Våren 2008 FOLKRÖRELSEARKIVET FÖR UPPSALA LÄN

Våren 2008 FOLKRÖRELSEARKIVET FÖR UPPSALA LÄN

Det stora tomtedråpet IFK Uppsalas senaste bandyguld 1933 Per Agius IFK Uppsala var Sveriges första storklubb i bandy och för 75 år sedan vann föreningen sitt tolfte och senaste SM-guld i bandy. Bandyfinalen 1933 är utan tvekan en av de mest minnesvärda händelserna i föreningens över 100 år långa historia. Som nykomlingar i högsta serien tog man sig till final och på Stockholms stadion besegrades Karlstad-Götas röda tomtar med 11-1, bandyhistoriens största finalseger. Iden allra första bandyfinalen 1907 vann IFK Uppsala med 4-1 mot IFK Gävle på Boulognerskogens isbana; en final som i många avseenden fallit i glömska. Fram till 1920 vann sedan IFK Uppsala ytterligare tio SM-guld, men efter SM-finalförlusten mot IK Sirius 1921 gick luften, i alla fall tillfälligt, ur Uppsalakamraternas bandy. Laget hade år efter år spelat med i stort sett samma spelare och när flera av dem valde att lägga skridskorna på hyllan stod föreningen inför ett drastiskt generationsskifte. Dessutom hårdnade konkurrensen i staden när även Vesta under 1920-talet fick fram ett starkt lag som kunde mäta sig med IFK Uppsala och Sirius. Annars bedrevs inte verksamheten helt utan framgång. Laget blev bland annat DM-mästare 1922, 1925, 1926 och 1927. Nystart i tvåan 1931 infördes mästerskapsserien i bandy. Kampen om det svenska mästerskapet, som tidigare spelats i cupform, skulle nu avgöras genom seriespel. IFK Uppsala deltog i högsta serien första året, men hamnade på sista plats och degraderades till division 2. I nederlagets stund planerade IFK:s kapten och legendariske målvakt, Sven Sleven Säfwenberg, för återtåget till bandyns finrum och inför säsongen 1932 lyckades man värva den så kallade Forsbackatrion, Ejnar Ask, Evert Åslund och Roland Karlberg. Ask bokstavligt talat öste in mål under säsongen 1932. 42 stycken blev det, vilket i stor utsträckning bidrog till att IFK kunde säkra en plats i 1933 års division 1. IFK Uppsala vann nämligen serien på bättre målskillnad än Vesta. Vägen till slutspel Försäsongen 1933 inleddes med idel segrar, vilket gav anledning till en försiktig optimism i lokalpressen. Få trodde dock på seger i seriepremiären mot IK Göta som ansågs ha det bäst tränade laget. IFK Uppsala vann dock med 9-3 efter bländande anfallsspel i första halvlek (8-2) och skyttekungen Ask svarade för fem av målen. I andra omgången mot IFK Rättvik blev det dock målsnålt värre. Matchen slutade 1-1 och denna gång var det försvarets tur att visa prov på god kvalitet. Under matchen blev Sleven skadad i knät och i pressen spreds snart ryktet att han inte kunde delta i den kommande seriefinalen mot Skutskärs IF. Med en blandning av sanning och lögn dementerade Sleven alla påståenden om skador och enligt Tidningen Upsala befann han sig i all önsklig välmåga - På bilden ses IFK Uppsalas Bror Öberg göra 5-0 på IF Göta i SM-finalen 1933. Målet kom i den andra halvlekens fjärde minut. Den 17-årige Öberg svarade för fem av IFK:s mål i finalen. (Fam. Lindqvists samlingar.)

mot Skutskär skulle det minsann spelas bandy som aldrig förr! Seriefinal mot Skutskär Sista omgången spelades borta mot Skutskär och inför matchen hade båda lagen möjlighet att vinna gruppen och därmed kvalificera sig för semifinal. För hemmalaget var det seger som gällde, medan IFK skulle klara sig med oavgjort. Intresset för matchen var stort och det gamla publikrekordet på Skutskärs IP rök all världens väg när extratågen med publik från Uppsala sattes in. Skutskär började matchen bäst och hade ett tag ledningen med 2-0, men i andra halvlek lyckades IFK vända matchen till 3-2 efter två mål av Karlberg och ett av Ask. Mot slutet av matchen pressade Skutskär på starkt och lyckades utjämna, men 3-3 stod sig tiden ut. - Den nervösaste match jag spelat, skrev IFK Uppsalas Bengt Janne Nordenman i sin dagbok. Segermål i slutminuterna Semifinalen mot Västerås SK på Studenternas IP blev en jämn historia där de bägge lagen hade varsin halvlek. IFK var bäst i den första och efter tio minuters spel kunde den blott 17-årige Bror Öberg ge laget ledningen sedan han på volley slagit in en retur på ett skott från Karlberg. VSK var bäst i andra halvleken och efter en lång press kom till sist kvitteringen på frislag genom skyttekungen Gunnar Hyttse. Dryga minuten före full tid, just när alla ställt in sig på förlängning, säkrade dock Öberg segern för IFK genom att järnhårt dundra in en passning från Karlberg. Glädjescenerna som sedan utspelade sig på Studenternas IP i Uppsala hade aldrig skådats tidigare. Publiken stormade in på planen för att klappa om sina favoriter och spelarna fick enligt en tidningsuppgift löpa gatlopp för att kunna ta sig till omklädningsrummet! Den unge Öberg bars i gullstol från planen; en ära som även gavs den betydligt tyngre Ask. Den gamle IFK:aren och elvafaldige bandymästaren Sune Almkvist kom efter matchen in i omklädningsrummet för att gratulera, men blev där så rörd att han inte fick fram ett ord. När han hämtat sig en smula förklarade han för den samlade pressen: - Pojkarna spelade så bra att jag blev sjuk. Tomtedråpet på Stadion Det blev gult mot rött när Uppsala och Karlstad-Götas röda tomtar möttes i SM-finalen på Stockholms stadion den 26 februari. Intresset för finalen var rekordstort och det blev mycket riktigt nytt publikrekord på Stadion, 9 307 personer. De flesta trodde på seger för värmlänningarna; inte minst IF Götas egen pamp, Borgström: - Först ska vi besegra Uppsala, sen spelar vi den moraliska finalen mot vårt B-lag. Matchinledningen bjöd på nervöst spel från bägge håll, men Karikatyren illustrerar IF Götas självsäkerhet inför SM-finalen 1933. ganska snart fick IFK fart under skridskorna. Efter tolv minuter spelade Ask fram till Karlberg som dribblade av sin ytterback och under fruktansvärt jubel petade bollen i mål. Blott fem minuter senare höll sig den unge Öberg framme och slog in 2-0 på volley från nära håll. Tomtarna hade därefter en fin chans, men Sleven knep överraskande närskottet från cirka två meter. 25 minuter in i matchen avlossade Ask en av sina fruktade kanoner ur trängt läge och utökade till 3-0. Göta kämpade förtvivlat, men pressades gång på gång tillbaka av IFK-kedjan som bjöd på snabba åkningar och vackert samspel. I slutet av halvleken gjorde Öberg sitt andra och IFK:s fjärde mål för dagen. Spelet fördes uteslutande framför Götas mål - Om den första halvleken bjudit på ett bländande vackert IFKspel, så blev den andra närmast en uppvisning. En sådan bandy som Kamraterna visade nu har helt enkelt aldrig skådats tidi-

gare, rapporterade den numera avsomnade Tidningen Upsala. IFK gjorde mål redan i halvlekens första anfall och spelet närmade sig verklig utklassning när Ask en stund senare slog in 6-0 på volley. Tomtarna misslyckades i praktiskt taget allt de företog sig och enligt en stockholmstidning spelade värmlänningarnas backlinje som statyer i Kungsträdgården. Göta lyckades visserligen reducera efter en kvart, men var för den skull inte i närheten av att komma in i matchen. Efter en halvtimme hade IFK istället gått ifrån till 9-1 och spelet fördes nu uteslutande framför Götas mål. Vid ställningen 10-1 lämnade ett stort antal IFK-anhängare sina läktarplatser och begav sig ned till banan. En säkerhetsvakt som pliktskyldigt försökte hindra dem blev övermannad och sedan hissad till den övriga publikens stora förtjusning. Från nära håll kunde de sedan se Karlberg åka igenom helt på egen hand i matchens sista anfall och fastställda slutresultatet till 11-1, bandyhistoriens största finalseger. Då matchen var över stormades planen av tusentals IFKsupporters som hissade de överlyckliga spelarna som reste sig som gula klickar i den i övrigt svarta folkmassan. - Mitt livs stoltaste ögonblick, förklarar Sleven i sina memoarer 25 år i bandyburen. Se rörliga bilder från bandyfinalen 1933: http://svt.se/svt/road/classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=32832 Mer om IFK Uppsala: http://www.ifkuppsala.se Kanske även det stoltaste ögonblicket i IFK Uppsalas historia. Sleven tilldelades senare, som ende bandyspelare någonsin, Svenska Dagbladets bragdguld 1933, för lysande lederskap av IFK Uppsalas bandylag. IFK Uppsalas målvakt och lagkapten, Sven Sleven Säfwenberg, bärs av planen av överlyckliga IFK-supporters efter finalsegern mot IF Göta 1933.

Skutskärs missionskyrka 100 år Kim Söderström I likhet med andra samtida folkrörelser hade väckelserörelsen i sitt inledningsskede stora svårigheter att hitta lokaler att samlas i. Det här gällde även för Skutskärs missionsförsamlings medlemmar. Församlingen som bildades 1878 hade den första tiden sina möten i medlemmarnas hem, men allteftersom medlemsantalet steg blev det nödvändigt att hitta en större lokal. Situationen blev något bättre när sågverksbolaget Astrup och Sörensen upplät en kasern i Svarthamn som de fick använda vintertid. Under sommaren hölls mötena allt som oftast ute i det fria eller i något skjul. Några av de platser man träffades på var Sturkens smedja, sandgropen vid Svarthamn och kolboden vid Gagnef. När bolaget 1886 byggde Samlingslokalen i Skutskär kunde missionsförsamlingen, liksom flera andra föreningar i samhället, utnyttja den för sina möten. Men flera omständigheter medförde att den inte ansågs lösa församlingens lokalbehov. I en 10-års historik över missionskyrkan 1918 beskrev man några skäl till varför lokalen inte passade för församlingens sammankomster: det hade sin grund även däri att Församlingen tilldelades tid i Skutskärs Samlingslokal och denna tid inskränktes mer och mer. Som vi alla minnas, hade församlingen sin tid söndagarne mellan kl. 5-7 em. Ofta hände det att när vår tid var inne var lokalen ej utrymd utan upptagen av någon annan förening som ej hade avslutat sitt möte, och innan vi slutat kl. 7 var det någon annan förenings medlem som tittade in i dörren och undrade om ej vi hade slutat för att de skulle få komma in. När missionsförsamlingen i Harnäs uppförde ett missionshus 1893 blev det naturligt att Skutskärs medlemmar, av vilka många även var medlemmar i församlingen i Harnäs, sökte sig dit. Harnäs blev därför något av ett andligt centrum för missionsväckelsen i området under det dryga decennium det tog innan lokalfrågan ordnade upp sig för församlingen i Skutskär. Samlingslokalen i Skutskär. Festligheter utanför Skutskärs missionskyrka under tidigt 1900-tal. Infällt: Invigningsprogrammet för missionskyrkan 1908.

Lokalfrågan får sin lösning År 1903 kom en öppning i lokalfrågan genom att bolaget upplät en centralt belägen tomt i Skutskär till församlingen. Nu blev det äntligen möjligt att satte ca 20 personer, oftast på kvällstid, fram till den 4 augusti 1907. Trots att man kunde förlita sig på mycket frivilligt arbete och att man dessutom fick ta emot stora summor tiden, som leddes av distriktsföreståndare Nordqvist, beskrev församlingens ordförande, Fredrik Ölander, hur känslorna svallade. När sång nummer sju i missionsförbundets sångbok bygga en kyrka och predikantbostad genom insamlingar, blev skulle framföras: var denna nära medlemmarna. Arbetet med att uppföra predikantbostad började genast och i oktober samma år kunde predikanten flytta in. Men det gick ytterligare nästan fem år innan missionskyrkan stod färdig. År 1906 beslutades att bygga en samlingslokal på samma kyrkobygget ingalunda gratis. Så här redovisades fördelningen av kostnaderna för bygget: Grundläggning 642:90 kr, Körningar 789:40 kr, Frakter 569:47 kr, Material 6847:21 kr, Arbetskostnader 4808:23 kr, Belysning 297:27 kr, Inventarier 774 kr. Inklusive övriga kostnader tacksamhet så stor att många glädjetårar blandade sig däri. Och när andra versen skulle sjungas:...kunde icke jag och många med mig sjunga med ty känslorna i våra bröst tog överhanden. Det drog ut på tiden innan kyrkan ansågs vara helt klar och inte förrän 1920 stod den lilla salen med kök och tomt som predikantbostaden, och räntor slutade utgifterna på vaktmästarbostad färdig. varför det tillsattes en byggnadskommitté som beslutade att lokalen skulle byggas efter en ritning av byggmästare Vallin. Den skulle uppföras i tegel som ansågs bli billigare jämfört med trä eftersom den inte skulle behövas målas om ideligen. Arbetet utfördes av frivilliga, inte bara från församlingen, utan även av andra skutskärsbor. Arbetet med grunden syssel- totalt 18399:37 kr. På församlingsmötet den 29 april 1908, när allt arbete var klart, beslutade man att kyrkans namn kort och gott skulle vara Missionskyrkan. Missionskyrkan invigs Under pingsthelgen den 7 och 8 juni 1908, var det dags för den högtidliga invigningen av kyrksalen. Under invigningshög- Beslutet som församlingen tog 1907 att bygga kyrkan i sten var kanske skälet till att det dröjde 60 år innan de tyckte att några större restaureringsarbeten behövde utföras. I samband med renoveringen 1967 tillkom också nya utrymmen för missionsförsamlingens ungdomar. Samtidigt som församlingen kan fira sitt 100-årsjubileum av kyrkans tillkomst, kan man 2008 också se tillbaka på en verksamhet som pågått i 130 år. Dagsverkslista för arbetet med missionskyrkans grund 1907 samt missionskyrkan på 1990-talet.

Älvkarleby kommun 1933 Ett bra år för föreningar Kim Söderström 1933 var året när Hitler utsågs till rikskansler och rusdrycksförbudet i USA upphävdes. I Sverige öppnades den första flyglinjen mellan Stockholm och Visby och den 9 juli uppmättes i Ultuna rekordvärmen, 38 grader. År 1933 var också året då många människor i Älvkarleby kommun fann anledningar att starta nya föreningar. Nu bildades bl.a. Första Majblommekommittéen i Älvkarleby, Älvkarleö idrottsförening, NTO ungdomstempel Skogsblomman i Skutskär, Marma Bollklubb och Östanå lantmannaförening. Inom arbetarrörelsen bildades det socialdemokratiska kvinnoklubbar i Marma och Skutskär, Gårdskärs arbetarekommun, SSU Marma och Skutskärs broderskapsgrupp. De här föreningarna har, om de är verksamma idag, anledning till att fira sina 75-års jubiléer 2008. Här följer historien om en kvinnoklubb. Alla mötesdeltagare var inte överens om att de borde bilda en speciell klubb för kvinnor, utan vissa menade att kvinnorna kunde göra mer nytta om de arbetade inom arbetarekommunen. 19 kvinnor ansåg det i alla fall viktigt att bilda en särskild klubb och som förste ordförande valdes Eivor Wallin. Klubbens uppgift var bl.a. att samla kvinnor för de socialistiska idéerna och fostra dem i samhälls- och partiarbete. För det ändamålet inleddes ett antal studiecirklar i förenings- och kommunkunskap. År 1937 drev klubben kravet att införa matbespisning i skolorna, eftersom matbristen under nödåren under 1930-talet hade medfört att skolbarnen hade svårt att orka med skolarbetet. Resultatet blev att kommunfullmäktige beviljade 2000 kronor till smörgåsar m.m. Klubbens arbete under 1940- talet präglades i hög grad av den hjälpverksamhet som blev följden av världskriget. Det startades en systuga 1940 som skänkte kläder och kontanter till Finlandshjälpen och Fältjulklappen. Andra stora frågor under 1940-talet var inrättandet av hemsystrar och införandet av husmoderssemester. En bild av hur livet kunde vara under 1940-talet ges av att klubben uppmanade Stora Kopparberg att anlägga en pontonbrygga i Dalälven varifrån husmödrarna kunde tvätta mattor. Under efterkrigstiden blev frågor inom socialvård och förbättringar för handikappade viktiga arbetsområden. I slutet av 1990-talet bidrog svårigheterna att värva nya medlemmar till att klubben upphörde år 2000. Skutskärs socialdemokratiska kvinnoklubb hade föregåtts av två tidigare klubbar. Den första bildades troligen 1920, medan den andra var verksam under perioden 1925-28. I mars 1933 bildades den senaste klubben efter ett möte i Folkets hus i Skutskär. Talare på mötet var distriktets ordförande Olga Hedén som talade över ämnet kvinnorna och socialismen. Skutskärs kvinnoklubb samlad till studiecirkeln Kvinnans ställning genom tiderna omkr. 1935. Fr.v.: Anna Berglund, Ester Arvidsson, Vilma Sten, Stina Eklöf, Elin Eriksson, Eivor Wallin.

Arkiven i Sandbacken Program 2008 Måndag 17/3 Skriv din förenings historia. Kurs kl 9-12. Tisdag 18/3 Filmvisning kl 17.15. Dom var rädda för oss. En film om Petterslund av Anders Leidstedt. Tisdag 1/4 Arkiven i Sandbacken. Öppen Onsdag 16/4 Gunnar Sundgren - en porträttfotograf i arkiven. Föredrag av Lars Lambert kl 18.30. Plats: Arkivcentrum, Dag Hammarskjölds väg 19. Tisdag 22/4 Filmvisning kl 17.15. Första maj 1945 i Uppsala samt Interiörer från Almqvist & Wiksell. Måndag 28/4 Kurs i arkivvård kl 9-12. Tisdag 6/5 Arkiven i Sandbacken. Öppen Måndag 12/5 Folkrörelsearkivets 30-årsjubileum. Film och föredrag från kl 16.00. Plats: Missionskyrkan. Tisdag 20/5 En resa i 3D. Visning av 3Dfotografier från 1860-talet kl 17.15. Tisdag 2/9 Arkiven i Sandbacken. Öppen Lördag 13/9 Kulturnatten. Utställningar och föredrag. Se särskilt program. Tisdag 16/9 Filmvisning kl 17.15. Skattefria Andersson. Socialdemokraternas valfilm från 1954 med Stig Järrel. Tisdag 23/9 Skriv din förenings historia. Kurs kl 18-21. Tisdag 7/10 Arkiven i Sandbacken. Öppen Tisdag 14/10 Filmvisning kl 17.15. Bygge av konstfrusen bana på Studenternas och Fyrisbadets tillkomst och invigning. Tisdag 4/11 Arkiven i Sandbacken. Öppen Lördag 8/11 Arkivens Dag. Se särskilt program. Tisdag 18/11 Filmvisning kl 17.15. Invigningen av Gränby centrum 1971 och En dag på OBS! 1973. Tisdag 25/11 Kurs i arkivvård kl 18-21. Tisdag 2/12 Arkiven i Sandbacken. Öppen Tisdag 9/12 Filmvisning kl 17.00. Uppsalas biografer av Anders Leidstedt. FOLKRÖRELSEARKIVET FÖR UPPSALA LÄN Besöksadress: S:t Olofsgatan 15 Postadress: c/o Uppsala kommun Telefon: 018-727 24 70 753 75 UPPSALA E-post: info@fauppsala.se Fax: 018-727 84 25 Postgiro: 645 68 35-5