sin livstid utgett egendom i form av gåvor som kan likställas med testamente har bröstavinge rätt att påkalla återkallelse av gåva. Om gåvan inte återkallas kan istället gåvans värde ersättas i enlighet med 7 kap. 4 ÄB. För att påkalla återbäring av gåva skall bröstarvinge inom ett år från bouppteckningens avslutande väcka talan mot den som erhöll gåvan. Överskrids den uppställda tidsfristen har rätten att väcka talan gått förlorad. 35 För att 7 kap. 4 ÄB skall kunna göras gällande krävs att avsikten med gåvan varit att ordna succession vilket betyder att arvlåtaren på något sätt haft sin kvarlåtenskap i åtanke. För att gåva skall betraktas som successionsgåva skall utgivandet av gåvan inte inneburit någon ekonomisk förlust för givares återstående tid i livet. Gåva kan ha givits antingen i samband med gåvogivares död eller då gåvogivare trott att denne var i livets slutskede. Vid utgivandet av gåvan skall en avvägningsbedömning göras och för att det skall räkas som gåva måste nyttjanderätten vara större än den uppoffring som uppstod då egendomen bortgavs. Om förfoganderätten anses större än uppoffringen kan 7 kap. 4 ÄB träda in. 36 Avvägningen kring huruvida en gåva anses utgöra en tillräcklig uppoffring för gåvogivaren eller inte förefaller inte alltid självklart. Denna problematik belystes i rättsfallet NJA 1998 30 Saldeen, Åke, Arvsrätt, s. 111. 31 Molin, Anna, Svensson, Ulf, Bouppteckning & Arvskifte, s. 70. 32 Brattström Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 110. 33 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 110. 34 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 113. 35 Prop. 1980/81:48, s. 20. 36 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 114. 13

s. 534 där Högsta domstolen (HD) fick till uppgift att avgöra huruvida den utgivna gåvan ansågs som en tillräcklig uppoffring eller inte. I fallet hade gåvogivaren ägt lantbruksegendom som senare skänkts till Kungliga Skogs- och lantbruksakademin. Gåvogivaren erhöll nyttjanderätt till gården och kunde fortsätta arbeta på gården i stort sett som innan. Mottagaren blev dock ägare till egendomen samt den eventuella avkastningen och erhöll även rätten att förfoga över denna. HD ansåg inte att den nyttjanderätt som gåvogivaren erhöll kunde stå i proportion till den uppoffring som gåvan föranledde. Gåvan ansågs inte kunna likställas med testamente och föll således inte under det förstärkta laglottsskyddet i 7 kap. 4 ÄB. I de fall 7 kap. 4 ÄB kan göras gällande kommer gåvans värde inräknas i kvarlåtenskapen och gåvans värde ökar då kvarlåtenskapens storlek. Värdet av gåvan är det beräknade värdet som gåvan uppgick till vid dödstillfället och inte vid gåvans utgivande. Laglottens storlek beräknas sedan på hela kvarlåtenskapen inräknat med gåvans värde. 37 Det förstärkta laglottsskyddet tillämpas enbart i de fall bröstarvinge inte kan erhålla berättigad laglott. Den part som mottagit gåvan kan antingen bli återbetalningsskyldig eller tvingas återbära gåvan för att bröstarvingens laglott skall kunna täckas. Gåvotagare har alltid skyldighet att återbetala viss del av gåvans värde så att laglotten täcks oavsett om denne är i ond eller god tro. Lagen uppställer dock en tidsfrist inom vilken bröstarvinge skall väcka talan. Väcks inte talan inom ett år från bouppteckningens avslutande förfaller rätten. 38 Det föreligger dock ett undantag till den aktuella bestämmelsen i 7 kap. 4 ÄB; om ej särskilda skäl äro däremot. Vad som utgör särskilda skäl är inget som lagen anger utan svaret får sökas i rättspraxis. Kommande rättsfall anses vägledande kring undantaget särskilda skäl. I rättsfallet NJA 1954 s. 517 fastställde HD att brottsligt förfarande kunde åberopas som särskilda skäl. I rättsfall hade en mor givit sin dotter en gåva vilken i detta fall kunde likställas med ett testamente. Sonen hade under en längre tid genom brottsligt förfarande utnyttjat sin mor ekonomiskt och gåvan som dottern erhöll ansågs på grund av rådande omständigheter fall in under undantaget särskilda omständigheter. Trots att syftet med gåvan kunde likställas med testamente föll undantagsregeln i 7 kap. 4 ÄB in och dotter blev inte återbetalningsskyldig. Det förstärkta laglottsskyddet och 6 kap. ÄB gällande förskott på arv kan i vissa fall komplettera varandra. I de fall mottagaren av gåvan är bröstarvinge till gåvogivaren kan förutom 7 kap. 4 ÄB, även 6 kap. 1 ÄB tillämpas gällande förskott på arv. 39 2.6 Förskott på arv Förskott på arv behandlas, som tidigare nämnts, i 6 kap. ÄB. I 6 kap. 1 ÄB stadgas att; Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. En arvlåtare har rätt att utge gåvor till viss arvtagare under sin livstid. Gåvan och dess värde kan emellertid betraktas som förskott på arv för övriga arvingar. Arvingarna har möjlighet att göra anspråk på att den utgivna gåvan skall betraktas 37 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 115. 38 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 115. 39 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 116. 14

som förskott på arv och att den skall medräknas i kvarlåtenskapen efter arvlåtarens bortgång. 40 Reglerna i 6 kap. ÄB har tillkommit i rättsordningen på grund av att majoriteten av arvlåtare värnar om och önskar ge sina barn lika stor andel. Gåvor som utgivits före arvlåtarens död skall medräknas och tillgodoses i beräkningen av kvarlåtenskapen (huvudregeln kring förskott på arv stadgas, som nämnts, i 6 kap. 1 ÄB ). 41 Om inget föreskrivits vid gåvas utgivande till bröstarvinge eller om inga särskilda omständigheter förelegat betraktas gåvan som förskott på arv. I de fall mottagare av gåva inte är bröstarvinge gäller dock andra bestämmelser. Bestämmelserna regleras i 6 kap 1 1 st. 2 men. ÄB. Gåvor skall i dessa fall endast räknas som förskott på arv om det föreskrivs eller då det kan antas föreligga särskilda skäl. För att gåva inte skall betraktas som förskott på arv föreligger dessutom tvång på att gåvogivaren lämnat en viljeförklaring. Gåvogivaren skall då förtydliga att gåvans värde inte utgör förskott på arv. En sådan viljeförklaring kan erhållas giltighet både muntligen eller skriftligen. Med tanke på diverse bevissvårigheter är dock en skriftlig viljeförklaring att föredra. 42 En gåva som mottagits av bröstarvinge skall avräknas från dennes laglott. Överstiger gåvovärdet laglottens värde blir bröstarvinge skyldig att återbetala överstigande del om annan laglott inskränkts. Om bröstarvinge erhålls både förskott på arv samt testamenterad egendom skall detta avräknas från dennes laglott. 43 Värdet av de gåvor som utgivits till bröstarvinge tillräknas då kvarlåtenskapen och summan av egendomen kommer därmed att öka när arvet skall fördelas. Det bör tillägas att det inte endast är rena gåvor som räknas till 6 kap. 1 ÄB. I de förhållanden egendom sålts till bröstarvingar för underpris faller även bestämmelsen in och egendomen likställs då som förskott på arv. Även i de situationer då bröstarvinge har en ekonomisk skuld hos förälder betraktas skulden som förskott på arv. 44 Möjligheten för övrig arvtagare att öka sin kvarlåtenskap kan göras genom att åberopa 7 kap. 4 ÄB eller 6 kap. 1 ÄB. Bestämmelsen i 7 kap. 4 ÄB åberopas i de fall gåvor kan likställas med testamente medan 6 kap. 1 ÄB aktualiseras vid gåvor som arvlåtare givit innan sin död. 45 Värderingen av gåva vid återbetalning eller återbäring skiljer sig dock mellan bestämmelserna. Vid förskott på arv beräknas gåvans värde vid tiden för dödsfallet och vid tillämpningen av 7 kap. 4 ÄB skall värderingen grundas på gåvans värde vid dess utgivande. 46 40 Eriksson, Anders, Arv och testamente, s. 115. 41 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 170. 42 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 171. 43 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 182. 44 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 171. 45 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 183. 46 Brattström, Margareta, Singer, Anna, Rätt Arv, upplaga 3, s. 171. 15

3. Laglottens utveckling 3.1 Utredningar och Propositioner Laglotten infördes, som ovan nämnts, 47 i den svenska rättsordningen år 1857 och har sedan införandet inte genomgått några väsentliga förändringar. Laglottens syfte och innebörd har under åren varit densamma. 48 Vid införandet av bestämmelserna ansågs bröstarvingar vara i störst behov av skydd och tilldelades därmed starkast arvsrätt i släkten. Blodsband mellan arvlåtare och arvtagare betraktades som starkast skäl till erhållandet av arv och efterlevande make tilldelades därmed inget skydd. Bestämmelserna om laglotten har under åren ingått i flertalet utredningar. Trots flertalet utredningar har dess innehåll inte ändrats. 3.1.1 SOU 1925:43 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken II Förslag till lag om arv mm. Laglottsinstitutet diskuterades och granskades för första gången i 1925 års beredning. Beredningen diskuterade laglottens fortsatta existens och genomförde jämförelser med andra länders arvsrätt och laglottsinstitut. Laglotten infördes i rättsordningen som en garanti för att egendom skulle bevaras inom släktskapets innersta krets, vilket lagberedningen ansåg överensstämma med de historiska traditionerna från den germanska rätten. I motiven till sjunde kapitlet ÄB om laglott gavs en utförlig bild av arvsordningen och grunden till svensk arvsrätt. Arvsrätt och arvsordningar bygger inte på en likartad internationell konstruktion utan de flesta länderna har själva valt utformningen av lämplig arvsordning. 49 Resultatet av utredningen talade slutligen för att bestämmelserna i ÄB om laglott skulle behållas i det svenska rättssystemet. 50 Från mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet hade bröstarvingar starkast arvsrätt på grund av laglottsinstitutet. Blodsband mellan arvlåtare och bröstarvingar räknades, som ovan nämnts, som starkast skäl till arvsrätt. Bröstarvingar hade därmed företräde framför efterlevande make. Efterlevande make ärvde endast i de fall det inte fanns bröstarvingar. I förarbetena till 1928 års lag om arv diskuterades laglottens betydelse och vilka argument som talade för respektive emot dess fortsatta existens i rättssystemet. 51 Efter införandet av laglottsinstitutet förelåg inga tankar på att ta bort systemet. Det förekom dock vissa kritiska röster som ansåg att föräldraskap inte tvunget skulle medföra en moralisk plikt att lämna mer till barnen än vad som var nödvändigt för dess försörjning. Att laglottsskyddet sträckte sig till mer än endast ett försörjningsperspektiv ansågs begränsa arvlåtares möjlighet att fritt förfoga över sin egendom vid bortgång. Kritiker ansåg att bröstarvingar endast skulle erhållas arv för att täcka deras underhåll och att arvlåtare därefter skulle tilldelas total testationsfrihet. 52 Till stöd för absolut testamentsfrihet framhölls huvudsakligen argument kring det ekonomiska förhållandet mellan arvlåtare och arvtagare. Kritiker menade att laglottsinstitutet tvingade förmögna arvlåtare att efterlämna hälften av kvarlåtenskapen till sina bröstarvingar. I flertalet fall var den ekonomiska ställningen redan god hos 47 Se avsnitt 2.1.1 48 Walin, Gösta, Kommentarer till ärvdabalken - Del I Arv och testamente, upplaga 6, s. 200. 49 SOU 1925:43, s. 289. 50 SOU 1925:43. 51 SOU 1925:43. 52 SOU 1925:43, s. 289 ff. 16

bröstarvingar och ansågs därmed inte i behov av arv för försörjningen. Absolut testamentsfrihet skulle istället möjliggöra för arvlåtare att testamentera eller understödja andra behövande personer och alternativt donera egendomen till allmännyttiga ändamål. 53 Det yttrades även starka invändningar mot laglotten eftersom institutet ansågs framtvinga delning av kvarlåtenskap. I vissa fall ansågs delning av kvarlåtenskap leda till olämpliga resultat och även en omöjlig delning. I de fall kvarlåtenskap rörde mindre jordbruksfastigheter, fabriker eller liknande ansågs delning oerhört problematiskt. Om kvarlåtenskap till största del bestod av sådan egendom tvingades normalt hela egendomen till en ofördelaktig försäljning. Delningen av kvarlåtenskapen kunde även bidra till ett tvång för bröstarvinge att köpa egendomen och sedan lösa ut resterande bröstarvingar så att de kunde erhållas lagberättigad laglott. Dessutom var arvlåtare även hindrad att fördela egendom med hänsyn till arvingars skilda behov eller liknande skälighetsgrunder. 54 Lagberedningen konstaterade att den legala arvsrätten både ur ett historiskt och ett folkpsykologiskt perspektiv framstått som den naturliga och primära i successionsordningen. De uttalade att testamente endast betraktats som ett undantag för medborgarna. Den svenska arvsordningen som grundats på släktskapets ekonomiska och sociala band ansågs vara en central och viktig del inom arvsrätten. Det poängterades dock att arvsrätten endast borde innefatta de släktingar som befunnit sig i så nära släktskap att en känsla av samhörighet förmedlats mellan parterna. Med anledning av att avlägsna arvingars band oftast tycks svagare konstaterade lagberedningen att bröstarvingar borde erhållas starkast skydd. Lagberedningen nådde därmed slutsatsen att den inre kretsen av arvingar fortfarande borde erhållas skydd för att kunna få ut del av arv. 55 Beredningen ansåg även att samhällsmedborgarnas syn och åsikter förmodades överensstämma med dåtidens syns på laglotten. Det ansågs naturligt och självklart hos de flesta medborgare att den inbördes rättvisan skulle respekteras samt att kvarlåtenskap skulle tillfalla bröstarvingar. Bröstarvingars rätt till laglott ansågs därmed som en arvsrättslig norm. Under denna tid talade utvecklingen inte för att införa fri testamentsrätt eller lagändringar till nackdel för familjen. Lagberedningen konstaterade därmed att synen på bestämmelserna överensstämde med dåtidens rättsvetande hos befolkningen. 56 Problemet med splittring av kvarlåtenskap som bland annat innefattade jordbruksfastigheter och bolag kvarstod dock som ett problem enligt lagberedningen. Beredningen fann ingen konkret lösning på problemet men förtydligade att det inte skulle lösas genom ett avskaffande eller en minskning av laglotten. En alternativ lösning ansågs vara införandet av särskilda regler i de fall kvarlåtenskap bestod av odelbar egendom. 57 Slutligen ställdes lagberedningen inför valet av en utvidgad testamentsrätt eller bevarande av laglottsinstitutet. Eftersom medborgarnas inställning till bestämmelserna inte förändrats sedan införandet ansågs skyddet utgöra en naturlig del inom arvsrätten och laglottsinstitutet betraktades därmed ha en central och betydande roll inom arvsrätten. Beredningen ansåg att 53 SOU 1925:43, s. 299. 54 SOU 1925:43, s. 299. 55 SOU 1925:43, s. 299. 56 SOU 1925:43, s. 299 f. 57 SOU 1925:43, s. 299 f. 17

reglerna om laglotten borde kvarstå. Skälet till beslutet var även att den fria testationsrätten endast förmodades att tillämpas i ringa omfattning. 58 3.1.2 Prop. 1928:17 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om arv m.m. En av de viktigaste ändringarna som genomfördes utifrån den arvsrättsliga reformen var den starka begränsningen av arvsrätten inom släktskapet. Enligt Lagrådet rådde inget tvivel om att släktens arvsrätt skulle begränsas till en trängre krets vilket även lagberedningen framförde i sin granskning. Problemet blev dock att avgöra exakt vart gränsen skulle dras för den legala arvsrätten. Lagrådet enades slutligen om att gränsdragningen skulle ske vid kusiner vilket innebar att kusiners arvsrätt avskaffades. Skälet till avskaffandet baserades på de argument som framkom i tidigare utredning 59 att svagare släktband inte ansågs förmedla en nödvändig samhörighet. För erhållandet av arv skulle det föreligga en gemenskap mellan arvlåtare och arvtagare vilket kusiner inte ansågs uppfylla. 60 På samma sätt som lagberedning framhöll, konstaterade även Lagrådet att laglottssystemet utgjorde en djupt rotad arvsrättslig norm. Laglotten betraktades som en självklarhet för de flesta medborgare och att göra ändringar i själva bestämmelserna ansågs därmed inte aktuellt. Lagrådet framhöll att problemet kunde lösas om någon av bröstarvingarna övertog egendomen i sin helhet. Lösningen skulle inte tillgodose och lösa hela problemet utan vissa olägenheter skulle fortfarande föreligga. Lagrådet konstaterade dock att problemet inte heller förmodades lösas genom minskning eller ett avskaffande av laglottsinstitutet. På samma sätt som lagberedningen fann inte heller Lagrådet någon konkret lösning på problemet gällande delning av olämplig egendom. 61 Den största och viktigaste förändringen i och med 1928 års lag var, som ovan nämnts, den starka begräsningen av arvsrätten inom släkten. Den största och viktigaste diskussionen i propositionen handlade om hur rätten till arv inom släktskapet skulle kunna avgränsas på ett bra och acceptabelt sätt för att fortfarande kunna värna och förmedla samhörighet mellan arvlåtare och arvtagare. Lagrådet fann att denna samhörighet endast uppstod mellan föräldrar och barn. 62 3.1.3 1958 års Ärvdabalksändringar gällande adoptivbarn Innan lagändringen år 1969 hade adoptivbarn endast arvsrätt efter adoptivföräldrar och ärvde inte efter mor- eller farföräldrar. Innan reformen likställde inte lagen adoptivbarn med bröstarvingar. 63 I förslaget 64 av ärvdabalkskunniga diskuterades adoptivbarnens och dess avkomlingars arvsrätt. Förslaget innebar att adoptivbarn skulle ges samma skydd som bröstarvingar eftersom adoption resulterade i en rättslig förändring för adoptivbarnen. På grund av den 58 SOU 1925:43, s. 299. 59 SOU 1925:43. 60 Prop. 1928:17, s. 54 ff. 61 Prop. 1928:17, s. 69. 62 Prop. 1928:17, s. 54 ff. 63 SOU 1954:6, s. 108. 64 SOU 1954:6. 18

rättsliga förändringen menade de ärvdabalkskunniga att det var viktigt att adoptivbarnen införlivades i adoptantens släkt. För att adoptivbarnen skulle anpassas och förenas i den nya miljön fordrades att adoptivbarnens förhållande till adoptanters släkt fick samma ställning som bröstarvingars. Ärvdabalkskunniga ansåg sålunda att adoptivbarnen skulle ges utökad arvsrätt. Adoptivbarn skulle likställas med bröstarvingar och tilldelas arvsrätt efter adoptivföräldrars släkt. 65 Förslaget att adoptivbarn skulle likställas med bröstarvingar innebar inte endast att den rättsliga ställningen mellan adoptanten och dennes släkt skulle ändras. Innebörden blev även att det rättsliga förhållandet mellan adoptivbarnets och dennes biologiska föräldrar upphörde. 66 Med tanke på att avsikten med adoption innebar att ett föräldra-barnförhållande skulle skapas mellan adoptant och adoptivbarn ansåg beredningen att arvsrätten för adoptivbarnen skulle grundas på samma förhållande som för bröstarvingar. Beredningen menade att blodsband inte ansågs nödvändigt för att skapa en samhörighet eller ett familjeförhållande. Syftet med adoption är att ersätta förhållandet mellan adoptivbarnet och dess biologiska föräldrar och istället skapa ett riktigt familjeförhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet, trots brist på blodsband och genuppsättning. 67 3.1.4 SOU 1981:85 Om äktenskapsbalk Laglotten var under en lång tid vara gällande innan bestämmelserna återigen utsattes för viss kritik. Några av argumenten som framkom i 1925 års beredning 68 togs åter upp. I 1981 års utredning diskuterades arvets minskade betydelse för bröstarvingar. Familjesakkunniga förde en diskussion kring hur arvlåtare och arvtagares ekonomiska och sociala samhörighet utvecklats sedan laglottens införande och ifrågasatte sålunda laglottens värde för bröstarvingar. 69 Med tanke på att bestämmelserna om laglott införts under mitten på 1800-talet ansåg de Familjelagssakkunniga att samhället genomgått väsentliga förändringar och att kritiken mot laglottssystemet växt sig allt större under åren. 70 Argument som till exempel ökad livslängd hos arvlåtare innebar att arvlåtare sällan efterlämnade underåriga, oförsörjda barn. I de fall arvlåtare efterlämnade underåriga barn skyddades barnen istället av diverse trygghetssystem som till exempel barnpensioner. Till följd av att arvlåtare efterlämnade vuxna bröstarvingar ansågs inte arv som en nödvändighet för bröstarvingarnas sociala och ekonomiska överlevnad. De Familjelagssakkunniga konstaterade att laglottens funktion övergått från ett värdemässigt plan till ett känslomässigt plan vilket innebar att laglottens syfte inte längre ansågs uppfyllt. 71 Att skydda och stärka bröstarvingars försörjningsmöjligheter ansågs inte längre nödvändigt för medborgarna. Familjelagssakkunniga konstaterade att laglotten förlorade sin funktion då bestämmelserna övergick till att utgöra ett känslomässigt värde för bröstarvingar. 72 En stor del av 1981 års utredning behandlade huruvida laglotten missgynnade efterlevande 65 SOU 1954:6, s. 108 f. 66 SOU 1954:5, s. 109. 67 SOU 1954:6, s. 108 68 SOU 1925:43. 69 SOU 1981:85, 208 f. 70 SOU 1981:85, s. 207 f. 71 SOU 1981:85, s. 209 f. 72 SOU 1981:85, s. 209 f. 19

make eller inte. En viktig del av utredningen blev att undersöka om avskaffandet av laglotten skulle stärka och förbättra den efterlevande makens ställning eller om det fanns andra lösningar att förbättra denna ställning. 73 Enligt de Familjelagssakkunnigas mening skulle ett avskaffande av laglotten förbättra efterlevande makes ställning. Med tanke på att egendom huvudsakligen bestod av parens gemensamma hem skulle dessa undgå splittring om laglotten upphävdes. Det faktum att flertalet bröstarvingar väntade med erhållande av arv till efterlevande makes bortgång talade för laglottens minskade betydelse. Institutet förmodades inte längre ha effekt eller stöd i den allmänna uppfattningen vilket tydliggjorde att arvingarna inte var i behov att laglott. De Familjelagssakkunniga menade att ett avskaffande av systemet kunde genomföras utan större invändningar från medborgarna eller påverkan på bröstarvingarnas försörjning. 74 Utredningen gjorde också gällande att nästan 1/4 av alla bouppteckningar upprättades till förmån för efterlevande make vilket innebar att relativt få människor testamenterade egendom till utomstående. Familjelagssakkunniga uttalade därmed ytterligare skäl för att laglottens funktion övergått från ett skydd för bröstarvingar, till att istället utgöra en spärr mot införandet av bestämmelser till förmån för efterlevande make. 75 I beredningen fördes även en diskussion kring huruvida särkullbarns ställning skulle förändras vid ett avskaffande eller inte. Risken att avliden gynnat efterlevande make och deras gemensamma barn skulle föranleda en otillbörlig ställning för särkullbarn. Med tanke på att svensk rätt innefattar likhet inför lagen blir utgångspunkten att alla barn har samma värde. 76 Enligt Familjelagssakkunnigas mening skulle ett avskaffande inte enbart riskera en otillbörlig ställning för särkullbarn. Ett avskaffande skulle ge samma förutsättningar till ett eventuellt missgynnande för hela arvlåtarens familj och ett avskaffande skulle därmed inte enbart riskera att missgynna särkullbarn. 77 Slutligen uttalades att de skäl och motiv som en gång utgjorde skydd för bröstarvingar försvagats på grund av den ständiga samhällsutvecklingen. De Familjelagssakkunniga var överens om att laglotten borde avskaffas eftersom laglottens funktion och syfte inte längre uppfylldes. De ansåg att ett avskaffande i första hand skulle bidra till förstärkandet av efterlevande makes ställning vilket ansågs mer angeläget och aktuellt i det då rådande samhället. 78 3.1.5 Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m. I den proposition som följde av 1981 års beredning 79 konstaterades att de motiv och förslag som framlagts inte var tillräckliga för ett avskaffande av laglottsinstitutet. Ett av skälen till laglottens fortsatta existens var att bestämmelserna fortfarande ansågs utgöra ett betydande skydd för den inbördes rättvisan mellan bröstarvingar. Ytterligare skäl som talade för laglottens kvarlevande var den rättslikhet som förelåg mellan de nordiska länderna. Ett avskaffande av laglotten skulle medföra stora skillnader i jämförelse med de övriga nordiska 73 SOU 1981:85, s. 208. 74 SOU 1981:85, s. 208. 75 SOU 1981:85, s. 208. 76 SOU 1981:85, s. 209. 77 SOU 1981:85, s. 210. 78 SOU 1981:85, s. 211 f. 79 SOU 1981:85. 20