Det statliga tandvårdsstödet Tandvårdsstödet omfattar alla som bor i Sverige från och med den 1 juli det år hon eller han den fyller 20 år. Det innehåller ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader. Allmänt tandvårdsbidrag Det allmänna tandvårdsbidraget finns som ett tillgodohavande hos Försäkringskassan och patienten behöver inte ansöka med någon blankett för att få bidraget utan pengarna går direkt till tandläkaren eller tandhygienisten som stått för behandlingen. Patienten ska meddela vårdgivaren att hon eller han vill använda sitt tandvårdsbidrag för att betala en del av kostnaden för behandlingen. Ett nytt bidrag berättigas den 1 juli varje år. Hela bidraget ska användas vid samma tillfälle, men det kan sparas så att patienten har högst två bidrag att använda. Storleken på bidraget varierar med ålder. 300 kronor i bidrag till och med det år patienten fyller 29 år 150 kronor från och med det år patienten fyller 30 till och med det år hon eller han fyller 74 år 300 kronor från och med det år patienten fyller 75 år. Syftet med det allmänna tandvårdsbidraget är att det skall uppmuntra till regelbundna besök i förebyggande syfte, men det kan användas även till annan tandvård. Diagrammen nedan visar hur stor andel av befolkningen uppdelat på kön och ålder som använt allmänt tandvårdsbidrag (ATB) under 2009.
Högkostnadsskydd I tandvårdsstödet finns också ett skydd mot höga kostnader. Ersättningen i högkostnadsskyddet betalas högst utifrån ett fast pris, ett s.k. referenspris, som bestäms av staten. Varje åtgärd som ger rätt till ersättning har ett referenspris. Referenspriset är tänkt att spegla vad en tandvårdsåtgärd beräknas kosta. Syftet med referenspriset är att undvika att tandläkarna höjer sina priser när Försäkringskassan höjer ersättningen som betalas ut. Vårdgivarna är inte bundna av referenspriset, de kan ta ut både lägre och högre pris. Om ett lägre pris tas ut beräknas ersättningen efter det pris den försäkrade faktiskt betalar. Om ett högre pris tas ut betalar Försäkringskassan endast ut ersättning som täcker referenspriset. I referenspriset ingår kostnader för material. Om ett dyrare material än det standardmaterial som ingår i referenspriset väljs betalar patienten detta själv eftersom ersättningen i högkostnadsskyddet är baserad på standardmaterial. Tandläkaren/tandhygienisten kan svara på vilket material som ingår. Högkostnadsskyddet gäller från och med att patienten fått tandvårdsåtgärder utförda med ett sammanlagt referenspris över 3 000 kronor. Sedan utgår ersättning med: 50 procent av kostnader (högst utifrån referenspriset) med ett referenspris mellan 3 000 och 15 000 kronor. 85 procent av kostnader (högst utifrån referenspriset) med ett referenspris som överstiger 15 000 kronor.
För att den som besöker tandvården ska få del av det statliga tandvårdsstödet krävs att hon eller han omfattas av bosättningsbaserade förmåner enligt Socialförsäkringslagen (1999:799), förmåner som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 eller kommer från ett land med vilket Sverige har särskilda sjukvårdsavtal. Abonnemangstandvård Det är hos vissa tandvårdsmottagningar möjligt att ingå ett avtal med tandläkare/tandhygienist om tandvård till ett fast pris. Det allmänna tandvårdsbidraget kan användas till att betala en del av kostnaden för abonnemangstandvårdsavtalet om avtalet löper över tre år och omfattar minst: undersökningar och utredningar hälsofrämjande insatser, borttagning av tandsten som exempel behandling av sjukdoms- och smärttillstånd reparativ vård, t.ex. lagning av hål och insättning av kronor Det är inte möjligt att få ersättning från högkostnadsskyddet för åtgärder som ingår i abonnemangstandvården om ett avtal om abonnemangstandvård tecknats. Det gäller även om patienten går till en annan tandvårdsmottagning än den patienten har ingått avtal med. Om patienten av något skäl måste besöka en annan klinik än den som avtalet ingåtts med kan kontakt tas med den som avtalet ingåtts med för att få reda på om ersättning kan fås genom abonnemangsavtalet. Tandvårdsåtgärder I de två tabellerna nedan visas andelen kvinnor och män inom respektive tandvårdsåtgärdsgrupp.
100 Undersökning, riskbedömning och hälsofrämjande åtgärder 200 Sjukdomsförebyggande åtgärder 300 Sjukdomsbehandlande åtgärder 400 Kirurgiska åtgärder 500 Rotbehandling 600 Bettfysiologiska åtgärder 700 Reparativa åtgärder 800 Protetiska åtgärder 900 Tandreglering 81 Åtgärdspaket (kronor med en hängande broled) 91 Åtgärdspaket (kronor med två hängande broleder) I ovanstående diagram är det tydligt att det är en större andel kvinnor än män inom samtliga åtgärdskategorier, utom inom åtgärdskategorierna rotbehandlingar (500) och reparativa åtgärder (700). I Försäkringskassans rapport om besöksfrekvenser och skyddet mot höga kostnader under det nuvarande tandvårdsstödets första 22 månader kan ni läsa mer om besöksfrekvenser och om i vilken mån högkostnadsskyddet möjliggjort för de med omfattande tandvårdsbehov att få sina behov tillfredställda. Statens utgifter för statligt tandvårdsstöd Under 2000-talet har det gjorts flera förändringar i reglerna för det statliga tandvårdsstödet. De totala utgifterna för tandvården uppgick år 2000 till 1,5 miljarder kronor. År 2002 gjordes förändringar i
ersättningsreglerna som medförde att statens utgifter ökade kraftigt och uppgick år 2003 till 2,6 miljarder kronor. Utgifterna minskade tillfälligt efter att det 2004 infördes vissa begränsningar i ersättningen, men fortsatte sedan att öka de efterföljande åren. År 2007 uppgick utgifterna till 3,3 miljarder kronor. När det nuvarande regelverket infördes den 1 juli 2008 fördubblades anslagen för det statliga tandvårdsstödet. Regeringen har sedan införandet av de nuvarande ersättningsreglerna budgeterat 6 miljarder per år för det statliga tandvårdsstödet. År 2009 uppgick utgifterna för tandvård till 5,5 miljarder kronor. Av detta motsvarade utgifter för det allmänna tandvårdsbidraget ca 800 miljoner kronor.