Favoritserien Berwaldhallen onsdag 28 april 2004 kl. 18.00 Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Jannica Gustafsson Wayne Marshall, dirigent, pianist Katja Reichert, sopran Jesper Tydén, tenor George Gershwin (1898-1937) Rhapsody in Blue Leonard Bernstein (1918-1990) Ur West Side Story Uvertyr Svit nr 1 -Maria -One hand, one heart -Somewhere -Balkongscenen Symfoniska danser Presentatör: Katarina Lindblad Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2 och spelas in för kommande sändningar Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare m.m!. Beräknad sluttid 19.20 3
George Gershwin Rhapsody in Blue Någon gång kring nyåret 1923 fick George Gershwin frågan om han inte kunde tänka sig att komponera något jazzigt för Paul Whitemans orkester. Paul Whiteman var en orkesterledare i ropet som var intresserad av att blanda klassisk musik med jazz somliga kallade det för att göra jazzen rumsren. Gershwin blev intresserad, jobbade lite på några idéer, men glömde sedan bort det. Den 4 januari 1924 läste han, till sin stora förvåning, en artikel i New York Tribune som berättade att George Gershwin höll på med att komponera en jazz concerto som skulle uruppföras av Whitemans orkester i Aoelian Hall i New York den 12 februari 1924. Konserten kallades för An experiment in Modern Music. Gershwin släppte allt vad han hade för händer och satte igång med att komponera sin jazzkonsert. Han blev klar till den 12 februari och han satt själv vid pianot när Rhapsody in Blue uruppfördes. I publiken satt bland andra Sergej Rachmaninov och violinisten Jascha Heifetz. Det blev en fenomenal succé som gjorde Gershwin till en förmögen man. Bara under det första decenniet efter uruppförandet tjänade Gershwin mer än 250 000 dollar enbart på Rhapsody in Blue! Men mest av allt var Rhapsody in Blue just det musikaliska experiment som hade utlovats. Här förenades gatans och de svartas musik med konstmusikens former och traditioner. I Gershwins musik fanns spår av både Scott Joplins energiska pianorags, de jazziga tonerna från Harlem, arvet från jiddischkulturen och den nya postromantiska musiken av Ravel, Schönberg och Stravinskij. Gershwin har senare berättat att en skakig och ryckig tågresa till Boston inspirerade honom till de svängiga rytmerna, samt att titeln kommer från en målning av James McNeill Whistler. En ny musik hade fötts ur den amerikanska smältdegeln! George Gershwin föddes 1898 som Jacob Gershowitz i en judisk familj i Brooklyn. Hans musikintresse väcktes av ett mekaniskt piano och när hans två år äldre bror Ira (Israel) fick ett riktigt piano, var det George som lärde sig spela. Han var 13 år när han började försörja sig på att sälja låtar och melodier till Tin Pan Alley, slagdängornas hemvist i New York för hundra år sedan. Vid 19 års ålder fick han sin första hit när den omåttligt populäre Al Jolson sjöng hans sång Swanee i en musikal som hette Sinbad. När erbjudandet att skriva en jazzkonsert kom var George Gershwin 25 år och redan etablerad som en av 4
George Gershwin Rhapsody in Blue Broadways populäraste tonsättare. Efter Rhapsody in Blue såg många honom som den nya amerikanska konstmusikens förgrundsgestalt. Men det fanns också andra som in i det längsta försvarade ställningarna mellan konstmusiken och populärmusiken. När det dessutom visade sig att orkestreringen av Rhapsody in Blue inte hade gjorts av kompositören själv utan av Whitemans arrangör Ferde Grofé, ansågs Gershwin ännu mer suspekt. Men Gershwin fortsatte att komponera för både konserthusen och musikalteatrarna. Och i de symfoniska verk som kom efter Rhapsody skötte han orkestreringen själv. Concerto in F kom redan 1925, American in Paris skrevs 1928 efter att Gershwin hade tillbringat en tid i Paris och bland annat sökt upp Maurice Ravel och Nadia Boulanger för att få privatlektioner. 1924, alltså samma år som han skrev Rhapsody in Blue, började George samarbeta med sin bror Ira och tillsammans skrev de sång och musik till en lång rad musikaler på Broadway. Det här var den amerikanska populärmusikens gyllene era och det var då som George och Ira Gershwin skrev många av de sånger som vi älskar än idag: Lady Be Good, S Wonderful, The Man I Love, Strike Up The Band, Someone To Watch Over Me, Fascinating Rhythm 1931 for bröderna till Hollywood där bland annat deras musikal Girl Crazy blev en framgångsrik film. Men den musik de skrev direkt för film lyckades inte lika bra och de återvände till New York. Där skrev George rapsodi nr 2 (1932) och kubansk uvertyr (1933) som dock inte blev lika framgångsrika som hans tidigare symfoniska verk. Med operan Porgy and Bess gjorde bröderna Gershwin sin största gemensamma satsning. Operan fick premiär i New York 1935 men kritiken var ljum och publiken uteblev. I själva verket skulle denna första amerikanska opera med sina underbara melodier bli en succé först efter George Gershwins död. 1937 lockades bröderna Gershwin till Hollywood igen där de i rask takt skrev sånger och musik till tre filmer, bland annat till Fred Astaire och Ginger Rogers-filmen Får jag lov? Tre filmer och 14 hits på ett år var inte dåligt jobbat och när George hastigt insjuknade trodde många att han bara var utarbetad. Men det visade sig vara en hjärntumör och George Gershwin avled den 11 juli 1937. George Gershwin var bara 38 år när han dog. Vad hade han kunnat bli 5
George Gershwin Rhapsody in Blue om han hade fått fortsätta att leva? Lyssna till den uppkäftiga klarinetten som öppnar hans Rhapsody in Blue och låt er svepas med av den upptäckarglädje som präglade det musikaliska New York för hundra år sedan. Eller slut ögonen och tänk på ett Manhattan i svart-vitt - som i en film av Woody Allen. Mikaela Kindblom 6
Leonard Bernstein Ur West Side Story - Uvertyr, Svit nr 1 och Symfoniska danser Bakgrunden till West Side Story är en filmstjärna som behövde hjälp med sin tolkning av rollen som Romeo. Därför vände han sig till koreografen Jerome Robbins för att få ett nutidsgrepp om Shakespeares pjäs. Robbins improviserade en Manhattanmiljö, där judiska och irländska familjer i fejd med varandra på Lower East Side fick ersätta ursprungskonflikten. Robbins blev själv så gripen av sin idé att han ringde upp gode vännen Leonard Bernstein. De hade tidigare samarbetat med två baletter och musikalen On the Town. Bernstein blev entusiastisk och den 6 januari 1949 skrev Bernstein i sin dagbok: Jerry R ringde i dag med en fin idé: en modern tolkning av Romeo och Julia förlagd till ett slumområde, handlingen sammanfaller med firandet av påsk och pesach (judarnas påskhögtid) Julia är judinna. Fader Laurence är kvarterets apotekare. Gatuslagsmål, dubbelmord, allting stämmer. Men allt detta är av underordnad betydelse jämfört med den bärande idén: att göra en musikal som berättar en tragisk historia Kan det lyckas? I vårt land har ingen gjort det hittills. Det är spännande. Om det fungerar så är det den första Men det skulle dröja sex år innan arbetet på det som skulle komma att bli den banbrytande musikalen West Side Story. Rent praktiskt hade Bernstein och Robbins svårt att få till det med många andra prioriterade engagemang. Bernstein hade fullt upp med sin dirigentkarriär och musikalen Candide. Men Bernstein kände sig också osäker på hur en musikal som slutade olyckligt egentligen skulle tas emot av publiken i synnerhet om den handlade om så pass explosiva saker som rasism och gatuvåld. Men mest av allt handlade tveksamheterna om den svåra konsten att balansera mellan opera och musikal, realism och poesi, balett och bara dans, som Bernstein skrev i en dagboksanteckning från 1956. Till textförfattare hade Robbins valt Arthur Laurents som han ansåg hade det rätta patoset. Senare tillkom även en mycket ung Stephen Sondheim för att ge sångtexterna dess rätta ungdomliga fräschör. Konflikten mellan irländare och judar ersattes av den mer aktuella konflikten mellan infödda amerikaner och invandrade puertoricaner som i mitten av 1950-talet härjade på Manhattans västra sida. Dessa rivaliserande gäng fick i musikalen heta Jets och Sharks. Musikalen som först hade hetat East Side Story fick nu också byta namn till West Side Story. 7
Leonard Bernstein Ur West Side Story - Uvertyr, Svit nr 1 och Symfoniska danser West Side Story fick sin urpremiär i New York den 26 september 1957 och blev genast en stor succé. Publiken rördes till tårar och kritikerna var hänförda. Inte ett ont ord yppades över det tragiska slutet till denna juke box Manhattan opera. Istället berömdes den ungdomliga ensemblen, musikalens djärva ämne, och inte minst den rytmiskt pulserande musiken som återskapade gatans miljöer och samtidigt väckte djup romantik till liv. Premiären igår kväll var precis vad vi hade drömt om, skrev Bernstein i sin dagbok: Allt funderande och arbete och alla omskrivningar tycks ha varit mödan värt. Nu står det där ute, ett verk som håller - och även om det inte gör det i Broadway-termer så är jag övertygad om att vad vi ville göra är fullt möjligt. Här är denna tragiska historia, med sitt eviga tema om kärlek och hat, med alla risker det innebär att gestalta död och rasism och göra seriös musik och komplicerad balett med unga artister och allt har fungerat. Jag skrattade och grät som om jag aldrig sett eller hört det förut. Och jag antar att vad som till slut gjorde succén möjlig var att vi samarbetade så bra, att vi alla jobbade med samma mål, samma show. West Side Story spelades 743 gånger på Broadway och gick sedan på turné i USA. I originaluppsättningen sjöngs Maria av Carol Lawrence, Tony av Larry Kert och Chita Rivera var Anita. Sedan gick musikalen sitt segertåg över världen. I London spelades den till exempel över ett tusen gånger. Här i Sverige togs den upp för första gången 1965 på Oscars i Stockholm med Eva Serning, Arne Strömgren och Lill Lindfors. Den mest berömda versionen är Hollywoodmusikalen från 1961 med Nathalie Wood, Richard Beymer, Anita Moreno och George Chakiris. Den vann tio Oscars och lärde oss alla att sjunga med i odödliga melodier som I want to live in America, I feel pretty, Maria, Somewhere och Tonight. Mindre känt är att alla huvudrollerna i filmversionen - utom George Chakiris - dubbades så att det i själva verket är Marni Nixon som sjunger Maria och Jimmy Bryant som sjunger Tony. Men det som nog alltid lockar en ny publik till West Side Story är viljan att bygga broar mellan till synes oförenliga sidor. Precis som i handlingen där kärleken spirar I de två fiendelägren, framstår West Side Story än idag som ett banbrytande verk. Många operastjärnor har provat om exempelvis bron mellan opera och musikal håller: 8
Leonard Bernstein Ur West Side Story - Uvertyr, Svit nr 1 och Symfoniska danser Kiri Te Kanawa och José Carreras; Barbara Bonney och Michael Ball. Här i Berwaldhallen får vi ikväll höra ett medley med de mest berömda sångerna ur West Side Story. Vi får också höra uvertyren samt en orkesterversion av musikalens berömda dansnummer. När dessa symfoniska danser framfördes för första gången av New York Philharmonic den 13 februari 1961 hette dirigenten Lukas Foss. Detta trots att Bernstein utsetts till orkesterns chefdirigent 1958. Sanningen är att Bernstein aldrig dirigerade en föreställning av sin egen succémusikal. Han dirigerade heller aldrig en livekonsert av Candide, Wonderful Town eller Mass. Mikaela Kindblom 9
Leonard Bernstein Ur West Side Story, Svit nr 1 Maria Tony Maria... The most beautiful sound I ve ever heard. Maria, Maria, Maria, Maria... All the beautiful sounds of the world in a single word: Maria, Maria, Maria, Maria... Maria, Maria... Maria! I ve just met a girl named Maria, And suddenly the name Will never be the same To me. Maria! I ve just kissed a girl named Maria, And suddenly I ve found How wonderful a sound Can be! Maria! Say it loud and there s music playing Say it soft and it s almost like praying Maria... I ll never stop saying Maria! Maria-- Say it loud and there s music playing Say it soft and it s almost like praying Maria -- I ll never stop saying Maria! The most beautiful sound I ever herd Maria. One hand, one heart Tony Make of our hands one hand, Make of our hearts one heart, Make of our vows one last vow: Only death will part us now. Maria Make of our lives one life, Day after day, one life. Båda Now it begins, now we start One hand, one heart; Even death won t part us now. Make of our lives one life, Day after day, one life. Now it begins, now we start One hand, one heart, Even death won t part us now. 10
Leonard Bernstein Ur West Side Story, Svit nr 1 Somewhere Tony There s a place for us, Somewhere a place for us, Peace and quiet and open air Wait for us Somewhere. Maria There s a time for us, Someday a time for us, Time together with time to spare, Time to learn, time to care Someday! Tony Somewhere We ll find a new way of living Maria We ll find a way of forgiving Somewhere. Tony och Maria There s a place for us, A time a place for us. Hold my hand and we re halfway there. Hold my hand and I ll take you there Somehow, Someday, Somewhere! Balkongscenen: Tonight Tony Tonight, tonight, It all began tonight, I saw you and the world went away. Maria Tonight, tonight, There s only you tonight, What you are, what you do, what you say. Tony Today, all day I had the feeling A miracle would happen -- I know now I was right. Båda For here you are And what was just a world is a star Tonight! 11
Katja Reichert Sopran Katja Reichert är född och uppvuxen i Schweiz där hon började sin musikaliska utbildning. Senare flyttade hon till New York för att studera vid American Musical and Dramatic Academy (AMDA) samt vid Alvin Ailey American Dance Centre och School for Film and Television. I New York medverkade hon i en rad musikaler och teateruppsättningar och var medlem av den experimentella teatergruppen Theatre Company Gale Gates. Katja Reichert återvände till Europa i rollen som Belle på turné i Tyskland med Skönheten och Odjuret. Hon gjorde Tuptim i The King and I som gick på turné och spelades vid musikfestivalen i Stockerau och i Wien. Andra roller är Nancy i Oliver Twist i Wien, Luisa i The Fantasticks och Sophie i Ludwig II i Tyskland. En stor personlig favorit är rollen som Maria i West Side Story och den rollen har hon med stor framgång spelat på olika scener i Tyskland. Stor succé gjorde hon även i somras på musikfestivalen i Bregenz då hon sjöng Maria mot Jesper Tydéns Tony. 12
Jesper Tydén Tenor Jesper Tydén är 28 år och verksam framförallt i Tyskland och Österrike där han är en stor musikalstjärna med egen fanclub! Anbuden är många och kommer främst från Tyskland där Jesper är bosatt sedan närmare tio år tillbaka. Jesper Tydén är född i Stockholm och utbildades vid Kungliga Musikhögskolan samt vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Redan under studietiden sjöng han på Folkoperan och i Eric Ericsons Kammarkör samt medverkade i musikalen S.O.S i Jönköping. Under 2003 gjorde Jesper Tydén huvudrollen i Miss Saigon i St Gallen i Schweiz. Och under musikfestivalen i Bregenz i somras gjorde han stor succé som Tony i West Side Story mot det schweiziska stjärnskottet Katja Reichert. Efter konserten i kväll återvänder Jesper Tydén till Elisabeth i Wien. I sommar gör han och Katja Reichert en repris på West Side Story vid Bregenzer Festspiele. Dessutom arbetar Jesper Tydén med en skiva med egenkomponerad musik. I Göteborg syntes han i både Chess och Les Misérables, men det var i Tyskland som han fick sitt stora genombrott, i rollen som Phebus i en uppsättning av Disneys Ringaren i Notre-Dame i Berlin. Därefter gjorde han stort intryck i en liten, men dramatiskt mycket tacksam roll, som prins Rudolf i den nyskrivna musikalen Elisabeth som uruppfördes i Tyskland och fortfarande går för fullsatta hus i Wien. I denna succémusikal om den österrikiska kejsarinnan Elisabeth, som var gift med den excentriske kejsar Leopold I och mor till prins Rudolf som dog i Mayerlingdramat, gjorde Jesper Tydén även rollen som Döden. 13
Wayne Marshall Dirigent Med ett fenomenalt musikintresse som spänner från så väl klassisk musik till jazz har Wayne Marshall intagit den musikaliska scenen från flera olika håll. Han är verksam både som dirigent, organist och pianist! Wayne Marshall utbildades vid Chetham s School i Manchester och spelade i katedralen i Manchester innan han började vid Royal College of Music. Där studerade han orgel för Nicholas Danby och piano för Angus Morrison och när han gick ut 1983 hade han vunnit flera priser på båda instrumenten. Han fortsatte sina orgelstudier i St George s Chapel vid Windsor Castle och vid Musikhögskolan i Wien. Det dröjde inte länge innan Wayne Marshall blev en internationellt uppmärksammad organist. Hemma i England spelade han bland annat i Royal Festival Hall, katedralerna i St Paul och Westminster, Westminster Abbey, King s College och festivalen i Bath. Han inbjöds att spela både i Europa, i USA och i Asien. 1986 medverkade Wayne Marshall i en uppsättning av Porgy and Bess vid Glyndebourne Festival Opera under ledning av Simon Rattle och i regi av Trevor Nunn. Denna uppsättning blev även en stor succé som tv- och skivinspelning. När Porgy and Bess togs till Royal Opera House blev Wayne Marshall gästande kördirigent. 1995 var Wayne Marshall pianosolist vid den årliga mycket populära utomhuskonserten i Waldbühne tillsammans med Berlins filharmoniska orkester, åter igen under ledning av Simon Rattle. Vid BBC Proms 1997 deltog Wayne Marshall som både pianist och organist och vid den franska musikprisutdelningen Victoires de la Musique 1998 medverkade han som både pianist och dirigent. 1998 utnämndes han till Artist of the Year av BBC Music Magazine. Under 1999 gav Wayne Marshall en bejublad orgelkonsert i Tokyos Suntory Hall. Samma år gjorde han en mycket uppmärksammad skivinspelning av Hindemiths Kammermusik No.7 med Berlinfilharmonikerna under ledning av Claudio Abbado. Wayne Marshall har gjort en lång rad skivinspelningar där man tydligt känner igen inspirationen från det tidiga 1900-talets amerikanska evergreens: I Got Rhythm, The Gershwin Songbook, Rhapsody in Blue Men på skivlistan finns också Saint-Saëns Orgelsymfoni och flera soloalbum med virtuos orgelmusik. 14
Wayne Marshall Dirigent Wayne Marshall har även samarbetat med orkestrar som BBC Philharmonic Orchestra, Aalborg Symfoniorkester och Oslo Filharmoniske Orkester och med musiker som dirigenten Mariss Jansons och trumpetaren Ole Edvard Antonsen. Sedan ett antal år är Wayne Marshall tillbaka i Manchester som huvudorganist vid The Bridgewater Hall där han ägnar sig åt både en omfattande konsertverksamhet (som organist, pianist och dirigent) och åt undervisning. 15
Sveriges Radios Symfoniorkester Bästa orkesterkonsert under 2001 skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om musikskapande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet. En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat. Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att orkestern hör till världens främsta har visat sig genom flera Grammyoch Grammisnomineringar, nu senast i klassen Best classical album för skivan med Arvo Pärts Orient & occident. Till de internationella framgångarna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosändningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europeiska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare. Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande position. 1965 fick Sveriges Radio äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började turnera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 1982 befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska uruppföranden under åren 1958 1983. Esa-Pekka Salonen var chefdirigent 1984 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar. Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling. 16
Sveriges Radios Symfoniorkester Chefdirigent: Manfred Honeck VIOLIN I Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg Per Sporrong Lars Stegenberg Christian Bergqvist Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Bo Söderström Eva Jonsson Thomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Annette Mannheimer Dag Alin Mira Malik VIOLA Håkan Olsson (tjl) Ingegerd Kierkegaard Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Anchi Ward Tony Bauer Karin Dungel Annette Maxe Lars Arvinder Linda Swedrup Hanna Nisonen Anna Raihle CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid (tjl) Louise Agnani KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson (tjl) Peter Lysell Charles DeRamus FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Honkanen (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdahl (tjl) Katarina Agnas (även kontrafagott*) Maj Widding Patrik Håkansson TRUMPET Mark Schrello Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA och SLAGVERK Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson HARPA Lisa Viguier PIANO Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 17
Välkommen tillbaka till Berwaldhallen Är du sugen på mer klassisk musik? Varje vecka har vi konserter här i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, gästande dirigenter och solister. Titta bland de kommande konserterna och se vilken som du tror passar dig. Maj 2004 On 5/5 Fr 7/5 To 6/5 Svenska Stjärnor Succén fortsätter i Berwaldhallen med nya stjärnor LaGaylia Frazer och Jerry Williams tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Anders Berglund Onsdag 5 maj kl 18.00 och 21.00 Fredag 7 maj kl 18.00 och 21.00 Berwaldhallen Biljetter 150-395 kr Torsdagsserien Radiokören Tõnu Kaljuste, dirigent S Rachmaninov: Körkonsert i g-moll E Tubin: Tre sånger -Laul lumest -Igatsus -Esimene kiri Ingile Sidelnikov: Hjärtliga samtal 1. Epigraf: Vinter 2. Vanjusjka gick 3. Rövarsång 4. Åh, ni mina berg 5. Eskadern seglade 6. Dimmor 7. Dragspelets sista klagan. Torsdag 6 maj kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter 50-220 kr Fr 7/5 Fr 14/5 Lö 15/5 On 19/5 Lunchkonsert Radiokören Tõnu Kaljuste, dirigent Sidelnikov: Hjärtliga samtal 1. Epigraf: Vinter 2. Vanjusjka gick 3. Rövarsång 4. Åh, ni mina berg 5. Eskadern seglade 6. Dimmor 7. Dragspelets sista klagan. Fredag 7 maj kl 12.15 Studio 2 i Radiohuset Fri entré, inga biljetter behövs Pianistserien / Lördagsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Leif Segerstam, dirigent Gerhard Oppitz, piano Sibelius: Symfoni nr 2 Brahms: Pianokonsert nr 2 Fredag 14 maj kl 19.30 Lördag 15 maj kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter 65-320 kr Diplomkonsert Sveriges Radios Symfoniorkester Carl Henrik Fernandi, altsax (diplomand) Hideki Kozakura, tonsättare (diplomand) Christoffer Elgh, tonsättar (diplomand) Mats Rondin, dirigent Kozakura: Zigzag, uruppförande Elgh: uruppförande Glanzunov: Konsert för altsax och stråk Debussy: Rapsodi för altsax Onsdag 19 maj kl 18.00 Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter finns eller behövs 18