MYNTEN FRÅN SIGERSLEVØSTER PÅ SJÆLLAND Gert Rispling Preliminär version Preliminär titel Utskrift 11 februari 2005

MYNTEN FRÅN SIGERSLEVØSTER PÅ SJÆLLAND Gert Rispling Preliminär version Preliminär titel Utskrift 11 februari 2005 I n l e d n i n g I september 1996 hittade Kurt Villumsen, amatörarkeolog från Græse, ett antal silvermynt på Jernedegårds ägor i byn Sigerslevøster i Nordsjælland. Året efter gjordes en utgrävning i samarbete med Sophienborg Nordsjællandsk Folkemuseum i Hillerød. På fyndplatsen, som kallades Sigerslevøster, framkom ett stort antal arm-, hals- och fingerringar, barrer, smälta silverklumpar och mynt. Det konstaterades att mynten utgjordes av två ensamfunna islamiska mynt och ett depåfynd med islamiska och engelska mynt. De närmare fyndomständigheterna har redovisats i en fyndrapport (Kramer 1998). Av de tillvaratagna mynten (54 ex.) har det visat sig att tre fragment (sammanförda till nr 37) tillhörde ett och samma mynt. Delningen av myntet är gammal, gjord före skattens deponering i jorden. Det nya totala antalet mynt i depåfyndet är alltså 52 (41+11) (not 1). Terminus post quem, baserat på fyndets yngsta mynt (nr 46) är 921, med stöd av det yngsta engelska (nr 52), daterat till 919-21. Deponeringen av skatten kan antagas ha skett omkring 930 eller senare. Det är intressant att Sigerslevøsterfyndet är blandat. Myntfynden från vikingatiden (800-1050) är av två slag. De tidigaste fynden (800-990) har vanligen helt och hållet orientaliskt innehåll. Det kan ibland finnas ett visst inslag av karolingiska mynt från Frankrike och nordiska (danska) mynt från Hedeby. Senare myntfynd (990-1140) är helt västerländska eller blandade, innehållande västeuropeiska, eventuellt bysantinska och i cirkulation kvardröjande islamiska mynt. Fyndet från Sigerslevøster tillhör den tidiga gruppen, men innehåller trots det engelska mynt. De flesta mynten i Sigerslevøsterfyndet är samanidiska från tiden 895-921. Förutom trettiofyra samanidiska mynt finns nio abbasidiska. Ett av mynten i Sigerslevøster är ensamt i sitt slag, ett spansk-umayyadiskt från Andalusien i Spanien. De intressantaste mynten av islamisk typ är absolut de fem imitationerna, vilka kan knytas till volgabulgarerna vid mellersta Volga i Ryssland. Sin främsta betydelse - i trängre numismatisk mening - får fyndet genom dessa imitationer, som får sin tidiga datering bekräftad genom fyndet. De tidigaste mynten i fyndet är de abbasidiska och det spansk-umayyadiska. Det yngsta samanidiska myntet (not 2) dateras till ungefär samma tid som de engelska från York. Islamiskt mynt från Spanien De två vanliga kalifbärande dynastierna är den umayyadiska och den abbasidiska. Den förra härskade över Damaskuskalifatet (41-132/661-750), den senare 1 över Bagdadkalifatet (132-656/749[sic!]-1258). I Sigerslevøster finns inga umayyadiska mynt. Däremot finns ett mynt tillhörande den spansk-umayyadiska dynastin, släkt med samma umayyader som styrde kalifatet från Damaskus. En umayyadisk ädling lyckades undkomma massakern under den abbasidiska revolutionen och flydde till Spanien, där han grundade den spanskumayyadiska dynastin. Myntet i Sigerslevøster (nr 1) tillhör emiratet (138-315/756-928) och är daterat 189/804-5. Senare upprättades i Spanien ett eget kalifat (316-422/928-1031). Myntorten är al-andalus ('Andalusien'), varmed menas staden Córdoba, och årtalet är 189/804-5. Myntet är inte unikt, men inget exakt likadant har tidigare påträffats i nordiska fynd. Spanskumayyadiska mynt förekommer aldrig i stora mängder i fynden. Sammanlagt i hela Norden har omkring 50 sådana mynt påträffats (häri ingår inte de vanliga umayyadiska mynten från al-andalus under Damaskuskalifatets tid, 97-132/715-50). Spanien erövrades av araberna år 711. Abbasidmynt I Sigerslevøster finns nio abbasidiska mynt. Abbasidiska mynt präglades på 700-talet i myntorter spridda över hela kalifatet, från Marocko och Spanien i väster till Afghanistan och Transoxanien i öster. På 800-talet minskade kalifens makt, inte i religiöst hänseende men realpolitiskt och ekonomiskt. Redan efter 218/833 var kalifens makt begränsad, åtminstone periodvis. Från 334/946 var han inte mycket mer än fånge i sitt eget palats. Kalifen förblev hela tiden kalifatets andlige ledare. Den abbasidiska perioden med egna mynt är lång, så lång att den för att underlätta analys indelas i tre delar. Den första perioden (Ab1) omfattar åren 132-218/750[sic!]-833, den andra (Ab2) 219-279/833-892 och den tredje (Ab3) 279-334/892-946. Sigerslevøster har mynt i alla tre perioderna. Ett av de abbasidiska mynten (nr 4) är en ny, tidigare okänd variant, slagen för kalif Harun al-rashids son al-ma'mun (senare kalif). Tyvärr är detta exemplar starkt korroderat. I övrigt är de abbasidiska mynten inte anmärkningsvärda. Under en stor del av 800- talet presterades stora mängder undermåliga präglingar i kalifatet. Efterfrågan på mynt till Ryssland hade stigit snabbt och det fanns inte alltid tid och resurser till nya stampar i takt med att de gamla blev slitna. Resultatet blev en mängd blankpräglade, till synes slitna mynt, som var präglade med slitna stampar. Ett sådant mynt finns i skatten (nr 5, jfr not 2). Samanidmynt Uppskattningsvis 50.000 samanidiska mynt har påträffats på nordiskt område, vilket gör dem till den överlägset största gruppen (Totalt räknar vi med att ca 93.000 orientaliska mynt påträffats i vikingatida jordfynd i de nordiska länderna). Den samanidiska dynastin hade sitt kärnområde i Transoxanien, men innehade även Khurasan (ö. Iran, n. Afghanistan). Medlemmar ur samanidernas dynasti började som guvernörer åt abbasidkaliferna och

utvecklade självständighet i etapper. År 204/819, 259/873 och 263/875 var sådana tidpunkter, som innebar större grad av självständighet. År 280/893 blev ett avgörande år. Då visade den samanidiske emiren Isma c il sin totala självständighet genom att låta prägla guld- och silvermynt i eget namn (förutom kalifens). Dessförinnan hade myntningen endast varit i koppar. De två första åren, 280 och 281, av samanidisk silvermyntning är ganska ovanliga. Det är förklaringen till att Sigerslevøsterfyndet saknar dessa årtal (jfr nr 11). Det samanidiska rikets riksgrundare var. Han avlöstes av sin son Ahmad b. Isma c il (295-301/907-14), som i sin tur avlöstes av sin son, Nasr b. Ahmad (301-31/914-43). Dessa tre dynaster är de viktigaste ur vår synvinkel, ty det är deras mynt som har fyllt myntskatterna som inga andra. Dessa samanidemirers rikliga myntning betydde också att de samtida abbasidiska kaliferna i Bagdad förekommer ymnigt på mynten (med namnet placerat ovanför emirens). Dessa kalifer är: al-mu c tadid (279-89/892-902), al-muktafi (289-95/902-8), al- Muqtadir (295-320/908-32), al-qahir (320-22/932-34), al- Radi (322-29/934-40) och al-muttaqi (329-33/940-44). Samanidernas huvudstad var Bukhara, som dock under långa perioder på 900-talet endast myntade i koppar. De största myntorterna var al-shash (Tashkent) och Samarqand (Samarkand). Shash var egentligen namnet på hela distriktet och myntningen skedde i huvudorten Binkath. Bland de sekundära samanidiska myntorterna kan nämnas: Andaraba, Balkh, Ma c din, Naysabur, Khuttal och Marw. Man brukar ange samanistatens slut till 395/1004, men på nordiskt område har inget samanidmynt senare än 371/981-82 påträffats i fynd. Riket nådde sin största utsträckning under nämnde Nasr (II). Samanidernas hov i Bukhara (Buchara) utvecklades till ett lärdomscentrum, där både arabiska och det pånyttfödda persiska språket med litteratur gynnades. Det var med samanidiskt stöd som Firdawsi skrev det som kom att bli Persiens nationalepos, Shah-nama (Konungarnas bok). Samtidigt som samanidernas politik innebar ett stöd för de persiska/iranska värdena, delvis på bekostnad av de arabiska, fanns en annan utveckling. Det turkiska inflytandet ökade på bekostnad av just det iranska. Under den samanidiska epoken övergick många turkfolk till islam. Visserligen hade enskilda turkar tidigare kunnat etablera sig i kalifatet och somliga hade nått höga poster i förvaltningen, men under samanidernas styre invandrade hela turkiska stammar in i traditionellt iranska områden, som aldrig mer blev vad de hade varit. Imitationer I vikingatidsfynden finns i regel mynt som är "konstiga" eller grova i utförandet. Sådana barbariska imitationer (efterpräglingar) kan inte alltid läsas. Förebilderna var antingen abbasidiska mynt från 700- och 800-talen eller samanidiska mynt från 900-talet. Imitationerna anses med rätta vara den viktigaste myntgruppen i vikingatidsfynden, eftersom deras uppkomst och blomstring direkt sammanhänger med vikingarnas efterfrågan på myntat 2 silver. I 800-talsfynden är andelen imitationer i fynden ganska låg (2-5 %, inte sällan 0 %), men bland mynt från 900-talet stiger andelen (10 % ända till 20 %). I Ryssland finns ett par fynd med nästan enbart imitationer. Alla större 900-talsfynd innehåller imitationer. De fem imitationerna i Sigerslevøsterfyndet överensstämmer väl med genomsnittet. Imitationernas ursprung har diskuterats av orientalister i 200 år. Man förstod tidigt, redan i början av 1800-talet, att volgabulgarerna vid Volgakröken i Ryssland borde vara källan. Dessa stod i kontakt med både nordiska varjager/vikingar och muslimska/judiska köpmän från kalifatet, hade antagit islam och hade egna mynt, slagna i den egna härskarens namn. Det fanns således mynt som officiellt var volgabulgariska. Med vetskap om detta var det inte svårt att tänka sig att volgabulgarerna också hade tillverkat andra mynt, mynt som genom sina uppgifter om myntort, kalif och emir lät påskina att de var tillverkade i kalifatet. Den anonyme myntherren till dessa imitationer kunde därigenom dra fördel av de officiella islamiska myntens goda rykte i fråga om silverhalt och vikt. Det förbättrade chanserna till goda affärer med vikingarna, som ville sälja pälsar och slavar i utbyte mot fullgoda islamiska silvermynt. Alla trodde dock inte på den volgabulgariska teorin - ty det var fortfarande en teori - och ville lansera andra folk som möjlig källa till myntskatternas imitationer. Således fanns förslag om både khwarizmierna, som bodde söder om Aralsjön, och de judiska khazarerna, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Andra trodde att imitationerna kom från något område innanför kalifatets gränser. Den volgabulgariska teorin stärktes av Richard Vasmers arbeten. Han publicerade 1925 en katalog över volgabulgarernas mynt. Den står sig väl än idag, men den inkluderade inte den stora massan av imitationer. Först 1981 hittades en "felande länk", som gjorde att full bevisning förelåg beträffande imitationernas volgabulgariska ursprung (not 3). Volgabulgarernas imitativa myntning (ca 900-950) var klart större än den senare officiella. En av imitationerna i Sigerslevøster (nr 49) utgör del av den stora stampkedja, som har byggts upp. Den består nu av 1.300 mynt. I en stampkedja förenas mynt med andra mynt tack vare avtrycket från de två stampar, varmed myntet tillverkades. Åtsidan är präglad med en stamp, frånsidan en annan. Samma åtsidesstamp kan kombineras med olika frånsidesstampar, och vice versa. Myntherre till de fem imitationerna är samme volgabulgariske härskare som den kände arabiske resenären och skribenten Ibn Fadlan träffade i Bulgar år 922. Ibn Fadlan deltog i en flera tusen man stark resegrupp, som kalifen al-muqtadir hade sänt iväg från Bagdad i april 921. Drygt ett år senare, i maj 922, anlände resenärerna till Bulgar vid Volgakröken. Syftet med resan var att lära ut mer om islam, som bulgarerna hade konverterat till. Den bulgariske kungen-khaqanen tyckte för sin del att det viktigaste var att han erhöll ekonomisk hjälp i kampen mot sina dominanta fiender, khazarerna vid Kaspiska havet. Volgabulgarens namn var Almish bin Shalkay, på mynten kallad "emir Yaltawar", vilket betyder

"emiren [på arabiska] och befälhavaren [på ungerska/bulgariska]". Han hade även ett islamiskt namn, Ja c far bin c Abdallah. Denne volgabulgar regerade åtminstone 308-15/920-27. Han kan ha blivit kung mycket tidigare, kanske redan 290/902-3, ty så långt tillbaka tror vi oss kunna spåra den anonyma volgabulgariska myntningen. Det finns inga tecken till någon myntherre före Yaltawar (eller "Barman", som han forfarande heter i facklitteraturen). Dateringen av de fem imitationerna kan naturligtvis inte ske med hjälp av årtalet på myntet, även om det händelsevis skulle gå att läsa (tre av mynten är så korrumperade att varken myntort eller årtal är läsliga, nr 45, 46, 49). I stället sker dateringen på samma sätt som när västerländska mynt dateras i vikingafynden: genom fyndens tpq. Det yngsta myntet i de fynd som innehåller imitationen ifråga ger dateringen. Fyndet med den äldsta tpq-dateringen styr dateringen av imitationen. Detaljer ges i myntlistan under nr 45-49. Sigerslevøsterimitationerna kan dateras till tiden 910-20 (Tabell 4). M y n t l i s t a Sigerslevøster, Strø sogn, Strø herred, Frederiksborg Amt, Sjælland (1996-97). NFH A676. KMMS FP 6151. CvH 4.18. 40+9=49 islamiska dirhemer; Yngsta islamiska: 309/921-22. 1+2=3 västeuropeiska penningar (engelska), tpqeu ca 919-21. SPANSK-UMAYYAD al-hakam I (180-206/796-822) 1 al-andalus 18(9)/804-5 2.07 2h FP 6151.10. ABBASID al-mansur (136-158/754-775) 2 Madinat al-salam 154/770-71 2.67 h FP 6151.1. Lowick 1188. al-mahdi (158-169/775-785) 3 Madinat al-salam 162/778-79 2.78 FP 6151.2. Lowick 1220. Harun al-rashid (170-193/786-809) 4 Madinat Balkh 189/804-5 2.28 FP 6151.3. Kalifsonen Al-Ma'mun är myntherre. Annuletter:.. o on2 x3 (som L2139). Rev: waw/n2a/bakh;r.2 pärlring. Lowick --. Ny variant. FP 6151.3. Korroderad. al-mu c tamid (256-279/870-892) 5 (Arminiya) (267)/880-81 1.95 f FP 6151.4. 5/R5. Obv: (al-muwaffaq) billah (AH 262-77). Rev: L/M/R/A/(al-Mu c tamid c ala llah);r.2. Referens: Granberg 1967 #1485, pl. XV #6 (Arminiya 26x). CNS 1.2.38.1993, pl. 33 (Arminiya xx7). Båda stampidentiska med Sigerslevøsterexemplaret. 6 Arminiya [277]/890-91 1.61 f FP 6151.5. Obv: al-muwaffaq billah. Rev: al-mu c tamid c ala llah/bardha c a. 1/R1. 7 Samarqand 27(9)/892 2.79 FP 6151.6. Obv: (al-mu c tadid billah). Rev: al-mu c tamid c ala llah/sîn. 4/R1. 8 Surra man ra'a 279/892 2.90 FP 6151.7. Obv: al-mu c tadid billah. Rev: al-mu c tamid c ala llah. 3 al-mu c tadid (279-289/892-902) 9 Arminiya 286/899-900 2.91 FP 6151.8. Rev: L/M/R/A/al-Mu c tadid billah. 1/R1. al-muqtadir (295-320/908-932) 10 Madinat Arrajan 297/909-10 2.07 e FP 6151.9. Obv: Abu l- c Abbas bin/amir al-mu'minin. Rev: L/M/R/A/al-Muqtadir billah. SAMANID al-mu c tadid (279-89/892-902) 11 Samarqand 282/895-96 2.97 FP 6151.11. 2/R2. 12 al-shash 283/896-97 3.04 FP 6151.12. 31/R21. 13 al-shash 284/897-98 2.99 FP 6151.13. 14/R8. 14 al-shash 284/897-98 2.80 e FP 6151.14. 4/R28. 15 al-shash 285/898-99 2.92 FP 6151.15. 9/R10. 16 (alshash) 285 2.82 FP 6151.16. 12/R4. 17 Samarqand 287/900 2.97 FP 6151.17. 18 al-shash 287/900 2.87 FP 6151.18. 19 al-shash 287/900 2.77 FP 6151.19. 20 al-shash 288/900-1 2.88 FP 6151.20. al-muktafi (289-95/902-8) 21 al-shash 290/902-3 3.20 FP 6151.21. 22 al-shash 290/902-3 0.97 f FP 6151.22. 23 al-shash 291/903-4 3.00 FP 6151.23. Obv: Abu l-husayn waliyy al-dawla/al-wazir. Rev: al- Muktafi billah/isma c il bin Ahmad. 24 al-shash 291/903-4 2.83 FP 6151.24. Typ såsom nr 23. 25 Samarqand 292/904-5 2.61 FP 6151.25. 26 Balkh 293/904-5 2.88 FP 6151.26. Obv: al-muktafi billah. Rev: L/M/R/A/Isma c il bin Ahmad/pellet. 27 al-shash 294/906-7 3.00 FP 6151.28 28 al-shash 294/906-7 2.75 FP 6151.29. 29 al-shash 294/906-7 2.52 FP 6151.30. 30 al-shash 294/906-7 2.34 FP 6151.31. 31 al-shash [294]/906-7 1.50 f FP 6151.35. 11/R--. al-muktafi (289-95/902-8) Ahmad b. Isma c il (295-301/907-14) 32 Naysabur 295/907-8 2.59

FP 6151.32. 3/R8. 33 al-shash 295/907-8 3.04 FP 6151.33. 34 al-shash 295/907-8 3.01 FP 6151.34. al-muqtadir (295-320/908-32) Ahmad b. Isma c il (295-301/907-14) 35 al-shash 294/906-7 3.19 e FP 6151.27. Hybrid. Gammal åtsida från AH 294, använd med frånsida från slutet av AH 295. 36 [Andaraba] 297/909-10 2.78 f FP 6151.36. Obv: al-muqtadir billah. Rev: L/M/R/A/Ahmad bin Isma c il/ o. 5/R4? Bruten (nytt brott?) i flera delar, varav en del saknas. 37 (al-shash) 297/909-10 2,87 f (f.d. nr 37) [al-shash] [297]. 1,19 g. FP 6151.42. (f.d. nr 38) (al- Shash) [2]97, 1,12 g, f. FP 6151.37. (f.d. nr 39) [al-shash] 2[97], 0,56 g, f. FP 6151.40. Tre sammanhörande fragment med gammal delning (det fjärde fragmentet ingår inte i fyndet). 38 al-shash 2(9)8/910-11 3.48 FP 6151.38. 39 [al-shash] 2[98]/910-11 1.12 f FP 6151.39. 16/R31. Referens: CNS 1.2.29.490 (stid åtsida). 40 Samarqand 29(9)/911-12 3.05 FP 6151.41. al-muqtadir (295-320/908-32) Nasr b. Ahmad (301-31/914-43) 41 al-shash 302/914-15 2.64 e FP 6151.43. Obv: pellet//. 42 Samarqand 304/916-17 2.86 FP 6151.44. 43 Samarqand 305/917-18 3.16 FP 6151.45. Obv: o//. 44 [Samarqand] [309]/921-22 0.93 f FP 6151.46. 9/R1. Slutmynt. Två ex. med stid åtsida i Uppsala univ. myntkabinett, 3,33 och 2,94g). I m i t a t i o n e r VOLGA-BULGAR Anonym (Almish b. Shalkay, al-amir Yiltawar, Ja c far bin c Abdallah (fl. 308-15/920-27) Detta är den volgabulgariske kung som den arabiske resenären Ibn Fadlan 310/922 träffade i Bulgar vid Volgakröken "samanid"). Dessutom 2 ex. i Grisebjerggård (2,42g, 0,48g). Inalles 35 ex. kända. 49 Ort? År? ("289-95")/902-8 2.53 FP 6151.50. Samanidisk förebild. Rev: al-muktafi billah/isma c il bin Ahmad. K101 64/R41. Daterbar till ca 309/921-22. Opublicerad. Inalles 6 ex. kända. ENGELSKA Regnald I, York (ca 919-ca 921) 50 905-10 1.29 51 905-10 0.73 f 52 919-21 1.06 f Lösfynd A, hör inte till ovanståend skatt! Sigerslevøster/Jernedegård, Strø socken, Sjælland (lösfynd). NFH A676. KMMS FP 6005.34. CvH 4.19. SAMANID al-muktafi (289-95/902-8) 1 Samarqand 29(0)/902-3 2,75 4/R--. Referens: Fahmi #2437 (stid). Visby, GFC 10259:3 #93 (stid). Lösfynd B: Sigerslevøster/Kraglegård, Strø socken, Sjælland (lösfynd). NFH A698x1. KMMS FP 6004. CvH ---. SAMANID al-mu c tadid (279-89/892-902) [al-shash] 283/896-97 1,45 f Åtsidans yttre omskrift slutar: bi-nas (sic!) allah. 41/R37. Referens: CNS 1.2.11.1, pl. 11 (stid), 1.2.29.171 (stid). 45 Ort? År? ("289-95"/902-8) 1.06 f FP 6151.51. Samanidisk förebild. Rev: [al-muktafi billah]/[isma c il bin Ahmad]. K65 18/R1. Daterbar till ca 290/902-3. Teisen, NO (2.95g). 2 ex. kända. 46 Ort? År? ("289-95"/902-8) 3.20 FP 6151.48. Abbasidisk förebild. Rev: punkt/m/r/a/al-muktafi. K23 1/R1. Daterbar till ca 295/907-8. 1 ex i Neblefyndet, DK (0,49g). 1 ex i Grisebjerggård (1,56g). 14 ex kända. 47 "Naysabur" "295"/908 2.82 FP 6151.49. Samanidisk förebild. Rev: al-muqtadir billah/ahmad bin Isma c il. K22 3/R3. Daterbar till ca 301/913-14. Østrup #851 (stid, där "samanid"). CNS 1.1.11A.340 (stid, "samanid"), 1.3.13.76 (stid, "samanid"), inalles 13 ex. kända. 48 "al-shash" "290"/902-3 3.23 FP 6151.47. Samanidisk förebild. Rev: al-muktafi billah/isma c il bin Ahmad. K34 1/R1. Daterbar till ca 309/921-22. CNS 1.2.29.271 (stid, "samanid"), 1.3.26.150 (stid, "samanid"), 1.4.30.22 (stid, 4 A n a l y s d e l Fyndets sammansättning Fyndets sammansättning kan redovisas på olika sätt. Det traditionella sättet är att gruppera mynten efter dynastier. Nackdelen med att ha dynasti som bas för myntens gruppindelning är uppenbar. Där finns otaliga gränsdragningsproblem beträffande myntherrens ställning. Är han självständig eller inte? Ett annat problem gäller de med tiden skiftande gränserna för dynastins maktområde. Det måste dock framhållas att inga av dessa problem är aktuella med anledning av Sigerslevøsterfyndet. I det dominerar samanidmynten, som alltid i 900-talsfynden. De andra grupperna som är representerade har normala

andelar (Tabell 1). Tabell 1. Mynt per dynasti i depåfyndet fråm Sigerslevøster. antal % preislamisk - 0,0 umayyad - 0,0 spansk-umayyad 1 1,9 abbasid 9 17,3 samanid 34 65,4 imitation 5 9,6 engelsk 3 5,8,_ 52 100,0 Regional sammansättning Ett annat sätt att redovisa fyndets sammansättning är genom att myntorterna hänförs till större regioner. När myntorter redovisas geografiskt, har detta ibland skett per provins, enligt den provinsindelningen som fanns i kalifatet under 700-och 800-talen. Antalet sådana provinser uppgår till ca 30. När det är fråga om små eller relativt små fynd är det lämpligare med större enheter, bestående av ett antal provinser. Thomas Noonan har använt sig av en sådan geografisk indelning (not 4). Till skillnad från Noonan finns här regioner för imitationer och västerländska mynt (Tabell 2). En regionell indelning kan användas för jämförelser mellan ett större antal fynd. Indelningen gäller: 1) Spanien. 2) Nordafrika (med Egypten). 3) Arabien. 4) Syrien (inkl Palestina, Libanon). 5) Övre Irak (Mesopotamien). 6) Södra Irak (provinsen Iraq). 7) Södra Iran (Khuzistan, Fars, Kirman, Sijistan). 8) Norra Iran (Tabaristan, Jurjan, Jibal). 9) Kaukasus (Azerbaidzjan, Armenien, Georgien). 10) Khurasan (Ö Iran + N Afghanistan). 11) Transoxanien (Centralasien). 12) Ryssland (Khazarien och Volgabulgarien). 13) England. Tabell 2. Dynastimynt per region i kalifatet. UmS = spanskumayyad, Ab = abbasid, Sa = samanid, Im = imitation av volgabulgariskt ursprung, Eng = engelsk. Dynastier Regioner 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 UmS 1 Ab - - - - 3 1-3 1 1 Sa 3 31 Im - - - 5 Eng 3 1 0 0 0 0 3 1 0 3 4 32 5 3 Tabell 3. Dynastimynt fördelade geografiskt efter dagens nationella gränser. Sp = Spanien, Ik = Irak, In = Iran, Ar = Armenien, Af = Afghanistan, Uz = Uzbekistan, Ry = Ryssland, En = England. Dynastier Länder Sp Ik In Ar Af Uz Ry En UmS 1 Ab 3 1 3 1 1 Sa 1 2 31 Im 5 Eng 3 1 3 2 3 3 32 5 3 Myntorter I fyndet finns tio myntorter från kalifatet, en utomkalifatisk myntort (Bulgar) och en europeisk (England). De islamiska är (antal ex. i parentes): al- Andalus (1), Andaraba (1), Arminiya (3), Arrajan (1), Balkh (2), Madinat al-salam (2), Naysabur (1), Samarqand (8), al-shash (24), Surra man ra'a (1), Bulgar (5). Myntorten Bulgar är inte utsatt på imitationsmynten, som i stället utger sig för att vara från "Naysabur", "al- Shash" och "oläsligt namn". Att ett så litet fynd som Sigerslevøster innehåller mynt från så många myntorter som tolv är helt normalt. Det är utmärkande för vikingatidsfynden att mynten i stor utsträckning har olika ursprung och representerar olika epoker. Kronologi Det äldsta myntet i fyndet är abbasidiskt, från Bagdad (arab. Madinat al-salam) år 154/770-71. Det yngsta är samanidiskt, från Samarqand 309/921-22. Tidspannet mellan äldsta och yngsta mynt är således 155 hijraår resp. 151 kristna år. Två mynt tillhör 700-talet (nr 2-3), ytterligare två är från början av 800-talet (nr 1, 4) och ytterligare fyra är presamanidiska (nr 5-8). Den samanidiska epoken började 280/893. Bland fyndets 43 sista mynt är 2 abbasidiska (nr 9-10), 34 samanidiska (nr 11-44) och 5 imitativa (nr 45-49). Det är helt klart att mynten i fyndet lämnat kalifatet via samanidiskt område (Samarkand eller Tashkent). Vid floden Volga kan de volgabulgariska imitationerna ha tillkommit. De engelska (nr 50-52) har antagligen blandats med de övriga mynten på skandinaviskt område. Fyndets sammansättning efter moderna nationsgränser Det kan vara intressant att relatera fyndet till dagens moderna indelning i länder (Tabell 3). 5

Tabell 4. Den kronologiska fördelningen av de islamiska mynten i Sigerslevøsterfyndet. årtionde antal % -276/-889 5 10,2 277-286/890-99 10 20,4 287-297/900-09 22 44,9 298-307/910-19 6 12,2 imitationer 5 10,2 308-317/920-29 1 2,1,_ 49 100,0 Analys av samanidmynten De samanidiska mynten är alltid den största gruppen i 900-talsfynden och de kan analyseras närmare. Endast de tre första emirerna är representerade i fyndet (Tabell 5). De första samanidiska silvermynten är daterade 280/893-94 och det sista - i detta fynd - från 309/921-22. Det blir 30 hijraår med tänkbar samanidisk myntning (kolumn A, tabell 5). Antal mynt - i detta fynd - är 34 (kolumn C). Det framgår att Isma c il b. Ahmad är myntherre för de flesta mynten (61,8%, kolumn D), men eftersom hans regeringstid med mynt är 14 år, alltså den längsta av de tre emirerna, så uppgår antalet mynt per år endast till 1,3 (kolumn E). Näste emir, Ahmad b. Isma c il regerade inte lika länge (7 år, kolumn A), vilket betyder att antalet mynt per år från hans tid är 1,6 (kolumn E). Sammanfattningsvis kan sägas, att de två första emirerna är starkt representerade i fyndet, medan den tredje, Nasr b. Ahmad, inte alls når samma representativitet (0,4 mynt per år). Detta faktum skulle kunna förklaras av lägre myntning under Nasr, men så ska vi inte se det. Erfarenhetsmässigt vet vi att samanidernas myntning var på topp ända till ca 308/920-21, för att därefter successivt avta något. Förklaringen till Nasrs låga siffror står att finna i förhållandena i Ryssland och Skandinavien. Fyndets mynt har på sin väg till fyndplatsen kompletterats i efterhand med ett mindre antal yngre mynt. Myntfynden från vikingatiden har ofta svaga slut, dvs relativt få mynt från den senaste perioden. Det är ett av kännetecknen för vikingatidsfynden: blandning av gamla och nya mynt, många myntorter företrädda, ofta svagt fyndslut, vilket gör tpq mindre tillförlitligt. Tabell 5. Fördelningen av samanidmynt i Sigerslevøster efter härskare. A = antal år med myntning. B = % av de tre Sa emirernas tid (här 30 hijraår). C = antal mynt (här 34). D = % av alla Sa mynt. E = mynt per år. emir A B C D E Isma c il (279-95) 14 46,7 21 61,8 1,5 (mynt 280-294) Ahmad (295-301) 7 23,3 9 26,5 1,3 Nasr (301-331) 9 30,0 4 11,7 0,4 (här 301-309),,,_ 30 100,0 34 100,0 1,1 Liknande fynd Det stora värdet med fyndet från Sigerslevøster ligger i att det är ett tidigt 900-talsfynd. Fynden från början av 900- talet är inte lika många som de från mitten av århundradet. Ett i alla avseenden mycket näraliggande fynd är Neble, Boeslunde, Sjælland. När Anne Kromann publicerade den första delen av detta fynd i Sigtuna Papers (Kromann 1990) hade det yngsta myntet samma datering som i Sigerslevøster, 309/921-22, men ytterligare fynd av mynt i Neble medförde att dess tpq blev 312/924-25 (Treadwell 1992-93). Hela Neblefyndet bestod av 148 islamiska, 2 karolingiska, 1 nordiskt från Hedeby och 4 engelska. Imitationerna av islamisk typ bestod av 1 khazarisk av tidig typ (B116) och 1 khazarisk av en senare 800-talstyp (B117). Av de 16 övriga imitationerna tillhörde 10 samma tidiga volgabulgariska grupp som finns i Sigerslevøster. Bland fynden från Sverige finns 29 större fynd (> 15 ex.) med slutår inom perioden 300-20/912-32 (Jonsson, databas). 27 av dessa är helt islamiska till innehållet. Två fynd, Bräcke och Pålstorp, har inslag av västerländska mynt. Det kan inte vara utan betydelse att båda fynden kommer från Skåne, det vill säga Danmark. 1876 års fynd från Bräcke, Brunnby, Skåne, består av 127 islamiska, 1 nordiskt från Hedeby och 1 engelskt. Tpq är 924, genom ett islamiskt mynt (nr 71, reviderat årtal 312/924-25). Bräckefyndet är publicerat i CNS 3.1.12, men sedan dess har bestämningarna kraftigt reviderats. Det andra fyndet är 1870 års fynd från Pålstorp, Raus, Skåne, som består av 35 islamiska, 1 tyskt och 2 nordiska från Hedeby. Tpq är 922, genom ett islamiskt mynt (nr 22, reviderat årtal 310/922-23). Pålstorpfyndet är publicerat i CNS 3.4.21. Slutnoter 1 Mynten bestämdes preliminärt av undertecknad sommaren 1998 i Köpenhamn. Dessa bestämningar kunde förbättras sedan fotografier av vissa mynt sänts till Stockholm. Sedan januari 2005 har jag tack vare vänligt tillmötesgående från Den Kgl. Møntsamlingens sida haft tillgång till mynten i Stockholm, där jag med hjälp av Kungl. Myntkabinettets samlingar och fotoarkivet i Numismatiska forskningsgruppen har kunnat slutföra bestämningarna. 6

2 Formellt saknar slutmyntet (nr 44) uppgift om myntort och årtal, eftersom myntet är fragmenterat. Trots detta har detta mynt - och många andra mynt - kunnat bestämmas fullständigt, tack vare den s.k. stampjämförande metoden. Denna metod började tillämpades inom islamisk numismatik av Richard Vasmer (Roman Romanovitch Fasmer) i Leningrad på 1920-talet (se t.ex. hans rapport över det estländska fyndet Friedrichshof). Några av Vasmers senare kollegor använde sig av stampmetoden sporadiskt, men många andra visade inget som helst intresse för nämnda metod. Inom det svenska CNSprojektet - som jag själv medarbetade i - ville man på 1970- och 1980-talen varken acceptera stampmetodens teoretiska grund eller dess praktiska resultat, trots hänvisning till Vasmers och mina erfarenheter. Med 25 års praktisk erfarenhet av stampmetoden kan jag påstå, att två fyndmynt av tre utan svårighet kan identifieras genom ren inskriftsläsning. Det är det tredje myntet som orsakar svårigheterna och där krävs en kombination av typologi och stampjämförelse. I Sigerslevøsterfyndet anges sådan indirekt hämtad information genom parenteser. Myntort och årtal inom hakparenteser, [ ], avser bortbruten del av inskrift. När runda parenteser, ( ), har använts, är ifrågavarande del av myntet bevarad, men av andra anledningar oläslig. Bland de 51 islamiska mynten i Sigerslevøsterkomplexet (depåfyndet + två lösfynd) finns 19 sådana problematiska mynt. Nr 10 och 38 löstes enbart genom typ. Följande har identifierats genom stamp: 4-6, 16, 31, 36-37, 39-40, 44-49, lösfynd A: 1, lösfynd B: 1. De genom stamp identifierade mynten i Sigerslev utgör 33 % av de islamiska mynten. 3 Rispling 1990. 4 Noonan 1984. Rispling, G. 1990. The Volga Bulgarian imitative coinage of al-amir Yaltawar (`Barman') and Mikail b. Ja c far. Sigtuna Papers. Proceedings of the Sigtuna symposium on Viking-age coinage 1-4 June 1989, ed. by K. Jonsson and B. Malmer, Stockholm 1990, s. 275-282. Treadwell, L. The Islamic dirhams from the Neble hoard. Nordisk Numismatisk Årsskrift 1992-93 [tr. 1997], s. 22-33. Förkortningar e kantskada (eng. edge damage, chipped) f fragment stid stämpelidentisk tpq terminus post quem Använda källor Jonsson, K. Databas vid Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms universitet. Kramer, Finn E. 1998. Beretning for arkæologiske udgravninger gennemført fra den 10. marts til den 24. juni 1997 af dele af landsbyen Sigerslevøster på Jernedegaards jorder, Sigerslevøster, Strø sogn, Skævinge kommune, Frederiksborg amt. Stencil 1998. Kromann, A. 1990. The latest Cufic coin finds from Denmark. Sigtuna Paper. Proceedings of the Sigtuna Symposium on Viking-age coinage 1-4 June 1989, ed. by K. Jonsson & B. Malmer, Stockholm 1990, s. 183-195. Noonan, Th.S. 1984. The regional composition of ninthcentury dirham hoards from European Russia. Numismatic Chronicle 144 (1984), s. 153-165. 7