Sannfinländarnas riksdagsgrupp Utlåtande 14.9.2017 Ärende: JM 60/08/2013 ÅLANDS SJÄLVSTYRELSE I UTVECKLING ÅLANDSKOMMITTÉNS 2013 SLUTBETÄNKANDE Begäran om utlåtande 1 kap. Ålands självstyrelse Enligt förslaget är syftet med lagen att eftersträva en ordning där det åländska självbestämmandet kan stärkas och ändras i takt med samhällsutvecklingen. I förslaget konstateras att lagstiftningsrätt och beskattningsrätt samt ekonomiskt självbestämmande hör till självstyrelsen inom de ramar som självstyrelselagstiftningen anger. Något sådant konstaterande har inte funnits tidigare i självstyrelselagen, men det är i princip en viktig inledning till lagen. Enligt Sannfinländarnas riksdagsgrupp är det inte nödvändigtvis motiverat att stärka det åländska självbestämmandet. Man har med avseende på självstyrelseområdets särställning på det sätt som föreslås inte gett en tillräckligt täckande beskrivning av den rådande samhällssituationen för att den planerade lagstiftningens nödvändighet och dess konsekvenser ska kunna bedömas. Relationen mellan Åland och riket har inte beskrivits tillräckligt utförligt för att det planerade självstyrelseområdets särställning på det sätt som föreslås ska kunna bedömas i samband med beslutsfattandet. 2 kap. Lagtinget och Ålands regering Syftet med 13 i förslaget är att i högre grad än för närvarande jämställa medlemmar av Ålands regering med medlemmarna i statsrådet i fråga om tröskeln för åtal på grund av tjänstebrott och förfarandet vid väckande av åtal. Detta motiveras med att Ålands regerings beslutsfattande och befogenheter inom de behörighetsområden som hör till Ålands behörighet är fullt jämförbara med statsrådets. Syftet med förslaget är att göra det svårare att använda polisanmälningar som ett politiskt instrument. Vi anser att grunder har framförts för den väsentliga reform som ingår i detta kapitel. 3 kap. Ålands hembygdsrätt I förslagets 19 föreskrivs om fullgörande av värnplikt. Huvudregeln och det centrala innehållet i paragrafen är att den som har hembygdsrätt är befriad från skyldigheten att fullgöra värnplikt. Den förutsebara konsekvensen av bestämmelsen innebär att man avviker från den grundlagsenliga principen om medborgarnas jämlikhet och 127 i grundlagen, där det konstateras att varje medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar.
Självstyrelselagen för Åland är trots den försvårade lagstiftningsordningen ingen grundlag, utan den är endast jämförbar med grundlagen. Vi anser att dessa konstitutionella ramar begränsar lagstiftarens behörighet när det gäller fullgörandet av värnplikt i anslutning till den åländska hembygdsrätten. Förslaget leder sannolikt till att ålänningar befrias förutom från värnplikt även från tjänstgöring som ersätter värnplikten. Detta strider mot bestämmelsen om likabehandling i grundlagen och bestämmelsen om att varje medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar. 4 kap. Ålands landshövding och Delegationen för Ålandsärenden Bland motiveringarna till 20 angående bestämmelserna om landshövdingen nämns att eftersom landshövdingen representerar eller kan representera republikens president i lagtinget föreslås att landshövdingens tjänsteperiod till skillnad från statstjänstemannalagen ska vara sex år, dvs. lika lång som presidentens mandatperiod. Till denna del är de föreslagna bestämmelserna som ingår i reformen nödvändiga. I samma paragraf föreskrivs också om ett behörighetsvillkor, enligt vilket landshövdingen ska ha nödvändiga förutsättningar att utöva ämbetet väl så att Ålands och statens intressen tillvaratas på ett opartiskt sätt. Vidare konstateras det i paragrafen att landshövdingen ska ha utmärkta kunskaper i svenska. För närvarande krävs enligt statsrådets förordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet Åland (1218/2007) däremot endast nöjaktig förmåga att förstå finska. Vi anser att kravet att statens intressen ska tillvaratas på ett opartiskt sätt förutsätter högre kunskaper i finska än vad som nu föreslås. 5 kap. Lagstiftningen - de remissinstanser som är statens organ ombes liksom landskapsregeringen att med avseende på sitt eget förvaltningsområde bedöma rubrikerna för behörighetsområdena som uppräknas i 26, 28 och 30 och motiveringen till dem. Är de korrekta och tillräckligt omfattande? Finns det behov att komplettera dem? Är de juridiska begreppen som används i dem aktuella och korrekta? - de remissinstanser som är statens organ ombes liksom landskapsregeringen att med avseende på sitt eget förvaltningsområde på en allmän nivå bedöma vilka administrativa, ekonomiska och andra konsekvenser 28 i lagförslaget har, så att dessa kan beskrivas i större utsträckning i regeringens proposition. I 25 i kapitlet föreskrivs om hur lagstiftningsbehörigheten ska fördelas mellan riksdagen och lagtinget. De övriga kapitlen i förslaget till en ny självstyrelselag för Åland innehåller ingen motsvarande bestämmelse om lagens syfte som det nu finns i 25. Detta kan anses vara problematiskt med tanke på kravet att regelverken om Åland ska vara inbördes konsekventa. Till övriga delar föreslås i detta skede inga betydande ändringar i lagtingets och riksdagens nuvarande lagstiftningsbehörighet. Möjligheten att förenkla förfarandet för att överföra nya lagstiftningsområden till Ålands lagtings lagstiftningsbehörighet är emellertid motiverad. Det nuvarande systemet för överföring av lagstiftningsbehörighet är stelt, eftersom en överföring i regel kräver att självstyrelselagen ändras. 6 kap. Den dömande makten
Enligt lagförslaget ska domstolsväsendet och rättskipningen alltjämt höra till rikets s.k. kärnområden. I bestämmelserna om sökande av ändring föreslås vissa anpassningar i självstyrelselagen. De överensstämmer med den allmänna rättsutvecklingen. Det är förenligt med den önskvärda samhällsutvecklingen att dels bevara den rådande samhällssituationen, dels anpassa bestämmelserna om sökande av ändring utifrån de praktiska erfarenheterna om bestämmelsernas funktion. 7 kap. Förvaltningen Huvudregeln i bestämmelsen om fördelning av förvaltningsbehörighet har samma innehåll som i den gällande självstyrelselagen från 1991. Huvudregeln är att den som ansvarar för uppkomsten av uppgifter också ansvarar för att de sköts, även i ekonomiskt hänseende. Utgångsläget att förvaltningsuppgifterna inte får leda till extra kostnader för riket är enligt Sannfinländarnas riksdagsgrupp en bra regleringslösning. Likaså är de föreslagna undantagen i fråga om fördelningen av förvaltningsbehörighet motiverade i och med att de gör det möjligt att bevara rådande praxis när det gäller fördelningen av förvaltningsbehörigheten mellan lagtinget och riksdagen. 8 kap. Initiativ, samråd, hörande, bistånd och behörighetstvister Enligt förslaget ska lagtingets och Ålands regerings lagstiftningsinitiativ jämfört med det tidigare rättsläget inte vara territoriellt bundna. Lagstiftning som uppkommer genom initiativrätten måste inte nödvändigtvis gälla enbart på Åland. En sådan utvidgning av behörigheten vill Sannfinländarnas riksdagsgrupp inte stärka. 9 kap. Ålands ekonomi Sannfinländarnas riksdagsgrupp betonar att rikets ekonomiska ansvar inte får växa i den nya modellen för det åländska finansieringssystemet. Finlands ekonomi är en helhet, och svåra respektive goda tider ska fördelas jämnt mellan alla. Det går inte heller att utifrån kommittéarbetet få en tillförlitlig bild av vilka ekonomiska konsekvenser en uppluckrad förvaltningsmodell får för den nuvarande modellen. 10 kap. Internationella förpliktelser Om landskapet ges utvidgad rätt att i enlighet med förslaget delta i förhandlingar om internationella förpliktelser innebär det att landskapets nuvarande behörighet utvidgas. Även de förslag som gäller verkställandet och ikraftsättandet av avtal går ut på att landskapets nuvarande befogenheter ökas avsevärt. Även om landskapet Åland har en särställning i Finlands statsskick tar detta sig uttryck främst som en omfattande självstyrelse för landskapet (se GrUU 10/1998 rd), och såsom Sannfinländarna ser på saken inte speciellt internationella relationer. 11 kap. Ärenden som gäller Europeiska unionen
De föreslagna bestämmelserna om Ålands deltagande i den nationella gemensamma beredningen av frågor som bereds inom EU:s organ är godtagbara. Det är nödvändigt att Finland kan tala med en röst i Europeiska unionens organ. Detta beredningssystem har också till sina huvuddrag förblivit oförändrat under Finlands hela EU-medlemskap. Dessutom deltar företrädare för Åland i Europeiska unionens beredningsarbete som en del av Finlands delegation. Enligt den gällande självstyrelselagen ska landskapsregeringen på begäran ges tillfälle att delta i Finlands delegations arbete, och i den föreslagna bestämmelsen är det Ålands regering som på begäran ska ges tillfälle att delta i delegationens arbete. Sannfinländarna anser att det inte är motiverat att utvidga behörigheten i detta avseende. 12 kap. Ämbetsspråk och språkliga rättigheter I förhållande till 38 i den gällande självstyrelselagen, som gäller skriftväxlingsspråket mellan myndigheterna i motsvarande situationer, är tillämpningsområdet för den föreslagna paragrafen mer omfattande, eftersom det också täcker muntlig kommunikation mellan tjänstemännen. Till den sistnämnda delen överensstämmer förslaget med rådande praxis. Sannfinländarna har i sig inget att anmärka om att tidigare praxis införs i lagen. Däremot anser Sannfinländarna att det inte är ändamålsenligt att i lagen införa en bestämmelse om att svenska är det obligatoriska språket i kommunikationen mellan statliga myndigheter och domstolar som verkar på Åland. 13 kap. Särskilda bestämmelser De föreslagna bestämmelserna i kapitlet påminner i sak i hög grad om bestämmelserna i lagen från 1991. Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser att bestämmelserna är nödvändiga. 14 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Enligt Sannfinländarna är behovet av att utfärda övergångsbestämmelser relevant med tanke på omställningsfasen. Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser att kommittén i sitt betänkande på ett ändamålsenligt sätt har lyft fram självstyrelselagens ställning i statsskicket och de viktigaste elementen i den författningsrättsliga regleringen samt faktorer som i och med Ålands särställning påverkar lagstiftarens rörelseutrymme. Allmän motivering (Nuläget och bedömning av det, Propositionens mål och de viktigaste förslagen, Propositionens konsekvenser, Beredningen av propositionen) Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser att det inte är helt säkert att den allmänna motiveringen i betänkandet innehåller tillräckligt med sådan väsentlig fakta, framför allt om betänkandets målområde, utifrån vilken behovet av författningsförslagen och förslagens träffsäkerhet kan bedömas. Övrigt
Det material som har utnyttjats i den parlamentariska kommitténs arbete har på grund av otillräckliga resurser inom lagberedningen varit splittrat, svårtolkat och svårt att greppa. Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser detta vara ett problem, eftersom målet att åstadkomma en ny författning kräver mångsidigt övervägande som bygger på tillräckligt grundlig information. Johansson Juha Sannfinländarnas riksdagsgrupp - Sannfinländarnas riksdagsgrupp och gruppkansli