Stordrift, specialisering och djurtäthet

Stordrift, specialisering och djurtäthet animalieproduktionens strukturutveckling 1980 1999 Rapport 2003:15

Stordrift, specialisering och djurtäthet animalieproduktionens strukturutveckling 1980 1999 Företagsenheten 2003-08-26 Referens Johanna Olsson

Sammanfattning Reducerade handelshinder med en ökad internationell konkurrens samt ett ökat omvärldsberoende har bidragit till att öka intresset för vad som händer med Sveriges animalieproduktion jämfört med utländska aktörers. Inom Europa har de storskaliga företagen hamnat i fokus, vilket är fallet med exempelvis Holland och Danmark. Denna studie har som syfte att presentera och analysera utvecklingen av den svenska produktionsstrukturen för animalieproducerande företag mellan åren 1980 och 1999. Strukturrationaliseringens utveckling är emellertid även intressant i samband med att vi diskuterar frågor som bl.a. rör smittskydd, miljö och landsbygd. Analysen har gjorts med hjälp av i huvudsak tre olika indikatorer: koncentration, storskalig produktion och specialisering. Detta har kunnat utläsas via statistik baserad på bl.a. antal djurenheter per hektar åker, antalet företag inom respektive besättningsgrupp (efter storlek), antalet företag inom respektive åkerkategori (efter storlek) och antalet företag med en specialiserad driftsinriktning baserat på arbetsbehovet Utvecklingen i landet totalt sett har inneburit en minskad djurtäthet. Denna effekt har till stor del varit en följd av att djurtätheten för mjölkkor har gått ner under perioden. Mjölkkorna utgör en övervägande andel av det totala antalet djurenheter. Även grisar har haft en nedåtgående trend. Däremot har djurtätheten för övrig nöt, värphöns och slaktkycklingar ökat. Förändringarna har främst skett mellan åren 1990 och 1995. Denna period präglas av bl.a. förändringarna av jordbrukspolitiken i början av decenniet men även det förestående EUinträdet. Till skillnad från utvecklingen i djurtäthet så har antalet företag som kan klassificeras som stora besättningar ökat. Även andelen har ökat, och den har dessutom ökat procentuellt mer än antalet. De perioder då förändringstakten har varit som högst skiljer sig mellan de två övre besättningsgrupperna. Förändringen inom den näst största besättningskategorin, liksom djurtätheten, var som störst mellan 1990 och 1995 (med undantag av mjölkkor och värphöns där perioderna istället var 1995-1999 respektive 1985-1990). För den största kategorin inföll motsvarande period mellan 1995 och 1999 (med undantag för mjölkkor och övrig nöt där motsvarande period var 1990-1995), dvs. en period med EU-medlemskap med ökad konkurrens samt en stor skillnad mellan förändringen i priset på kapital och arbete. När det gäller graden av specialisering kan det för mjölkkor, övrig nöt och gris konstateras att det har skett en annorlunda utveckling jämfört med värphöns och slaktkycklingar. För den första gruppen har det skett en utveckling mot antingen mindre åkerareal eller en ökad åkerareal. Den åkergrupp inom vilken de flesta företag befinner sig har däremot minskat totalt sett. Men för företag inom den högsta besättningsgruppen så har denna åkergrupp ökat. Det finns dock ingen generell trend för vilken typ av besättningskategori som ökar mest inom den lägsta åkergruppen, även om det finns det för de olika djurslagen. Innehavet av betesareal har för mjölkkor och övrig nöt ökat vilket till stor grad är en återspegling av den förändring av djurhållningen som har skett under perioden. För värphöns och slaktkycklingar har antalet företag inom den lägsta åkergruppen minskat även om andelen för värphöns har ökat. För de två djurgrupperna kan det dock skönjas en viss

tendens till att de stora företagen ökar sitt antal och sin andel företag, även om denna åkergrupp totalt sett minskar. Även företagens arbetsbehov tyder på att specialiseringen har ökat. Slaktkycklingar utgör det enda undantaget. Trenderna på nationell nivå är inom vissa djurslag inte representativ när analysen förs ner på regional nivå. De länsvisa resultaten visar upp län som både ligger före den nationella utvecklingen men även län som har en motsatt utveckling. Så även om vi inte hittar motsvarigheten till EU:s stora jordbrukarländer på nationell nivå så gör vi det i de flesta fall på regional nivå. Utveckling mot större och mer specialiserade företag kan ha sin förklaring i en rad olika faktorer. Bland dessa kan nämnas förekomsten av skalfördelar, ökade relativpriser på arbetskraft och politisk inriktning. Verkligheten är naturligtvis mer komplex än så, men de tre faktorerna erbjuder ändå en viss förståelse för en företeelse som i grunden handlar om individers beslutsprocesser. Men även om det är troligt att gränsen för de stora företagens framväxt inte är nådd så är framtiden inte på något sätt given. Det finns andra faktorer som verkar i motsatt riktning i form av exempelvis legala, strukturella och geografiska hinder. Inte heller framtidens lokalisering av animalieföretag är enkel att förutspå då detta är en komplicerad process som påverkas både av stödnivåer, avkastning, transportkostnader, kostnadsstrukturer, miljölagstiftning, m.m. Men med sänkta stödnivåer kommer det med all säkerhet innebära att övriga faktorer får större inverkan på företagens placering.

1 Inledning... 3 2 Syfte... 3 3 Metod och bakgrund... 4 4 Empiriska resultat... 7 4.1 Koncentration: djurtäthet... 7 4.1.1 Mjölkkor...8 4.1.2 Övrig nöt...9 4.1.3 Gris... 10 4.1.4 Värphöns... 11 4.1.5 Slaktkycklingar... 12 4.1.6 Sammanfattning... 12 4.2 Storskalig produktion: besättningsstorlek... 13 4.2.1 Mjölkkor... 16 4.2.2 Övrig nöt... 17 4.2.3 Gris... 18 4.2.4 Värphöns... 19 4.2.5 Slaktkycklingar... 20 4.2.5 Sammanfattning... 21 4.3 Specialisering av animalieproduktionen... 22 4.3.1 Typindelning... 24 4.3.2 Mjölkkor... 24 4.3.3 Övrig nöt... 25 4.3.4 Gris... 26 4.3.5 Värphöns... 27 4.3.6 Slaktkycklingar... 28 4.3.7 Sammanfattning... 29 4.4 Översikt... 30 4.5 Slutkommentar... 33 5 Drivkrafter... 33 5.1 Skalfördelar...33 5.2 Förändrade relativpriser mellan kapital och arbetskraft... 35 5.3 Politiska beslut...35 6 Framtida utveckling... 36 6.1 Finns det gränser för en fortsatt utveckling?... 38 6.1.1 Legala hinder... 38 6.1.2 Strukturella hinder... 39 6.1.3 Geografiska hinder... 39 6.1.4 Smittsamma sjukdomar... 39 Referenser... 41 1

1 Inledning Studier av Europas jordbruksföretagande har sedan lång tid haft en inriktning mot beskrivningar av konsekvenser som skapats av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) inom EU. Ett flertal av dessa studier har fokuserat på en specialisering och stordrift som är tydlig inom EU-jordbruket, där varje jordbruksföretag blir alltmer beroende av högst ett par produktionslinjer inom sitt företag. Den tidigare diversifierade lantbruksstrukturens förvaltare har med de senaste årens utveckling delvis också fått nya roller då arbetsinsatsen per producerad enhet blivit mindre. Men trampar det svenska jordbruket på i samma spår som det europeiska och går även vi mot ett allt mer specialiserat jordbruk? Med EU-medlemskapet har Sverige fått ökat tillträde till en större marknad med en ökad konkurrens vilket kräver att företagarna måste optimera sin produktion. Den senaste utvecklingen med nya medlemmar i unionen kommer dessutom att i än större utsträckning sätta press på jordbruket i Sverige. Frågan om huruvida Sverige är på väg att efterlikna sina storebröder inom jordbrukssektorn är oerhört viktig då vi i framtiden diskuterar frågor som exempelvis rör smittskydd, miljö och landsbygd. Inom smittskyddets område kan det innebära svårigheter i samband med smittbekämpning, ersättningsdjur och provtagning. Eventuella risker för ökad smittspridning kommer även att behöva belysas. Problem med kväveläckage, ammoniakavgång, etc, är en stor miljöfråga. Växtnäringsförluster kan bli akuta då stora mängder gödsel sprids inom ett geografiskt koncentrerat område. För landsbygden kan följden bli att man får en stark koncentration av företagen och minskad sysselsättning i svaga områden med bl.a. en underproduktion av kollektiva nyttigheter som följd. På nationell nivå kanske inte riskerna förefaller vara lika påtagliga som de är på regional nivå och det är därför viktigt att en nationell analys av utvecklingen i Sverige inte utesluter regionala trender. 2 Syfte Syftet med denna studie är att presentera svensk empirisk data som visar på animalieföretagens strukturutveckling med avseende på specialisering, stordrift och djurtäthet. Den empiriska studien kompletteras med en teoretisk bakgrund för ökad förståelse. 3

3 Metod och bakgrund Utvecklingen inom animalieproduktionen går mot större enheter. Brukningsenheterna tenderar även att bli allt mer specialiserade. Är det även så att det har skett en geografisk koncentration av djurhållningen? För att få en tydligare bild av eventuella trender inom produktionsstrukturen har en analys av animaliesektorns produktionsstruktur genomförts. Det statistiska underlaget har hämtats från lantbrukets företagsregister och är således underkastat dess redovisningsprinciper. För att få fram indikationer på ökad stordrift och specialisering har företagen sorterats dels efter besättningsstorlek (där de två högsta djurklasserna kategoriseras som storskaliga) och dels efter antalet hektar egen åker (inkl. vall) där företag inom den lägsta åkerkategorin räknas som specialiserade företag (motsvarande åkerkategori 1). Företag med mjölkkor och nöt har även sorterats efter antal hektar eget bete där de olika kategorierna baserar sig på samma indelning som åkerarealen. För resterande del av studien är det avseende specialisering viktigt att poängtera att det kan uppstå vissa snedvridningar i materialet i och med att företag kan ha djur och mark i två separata bolag. Detta reducerar i viss mån resultatens giltighet men snedvridningen är svår, om inte omöjlig, att eliminera. I statistiken från lantbruksregistret ska företagen i möjligaste mån läggas samman om de drivs under gemensam ledning, men det är än dock ingen garanti i och med att det är först sedan EU-inträdet detta har börjat praktiseras mer konsekvent. Därför kan en ökning av antalet företag med liten egen areal åker inte alltid förklaras med att företagen har blivit mer specialiserade, utan de kan istället ha ändrat företagsstrukturen. Även insamlandet av det statistiska materialet har ändrats under 20-årsperioden så att fler företag med liten åkerareal har kommit med i underlaget. Det var dock endast ett fåtal av dessa tillkommande företag som hade husdjur och antalet husdjur vid dessa företag var försumbart. Det har även skett en förändring av klassificeringen av företagen. Orsaken till ändringen är att jordbruket förändras. Att använda de definitioner som fanns på 80-talet för att klassificera företag skulle ge meningslösa resultat. Det krävdes t.ex. färre djur för att ett företag skulle räknas som ett mjölkkoföretag etc. Statistik har tagits fram för referensåren 1980, 1985, 1990, 1995 och 1999. Statistiksystemet genomgick förändringar under år 2000 vilket medför att år 1999 har valts för att underlätta en tolkning av underlaget. Statistiken har även tagits fram länsvis för att åskådliggöra ev. regionala skillnader i utvecklingen. Djurkategorierna/driftsinriktningarna som är föremål för analysen är: mjölkkor, nöt (gruppen nöt exkl. mjölkkor), svin (dvs. samtliga svin), värphöns och slaktkycklingar. Följande besättningsgränser för de olika djurkategorierna har använts: Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Kategori 1 Mjölkkor 0-39 40-79 80-159 160- Övrig nöt 0-39 40-79 80-159 160- Gris (samtliga grisar) 0-299 300-899 900-1799 1 800- Värphöns 200-4 999 5 000-14 999 15 000-99 999 100 000- Slaktkycklingar 0-19 999 20 000-99 999 100 000-199 999 200 000-4

Besättningsgrupperna baseras på antalet djur. Indelningen för mjölkkor, nöt och svin har tagits fram i samarbete med Jordbruksverkets djurskyddsenhet. Motsvarande för värphöns och slaktkycklingar har tagits fram i samarbete med Svensk Fågel och Svenska Ägg. Indelningen har valts i syfte att ingen grupp för slutåret 1999 ska bli omotiverat över/underdimensionerad. Till detta har en öppen grupp lagts till för att få en mer intressant infallsvinkel. För åren 1980 och 1999 såg utfallet ut som följer i tabell 3.1 och 3.2. Tabell 3.1 Antalet företag i respektive besättningskategori för samtliga djurslag år 1980 1980 Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Kategori 1 Mjölkkor 42 345 1 585 176 31 Övrig nöt 62 723 5 198 1 139 333 Gris 24 028 1 726 282 89 Värphöns 1 229 186 74 2 Slaktkycklingar 60 49 7 1 Tabell 3.2 Antalet företag i respektive besättningskategori för samtliga djurslag år 1999 1999 Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Kategori 1 Mjölkkor 10 311 3 041 518 96 Övrig nöt 22 848 7 595 2 831 596 Gris 4 119 1 284 503 162 Värphöns 246 164 103 5 Slaktkycklingar 22 46 16 3 Utfallet för åkerarealen åren 1980 och 1999 ser ut som följer. Värdena avser även här antalet företag. Tabell 3.3 Antalet företag i respektive åkerkategori för samtliga djurslag år 1980 Kategori 1980 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar 1 0,0-2,0 0 10 110 165 44 2 2,1-50,0 38 876 61 313 22 504 1 024 49 3 50,1-100,0 4 308 6 337 2 801 214 15 4 100,1-953 1 733 710 88 9 Tabell 3.4 Antalet företag i respektive åkerkategori för samtliga djurslag år 1999 Kategori 1999 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar 1 0,0-2,0 11 31 192 131 20 2 2,1-50,0 7 812 24 248 3 681 194 21 3 50,1-100,0 4 537 6 902 1 352 96 25 4 100,1-1 606 2 689 843 97 21 För att kunna kartlägga om det dessutom har skett en koncentration av antalet djur har statistik för antalet djurenheter per ha åker tagits fram, där djurenheterna är framtagna enligt miljöbalkens definition. I statistiken delas nötkreatur in i åldrarna 0-1 år (kalvar), 1-2 år och över 2 år. Enligt miljöbalken definieras kalvar som djur mellan 1 och 6 månader. Kalvarna i statistikunderlaget (0-1 år) har omvandlats till djurenheter i enlighet med miljöbalkens 5

definition (1-6 mån). Då antal djurenheter per hektar åker har beräknats har valet av åkerareal följt arealen som djurenheterna är baserade på. Länsvisa djurenheter har exempelvis dividerats med länsvisa arealer. Åkerarealen avser den totala arealen åker i det aktuella området. Specialisering kan även mätas via företagens arbetsbehov. För detta ändamål kan företag (i enlighet med lantbruksregistrets metod) delas in i 3 olika typklasser där den s.k. detaljtypen utgör den klass med det största arbetsbehovet, dvs. med en dominerande driftsinriktning. Av resultatet kan vi då dra mer nyanserade slutsatser om underlaget. Av denna anledning redovisas även det antal företag som ingår i någon av detaljtyperna 211 (mjölkkor), 212 och 213 (köttdjur och nötkreatur blandat), 231, 232 och 233 (smågrisar, slaktsvin och svin blandat), 241 (värphöns) och 242 (slaktkycklingar). Se bilaga III för en fullständig förteckning över samtliga typindelningar. Indelningen omfattar tre nivåer: Huvudtypen ger en grov bild av driftsinriktningen. Bastypen ger en något mer nyanserad bild och detaljtypen ger den mest specificerade sammanställningen. Varje nivå har både specialiseringsklasser och blandklasser. I princip alla klasser avgränsas med hjälp av arbetsbehovet där 2/3 är den avgörande faktorn. Avser 2/3 av arbetsbehovet en särskild driftsinriktning så förs företaget vidare in i en av de specialiserade klasserna. Om inte så hänvisas det till en av blandklasserna. Har företaget 60 % av sitt arbetsbehov inom mjölkkor och 20 % inom köttdjur och 20 % inom värphöns kommer det att hamna i huvudtyp husdjursskötsel i och med att minst 2/3 av arbetsbehovet kan hänföras till denna. Företaget kommer även att hamna inom bastypen nötkreatur i och med att även detta upptar 2/3. På detaljtypsnivå kommer det däremot att hamna i den blandade klassen i och med att dess 60 % inom mjölkkor inte kvalificerar företaget till klassen 2/3 mjölkkor. Tabell 3.5 Antalet företag i respektive besättningskategori som ingår i utvald detaljtyp för samtliga djurslag år 1985 1985 Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Kategori 1 211 Mjölkkor 28 842 1 985 173 28 212, 213 (köttdjur, nötkreatur blandat) 7 178 859 251 123 231, 232, 233 (smågrisar, slaktsvin, svin blandat) 1531 668 95 43 241 Värphöns 114 139 73 3 242 Slaktkycklingar 6 27 3 0 Tabell 3.6 Antalet företag i respektive besättningskategori som ingår i utvald detaljtyp för samtliga djurslag år 1999 1999 Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Kategori 1 211 Mjölkkor 9 117 2 852 472 83 212, 213 (köttdjur, nötkreatur blandat) 8 194 2 478 983 251 231, 232, 233 (smågrisar, slaktsvin, svin blandat) 612 781 347 140 241 Värphöns 41 189 79 5 242 Slaktkycklingar 5 24 9 2 Regioner med ett högt utgångsläge men med en förändringstakt som ligger runt medianen kommer inte synas i den redovisning som följer. Av denna anledning finns det i bilaga till studien en sammanställning av de värden för djurtäthet, besättningskategori 1 och 2 samt åkerkategori 1 som gällde 1980 samt för de värden som gällde 1999. Sammanställningen kan 6

även vara intressant vid en jämförelse mellan de län som ökar respektive minskar mest och de län som har ett högt respektive lågt utgångsläge. Det går då att få fram om det är regioner med en redan hög koncentration av djuren som ökar mest. Det statistiska underlaget som presenteras i kapitel 3 och 4 har hämtats från lantbrukets företagsregister från åren 1980 till 1999. Alla diagram och tabeller avser dock egen bearbetning av underlaget. 4 Empiriska resultat Tre områden (fortsättningsvis kallade indikatorer) har studerats: koncentration, storskalig produktion och specialisering. 4.1 Koncentration: djurtäthet Den första indikatorn är djurtäthet. Med djurtäthet avses antal djurenheter per hektar åker (DE/ha åker). Djurtätheten har minskat totalt sett inom landet vilket till stor del kan förklaras av mjölkkornas stadiga minskning sedan 1980. För övrig nöt har utvecklingen varit den motsatta även om den uppåtgående trenden började först runt 1990. Detsamma gäller för slaktkycklingar. Gris har dock haft en något varierande utveckling som 1999 totalt sett slutade på minus. Värphöns slutade på plus, även om en något negativ trend kunnat skönjas under senare år. Värdena har erhållits genom att dela respektive djurslags totala antal djurenheter med den totala åkerarealen i landet. För exempelvis mjölkkor innebär detta att det totala antalet DE mjölkkor har dividerats med Sveriges totala åkerareal. Diagram 4.1 Nationell djurtäthet för samtliga djurslag, 1980-1999 Antal DE/Ha åker 0,500 0,450 0,400 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 1980 1985 1990 1995 1999 År Totalt Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar För de flesta djurslagen har de största ökningarna skett mellan åren 1990-1995 (dvs. de år som är fetmarkerade i tabell 4.2). För värphöns inföll emellertid den största ökningen mellan 1980-1985. Mjölkkor som totalt sett har haft en minskning av djurtätheten har erfarit även denna minskning främst mellan 1990-1995. Värdena för period 1-4 i tabell 4.2 visar på den 7

procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsåret 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men i fallet nedan bör inte detta ha någon inverkan på resultatet. Tabell 4.2 Förändring avseende djurtäthet under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Period Totalt för Medel per Ca förändr 1 2 3 4 perioden period per år Totalt -3% -7% 2% -3% -11% -3% -0,50% Mjölkkor -1% -9% -15% -5% -27% -7% -1,50% Övrig nöt -6% -1% 17% 2% 11% 3% 0,50% Gris -5% -11% 24% -6% -3% 0% -0,10% Värphöns 10% 0% 0% -5% 5% 1% 0,30% Slaktkycklingar -50% 25% 80% 22% 38% 19% 1,70% 4.1.1 Mjölkkor För att åskådliggöra olika trender inom landet har landets totala utveckling vad gäller mjölkkor jämförts med olika län. Resultatet visar att skillnaden mellan länen är marginell, vilket framgår av diagram 4.3. Urvalet av län har gjorts på ett sådant sätt att största möjliga spridning har erhållits. Detsamma har gjorts för övriga nöt. De länsvisa djurenheterna har dividerats med de länsvisa åkerarealerna för att få de regionala värdena för djurtäthet. Exempelvis så har Kalmars totala antal DE mjölkkor dividerats med länets totala åkerareal. Diagram 4.3 Nationell och länsvis djurtäthet mjölkkor, 1980-1999 Antal DE/Ha åker 0,400 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 1980 1990 1999 År Totalt Gotland Kalm ar Väs tra Götaland Stockholm Västm anland Den mer detaljerade översikten i 4.4 visar de fem län där djurtätheten har minskat minst respektive mest. Samtliga län har minskat sin djurtäthet mellan 1980 och 1999 där Kalmar och Jämtland som enda län har ökat sin djurtäthet mellan åren 1995 och 1999. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren. 8

Diagram 4.4 Länsvis djurtäthet mjölkkor för de regioner som har minskat minst respektive mest, 1980-1999 0,70 Antal DE/Ha åker 0,60 0,50 0,40 0,30 0,20 0,10-10% -14% -19% -19% -22% -35% -36% -37% -39% -40% 1980 1999 0,00 Kalmar Gotland Halland Stockholm Län 4.1.2 Övrig nöt För kategorin övrig nöt har djurtätheten i landet ökat. Diagram 4.5 visar en jämförelse mellan tre olika grupper av län, dvs. motsvarigheten till diagram 4.3. Skillnaden mellan de som har ökat mest, minskat mest, respektive legat runt länsmedianen är här större än för mjölkkor. Diagram 4.5 Nationell och länsvis djurtäthet övrig nöt, 1980-1999 Antal DE/Ha åker 0,255 0,230 0,205 0,180 0,155 0,130 0,105 Totalt Värmland Gävleborg Kronoberg Skåne 0,080 0,055 1980 1990 1999 År Norrbotten Utvecklingen för den länsgrupp som har ökat mest och för den grupp som minskat mest är som följer i diagram 4.6. Det är som synes bara två län i landet som minskar sin djurtäthet vilket är en stor skillnad jämfört med mjölkkor där samtliga län minskade. Av de län som mellan 1980 och 1999 har ökat sin djurtäthet har vissa län under slutperioden (mellan 1995 9

och 1999) uppvisat en motsatt trend. Dessa län är Stockholm, Uppsala, Södermanland, Halland, Västra Götaland och Västmanland. Av de län som däremot har minskat sin djurtäthet är Norrbotten ensamt om att mellan 1995 och 1999 öka djurtätheten. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren. Diagram 4.6 Länsvis djurtäthet övrig nöt för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999 0,30 Antal DE/Ha åker 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 36% 32% 32% 26% 46% -7% -2% 1% 2% 1% 1980 1999 0,00 Dalarna Kalmar Halland Stockholm Norrbotten Län 4.1.3 Gris För grisar har djurtätheten minskat totalt sett i landet. Bland länen är dock utvecklingen mer spridd jämfört med mjölkkor och övrig nöt, vilket framgår av diagram 4.7. Stockholm, Uppsala, Östergötland, Västra Götaland, Gävleborg, Jämtland och Norrbotten har mellan 1995 och 1999 minskat sin djurtäthet trots att de totalt sett mellan 1980 och 1999 har ökat sin djurtäthet. Det omvända förhållandet gäller för Jönköping och Halland. 10

Diagram 4.7 Länsvis djurtäthet gris för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999 Antal DE/Ha åker 0,2 0,18 0,16 0,14 0,12 0,1 0,08 0,06 0,04 0,02 0 89% 89% 56% 39% 37% -12% -12% -21% -36% -46% 1980 1999 Norrbotten Blekinge Kronoberg Län 4.1.4 Värphöns Den regionala utvecklingen för värphöns har inte heller varit enhetlig även om djurtätheten på nationell nivå har ökat. Liksom för gris har det regionala utfallet varierat, även om det har varierat något mer. Mellan 1995 och 1999 har Östergötland, Kalmar, Örebro och Jämtland minskat sin djurtäthet även om de totalt sett har ökat mellan 1980 och 1999. Västmanland har upplevt en omvänd situation. Diagram 4.8 Länsvis djurtäthet värphöns för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999 0,08 0,07-42% 0,06 Antal DE/ Ha åker 0,05 0,04 0,03 0,02 134% 99% 76% 51% 35% -32% -42% -57% -63% 1980 1999 0,01 0 Blekinge Uppsala Dalarna Län 11

4.1.5 Slaktkycklingar Liksom för värphöns har utvecklingen på regional nivå varit mycket ojämn. Denna ojämnhet i sifferunderlaget medger ingen grafisk presentation. Västmanland, som ingår i den grupp av företag som har ökat sin djurtäthet mellan 1980 och 1999 i tabell 4.9, har varit ensam om att minska sin djurtäthet mellan 1995 och 1999. Tabell 4.9 Länsvis djurtäthet slaktkycklingar, 1980-1999 Län 1980 1999 Förändring Stockholm 0 0,006 Östergötland 0,001 0,007 651% Södermanland 0,004 0,027 544% Västmanland 0,0005 0,002 300% Blekinge 0,092 0,246 167% Län 1980 1999 Förändring Uppsala 0,000087 0-100% Jönköping 0,000072 0-100% Västerbotten 0,000005 0-100% Gotland 0,024 0,0004-98% Kalmar 0,018 0,0093-49% 4.1.6 Sammanfattning För landet totalt sett har utvecklingen inte inneburit en ökad djurtäthet utan tvärtom, en minskning. Denna effekt har till stor del varit en följd av att djurtätheten för mjölkkor har gått ner under perioden. Mjölkkornas andel av det totala antalet djurenheter är så stort att det även drar ner det totala värdet. Även grisar har haft en nedåtgående trend. I motsats till ovanstående har djurtätheten för övrig nöt, värphöns och slaktkycklingar ökat. Förändringarna har främst skett mellan 1990 och 1995. Denna period präglas av avgörande politiska beslut, bl.a. den förändrade jordbrukspolitiken i början av decenniet (se avsnitt 5.3). Skillnaden i utvecklingen i djurtätheten (för mjölkkor) mellan länen totalt sett, de län som har haft den lägsta ökningen och de län som har haft den största ökningen, har varit marginell. Skillnaden är dock något större för övrig nöt. För mjölkkor har dessutom samtliga län minskat sin djurtäthet medan det för övrig nöt endast är två län som har minskat. Resultatet är mer utspritt mellan län som ökar respektive minskar gällande övriga djurslag. 12

4.2 Storskalig produktion: besättningsstorlek Den andra indikatorn är den storskaliga produktionen. Stora besättningar utgörs som tidigare nämnts av besättningsgrupperna 1 och 2, även om den översta gruppen i denna kontext är intressantast att analysera. För att kunna presentera det bakomliggande materialet på ett så lättöverskådligt sätt som möjligt har index använts i diagram 4.10, där 1980 års värde har använts som basår för samtliga djurslag. Antalet företag har ökat för samtliga djurslag, både inom besättningskategori 1 och 2. Diagram 4.10 Besättningskategori 1 för samtliga djurslag, nationell utveckling 1980-1999 350 Index: basår = 1980 300 250 200 150 100 50 0 1980 1985 1990 1995 1999 År Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar Diagram 4.11 Besättningskategori 2 för samtliga djurslag, nationell utveckling 1980-1999 Index: basår = 1980 350 300 250 200 150 100 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns 50 0 1980 1985 1990 1995 1999 År Slaktkycklingar För samtliga djurslag utom slaktkycklingar befinner sig det största antalet företag inom besättningskategori 4 (de minsta företagen). För slaktkycklingar är motsvarande besättningskategori nr 3 (de näst minsta företagen). 13

För tydligare information visar tabell 4.12 de ursprungliga värdena där siffrorna inom parantes visar andelen företag som befinner sig inom aktuell besättningskategori för det aktuella djurslaget. Tabellen visar att inte bara antalet företag inom de två besättningskategorierna har ökat utan även andelen företag. Tabell 4.12 Antal/andel företag inom besättningskategori 1 och 2 Antal företag inom besättningskategori 1 1980 1985 1990 1995 1999 Mjölkkor 31 (0,1%) 44 (0,1%) 46 (0,2%) 70 (0,4%) 96 (0,7%) Övrig nöt 333 (0,5%) 300 (0,5%) 346 (0,7%) 480 (1,1%) 546 (1,8%) Gris 89 (0,3%) 108 (0,5%) 95 (0,7%) 120 (1,1%) 162 (2,7%) Värphöns 2 (0,1%) 3 (0,2%) 3 (0,3%) 3 (0,5%) 5 (1,0%) Slaktkycklingar 1 (0,9%) 0 (0%) 0 (0%) 1 (1%) 3 (3,4%) Antal företag inom besättningskategori 2 1980 1985 1990 1995 1999 Mjölkkor 176 (0,4%) 217 (0,6%) 270 (1%) 362 (2%) 518 (3,7%) Övrig nöt 1139 (1,6) 1176 (2%) 1474 (3,1%) 2368 (5,6%) 2831 (8,4%) Gris 282 (1,1%) 265 (1,3%) 301 (2,1%) 397 (3,7%) 503 (8,3%) Värphöns 74 (5%) 87 (6,5%) 104 (9,4%) 100 (15,1%) 103 (19,9%) Slaktkycklingar 7 (6%) 3 (4%) 3 (3,6%) 13 (13,5%) 16 (18,4%) Utvecklingen av antalet företag inom besättningskategori 1 förefaller utvecklas linjärt enligt diagram 4.13. Diagram 4.13 Antal företag inom besättningskategori 1 600 Antal företag 500 400 300 200 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns 100 0 1980 1985 1990 1995 1999 År Slaktkycklingar Enligt 4.14 förefaller dock andelen företag utvecklas exponentiellt. 14

Diagram 4.14 Andelen företag inom besättningskategori 1 3,5 Procentuell andel 3 2,5 2 1,5 1 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns 0,5 0 1980 1985 1990 1995 1999 År Slaktkycklingar Diagram 4.13 kan även presenteras i form av årliga förändringssiffror som i tabell 4.15. Förändringen inom de övre besättningskategorierna har varit som högst mellan 1990 och 1999. Den lägsta besättningskategorin för de olika djurslagen (vilka dock inte finns åskådliggjorda här) har däremot minskat mest under tidigare perioder än de under vilka de stora besättningarna ökade som mest. Detta indikerar att de småskaliga har slagits ut innan de storskaliga började utvecklas. Värdena för period 1 4 visar på den procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsåret 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men i fallet nedan bör inte detta ha någon inverkan på resultatet. Tabell 4.15 Förändring för besättningskategori 1 och 2 (antalet företag) under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Besättningskategori 1 Period Totalt för Medel per Ca förändr 1 2 3 4 perioden period per år Mjölkkor 42% 5% 52% 37% 210% 34% 6,0% Övrig nöt -10% 15% 39% 14% 64% 14% 2,5% Gris 21% -12% 26% 35% 82% 18% 3,0% Värphöns 50% 0% 0% 67% 150% 29% 5,0% Slaktkycklingar -100% 0% Omöjligt värde 200% 200% 33% 6,0% Besättningskategori 2 Period Totalt för Medel per Ca förändr 1 2 3 4 perioden period per år Mjölkkor 23% 24% 34% 43% 194% 31% 6,0% Övrig nöt 3% 25% 61% 20% 149% 27% 5,0% Gris -6% 14% 32% 27% 78% 17% 3,0% Värphöns 18% 20% -4% 3% 39% 9% 2,0% Slaktkycklingar -57% 0% 333% 23% 129% 75% 4,5% Perioderna för den högsta procentuella årliga förändringen för andelen företag inom besättningskategori 1 och 2 skiljer sig inte nämnvärt från utfallet ovan och har därför valts att 15

inte specificeras separat. De procentuella förändringarna är dock större. Dock avviker värphöns ganska kraftigt; den största ökningen inom kategori 1 sker istället mellan 1980 och 1985. 4.2.1 Mjölkkor Antalet företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 har ökat i landet. Detta gäller även för länen med undantag av Stockholm och Södermanland där antalet varit oförändrat. De län som har ökat mest för de två översta besättningskategorierna sammantaget är Gotland, Västerbotten, Västernorrland, Kalmar och Kronoberg. Den procentuella andelen företag med stora besättningar har ökat för samtliga län. I diagram 4.16 är dock de båda besättningskategorierna redovisade var för sig. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren. I diagrammet stämmer inte den procentuella utvecklingen för Halland, Jönköping, Västmanland och Värmland exakt med underlaget i och med att de 1980 hade 0 företag inom kategori 1. Istället har ett basvärde antagits med värde 1. Västra Götalands företagsantal 1999 var 73 st. Med en ökning på 200 % finns även Örebro och Östergötland även om dessa inte presenteras nedan. Diagram 4.16 Antal mjölkkoföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest 40 35 30 Besättningskategori 2 Antal företag 25 20 15 10 Besättningskategori 1 1000% 500% 400% 400% 200% 700% 600% 550% 500% 421% 1980 1999 5 0 Kalmar Halland Gotland Blekinge Län För de län som har haft en något annorlunda utveckling jämfört med ovan ser underlaget ut som följer i tabell 4.17. En förändring på 0 % har även Västerbotten. 16

Tabell 4.17 Antal mjölkkoföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Gotland 0 0 0 Blekinge 1 1 0 Dalarna 1 1 0 Västernorrland 0 0 0 Jämtland 0 0 0 Besättningskategori 2 Stockholm 8 7-13% Södermanland 21 19-10% Västmanland 7 8 14% Örebro 10 13 30% Värmland 13 22 69% 4.2.2 Övrig nöt Övrig nöt uppvisar, liksom mjölkkor, en relativt enhetlig utveckling, dvs. de flesta län har ökat antalet företag med stora besättningar. Men till skillnad från mjölkkor är det till viss del samma län som har den största ökningen/minskningen inom den övre besättningskategorin som den lägre besättningskategorin. Om man inte ser till besättningsgrupperna var för sig utan slår ihop kategori 1 och 2, så har alla län ökat både andelen och antalet företag. Gävleborg, Västernorrland, Jönköping, Blekinge och Jämtland är de län som har ökat mest med avseende på de två övre djurkategorierna sammantaget. I diagram 4.18 stämmer inte den procentuella utvecklingen för Västerbotten och Norrbotten exakt med underlaget i och med att de 1980 hade 0 företag inom kategori 1. Men för att kunna åskådliggöra det i ett diagram har ett basvärde antagits med värde 1. Värdet år 1999 för Jönköping var 210. 17

Diagram 4.18 Antal nötföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest 70 60 475% 367% 300% Antal företag 50 40 30 227% 467% 338% 1980 1999 20 10 400% 250% 200% 200% 0 Norrbotten Blekinge Län Tabell 4.19 presenterar de län som haft den största minskningen/minsta ökningen. Tabell 4.19 Antal nötföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Stockholm 17 11-35% Västmanland 13 13 0% Uppsala 16 18 13% Södermanland 24 28 17% Örebro 15 19 27% Besättningskategori 2 Västmanland 36 46 28% Stockholm 29 48 66% Södermanland 67 125 87% Värmland 44 86 95% Skåne 226 446 97% 4.2.3 Gris Antalet företag med stora besättningar (grupp 1 och 2 sammantaget) har totalt sett ökat i landet. Detta gäller även för samtliga län förutom Blekinge (som har minskat) samt Jämtland och Norrbotten (som har varit oförändrade). Värmland, Jönköping, Dalarna, Västra Götaland och Gotland har däremot ökat mest. Den procentuella andelen företag som har stora besättningar har ökat för samtliga län. Om grupperna studeras var för sig som i 4.20 ändras utfallet enbart marginellt. 18

Den procentuella förändringen för Jönköping är konstruerad p.g.a. att basvärdet 1980 var 0. Värdet 1 har här antagits. Diagram 4.20 Antal grisföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest 25 211% Antal företag 20 15 10 5 267% 200% 133% 114% 460% 333% 300% 200% 200% 1980 1999 0 Kalmar Uppsala Dalarna Län Det är få län som har haft en minskning av antalet företag med stora besättningar. Nedanstående län är de som har haft den svagaste utvecklingen i det hänseendet. Med en förändring på 0% inom besättningskategori 1 finns Västerbotten och Norrbotten även om de inte finns presenterade i tabell 4.21. Tabell 4.21 Antal grisföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Blekinge 6 4-33% Kronoberg 0 0 0% Dalarna 0 0 0% Jönköping 2 2 0% Jämtland 0 0 0% Besättningskategori 2 Västernorrland 1 0-100% Blekinge 19 8-58% Jämtland 0 0 0% Norrbotten 1 1 0% Stockholm 4 5 25% 4.2.4 Värphöns Utvecklingen i landet totalt sett visar på en ökning av antalet företag inom besättningskategori 1 respektive 2 men utvecklingen i de olika länen har varit mindre enhetlig. Till skillnad mot 19

alla övriga djurslag finns här faktiskt ett flertal län som uppvisar en minskning av antalet företag inom de båda besättningsgrupperna. Den procentuella andelen företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 sammantaget har ökat för samtliga län, med undantag av Norrbotten, Värmland och Kronoberg. På samma förändringsnivå som Jämtland i tabell 4.22 befinner sig även Västernorrland. Tabell 4.22 Antal värphönsföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest/ökat minst Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Skåne 1 3 200% Östergötland 0 1 Besättningskategori 2 Gotland 0 4 Västerbotten 0 3 Örebro 1 3 200% Gävleborg 0 2 Jämtland 0 1 Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Samtliga 0% exkl Skåne o Östergötland Besättningskategori 2 Norrbotten 1 0-100% Värmland 1 0-100% Kronoberg 1 0-100% Uppsala 2 1-50% Stockholm 5 4-20% 4.2.5 Slaktkycklingar Den procentuella andelen företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 sammantaget har ökat för Stockholm, Södermanland, Östergötland, Blekinge, Skåne, Halland och Västra Götaland. I Kalmar och på Gotland har andelen minskat. För övriga län har den varit oförändrad. Således har utvecklingen för slaktkycklingar liksom för värphöns varit mindre enhetlig även om landet i sin helhet går mot större besättningsstorlekar. I tabell 4.23 presenteras emellertid de två besättningsgrupperna var för sig. Även Västra Götaland har en förändring på 100% även om länet inte finns presenterat i tabellen. Uppsala m.fl. innefattar Jönköping, Kronoberg, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. 20

Tabell 4.23 Antal slaktkycklingsföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest/ökat minst Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Blekinge 0 2 Besättningskategori 2 Södermanland 0 4 Östergötland 0 2 Skåne 1 3 200% Stockholm 0 1 Halland 0 1 Län 1980 1999 Förändring Besättningskategori 1 Samtliga 0% Exkl Blekinge Besättningskategori 2 Gotland 1 0-100% Kalmar 3 1-67% Uppsala m.fl. 0 0 0% 4.2.5 Sammanfattning Antalet företag på nationell nivå som här klassificeras som stora besättningar har ökat. Detta avser då både besättningsgrupp 1 och 2. Även andelen har ökat, och den har dessutom ökat procentuellt mer än antalet. De perioder då förändringstakten har varit som högst skiljer sig mellan de två övre besättningsgrupperna. Förändringen inom grupp två, liksom djurtätheten, var som störst mellan 1990 och 1995 (med undantag av mjölkkor och värphöns där perioderna istället var 1995-1999 respektive 1985-1990). För grupp 1 inföll motsvarande period mellan 1995 och 1999 (med undantag för mjölkkor och övrig nöt där motsvarande period var 1990-1995), dvs. en period med en ökad konkurrens i och med EU-medlemskap samt en stor skillnad mellan förändringen i priset på kapital och arbete (se avsnitt 5.2). För mjölkkor har endast två län legat oförändrade medan resterande län har ökat antalet företag inom de två övre besättningsgrupperna sammantaget sett. Den procentuella andelen har däremot ökat för samtliga län. Om man ser till varje besättningsgrupp för sig så är det enbart två län som har minskat antalet företag. Liksom för mjölkkor uppvisar övrig nöt en relativt enhetlig utveckling. Här har faktiskt alla län både ökat antalet och andelen företag sammantaget sett. Delas kategorierna upp är det enbart ett län som har minskat i antal. Gris följer samma utveckling som nöt för de övre besättningsgrupperna även om det finns tre län som inte har ökat i antal. Och det är även tre som har minskat vid en nedbruten översikt. Utvecklingen för värphöns och slaktkycklingar har varit mer spridd med fler antal län som har en minskning i de övre besättningsgrupperna än tidigare djurslag. 21

4.3 Specialisering av animalieproduktionen Den tredje och sista indikatorn är graden av specialisering hos företagen. Med specialisering avses de företag med djur som ingår i åkergrupp 1, dvs. de som har 0,0 2,0 ha egen åker. I diagram 4.24 har 1980 års värde använts som basår för samtliga djurslag. Antalet och andelen företag med en mycket liten egen areal åker (0-2 ha) har ökat totalt sett för mjölkkor, övrig nöt och gris. Även antalet och andelen företag med en större åkerareal (50 ha - ) har ökat medan antalet företag i mellanklassen (2,1-50 ha) har minskat. Företagens utveckling har således antagit två inriktningar. Det finns emellertid inte någon trend inom den lägsta åkerkategorins ökning vad gäller företagets storlek: För mjölkkor är det de näst största företagen (bes.grupp 2) som står för den största ökningen, medan det för övrig nöt är företag inom de tre högsta besättningskategorierna och för gris de minsta företagen. Däremot är det företag med stora besättningar som står för en ökning inom åkerkategori 2, trots att denna minskat totalt sett! De flesta företag ligger inom åkerkategori 2. För mjölkkor och övrig nöt har även innehavet av betesarealer studerats. Antalet företag med en liten egen areal bete har minskat, tvärtemot vad som har hänt med företagens åkerareal. Detta gäller såväl för antalet företag som för den procentuella fördelningen av företagen. Majoriteten av företagen befann sig 1999 inom beteskategori 2, till skillnad från 1980 då de flesta återfanns i kategorin med den minsta arealen bete. Skiftet inföll mellan 1990 och 1995. Utvecklingen för höns och slaktkycklingar har varit något annorlunda. Antalet företag med en specialiserad animalieproduktion har minskat totalt sett. För höns har emellertid andelen företag som befinner sig inom åkerkategori 1 ökat! De åkerkategorier som 1999 rymde flest företag var för värphöns nr 2 medan det för slaktkycklingar var nr 3. År 1980 var det emellertid nr 2 för slaktkycklingar. Fördelningen är relativt jämn mellan åkerkategorierna. En ökning av antalet företag med lite egen areal åker kan dock inte enbart förklaras av att de har blivit mer specialiserade. Företagen kan även ha genomgått en förändring av företagsstrukturen. Detta innebär att företag kan ha skiljt ägandet av marken från djuren. I diagram 4.24 är indexkurvan för mjölkkor inte fullständig. I och med att basåret 1980 hade ett värde lika med noll, så har några korrekta indexsiffror inte kunnat tas fram. Men för att kunna åskådliggöra eventuella trender så har ett basårsvärde lika med 1 antagits. 22

Diagram 4.24 Antal företag inom åkerkategori 1 på nationell nivå för alla djurslag, 1980-1999 1200 Mjölkkor Index: basår = 1980 1000 800 600 400 200 0 1980 1985 1990 1995 1999 Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar År För tydligare information presenteras även tabell 4.25 där siffrorna inom parentes visar andelen företag som befinner sig inom åkerkategori 1 för de aktuella djurslagen. Det är dock viktigt att poängtera att en ökning av antalet företag med lite åkerareal inte bara kan förklaras med att de har blivit mer specialiserade utan även att de har genomgått en förändring av företagsstrukturen. Detta kan exempelvis innebära att djuren har brutits loss från företaget och ingår i ett gemensamt bolag för flera brukare. Tabell 4.25 Antal företag inom åkerkategori 1 på nationell nivå för alla djurslag, 1980-1999 1980 1985 1990 1995 1999 Mjölkkor 0 (0%) 4 (0,01%) 6 (0,02%) 12 (0,1%) 11 (0,1%) Övrig nöt 10 (0,01%) 20 (0,03%) 49 (0,1%) 31 (0,1%) 31 (0,1%) Gris 110 (0,4%) 161 (0,8%) 219 (1,5%) 177 (1,6%) 192 (3,2%) Värphöns 165 (11%) 179 (13%) 208 (19%) 142 (22%) 131 (25%) Slaktkycklingar 44 (38%) 30 (40%) 25 (30%) 29 (30%) 20 (23%) Andelen företag som har haft en mer specialiserad driftsinriktning har ökat för samtliga djurslag utom slaktkycklingar. För slaktkycklingar har dock specialiseringen ökat för de större besättningarna. Tabell 4.25 kan för tydligare information översättas till förändringsvärden. De största förändringarna har till skillnad från förändringarna i besättningsstorlek och djurtäthet infallit någon period tidigare i enlighet med tabell 4.26. Värdena nedan för period 1-4 visar den procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsår 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men det bör dock inte ha någon inverkan på resultatet i tabell 4.26. 23

Tabell 4.26 Förändring avseende åkerkategori 1 under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Period Totalt för Medel per Ca förändr 1 2 3 4 perioden period per år Mjölkkor Omöjligt värde 50% 100% -8% 1000% 47% 7,50% Övrig nöt 100% 145% -37% 0% 210% 52% 6,00% Gris 46% 36% -19% 8% 75% 18% 3,00% Värphöns 8% 16% -32% -8% -21% -4% -1,00% Slaktkycklingar -32% -17% 16% -31% -55% -16% -4,00% 4.3.1 Typindelning Specialisering kan inte bara mätas genom företagets innehavda åkerareal utan även via företagets arbetsbehov i och med att de olika detaljtyperna motsvarar en hög grad av specialisering inom företaget. Det totala antalet företag inom varje djurslag i studiens statistikunderlag baseras på alla företag som har ett eller flera djur av det aktuella djurslaget (med undantag av värphöns). Av dessa företag ingår en viss procent i någon av de utvalda typklasserna, vilka har presenterats tidigare i studien (se metodavsnitt). I tabell 4.27 har andelen företag inom de olika driftsinriktningarnas detaljtyper ökat för samtliga djurslag med undantag av slaktkycklingar. Denna trend kvarstår för nöt och gris även om enbart typindelningarna 212 samt 231 och 232 studeras. Blandklasserna har andelsmässigt sett minskat för nöt, vilket återigen indikerar att det har skett en övergripande specialisering av företagen. För gris har dock blandklasserna ökat. Ökningen av andelen typklassade företag har för tre av fem djurslag främst skett hos mindre företag och hos företag med en större areal egen åker. Tabell 4.27 Andel företag inom de olika typklasserna på nationell nivå för samtliga djurslag, 1985-1999 Tot antal Antal ftg Andel Tot antal Antal ftg Andel Djurslag Detaljtyp företag i detaljtyp 1985 företag i detaljtyp 1999 Mjölkkor 211 35068 31028 88% 13966 12524 90% Övrig nöt 212, 213 58133 8411 14% 33870 11906 35% Gris 231, 232, 233 19995 2337 12% 6068 1880 31% Värphöns 241 1334 329 25% 518 214 41% Slaktkycklingar 242 75 36 48% 87 40 46% 4.3.2 Mjölkkor På nationell nivå har utvecklingen av jordbruksföretagens innehav av åkerareal gått i olika riktningar, (där antalet företag inom den lägsta och de två högsta åkerklasserna har ökat). Antalet företag inom alla besättningsstorlekar ökar inom den lägsta åkergruppen även om företag inom besättningsgrupp 2 ökar mest. Åkerkategori 2, i vilken majoriteten av företag befinner sig, har totalt sett minskat. Trots detta står företag inom den näst högsta besättningskategorin för en ökning. Procentuellt sett uppvisas dock en knapp minskning (dvs. 24

andelen företag inom den näst högsta besättningskategorin som tillhör den lägsta åkerkategorin). Antalet företag inom den minsta betesarealgruppen har totalt sett minskat. Däremot har företagen med stora besättningar ökat i antal inom både beteskategori 1 och 2. Andelsmässigt har de dock bara ökat för beteskategori 1. De län som har ökat respektive minskat antalet företag med endast lite egen åkerareal presenteras i tabell 4.28. För samtliga djurslag gäller att endast de län med den största/minsta ökningen framställs. För mjölkkor har till synes inget län erfarit en minskning av antalet företag. Tabell 4.28 Antal mjölkkoföretag inom åkerareal 0-2,0 ha länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län 1980 1999 Östergötland 0 4 Skåne 0 2 Uppsala 0 1 Västra Götaland 0 1 Kalmar 0 1 Halland 0 1 Norrbotten 0 1 Län 1980 1999 Övriga 0 0 4.3.3 Övrig nöt Likt utvecklingen för mjölkkor har utvecklingen för övrig nöt på nationell nivå gått åt olika håll. Det är dock fler företag för övrig nöt än för mjölkkor som har en mindre areal egen åker. Antalet företag inom samtliga besättningsstorlekar ökar inom åkerkategori 1 även om de tre översta besättningsgrupperna ökar mest. De näst största företagen står liksom för mjölkkor för en ökning inom åkerkategori 2, vilket andelsmässigt sett dock omvänds till en minskning. Inom alla besättningskategorier har antalet företag med liten egen betesareal minskat, liksom det har för landet totalt sett, även andelsmässigt räknat. Värt att notera är att det endast är fyra län presenterade i tabell 4.29 för de som haft den största ökningen under perioden. Näst efter kommer sammanlagt fyra län med samma procentuella ökning (0 till 1); Blekinge, Örebro, Stockholm och Uppsala. Med en förändring på 0% återfinns även Kalmar, Värmland, Dalarna, Gävle, Västernorrland, Västerbotten och Jämtland även om de inte finns presenterade i tabellen. 25

Tabell 4.29 Antal nötföretag inom åkerareal 0-2,0 ha länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län 1980 1999 Förändring Östergötland 1 5 500% Skåne 3 13 433% Västra Götaland 0 3 Norrbotten 0 2 Län 1980 1999 Förändring Kronoberg 1 0-100% Gotland 1 0-100% Västmanland 1 0-100% Södermanland 0 0 0% Jönköping 0 0 0% 4.3.4 Gris Även för gris har utvecklingen gått åt två olika håll med ett för landet följaktligen minskat antal företag inom åkerkategori 2. Grissektorn är däremot, tillsammans med värphöns, det djurslag som har haft flest företag inom den lägsta åkerkategorin. Alla besättningskategorier ökar inom åkerkategori 1 utom de näst minsta besättningarna (grupp 3). Men även denna kategori ökar om man ser till dessas procentuella andel. Till skillnad från mjölkkor och övrig nöt så utgörs ökningen av antalet företag inom de lägsta åkerarealerna främst av de mindre företagen. Vidare, företag med stora besättningar står för en ökning inom åkerkategori 2. Andelsmässigt sett minskar dock båda besättningskategorierna inom den aktuella åkerkategorin liksom det har visat sig göra även för mjölkkor och övrig nöt. Den länsvisa utvecklingen följer i tabell 4.30. En förändring på 0% har även Östergötland, Jönköping, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. 26

Tabell 4.30 Antal grisföretag inom åkerareal 0-2,0 länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län 1980 1999 Förändring Uppsala 2 8 300% Gotland 0 3 Värmland 1 3 200% Örebro 2 6 200% Skåne 48 105 119% Län 1980 1999 Förändring Gävleborg 1 0-100% Kronoberg 3 1-67% Blekinge 9 3-67% Södermanland 6 3-50% Stockholm 0 0 0% 4.3.5 Värphöns Antalet företag som befinner sig inom den lägsta åkerkategorin har minskat i landet. Detsamma har gällt för länen med undantag av Södermanland, Östergötland och Västmanland, vilka har ökat. För landet totalt sett ökar antalet företag med stora besättningar inom både åkerklass 1 och 2 även om dessa totalt sett har minskat. Så de stora företagen uppvisar en annan trend än det genomsnittliga företaget och ökar sin specialiseringsgrad. Andelsmässigt sett är utvecklingen inte lika tydlig vilket följer av att de minsta företagen minskar sin andel inom den minsta åkergruppen och av att de näst största företagen minskar sin andel inom åkerklass 2. 27