Lausunto vesilain mukaisesta lupahakemuksesta pienvenesataman laitureiden säilyttämiseksi, Tapani Johansson ja Stormälön Mariina Oy 698/11.01.01/2017 Rakennus- ja ympäristölautakunta 15.11.2017 92 Valmistelija Ympäristönsuojelutarkastaja Petri Huovila, puh. 050 464 6866 Esittelijä Ympäristönsuojelupäällikkö Carl-Sture Österman, puh. 044 458 5927 etunimi.sukunimi@parainen.fi Etelä-Suomen aluehallintovirasto on pyytänyt Paraisten kaupungin ympäristönsuojeluviranomaisen lausuntoa vesilain mukaisesta hakemuksesta, jonka Tapani Johansson ja Stormälön Mariina Oy 29.5.2017 ovat jättäneet pienvenesataman laiturirakenteiden pysyttämiseksi kiinteistöjen 445-501-1-81 ja 445-411-1-28 edustalla. Aluehallintovirasto on 6.10.2016 antanut venesatamasta hallintopakkopäätöksen, jossa yritys määrättiin ensisijaisesti poistamaan ja puolittamaan venelaitureita tai toissijaisesti hakemaan vesilain mukaista lupaa olemassa olevien laitureiden säilyttämiseksi. Johansson ja Stormälön Mariina ovat valittaneet päätöksestä, mutta kuitenkin jättäneet aluehallintovirastolle lupahakemuksen laitureidensa säilyttämiseksi. Diaarinro ESAVI/5763/2017. Ympäristönsuojeluviranomainen on aikaisemmin käsitellyt asiaa Ympäristönsuojelulain perusteella jätetyn hallintopakkohakemuksen johdosta (13.4.2016: 67 ja 17.8.2016: 126) sekä Vesilain mukaisen hallintopakkohakemuksen päätöksestä (6.10.2016) annetun valituksen johdosta (8.2.2017 25). Aikaisemmin asiaa on käsitelty yhdessä Stormälön Mariina Oy:n ja vieressä sijaitsevan Oy Porta Marina Ab:n kesken. LAUSUNTO Koska ympäristölautakunta on käsitellyt kyseistä riita-asiaa pienvenesatamayrittäjien ja kiinteistön 445-501-1-93 omistajan (Olli Karapuu) välillä jo aikaisemmin, lautakunta haluaa saattaa aluehallintovirastolle tiedoksi aikaisemmat käsittelyt. Aluehallintoviraston toivotaan paneutuvan niihin lautakunnan kannanottoihin, liitteet 1, 2 ja 3. Vesilain mukaisesta hallintopakkopäätöksestä annetun valituksen johdosta antamassaan lausunnossa 8.2.2017 ympäristölautakunta totesi mielipiteenään, ettei venesatamien toiminta ole välttämättä vaatinut/vaadi vesilain mukaista lupaa, jos toiminnan vaikutuksia arvioidaan vesilain perusteella. Ei aikaisempi eikä nykyinen vesilaki määrää, että tietynkokoiset laiturit vaativat aina vesilain mukaisen luvan, tai että kaupalliset laiturit vaatisivat aina luvan. Vanhan vesilain 1:28 (uusi vesilaki 2:5 ) ei käsittele luvanhakuvelvollisuutta, vaan ainoastaan takaa rannanhaltijalle oikeuden saada laiturinsa rantansa eteen, vaikka hän ei olisikaan vesialueen osakas. Kuten lautakunta on lausunnossaan todennut, tämä näkemys on sopusoinnussa nykyisen vesilain perusteluiden kanssa (hallituksen esitys HE 277/2009), jossa todetaan, että kyseinen lainkohta "ei koskisi vesialueen omistajaa tai osakasta, jolla on oikeus asettaa vesialueelle hänen käyttöään palvelevia laitteita ja rakennelmia, ellei tämä edellyttäisi vesilain 3 luvun 2 tai 3 :n nojalla lupaa".
Etelä-Suomen aluehallintovirasto perusteli hallintopakkopäätöksessään 6.10.2016 molemmille pienvenesatamayrittäjille antamiaan toiminnan rajoitusmääräyksiä virkistyskäyttöhaitalla, jota oli aiheutunut yhdelle vesialueen pienelle osaomistajalle, perustaen päätöksensä ainoastaan edellä esitettyihin vesilain kohtiin. Tämä oli peräti kummallista Stormälö Mariinan osalta, koska haitankärsijä (kiinteistö 445-501-1-93) ei ole vesialueen osaomistaja sillä vesialueella, jossa Stormälö Mariinan omistamat laiturit sijaitsevat. Stormälö Mariinan omat laiturit sijaitsevat yhteisellä vesialueella 445-411-876-2. Sen lisäksi Stormälön Mariina on vuokrannut 1.3.2017 alkaen ns. Pikkusataman 32 venepaikan laiturin, joka sijaitsee yhteisellä vesialueella 445-501-876-1, jossa kiinteistö 445-501-1-93 on omistajaosakkaana. Lienee selvää, ettei tämän laiturin 32 venettä voi kuitenkaan aiheuttaa kiinteistölle 1-93 suurensuurta haittaa. Vesilain 1:28 (uusi laki 2:5 ) on ilmeisen käyttökelvoton ratkaistaessa Stormälön Mariinan ja haitankärsijä kiinteistön 445-501-1-93 välejä. Lähes kaikki Stormälön Mariinan laiturit on rakennettu vanhan vesilain voimassa ollessa. Vesilain mukaisen luvan hakemisen perusteet oli esitetty vanhassa vesilaissa 264/1961 seuraavasti (1:15 ) : Lupa tarvitaan, jos vesistössä tai maalla ryhdytään toimenpiteeseen siten, että siitä tai sen seurauksena voi aiheutua sellainen vesistön aseman, syvyyden, vedenkorkeuden, vedenjuoksun tai muu vesiympäristön muutos, joka 1) aiheuttaa vahinkoa tai haittaa toisen vesialueelle, kalastukselle, maalle, rakennukselle tai muulle omaisuudelle; 2) aiheuttaa tulvan vaaraa, yleistä vedenvähyyttä tai vesiluonnon ja sen toiminnan vahingollista muuttumista; 3) melkoisesti vähentää luonnon kauneutta, ympäristön viihtyisyyttä, kulttuuriarvoja tai vesistön käyttökelpoisuutta vedenhankintaan tahi sen soveltuvuutta virkistyskäyttöön; 4) huonontaa vesistön puhdistautumiskykyä tai muuttaa valtaväylää tai vaikeuttaa yleisen kulku- tai uittoväylän käyttämistä; 5) aiheuttaa vaaraa terveydelle; taikka 6) muulla edellä mainittuun verrattavalla tavalla loukkaa yleistä etua (vesistön muuttamiskielto). Mitä 1 momentissa säädetään toimenpiteestä, koskee soveltuvin osin myös rakennelman tai laitteen käyttämistä.edellä 1 momentissa mainittu kielto ei kuitenkaan tarkoita toimenpidettä, josta voi aiheutua vahinkoa tai haittaa ainoastaan yksityiselle, jos hän on toimenpiteeseen suostunut. Ympäristölautakunta on jo lausunnossaan todennut, ettei ole voitu osoittaa, että Stormälön Mariinan toiminta tai Tapani Johanssonin omistama/mariinalle vuokrattu yksi venelaituri ja sen käyttö olisi aiheuttanut näitä edellä esitettyjä vesilain tarkoittamia laittomia seurauksia, vaikka laitureita onkin yhteensä monta, ne ovat suhteellisen pitkiä ja venepaikkoja on paljon. Toisaalta, jos haittaa olisi aiheutunut, niin olemassa olevan tiedon mukaan sitä on aiheutunut ainoastaan yhdelle yksityiselle, Olli Karapuun kiinteistölle 445-501-1-93. Tässä olisi kuitenkin otettava huomioon se että tästä haitasta ei ole ollut mitään näyttöä eikä tietoa
ennen vuosia 2013-2014, vaikka pienevenesatamatoiminta alueella todistetusti oli sitä ennen ollut lähes samansuuruista ainakin vuodesta 2006. Lisäksi voitaneen päätellä, että tämä yksi yksityinen haitankärsijä on suostunut pienvenesataman aluerajauksiin ja laiturien rakentamiseen/käyttöön tällä alueella viimeistään ranta-asemakaavaa muodostettaessa ja vahvistettaessa 2011-2012. Koska Stormälön Mariinan pienvenesatamatoiminnan seurausvaikutuksia ei voi selvästi pitää vesilain (264/1961) 1:15 :n vastaisina, eikä toiminnan siten välttämättä edes voida katsoa tarvitsevan vesilain mukaista lupaa, ei pitäisi olla syytä olla myöntämättä vesilain mukaista pysyttämislupaa kaikille Stormälön Mariinan käytössä oleville laiturirakenteille, hakemuksen mukaisesti. Osapuolten väliset erimielisyydet johtunevat pohjimmiltaan muista kuin vesilain säätelyyn kuuluvista seikoista. Koska Stormälön Mariinan omistajat ovat suurin omistajaosakas vesialueella 876-501-876-1 (ainakin 55,7 %) ja ovat vuokranneet haltuunsa suurimman omistajaosakkuuden vesialueella 445-411-876-2 (ainakin 81 %), tulee vesistörakentamisessa huomioida yhteisaluelaki. Tämän lain 28 a :n 1 mom:n mukaan "Osakkaalla on oikeus... käyttää yhteistä aluetta sen käyttötarkoitus huomioon ottaen hyväkseen sillä tavoin, ettei se estä muita osakkaita vastaavanlaisella tavalla käyttämästä aluetta hyväkseen". Stormälön Mariinan kiinteistöjen omistajat ei estäne muita osakkaita vastaavanlaisella tavalla hyötykäyttämästä yhteistä vesialuetta. Saman lainkohdan 2 mom:ssa sanotaan: "Jollei osakaskunnan päätöksestä, säännöistä tai muusta laista muuta johdu, osakas saa ilman muiden osakkaiden suostumusta tai osakaskunnan lupaa käyttää yhteistä aluetta hyväkseen alueen käyttötarkoituksesta poikkeavalla tavalla tai ryhtyä muuhun aluetta koskevaan toimenpiteeseen tapauksissa, joissa se ei aiheuta muille osakkaille haittaa tai häiriötä taikka estä heitä vastaavanlaisella tavalla käyttämästä aluetta hyväkseen osakkuuden mukaisessa suhteessa". Karapuun kiinteistö 445-501-1-93 on vesialueen osakas vesialueella 445-501-876-1, ja sille näyttää viime vuosina alkaneen aiheutua "haittaa tai häiriötä" pienevenesatamien toiminnasta, mutta kuten edellä jo todettiin, vain yksi 32 venepaikan laituri sijaitsee sillä yhteisellä vesialueella eikä sen käyttö voi aiheuttaa vahinkoa Karapuun kiinteistölle vesialueen omistajaosakkaana. Lisäksi voidaan tulkita, että yhteisen vesialueen käyttö venelaitureiden rakentamiseksi ei ole 2 mom:n tarkoittamaa vesialueen "poikkeavaa käyttöä", vaan hyvinkin vesistön käyttötarkoituksen mukaista käyttöä, sillä koko nykyinen satama- ja laiturialue yleiskaavassa, rantakaavassa ja ranta-asemakaavassa varattu pienvenesatama-alueeksi. Jos sinne muuta rakennettaisiin kuin venelaitureita ja veneidenpitoa palvelevia rakenteita, se olisi vesialueen hyväksikäyttöä "käyttötarkoituksesta poikkeavallla tavalla". Toisin sanoen, ainoastaan tämän lainkohdan (28 a ) 1 mom:a voitaneen soveltaa asian käsittelyyn, ei 2 mom:a. Lupaviranomaisen olisi tarpeen myös arvioida ja harkita mitä haittaa Stormälön Mariinan toiminnasta oikeasti on aiheutunut/voi aiheutua Karapuun kiinteistön käytölle. Aluehallintovirasto 6.10.2016 perusteli ratkaisuaan vain ylimalkaisesti Karapuun kiinteistölle aiheutuvalla virkistyskäyttöhaitalla. Ympäristölautakunta on aikaisemmin (13.4.2016) todennut, että viereisen Porta Marinan septityhjennysasema voi aiheuttaa meluhaittaa, mutta se haitta voidaan
hakemuksesta hoitaa ympäristönsuojelulain 180 :n mukaisella erillisellä määräyksellä. Myös Stormälö Mariinan veneet voivat käyttää kyseistä septityhjennysasemaa. Toinen mahdollinen satamatoimintojen haitta on veneiden liikennöinti salmessa Karapuun kiinteistön edustalla. Sen haitan luonnetta on kuvailtu lautakunnan aikaisemmissa kannanotoissa. Lautakunta on todennut, että liikennöinti on hyvin ohjattua ja on viime vuodet tapahtunut pääsääntöisesti yli 80 metrin etäisyydellä Karapuun kiinteistön rannasta. Veneet ovat enimmäkseen lähes äänettömiä purjeveneitä. On myös todettu, että veneliikennettä, ja myös laivaliikennettä, on salmessa ollut runsaasti jo siinä vaiheessa kun Karapuu on kiinteistönsä hankkinut. Vuoteen 2014 asti on tilanne vaikuttanut olevan ongelmaton, todennäköisesti jokin muu kuin vesilain piiriin kuuluva asia on erimielisyyden taustalla. Vesilain 3 luvun 4 säätää luvan saamisen edellytyksistä. Siinä todetaan, että lupa myönnetään, jos "1) hanke ei sanottavasti loukkaa yleistä tai yksityistä etua; tai 2) hankkeesta yleisille tai yksityisille eduille saatava hyöty on huomattava verrattuna siitä yleisille tai yksityisille eduille koituviin menetyksiin. Lupaa ei kuitenkaan saa myöntää, jos vesitaloushanke vaarantaa yleistä terveydentilaa tai turvallisuutta, aiheuttaa huomattavia vahingollisia muutoksia ympäristön luonnonsuhteissa tai vesiluonnossa ja sen toiminnassa taikka suuresti huonontaa paikkakunnan asutus- tai elinkeino-oloja." Ottaen huomioon nämäkin vesilain keskeiset säädökset on hyvin ilmeistä, että edellytykset vesilain mukaisen luvan myöntämiselle Stormälön Mariinalle ovat olemassa, aivan hakemuksen mukaisesti. Oheismateriaali Ehdotus Päätös Ympäristölautakunnan päätös ympäristönsuojelulain mukaisesta hallintopakkohakemuksesta - 13.4.2016 67 Ympäristölautakunnan lausunto hallintopakkohakemuksesta annetun päätöksen valituksesta - 17.8.2016 126 Ympäristölautakunnan lausunto vesilain mukaisen hallintopakkohakemuksen päätöksestä ja siitä tehdystä valituksesta 8.2.2017 25 Rakennus- ja ympäristölautakunta päättää esittää edellä esitetyn kannanoton lausuntonaan Etelä-Suomen aluehallintovirastolle Stormälön Mariina Oy:n ja Tapani Johanssonin Vesilain mukaista lupahakemusta koskevassa asiassa, Diaarinro ESAVI/5763/2017. Lautakunta puoltaa hakemuksen hyväksymistä. Ehdotetaan, että pykälä tarkastetaan välittömästi, koska lausuntoa on pyydetty 16.11.2017 mennessä. Ehdotus hyväksyttiin. Päätös tarkastettiin heti. Tiedoksianto Etelä-Suomen aluehallintovirasto Kaupunginhallitus
Utlåtande om tillståndsansökan enligt vattenlagen gällande kvarhållande av bryggorna i en småbåtshamn, Tapani Johansson och Stormälön Mariina Oy 698/11.01.01/2017 Bygg- och miljönämnden 15.11.2017 92 Beredare Miljövårdsinspektör Petri Huovila, tfn 050 464 6866 Föredragande Miljövårdschef Carl-Sture Österman, tfn 044 458 5927 förnamn.efternamn@pargas.fi Regionförvaltningsverket i Södra Finland ber om utlåtande av Pargas stads miljövårdsmyndighet om en ansökan enligt vattenlagen som Tapani Johansson och Stormälön Mariina Oy har lämnat 29.5.2017 gällande kvarhållande av bryggorna i småbåtshamnen utanför fastigheterna 445-501-1-81 och 445-411-1-28. Regionförvaltningsverket har 6.10.2016 gett ett beslut om förvaltningstvång gällande båthamnen. Enligt beslutet ålades bolaget i första hand att avlägsna en del av båtbryggorna helt och att halvera antalet båtbryggor eller i andra hand att ansöka om tillstånd enligt vattenlagen om kvarhållande av befintliga båtbryggor. Johansson och Stormälön Mariina har överklagat beslutet, men också lämnat in en ansökan till regionförvaltningsverket om kvarhållande av båtbryggorna. Diarienummer ESAVI/5763/2017. Miljövårdsmyndigheten har tidigare behandlat samma ärende med anledning av en ansökan om förvaltningstvång enligt miljöskyddslagen (13.4.2016, 67; 17.8.2016, 126) samt med anledning av besvär över beslutet om ansökan om förvaltningstvång enligt vattenlagen (8.2.2017, 25). Tidigare har ärendet behandlats som ett gemensamt ärende mellan Stormälön Mariina Oy och invidliggande Oy Porta Marina Ab. UTLÅTANDE Eftersom miljönämnden har behandlat det aktuella tvistemålet mellan småhamnsföretagarna och ägaren av fastigheten 445-501-1-93 (Olli Karapuu) redan tidigare, vill nämnden delge sin tidigare behandling av ärendet till regionförvaltningsverket för kännedom. Regionförvaltningsverket önskas sätta sig in i nämndens ställningstaganden, bilagorna 1, 2 och 3. I sitt utlåtande av 8.2.2017 gällande besvär över beslutet om förvaltningstvång enligt vattenlagen konstaterade miljönämnden som sin åsikt att båthamnarnas verksamhet inte nödvändigtvis har krävt/kräver tillstånd enligt vattenlagen då konsekvenserna av verksamheten bedöms med stöd av vattenlagen. Det bestäms varken i den tidigare eller i den nuvarande vattenlagen att bryggkonstruktioner av en viss storlek alltid skulle kräva ett tillstånd enligt vattenlagen eller att kommersiella båtbryggor alltid skulle kräva ett tillstånd. Den tidigare vattenlagen 1:28 (nuvarande vattenlagen 2:5 ) tar inte upp skyldigheten att ansöka om tillstånd, utan garanterar innehavaren av en strand rätt till en brygga utanför sin strand även om han inte är ägare av vattenområdet. Såsom nämnden konstaterat i sitt utlåtande står detta i samklang med motiveringarna av den nuvarande vattenlagen (regeringens proposition RP 277/2009) där det konstateras att nämnda lagrummet föreslås inte gälla ägare av eller delägare i ett
vattenområde, som har rätt att på sitt eget vattenområde placera anordningar och anläggningar för eget bruk, om inte detta förutsätter tillstånd enligt 3 kap. 2 eller 3 i vattenlagen. Regionförvaltningsverket i Södra Finland motiverade begränsningarna av båda småhamnsföretagarnas verksamhet enligt sitt beslut om förvaltningstvång av 6.10.2016 med den olägenhet som hade förorsakats en liten delägare av ett mindre vattenområde i rekreationssyfte och hänvisade endast till de ovannämnda lagrummen i vattenlagen. Detta är synnerligen märkvärdigt för Stormälö Mariinas del, eftersom denna ägare som orsakats olägenhet inte äger vattenområden i det vattenområde där Stormälö Mariinas bryggor finns. Stormälö Mariinas bryggor ligger i det samfällda vattenområdet 445-411-876-2. Därtill har Stormälön Mariina hyrt från och med 1.3.2017 bryggan med 32 båtplatser i s.k. Lillhamnen, som ligger i det samfällda vattenområdet 445-501- 876-1 där fastigheten 445-501-1-93 är en delägare i. Det torde ändå vara uppenbart att 32 båtar i denna brygga inte kan orsaka någon större olägenhet för fastigheten 1-93. Det är uppenbart att vattenlagen 1:28 (2:5 i den nya lagen) inte är en gångbar lag att hänvisa till i tvistemålet mellan Stormälön Mariina och fastigheten 445-501-1-93 som orsakats olägenhet. Så gott som alla bryggor i Stormälön Mariina har byggts under den gamla vattenlagen. Grunderna för att ansöka om tillstånd enligt vattenlagen hade tagits upp i den tidigare vattenlagen (264/1961) i 1:15 enligt följande: Tillstånd krävs om det vidtas sådan åtgärd i vattendrag eller på marken att därav eller såsom följd därav i vattendragets läge, djup, vattenstånd, vattenlopp eller vattenmiljön i övrigt kan orsakas förändring som 1) åstadkommer skada eller men på annans vattenområde, fiske, mark, byggnad eller egendom av annat slag, 2) medför fara för översvämning, allmän vattenbrist eller skadlig förändring av vattennaturen och dess funktion, 3) betydligt minskar naturskönheten, trivseln i omgivningen, kulturvärdena eller vattendragets användbarhet för vattenförsörjning eller dess lämplighet för rekreationsändamål, 4) försämrar vattendragets reningsförmåga, ändrar kungsådran eller försvårar användningen av allmän far- eller flottled, 5) medför fara för hälsan, eller som 6) på annat därmed jämförligt sätt kränker allmänt intresse (förbud mot ändring av vattendrag). Vad som ovan i 1 mom. föreskrivs om åtgärder gäller i tillämpliga delar också användning av anläggning eller anordning. [...] Förbudet i 1 mom. gäller dock inte åtgärder som kan förorsaka skada eller men endast för en enskild, om denne har samtyckt till åtgärden. Miljönämnden har redan konstaterat i sitt utlåtande att man inte har kunnat påvisa att Stormälön Mariinas verksamhet eller den ena båtbrygga som Tapani Johansson äger/mariina hyrt och dess användning skulle ha medfört ovannämnda olagliga konsekvenser enligt vattenlagen, även om bryggorna är många till det sammanlagda antalet, de är förhållandevis långa och antalet båtplatser är stort. Å
andra sidan om verksamheten hade medfört olägenheter, skulle dessa olägenheter endast ha berört en enskild fastighet, Olli Karapuus fastighet 445-501-1-93, enligt nu tillgängliga uppgifter. Här bör dock noteras att det inte har funnits något bevis på denna olägenhet och inte heller några uppgifter om olägenheterna före 2013 2014 även om småhamnsverksamheten bevisligen drivits i området i så gott som samma omfattning åtminstone sedan 2006. Därtill torde man kunna dra den slutsats att denna ena enskilda som orsakats olägenhet har gett sitt samtycke till avgränsningen av båthamnsområdet och till byggande och användning av bryggorna senast då stranddetaljplanen utarbetades och fastställdes 2011 2012. Eftersom dessa konsekvenser av Stormälön Mariinas småhamnsverksamhet inte klart kan anses strida mot vattenlagen (264/1961) 1:15 och därmed kan verksamheten inte nödvändigtvis ens anses kunna kräva tillstånd enligt vattenlagen, borde det inte finnas någon orsak att inte bevilja tillstånd enligt vattenlagen gällande kvarhållande av Stormälön Mariinas alla befintliga bryggkonstruktioner enligt ansökan. Meningsskiljaktigheterna mellan parterna torde i grund och botten härröra sig från andra omständigheter än regleringen enligt vattenlagen. Eftersom ägarna av Stormälön Mariina är den största delägaren i vattenområdet 876-501-876-1 (med en andel på minst 55,7 %) och de har hyrt och förvaltar största delen av vattenområdet 445-411-876-2 (en andel på minst 81 %), bör på byggandet i vattendrag tillämpas lagen om samfälligheter. Enligt 28 a 1 mom. i lagen om samfälligheter har En delägare rätt att [ ] tillgodogöra sig en samfällighet med beaktande av dess användningsändamål på sådant sätt att det inte hindrar andra delägare från att på motsvarande sätt tillgodogöra sig området. Ägarna av Stormälön Mariinas fastigheter torde inte hindra andra delägare från att på motsvarande sätt tillgodogöra sig det samfällda vattenområdet. I 2 mom. konstateras följande: Följer inte något annat av delägarlagets beslut, av stadgarna eller av någon annan lag, får en delägare utan de andra delägarnas samtycke eller utan tillstånd av delägarlaget tillgodogöra sig samfälligheten på ett sätt som avviker från användningsändamålet eller vidta andra åtgärder som gäller området, om detta inte medför men eller störning för de andra delägarna och inte hindrar dem från att på motsvarande sätt tillgodogöra sig området i det förhållande som delägarskapet möjliggör. Karapuus fastighet 445-501-1-93 är delägare i vattenområdet 445-501-876-1 och under de senaste åren verkar småhamnarnas verksamhet har börjat medföra men eller störning för Karapuus fastighet, men såsom ovan redan konstaterades ligger endast en brygga med 32 båtplatser inom det samfällda vattenområdet och användningen av den kan inte medföra olägenhet för Karapuus fastighet i egenskap av delägare i vattenområdet. Därtill kan det tolkas att användningen av det samfällda vattenområdet till att anlägga båtbryggor inte avviker från användningsändamålet för ett vattenområde enligt 2 mom., utan uttryckligen är sådan användning som avses med användningsändamålet för ett vattenområde, eftersom hela det nuvarande hamnområdet och bryggområdet har anvisats i generalplanen, strandplanen och stranddetaljplanen som småbåtshamn. Om det byggdes andra konstruktioner än båtbryggor och konstruktioner som betjänar båthållning, skulle detta vara att tillgodogöra sig ett vattenområde på ett sätt
som avviker från användningsändamålet. Med andra ord torde endast 1 mom. i detta lagrum (28 a ) kunna tillämpas i behandlingen av ärendet, däremot inte 2 mom. Tillståndsmyndigheten borde även bedöma den olägenhet som Stormälön Mariinas verksamhet de facto har medfört eller kan medföra för användningen av Karapuus fastighet. Regionförvaltningsverket motiverade sitt avgörande av 6.10.2016 summariskt med den olägenhet som medförts Karapuus fastighet i rekreationssyfte. Miljönämnden har tidigare (13.4.2016) konstaterat att den bredvidliggande Porta Marinas station för septitömning kan medföra bullerolägenheter, men denna olägenhet kan åtgärdas med ett enskilt föreläggande enligt 180 i miljöskyddslagen. Även båtarna på Stormälö Mariina kan använda samma station för septitömning. En annan möjlig olägenhet som hamnverksamheterna kan medföra är båttrafiken i sundet utanför Karapuus fastighet. Denna olägenhet har beskrivits i nämndens tidigare ställningstaganden. Nämnden har konstaterat att båttrafiken regleras och under de senaste åren har trafiken i regel skett på över 80 meters avstånd från stranden till Karapuus fastighet. Största delen av båtarna är så gott som ljudlösa segelbåtar. Det har även konstaterats att det har förekommit båttrafik även med större fartyg i sundet i en större omfattning redan i det skedet då Karapuu köpt denna fastighet. Situationen verkar ha varit problemlös ända till 2014, sannolikt ligger det någonting annat bakom denna meningsskiljaktighet än ärenden som faller under vattenlagen. I 3 kap. 4 i vattenlagen stadgas om förutsättningar för tillstånd. I lagen konstateras att tillstånd ska beviljas om projektet 1) inte nämnvärt kränker allmänna eller enskilda intressen eller 2) medför sådan nytta för allmänna eller enskilda intressen som är avsevärd i förhållande till de förluster som det medför för sådana intressen. Tillstånd får dock inte beviljas, om vattenhushållningsprojektet äventyrar det allmänna hälsotillståndet eller den allmänna säkerheten, orsakar avsevärda skadliga förändringar i omgivningens naturförhållanden eller i vattennaturen och dess funktion eller i hög grad försämrar bosättnings- eller näringsförhållandena på orten. Med beaktande även av dessa centrala stadganden i vattenlagen är det ytterst uppenbart att förutsättningarna för beviljande av tillstånd till Stormälön Mariina föreligger helt i linje med ansökan. Kompletterande material Förslag Miljönämndens beslut om ansökan om förvaltningstvång enligt miljöskyddslagen, 13.4.2016, 67 Miljönämndens utlåtande om besvär med anledning av beslutet om ansökan om förvaltningstvång, 17.8.2016, 126 Miljönämndens utlåtande om beslutet enligt vattenlagen gällande ansökan om förvaltningstvång och om besvär över beslutet, 8.2.2017, 25 Bygg- och miljönämnden beslutar framföra ställningstagandet ovan som sitt utlåtande till Södra Finlands regionförvaltningsverk i ärendet som gäller Stormälön Mariina Oy:s och Tapani Johanssons ansökan om tillstånd enligt
vattenlagen, diarienummer ESAVI/5763/2017. Nämnden förordar ett godkännande av ansökan. Beslutet föreslås att justeras omedelbart eftersom regionförvaltningsverket har begärt att få ett utlåtande senast 16.11.2017. Beslut Förslaget godkändes. Beslutet justerades genast. Delgivning Regionförvaltningsverket i Södra Finland Stadsstyrelsen
Rakennus- ja ympäristölautakunta 92 15.11.2017 Kokouspäivämäärä Rakennus- ja ympäristölautakunta 15.11.2017 OIKAISUVAATIMUSOHJEET JA VALITUSOSOITUS MUUTOKSENHAKUKIELLOT ja kieltojen perusteet Seuraavista päätöksistä ei saa tehdä kuntalain 91 :n mukaan oikaisuvaatimusta eikä kunnallisvalitusta, koska päätös koskee vain valmistelua tai täytäntöönpanoa: Pykälät: 92 Koska päätöksestä voidaan tehdä kuntalain 89 :n 1 mom. mukaan kirjallinen oikaisuvaatimus, seuraaviin päätöksiin ei saa hakea muutosta valittamalla: Pykälät: Hallintolainkäyttölain 5 :n 1 mom. / muun lainsäädännön mukaan seuraaviin päätöksiin ei saa hakea muutosta valittamalla: Pykälät ja valituskieltojen perusteet: OIKAISUVAATIMUSOHJEET Seuraaviin päätöksiin tyytymätön voi tehdä kirjallisen oikaisuvaatimuksen. Oikaisuvaatimuksen saa tehdä se, johon päätös on kohdistettu tai jonka oikeuteen, velvollisuuteen tai etuun päätös välittömästi vaikuttaa (asianosainen) sekä kunnan jäsen. Valitusviranomainen, jolle oikaisuvaatimus tehdään, osoite ja postiosoite: Paraisten kaupungin ympäristölautakunta, Rantatie 28, 21600 Parainen, rakennus-ymparistolautakunta(at)parainen.fi Pykälät: Oikaisuvaatimus on tehtävä 14 päivän kuluessa päätöksen tiedoksisaannista. Kunnan jäsenen katsotaan saaneen päätöksestä tiedon, seitsemän päivän kuluttua siitä, kun pöytäkirja on nähtävänä yleisessä tietoverkossa. Asianosaisen katsotaan saaneen päätöksestä tiedon, jollei muuta näytetä, seitsemän päivän kuluttua kirjeen lähettämisestä, saantitodistuksen osoittamana aikana tai erilliseen tiedoksisaantitodistukseen merkittynä aikana. Oikaisuvaatimuksesta on käytävä ilmi vaatimus perusteineen ja se on tekijän allekirjoitettava. VALITUS Seuraaviin päätöksiin voidaan hakea muutosta kirjallisella valituksella. Oikaisuvaatimuksen johdosta annettuun päätökseen saa hakea muutosta kunnallisvalituksin vain se, joka on tehnyt oikaisuvaatimuksen. Mikäli päätös on oikaisuvaatimuksen johdosta muuttunut, saa päätökseen hakea muutosta kunnallisvalituksin myös asianosainen sekä kunnan jäsen. Valituksen saa tehdä sillä perusteella, että päätös on syntynyt virheellisessä järjestyksessä, päätöksen tehnyt viranomainen on ylittänyt toimivaltansa tai päätös on muuten lainvastainen. Valitusaika on 30 päivää. Valitusviranomainen, osoite ja postiosoite: Turun hallinto-oikeus, PL 32, Sairashuoneenkatu 2-4, 20101 Turku, turku.hao(at)oikeus.fi Kunnallisvalitus, pykälät: Hallintovalitus, pykälät: Valitusaika alkaa päätöksen tiedoksisaannista. Kunnallisvalitus, pykälät: Hallintovalitus, pykälät: Valitusaika alkaa päätöksen antopäivästä, sitä päivää lukuun ottamatta: xx.xx.2017. Muu valitusviranomainen, osoite ja postiosoite: Vaasan hallinto-oikeus, PL 204, 65101 VAASA, vaasa.hao(at)oikeus.fi Kunnallisvalitus, pykälät: Hallintovalitus, pykälät: Valitusaika alkaa päätöksen tiedoksisaannista. Hallintovalitus, pykälät: Valitusaika alkaa päätöksen antopäivästä, sitä päivää lukuun ottamatta: xx.xx.2017. Valitusaika alkaa päätöksen tiedoksisaannista / julkipanopäivästä. Kunnan jäsenen katsotaan saaneen päätöksestä tiedon, kun pöytäkirja on asetettu yleisesti nähtäväksi. Asianosaisen katsotaan saaneen päätöksestä tiedon, jollei muuta näytetä, seitsemän päivän kuluttua kirjeen lähettämisestä, saantitodistuksen osoittamana aikana tai erilliseen tiedoksisaantitodistukseen merkittynä aikana. Kaavan tai rakennusjärjestyksen hyväksymistä koskevan päätöksen katsotaan tulleen asianosaisten tietoon silloin, kun päätös on asetettu yleisesti nähtäville. VALITUSKIRJA Valituskirjassa on ilmoitettava - valittajan nimi, ammatti, asuinkunta ja postiosoite
Rakennus- ja ympäristölautakunta 92 15.11.2017 - päätös, johon haetaan muutosta - miltä osin päätöksestä valitetaan ja muutos, joka siihen vaaditaan tehtäväksi - muutosvaatimuksen perusteet. Valituskirja on valittajan tai valituskirjan muun laatijan omakätisesti allekirjoitettava. Jos ainoastaan laatija on allekirjoittanut valituskirjan, siinä on mainittava myös laatijan ammatti, asuinkunta ja postiosoite. Valituskirjaan on liitettävä päätös, josta valitetaan, alkuperäisenä tai viran puolesta oikeaksi todistettuna jäljennöksenä sekä todistus siitä päivästä, josta valitusaika on luettava. Oikeudenkäyntimaksu: Tuomioistuinmaksulain (1455/2015) 2 :n nojalla muutoksenhakijalta peritään hallinto-oikeudessa oikeudenkäyntimaksu 250 euroa. Vaasan hallinto-oikeudessa valituksen käsittelystä perittävä oikeudenkäyntimaksu on 250 euroa. Mikäli hallinto-oikeus muuttaa valituksenalaista päätöstä muutoksenhakijan eduksi, oikeudenkäyntimaksua ei peritä. Maksua ei myöskään peritä eräissä asiaryhmissä eikä myöskään mikäli asianosainen on muualla laissa vapautettu maksusta. Maksuvelvollinen on vireillepanija ja maksu on valituskirjelmäkohtainen. VALITUSASIAKIRJOJEN TOIMITTAMINEN Valitusasiakirjat on toimitettava valitusviranomaiselle ennen valitusajan päättymistä. Jos valitusajan viimeinen päivä on pyhäpäivä, itsenäisyyspäivä, vapunpäivä, joulu- tai juhannusaatto tai arkilauantai, saa valitusasiakirjat toimittaa valitusviranomaiselle ensimmäisenä sen jälkeisenä arkipäivänä. Omalla vastuulla valitusasiakirjat voi lähettää postitse tai lähetin välityksellä. Postiin valitusasiakirjat on jätettävä niin ajoissa, että ne ehtivät perille valitusajan viimeisenä päivänä ennen viraston aukioloajan päättymistä. PÄÄTÖKSEN TIEDOKSIANTO: 92 on asetettu yleisesti nähtäväksi 16 / 11 2017. Päätös 92 on annettu tiedoksi asianosaiselle Aluehallintovirasto sähköpostitse 16 / 11 / 2017 on luovutettu asianosaiselle / 2017. Päätös on julkipantu / 2017. Katarina Östman Otteen oikeaksi todistaa Vastaanottajan allekirjoitus Katarina Östman Tiedoksiantaja
Rakennus- ja ympäristölautakunta 92 15.11.2017 PARGAS STAD Datum för sammanträdet Bygg- och miljönämnden 15.11.2017 ANVISNING FÖR OMPRÖVNINGSBEGÄRAN OCH BESVÄRSANVISNING BESVÄRSFÖRBUD och vad förbudet grundar sig på Eftersom nedan nämnda beslut endast gäller beredning eller verkställighet, kan enligt 91 i kommunallagen omprövningsbegäran inte framställas eller kommunalbesvär anföras över beslutet: Paragrafer: 92 Besvär kan inte anföras över nedan nämnda beslut, eftersom en skriftlig omprövningsbegäran enligt 89 1 mom. i kommunallagen kan framställas över beslutet: Paragrafer: Enligt 5 1 mom. i förvaltningsprocesslagen/annan lagstiftning kan besvär inte anföras över nedan nämnda beslut: Paragrafer och grunden för besvärsförbudet: ANVISNING FÖR OMPRÖVNINGSBEGÄRAN Den som är missnöjd med nedan nämnda beslut kan framställa en skriftlig omprövningsbegäran. En omprövningsbegäran kan framställas av den som beslutet avser eller av den vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet (part) samt av kommunmedlemmar. Myndighet hos vilken omprövning yrkas, myndighetens adress och postadress, e-postadress: Bygg- och miljönämnden i Pargas stad, Strandvägen 28, 21600 Pargas, bygg-miljonamnden(at)pargas.fi Paragrafer: Omprövningsbegäran ska framställas inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. En kommunmedlem anses ha fått del av ett beslut sju dagar efter det att protokollet fanns tillgängligt i det allmänna datanätet. En part anses, om inte något annat påvisas, ha fått del av beslutet sju dagar efter att ett brev därom blivit sänt eller vid den tidpunkt som framgår av mottagningsbeviset eller som har antecknats i ett särskilt intyg om delfående av beslutet. Av omprövningsbegäran skall framgå yrkandet och vad det grundar sig på. Omprövningsbegäran skall undertecknas av den som framställer det. BESVÄR I nedan nämnda beslut kan ändring sökas genom skriftliga besvär. Ändring i ett beslut med anledning av ett rättelseyrkande kan sökas genom kommunalbesvär endast av den som framställt rättelseyrkandet. Om beslutet har ändrats med anledning av rättelseyrkandet, kan ändring i beslutet sökas genom kommunalbesvär också av den som är part eller av en kommunmedlem. Besvär kan anföras på den grund att beslutet har kommit till i fel ordning, den beslutsfattande myndigheten har överskridit sina befogenheter eller att beslutet annars strider mot lag. Besvärstid 30 dagar. Besvärsmyndighet, adress och postadress: Åbo förvaltningsdomstol, PB 32, Lasarettsgatan 2-4, 20101 Åbo, turku.hao(at)oikeus.fi Kommunalbesvär, paragrafer: Förvaltningsbesvär, paragrafer: Besvärstiden börjar från delfåendet av beslutet. Kommunalbesvär, paragrafer: Förvaltningsbesvär, paragrafer: Besvärstiden börjar från den dag beslutet utfärdats, denna dag inte medräknad: xx.xx.2017. Annan besvärsmyndighet, adress och postadress: Vasa förvaltningsdomstol, PB 204, 65101 VASA, vaasa.hao(at)oikeus.fi Kommunalbesvär, paragrafer: Förvaltningsbesvär, paragrafer: Besvärstiden börjar från delfåendet av beslutet. Förvaltningsbesvär, paragrafer: Besvärstiden börjar från den dag beslutet utfärdats, denna dag inte medräknad: xx.xx.2017. Besvärstiden börjar från delfåendet av beslutet / dagen då beslutet anslagits. En kommunmedlem anses ha fått del av beslutet när protokollet har lagts fram offentligt. En part anses, om inte något annat påvisas, ha fått del av beslutet sju dagar efter att brevet avsändes eller vid den tidpunkt som framgår av mottagningsbeviset eller som har antecknats i ett särskilt delgivningsintyg. De som saken gäller anses ha fått del av beslut som gäller godkännandet av en plan eller en byggnadsordning när beslutet har lagts fram offentligt. BESVÄRSSKRIFT I besvärsskriften ska uppges - ändringssökandens namn, yrke, boningsort och postadress - vilket beslut som överklagas
Rakennus- ja ympäristölautakunta 92 15.11.2017 - vilka ändringar som yrkas i beslutet - motiveringarna till att beslutet bör ändras. Besvärsskriften ska undertecknas av ändringssökanden själv eller av den som författat skriften. Om endast den som författat besvärsskriften undertecknar den, ska också hans yrke, boningsort och postadress anges. Till besvärsskriften ska fogas det beslut som överklagas, i original eller som officiellt bestyrkt kopia, och intyg om den dag från vilken besvärstiden ska räknas. Rättegångsavgift: Med stöd av 2 i lagen om domstolsavgifter (1455/2015) uppbärs en rättegångsavgift på 250 euro av en ändringssökande i förvaltningsdomstolen. Vid Vasa förvaltningsdomstol tas ut en rättegångsavgift på 250 euro för handläggning av besvär. Rättegångsavgift tas inte ut, om förvaltningsdomstolen ändrar det överklagade beslutet till förmån för ändringssökanden. Det tas inte ut någon avgift för vissa ärendegrupper och inte heller om sakägaren är befriad från avgiften någon annanstans i lag. Den som inlett ärendet är betalningsskyldig och avgiften gäller per besvärsskrift. INLÄMNANDE AV BESVÄRSHANDLINGARNA Besvärshandlingarna ska lämnas till besvärsmyndigheten före besvärstidens utgång. Om besvärstidens sista dag är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommarafton eller en helgfri lördag, kan besvärshandlingarna lämnas till besvärsmyndigheten den första vardagen därefter. Besvärshandlingarna kan även sändas med post eller genom bud, men i så fall på avsändarens eget ansvar. Handlingarna ska lämnas till posten i så god tid att de kommer fram under besvärstidens sista dag innan ämbetsverket stängs. DELGIVNING AV BESLUT: 92 har lagts fram offentligt 16 / 11 2017. Beslut 92 har delgetts sakägaren Regionförvaltningsverket med e-post 16 / 11 / 2017 har lämnats till sakägaren / 2017. Beslut har anslagits / 2017. Katarina Östman Utdragets riktighet bestyrks Mottagarens underskrift Katarina Östman Delgivare
Rakennus- ja ympäristölautakunta 92 15.11.2017