Fritz Carl Emil Egnell

Fritz Carl Emil Egnell 1877-1953 Denna personhistoria handlar om Fritz Egnells betydelse för svensk utombordartillverkning. Egnell hade många järn i elden, men det han gjorde utöver båtmotortillverkning går vi inte in på i denna lilla historia. Han föddes 28/9 1877 i Maria Magdalena församling på Högbergsgatan 43 i Stockholm. Föräldrarna var direktören Carl Emil August Egnell, född 1842 i Vreta Kloster i Östergötland och Julia Augusta Dölling, född 1857 i Bayern i Tyskland. Fritz Egnell dog 7/3 1953 76 år gammal, han var då bosatt på Velamsunds säteri. Maria Magdalena kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie, SE/SSA/0012/C I a/18 (1876-1879), bildid: 00014964_00129 År 1879 upptogs Emil Egnell i grosshandlarskrået. Svärfadern var bryggmästaren Fritz Dölling, ägare av Nürbergs Bryggeri. Dölling kom till Sverige 1856 där han fick anställning hos bryggarpionjären Franz Adam Bechmann och hans bror Georg Bechman. Efter Franz Bechmanns död blev Fritz Dölling bryggmästare på det som då kom att heta Bayerska bryggeriet. Efter tre år startade han tillsammans med Carl Gustaf Simonsson Nürbergs Bryggeri, som blev mycket framgångsrikt. Han startade sedan även Hamburgerbryggeriet och 1889 var han delaktig i skapandet av konsortiet AB Stockholms bryggerier. Som första direktör anställdes där hans svärson Emil Egnell. År 1880 förvärvade grosshandlaren Emil Egnell (Fritz far) godset Velamsund. Han skulle senare bli känd som en av initiativtagarna för Djursholms AB som stod bakom tillkomsten av Djursholms villastad. Emil Egnell bodde från början inte själv på egendomen, då man hyrde ut alla beboeliga byggnader till sommargäster. År 1905 började dock familjen själv att bruka gården som sommarbostad. Egnell kom att få stor betydelse för gårdens utveckling genom att han på kort tid förvandlade Velamsund till en mönstergård. Egnell sålde även tomtmark till sommarbebyggelse samt lät själv uppföra sommarvillor för uthyrning. På

äldre dagar bosatte Egnell sig på gården, som vid sin död 1917 ärvdes av änkan Julia och sonen Fritz. (Källa: Wikipedia). Fritz Egnell tog sin examen som civilingenjör vid tekniska högskolan 1899, han gick ut som elektrotekniker och hade skeppsbyggeri som extra ämne. 1900-åkte han till Världsutställningen i Paris, där han ville knyta värdefulla kontakter. Med på denna utställning fanns svenska bröderna Hult med sin rotationsångmaskin och Centrator som gjorde kopplingar. Fritz Egnell tog kontakt med bröderna vilka behövde hjälp med ett par direktkopplade rotationsmaskiner (dynamos) vilka de skulle visa upp på utställningen. Detta möte slutade med att Fritz anställdes som ritare hos bröderna Hult, och han fick även i uppdrag att sköta företagens montrar i Paris. Världsutställningen blev en stor upplevelse för Fritz och han kom här att knyta kontakter som fick stor betydelse för hans framtida verksamhet. I folkräkningen för år 1900 bor han med sina föräldrar och brodern Ernst Karl Olof född 1886, på Östermalm och kvarteret Serganten 8. Fritz benämns ingenjör. Folkräkning 1900 - Hedvig Eleonora församling rote 20, Stockholms stad, bildid: Folk_001020-079 1901-reste Fritz Egnell över hela Europa för att sälja Hult-motorer och kopplingar från Centrator. Dock insåg han ganska snart att något var fel vad gällde motorerna, de klarade inte av den utlovade garantin när det gällde ångförbrukningen, och det uppstod även en del mekaniska fel under långtidsproven. Det kom sedan med tiden att visa sig att Fritz farhågor om Hults motorerna besannades då Bröderna Hults Rotationsångmaskin och Centrator gick i konkurs år 1903. 1902-fick Fritz Egnell besök av sin gamle kurskamrat Edvard Hubendick. Han fick sedan Fritz intresserad av förbränningsmotorer. 1 nov. 1902 anställde Fritz Egnell Edvard Hubendick i företaget.

1903-den 3 febr. registrerades Ingeniörsfirma Fritz Egnell. När bröderna Hult gick i konkurs övertog Fritz agenturen för både Hultmotorn och Centrator. Han anställde även delar av den personal som arbetat åt bröderna Hult, samt den nyexaminerade ingenjören Karl-Gustaf Svensson, vilken tog över ansvaret för Hultmotoragenturen. Tillsammans med Hubendick och Svensson började så arbetet med att göra Ingenjörsfirma Fritz Egnell känd för omvärlden. 1904-avvecklades Hultagenturen för gott, då Fritz Egnell fått uppleva en tråkig händelse när han levererat två motorer till Drottninggatsbadet, vilka visade sig ha för hög ångförbrukning. Egnell kom här undan med blotta förskräckelsen och en lärdom visare. I 1910 års folkräkning bor han på Skravelberget större 2545 2574 i Hedvig Eleonora rote 10. Han benämns nu ingenjör med ingenjörsfirma. Den 18/9 1906 gifte han sig med ingenjörsfirma innehavaren Ingeborg Gerda Axelina Giesecke, född 1885 i Hedvig Eleonora Stockholms stad, död 17/3 1962 i Stockholm. Hon var dotter till Axel Herman Giesecke (född i Tyskland) och Gerda Elisabeth Ekström. De hade nu fått barnen: Sten Emil, född 22/5 1907 och Britt Ingeborg, född 3/9 1908. Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/1486 (1907), bildid: A0030728_00593 Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/1517 (1908), bildid: A0030759_00638 Folkräkning 1910 - Hedvig Eleonora församling, Stockholms stad, bildid: Folk_101010-125 25/1 1911 föds sonen Fritz Gunnar. Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/1610

Bildkälla: http://runeberg.org/jernkont/1906bih/0301.html Fritz Egnells stora del i svensk båtmotorhistoria Ganska snart insåg han motorns stora betydelse som drivkraft för båtar, och med egen firma inriktade han sig snart för att tillverka motorer i Sverige. Not: Då jag är något osäker på om Fritz Egnell hade startat ett bolag innan han registrerade Ingenjörsfirma Fritz Egnell, reserverar jag mig för ev. felaktigheter i min forskning. När han gifter sig med sin fru benämns hon som ingenjörsfirma innehavare, möjligen var hennes företag då det som Fritz Egnell sedan registrerade i sitt namn. (Återkommer med fakta om detta när jag forskat vidare). 1904-besökte Fritz Egnell Robert Bosch i Stuttgart, vilken han tidigare korresponderat med angående sin ensamrätt till försäljningen av Boschprodukter i de nordiska länderna. Fritz Egnell såg vid sitt besök hos Robert Bosch hur denna hade ett mycket gott förhållande till sina anställda, och Egnell såg även de höga kvalitetskrav som präglade tillverkningen. Tydligen stämde de båda herrarnas personkemi väldigt bra, för i slutet av 1904 tecknades ett avtal mellan Bosch och Egnell om rättigheterna att överta försäljning av Bosch tändapparater på den skandinaviska marknaden. Källa: Bosch 100 år-innovation med tradition. 1905-Fritz Egnell, som var båtentusiast, lät 1905 bygga båten La Fléche (Pilen) som drevs med en Körtingmotor. Motorn var en 4-cylindrig bensinmotor på 16 hk. Trots den ganska starka motorn gjorde båten inte mer än 9 knop och Egnell var inte nöjd med dess prestanda. Motorn krånglade t.ex. genom att sand kom in i kylvattenintaget i bottnen av

båten, och medförde att kylvattenpumpens ventiler hängde sig. Ytterligare ett problem var att avgasventilen brände fast på grund av sotbildning. Fritz Egnell som hade agenturen på Körtings bensindrivna båtmotorer i Sverige, kontaktade tillverkaren och bad om en omkonstruktion av motorn. Han ville att motorn skulle ha en lättåtkomlig kylvattenpump som kunde plockas isär utan svårighet. Ett snabbt byte av avloppsventiler var ett annat önskemål. Trots dessa omkonstruktioner ansåg inte Egnell att Körtingmotorn var bra. Egnell fick vid ett besök på en automobilutställning i Berlin se en lastvagnsmotor med toppventiler, detta gav honom idén till ventilanordningen på försöksmotorn som han lät utveckla med hjälp av Edvard Hubendick. 1906-Egnell som var mycket intresserad av båtar och motorbåtssport uppsatte år 1906, tillsammans med de tyska firmorna Bosch och Zeise, ett pris för åstadkommande av sjövärdiga båtar. 1907-Hubendick blev klar med sin konstruktion 1907, en 1-cylindrig fotogenmotor på 3 hk. Med överliggande kamaxel och toppventiler var den toppmodern för sin tid. Egnell beställde ett exemplar av prov motorn från Skövde Gjuteri och Mekaniska verkstad. Hubendick övervakade tillverkningen och bodde praktiskt taget i verkstaden. Egnell och Hubendick blev nöjda med motorns egenskaper och 1909 beställdes ytterligare 20 exemplar, som Fritz Egnell först kallade för B1. Motorn som fungerade mycket bra, måste få ett bättre namn än det första namnet B1. Företagshistorien säger att det var fem man i företaget som arbetade med motorerna, så det grekiska ordet för fem- Penta -valdes som varunamn. Möjligen var männen Fritz Egnell och hans överingenjör Edvard Hubendick och gjuteriets verkställande direktör John G Grönvall och två av hans mest betrodda anställda. Edvard Hubendick Han föddes 26/2 1875 i Skeppsholms församling i Stockholm. Han började sina studier 88 92 och fortsatte studera bl.a. vid KTH 1894-96. Examen som bergsingenjör tog han i dec. år 1900. Första anställningen blev som ritkontorschef vid J V Svenssons motorfabrik. Han fick snabbt ett rykte om sig att vara en mycket skicklig och noggrann konstruktör. När han började sin anställning hos Fritz Egnell var han redan ett känt namn i olika tekniska kretsar. Efter att han slutat sin anställning hos Egnell 1910 fortsatte han med att konstruera båtmotorer. Han konstruerade bl.a. Tellus och Pilen hos Mogårdshammars Mekaniska Verkstad AB. Tellus var en inombordsmotor vilken var en vidare utveckling av Penta B1 motorn. Hubendick var väl inte bara till glädje för Fritz Egnell. Bl.a. hade han svårt för att följa ledningens order, detta resulterade i att man upprättade en

s.k. skriftlig arbetsorder 1907. När han lämnade Fritz Egnells Ingenjörsbyrå tog han med sig ritningarna till Penta B1 motorn, vilket sedan blev en rättslig sak. Han blev delgiven en kallelse till skiljedom, vilket dock inte tycktes bekomma honom särskilt mycket. När han fick dokumentet skrev han längst ner: Delgivits mig den 26 mars 1911. 1909-var det år då Hubendicks motor som från början kallades för B1 presenterades på marknaden. Den byggdes vid företaget Skövde Mekaniska Verkstad, som sedan förvärvades av Fritz Egnell 1916. 1916-Motorserien utökades sedan med 2-, 3- och 4-cylindriga varianter. På grund av den ökade efterfrågan av Penta motorer, både båtmotorer och andra motorer, köptes Skövde Gjuteri och mekaniska verkstad 1916 av Fritz Egnell och namnet ändrades 1919 till AB Pentaverken. Fram till 1920 såldes 3268 motorer. Designen och huvudkontoret var placerat i Stockholm och produktionen av motorerna skedde i Skövde. Under lågkonjunkturen på 1920-talet gick AB Pentaverken på sparlåga. Men Egnells intresse för båtmotorer och båtmotorsport var fortfarande lika stort. 1921-blev Egnell kontaktad av Karl-Axel Skärlund (se biografi) och det hela slutade med att Egnell köpte tillverkningsrätten till Skärlunds motor. Detta möte och Skärlunds motoridé visade sig bli det som räddade Egnells företag att inte gå i konkurs under 1920-talet. 1922-började utombordsmotorn U2 att tillverkas hos AB Pentaverken i Skövde. Försäljningen av dessa motorer gick bra, och motorn vidareutvecklades med tiden för att sedan säljas med modellbeteckningen Penta-U21 år 1929. 1923-släppte Fritz Egnell kontakterna med de nordiska Boschbolagen i samband med firmans rekonstruktion 1925-blev Fritz Egnell kontaktad av grundaren för Volvo, Assar Gabrielsson, vilken var i behov av en motor till den första Volvo bilen som lanserades 1927. Egnell konstruerade då en 4 cylindrig motor på 28 hk till Volvos första bilmodell ÖV4. Fram till 1929 levererade Pentaverken närmare 3000 motorer till Volvo. Det var dock fortfarande båtmotorerna som var den viktigaste produkten i företaget, men bilmotorerna blev med tiden allt viktigare för företagets överlevnad. Fritz Egnell fick med tiden allvarliga problem i Pentaverken. Den trånga tillverkningslokalen räckte inte till för den stora produktionen av bil-, båtoch industrimotorer. Inte heller personalstyrkan räckte till, och man fick

ofta jobba på övertid. Det hela slutade med att banken sade upp lånen och övertog aktiemajoriteten i företaget. 1935- För att säkra leveransen och tillverkningen av bilmotorer köpte Volvo aktiemajoriteten i Pentaverken av banken 1935. Volvo bytte omedelbart namn på företaget till Volvo Pentaverken. Konstruktions- och försäljningsavdelningen för icke-bilmotorer flyttades till Göteborg och AB Pentaverken i Göteborg etablerades. 1936-moderniserades huvudbyggnaden på godset Velamsund, och nyttjades därefter som permanent bostad av Fritz Egnell och hans familj. Vad sedan Fritz Egnell ägnade sig åt har vi inte forskat vidare om, men säkerligen fortsatte han på något vis att vara delaktig i olika projekt, om än kanske i mindre skala. Fritz Egnell fick med tiden för sitt förtjänstfulla arbete inom kungliga Motorbåt Klubben och kungliga Automobil Klubben båda klubbarnas förtjänstmedalj i guld. Fritz Egnells engagemang i olika bolag 1920-AB Ingenjörsfirma Fritz Egnell. Norra bantorget 20 i Stockholm. Bolagets ändamål: Att idka fabrikations-, handels och entreprenadverksamhet, att köpa och försälja fastigheter och värdepapper samt driva i samband därmed stående rörelse. Senaste bolagsordning 13 december 1911. Styrelsemedlemmar: Adolf Berthold, Fritz Egnell och Nils Werner. 1920-Svenska Aktiebolaget Mono, Norra Bantorget 20 Stockholm. Bolagets ändamål: att idka handels och fabriksverksamhet. Senaste

bolagsordning 22 dec 1917. Styrelsemedlemmar: Fritz Egnell, Nils Werner och Olof Rodhe. 1920-Aktiebolaget Pentaverken, Norra Bantorget 20 Stockholm. Bolagets ändamål: att idka järn- och metallförädlingsrörelse samt annan verksamhet, som därmed har gemenskap. (Anm: utdelning 1919: 6% + gratis aktier å 900 000 kr.) Senaste bolagsordning 1919. Tidigare bolagsordning 1918, 1916, 3 sept. 1875. Verkställande direktör: Carl C:son Lindberg. Styrelsemedlemmar: ordförande Fritz Egnell, Andreas Ljungman, Jesper Svedberg, Nils Werner. 1920-Nordiska Livförsäkringsaktiebolaget, Birgerjarlsgatan 15 Stockholm. Bolagets ändamål: att meddela livförsäkringar även utan läkarundersökning. Senaste bolagsordning: 22 nov. 1918. Styrelsemedlemmar: C T G Rudenschöld, G Berg, F Hj. Von Friesen, H Chr. Jakobaeus, Fritz Egnell, J D Rapp och C J Strömberg. 1935-AB Tusculum i Stockholm. Bolagets ändamål: att såsom holdingbolag äga och förvalta fast egendom och värdehandlingar. Styrelsemedlemmar: Fritz Egnell, G A Rising (advokat), S E Egnell (Fil. Kand), F G Egnell (Teknolog). Styrelsesäte Skövde. 1935-Försäkrings AB Hansa. Äldre namn: Bolagsordning antogs 13 juni 1913. Förnyad 1921, ändr. 1923 0ch 1929 (sistnämnda år ändrades även firmanamnet, förut Nya Försäkrings-AB Hansa) samt 1930 och 1933. Det äldre bolaget Försäkrings-AB Hansa, grundades 1905 och likviderades 1913. Bolagets ändamål: Verksamheten omfattar sjö-och annan transport-, brand-, vattenlednings Skade-, glas-, stöld och inbrotts-, maskin-, luftfärd-, automobil-, kreatursförsäkring-, försäkring mot skada genom frost, storm, slagregn och översvämning, annat slag av sakförsäkring, ansvarighets-, trafik-, garantiförsäkring, el. försäkring mot förlust genom bristande redovisning, kredit-, regn-, olycksfalls- samt sjukförsäkring. Styrelsemedlemmar: K A Fryxell (avliden ordf. vakant), A Sundén-Cullberg, Olof Nordgren, Carl Wahren, Fritz Egnell, N J Ekwall, K Wawrinsky, B Stiebel, N Sundstedt, J O F Stenkvist. Källor: Svar Riksarkivet. Aktiebolag 1901-1935. Svar Riksarkivet kyrkböcker Ingeniörsfirma Fritz Egnell Stockholm 1903-2003 av Mats Osberg

Forskning och text: Christina Berglund, Habo-2017. Vid eventuella frågor (upptäckta felaktigheter) eller tillägg till texten, maila då: christina.berglund57@gmail.com