Sevärdheter i Älmhultsbygden

Sevärdheter i Älmhultsbygden 2008 - Överraskande Älmhult - internationellt & nära -

ALLEMANSRÄTTEN ALLGEMEINES NUTZUNGSRECHT - THE COMMON RIGHT OF ACCESS ALLEMANSRÄTTEN I Sverige har alla rätt att röra sig ute i naturen. Detta kallas allemansrätten. Den innebär att vi får ströva omkring i skog och mark; plocka svamp bär och blommor som inte är fridlysta, bada och åka båt på sjöar och vattendrag. Men den innebär också skyldigheter! Att um-gås med naturen kräver kunskap och respekt och varsamhet. Missbruk och brist på om-döme kan äventyra vår unika allemansrätt. Detta får du göra om du behöver: - Vistas, gå eller åka skidor över annans mark, utom på tomtmark, åker med växande gröda, oskördad slåtteräng och skogsplantering. - Passera genom inhägnande områden, gärdesgård och grind, bara Du inte förstör stängsel eller orsakar annan skada. - Plocka vilda bär, blommor och svamp. Men plocka inte mer än Du behöver, blommorna är vackrast i naturen. Vissa är fridlysta, dem får Du inte plocka. - Tälta en natt på mark som inte används för jordbruk och som ligger avlägset från boningshus. Fråga ändå gärna markägaren om lov. För tältning i grupp skall man alltid be markägaren om lov. - Ta torrt ris och torra grenar från marken till exempelvis mindre lägereld. - Göra upp eld om det går utan risk för skogs- eller gräsbrand och om inte lokalt eller riksomfattande eldningsförbud råder. - Bada, tillfälligt förtöja din båt och gå iland överallt, utom vid tomt eller på sådana ställen där myndighet utfärdat landstigningsförbud t ex till skydd för fågellivet. - Ro, segla, paddla eller köra motorbåt på annans vatten, om inte särskilt tillträdesförbud och fartbegränsning råder. - Medföra hund i naturen, men hund skall alltid hållas under sådan tillsyn, att den förhindras göra skada eller från att driva eller förfölja villebråd och fåglar. Detta innebär i praktiken att hund skall hållas kopplad. - Fiska om Du löst fiskekort eller har annat tillstånd. Ta alltid reda på vilka bestämmelser som gäller för den plats där Du vill fiska. Det är straffbart att: - Skada gröda och planteringar. Markägaren har rätt att begära skadestånd. - Skada staket och grindar och lämna grind öppen så att kreatur slipper ut. Naturligtvis får Du inte passera inhägnader till tomt såvida Du inte har ett särskilt ärende. - Ta ris, grenar, näver, bark, löv, ollon, nötter eller kåda från växande träd eller buskar. - Plocka fridlysta växter. - Plocka blommor, bär, svamp eller frukt på annans tomtmark. (Tomt som inte behöver vara inhägnad, är området närmast boningshuset och där husets ägare eller brukaren har ett berättigat intresse att få vara ifred - "hemfridszonen". Saknas inhägnad för tomten anses området inom syn- och hörhåll utgöra tomt. Visa den bofasta befolkningen stor hänsyn - Du är gäst i markerna. Fråga istället för att ta för givet). - Tälta på tomtmark eller ställa husvagn på annans mark så länge att det kan anses som bosättning. - Bryta eller hugga grenar och granris, fälla träd och buskar samt på annat sätt göra skada på växande skog och mark. - Elda på ängsmark, klipphällar eller på sådan mark att risk för skada eller brand finnes. - Bada från och gå iland vid annans brygga eller tomt. Det anses som intrång och brott mot hemfriden. - Ro, segla, paddla eller köra motorbåt i tillträdesförbjudna områden och överträda hastighetsbestämmelser. - Du är ansvarig för skada som din hund orsakar. Under tiden 1/3-20/8 måste hund hållas kopplad. - Köra motorfordon i naturen. - Fiska utan tillstånd. Fiskekort innebär ej rätt att vistas inom områden med beträdelseförbud. - Jaga utan tillstånd. Ta fågelbon och fågelägg räknas som jakt. DAS ALLEMANS RECHT - DIE ALLEMANS PFLICHT Das Allgemeine Nutzungsrecht in Schweden gewährt eine Menge Rechte, aber auch viele Pflichten. Folgende verbote müssen beachtet werden: - Es ist nicht erlaubt, private Grundstücke zu betreten! Mit Grundstück ist dabei der Bereich um ein Wohnhaus gemeint, der für den Besitzer als Hausfriedenszone zu betrachten ist. - Bei grober Brandgefahr ist Feuermachen verboten! Auberdem ist das Enzünden von Feuern auf Felsenplatten und anderen Plätzen, wo die Gefahr von bleibenden Schäden besteht, nicht gestattet! - Das Plücken von Blumen, sowie das Sammeln von Pilzen auf fremden Grundstücken ist untersag! Blumen, die unter Naturschutz stehen dürfen nicht gepflückt werden! - Lebende Bäume oder Büsche dürfen nicht beschädigt oder gefällt werden! Es ist verboten, Zweige, Äste, Rinde, Harz Laub, Eicheln oder Nüsse von lebenden Bäume oder Büschen abzureissen! - Es ist verboten, frisch gesäte Äcker oder wachsende Getreidefelder zu betreten! - Gatter müssen geschlossen werden und beim überqueren von Zäunen ist zu beachten, dass kein Schaden entsteht und Vieh nicht entweicht! - Ohne Genehmigung des Grundbesitzers ist Zelten für mehr als eine Nacht nicht gestattet. Gruppen brauchen immer eine Genehmigung ausser an den festen Lagerplätzen. - Das Parken oder Fahren von Kraftfahrzeugen abseits von Straben ist nicht erlaubt, wenn die Gefahr von Beschädigung besteht! Das Befahren von Privatstraben, die nicht für öffentlichen. Verkehr zugelassen sind, ist verboten! - Es ist nicht erlaubt, an einem Privat grundstück zu baden, an Land zu gehen oder an einem privaten Bootsteg Boote oder Kanus festzumachen, wenn dadurch der Besitzer in der Benutzung gehindert wird! - Gebiete, in denen besondere Verboten herrschen, sind zu respektieren z.b Vogelschutzgebiete oder Gebiete, in denen Anlangehen verboten ist! - Die Verschmutzung der Natur mit Unrat und Abfällen und andere Verunreingung der Natur ist zu unterlassen! - Das Fischen in fremden Fischgewäsern ist untersagt! Man ist verpflichtet, sich über geltende Fischereibestimmungen selbst zu informieren. - Vogeleier und Nestlinge dürfen nicht entwendet werden! Jagen ohne Genehmigung des Grundbesitzers - des Inhabers des Jagdrechtes - ist nicht gestattet! RIGHT OF ACCESS - PUBLIC RESPONSIBILITY The Right of Common Access to move freely in the countryside of Sweden gives you extensive rights, but also many obligations that uou have to respect. You must observe the following prohibitions: - You may not trespass on someone else s land! By land" is meant the area around a dwelling house, etc, that the owner considers he needs to enjoy his own privacy. - You are not allowed to light a fire if there is a risk of it spreading! It is also forbidden to light a fire on flat rocks and other plades that can suffer permanent damage! - Do not pick flowers, berries or mushrooms on someone s private land. Don t pick protected flowers! - Do not damage or cut down living trees or bushes! You are not allowed to take twigs, branches, bark, resin, leaves, acorns or nuts from living trees and bushes. - Do not walk over fields that are newly sown or have crops growing on them! - Make sure that you close all gates and climb over fences in such a way that no damage is done or cattle let loose! - Normaly you cannot camp for more than one night in the same place without the permision of the landowner! Groups must always have permission except at the offical campsites. - You are not allowed to park or drive a motorvehicle on the side of the road if there is a risk of damaging the roadside! You may not drive a motorvehicle on a private road that is closed to the public! - You may not bathe, land or tie up your boat or canoe on someone else s land or pier if by doing so you interfere with the owner s use of them! - You must particularly respect areas of special access prohibitions, such as bird sanctuaries and places where it is forbidden to go ashore. - Do not liter the countryside with rubbish! Do not pollute the countryside in any way! - You are not allowed to fish in someone else s water without his permission. It is your responsibility to axquaint yourself with the local fishing regulations. - Do not take bird s eggs or their young! You are not allowed to hunt without the permission of the landowner or the owner of the shooting rights!

Höö Vägbeskrivning: Vid Linnéleden (väg 600) i Diö, 11 km norr om Älmhult. Vägvisare: Höö 5 km. Från Diö går vägen genom ett omväxlande landskap med granskog, lövskog och öppna marker. Så småningom vidgar sig synfältet mot Möckeln, över vars yta Höö höjer sig hela 30 m. Högst upp lig-ger den gamla gården, omgiven av stora almar och askar. Här har sedan generationer tillbaka människor bevarat ett stycke av våra förfäders landskap. Sedan 1969 är Höö jämte flera mindre öar na-turreservat. Arealen uppgår till ca 110 ha. Floran har dokumenterats genom vetenskapliga undersökningar och en skötselplan har upprättats Östra delen av Höö är format av grönsten (hyperit-diabas, svart granit). Högplatåns västra och östra sluttningar bildar på många ställen branta stup. Längre västerut avtar grönstensinslaget i moränen. Denna förändring i markens sammansättning avspeglar sig i växternas fördelning. I Gustav Vasas jordebok från 1553 behandlas Höö som ett självständigt jordbruk. Det kallades då Högen. Dess bebyggelsehistoria torde sträcka sig många hundra år längre tillbaka i tiden. Från 1559 skrivs namnet Höö. Vid mitten av 1800-talet svedjades större delen av ön och ända fram till mitten av 1920-talet var dess areal dubbelt så stor som i våra dagar. Det landskap som vi möter på Höö är resultatet av en kamp för brödfödan. Gårdens ägare har bevarat de gamla brukningsformerna och därmed natur och landskapsbild. Ängarna på Höö omfattar ca 7 ha. Där har påträffats nästan 200 olika växter. På en yta av 10 kvadratmeter tävlar ofta 50 olika arter om utrymmet. Naturreservatet Höö är avsatt för att bevara ett stycke av det gamla bondelandskapet, som inom området framträder med o- vanlig naturskönhet samt för att skydda växter och djur. Almänhetens möjligheter att vistas inom området skall bevaras i den mån vården och skötseln så medger. Krunan Vägbeskrivning: Från Älmhult, Linnéleden (väg 600) norrut ca 8 km. Efter Stenbrohults kyrka, vänster, kör ca 5 km. Möckelsnäs är en halvö i sjön Möckeln. Efter en färd på slingrande grusväg genom mäktiga lövskogar passerar man NATURRESERVAT Möckelsnäs herrgård. Söder om byggnaderna ligger Krunan, ett naturreservat med lövskog. Berggrunden är den "svarta graniten", en grönsten som skapar goda möjligheter för växtlivet. Högsta punkten ligger ca 30 meter över sjön Möckelns yta. Här växer ädellövskog som är mest består av ek och avenbok, även lind, alm och hassel förekommer här. På Kronan trivs många sällsynta arter som blåsippa, lungört, storrams, lundtjärnblomma och trolldruva samt det sällsynta gräset långsvingel. De blockiga branterna hyser intressanta ormbunkar och mossor. De mäktiga träden ger också förutsättningar för ett rikt fågelliv och området är gynnsamt även för snäckor, insekter och sniglar. Siggaboda Vägbeskrivning: Från Älmhult, väg 120 mot Tingsryd, strax innan Häradsbäck tag höger Lönsboda, sedan vänster mot Spjutaretorp. Naturreservatet som finns längst ner i den sydöstra delen av kommunen, är en blandning av urskog och bokblandskog. Många stora stenblock gör området unikt och sägenomspunnet. Många döda eller döende träd finns här, därför förekommer här sällsynta insekter, mossor och svampar. Taxås Vägbeskrivning: Från Älmhult, Linnéleden norrut ca 8 km, tag vänster efter Stenbrohults kyrka, kör sedan ca 4 km. Naturreservatet Taxås ligger på Möckelsnäshalvön i sjön Möckeln. Området består både av land och vatten. Taxås gård är huvudbyggnad i området och ingår inte i reservatet. Runt denna finns ett stycke intressant ängs- och hagmark. Lövskogen dominerar, här finns alm, ek, lind, avenbok, lönn och bok. Många sällsynta blommor finns här såsom blåsippa, vårlök, gullpudra, nunneört och vårärt. Här finns också Taxås klint som länge var en viktig plats för brytningen av den svarta graniten. Från sjösidan kan man se resterna av de många stenbrotten. Idag är kanske Taxås klint mest känd för sin spektakulära utsiktsplats, med vy över hela sjön Möckeln. Taxås lövskogar med dess rika flora har lockat många botanister till dessa trakter. I närheten finns även en hällkista. Vakö myr Vägbeskrivning: Väg 23 söderut, vid Loshult, tag vänster väg 121 mot Lönsboda/Olofström, vid Hökön tag vänster. Vakö myr är ett ca 13 km2 stort myrkomplex beläget på gränsen mellan Små-land och Skåne, till helt övervägande del i Kronobergs län. Den är en av länets största kalmyrar med en central öppen yta på ca 6 km2. Myren sträcker sig även in i Skåne län i sydväst och sydöst. Sommaren 1992 härjades hela Vakö myr med undantag för de allra nordligaste delarna av en mycket stor brand. I stort sett alla träd och övrig vegetation på mosseplanet och de små myrholmarna inom det brandhärjade området brändes av. Lövträd men även en del tall främst på de större fastmarksöarna överlevde branden. I den sydöstra delen av Vakö myr spred sig elden även in i angrän-sande skog på fastmark, bl a vid Ekesholm. Detta trots att räddningsinsatsen var en av de mest omfattande och kostbara i sveriges historia. Före branden dominerades skogen på myren och de små myrholmarna av tall medan lövinslaget på de större fastmarksöarna var betydande. Endast på myrholmar fanns större träd, medan de på mosseplanet endast var 0,5-2,0 meter höga. Lövträd som björk och asp samt tall är arter som gynnas av en brand medan granen som endast finns på fastmark, försvinner för en tid. Många djur- och växtarter som bl a insekter, fåglar, svampar och lavar gynnas starkt eller är helt beroende av tillgången av brandhärjade miljöer. Idag råder brist på just dessa biotoper i landskapet. Vegetationen på myren är ganska artfattig men typisk för stora öppna mosseplan. Arter som myrlilja, sileshår, rosling och klockljung förekommer rikligt här. I nordväst växer gammal gran- och bokskog som inte nåddes av branden 1992. Fågellivet på myren och i kantskogen är rikt. Här finns länets största koncentration av häckande ljungpipare. Här förekommer även orre, trana, enkelbeckasin, grönbena, tofsvipa, mindre hackspett, duvhök, lärkfalk, tornfalk, sparvuggla, kricka, och gräsand.

SEVÄRDHETER Linnés Råshult Vägbeskrivning: Från Älmhult norrut på gamla rv mot Diö "Linnéleden". Efter Stenbrohults kyrka ytterligare ca 1 km. Följ skyltar från vägen. Carl von Linnés födelsehem med hembygdsmuseum i Råshult. Genuin 1700- talsmiljö med örtagård, lövängar och kaffestuga. Linnés Råshult Här finns komministerbostad, blomstergård, kryddgård, Linnémonument, gammelgård, linbasta, slåtterängar och betan-de djur i dess rätta miljö. Här finns även servering och försäljning av souvenirer. Kommunisterbostaden På denna plats föddes en gång Linné. Bostaden är från 1700-talet. Vissa inventarier har tillhört Linné. Huset rymmer en samling Linnéporträtt. Intill bostaden finns sädesmagasinet med gamla jord-bruksredskap. Blomstergården Nicholaus Linné, far till Carl, anlade 1706 en blomstergård. Den har återskapats och består nu av cirka 60 växter från 1700-talet. Kryddgården Här finns myntor, humle, lin, tobak och andra gamla kryddväxter. Dessa växter var ett måste på varje gård i Sydsmåland förr i tiden. Linnémonumentet Bakom komministerbostaden står en obelisk, rest 1865. Den pryds av en porträttmedaljong med Linnés bild. Gammelgården Idag ett hembygdsmuséum. I bottenplanet finns en liten handelsbod samt en tidstypisk storstuga. På övre våningen finns dräkter, allmogesaker och stenåldersfynd. Linbasta Redskap som behövdes vid linberedning finns i linbastan. Slåtterängarna Småländska blomsterängar och hagar så som de såg ut på 1700-talet. Lättframkomliga stigar för fria strövtåg. En markerad stig leder till Såganässjön med en liten badplats och möjlighet för grillning. Öppettider: se i "Din guide genom Älmhultsbygden" Fakta om Carl von Linné (Före adlandet 1757 Carolus Linnaeus), 1707-78, naturforskare och läkare, professor i Uppsala 1741-77, arkiaters (kungens livmedikus) titel 1747. Född i Råshults komministerboställe i Stenbrohults socken. Han gick i skola i Växjö och begav sig 1727 till universitetet i Lund men flyt-tade året därpå till Uppsala. Med en liten skrift om växternas sexualliv tilldrog han sig Olof Rudbeck d y:s uppmärksamhet och erhöll ett vikariat som demonstrator i botaniska trädgården. 1732 företog han på offentligt uppdrag en färd till Lappland, från vilken han hemförde rika samlingar, och 1734 reste han i Dalarna. Här träffade han sin blivande hustru, Sara Elisabeth Moraea, dotter till provinsialläkaren i Falun. 1735-38 vistades Linné i Nederländerna, där han blev Med dr och vann insteg i ledande vetenskapliga kretsar. Han besökte också England och Frankrike, varefter han slog sig ned som läkare i Stockholm. Han medverkade vid stiftandet av Vetenskapsakademien 1739 och var dess förste preses. 1741 blev han professor i Uppsala, vars botaniska trädgård snart blev en av de förnämsta i världen. 1758 köpte Linné gården Hammarby utanför Uppsala, vistades i fortsättningen alltid där en del av året och förde också dit sina stora, i huvudsak botaniska samlingar. I början av sin professorstid följde Linné upp sina ungdomsresor genom att på offentligt uppdrag besöka Öland och Gotland (1741), Västergötland (1746) och Skåne (1749). Bland hans talrika svenska och utländska lärjungar inspirerades många till långa, ofta livsfarliga upptäcktsfärder i främmande länder. Linné var som forskare synnerligen produktiv och i många avseenden långt före sin tid. Han var i första hand systematiker och åstadkom som sådan den reda inom biologin som var nödvändig för dess vidare utveckling. Första upplagan av hans epokgörande "Systema naturae" utkom 1735. Den innehåller en klassifikation av växt-, djur- och mineralrikena, bl a sexualsystemet för växter, i vilket han på grundval av ståndarnas antal, storlek och fördelning uppställde 23 klasser jämte en 24:e för kryptogamerna. Systemet är inte naturligt men enkelt och högst användbart när man skall bestämma (examinera) blomväxter. Fundamenta botanica (1736) innehåller Linnés första framställning av botanikerns teori, och i denna utvecklade han den ännu använda botaniska terminoligin. I flora lapponica (1737) finns bl a flera av växtgeografins viktigaste principer uttalade, och Linné anlade t o m moderna ekologiska synpunkter på växtvärlden. Flora suecica (1745) och Fauna suecica (1746) innehåller de första sammanfattande beskrivningarna av Sveriges växt- och djurliv. I Philosophia botanica (1751) uppställde han ett naturligt system för växter med ett 60-tal familjer, som till stor del fortlever i modern systematik. Ett enormt framsteg innebar Linnés införande av det ännu använda nomenklatursystemet, med två namn, släktnamnet och artepitetet, för varje växtoch djurart. För växterna infördes detta system i Species plantarum (1753), en beskrivning av alla då kända växter, och för djurens del i 10:e upplagan av Systema naturae (1758). Linnés skildringar av sina resor finns tillgängliga i moderna upplagor. Han framstår där som en av 1700-talets mest betydande svenska prosaister med frisk och poetisk naturuppfattning och realistisk framställningskonst. Linnés livsåskådning präglades av religiositet och av hans tro på en nemesis, som bringar straff redan i detta livet. I Nemesis divina samlade han exempel som stöd för denna åsikt. Som professor efterträddes Linné av sin som Caral von Linné d y (1741-83. Sedan denne dött såldes deras samlingar, bibliotek och manuskript till engelsmannen J E Smith.

Gustafsfors Vägbeskrivning: Från Pjätteryd mot Svinaberga vidare mot Göteryd. Följ skyltarna. Gustafsfors ligger utmed Helgeån söder om Pjätteryd, På ett flertal platser finns lämningar efter en gammal småindustriell verksamhet med bl a kvarn, smedja, gjuteri, handpappersbruk, såg, garveri, färgeri, vadmalstamp och en kraftstation. Ruinerna är från 1700- och 1800-talet. På platsen finns en markerad vandringsled som berättar mer. Här finns också sällsynta växter t ex nattviol, pyrola, getrams m m. Ursprunget till Gustafsfors ett centrum för småindustri i bygden och innehåll ett tiotal fabriker. Idag vittnar ruiner om ortens intressanta historia. Ursprunget till Gustafsfors är Gåaryds gård. Gården var en av de största och mest ansedda gårdarna i Pjätteryds socken. Mot slutet av 1600-talet blev Gåaryds gård ett hestehemman, det vill säga en gård vars skatt gick till hästhållningen på Chronobergs Cavalleri Regemente. 1785 köptes halva hemmanet av Gustaf- Adolf Cavallius som varit kapten vid Kronobergs regemente men tagit avsked från krigsmakten. Gustaf-Adolf kallade sin del av hemmandet för Gustafsfors. Cavallius ansökte om och fick tillstånd att starta ett handpappersbruk i Gustafsfors. Pappersbruket blev inledningen till den industriella tiden på Gustafsfors. Gåaryd hade dock inte spelat ut sin roll i sammanhanget. 1828 startades Gåaryds Manufakturverke. En orsak till att Manufakturverket kom till var att Pjätteryds församling skulle bygga en ny kyrka och därför behövde man mycket smidesarbete, som spik, beslag, armering och annat. Manufakturverket, eller Gåaryds bruk som det kallades till vardags, bestod av ett smältverk, ett gjuteri och en hammarsmedja för järnhantering. Bland annat tillverkades husgerådsgods som sättugnar och vanliga järnspisar, men även grytor och pannor hörde till produkterna. Manufakturverket lades ner 1890, och idag finns bara stensocklar och en slagghög kvar av det forna bruket. I samband med att Gustaf-Adolf Cavallius köpte Gustafsfors uppförde han också en bruksgård på sitt gods. Bruksgården revs 1934, men är fortfarande en sevärdhet. Gården byggdes nämligen på en gammal tjuvakista där man tidigare förvarat fångar. Fångkammaren bestod av en smal gång och två celler som helt saknade fönster. Fångkammaren är fortfarande bevarad och finns bakom entrétrappan. Den första industrin som växte upp i Gustafsfors var som nämnts hand-pappersbruket. Redan år 1785 fick Carl- Gustaf Cavallius kungligt tillstånd att starta handpappersbruk i Gustafsfors. Ett år senare stod bruket färdigt och verk-samheten kom igång. På bruket tillverkade man skrivpapper av linneoch bomullslump. Lumpen kom från lumpsamlare som köpte upp kasserade linne- och bomullsartiklar från folk i bygden. Först höggs lumpen med yxa till strimlor, varefter den fick jäsa i vatten några veckor och sedan kokas i asklut. Textillumpen behandlades i "holländaren", en vattenhjulsdriven kvarn som med hjälp av roterande knivar sönderdelade lumpen och frilade fibrerna. Mas-san tappades ut i olika kar och späddes ut med vatten. Därefter blev det dags för att tillverka själva pappersarken. Massan togs upp i arkformare med träram och nätbotten. Vattnet fick rinna av, och de färdiga arken torka mellan filtar. Det mesta vatten som fanns kvar togs bort i en skruvpress, där arken trycktes ihop och vattnet pressades ut. De sista vattendropparna försvann när pappersarken hängde på tork. Pappersbearbetningen avslutades med att de torra arken gneds med en glättesten så att de blev släta och blanka. Det gamla pappersbruket är den ruin i Gutafsfors som är bäst bevarad. Besökaren kan fortfarande gå omkring i byggnaden och titta ut genom fönsterna ner mot vattnet. Handpappersbruket på Gus-tafsfors lades ner på 1860-talet. Då byggde man istället en kvarn på grunden. Kvarnen brann ner 1974, men redan ett år senare fanns en ny, och för den tiden mycket modern, kvarn på platsen. 1918, när även den kvarnen var nerlagd, uppfördes en liten elkraftstation på samma plats. Kvarnen i det gamla handpappersbruket var inte precis den första på Gustafsfors. Eftersom Gustafsfors är omgivet av vatten, har kvarnar varit en självklarhet på platsen. Redan på 1600-talet fanns kvarnarna i Gåaryd dokumenterade, och kallades då kjölvor eller squalteqwarnar. Under årens lopp har flera andra kvarnar och en vattendriven såg funnits i området. Närmaste granne till kvarnen och sågen på Gustafsfors var färgeriet och vadmalsstampen. På färgeriet tog man emot garner och tyger från folket i trakten och färgade det. Tygerna eller garnet lades i stora vattenfyllda grytor över öppen eld. För att få olika färger tillsatte man bland annat indigo, blåholzextrakt, bresilja, spanskgröna, ättikssyra, svavelsyra, saltsyra och sockersyra. Tygerna fick koka i vattenbadet en tid, och sköljdes sedan i åvattnet. Vadmalsstampen användes till att bearbeta vadmansvägen. Stampen bestod av flera stora trästötar som med hjälp av vattenkraften mörbultade väven. När väven var lagom hopfiltade lade mantygstyckena i en kraftig skruvpress tillsammans med pappskivor och varma järnplattor. Tyget låg i press under ett dygn, och pressades sedan ännu en gång för hand med varma pressjärn, innan det levererades till ägaren. Färgeriet fungerade från mitten av 1800-talet till omkring 1920. I Gustafsfors fanns också ett garveri, som låg bakom bruksgården. På fabriken bearbetade man djurhudar med olika kemikalier för att få dem hållbara och mjuka. Hudarna som anlände till garveriet gick först igenom vekningsprocessen. Då lades hudarna i vatten för att mjukas upp. Sedan skapades hudarnas köttsidor rena från köttrester och sköljdes. Nästa procedur var kalkningen. Då lades hudarna i kar som innehöll släckt kalk och vatten. Lösningen gjorde att håret lossnade från hudarna och med en speciell kniv skrapade man bort ytterhuden. Därefter skars huden jämntjock och behandlades med syror som löste upp den kalk som fanns kvar i hudarna. Efter kalkningen övergick man till pyrningen. Då lades hudarna i ett kar som kallades pyren. Pyren innehöll en uppslammning med rik bakterieflora. Efter några veckor i karen rengjorde man hudarna och "glättade" dem med en glättesten. Efter ytterligare några dygn i syran rensade man hudarna på narvsidan med en strykkniv så att de blev rena. Den sista proceduren på garveriet var garvningen. Hudarna fick ligga i ett garvbad bestående av vatten, gran och ekbark i två månader. Därefter följde en sista noggrann rengöring, slutbehandling och färgning innan hudarna var färdiga. Hela arbetet med en hud tog fem månader. Pjätteryds Hembygdsförening har gjort ett stort jobb för att samla ihop fakta om gamla tider Gustafsfors. Tillsammans med Sydkraft som idag äger området kring Gustafsfors, satte hembygdsföreningen upp en rad skyltar vid de olika ruinerna som berättar om de många aktiviteter som funnits på Gustafsfors under de senaste 200 åren. Föreningen har också ställt iordning en markerads promenadslinga om fyra och en halv kilometer som sammanbinder de olika sevärdheterna. Gustafsfors är idag känt över hela Sverige och till och med utanför Sveriges gränser. Men det beror inte i första hand på områdets intressanta historia, Istället är Gustafsfors

känt för sina unika fiskemöjligheter. Gustafsfors fiskevårdsområde, som bildades på 1980-talet, satsade på ädelfisk, och idag strömmar sportfiskare från när och fjärran för att med spinnspö och flugspö med fluglina fiska upp lax och annan ädelfisk. Men det är inte bara fisket som lockar. Gustafsfors har även mycket fin och värdefull natur. Länsstyrelsen har tagit upp området i sin naturvårdsplan för Kronobergs län, och uppmanar folk till försiktighet. Växt- och djurlivet är stort. En raritet bland växterna är den stora och ibland buskliknande ormbunken safsa som är sällsynt och därför fridlyst. En av Sveriges största och vackraste förekomster finns just i området kring Gustafsfors och nedströms till Aspholmen Texten om Gustafsfors är hämtad ur häftet "Värt att se, värt att uppleva i Älmhults kommun" och är skriven av John Käll IKEA-Varuhuset Vägbeskrivning: IKEA-varuhuset finner du i den västra delen av samhället nära Älmhults kyrka. I Älmhult finns det första IKEA-varuhuset som i anslutning har huvudkontor och ett värdshus. Grundaren Ingvar Kamprad är bördig från trakten och varuhuset i Älmhult byggdes 1953. Namnet IKEA kommer av grundarens initialer, Ingvar Kamprad, Elmtaryd samt by och sockennamnet Agunnaryd. Varuhuset är kommunens största turistmål och IKEA det helt dominerande företaget i kommunen. Varuhuset besöks årligen av drygt 600 000 besökare. Mer information finns att läsa i slutet av detta häftet eller på IKEA:s hemsida www.ikea.se FORNMINNEN Galgahallarna Vägbeskrivning: 10 km från Älmhults tätort väg 120 mot Tingsryd. Tag vänster mot Holkya vid Helge å. Vid Valid efter 2 km sväng höger och håll sedan till vänster i nästa vägskäl. Fortsätt stigen genom skogen ca 200 m. Ett väldigt flyttblock från senaste istiden som har kluvits mitt itu och lämnat en lodrät spricka på ca 1 meter mellan de båda delarna. Galgahallarna Vägbeskrivning: Från Älmhult, tag väg 120 mot Tingsryd. Ca 10 km, tag vänster mot Holkya, ca 1 km följ skylten. En gammal sägen från Virestad berättar att en fogde under tidig medeltid bodde i en borg på en liten ö i södra delen av Virestadssjön. Sägnen berättar vidare att denne fogde som lär ha haft namnet Trotte var en grym tyrann som gärna tog sina antagonister av daga genom att hänga dem i ovannämnda spricka mellan de flera meter höga blocken. En stor sten lades på vardera armen. Där fick offret våndas från tidig morgon till sena kväll, var han inte död då stacks han ihjäl med spjut för att ingen skulle kunna rädda honom under nattens mörker. Den grymme Trotte lär själv ha blivit slagen till döds av allmogen vid Virestads medeltida kyrka. Enligt Oskar Pettersson i "Tradition och Historia" Virestad 1971. Getryggen, Stenbrohult Vägbeskrivning: Från Älmhult, tag Linnéleden (väg 600) norrut. Efter ca 7 km tag höger på viadukt. Undre istiden bildades långsträckta rullstensåsar, i dessa trakter kallade getryggar. Eftersom gränsområdet ofta var sankt lades vägarna uppe på getryggarna, I Småland är getryggsformen mycket starkare markerad än i övriga landet. Att färdas fram på dessa vägar och beskåda den kringliggande naturen är en stor upplevelse. Gravfält från bronsåldern, Stenbro-hult Vägbeskrivning: Från Älmhult, tag Linnéleden (väg 600) norrut, ca 8 km. Till höger strax innan Stenbrohults kyrka. I den mäktiga bokskogen strax söder om prästgården i Stenbrohult finns ett grav-fält med åtta rösen från bronsåldern. "Bokebacken" ligger intill Stenbrohults prästgårds ägor. I området mellan Getryggen och Stenbrohults kyrka finns ytterligare ett antal fornminnen. Bland dessa kan nämnas en hällkista norr om Sällhults gård. Fakta om hällkistor från yngre stenåldern Gravbyggnad från yngsta stenålder (senneolitisk tid 2300-1800 f.kr.) för en eller flera döda. Den har oftast rektangulär form och består av tunna hällar, som är ställda på kant och täckta med andra tunna hällar. Den kan vara delad i två eller flera rum, nedsänkt i jorden eller täckt av ett röse eller en jordhög. Enrummiga hällkistor är kända från bl a Halland, Småland, Värmland, Närke och Uppland, flerrummiga från från Bohuslän, Västergötland och Dalsland. Hällkista, Eneryda Vägbeskrivning: Vid sågverket 1 km norr om Eneryda Hällkista från yngre stenåldern. Hällkista, Härlunda Vägbeskrivning: Från Häradsbäck, väg 120 mot Tingsryd, ca 1,2 km avtag höger. Efter 300 m stig till vänster, gå ca 200 m. Hällkista från yngre stenåldern med ett rum och tak vackert belägen på en höjd i en glänta vid bokskogen. Hällkista, Sällhult Vägbeskrivning: Från Älmhult Linnéleden mot Stenbrohult/Diö. Efter ca 5 km avtag vänster mot Sällhult över järnvägen ytterligare 1 km. Hällkista höger sida om vägen. Hällkistan i Sällhult är väl bevarad strax norr om gården. Genom en vacker allé kommer du upp till herrgården, som ligger mitt i ett genom betning format kulturlandskap. Här dominerar ek, bok och björk. En hällkista och en bronsåldershög visar att området är gammalt. Ströva och njut! Hällkista, Taxås gård Vägbeskrivning: Från Älmhult, Linnéleden till Stenbrohults kyrka. Omedelbart efter uppfartsvägen till kyrkan tag av vänster mot Möckelsnäs och Taxås. Följ vägen till parkering vid Taxås. Gå norrut förbi ladan och genom grinden. Hällkistan är belägen till vänster bredvid vägen. Juddhultsgraven Vägbeskrivning: Från Älmhult riksväg 120 mot Traryd. Efter knappt 2 mil avtag mot Göteryd. Följ gamla Trarydsvägen ca 3 km till Juddhult, avtag höger mot Gösköp ca 1 km. Hällkistan i Juddhult är nästan 4 000 år gammal och synnerligen välbevarad. Den ligger mitt i den nutida odlingslandskapet. Du är nu mitt i landskapets fornlämningsrikaste områden. Göteryd har 149 av Riksantikvarieämbetet registrerade gravar och rösen från sten- och bronsåldern. Fornfynd visar att trakten varit befolkad i minst 11 000 år. Göteryd har inom sina gränser 82 stycken idag kända hällkistor. Det är en unik koncentration av denna typ av gravar. De hör hemma i bondestenåldern, alltså knappt 4 000 år gamla. I byn Juddhult, ca två kilometer västerut från kyrkbyn på väg 120, den gamla sträckningen, finns två lättåtkomliga hällkistor. Den

ena av dem ligger intill byvägen mot Lunden och den är förmodligen Sveriges största. Gravkammaren är ca sju meter lång och två meter bred och täckt med röse. Norr om graven kan man dessutom studera resterna efter gamla terassodlingar. KULTURMINNEN Delary industriminnen Vägbeskrivning: Från Älmhult riksväg 120 mot Traryd ca 10 km, vänster sida innan Helge ån. I början på 1700-talet inleds Göteryds industriella verksamhet. Det är den unge löjtnanten Samuel Uneér som bosätter sig på Lillary säteri varifrån han leder Ry järnbruk. Masugnen, i nuvarade Delary, drevs av Lillåns vatten. Smedjorna fick sin energi från Helgeån. På platsen för dessa har Göteryds Hembygdsförening, vid åns korsning av väg 120, iordningställt en skärmutställning som visar den industriella utvecklingen från början av 1700-talet fram till 1981 då Södras massafabrik läggs ner. Från denna senare verksamheten visas också en massakokare från 1870-talet och ett hundra år gammalt lok som har konstruerats och byggts på verkstäderna i Delary. Strax intill den gamla masungsbacken i Delary ligger Göteryds sparbank. Bankens historia finns skildrad i ett bankmuseum med ursprunglig inredning och utrustning. Verksamheten började 1883 i Delary Bruks lokaler och flyttades 1910 till nuvarande bankhus. I anslutning till masungsbacken finns också en hel del intressant bebyggelse från början av 1900-talet. Drakabacken Vägbeskrivning: Från Älmhult, Linnéleden (väg 600) norrut, ca 3 km skylt höger. Historien om Drakabacken är en gammal sägen. Upphovsmannen var Ingemar Larsson från Virestad. På en resa till Skåne blev Ingemar Larsson överfallen av en dansk. I den följande striden dräptes dansken. Ingemar Larsson flydde mot hemtrakten. Vid Sånnaböke stannade han för att äta bär. Plötsligt fick han se en stor drake. Med en påk dödades odjuret och Larsson kunde ta med sig drakens stora silverskatt hem. Påken finns bevarad på Smålands Museum i Växjö. Emanuelkapellet Vägbeskrivning: Från Älmhult, väg 120 västerut mot Traryd, vid Delary avtag mot Sköldsbygd efter 200 m, väg mot Holmseryd. Efter 300 m, kapellet på vänster sida av vägen. Emanuelkapellet är enligt expertisen exteriört Sveriges vackraste metodistkyrka och var för ett tiotals år sedan ytterst nära att hamna på Skansen i Stockholm. Kapellet invigdes 1895 och har nu restaurerats under Riksantikvariates ledning. Sedan slutet av 1993 äger Hembygdsföreningen kapellet. Kapellet är sommartid uthyrt till Göteryds församling som där håller annonserade möten. Hembygdsföreningen har möjlighet att också hyra ut kapellet till andra intresserade för te x bröllop, musikgudstjänster (andlig musik) och liknande. Grenadjärtorp, Bökhult Vägbeskrivning: Från Älmhults kyrka ca 2 km mot Pjätteryd. Tag vänster vid väg med två grindstolpar av sten. Fortsätt ca 1 km till torpet. Grenadjärtorpet nr 31 Sunnerbo kompani av Smålands Grenadjärbataljon. Restaurerat på ett pietetsfullt sätt och med omgivande odlingsmarker i ett öppet och stenbundet landskap med stort inslag av vildapelträd. Torpet är restaurerat av Bökhults Byförening och tillkom under det militära indelningsverk som Karl XI fastställde. Allmogens jordinnehav stod för försörjningen av armén och roten var grunden till kosthållet för varje knekt. Soldaten skulle tillhandahållas ett torp vars grundplan på ca 8x5 m skisserades av Eric Dahlberg på 1680-talet. Bostaden, en enkelstuga, uppfördes som regel i timmer med en farstu, ett kök och ett stort rum med ingång från såväl farstun som köket. Murstocken låg i ytterväggen och hade två eller tre spisar. Under 1800- talet brädfodrades och rödfärgades torpen för att deras livslängd skulle öka. Taken var ofta täckta med näver och torv men under 1800-talets senare del blev spån- och tegeltak vanliga. Gärdsle-Vargens koja Vägbeskrivning: Från Häradsbäck riksväg 120 mot Tingsryd ca 2 km avtag höger vid Häradsmåla mot Husjönäs. Vid Husjönäs håll vänster ytterligare 800 m. Stugan finns på höger sida vägen i färdriktningen. Gärdsle-Vargens koja är en gammal backstuga. (Denna text är skriven av John Käll och hämtad ur boken "Värt att se, värt att uppleva i Älmhults kommun). Han hette egentligen Johan Svensson och föddes utom äktenskapet den 26 dec 1840 i Härlunda socken. Han sägs som vuxen ha varit en stor, grovlemmad och stark karl. "Gärdslevargen" blev han kallad för att han bl a sysslade med att hug-ga "gärdsle", d v s virke till gärdesgårdar åt bönderna i trakten. Han skall då ibland ha brukat tjuta som en varg, ett djur som vid denna tid ännu fanns i trakten. Kojan som Johan bodde i, fick därför namnet "Gärdslevargens koja". Han sägs ha haft lite klent förstånd men blev ändå antagen till soldat, ett värv som han dock fick avsked ifrån innan två år hade gått. "Gärdslevargen" var illa beryktad och blev fasttagen för stölder och dömd till straffarbete åtskilliga gånger. Johan Hult, (ett namn han fått som soldat) blev till slut, på något tvivelaktig grund, anklagad för mord på en granne och dömd till livstids fängelse. Johan Svensson Hult avled i fängelse i Malmö år 1901. Hans liv skildras i en bok betitlad "Härlundamordet" av Jan Mellhed, utgiven 1993. Kojan vårdas numera av Härlunda Hembygdsförening. Kulturhuset Blohmé Vägbeskrivning: Centralt i Älmhult i korsningen Dankska vägen/linnéleden Kulturhuset Blohmé är en blandning av gammalt och nytt. En biblioteksdel har sammansmälts med den gamla skolan från 1915. Byggnaden är inte bara ett välsorterat bibliotek. Här finns skolmuseum, utrymmen för konstutställningar, hörsal med mera. Lille-Petter Johans stuga Vägbeskrivning: Från Eneryda norrut över järnvägen 3,5 km till avtag höger mot Norra Kulla. Följ vägen förbi gården Åryd till vägens slut ca 2 km vid Aspholmen. Skyltar från avtaget mot Norra Kulla. Lille-Petter Johans stuga är ett miniatyrtorp där skomakaren Peter Johan Hagelkvist bodde. Han var mycket liten till växten och allt i stugan är smått och nätt för att passa honom Petter-Johan Hagelkvist Torpet Aspholmen i Haghults by byggdes på mitten av 1800-talet av en kvinna vid namn Sara. Det innehades vid sekelskiftet av Johan Peterson och Anna Johansdotter och därefter av deras son Peter Johan Johansson "Hagelkvist" (tydligen "taget" namn), född där 1874 och skomakare till yrket. Han fick ofta heta "Lille-Petter Johan" och var som namnet antyder mycket liten men självsäker och mån om att hävda sig. När Peter Johan skulle gifta sig kom han till prästen och begärde lysning, tyckte väl prästen att Peter Johan - som var så liten tog på sig ett stort ansvar, varför prästen yttrade: "Tror Peter Johan, att han

kan försörja hustru och barn?" Yrkesmedveten och något förnärmad svarade Peter Johan: "Jag är finskomakare och mitt namn är Hagelkvist". Vid auktionen den 19 augusti 1949 inropade Virestads Hembygdsförening stuga, ladugård, skomakeriverktyg och husgeråd för 223 kronor. Peter Johan flyttade 1948 till Vartofta i Västergötland och dog där 1952. Linbasta, Möcklehult Vägbeskrivning: Från Älmhults kyrka väg mot Pjätteryd. Efter ca 6 km avtag höger väg mot Kalvsnäs, Runnarsköp, Möcklehult. Följ vägen ca 8 km. Linbasta, hus för torkning av lin. Linnéleden Vägbeskrivning: Startar från söder i centrala Älmhult och från norr strax söder om Eneryda. Linnéleden är namnet på den gamla vägen genom Stenbrohult mellan Älmhult och Eneryda. Numera kallas leden väg 600. Fram till 1986 var det Riksväg 23. Leden har gamla anor. Den har varit viktig för trupper vid tiden för gränsstriderna. För handelsmän och folk i bygden har den varit livsnerven i århundraden. Vägen slingrar sig genom ett vackert natur- och kulturlandskap fyllt av upplevelser för den som tar sig tid. Sevärt: Kulturhuset Blohmé, Silverdalen, Möckelns badplats, drakabacken, Stolpastugans marknadsplats, Getryggen, Bronsåldersgravfält i Stenbrohult, Stenbrohults kyrka och kyrkstallar, Naturreservatet Krunan, Taxås klint, Linnés Råshult, Såganäs Friluftsbas, Höö naturreservat, Bokhultets badplats, Sockertoppen och Eneryda glasbruk. Linnéleden är omkring 20 kilometer lång. Museietåget Från 1890-talet strax söder om järnvägsstationen i Älmhult, minner om den tidens spårbundna fartvidunder. Möckelsnäs herrgård Vägbeskrivning: Från Älmhult Linnéleden (väg 600) mot Diö ca 6 km. Strax efter Stenbrohult kyrka tag vänster, kör ca 4 km. I hjärtat av Småland i underbart vacker och inspirerande natur ligger Möckelsnäs Herrgård. Med sjön Möckeln på ena sidan och bokskogen på den andra förflyttas du lätt från vardagens brus och stress till tidlöshet.. Carl von Linné var på sin tid en ofta sedd gäst på herrgården och områdets rika flora fick honom och hans far att göra många av sina blomstervandringar just här. Herrgården var klar efter en omfattande renovering 1996 och huvudbyggnaden är omsorgsfullt och smakfullt inredd med möbler och detaljer från en svunnen tid. I den härliga restaurangen kan du äta mat kryddad från egen "Linnéansk" örtagård, eller dricka kaffe på lite gammaldags vis d v s kaffe i kanna med trevånings kakfat. Orangeri & Kunskapscentrum Carl von Linné Möckelsnäs Vägbeskrivning: Från Älmhult Linnéleden (väg 600) mot Diö ca 6 km. Strax efter Stenbrohult kyrka tag vänster, kör ca 4 km. Orangeri byggt efter Linnés egna ritningar, Linnéträdgård med över 700 dokumenteradeväxtarter, kunskapscentrum med museum, butik, café, utställningar m m. Oshult Vägbeskrivning: Från Pjätteryds kyrka väg mot Agunnaryd ca 4 km. Sätesgården Oshult har anor från 1300- talet. Strax intill finns också en vacker stenvalvsbro bevarad. Björkö sommarfestplats ligger naturskönt på en ö i Helgeån. Pehr Hörbergs födelsehem Vägbeskrivning: Från Älmhult riksväg 120 mot Tingsryd till Fanaholm ca 9 km avtag höger vid sågverket mot Ön ca 3 km. Ruiner och minnessten. Här växte den fattige pojken upp som skulle bli en av våra största konstnärer. Hans motiv är främst religiösa. Per Hörberg (Denna text är skriven av John Käll och hämtad ur boken "Värt att se, värt att uppleva i Älmhults kommun). 1746-1816, målare. Han började som folklig dekorationsmålare i sin småländska hemsocken och kom först vid 37 års ålder till Konstakademien, där han stannade en kort tid. Från 1790 bodde han i Risinge i Östergötland och arbetade som populär kyrkomålare. Förutom 87 altartavlor utförde han väggbonader, porträtt, folklivsskildringar, illustrationer till fornnordiska sagor m m. Trots studier av italienska och holländska renässans- och barockmästare tränger en naiv omedelbarhet igenom i form och färg och ger hans målningar en mycket personlig, dramatisk uttrycksfullhet. Romantiker som Atterbom hyllade Hörberg som geniet som stiger fram ur folkets led och blir en av sin tids främste, och 1900-talets naivism väckte åter intresset för hans konst. Silverdalen Vägbeskrivning: I centrala Älmhult, tag Linnéleden (väg 600) ca 200 m till höger intill Folkets Hus. Silverdalen är ett av södra Sveriges populäraste dansställen sommartid. Här kan man möta kända artister och orkestrar i en öppen och stämningsfull miljö. Från början byggdes nöjesstället upp som en folkpark. Den startades av ideella krafter på 1920-talet. Folkets Hus ligger granne med parken. Där finns biograf, lokal för teaterbesök och liknande. Smedjan i Kvarnatorp Vägbeskrivning: Från Älmhult väg 23 norrut, ca 15 km tag vänster mot Virestad. Strax innan Virestad samhälle tag av norrut mot Eneryda/Vare/Kvarna-torp. Efter ca 1,5 km höger sida vid infart mot idrottsplatsen. Sockertoppen Vägbeskrivning: Från Älmhult, tag Linnéleden (väg 600) till Diö, fortsätt till norra delen av samhället, skylt höger. Mitt i samhället Diö ligger den säregna "Sockertoppen". Den är gästgivaren Sven Jönssons bidrag till nödhjälpsarbetet. Ur Jönssons åkrar samlades 1867 de lyftbara stenarna i en stor hög. Det var ett privat nödhjälpsarbete. "Sockertoppen" har i botten en diameter på 15 meter. Höjden är fem meter. Högen uppskattas innehålla omkring 750 kubikmeter sten. Sofie Kalles stuga Vägbeskrivning: Från Härlunda kyrka ca 500 meter väster om, utmed väg 120 mot Älmhult. Ta vänster till Lönsboda, 800 meter, vid y-vägkors håll höger mot Verahult, ca 200 meter innan Hässleholm, följ stig/skogsväg österut vänster ett par hundra meter. Backstugan "Björkemoen" från 1750- talet. Bebodd fram till 1940-talet. Backstuga till hälften ingrävd i backen. Jordgolv, öppenspis och torvtak. Ursprungligen en jordkula som senare byggts på till backstuga. Omtalad som backstuga i Ellagölsmåla. Bebodd först av Måns Jonsson död 1748. Karl Jönsson=Sofie Kalle flyttade in 1925 och bodde i backstugan till sin död 1942. Upprustad av Härlunda Hembygdsförening 1989-1990. Stenmur i Runnarsköp Vägbeskrivning: Från Älmhults kyrka väg mot Pjätteryd, ca 6 km avtag höger

mot Runnarsköp. Följ vägen ca 3 km. Här kan ni beskåda en bred stenmur. Stenbrohults kyrka och kyrkstallar Vägbeskrivning: Från Älmhult, Linnéleden mot Diö. Efter ca 8 km, Stenbrohults kyrka vänster sida om vägen. Stenbrohults kyrka är belägen med en underbar utsikt över sjön Möckeln. Här verkade Linnés far som kyrkoherde större delen av sitt liv. Stenbrohult har länge fungerat som ett självklart centrum i Linnébygden och redan på 1300- talet byggdes den första kyrkan. Från medeltid och till 1900-talets början har Stenbrohult varit centralpunkten i Linnébygden. Stenbrohults församling tillkom på 1330-talet. Riddaren Bengt Tykesson skänkte 100 mark, dåtidens mynt, till ett kyrkbygge samt området där den byggdes. Av den gamla kyrkan finns bara källaren kvar, söder om den nuvarande kyrkan. Där gamla kyrkans kor en gång låg finns en minnesvård över Carl von Linnés föräldrar och bror. I den mäktiga bokskogen strax söder om prästgårdens ägor finns bevis på ännu äldre mänsklig närvaro i trakten - ett gravfält med åtta rösen från bronsåldern. Intill kyrkan finns en Linnéstaty av Gerda Springchorn (1948) och söder om kyrkan finns den gamla prästgårdstomten med flera gamla lindar och en källare från Linnés tid bevarade. Mitt emot kyrkan finns kyrkstallar från början av 1800-talet.I stallarna vid kyrkan fick hästarna skydd och foder medan folket var i kyrkan. Vid Stenbrohult uppfördes kyrkstallarna i början av 1800-talet. Från början fanns det stall vid båda sidorna vägen. Idag är bara hälften bevarade. Kvarvarande stallbyggnad restaurerades 1979. En kuriositet är att vassen till taket fick importeras från Ungern. Man hittade ingen lämplig vass i Sverige. I kyrkan finns turistinformation om trak-ten. För vidare information ring pastorsexp på telefon 0476-210 19 Stolpastugans marknadsplats Vägbeskrivning: Från Älmhult norrut på Linnéleden (väg 600) ca 6 km, höger sida. Den gamla marknadsplatsen är en gammal samlingsplats. Här har det en gång i tiden funnits timrade marknadsbodar, som mest ett 50-tal, för drygt 100 år sedan. Det befintliga huset byggdes på 1700-talet. Intill marknadsbodarna låg "Oxbacken" för kreatursförsäljning. Här fanns även en dansbana, fortfarande i bruk i början av seklet. En välbevarad milstolpe finns intill platsen. Strax söderut ligger flygplatsen, där Älmhults Flygklubb har aktiviteter. Svinaberga Vägbeskrivning: Från Älmhults kyrka väg mot Pjätteryd ca 10 km till Svinabergabron. Parkeringsplats vid bron. Små åkerlappar och välbyggda stenmurar ger området karaktär. Vackra lövskogsdungar ramar in landskapet. Den gamla vägen går över en välbevarad 8- valvs stenbro. Strax intill kan en tjärdal samt en beckkokare beskådas. Tjärdal i Jonsboda Vägbeskrivning: Från Älmhults kyrka väg mot Pjätteryd ca 5 km avtag vänster mot Jonsboda och Skärshult. Följ vägen till Jonsboda drygt 2 km. "På gårdagens stigar" är en vandringsled på ca 7 km. Skyltar som berättar lite om platsens historia finns uppsatta utefter stigen. Bygden här omkring var särskilt känd för tjärbränning och beckkokning. Utsmyckning på Älmhults torg På Älmhults torg ser Linné ut över torget från sin upphöjda plats, med en blomma i handen. Statyn är gjord av konstnären Carl Eldh. På torget finns också en torgbrunn uppförd 1988 av Torgny Larsson. Framför stationen finns en skulptur i form av en stenvalvsbro med springvatten av Takashi Narahas uppförd 1987. Carl Eldh 1873-1954, skulptör. Han var från början ornamentbildhuggare, och under studie-åren i Paris 1896-1903 livnärde han sig som träsnidare. Här insirerades han av Rodin till den mjuka impressionistiska stil som präglar hans tidiga kvinnoskulpturer. Efter hemkomsten till Sverige utvecklades hans konst mot en renare och kraftfullare realism, och han blev en av våra flitigaste monumentalskulptörer. De stora monumentalverken, såsom Engelbrekt i Arboga och Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm, har en kraftfullare form och präglas av idealt och socialt patos. Andra offentliga verk är Prins Gustav i Uppsala, den unge Linné i Älmhult och Uppsala, samt i Stockholm Strindbergsmonumentet i Tegnérlunden och Löparna utanför Stadion. Varggrop Pjätteryd Vägbeskrivning: Från Pjätterryd väg mo Hamneda ca 4 km tag vänster mot Långaskog och Abborraslätt. Vargen kallades förr ofta för "den gråe" eller "gråben". Det ansågs inte tillrådigt att uttala det rätta namnet, det tordes kunna locka fram de, som man menade, blodtörstiga bestarna. Vargar förekom även så här långt söderut fram till mitten av 1800-talet. Den sista småländska vargen lär ha dödats 1864. Det hände att tamdjur på bete i skogen föll offer för "den gråe". Man var rädd för vargar och de hatades intensivt. Så snart det ryktades om varg "laddades" därför varggropen. Det tillgick så att mot en lång stör mitt i gropen lades ett tak av smala raftar, ris och gräs över hela gropen. Taket skulle vara konstruerat så att det lätt föll ihop när en varg, eller kanske oftare en räv, gav sig ut på det för att sluka den kacklande, förskrämda höna, eller annat lockbete som bundits fast vid den i mitten uppstickande stören. När så "taket" rasat ihop och rovdjuret fallit i gropen oförmöget att ta sig upp igen, blev det ett lätt offer för tillskyndande jägares vargspjut. VACKRA NATUROMRÅDEN Bokhultets badplats Vägbeskrivning: Från Älmhult Linnéleden (väg 600) till Diö samhälle. Vänster strax efter skolan. Vid Bokhultet i Diö har man badat sedan seklet var ungt. På 1930-talet byggdes en utrustad badplats. Den gamla stenbryggan är en kvarleva från detta första bygge. Vägen ner mot badplatsen leder genom den mäktiga bokskogen. Diö är sedan sekelskiftet en populär rekreationsplats, som bland annat haft flera ansedda pensionat. Enebacke i Torbjörnahult Vägbeskrivning: Från Älmhult riksväg 120 mot Tingsryd. Torbjörnaviken av sjön Femlingen syns från vägen vid Torbjörnahult. Enebacken på östra sidan viken, avtag vänster. Vacker enebacke väl värt ett besök Helge å Från Virestad i den nordöstra delen av kommunen slingar sig Helge å genom Älmhults kommun ner till Hallaryd. Sträckningen blir 8 mil som är kartlagd (karta finns att köpa i Älmhults Turistbyrå för 50:-) och bjuder på varierad

paddling för såväl nybörjare som för en lite mer erfaren paddlare. Den första delen av kanotleden är lite enklare medan den senare delen bjuder på mer forsar och mer lyft. Är du intresserad av fiske finns ett kanotfiskekort att köpa i Älmhults Turistbyrå. Vill du hyra kanot så finns flera kanotuthyrare att välja mellan. Horssjön Vägbeskrivning: Från Älmhult, väg 120 mot Tingsryd ca 10 km, tag vänster mot Virestad. I Virestad tag höger mot Härlunda/Häradsbäck, ca 1 km vänster sida. Horssjön tappades på 1860-talet och är nu ett vått kärr, där vegetationen domineras av vanliga starrarter. Bottenskikt saknas eller består av ensartade mattor av sotvitmossa. I de ibland vattendränkta, ibland endast fuktiga mattorna finns ovanligt rikligt med tranbär. Den tidigare strandlinjen är tydligt markerad mot Visle myr. Benö är en trädbevuxen fastmarksholme och från Sjövik sträcker sig en rullstensås mot norr genom myren. Vid Långö finns små odlade marker och björkhagar. Horssjön har ett rikt fågelliv med länets tätaste förekomst av dvärgbecksin och tre par häckande tranor. Vidare häckar tofsvipa, storspov, grågås, årta, rödbena, endelbeckasin, skolgssnäppa och vissa år stjärtand. Som häckningslokal för vadarefåglar är kärret det viktigaste i Kronobergs län. Även som rastplats för andfåglar år det särskilt värdefullt. Områdets särskilt stora biologiska och landskapsmässiga värden kan vara beroende av närheten till det vidsträckta, öppna mosseplanet på Visle myr. Naturvärdena kan bestå, om ytterligare avsänkning av vattnet inte sker och stora, öppna ytor får finnas på Visle myr. Eftersom flera fågelarter häckar endast då det är högt vattenstånd, är en reglering varje år önskvärd. Kornberga Vägbeskrivning: Från Hallaryd, väg mot Visseltofta. Följ vägskyltar mot Kornberga. Här finns en gammal vattenkvarn. Utsiktspunkt och flera sällsynta växter kan ses här. I Kornberga säljs fiskekort för fritidsfiske i Helgeå. Möckelnområdet Möckeln har en yta på 46 km2 och har fått sin nuvarande karaktär efter en sänk-ning på 1,85 m under 1850-talet. Tillrin-ningen sker genom Helge å från Agunnarydssjön, Lilla Helge å och Helge å vid Diö. Sjön är inte reglerad, omges mest av skog och har vatten, som är obetydligt förorenat genom utsläpp. De viktigaste fiskearterna är abborre, gädda och gös. Mal fångas ofta och samtliga tre tillrinningsområden bedöms som viktiga för denna art. Eftersom malen är en värmekrävande art, har det lövskogsrika eller öppna omgivningarna kring vattendragen sannolikt bidragit till att göra förhållandena gynnsamma. Ytterligare en sällsynt fiskart, faren, förekommer. Möckeln har ett mycket värdefullt fågelliv. Stora bestånd av störningskänsliga arter finns. Av dessa märks storlom och fiskgjuse. Som rastbiotop har sjön stort värde för storskrake, sångsvan och havsörn. Flera fastmarksområden runt sjön har mycket stora ornitologiska värden. 8-10 km2 skogsmark kring sjön är mycket - särskilt värdefull ur faunasynpunkt. Endast ett fåtal naturskogar av minst samma storlek som Möckelnområdet och med stort lövinslag finns i Sverige. Det stora antalet häckande fåglar hör samman med trädslagssammansättningen. För mindre hackspett och mindre flugsnappare är Möckelnområdet ett av de viktigaste häckningsområdena i landet. Många mycket sällsynta vedlevande skalbaggar lever i de olika skogsbiotoperna. Möckelns badplats Vid Möckelns strand, strax väster om samhället Möckeln ligger en omtyckt sandstrand. Här har Älmhultsborna badat sedan samhällets tillkomst. Förr hände det till och med att den badande måste betala entré. Sedan 30-talet och fram till 1999 har här funnits campingplats, en liten men omtyckt camping. Siggamåla Vägbeskrivning: Från Älmhult väg 120 mot Tingsryd. Ca 20 km tag höger strax innan Häradsbäck, ca 2 km vänster mot Spjutaretorp Längst ner i den sydöstra delen av kommunen finns Siggaboda. Vid den lilla bäcken finns en gammal skvaltkvarn som ännu används. På sommaren mal man mjöl och träffas enligt gamla tiders seder och bruk. En vacker trakt vid "sidan om vägen". Sitt vid bäcken och lyssna till vattnet och kvarnens alla ljud! Sjöområdet Eneryda - Virestad Från Eneryda till Degersnäs sträcker sig en sänka med grunda restsjöar och odlade sedimentjordar. Landskapet har fått sin nuvarande utformning efter ett omfattande sjösänkningsföretag. Virestadssjöarnas sänkningsföretag, planerat sedan slutet av 1800-talet men genomfört först 1925-1932. I deta ingick även bl a Steningen, Låkasjön, Degersnäsasjön och Fanhultasjön. Rensning av kanaler har skett senare. Ingreppet i sjösystemet medförde stora förändringar i landskapsbilden samt för växtlivet och djurlivet. Bland fiskarna försvann malen, som tidigare funnits i Virestadssjöarna och Garanshultasjön. Sjöarna blev mer näringsrika, växte igen men fick ett intressant fågelliv. När sjösedimenten kunde odlas, överfördes steniga åkrar och ängar till betesvallar och landskapet fick så småningom sin nuvarande struktur. Såganäs friluftsbas Vägbeskrivning: Från Älmhult, väg 23 norrut mot Växjö. Efter ca 6 km skylt till vänster. Strax öster om Linnés Råshult ligger Såganäs friluftsbas. Den ligger i ett gammalt odlingslandskap med "lyckor", rösen och murar. Rester från småjordbruken finns överallt. Skogsholmarna bär spår av lövtäkt. Det öppna och ljusa landskapet ger upphov till en mångsidig flora. Friluftsbasen används bland annat för lägerverksamhet. Den är en populär övernattningsplats för kanotister på Helge å. Tångarne Vägbeskrivning: Från Älmhult, norrut, Linnéleden ca 10 km, i Diö samhälle tag vänster Höö, mindre väg ca 1 km Här finns löv- och blandskog, betesmarker och åker. Åkrarna är ofta byggda i terrassform och ramas in av hamlade lindar och väldiga stenblock. Området hyser en rikedom av fåglar, insekter och blommor. Ett stycke genuint gammalsmåland! Vissjön Vissjön ligger till största delen i Ljungby kommun. Inom Älmhults kommun återfinns ett område, som är rikt på öar, där skogen oftast är orörd. Utanför Öjhult och kring sjöns utflöde finns värdefulla strandskogar. Dessa texter är hämtade ur boken "Värt att se, värt att uppleva i Älmhults kommun". CYKELLEDER Östra leden 125 km Start och mål: Torget, Älmhult Sträckning: Älmhult Gölshult Sutare-kull Låkan Ön Skinnakärr Hög-hult St Bökön Svanshult

Komålen N Havhult Hårdahult Husjönäs Spjutartorp (Avstickare till Stensjönäs Domänreservat ut på rv 119 mot Siggaboda) Siggaboda Brändetorp Amundshulte Krampanäs Karsemåla Truvedstorp Ekelund Ängaholm Ljusadal Härlunda Låkhult Vashult Bohult Horshult Virestad V Garanshult Buhult Järpanäs Röshult Diö Tångarne Höö Haga Råshult Borshult Sällhult Möckeln Älmhult. En kortare sträckning är att med Häradsbäck som start och mål, cykla Häradsbäck Bromåla Slätthult Hårdahult Se ovan från Hårdahult och följ vägbeskrivningen åter till Häradsbäck/Härlunda. Den sträckningen blir ca 37 km. En led med mycket vacker och varierande natur, bl a Vakö myr med intressant flora och Stensjönäs naturreservat med urskog och stenblock, men också öppet jordbrukslandskap och många sjöar. Fina sevärdheter såsom Höö, Linnés Råshult och Taxås klint. Södra delen kuperad, den norra ganska flack. Asfalt vid tätorterna samt 10 km Älmhult Låkasjön och 7 km Härlunda Bohult. Sevärdheter: Vakö myr, Låkasjön, Kyrkomålaren Pehr Hörbergs födelsehem, Sofie Kalles stuga, Gärdslevargens koja, Stensjönäs Domänreservat, Snapphanestenen, Siggamåla skvaltkvarn, Härlunda Hembygdspark, Härlunda träkyrka, Virestads Hembygdspark och kyrka, Kvarnatorps gamla smedja, Arnanäs fritidsområde, Diö samhälle med Gemla möbelmuseum, Järnvägsstation m m. Höö naturreservat, Hällkista, Taxås, Taxås klint, Möckelsnäs herrgård, Krunan naturreservat, Stenbrohults kyrka, kyrkstallar och Linnéstaty, Linnés Råshult, Hällkista Sällhult, Möckelns badplats, Älmhults torg med museitåg, Linnéstaty m fl sevärdheter. I Linnés hembygd, 40 km Start och mål: Möckelns badplats Sträckning: Möckelns badplats Almedal Sällhult, Stolpastugan Nabben Borshult Råshult Duvelycke Stubbinge Bergön Diö Skogslund Tångarne Höö Tångarne Granebo Kroken Haga Sjöboholm Taxås Fridhem Möckelsnäs Ekudden Taxås Sjöboholm Haga Stenbrohult Nybro Stolpastugan Sällhult Alme-dal Möckelns badplats. En varierande och lättcyklad sträckning som går genom ett intressant kulturlandskap och vacker natur. Sträckningen ut på Möckelsnäs blir en fram och återväg. På Linnés Råshult behövs gott om tid för allt som är värt att ses. Varför inte också en fikapaus i serveringen eller beställ en kaffekorg att ta med ut i Råshults ängar. Höö naturreservat är också något som inte får cyklas förbi. Här vårdas slåttertraditioner och mycket artrik flora. Taxås klint har en hänförande utsikt från toppen av det höga berget med de f d stenbrottet. Möckelsnäs fina herrgård lär ha anor från 1300-talet. Sträckningen innebär grusvägar utom korta sträckor med asfalt i Diö och förbi Stenbrohult. Sevärdheter: Hällkista i Sällhult, f d marknadsplatsen vid Stolpastugan, Linnés Råshult, Diö industritraditioner, Gemla möbler med möbelmuséum, Gammalt stationshus, Odlingslandskap i Tångarne, Höö naturreservat, Hällkista i Taxås, Utsiktspunkt på Taxås klint, Möckelsnäs herrgård, Naturreservatet Krunan, Linnéstaty vid Stenbrohults kyrka, Kyrkstallarna i Stenbrohults kyrka, Kyrkstallarna i Stenbrohult, Hällkista i Sällhult. Virestadssjön runt, 25 km Start och mål: Virestads naturcamping och badplats Sträckning: Virestads badplats och naturcamping Ekhult Degersnäs Bråthult Ållnebro Apelhult Valid Graneryd Holkya Sedingehult Järpanäs Buhult V Garanshult Brostugan Arnanäs Virestad Ö Välje Virestads badplats och naturcamping. Leden sträcker sig runt Virestadssjön. Trevliga vägar med många möjligheter till vila, och vackra sjöutsikter. En bra rastplats finns bl a i Arnanäs fritidsområde. Galgahallarna är spännande. Kyrkan i Virestad har nordens största altartavla signerad av Pehr Hörberg. Kort sträcka ca 100 meter på väg 120. Om man vill undvika riksvägen kan man cykla över en bro i mitten av sjön, vilket kan vara lämpligt för barnfamiljer. Asfalt 7 km, resten grusvägar. Sevärdheter: Virestads Hembygdspark, Virestads kyrka, Galgahallarna i Valid, Arnanäs fritidsområde, Kvarnatorps gamla smedja, "Stubbalyckeboken" i Stubbalycke, Virestadsekarna i Virestad. Västra leden, 85 km Start och mål: Torget i Älmhult Sträckning: Älmhults torg kyrkan Hökhult Sjöastadbygd Boastad Linderås Runnarsköp Kalvsnäs Möcklehult Oshult Pjätteryd Lönshult Gustafsfors Fredriksfors Abborra-slätt Emilslund Bårshult Askenäs Pampatorpet Käskhult Gösköp Juddhult Strömmaköp Stenaborg Stuvhult Rishult Lindhult V Vägla Ö Vägla Hallaborg Hallaryd Kråkeryd Örsnäs Brännhult Kalvshult Klädekulla Kruseböke V Torp Massatorp Killeboda Loshult - Kongstorp Bockatorp Klöxhult Älmhults torg. En kortare variant: Se Gustafsforsleden 35 km. En varierad natur med mycket blandskog, flera sjöar och forsar utmed leden. Den är trevlig att cykla för den som är van. Många naturupplevelser och sevärdheter, särskilt forsarna Gustavsfors och Fredriksfors bör nämnas. Leden är relativt kuperad. Vill man fiska är det många tillfällen utmed sträckningen. Glöm inte fiskekort! Många bra badsjöar passeras utmed leden. Särskilt kan Vitasjön och Krusasjöns badplatser nämnas. Pjätterydsvägen är asfalterad, resten av leden utgörs av lugna fina grusväger. Ett stycke ca 2 km är en bilfri vandrings- och cykelväg mellan Gustafsfors och Fredriksfors. Gör gärna en avstickare till varggropen i Långaskog. Sevärdheter: Bokhults hantverksgård, Grenadjärtorpet, Boastadsenen, Stenmur i Runnarsköp, Linbasta i Möcklehult, Stenbro i Oshult, Pjätteryds kyrka, Pjätteryds Hembygdpark, Lönshults by, Varggrop i Långaskog, Gustafsfors kultur- och fiskevårdsområde, Askenäs gård, Hällkista i Juddhult, Göteryds Hembygdspark, Göteryds kyrka, Slöjdskolan, Vitasjöns badplats, Hallaryds Hembygdspark, Hallaryds kyrka, Sockenstugan, Lanthandel från sekelskiftet, Krusasjöns badplats, Ormakullagården, Älmhults kyrka, IKEA-varuhuset, Älmhults torg med Linnéstaty m m, Museietåget, Älmhults Hembygdspark

Gustafsforsleden, 35 km Start och mål: Sjöstugans Camping Sträckning: Sjöstugans Camping Hökhult Sjöastadbygd Boastad Linderås Runnarsköp Kalvsnäs Möcklehult Oshult Pjätteryd Lönshult Jonsboda Gustafsfors Fredriksfors Killeboda Åraslöv Jonsboda Hökhult Sjöstugans Camping. En ganska plan led, utan större höjdskillnader. Gustafsfors förtjänar att närmare studeras. Här finns mycket att upptäcka. Mellan Fredriksfors och Gustavsfors finns en vacker vandrings- och cykelväg med utsikt över Helge å och forsarna. Denna del är bilfri. En blandad tur mellan trafikerade asfaltsvägar, stigar och grusvägar. Gör gärna en avstickare till varggropen i Långaskog. Sevärdheter: Boastadsenen, Stenmur i Runnarsköp, Linbasta i Möcklehult, Stenvalvsbro i Oshult, Pjätteryds kyrka, Pjätteryds Hembygdspark, Lönshults by, Gustafsfors, Fredriksfors, Tjärdal i Jons-boda, Grenadjärtorpet, Bokhults hantverksgård. Römningen runt, 30 km Start och mål: Hembygdsgården, Göteryd Sträckning: Göteryd Ekenäs Askenäs Pampatorpet Käskhult Gösköp Juddhult Mörkahult Jämnhult Hultet Ramnäs Bjärnhult Fåglanäs Kvarntorpet Ekenäs Göteryd. Ett kortare alternativ (20 km) är att cykla: Göteryd Juddhult Lunden Sjuhult Ekenäs Kvarnatorpet Tiakölna Fåglanäs Bjärnhult Ramnäs Göteryd. En kuperad led på i huvudsak grusväg genom ljusa lövskogar och mörka granskogar. I byn Juddhult finns två hällkistor från bondestenåldern (ca 2000 år f kr). Denna delen går genom gammal jordbruksbygd med säregna och mäktiga stengärdsgårdar i framförallt byn Sjuhult. I byn Ekenäs finns rester av en gammal fördämning med ålkista. Gör gärna en avstickare till Askenäs herrgård med anor från 1400-talet. Tiakölna ägdes på 1500-talet av ätten Lilliesparre. Här går leden intill stranden och här finns möjlighet till bad. Nästa by, Fåglanäs var på 1300-talet sätesgård för den mycket förmögne Peder Dudde. Han var svärfar till riddaren Abraham Brodersson på Piksborg. Nästa sätesgård på leden heter Bjärnhult. Även den har anor från 1500-talet. Här passerar leden Lillån och har man varit förutseende och köpt fiskekort så kan man här prova fiskelyckan. Byn Ramnäs är också mycket gammal som planen för den gamla medeltidsbyn vittnar om. På väg mot Göteryd (väg 120) ser man på vänster sida ett hus med sekelskiftets snickarglädje väl bevarad. I Göteryds kyrkby rekommenderas framför allt ett besök i sockenkyrkan och i hembygdsföreningens anläggningar. Sevärdheter: Göteryds Hembygdspark, Slöjdskolan, Göteryds kyrka, Ekenäs och Askenäs herrgård, Hällkista i Juddhult. VANDRINGS- LEDER På gårdagens stigar (särtryck finns) Promenadrunda, 7 km, (10 km från Bökhults badplats). Här kan Du se lämningar efter gammal bebyggelse och efter numera nästan bortglömda verksamheter. Det magra jordbruket bidrog under 1800-talet till en nödtoftig försörjning för lokalbefolkningen här i södra Pjätteryds socken. Stora familjer och dåligt jordbruk gjorde det nödvändigt att söka andra vägar till förtjänster. Bygden häromkring var särskillt kännd för tjärbränning och beckkokning. Det finns också skyltar uppsatt, som berättar lite om platsens och verksamhetens historia. STARTEN, Vid vägen Älmhult/Pjätteryd är märkt: KULTURSTIG 5KM 1. "Jättakast" och "Bloms kammare" 2. Ruin efter Shagga-Katrins backstuga 3. Ruin efter skvaltkvarn 4. Offerkälla 5. Stenmur (som den byggdes) 6. Kolbotten och lämningar efter kolarkoja 7. Tjärdal 8. Tjärtall 9. Mohåla 10. Bisterhyltan, ödegård med märkligt brunnskar och med lämningar efter hacke- och bössesmedja 11 Fägata 12. Rester av beckkokningsugn 13. Pestkyrkogård 14. Dammbyggnad efter vattendriven spånhyvel 15. Brännefalls äng (kärrslåtter) 16. Potatisgrop 17. Ruin efter "Knektatorp" 18. Fossil svedjeåker 19. Ödetorpet "Jordbäralyckan" Följ orange märkning. Ha en god tur! Skånerundan Älmhults Hembygdsförenings kulturpromenad i gränsbygd, c:a 4 km. Utefter denna skogspromenad har vi letat fram ett antal minnen från det gamla bondeoch torparsamhället, som hade ett livsmönster helt annorlunda än dagens. Skyltar med texter och teckningar försöker kortfattat berätta något om hur 16-1800-talets människor levde och bodde här i gränsbygden. 1. Samuelstorpet 2. Björkelund (Hjertsons) 3. Tjärtall 4. Skånegränsen 5. Narrarps torp 6. Tjärdal, beckkokningsugn 7. Potatisgrop 8. Stenmur 9. Aspholmen arrendetorp 10. Varggrop