Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg?

107 Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? Av Stephane Pleijel Den 1 januari 2016 trädde en ny lag i kraft som påverkar såväl skattekonsulter som försvarare av personer som är misstänkta och/eller åtalade för brott mot skattebestämmelser där skattetillägg kan aktualiseras. Lag (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall (LTS) innebär enkelt uttryckt att en åklagare kan komma att föra talan om skattetillägg i ett skattebrottmål. Lagen ska tillämpas när en och samma felaktighet eller passivitet kan vara grund för såväl beslut om skattetillägg enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) som åtal för brott enligt skattebrottslagen (1971:69), allt under den viktiga förutsättningen att sanktionerna avser samma fysiska person. Den ordning som skattekonsulterna levt med sedan urminnes tider förändras nu dramatiskt. Tvistiga frågor om skattetillägg har sedan tillkomsten prövats i förvaltningsdomstol och nu inträder en ny ordning där frågan om påförande av skattetillägg för en fysisk person kan komma att prövas i allmän domstol. Den förväntat vanligaste situationen som kan bli aktuell är där Skatteverket avstår från att fatta beslut om skattetillägg för att i stället anmäla misstanke om skattebrott till åklagare, normalt sett Ekobrottsmyndigheten. Eftersom den misstankegrad som gäller för att anmäla misstanke om skattebrott är låg, kan det

108 Stephane Pleijel förväntas att så regelmässigt kommer att ske. I normalfallet kommer det avse fall med större skatteundandraganden. Mindre belopp kommer att fångas upp av den ändrade åtalsprövningsbestämmelsen i 13 skattebrottslagen. Bakgrunden till den nya ordningen har Katarina Fast Lappalainen utförligt redogjort för i två artiklar i Skattenytt 2015 och hon har även delgivit oss såväl reflektioner kring den nya ordningen som förväntade farhågor. Jag kommer därför inte i denna artikel beskriva vad som förevarit, utan försöka blicka framåt för att se vilka problem som vi som företräder skattskyldiga kan förväntas stöta på. Det gäller alltså numera inte endast skatteombuden utan även de privata eller offentliga försvararna. För att inte glömma domstolarna. Förutom den ovan angivna nya lagen om talan om skattetillägg i vissa fall har ändringar införts i skattebrottslagen, skatteförfarandelagen, förundersökningskungörelsen (1947:948) och skatteförfarandeförordningen (2011:1261). Propositionen som föregick författningsändringarna har rubriken Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor (prop. 2014/15:131). 1. Samma felaktighet eller passivitet I den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2016 används uttrycket samma felaktighet eller passivitet (1 LTS). Det nya förfarandet innebär ett samlat sanktionsförfarande i en domstol avseende samma felaktighet eller passivitet. Redan här inställer sig frågan om vad lagstiftaren avser med lokutionen samma felaktighet eller passivitet och hur frågan kommer att behandlas i praxis. Svaret har betydelse genom att den nya ordningen har tillkommit för att förhindra en dubbelprövning i olika förfaranden (dubbelprövningsförbudet eller ne bis in idem). För att förbudet ska bli tillämpligt får inte samma brott prövas i flera förfaranden (jfr artikel 4.1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), där det föreskrivs att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. Liknande bestämmelse finns i artikel 50 i Europiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan), som dock endast gäller medlemsstaternas tillämpning av EU-rätten (mervärdesskatt, t.ex.). En annan skillnad är att förbu

Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? 109 dets tillämpning enligt EU-stadgan gäller förfaranden inom unionen, dvs. kan avse förfaranden i olika länder inom unionen. I den nya lagstiftningen används uttrycket samma felaktighet eller passivitet och det används även i de spärregler som införts för att förhindra ett andra otillåtet förfarande. Eftersom flera processuella begrepp nu ska användas i ett samlat förfarande, riskerar detta att leda till tillämpningssvårigheter och därmed en ökad rättsosäkerhet för den enskilde. De sakbegrepp som annars används inom beskattnings- respektive straffprocessen är gärning, fråga och brott. 1.1 Gärning I straffprocessen används begreppet gärning för att beskriva saken (se t.ex. 45 kap. 1 rättegångsbalken) och därmed avses felaktighet/ er hänförliga till en och samma deklaration, även om felaktigheterna skulle vara hänförliga till olika skatteslag/inkomstslag. Detta medför normalt hinder för att väcka ett nytt åtal för en annan felaktighet i samma deklaration. Ingen förändring är avsedd i den delen, dvs. att även fortsättningsvis kommer ett åtal avseende en deklaration att utgöra hinder för ett nytt åtal avseende felaktighet i samma deklaration. 1.2 Fråga I skatteförfarandelagen används begreppet fråga för att beskriva saken i beskattningsförfarandet, se t.ex. 67 kap. 32 skatteförfarandelagen (SFL). Det saknas en legaldefinition av begreppet. En och samma deklaration kan bli föremål för flera processer (flera frågor ). Inte heller i denna del är den nya regleringen avsedd att inverka på beskattningsförfarandet. 1.3 Brott Vad som utgör ett och samma brott i den mening som avses i tilläggsprotokollet har på ett tydligt sätt prövats i Europadomstolens dom Zolotukhin mot Ryssland. 1 För att det ska vara fråga om samma brott krävs att det andra brottet härrör från identiska fakta eller fakta som i allt väsentligt är desamma och denna prövning ska utgå från de fakta som bildar en uppsättning konkreta fakta som berör samma svarande och är oupplösligt förbundna med varandra till tid och rum och vars 1. 13 Case 14939/03 Zolotukhin v. Ryssland, den 10 februari 2009, Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

110 Stephane Pleijel existens måste bevisas för att en fällande dom ska uppnås eller ett straffrättsligt förfarande inledas (pp. 82 och 84 i domen). I prop. 2014/15:131 uttalas att det enligt regeringens mening är Europakonventionen som ska vara vägledande för om ett andra förfarande är tillåtet eller inte (s. 84). Så har också domstolar, åklagare och Skatteverket hanterat frågeställningen under senare tid efter HD:s dom i NJA 2013 s. 502. Ekobrottsmyndighetens bedömning och rekommendation av vad som utgör samma felaktighet eller passivitet är att det i normalfallet bör kunna avgöras av vad som har/skulle ha redovisats som ett belopp ( en och samma ruta ) i deklarationen (huvudblanketten). Denna bedömning avser således den situationen att det är aktuellt att tillämpa den nya regleringen och som anges i propositionen (s. 82) ska varken det skatterättsliga eller det straffrättsliga sakbegreppet förändras. Det är alltså Europakonventionen som ska vara vägledande för om ett andra förfarande är tillåtet eller inte. Lösningen blev att i den nya regleringen välja uttrycket samma felaktighet eller passivitet. Som anges nedan är praxis inte entydig. HFD har i två avgöranden gått längre än den rekommendation som Ekobrottsmyndigheten har lämnat (HFD 2014 ref. 65 och HFD 2014 not. 59). I dessa avgöranden har HFD tolkat tilläggsprotokollets brottsbegrepp snävt, på så sätt att ett och samma inkomstslag kan brytas ned i olika delar som var och en utgör olika brott. Vare sig HD eller Europadomstolen har prövat denna fråga. Ett enkelt exempel kan vara att fråga uppkommer om det är ett eller flera brott när en fysisk person redovisat för låg lön och därutöver för låg provision från en och samma arbetsgivare. Beloppen ska redovisas i samma ruta och med Ekobrottsmyndighetens nuvarande tillämpning skulle ett åtal och talan om skattetillägg inte vara möjligt om Skatteverket påfört skattetillägg på för lågt redovisad lön och brottsanmält den för lågt redovisade provisionen. 2. Skattetillägg och oriktig uppgift Historiken och grunderna för uttagande av skattetillägg behöver inte presenteras närmare för denna läsekrets. Bara en liten påminnelse om att när sanktionen skattetillägg infördes 1972 var ett av syftena att öka trycket på de skattskyldiga att fullgöra sin uppgiftsskyldighet på ett korrekt sätt. Och att avlasta åklagare och domstolar avseende hanteringen av lindrigare skattebrott. En ny skattebrottslag infördes också. Likheterna mellan de två regelverken de administrativa skattetilläggen som hanteras av Skatteverket/förvaltningsdomstol och de

Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? 111 brottspåföljder som hanteras av åklagare och allmänna domstolar är kraven på oriktig uppgift/underlåtenhet, uppgift lämnad på annat sätt än muntligen, risk för skatteundandragande/tillgodoräknande och utrymme för oskälighetsprövning. Olikheterna består i beviskrav och de subjektiva rekvisiten. Det subjektiva beviskravet vid oriktig uppgift är att Skatteverket har bevisbördan för intäktssidan vid den ordinarie beskattningen och att den skattskyldige har bevisbördan för kostnadssidan. Vid efterbeskattning och skattetillägg har Skatteverket bevisbördan för såväl intäktssom kostnadssidan. För den objektiva bevisbördan är höjden på beviskravet sannolikt vid den ordinarie beskattningen och mycket sannolikt vid efterbeskattning och skattetillägg. Härutöver finns ett komplicerat regelverk avseende undantag, beräkning av skattetillägg och befrielse. Detta regelverk ska nu inte bara tillämpas av Skatteverket och förvaltningsdomstolarna, utan i vissa fall även av åklagare och de allmänna domstolarna. Här kan förutses betydande tillämpningsproblem och offentliga försvarare kan behöva ta in skattekompetens. Ett skatteombud har i normalfallet inte argumenterat i skattetilläggsdelen, eftersom något sådant krav inte förts fram av Skatteverket mot bakgrund av att anmälan har skett eller avses ske. Den allmänna domstolen ska samtidigt pröva en talan om uttag av skattetillägg och se till att det blir en samlad påföljd. Skatteverket har enligt den ordning som gällt efter HD:s dom i NJA 2013 s. 502 men före den 1 januari 2016 tillämpat en ordning som inneburit att för den händelse Skatteverket bedömt att brottsanmälan ska ske, så har inget skattetillägg påförts. Om åklagare därefter valt att inte inleda förundersökning eller att inte väcka åtal, har Skatteverket informerats om detta och då kunnat påföra skattetillägg. Om åtal väcktes enligt den tidigare gällande ordningen och domstolen meddelar en frikännande dom har något skattetillägg inte kunnat påföras (den allmänna domstolen var förhindrad att fatta beslut om skattetillägg och dubbla förfaranden var inte tillåtna). Det skulle ju strida mot gällande praxis, i vart fall efter HD:s avgörande i NJA 2013 s. 502. Med den ordning som gäller från den 1 januari 2016 kommer detta inte att kunna inträffa annat än i den situationen att en domstol finner att det saknas skäl för såväl straffansvar som grund för påförande av skattetillägg. Men den stora nyheten är förstås att allmän domstol nu ska pröva inte bara en åtalads straffansvar enligt skattebrottslagen, utan även bedöma en åklagares talan om påförande av skattetillägg.

112 Stephane Pleijel 3. Administrativ hantering När nu flera myndigheter ska arbeta parallellt och såväl statsfinansiella krav liksom rättssäkerhetskrav ska uppnås, måste det till nya administrativa rutiner. Såväl Ekobrottsmyndigheten som Skatteverket har utfärdat riktlinjer och promemorior avseende den administrativa samordning som krävs (verksamhetsstöd). Inom ramen för denna samordning har ett system med spärrar tillkommit. Den nya lagstiftningen innebär för Skatteverkets del att en kontroll måste göras mot ett särskilt spärregister (Spärrregistret för Skattetillägg, SPS) innan skattetillägg övervägs/beslutas för fysisk person. Undantaget är maskinella skönsbeskattningar av mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter, där övervägandet skickas ut med automatik. I de fallen är det endast möjligt med avstämning mot spärregistret innan beslut fattas. Om Skatteverket beslutat anmäla misstanke om brott enligt skattebrottslagen får Skatteverket inte fatta beslut om skattetillägg avseende samma felaktighet eller passivitet för samma fysiska person. Den spärr som då uppkommer är en tillfällig spärr och upphör om åklagaren meddelar Skatteverket att förundersökningen läggs ned. Skatteverket ska då bedöma om det föreligger förutsättningar för att ta ut skattetillägg enligt 49 och 51 kap. SFL. Skatteverket ska fatta beslut i skattetilläggsdelen inom sex månader från dagen för underrättelsen att felaktigheten eller passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott. Skatteverkets rättsavdelning har genom en rättslig vägledning (dnr 131 553494-16/11) redogjort för verkets syn på när det inte är möjligt för Skatteverket att ta ut skattetillägg efter underrättelse från åklagare om att en förundersökning lagts ned (tillfällig spärr borttagen). Detta gäller felaktigheter eller passiviteter som skett före utgången av år 2015, eftersom det i vissa situationer annars kan bli fråga om otillåten retroaktivitet. Tillfällig spärr gäller även om åklagare har inlett förundersökning. Om åtal väcks, strafföreläggande utfärdas eller åtalsunderlåtelse meddelas avseende samma felaktighet eller passivitet för samma fysiska person, uppkommer en slutlig spärr och Skatteverket är förhindrat att fatta beslut om påförande av skattetillägg. Åklagare å sin sida får inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för skattebrott om Skatteverket dessförinnan har fattat beslut om skattetillägg för samma felaktighet eller passivitet avseende samma fysiska person (slutlig spärr). Tillfällig spärr gäller för åklagare även i den situationen att anmälan kommer från annat håll än Skatteverket eller för egenupparbetade ärenden.

Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? 113 För såväl åklagare som för Skatteverket påverkas hanteringen av skatteförfarandelagens respektive aktiebolagslagens bestämmelser om företrädaransvar i de situationer som en fysisk person görs ansvarig för en juridisk persons skattetillägg. I en sådan situation är det ju den fysiska personen som drabbas av ett skattetillägg och detta utgör då hinder för en prövning i ett annat förfarande. Min erfarenhet är att Skatteverket inte för talan om ansvar för juridiska personers ställföreträdare avseende skattetillägg utan endast övriga skatteslag. På detta sätt förhindras inte en talan om ansvar för brott begånget av en ställföreträdare inom ramen för en juridisk persons verksamhet. Sammanfattningsvis kan beträffande det administrativa arbetet sägas att det ställer stora krav på att informationsutbytet fungerar på avsett sätt, allt till undvikande av situationer som träder dubbbelprövningsförbudet för när. Och det är uppenbart att det är åklagarsidan som har fått en ny och stor arbetsbörda genom att vara den som ska driva inte bara skattebrottsfrågan utan även frågan om påförande av skattetillägg i de fall den nya regleringen så kräver. 4. Praktisk tillämpning Växjö tingsrätt har i en dom den 13 september 2016 (mål nr B 2997-16) fattat beslut om att den åtalade ska påföras skattetillägg. I korthet var omständigheterna följande. En fysisk person registrerade sig för F-skatt och mervärdesskatt. I januari 2016 inkom en e-deklaration till Skatteverket, i vilken det redovisades ingående mervärdesskatt att få tillbaka med 287 500 kr. Efter utredning av Skatteverket vägrade verket avdrag för den ingående mervärdesskatten och Skatteverket anmälde misstanke om skattebrott. Skattetillägg påfördes inte. Åtal väcktes den 7 juli 2016 med yrkande om ansvar för grovt skattebrott, näringsförbud och skattetillägg. I stämningsansökan angav åklagaren att skattetillägg yrkades med 57 500 kr (20 procent) med åberopande av bestämmelserna i 49 kap. 4 och 11 SFL. Åklagaren angav även att skäl för befrielse inte förelåg. Den fysiska personen dömdes av tingsrätten för grovt skattebrott till villkorlig dom med samhällstjänst med angivande av att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut. Förutom näringsförbud beslutade tingsrätten att den fysiska personen skulle betala skattetillägg i enlighet med åklagarens yrkande. Det betyder att fullt skattetillägg togs ut, men att tingsrätten dömde ut en lägre påföljd än straffminimum (sex månader). Tingsrätten anger att straffvärdet för det grova skattebrottet bör ligga relativt nära straffminimum. Men mot bakgrund av att den

114 Stephane Pleijel fysiska personen även påförs skattetillägg finner tingsrätten att straffvärdet bör uppgå till fem månader fängelse. Detta med hänsyn taget till den samlade reaktionen på brottet. Det som är av intresse i detta mål är att det vid den samlade bedömning som sker, skattetillägget tas ut med fullt belopp och att den straffrättsliga påföljden justeras i sänkande riktning. Utan skattetillägget hade påföljden stannat strax ovanför straffminimum (sex månader) och då kan det ifrågasättas om påföljden villkorlig dom med samhällstjänst hade kunnat bli aktuell. Det ska bli intressant att se hur domstolarna kommer att hantera frågan om hur det samlade straffvärdet ska bedömas och viktas mellan straffrättslig påföljd och skattetillägg. För den som åtalas och har god ekonomi är det säkerligen fördelaktigt med ett fullt skattetillägg och en lägre straffrättslig påföljd. Det är också av den anledningen olyckligt att det inte klart framgår av regelverket vad som gäller. Tingsrättens dom är överklagad av åklagaren, enligt uppgift för att få en prövning av frågan om det föreligger tillräckliga skäl att gå under straffminimum. Det ska bli intressant att ta del av hovrättens dom och kanske även HD:s. Några tänkta situationer får åskådliggöra problem som kan tänkas uppkomma framöver när det gäller avgränsningen av saken och hur Skatteverket och åklagare ska agera. I avsaknad av deklaration fattar Skatteverket beslut om skönsbeskattning av en fysisk person baserat på tidigare års inkomstuppgifter (inkomst av tjänst). Skattetillägg tas ut med stöd av 49 kap. 6 skatteförfarandelagen. Någon brottsanmälan sker inte, eftersom det inte är klarlagt om någon inkomst borde ha redovisats. Att inte avge inkomstdeklaration är i sig inte straffbart, men föranleder uttagande av förseningsavgift. Dessutom har skattetillägg tagits ut. Åklagaren bör inte inleda förundersökning och får inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse (13 b skattebrottslagen). Antag att den skattskyldige inkommer med inkomstdeklaration inom den tid som stadgas i 49 kap. 7 skatteförfarandelagen, med följd att skattetillägget undanröjs. Skatteverket har dock uppgifter som talar för att inkomstuppgifterna inte är korrekta (fortfarande inkomst av tjänst). Kan Skatteverket i en sådan situation välja att i samband med ett omprövningsbeslut inte påföra skattetillägg och brottsanmäla den fysiska personen? Det ursprungligen påförda skattetillägget drabbade den skattskyldige på grund av passivitet. Eftersom skattetillägg påförts borde svaret vara nej, även om skattetillägget undanröjts. Men det går också att argumentera för att det inte är fråga om samma brott (i det förra fallet passivitet genom att inte deklarera, i det andra fallet att lämna felaktiga inkomstuppgifter). Skatteverket kan alltid fatta ett nytt

Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? 115 beslut om skattetillägg, men är då förhindrat att anmäla misstanke om skattebrott. Om så ändå sker är åklagaren bunden av beslutet om att ta ut skattetillägg. Om Skatteverket underlåter att ta ut skattetillägg i samband med omprövningsbeslutet och väljer att brottsanmäla, hamnar frågan i åklagarens knä som måste fatta beslut om det är en situation som faller in under den nya regleringen. Vid en fortsatt handläggning kommer frågan säkerligen att bli föremål för invändningar och slutligen prövas i domstol. Det är en öppen fråga om det är möjligt att åtala för det brott som begicks när en positivt oriktig uppgift lämnades i deklarationen. Det finns många fler tänkbara situationer som kommer att vara svårlösta, men det faller främst på åklagarsidan att besluta om eller hur de ska driva en talan enligt den nya ordningen. Jag fördjupar mig därför inte mer i den delen, utan konstaterar att Skatteverket påverkas i mindre grad av den nya regleringen, där det för Skatteverkets del främst är fråga om hanteringen av de administrativa rutinerna som införts för att inga fall av dubbelprövning ska uppkomma på skattetilläggsområdet. Men som sagts ovan kan det härutöver förmodas krävas ett rättsligt stöd från Skatteverket gentemot åklagarsidan. Och att de allmänna domstolarna kan behöva tillföras skattekompetens i svårare fall. Det kan antas att flera tillämpningssvårigheter kommer att uppkomma framöver. Detta mot den ovan beskrivna skillnaden mellan de olika rättsordningarna vid bedömning av saken. Nu gällande praxis kan sammanfattas som att uppgifter i olika deklarationer inte utgör samma felaktighet eller passivitet. Uppgifter i samma deklaration avseende samma skatteslag (t.ex. inkomstskatt) men olika inkomstslag (t.ex. inkomst av tjänst och inkomst av kapital) utgör inte samma felaktighet eller passivitet (HD:s beslut den 21 oktober 2015 i mål Ö 2078-13 och HFD 2014 ref. 65). När det gäller uppgift i samma deklaration och samma inkomstslag är praxis oklar (HFD 2014 not. 59, avgörande från HD saknas). Det rådande rättsläget kommer att kräva mer från såväl skatteombuden som försvararna. Och att de två kategorierna ombud stämmer av skattetilläggsfrågorna på ett tidigt stadium, vilket ofta i praktiken innebär att skatteombuden får en proaktiv roll eftersom de oftast kommer in först i processen, medan skattetilläggsfrågan kommer upp senare i en förundersökning om misstänkt skattebrott. Vid en senare inledd förundersökning kommer försvararna att behöva ha tillgång till skattekompetens för att rätt hantera en talan om uttagande av skattetillägg. Den normala arbetsordningen är att uppgift om att en sådan talan kommer att föras av åklagaren ska delges den misstänkte i samband med förhör, det vill säga på ett tidigt stadium

116 Stephane Pleijel i utredningen. Kommer sådan anlitad kompetens att kunna ersättas inom ramen för ett offentligt försvar? En annan och mycket viktig fråga är hur kompetensfrågorna kommer att hanteras. Redan enligt nuvarande bestämmelser finns möjlighet för domare från förvaltningsdomstol att delta vid avgörande i allmän domstol som innefattar skatterättsliga frågor. Erfarenhetsmässigt kan vi utgå från att detta blir sällsynt förekommande. Kanske får vi oftare se skattetilläggskunniga biträden till åklagarna i mål där talan om skattetillägg förs. Är då den nu införda ordningen en god sådan? Framtiden får utvisa om det blev bra. Många kritiska synpunkter fördes fram under utredningsarbetets gång och den lösning som valdes för svenskt vidkommande är enligt min uppfattning inte lyckad. Att blanda in skattetillägget i straffprocessen, med de väl inarbetade subjektiva rekvisit som gäller där och de annorlunda rekvisit som gäller för uttag av skattetillägg, kommer sannolikt att leda till oriktiga domar. Och inte alltid till den åtalades skattskyldiges nackdel, vilket ju är ett mindre problem ur rättssäkerhetssynpunkt men likväl allvarligt med hänsyn till kravet på förutsebarhet. Det ska också bli intressant att se hur praxis kommer att hantera frågan om den samlade påföljden med två så olika straff. Straffmaximum för grovt skattebrott (ett brott) är sex års fängelse, samtidigt som det saknas en övre gräns för storleken på ett skattetillägg. Min uppfattning är att det hade varit ett gyllene tillfälle att införa samma subjektiva beviskrav för ansvar för skattetillägget som för själva gärningen i ett brottmål. En lösning på sikt vore att inte ha två olika domstolsordningar allmänna domstolar resp. förvaltningsdomstolar eller i vart fall endast en högsta domstol. Avslutningsvis kan konstateras att lagstiftaren med den nya regleringen har skapat en ännu större komplexitet på ett område som redan var komplicerat. Detta står i strid med de strävanden som uttalats av regeringen och som avser att förenkla skattereglerna för företagen. Och det blir även i fortsättningen en prövning i två olika förfaranden, även om skattetilläggsfrågan prövas i ett samlat förfarande med åtal för skattebrott i en och samma domstol. Den materiella skattedelen kommer även fortsättningsvis att prövas i förvaltningsdomstol och det gäller också de skattetilläggsfrågor som inte faller in under den nya regleringen. Det kan alltså bli så att den allmänna domstolen prövar frågan om ett brott har begåtts och en talan om uttag av skattetillägg med de olika beviskrav som gäller för straffansvar respektive skattetillägget, samtidigt som processen i förvaltningsdomstol ska hantera de materiella skattefrågorna och påförda skattetillägg som inte omfattas av

Dubbelprövningsförbudet löst gällande skattebrott och skattetillägg? 117 åklagarens talan enligt den nya regleringen. Dags för en övergripande översyn innan Sverige på nytt fälls i Europadomstolen? Stephane Pleijel är verksam som advokat och partner vid Advokatfirman Nova, Stockholm.