SKILJEDOMSKLUBBEN I GÖTEBORG PM 2000-03-01

SKILJEDOMSKLUBBEN I GÖTEBORG PM 2000-03-01 HANDLÄGGNINGSRUTINER I SKILJEFÖRFARANDEN Under 1991 tillsatte skiljedomsklubben en arbetsgrupp, bestående av advokaten Bo Björck, chefsrådmannen Tomas Huldén och advokaten Eva Bergh för att utarbeta en enkel hjälpreda för dem som arbetar med skiljeförfaranden. Gruppens arbete resulterade i en PM angående handläggningsrutiner i skiljeärenden, daterad 1991-06-14. Med anledning av att den nya lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) trätt i kraft den 1 april 1999 beslöt klubben att en reviderad version skulle utarbetas. Uppdraget gavs åt Tomas Huldén, Eva Bergh och advokaten Fredrik Vinge. Uppläggningen av denna PM följer i stort den tidigare men vissa avsnitt har tillkommit. I. Parternas agerande före skiljenämndens konstituerande 1. BEGÄRAN OM SKILJEDOM Skiljeförfarandet inleds när en part tar emot en begäran om skiljedom. Den part som önskar påbörja ett skiljeförfarande skall således upprätta en sådan begäran eller - med den tidigare lagens terminologi - en påkallelseskrift. Denna skall ha det innehåll som anges i 19 LSF. Däri skall på ett tydligt sätt anges att skiljedom begärs och den eller de frågor som skiljedomen skall avse. I det vanliga fallet att skiljenämnden skall bestå av tre ledamöter, varav vardera parten utser en, skall parten i sin begäran också lämna uppgift om partens val av skiljeman. Parten bör således före ett skiljeförfarande ta ställning till skiljenämndens sammansättning. Om skiljenämnden skall utses gemensamt av parterna eller om det skall vara en skiljedomare bör en underhandskontakt tas med motparten. Det är viktigt att begäran om skiljedom upptar korrekta uppgifter för att identifiera såväl den part som begär skiljedom som motparten, med angivande av personeller organisationsnummer. I skriften bör skiljemannen anges med namn, adress, telefonnummer och telefaxnummer. 2. ERKÄNNANDE AV MOTTAGANDET Motparten bör skriftligen erkänna att han mottagit begäran om skiljedom med angivande av dag för mottagandet. Denna dag bildar utgångspunkt för fristen att utse skiljeman. Denna frist är numera trettio dagar (14 LSF). Innan fristens utgång skall motparten skriftligen ange sitt val av skiljeman, med motsvarande uppgifter om adress etc. Försittes fristen riskerar han att skiljeman utses av tingsrätten. Ombuden bör omedelbart tillställa utsedda skiljemän kopior av begäran om skiljedom, skiljeavtal och övriga handlingar som kan vara av intresse för det fortsatta

2 (13) förfarandet. Skiljemännen bör även få besked om vem som utsetts till medskiljeman. 3. UTSEENDE AV TREDJE SKILJEMAN När vardera parten valt en skiljeman bör skiljemännen snarast ta kontakt med varandra för att diskutera vem som skall utses till tredje skiljeman, som normalt blir ordförande (20 LSF). När denne utsetts bör någon av de partsutsedda skiljemännen omedelbart i brev till ordföranden bekräfta valet och även tillställa honom de handlingar som omnämnts under punkt 2. Han bör även underrätta partsombuden om valet. Parterna eller deras ombud skall inte bestämma vem som utses till tredje skiljeman (ordförande). Det kan vara praktiskt att vardera parten till av honom utsedd skiljeman meddelar namnet på ett antal tänkbara ordförande. Eventuellt kan partsombuden gemensamt ange den krets inom vilken ordföranden skall väljas. De partsutsedda skiljemännen skall utse tredje skiljeman snarast möjligt. Sker det ej inom trettio dagar från det att den siste av dem blev vald kan skiljemannen komma att bli utsedd av tingsrätten (15 LSF). Om skiljeavtalet inte innehåller någon bestämmelse om plats för förfarandet bör partsombuden diskutera detta på ett tidigt stadium då det kan ha betydelse för ordförandevalet. 4. GEMENSAMT VAL AV SKILJENÄMND Ett alternativ till lagens normalordning för att utse skiljenämnd (13 LSF) är att partsombuden gemensamt utser alla tre skiljemännen eller att de enas om ordföranden. Ett annat alternativ är att de enas om att tvisten skall avgöras av endast en skiljeman och gemensamt utser denne. 5. SKILJEDOMSINSTITUT I vissa fall innehåller skiljeavtalet bestämmelser om att tvisten skall prövas enligt reglerna för något av de svenska eller internationella skiljedomsinstituten eller enligt särskilda regler för förenklade förfaranden. Här kan nämnas Regler för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, i kraft från den 1 april 1999, samt institutets Regler för förenklat skiljeförfarande, i kraft från samma datum, Regler för Västsvenska Handelskammarens Skiljeråd, gällande från den 1 juli 1992, regler för Internationella Handelskammarens Skiljedomstol (ICC) samt Göteborgsklausulerna om förenklat skiljeförfarande, tillkomna under 1995. Partsombuden har i sådant fall att noga sätta sig in i tillämpliga regler. Denna PM avser inte skiljeförfaranden för vilka sådana särskilda regler skall tillämpas. II. Skiljenämndens agerande vid starten 1. UNDERRÄTTELSER TILL PARTSOMBUD OCH SKILJEMÄN Sedan alla skiljemän utsetts och det klargjorts vem som är ordförande åligger det honom att leda förfarandet. Detta anges visserligen inte uttryckligen i LSF men en

3 (13) särskild föreskrift härom fanns i den tidigare skiljemannalagen (12 ) och det får antas att samma principer skall gälla även i fortsättningen (se Cars sid 96, Heuman sid 327 och Kvart sid 93f). Ordföranden bör omedelbart underrätta partsombud och medskiljemän om skiljenämndens konstituerande samt dra upp riktlinjerna för det fortsatta förfarandet. Detta bör ske genom en skrivelse till partsombud och medskiljemän. Lämpligt är att ordföranden dessförinnan tar kontakt med partsombuden för att förhöra sig om eventuella önskemål om tvistens handläggning och den tid inom vilken ombuden har möjlighet att avge vardera partens första inlaga. I ordförandens skrivelse bör besked begäras från parterna, alternativt besked lämnas till parterna, i bl a följande frågor: a. jäv för skiljeman b. skiljeavtalets innehåll (om detta ej redan ingivits) c. behörighetshandlingar d. platsen för förfarandet e. eventuell sekreterare f. säkerhet för kostnader g. tid för parts första inlaga h. önskemål om handläggningen. 2. TIDPLAN M M I denna inledande skrivelse från ordföranden kan i bästa fall även dras upp en tidplan för tvistens fortsatta behandling, t ex när motparten skall avge sin första inlaga, när påkallande part skall avge genmäle, när första förberedelsesammanträdet skall hållas och när slutförhandling kan ske. Ofta vet emellertid ordföranden på detta stadium alltför lite om tvisten för att kunna planera det fortsatta förfarandet. Lämpligt kan då vara att ange att fortsatt planering kommer att ske när svaromålet inkommit. Med den första skrivelsen från ordföranden bör följa en adresslista på ombud, skiljemän och eventuell sekreterare med angivande av namn, adresser, telefonnummer, telefaxnummer samt bank- eller postgirokonto. III. Fortsatt handläggning 3. SKRIFTVÄXLING Förfarandet inleds lämpligen med skriftväxling mellan parterna. Om påkallande part inte redan i sin begäran om skiljedom utvecklat sin talan bör detta ske i den första inlagan till skiljemännen. Denna skall innehålla yrkanden och de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandena (23 LSF). Utformningen av skriften kan lämpligen ske efter samma principer som gäller för stämningsansökan i tvistemål, jfr RB 42:2. I princip skall inlagan begränsa sig till de frågor som angetts i begäran om skiljedom. Motpartens första inlaga skall innehålla partens inställning till yrkandena och ange de omständigheter som parten åberopar till stöd för sin inställning (23 LSF). Den kan lämpligen avfattas såsom ett svaromål i tvistemål, jfr RB 42:7. Huruvida flera skrifter skall avges beror på omständigheterna i saken. Ombuden bör sända sina skrifter direkt till samtliga skiljemän och till motpartsombudet. Om sekreterare anlitas bör denne få ett exemplar.

4 (13) Det är angeläget att förfarandet löper så snabbt och smidigt som möjligt. När ett partsombud erhållit en skrift från motparten bör han därför bereda sig på att avge ett yttrande däröver, även om ordföranden inte skulle omedelbart kontakta honom med begäran därom. Hur skriftväxlingen skall läggas upp beror självfallet på omständigheterna i varje enskilt fall men följande kan kanske uppfattas som en vanlig gång av ett skiljeförfarande: två skrifter från vardera sidan, muntlig förberedelse, då parterna bör vara beredda avge preliminär bevisuppgift, i vart fall beträffande muntlig bevisning, yttrande från ena parten med slutlig bevisuppgift, yttrande från andra parten med slutlig bevisuppgift, slutförhandling, överläggningar inom skiljenämnden, meddelande av dom. 4. SORTERING AV HANDLINGAR Olika system förekommer då det gäller att ordna processmaterialet i skiljetvister. Vanligt är att man kallar första skriften från den part som begärt skiljedom ( käranden ) för K1, andra skriften för K2 o s v. Motpartens ( svarandens ) inlagor kallas då S1, S2 o s v. Alla bilagor skall numreras, antingen så att de numreras särskilt för varje inlaga och betecknas t ex bilaga K1:1, K1:2 o s v eller så att de numreras löpande genom hela förfarandet, varvid de betecknas bilaga K1, K2 o s v. Systemet att paginera hela akten löpande har i många fall visat sig innebära stora fördelar och rekommenderas särskilt i stora skiljetvister med mycket processmaterial. En förutsättning för att det skall fungera är att både ombud och skiljemän sätter in materialet i hålslagspärm och numrerar sidorna enligt register som utarbetas genom ordförandens försorg. Båda nu angivna system kan användas parallellt. Hänvisning till handlingar bör ske enligt direktiv av ordföranden. 5. FÖRBEREDELSEFÖRHANDLING I regel kan det vara lämpligt att skiljenämnden - sedan skriftväxlingen fortskridit så att tvisten kan överblickas - håller en förberedande förhandling för genomgång av yrkanden, grunder och bevisning, så att full klarhet skapas mellan samtliga inblandade i alla dessa delar. Det kan vara lämpligt, särskilt i stora mål, att till denna förhandling ha en förhandlingspromemoria som bör tillställas partsombuden före förhandlingen. Vanligen sker förhandlingen inför hela skiljenämnden. Delade meningar råder i frågan om förhandlingen kan hållas inför enbart ordföranden. Med fem strängt upptagna jurister (tre i nämnden och minst två partsombud) kan det vara mycket svårt att hitta lämplig dag för förberedelsesammanträde. Det är enklare om nämnden endast behöver företrädas av ordföranden. För detta fordras emellertid medgivande av samtliga berörda. Det är olämpligt att ordföranden och endast en av de partsutsedda skiljemännen är närvarande. Vidare bör ett utförligt protokoll från förberedelseförhandlingen skrivas och gärna även en bandupptagning göras, så att frånvarande skiljemän kan ta del av allt som har förekommit.

5 (13) Förhandlingen bör alltid dokumenteras i ett protokoll som skall tillställas partsombuden. Om dessa anser att fel föreligger i protokollet bör detta påpekas omgående. Det är angeläget att partsombuden vid denna förhandling kan ange åtminstone preliminärt vilken muntlig bevisning som de avser att åberopa, så att den kommande slutförhandlingen kan planeras och - om det ej skett tidigare - tid för denna bokas. Vidare bör tidpunkter för eventuella ytterligare inlagor, såsom slutliga bevisuppgifter, bestämmas. Även lokal för slutförhandlingen bör bestämmas. Förhandlingslokalen - såväl för förberedelse som för slutförhandling - bör väljas så att den uppfattas som neutral. Förhandlingen bör inte vara hos den ena parten eller hans ombud utan att den andra parten uttryckligen samtyckt till det. (Om lokal, se Heuman sid 127 not 75.) 6. ÄNDRING AV TALAN OCH GENKÄROMÅL En förutsättning för att nya yrkanden skall upptas till prövning är att de omfattas av skiljeavtalet. Detta gäller både nya yrkanden från den part som begärt skiljedom och kvittningsyrkanden och andra yrkanden från motparten. I övrigt har skiljenämnden betydligt större frihet att bedöma om de skall tas upp till prövning än vad RB:s regler i ämnet anger. Av betydelse kan vara t.ex. hur långt fram förfarandet fortskridit, sambandet mellan de ursprungliga yrkandena och de nya samt omfattningen av den bevisning som de nya yrkandena kan föranleda. Detsamma gäller om part vill åberopa nya omständigheter till stöd för sin talan. (Se 23 2 st LSF, Cars sid 107 f, Heuman sid 422 f och Kvart sid 91 f.) Innan skiljenämnden fattar beslut om de nya yrkandena skall tillåtas eller avvisas bör alla parter få yttra sig. Samtliga skiljemän skall delta i beslutet, inte bara ordföranden. IV. Slutförhandlingen 7. KALLELSER Redan vid förberedelsen bör klart anges att det åligger parterna att själva tillse att åberopade vittnen och andra personer som skall höras kommer till slutförhandlingen. Skiljenämnden har som bekant inga tvångsmedel. I den äldre skiljemannalagen (15 ) angavs att skiljenämnden kunde anmoda part eller sakkunnig eller annan att infinna sig för att höras i saken men den nya lagen upptar ingen motsvarande bestämmelse. Det anges kortfattat att parterna skall svara för bevisningen (25 1 st LSF). 8. PLAN FÖR SLUTFÖRHANDLINGEN Före förhandlingen bör ordföranden göra upp en plan efter samråd med partsombuden, som bör tillfrågas beträffande tidsåtgång för eventuella sakframställningar, vittnesförhör och slutanföranden. 9. PROCEDUREN Förhandlingen sker i huvudsak efter samma modell som en huvudförhandling i tvistemål enligt RB men parter och skiljemän har stor möjlighet att avvika från detta mönster. Allt ingivet skriftligt material är processmaterial och skiljenämnden

6 (13) skall beakta allt material även om det inte åberopas eller genomgås vid slutförhandlingen. Även om hela det skriftliga materialet är processmaterial är det oftast lämpligt att ombuden gör sakframställningar och går igenom viktigare skriftliga bevis vid slutförhandlingen. Därigenom får skiljenämnden klart för sig i ett sammanhang hur parterna ser på tvisten och hur de vill använda den skriftliga bevisningen. Ordföranden bör före förhandlingen komma överens med ombuden hur förhandlingen skall läggas upp i detta avseende. Det är en fördel om ordföranden utarbetat eller låtit utarbeta en recit före förhandlingen, d v s en sammanfattning av parternas ståndpunkter med angivande av parternas yrkanden och grunder, gärna också en kort redogörelse för saken. Det är viktigt att partsombuden noga går igenom reciten och påpekar eventuella felaktigheter, eftersom reciten ofta tas in som en del av den kommande skiljedomen. Om sådan recit föreligger kan ibland parternas muntliga sakframställningar begränsas eller någon gång helt uteslutas. Om part finner för gott att ändra ett yrkande eller en grund måste detta ske uttryckligen, så att skiljenämnd och motpart blir medvetna om ändringen. Ändringen får inte smygas in i pläderingen. 10. VITTNESFÖRHÖR Skiljenämnd får inte upptaga sanningsförsäkran eller vittnesed (25 3 st LSF). Om part begär förhör under sanningsförsäkran eller vittnesförhör vid domstol kan det vara lämpligt att skiljemännen är närvarande vid domstolsförhandlingen, så att de får ett förstahandsintryck av utsagorna. Lagen upptar också en bestämmelse att skiljemännen skall kallas till sådant förhör men att deras utevaro inte hindrar detta (26 2 st LSF). Förhör vid domstol kan i allmänhet undvikas om partsombuden underrättas om att skiljemännens tilltro till utsagorna normalt inte påverkas av om förhöret sker inför skiljenämnden eller inför domstol. Förhör inför skiljenämnden bör liksom slutförhandlingen i dess helhet tas upp på band, vilka bör sparas till dess klanderfristen löpt ut. Banden bör på begäran kunna tillhandahållas partsombuden i form av bandkopior. Det finns inga regler om hur förhör inför skiljenämnd skall gå till men eftersom det ankommer på parterna att svara för bevisningen (25 1 st LSF) bör förhöret inledas av det partsombud som påkallat förhöret. Därefter vidtar motförhöret. Skiljemännen får tillfälle att ställa kompletterande frågor. Ersättningen till vittnen regleras inte under förhandlingen utan kostnaden brukar tas upp som utlägg i partens kostnadsräkning. Begränsningarna i RB (35:14) i fråga om vittnesattester anses inte gälla i skiljeförfaranden (Cars sid 119, Heuman sid 439 f och Kvart sid 98). 11. PROTOKOLL I skiljedomen brukar vanligen anges vilka personer som hörts under förhandlingen. Om det inte under förhandlingen fattas några särskilda beslut, som inte återges i domen, synes det normalt vara överflödigt att föra ett särskilt protokoll över slutförhandlingen.

7 (13) 12. SEKRETERARE Juristsekreterare bör anlitas endast efter parternas medgivande. Det förekommer att tillfrågade personer åtar sig ordförandeskap endast under förutsättning att de får anlita juristsekreterare och normalt brukar parterna godta detta. Det bör dock framhållas att många skiljeförfaranden genomförs utan juristsekreterare. Utan särskilt medgivande av parterna anses ordföranden ha rätt att anlita skrivhjälp och protokollförarhjälp. Ersättningen till sekreterare anges inte bland de skiljedomskostnader som skiljemännen kan ålägga parterna att betala (37 LSF) utan torde rätteligen vara att betrakta som ett utlägg som skiljemännen, och då i första hand ordföranden, har att uppta bland sina kostnader. För en ordförande, som inte driver rörelse, uppstår i sådant fall praktiska problem med skyldighet att dra preliminärskatt, inbetala sociala avgifter m m. Det bör därför vara möjligt att med parternas samtycke behandla sekreterarens ersättning på samma sätt som ersättningen till skiljemännen och i skiljedomen ålägga parterna att betala ersättningen direkt till sekreteraren. V. Skiljedomen 1. SKILJEDOM RÖRANDE SAKEN Brukligt är att ordföranden avfattar förslag till dom, eventuellt med hjälp av sekreterare. Eventuell skiljaktig mening brukar avfattas av den som är skiljaktig. Skiljedomen brukar inledas med en kort redogörelse för skiljeavtalet, vilka som valts till skiljemän samt viktigare processuella beslut som fattats under skiljeförfarandet. Om parterna inte angett annat bör de kunna räkna med att skiljenämnden utförligt motiverar sitt ställningstagande med fullständig redovisning av parternas yrkanden och grunder samt med domskäl och domslut. Vanligen upptar domen också en sammanfattning av parternas utveckling av sin talan men det förekommer också att denna del av domen utelämnas. Om det finns en väl genomarbetad recit som är godkänd av partsombuden bör denna tas till utgångspunkt för domens inledande avsnitt. I skiljedomen skall skiljemännen även ta ställning till parternas yrkanden om ersättning för sina kostnader under förfarandet samt ange de ersättningsbelopp som skall utges till skiljemännen (37 2 st LSF). Avslutningsvis skall skiljedomen innehålla en tydlig hänvisning om vad part som vill klandra skiljemännens beslut om ersättning till dem själva skall göra (41 och 43 3 st LSF). Sådan talan skall väckas vid tingsrätten på platsen för förfarandet. Ett exempel på avfattningen av en skiljedom återfinns i Cars, sid 263. Ytterligare exempel finns i Hassler-Cars sid 227 f. Se även Heuman sid 527 f. 2. ANNAN SKILJEDOM Många skiljeförfaranden avslutas utan prövning av saken, t.ex. på grund av att talan

8 (13) återkallas eller parterna förlikts. Beslutet att avsluta förfarandet tas i sådant fall in i en skiljedom (27 1 st LSF), som kan göras mycket kort. Den kan också innehålla skiljemännens beslut om ersättning till dem själva (37 2 st LSF). Även beslut att avsluta förfarandet i andra fall, t.ex. då begärt förskott inte inbetalats eller då skiljemännen finner att det saknas giltigt skiljeavtal, sker genom en skiljedom. Parterna har när skiljeförfarandet avslutas utan sakprövning en klanderfrist om tre månader från delgivning av domen och denna skall innehålla en tydlig anvisning härom (36 1 st LSF). Sådan talan väcks vid den hovrätt inom vars domkrets förfarandet ägt rum (43 1 st LSF). Genom skiljedom kan skiljenämnden stadfästa parternas förlikning. En särskild skiljedom, liknande rättegångsbalkens deldom eller mellandom, kan i vissa fall ges över en av flera tvistefrågor (29 LSF). Tredskodom förekommer inte i skiljeförfaranden. Om ena parten underlåter att följa förelägganden eller att infinna sig till skiljenämndens sammanträden kan och skall skiljenämnden i stället avgöra tvisten på föreliggande material. Det blir då fråga om en prövning i sak, och domen skall inte automatiskt gå emot den uteblivna parten (24 3 st LSF). Om en part återkallar sitt yrkande skall skiljenämnden normalt avskriva tvisten i den delen. Emellertid har motparten i den nya lagen fått rätt att begära att skiljenämnden prövar yrkandet trots återkallelsen (28 LSF). Det skall då bli en prövning i sak. 3. MEDDELANDE AV DOM Skiljenämnden bör underrätta partsombuden i god tid - minst en vecka dessförinnan - om dagen för domens meddelande. Det är angeläget inte minst för partsombuden att skiljedomen inte kommer som ett brev på posten utan förvarning. Delgivning av domen med parterna kan i regel lämpligen ske genom att partsombuden i samband med att domen översänds eller lämnas ut tillställs kvitto och ombeds att återsända det vederbörligen undertecknat och daterat. Först om detta inte fungerar tillgrips delgivning genom rek med mottagningsbevis, delgivningsman el dyl. Enligt den tidigare skiljemannalagen var det mycket viktigt att skiljedomen meddelades inom den i lagen angivna tidsfristen om sex månader från påkallandet eller inom den tid som parterna hade bestämt. Den kunde annars hävas av domstol (18 och 21 1). Den nya lagen har ingen sådan tidsfrist. Av 21 LSF framgår dock att skiljemännen skall handlägga tvisten snabbt. Om parterna har bestämt en tidsfrist måste denna iakttas, annars kan skiljedomen hävas efter klander (34 2 LSF). Det kan nämnas att Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, som tidigare hade en tidsfrist för skiljedoms meddelande om ett år från det att tvisten hänsköts till skiljenämnden, i sina nya regler har minskat fristen till sex månader, dock med möjlighet till förlängning ( 33). Skiljenämnden bör driva förfarandet så att skiljedom i normalt stora tvister kan meddelas inom intervallet sex månader - ett år från begäran om skiljedom. (Se vidare Cars sid 128, Heuman sid 28 och Kvart sid 107.)

9 (13) VI. Särskilda frågor 1. SÄKERHET FÖR KOSTNADER Frågan om förskott på skiljedomskostnaderna reglerades inte i den tidigare skiljemannalagen men systemet med förskott som säkerhet för skiljemännens ersättningar var allmänt vedertaget. I den nya lagen har det klargjorts att skiljemännen får begära säkerhet för ersättningen till dem själva (38 LSF). Även om det inte förutsätts i lagen att skiljemännen redan från början skall ha betingat sig denna rätt synes det lämpligt att frågan om säkerhet tas upp redan i ordförandens första skrivelse till partsombuden. Beslut om säkerhet bör fattas i varje fall vid det första sammanträdet i förfarandet. Därvid bör en tidsfrist anges då säkerheten skall vara inbetald. Om den ena parten inte betalar in sin del av säkerhetsbeloppet är det numera också klargjort att skiljemännen får vända sig till den andra parten med en begäran att denna betalar in vad som felas. Skulle inte heller denna betala in beloppet får skiljenämnden avsluta förfarandet, helt eller delvis. Som nämnts ovan sker detta genom skiljedom. Säkerhetsbeloppet inbetalas lämpligen till ordföranden som har att göra medlen räntebärande, t.ex. genom insättning på särskilt bankkonto. För att underlätta inkomstdeklaration och slutlig avräkning är det ofta lämpligt att ett konto öppnas för varje part (jfr Heuman sid 574). Räntan på inbetalat belopp gottskrivs respektive part som har att inkomstdeklarera denna. Ordföranden måste därför underrätta parterna om upplupen ränta. På vanliga bankkonton kommer banken att dra preliminärskatt och sända kontrolluppgift till Skattemyndigheten, vilket kan vålla problem för ordförandens egen deklaration. Det är därför att rekommendera att ordföranden - även om han ej är advokat - söker öppna klientmedelskonton (Cars sid 182). Det förekommer också att säkerheten inbetalas till en partsutsedd skiljeman som är advokat. Ett sådant uppdrag till partsutsedd skiljeman kan dock i vissa fall vara känsligt i förhållande till den part som ej utsett skiljemannen. 2. BESLUT UNDER FÖRFARANDET Det kan förekomma ett flertal beslut under förfarandet, t.ex. om en part gjort invändning om att giltigt skiljeavtal ej föreligger, jävsinvändning eller begärt att av motpart åberopad bevisning skall avvisas. Sedan nämnden överlagt och fattat beslut bör ordföranden - i det fall att nämnden ej skiljer saken från sig - kunna meddela parterna beslutets innehåll genom ett enkelt brev eller genom ett beslut som han undertecknat ensam. Däremot skall skiljedomar, även om de bara innebär att förfarandet avslutas och ersättningen bestäms, underskrivas av samtliga skiljemän på samma sätt som gäller skiljedomar vari saken prövas. De kan underskrivas av ordföranden ensam endast om parterna bestämt detta. Brott häremot kan föranleda att skiljedomen betraktas som ogiltig (33 1 st 3 jämfört med 31 LSF). Se Cars sid 135 f, Heuman sid 513 och 518 och Kvart sid 112 och 120 f. 3. JÄVSINVÄNDNING Om part anmäler jäv mot en skiljeman bör denne först själv pröva om han skall stå kvar eller avgå. Om han inte avgår ankommer det normalt på de övriga skilje-

10 (13) männen att pröva om jäv föreligger (10 1 st LSF). Om skiljedom meddelas och skiljeman befinnes ha varit jävig kan domen upphävas av domstol (34 1 st 5 jämfört med 8 LSF). För att ge parterna möjlighet att bedöma om jäv kan föreligga skall en skiljeman uppge omständigheter som kan tänkas hindra honom från att vara skiljeman. Upplysningen skall lämnas både till parterna och till de övriga skiljemännen (9 LSF). Det torde alltså inte vara tillräckligt att ordföranden underrättas. Om skiljemannen avgår kan det i vissa fall vara tveksamt om det ankommer på tingsrätten eller på den part som utsett den avgångne att välja ny skiljeman, se 16 LSF, Cars sid 88, Heuman sid 258 f och Kvart sid 78 f. 4. RÄNTA PÅ KOSTNADER I FÖRFARANDET Ränta på parts kostnader får dömas ut endast om part yrkat det (42 LSF). Frågan har tidigare varit omdiskuterad. När det gäller ränta på skiljemännens arvoden har det numera klargjorts att ränta kan dömas ut från den dag som infaller en månad efter domens meddelande (37 2 st LSF). Räntefoten anges inte i lagen men i förarbetena hänvisas för svenska förhållanden till 6 räntelagen (prop sid 239). 5. MERVÄRDESSKATT, SOCIALA AVGIFTER OCH PRELIMINÄRSKATT Advokater och andra som driver näringsverksamhet med F-skattesedel skall påföra mervärdesskatt även på arvoden för skiljemannauppdrag. De svarar själva för sina sociala avgifter och det är inte aktuellt för part att dra preliminärskatt när ersättningen betalas ut. Domare och andra som har skiljemannauppdrag utan att vara näringsidkare är inte mervärdesskattepliktiga och skall således inte debitera mervärdesskatt på ersättningen. De deklarerar ersättningen som inkomst av tjänst. Däremot skall sociala avgifter erläggas av den som är deras uppdragsgivare, alltså parterna. I domen erinras härom. Se Cars sid 179 f och Heuman sid 566. Det torde ankomma på den part som svarar för betalningen av ersättningen att dra preliminärskatt och inbetala den till Skattemyndigheten. I den mån skiljemannen erhållit ersättningen eller del av den ur säkerhetsbeloppet torde det ankomma på honom själv, eller möjligen på ordföranden som verkställer utbetalningen, att svara för inbetalningen av preliminärskatt till skiljemannens skattekonto. 6. RÄTTEN ATT TA SÄKERHETEN I ANSPRÅK När skiljedomen är meddelad och förfarandet avslutat ankommer det på ordföranden att ta ställning till hur säkerheten, som oftast består av ett penningbelopp innestående på bankkonto, skall utnyttjas. Vanligt torde ha varit att ordföranden lyfter medlen och betalar ut dem till skiljemännen som à conto-betalningar på deras ersättningsbelopp så snart skiljedomen meddelats. Enligt den nya lagen är detta inte tillåtet förrän skiljedomen blivit verkställbar i ersättningsdelen, alltså sedan talefristen om tre månader löpt ut eller i händelse av överklagande lagakraftvunnen dom föreligger (38 2 st och 41 1 st LSF och Cars sid 182). Den tidsutdräkt som blir följden kompenseras av rätten till ränta. Det är tveksamt om denna regel är ändamålsenlig. Det är ganska sällan som skiljenämndens ersättningsbeslut klandras och i allmänhet torde det ligga i såväl parter-

11 (13) nas som skiljemännens intresse att betalningen regleras snarast möjligt. Skiljenämnden bör därför, t.ex. när kostnadsfrågorna behandlas vid slutförhandlingens slut, kunna utverka parternas medgivande att lyfta säkerheten så snart skiljedomen meddelats, jfr 39 1 st LSF och Heuman sid 573. Skulle någon gång talan föras mot ersättningsbeslutet och ersättningen sättas ned till lägre belopp än vad som lyfts av säkerheten får det bli aktuellt med en återbetalning. För en part (oftast vinnande part) som på grund av det solidariska betalningsansvaret tvingas betala ersättning till skiljemännen, trots att han inte slutligt skall svara för deras ersättningar, kan det uppstå problem i förhållande till Skattemyndigheten, när skiljemannen inte själv svarar för sina sociala avgifter. Parten torde då ha att dra preliminärskatt, lämna kontrolluppgift samt inbetala sociala avgifter. Möjligen gäller detta även när det av parten inbetalade säkerhetsbeloppet tagits i anspråk för att täcka ersättningen. Skiljemännen bör vara medvetna om den komplikation som detta kan medföra för parten. Redan under förfarandet får skiljemännen besluta att täcka eventuella utlägg med säkerheten (38 2 st LSF). Eventuellt överskott skall återbetalas till parterna. I praktiken torde det ske till ombuden. I en särskild avräkning bör ordföranden redovisa för ombud och medskiljemän hur säkerhetsbeloppen med därå upplupen ränta har disponerats och vilka resterande ersättningsbelopp som parterna har att betala till skiljemännen. Det är lämpligt att i avräkningen ange skiljemännens kontonummer och, i händelse sociala avgifter skall inbetalas av part, lämna besked om skiljemannens personnummer. 7. INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANDEN Om skiljeförfarandet inte skall äga rum i Sverige gäller inte LSF eller svensk skiljemannarätt och följaktligen inte heller denna PM. Även förfaranden som sker i Sverige kan ha internationella inslag, t.ex. på grund av att en eller flera av parter, ombud och skiljemän är av annan nationalitet. I sådant fall gäller LSF (46 LSF). Om t.ex. den ena parten är svensk och den andra utländsk och båda parter företräds av svenska advokater, vilka har utsett en svensk skiljenämnd, kommer förfarandet att präglas av svensk rättstradition och vad som sägs i denna PM torde kunna tillämpas. Om emellertid någon eller några av ombuden och skiljemännen kommer från annat land torde de vara präglade av sina rättstraditioner, t.ex. i fråga om sättet att utforma inlagor och att förebringa bevisning. Skiljemännen har i sådant fall att överväga i vad mån skiljeförfarandet skall anpassas härtill och de bör tydligt klargöra för parter och ombud vad som skall gälla. Denna PM är inte avsedd för sådana situationer. 8. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER För förfaranden som pågick vid den nya lagens ikraftträdande den 1 april 1999 tillämpas den äldre lagen (1929:145) om skiljemän. För skiljeförfaranden som inleds efter ikraftträdandet tillämpas den nya LSF, även om skiljeavtalet är slutet mot bakgrund av den gamla lagen. Det finns dock ett undantag härifrån som påkallar uppmärksamhet. För skiljeförfaranden som inleds senast den 31 mars 2001 gäller vissa bestämmelser i den gamla lagen, såvida parterna inte har bestämt att den nya lagen skall gälla i stället. Det är här fråga om 18 2 st, 21 1 st 1 och 26 2 och 3 st, angående tiden för skiljedoms meddelande. Äldre regler om frist för

12 (13) meddelande av skiljedom skall således iakttagas och försummelse härvidlag kan medföra att skiljedomen hävs efter klander! 9. LITTERATUR Lagen om skiljeförfarande, SFS 1999:116 Förarbeten: Förslag till ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81) prop. 1998/99:35 bet. 1998/99:JuU12 rskr. 1998/99:142 Nya kommentarer: Thorsten Cars, Lagen om Skiljeförfarande, Faktas digitala bibliotek, 1999 (citerad Cars) Lars Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts Juridik, 1999 (citerad Heuman) Johan Kvart och Bengt Olsson, Tvistlösning genom skiljeförfarande, en presentation av den nya lagen, Norstedts Juridik, 1999 (citerad Kvart) Bengt Olsson och Johan Kvart, Lagen om skiljeförfarande, Norstedts Gula Bibliotek, 2000 Thorsten Cars och Kaj Hobér, kommentar till lagen om skiljeförfarande i Karnov Av äldre litteratur nämns här endast följande: Standardverket var Hassler-Cars, Skiljeförfarande, 2 uppl, Sthlm 1989 (citerad Hassler-Cars), som gav en fyllig översikt över hela skiljedomsprocessen och behandlade många däri uppkommande problem. Den ligger till grund för ovannämnda bok av Cars. Något äldre verk är Bolding, Skiljeförfarande och rättegång, Sthlm 1956, och Bolding, Skiljedom, Sthlm 1962. Arbitration in Sweden, utgiven av Stockholms Handelskammare 1984, är en bok på 270 sidor som ger en fullständig presentation på engelska av det svenska skiljeförfarandet enligt 1929 års skiljemannalag. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut utger sedan 1981 en årsbok, på engelska under titeln Swedish and International Arbitration, på svenska under titeln Svensk och Internationell skiljedom. Varje bok är på ett knappt 100-tal sidor och innehåller uppsatser om skiljedomsrättsliga ämnen. - Från år 1999 kommer årsboken att ersättas av en utgåva under våren och en under hösten. Juridisk Tidskrift, JT, utgiven sedan 1989, innehåller fr o m sin andra årgång i varje nummer en avdelning om Skiljedomsrätt. Förutom artiklar publiceras där intressanta skiljedomar. Lars Heuman, Current Issues in Swedish Arbitration, Sthlm 1990, innefattar uppsatser publicerade under åren 1987-1990.

13 (13) Patrik Schöldström, The Arbitrators Mandate, akademisk avhandling, 1998, behandlar skiljemannauppdraget ur ett komparativt perspektiv. Under senare år har det utkommit ett stort antal artiklar och uppsatser i spridda skiljedomsrättsliga ämnen. Här hänvisas till de omfattande litteraturförteckningarna i Cars, sid 269f, även innehållande ett rättsfallsregister, och Heuman sid 798 f.