Betrakta denna händelse Gospel news for eternal salvation
Betrakta denna händelse Johannes 19: 17, 18; Lukas 23: 48, 49; Hebreerna 13: 12, 13. Evangelium är om Kristus och är därför ett mycket omfattande ämne. Det innefattar Herrens person, Herrens tjänst på jorden, verket på korset, att Han uppstod och uppfor till himmelen och att Han återvänder från himmelen och också att Andens gåva är given. Du kan därför se hur omfattande och outtömligt detta ämne är, det kan därför endast framställas delvis i ett litet häfte. Den del jag tänkte tala till Dig om är sedd i Herrens rörelser såsom de beskrives i Joh ev 19: 17 Han bar sitt kors till den så kallade huvudskalleplatsen, som på hebreiska kallas GOLGATA. I denna värld göres det mycket av lärdom, mänsklig visdom och naturlig förmåga, och alla slags hjälpmedel finnes för att främja detta, men vi finner ifrån det kapitel vi har läst att Guds Son, Han som skapat och uppehåller allting, gick ut 1
och bar sitt kors till en plats som kallades huvudskalle platsen. Detta syftar på hur innehållslöst en människas sinne är ifråga om den sanna kännedomen om Gud. Det finns icke något universitet som kan göra något av en huvudskalle, en sådan kan icke ta in någon lärdom alls. Och det är vad som kom till synes då Herren Jesus gick ut bärande sitt kors till den platsen. Det var ett vittnesbörd om människans fullständiga oförmåga såsom i sitt naturliga syndfulla tillstånd att ta in kännedom i enlighet med Gud. Det är icke endast det att människan hade beslutat sig för att vara utan Guds hjälp, men hon hade också sedan länge bestämt sig för att utesluta kunskapen om Gud från sin läroplan (Rom. 1: 28). Skaparen kom in i denna värld på ett ytterst ödmjukt och undanskymt sätt och talade till människor i denna ringa ställning. Johannes framställer icke att det var ett kort besök. Han säger, Han var i världen, och återigen, Han bodde ibland oss. Det är en sak att komma till en stad, men det är en helt annan sak att komma 2
till folket i den. Herren kom icke endast in i världen utan Han kom till sina egna. Det var dessa som var anledningen till att Han kom. Hos Herren fanns det icke något som kunde uppmuntra någon till att bli munk. Matteus talar om för oss att Jesus bodde i Kapernaum, Matteus 4: 13. Tänk att få bo i huset närmast intill där Herren Jesus bodde! Någon gjorde så. Det var så det förhöll sig då. Vilken sorg det måste ha varit för Honom att världen ej kände Honom och att Hans egna icke mottog Honom! Nu är frågan hur det är med Dig? Ty Herren kommer nära oss nu. Ehuru i höjden är Den Helige Ande här och Han har på detta sätt en möjlighet att närma sig oss i nåd, såsom den sköna versen säger: Syndare, din Gud intill dig, Som en tjänare drar när, Sitter, vandrar, talar med dig, Lagens berg ej frukta här. Han vet hur Han skall komma nära för att i stillhet tala i ditt öra under nattens timmar eller under sjukdom, eller när du 3
sysslar med alldagliga ting. Han har enastående medel och vägar för att komma nära! Har du mottagit Honom? Vad har du gjort med alla dina tillfällen? Du kommer att bli påmind om dem, det ena efter det andra, ty Gud för mycket noggranna anteckningar. Vem kan säga hur många böcker som skall öppnas? Böcker öppnades, Upp 20: 12. Hur oerhört mycket där finns upptecknat! Hur mycket där antecknats om den behandling som Jesus fick erfara under sitt liv här på denna jord! Vi har blott några få exempel på hur himmelen gav akt på den behandling Jesus fick möta, och där finns många, många fler. Tag som ett exempel hur Han blev behandlad i Simon fariseens hus så som det beskrives i Luk 7. Himmelen gav akt på vad som hände där. Till och med Simeons tankar blev iakttagna! Hur allvarligt! Himmelen ger akt på till och med dina tankar och känslor i förhållande till Jesus. Hur har du mottagit Honom? Herren kommer nära. Om det finnes en tår eller två, hur välbehagliga sådana är för himmelen! 4
Det finns olika slags tårar, det finns tårar av naturlig sentimentalitet som icke har något värde, men de tårar som utgöts av kvinnan som var i Simeons hus värderades av Jesus. Om det finns en känsla av sorg, av sinnesändring i Jesu närvaro, så ger himmelen akt på det, men mera än ger akt därpå, det ger anledning till glädje i närvaron av Guds änglar (Luk. 15: 10). Nåväl, jag hänvisar till allt detta för att visa dig den ställning i vilken Herren hade kommit, men nu går Han ut och bär sitt kors, och Han går med avgjordhet till en plats som kallas huvudskalleplatsen. Där kors fäste de Honom. Lukas talar om för oss att hoparna kom dit. Du kan förstå hur verkställandet av en dödsdom hade en dragningskraft på det naturliga sinnet. Det var känt att tre män skulle korsfästas den dagen. Johannes säger: Och Jesus i mitten. Käre vän, föreställ dig denna scen. Om en sådan händelse skulle äga rum i det fria, eller utanför London i morgon, vilka hopar skulle väl icke då komma! Från Jerusalem gick de ut i hopar. De 5
följde med Honom ut, och hoparna kom tillsammans. O! säger du, där kommer att bli ett stort antal omvända, ty de är i närvaron av Guds Sons död. I att säga så visar vi endast våra naturliga hjärtans okunnighet. Det talas om för oss att de kom tillsammans och att de såg den händelsen (och vilken händelse det var!) men de återvände. Det säges icke ett enda ord om att någon blev omvänd utom den ene av rövarna, och han gick icke tillbaka. Det säges om dem att de slog sig för sina bröst. Vi är i stånd att gå långt i närvaron av en sådan händelse och likväl återvända till våra vanliga angelägenheter och förbindelser med denna värld. Är det så det skall bli med Dig? Jag menar inte att du ej är kristen. Antagligen kan du ha sett någonting i evangelium, och till och med slagit dig för ditt bröst, så att säga, och likväl förbliver i världen utan sinnesänd ring. Du var påverkad under ett ögonblick då du lyssnade till predikan och däri är det hela. Dessa personer återvände till Jerusalem. Du kan föreställa dig 6
dem när de återvänder på den dammiga vägen bort från Golgata, ty det var utanför staden. Och ju längre bort de kom från den åsynen ju mindre inflytande hade den på dem till dess de var tillbaka i sina vanliga sällskap och arbeten. Och nästa dag, kanske de fick se en redogörelse för hur dessa tre personer blev korsfästa såsom ogärningsmän, och de talade därom och likväl förblev de ofrälsta, dog utan att bli frälsta. Många befinner sig idag i en liknande ställning, det vill säga, istånd att bli påverkade till och med så att de slår sig för sina bröst då de blir påminda om Kristus på korset, och likväl återvänder de. Jag vädjar till dig att icke Du måtte göra så. Om ordet påverkar dig låt det då icke stanna vid en endast ytlig verkan! Låt det gå djupare, och återvänd icke. Det är en ytterst allvarlig ting att se en person som slår sig för bröstet i närvaron av sanningen och återvänder till världen! Under Herrens liv här i det att Han var på vägen till korset var där en ung man som skyndade sig fram till Honom, och 7
han böjde knä framför Honom och sade, Gode Lärare, vad skall jag göra, att ja må ärva evigt liv? Mark 10: 17. Du säger, Den mannen kan räknas som en omvänd. Kan han det? Han skyndade sig fram, och böjde knä inför Jesus men, tyvärr! han gick sedan bort från vägen sorgsen. Vi har aldrig sedan något omtalat att han åter kom in på vägen. Jag skulle också dra uppmärksamheten till en av de mest enastående ting som säges om honom Herren älskade honom. Han vände sig bort, icke endast från evangeliets ljus, utan från KRISTI verksamma kärlek. Varför? Han hade stora ägodelar som han föredrog framför Kristi kärlek. Vad kommer hans materiella ting att betyda för honom i evigheten? De kommer att vara långt borta från honom, och han långt borta ifrån dem. Men hur annorlunda det är med dem som har omfamnat Kristus! Vi vill inte ge upp Kristi kärlek för hela universum! Är du redo att ge upp Kristi kärlek? Kristi kärlek tvingar oss, 2 Kor. 5: 14. Det är detta som utmärker 8
varje sann evangeli predikant. Under inflytandet därav önskar vi att din själ skulle bli välsignad. Du har kanske växt upp i ett kristet hem, blivit lärd att bedja, lärd att ha vördnad för Herren, att komma inom området för Hans kärlek. Vill också du gå bort? (Joh. 6: 67) Det är vad andra gjorde. Ja! Själar sådana som den unge mannen som skyndade sig fram på vägen, böjde knä, och sedan gick bort från den. Skall du göra det? Jag lovar dig, att du kommer att ha sällskap med många om du gör det, men du kommer att ha sällskap med många också om du icke gör det. Det finns ett stort antal som uppskattar Kristi kärlek, och som är tvingade av den. Vi läser om en stor skara vilken ingen människa kunde räkna som hade tvagit sina kläder i Kristi blod (Upp. 7). Vi önskar ha dig med oss, det vill säga, att om du tillsy nes är på vägen att du skulle bli en sådan som aldrig lämnar den. Herren Jesus gick ut och bar sitt kors till huvudskalleplatsen. Du kan ha alla de ärebetygelser som universi teten 9
kan förläna dig, men det är vad världen är huvudskalleplats. Herren dog där. Paulus säger att denna världens furstar icke kände Guds visdom, ty de korsfäste Härlighetens Herre (1 Kor. 2). Från Guds sida sett fanns det ingenting där utom en skalle, även om det finns mycket som gömmer undan det. Det är vad världen är. Jag ber dig att icke gå tillbaka in i den. Herren gick ut ifrån den. Staden förebildar världen såsom en organisation. Han gick utanför den för att dö, såsom skrivaren av Hebreerbrevet säger: Jesus led utanför porten, på det att Han skulle helga folket genom sitt eget blod. Berör icke detta ditt hjärta? Jag har gjort den anmärkningen att världen är en organisation det är det framträdande draget som har kännetecknat den alltsedan Babel. Det kommer tillsynes i många olika former. Jag kan övertyga dig om att troende får hjälp från Gud i den, men organisation sätter sin prägel på allting. Men Herren gick med avsikt utanför. Han led utanför porten. Du 10
säger, det var en händelse. Det finns ingenting som händer av en slump i Guds ting. En sann troende på Kristus en som sätter värde på Kristi blod lämnar därför världen bakom sig. Det finns ingen sådan tanke i Skriften att en person som är omvänd stannar kvar i världen. Nej! På det att Han måtte helga folket med sitt eget blod, led Kristus utanför porten. Låtom oss därför gå ut till Honom ut anför lägret, bärande hans smälek. Detta är resultatet av evangelium. Jag önskar tala till er ungdomar, som har bekänt att ni tror på Herren, som för eder själva tagit vinst av Kristi blod, och det är tillgängligt, såsom vi läser i Uppenbarelseboken 7. En stor skara av återlösta kommer tillsynes där. De har palmer i sina händer och en av de äldste sade: Dessa äro de som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. De har själva gjort det. Nu är du kanske en av dem som har trott på Herren Jesus, men du håller fast vid världen, trots att Herren gick ut ifrån den och bar sitt kors, och Han gick till en bestämd 11
plats. Ingen kunde hindra Honom. Det var avgjort, och där utgöt Han sitt eget blod. Så om du är en som tror på Kristus och är skyddad av Hans blod, ditt samvete på detta sätt renat, vad för sällskap och förbindelser har du? Hur är du själv i överensstämmelse med Honom? Tag en blick på Honom i det att Han går ut och bär sitt kors och dör där! För vad? På det att Han måtte helga dig och mig genom sitt {eget} blod. Skall Han se dig gå tillbaka med den hopen som Lukas talar till dig om? Må Gud förbjuda detta! I Lukas 23: 49 talas det om Jesu bekanta och dessa som kom med Honom från Galileen. De stod långt ifrån och såg på dessa ting. De kunde ha gått tillbaka liksom de andra, men de hölls kvar vid korset, av Honom som var på det korset. Om de var tillräckligt nära vid det allvarliga tillfället så skulle de ha hört Honom när Han talade till en av ogärningsmännen vid sin sida. Han sade till honom: idag skall du vara med mig i paradiset. Hade jag varit där och hört Honom säga 12
detta då skulle jag ha önskat säga: Herre, också jag skulle vilja vara med Dig i paradiset, och i att säga detta skulle jag ha bestämt mig för att icke återvända med den hopen. Vi vädjar till dig att stanna där och, såsom Jesu bekanta, icke gå tillbaka med den hopen. Låtom oss därför gå ut till Honom utanför lägret. Det är budskapet! Låt oss gå dit och icke återvända. I Hebr. 11: 13 16 står det, och om de hade tänkt på det, varifrån de gingo ut, hade de haft tillfälle att vända tillbaka. Men nu söka de ett bättre, det är, ett himmelskt, varför Gud icke blyges vid dem, att kallas deras Gud, ty Han har berett dem en stad. Må Gud välsigna ordet! J. Taylor 13
Other booklets are available from: Bible and Gospel Trust, Chelwood House Cox Lane, Chessington, Surrey, England KT9 1DN Beholding that sight Swedish