ARKITEKTURTERMER OBS! KONSTVETENSKAP Lars Berggren 2014 att filen är under arbete och kompletteras och uppdateras efterhand, att termerna är ordnade strikt alfabetiskt, att termer med Stor bokstav finns som uppslagsord i listan, att ett antal paraplytermer försetts med avvikande bottenfärg och listor över relaterade termer, att alla uppslagsord illustreras med minst ett foto av Akademins byggnader.
Absid: (eng. apse) Halvrund eller polygonal byggnadsdel, oftast täckt med halvkupol; förekommer i synnerhet som avslutning av kyrkobyggnader mot öster. Ovan Lunds domkyrka, Skåne, absid.
Akroterium: (eng. acroterion) Fristående skulpterat ornament på gavelhörn, Frontoner eller Kornischer. Ett akroterium (eller grek. akroterion), flera akroteria eller akroterier. Exempel på akroterier i A Handbook of Ornament, 1898
Altan: av it. alto. Upphöjd, vanligen öppen, plattform i direkt förbindelse med en byggnad och använd som uteplats. Är belägen innanför byggnadskroppen alternativt bärs av dess murar och/eller separata stöd i form av murar, Pelare, Kolonner e.dyl. Jfr Balkong, Veranda.
Y t t e r m u r Ankarjärn / Ankarslut: Ett ankarjärn är en anordning som håller ihop en byggnads olika delar genom ett inlagt järn vars yttersta del, ankarslutet, ofta lämnats synligt i yttermuren. Se även Bjälklag! Bjälke Ankarslut Ankarjärn
Arkad: En fortlöpande rad av bågar, som antingen kan vila på fristående Kolonner/ Pelare eller vara dekorationsmotiv på en sluten mur (s.k. blindarkad). Betecknar även i överförd bemärkelse en täckt gång, som genom en arkad är öppen på en eller flera sidor. Ospedale degli Innocenti, Florens
Arkitrav: Den nedersta delen av ett klassiskt Entablement, vilar direkt på Kolonnordningens Kapitäl. Bildat av grek. archi och lat. trabs, dvs. huvudbjälke. Jfr Kolonnordning, Entablement, Överliggare.
Attika(-våning): Vanligen lågt, rektangelformat fasadparti ovanför en byggnads Takgesims (jfr eng. "attic" = vind). Låg övervåning som framför allt återfinns i äldre palatsarkitektur. Attikavåning, Peterskyrkan, Rom Avtrappad attika
Auditorium: av lat. audire (höra): hörsal (eller samling av åhörare).
Aula: Samlingssal, högtidssal i skola eller universitet. På finska betecknar termen utrymmen som entréhall, vestibul eller foajé, varför den bör undvikas. Entré, entréhall, foajé Solennitetssal / aula
Balkong: Från en byggnadskropp, ovanför markplanet utskjutande, med skyddsräcke försedd, plattform som antingen är en utkragning av bjälklaget eller vilar på konsoler. Jfr Altan och Terrass.
Baluster(-docka): Svarvat eller gjutet stöd i bröstvärn, Bröstning eller räcke, vanligen i trä, sten eller metall. Balustrad: Av fr. balustre och it. balaustro, dvs. granatäpple. En rad av balustrar/balusterdockor förenade med täckplatta eller ledstång.
Bas: Fotstycke till arkitekturdel, särskilt foten till en Kolonn, Pelare eller Pilaster. Kolonnbas Pilasterbas
Basilika: Flerskeppig byggnad vars mittskepp höjer sig ovan sidoskeppen med av fönster genombrutna väggar (Klerestorium); mitt- och sidoskepp skiljs åt av Kolonner eller Pelare. Solennitetssalen i gamla akademihuset Mittskepp Sidoskepp Sidoskepp Mittskepp Kolonn
Y t t e r m u r Bjälklag: De horisontala element (träbjälkar, järnbalkar, betongplattor, etc.) i en byggnad som utgör innertak och golv mellan varje våning. Bjälke B, vinkelrät mot och vilande på A Bjälklag Bjälke A Gjutjärnskolonner som bär tvärbjälkarna i byggnadens mittaxel. Ankarjärn Ankarslut
Blindfönster: Som ett fönster utformad försänkning i en väggyta. Kan bestå av en ursprunglig men igensatt fönsteröppning, eller utgöra en del av en planerad fasaddesign.
Boasering: (eng. panelling / Wainscot) Boasering eller boiserie (av fr. "bois" = trä) är en invändig panelering eller inklädning av väggar eller tak med trä.
Bröstning: Används oftast för att beteckna fönsterbröstning, dvs. väggdelen mellan en fönsteröppnings undersida och golvet.
Burspråk: (av ty. bursprach / burspräke; eng. bay-window) Utbyggt, relativt grunt, fönsterförsett fasadparti.
Empire(-stil): Av fr. empire, dvs. imperie- eller kejsarstil. En tämligen sträng, regelbunden och rätlinjig Nyklassicism som slog igenom i Frankrike under napoleontiden och dominerade byggnadskonsten i Europa fram till 1800-talets mitt. I Sverige indelas perioden i Sengustaviansk och Karl Johan-stil. Empirens träarkitektur i Åbo kännetecknas av liggande fasadpaneler (vanligvis målade i ljust gulockra, grått eller vitt) Pilasterordningar, enkla Fönsteromfattningar och Mansardtak.
Dörr(blad): (eng. door) En anordning avsedd att tillsluta öppningar i byggnader, garderober, skåp och liknande. Oftast vrid- och svängbar runt en vertikal axel. Den vanligaste formen är en skiva upphängd på gångjärn fästa i en karm (slagdörr). Ett flertal andra konstruktioner förekommer, som skjutdörrar, vikdörrar, svängdörrar m.fl. Den enklaste typen är tillverkad av vertikala bräder, fästa på vågräta reglar, och används idag ofta för förråd, uthus och liknande utrymmen. Historiskt sett har för boningshus och mera anspråksfulla byggnader använts ett ramverk av grövre virke vars mellanrum fyllts med tunnare träskivor (fyllningsdörr, spegeldörr, dörrspegel). Ett sent fenomen är den släta lamelldörren, tillverkad av hoplimmade träskivor av skarvfritt material.
Entablement: (eng. Entablature) Klassiskt Bjälklag, huvudsakligen bestående av Arkitrav, Fris och Gesims / Kornisch. Se vidare Kolonnordning. 1. Triglyf 2. Metop 3. Abacus 4. Ekinus 5. kolonnskaft 6. Kapitäl 7. Arkitrav 8. Fris
Entablement, doriskt I: gesims fris (triglyf + metop) arkitrav
Entablement, doriskt II: GESIMS: (eng. moulding) Profilerat listverk, olika för de olika kolonnordningarna. MUTUL: (eng. mutule) Fyrkantig platta som sitter på undersidan av Gesimsen i ett doriskt bjälklag / Entablement. GUTTA / GUTTÆ: Små vanligtvis konformiga eller runda "droppar" som sitter på undersidan av varje Mutul och list (Tænia). TRIGLYF: (eng. triglyph) Fyrkantig platta som med två lodräta räfflor indelas i tre lika stora delar. I en dorisk fris omväxlar de med Metoper. METOP: (eng. Metope) Fyrkantig platta som i en dorisk fris omväxlar med Trigryfer. Kan vara helt slät eller dekorerad med ornament eller reliefer. TÆNIA: Smal, bandliknande list mellan Arkitrav och Fris i den doriska ordningen. ARKITRAV: (eng. architrave) Den del av entablementet som vilar direkt på Kapitälen. I den doriska ordningen vanligtvis helt slät.
Entresol(-fönster): Med Entresol eller Mezzanin avses lägre mellanvåningar som inte interfererar med den övergripande våningsindelningen. Entresol används vanligen om den ligger nederst i byggnaden, Mezzanin om högre upp. Med entresolfönster avses dels de (vanligtvis mindre och lägre) fönster som hör till en sådan våning, och dels de övre fönstren i en våning som har två eller flera fönster i vertikalled (utan mellanliggande bjälklag).
Farstu: Farstukvist: Se Förstuga. Som Farstu- eller förstukvist betecknas en takförsedd, öppen eller inklädd, utbyggnad på byggnadskroppens utsida till skydd mot väder och vind. Kvist
Fastebrev: Lagfart, d.v.s. officiell registrering av ett förvärv av fast egendom.
Festong: Ornament utformat som en girland eller båge sammansatt av blommor, blad frukter o.dyl. Festong buren av putti
Fil: Följd eller rad av sinsemellan förbundna rum.
Flygel: Av ty. Flügel, vinge. En underordnad, arkitektoniskt avskild del av en byggnad eller ett byggnadskomplex, placerad i vinkel mot huvudbyggnaden eller parallellt med denna, ibland helt fristående.
Fris: Det horisontala partiet mellan Arkitrav och Gesims i ett klassiskt bjälklag. I vidare bemärkelse varje horisontalt bandliknande väggfält med eller utan bildframställningar eller ornament (exempelvis Bågfris). Detalj av målad fris inomhus
Fronton: Klassisk tempelgavel (-röste) med ett triangelformat, plant gavelfält (Tympanon) omslutet av listverk. Triangel- eller segmentformat krön på fönster- eller dörröppning, eller på ett arkitektoniskt framhävt fasadparti (exempelvis en Risalit).
Frontespis: Av it. frontespicio. Ett över en byggnads taklist och på byggnadens mitt uppskjutande parti, som vanligen sitter ihop med murytan. Avslutas ofta med en frontonliknande överbyggnad. Kan också beteckna ett mer eller mindre starkt framträdande mittparti på en byggnads huvudfasad, under förutsättning att det kröns av en överbyggnad (jfr Mittrisalit).
Fönster Se: Blindfönster Entresol Fönsteraxel Fönsterband Fönsterbröstning Fönsterbåge Fönsterkarm Fönsterluft Fönsterspröjs Fönstersmyg Fönsteromfattning Lunettfönster Palladiomotiv Skådefönster T-fönster Ädikula Överstycke
Fönsteraxel: En fönsteraxel är i princip ett antal vertikalt över varandra ordnade fönster. Man talar emellertid om fönsteraxlar även då det handlar om envåniga byggnader. En byggnadsfasad kan alltså ha X fönsteraxlar. Fasad med nio fönsteraxlar.
Fönsterband: (även Bandfönster) Fönster placerade mer eller mindre direkt invid varandra, utan mellanliggande mur- eller väggpartier, så att en bandverkan uppstår. Kan vara horisontella eller vertikala.
Fönsterbåge: Fönsterkarm: Fönsterluft: Fönsterspröjs: Omsluter en Fönsterluft. Den del som fast förenar mur och Fönsterbåge. De enskilda öppningarna i ett fönster, vanligen försedda med glas (ett fönster kan inom samma karm ha en eller flera lufter). Smal list, vanligtvis av trä eller bly, mellan två glasrutor i samma båge eller luft. Spröjsade fönster har en eller flera lufter eller bågar fyllda av mindre glasrutor sammanfogade med Spröjsar. L u f t Spröjs Båge Karm T.v. delarna i ett fyrluftsfönster
Fönsterbröstning: Fönstersmyg: Se Bröstning. Väggöppning innanför eller utanför ett fönster; används även om öppningens sidoytor.
Fönsteromfattning: Inramning / utsmyckning av fönsteröppning. Se även Bröstning, Ädikula, Överliggare, Överstycke.
Förstuga: Även farstu, förstu. Ett rum närmast innanför ytterdörren, avgränsat från kök och boningsrum (stuga), vanligen ouppvärmt. Användes speciellt för äldre, traditionella hustyper; i nyare byggnader används oftast beteckningarna hall, kapprum eller Tambur. Förstuga Huvudingång
Garderob: (av it. guarda/vakta roba/saker) Högt skåp eller rum avsett för i första hand förvaring av kläder. Det sistnämnda är vanligt i vissa offentliga miljöer som exempelvis teatrar eller restauranger. Där avser garderoben ett rum för tillfällig förvaring av gästernas ytterplagg och andra attiraljer som gästen inte får eller vill ta med sig in i huvudlokalen, ibland mot en smärre avgift. I hemmet kallas rum avsedda för förvaring av kläder oftast klädkammare.
Gesims: Profilerat listverk med horisontal placering på fasad eller annan väggyta, eller som dörr- eller fönsterkrön. Beroende på placeringen kan man tala om Takgesims (Kornisch), Gördelgesims (jfr Våningsband) och Sockelgesims. Takgesims / Kornisch Gesims Gesims / Våningsband Sockelgesims
Golv: (eng. floor): Bottenytan i ett rum bestående av en stomme, vanligtvis av trä eller betong (se Bjälklag), och ett ytskikt av trä, tegel, kakel, natursten, linoleum eller olika syntetmaterial. Läggs ofta i mönster (se Parkett, Mosaik).
Grundrenovering: Betecknar i finlandssvenska ofta varje genomgripande ombyggnad eller renovering av en byggnad men innebär inte nödvändigtvis förnyande eller åtgärdande av just grunden.
Gångbro: En konstruktion som förbinder olika huskroppar eller delar av en byggnad ovan markplanet. Den kan vara försedd med skyddsräcken eller väggar (då vanligtvis av glas) och har utomhus oftast tak.
Gördelgesims: Gördellist: Se Gesims. List(verk) som horisontalt avdelar en fasadyta, vanligen mellan våningarna (kallas då ofta Våningsband). Gördellist / våningsband
Hörnkedja: Markering av ett hörnparti genom att hörnstenarna särskilt markerats, ibland symmetriskt, ibland lagda med växelvis långeller kortsidan utåt. Kan även vara utförd i puts eller trä som ett dekorativt arkitekturelement. Jfr Rusticering. Kan i modern arkitektur även användas i s.a.s. negativ form.
In situ: (lat. på platsen) På sin ursprungliga plats, inte flyttad.
Joniskt entablement: Kornisch Tandsnitt Fris Äggstav Arkitrav Fasces Abakus Volut Skaft Volut Kannelyr Bas Plint
Kalktegel: Sandblandad kalk som formpressats och lufthärdats. Användes istället för bränt tegel.
Kannelyr: Längsgående räffla, t.ex. på en Kolonn eller Pilaster. Med vertikala räfflor försedda sådana benämns kannelerade.
Kapitäl: Den översta delen av en Kolonn, Pilaster eller Pelare. 1 2 3 4 1: Toskansk ordning 2: Dorisk 3: Jonisk 4: "Modern" Jonisk 5: Korintisk Kolonn 6: Komposit Kolonn Pilaster 5 6
Kolonn (-ordning) Se: Arkitrav Bas Doriskt entablement Entablement Fris Fronton Gesims Kannelyr Kapitäl Kolonn Kolonnordning Monument Pelare Piedestal Pilaster Plint Tempelgavel Tympanon Ädikula Överstycke
Kolonn: Ett fristående vertikalt stöd bestående av Bas, skaft och Kapitäl eller bara skaft och Kapitäl. Skaftet har cirkulärt horisontalsnitt och är av monolitisk karaktär, dvs. det bör kunna uppfattas som en enhet oavsett om det verkligen är hugget i ett stenblock (monolit) eller sammansatt av flera kolonntrummor. Kolonner kan vara fristående, kopplade (dvs. parvis arrangerade) eller engagerade (dvs. fast förbundna med bakomliggande mur). I det sistnämnda fallet skiljer man på halv- och trekvartskolonner. Jfr Kolonnordning. Kolonn
Kolonnordning: 1 2 Från antiken härstammande byggnadssystem bestående av Kolonner och Entablement (Bjälklag). De klassiska kolonnordningarna är den doriska, den joniska och den korintiska (Grekland), den toscanska (etruskiska) samt den komposita (Rom). Utmärkande för de olika kolonnordningna är Kapitälets och Entablementets utformning samt delarnas proportioner. Fronton Entablement 3 4 5 6 1: Toskansk ordning 2: Dorisk 3: Jonisk 4: "Modern" Jonisk 5: Korintisk 6: Komposit Kolonn
Konsol: (eng. cantilever, corbel) En bärande byggnadsdel som skjuter ut från mur- eller väggparti för att ge stöd åt tak, balkonger, listverk m.m. Ofta dekorativt utformad. Jfr Mutula.
Korintiskt entablement: Modiljong / Modil(l)ion Tandsnitt Fris Arkitrav med fasces Abacus Voluter Acanthus
Korsvirke: Fackverk av trä: en bärande stomme av varandra korsande bjälkar och stöd, stundom förstärkta med snedsträvor. Härigenom bildas fyr- eller trekantiga fack, som fylls ut med murverk (tegel) eller lerklinat flätverk. Oftast överputsas utfyllnaderna; korsvirket kan då antingen lämnas synligt eller döljas av putsen.
Kvader(sten): Fyrkantigt (rätvinkligt) tillhuggen natursten, avsedd för byggnadsändamål. Släthuggen kvader Råhuggen kvader
Kupol(valv): (eng. dome, cupola; av lat. cupa/kopp) Skålformig valvtyp. Grundformen kan beskrivas som den övre delen av en ihålig sfär (klot), och ett tvärsnitt visar i princip en valvbåge. Precis som för andra valv finns det flera olika typer. Jfr Valv(båge), Tambur. Kupolvalv, Pantheon i Rom Halvkupol (eng. semi-cupola)
Kvist: Se Farstukvist.
Lisen: (uttalas lisén) Vertikalt, platt och vanligtvis helt slätt murband. Skiljer sig från en Pilaster genom avsaknad av Kapitäl och (i allmänhet) Bas.
Loggia: Täckt uterum, gång eller korridor, som är öppet/öppen på en eller flera sidor, ofta genom en Arkad eller kolonnad. Vanligen i en byggnads bottenvåning, men förekommer också i övre våningar och som självständig byggnad. Ospedale degli Innocenti, Florens
Luft: Se Fönsterluft.
Lunettfönster: Fönsteröppning med halvcirkel- eller segmentbågsform.
Länga: Långsträckt byggnadskropp. Används ofta synonymt med Flygel men indikerar inte automatiskt underordning i förhållande till en huvudbyggnad.
Manierism: Av ital. maniera eller sv. manér. Stilperioden mellan renässans och barock, vanligtvis förlagd till 1500-talets andra hälft. Förknippas oftast med konst som demonstrerar överdriven virtuositet, komplexitet eller nyckfullhet. Ovan, Palazzo del Te, Giulio Romano, Mantova; överst t.v. Palazzo Zucchari, Rom.
Mansardtak: Yttertak med brutet takfall, vanligen ett Sadel- eller Valmtak.
Mezzanin(-fönster): Se Entresol.
Monument (Postament, Pi[e]destal): Av lat. "monere", att minnas, påminna, lära ut, uppmana. Jfr minnesmärke. Staty M O P O S Entablement N U M T A M E N Pelare Bas Plint Pidestal / piedestal E N T T Sockel
Mosaik: material. (eng. mosaic) Av it. musaico/mosaico. Yttäckning av små bitar (tesseræ) av sten, glas, keramik m.m., som fästs i stuck, murbruk, cement och liknande Mosaikbitarna sätts oftast så att de bildar mönster, ornament eller figurframställningar. Romersk golvmosaik från 200-talet i Piazza Armerina.
Motfallstak: Yttertak med två mot varandra, inåt lutande takfall.
Mur: (av lat. murus) Byggnadsverk eller del av sådant, vanligen bestående av staplade naturstenar, tegel eller gjuten massa som betong, För att öka murens täthet och styrka kan stenarna förenas med Murbruk. En mur utan murbruk kallas kallmur. Byggs i regel upp av horisontala rader (skift) av huggen, gjuten eller sågad sten (se Kvader, Tegel). I ett hus delas murarna in i grund-, sockel- och väggmur. En väggmur kan vara antingen ytter- eller innermur. Den av väggen som befinner sig mellan Sockel och Takfot kallas Murliv.
Murbruk: Blandning av bindemedel (kalk, cement, m.m.), fyllnadsmaterial (sand, grus) och vatten. Används för hopfogning av tegel- eller natursten (m.m.) i en mur. Jfr Puts, putsbruk.
Murliv: finnas Den av väggen som befinner sig mellan Sockel och Takfot kallas Murliv. Detta utgör murens lodräta begränsningsyta, i förhållande till vilken det kan framskjutande (framspringande) eller försänkta partier. Fönster insatta "i liv med muren", dvs. i linje med den (de skjuter inte fram och är inte försänkta).
Nyantik: En underavdelning till Nyklassicismen som hämtade sin inspiration främst från den arkaiska grekiska konsten. Avser framför allt arkitektur under 1700- och tidigt 1800-tal. Heratemplet i Pæstum, ca 600 BC.
Nyklassicism: (även neoklassicism ) Samlingsnamn för de stilriktningar som inspirerats av den grekisk-romerska antikens former och ideal med början under senmedeltid till och med i dag. Empire och Nyantik betraktas vanligen som underavdelningar till nyklassicismen.
Orangeri: Ett (uppvärmt) växthus för övervintring av känsliga växter, exempelvis apelsin (fr. orange), fikon och myrten. Orangeriet i Uppsala universitets botaniska trädgård.
Palladianism: Det formspråk vars upphovsman var arkitekten och arkitekturteoretikern Andrea Palladio (1508-1580), verksam i Venedig och Venezien, och som utgick från den antika romerska arkitekturens principer. Palladio: Villa Rotonda, Vicenza
Palladiomotiv: Palladianskt motiv eller Palladiana. Tredelad muröppning, vanligtvis indelad av Kolonner eller kolonnetter. Mittöppningen är bredast, höjer sig över de två övriga och avslutas uppåt med en rundbåge (arkivolt). På engelska kallas arrangemanget Venetian Window.
Palmett: Fr. diminutiv av palm. Ornament i form av ett oftast symmetriskt arrangemang av solfjädersformigt utbredda blad eller flikar, påminnande om ett palmblad. Palmett Fronton Exempel på palmettakroterier i A Handbook of Ornament, 1898
Panel(lering): (eng. panel / panelling). Beklädnad av trämaterial som helt eller delvis täcker en vägg och som ramas in och indelas i fält av lister (exvis i form av en kolonn- eller pilasterordning). På ytterväggar talar man om stående eller liggande, ibland även diagonal, panel. Används idag synonymt med brädfodring. Betr. interiörer, se Boasering.
Parkett: betecknar en golvbeklädnad av trä, vanligtvis lövträ, som sågas i mindre stycken och sammanfogas enligt ett bestämt mönster
Paviljong: Paviljong är en mindre fristående byggnad, ofta uppförd för tillfälligt bruk, till exempel ett lusthus i en park eller som utställningslokal. Den kan även ingå som en avgränsad del i ett större byggnadskomplex.
Pelare: Fristående, vertikalt och bärande murverk eller murstycke med eller utan Bas och Kapitäl. Vanligtvis med fyrkantigt horisontalsnitt men kan även vara sammansatt av olika former (knippepelare). Även kraftiga, cylindriska murstöd som saknar bas och kapitäl kan kallas pelare (rundpelare). Murpelare Rundpelare
Piano nobile: Av it. piano = våning, våningsplan; bokstavligen den ädla våningen. Paradvåning, vanligtvis belägen på andra våningen.
Piedestal: (även pidestal; eng. pedestal) Består av Plint och Postament med tillhörande profileringar. Ingår som en del av de klassiska Kolonnordningarna. Kan också beteckna fotstycke eller ställ i vid bemärkelse. Bernardino Baldi 1612 Piedestal, tillverkad 1817 för det silverskrin i vilket Åbo Akademis fundationsbrev förvarades.
Pilaster: Flat vägg- eller murpelare artikulerad som en klassisk Kolonn, med Bas och Kapitäl. Kolossal dorisk pilasterordning Dorisk väggpilaster Jonisk kanellerad pilaster Dorisk hörnpilaster / omvikt pilaster
Plafond: (fr.) Innertak, egentligen endast ett plant sådant. Används dock ofta för att beteckna målade utsmyckningar på detsamma (plafond- eller takmålning).
Plantak: Horisontalt yttertak. Har dock praktiskt taget alltid en svag lutning för vattenavrinning som vanligtvis döljs av takkrönet.
Plint: (eng. plinth; av grek. plinthos, eg. tegelsten), den vanligen kvadratiska eller rektangulära skiva, som utgör underlaget för en kolonnbas, en staty, en vas etc. Jfr Postament, Sockel.
Pompejansk stil: Nyklassicistisk inredningsstil som utgår från bevarade miljöer i den romerska provinsstaden Pompeji (begravd vid Vesuvius utbrott 79 e.kr. och återupptäckt på 1700- talet).
Port: Portal: (eng. door, gate) En större öppning som används som ingång till byggnad, men kan också syfta på den Dörr som används för att tillsluta portöppningen. (eng portal) Arkitektoniskt framhävd ingång, ofta försedd med skulpterad utsmyckning. Portgång: (eng. doorway) Ingångspassage som kan tillslutas (med exempelvis en Dörr)
Portik: (eng. portico) Av lat. porticus, port, ingång ; en kolonn- eller pelarburen, förhall framför en byggnad, ofta i form av en Tempelgavel. Jfr Kvist & Veranda.
Postament: Av lat. ponere, ställa. Det som något ställs på. Se Monument.
Pulpettak: Yttertak med endast ett takfall (halvt sadeltak).
Puts: (eng. plaster) Är ett tunt ytskikt av bruk på byggnaders yttre eller inre murar. Putsbruk består av bindemedel, ballast och vatten. Bindemedel innehåller olika proportioner av exempelvis kalk, cement, gips eller plast; ballasten är vanligtvis sand. Man skiljer på slätputs och spritputs. Den släta putsen kan ha många olika utförande och följa murens yta eller dölja ojämnheter i underlaget. Spritputs innehåller ballast i form av grus eller sten som ger ytan en grövre karaktär.
Rakt valv: (eng. flat/straight arch) Övertäckning av en muröppning genom solfjäderformigt ställda (tegel)stenar, som tillsammans bildar ett valv med horisontal undersida.
Rappning: Se Puts.
Revetering: (av lat. vestire och fr. revêtir) Beklädnad av mur eller vägg med Puts, naturstenplattor, fasadtegel, glas- eller plåtplattor m.m. Puts appliceras på träunderlag med hjälp av vassmattor, hönsnät, träull, mineralfiberplattor eller liknande. Stenplattor fästs oftast med hjälp av metallkrampor eller dylika fästanordningar.
Risalit: Svagt framskjutande fasadparti, i allmänhet accentuerande fasadens mitteller sidopartier (mitt- eller sidorisalit). Mittrisalit Sidorisalit
Romanik: Romansk stil, ursprungligen beteckningen på den arkitekturstil som dominerade i Europa ca 1000-1200. Termen "romansk" kommer av sambandet med den antika romerska arkitekturen, som också kännetecknades av runda eller svagt spetsiga valvbågar, tunnvalv, kryssvalv och arkader. Rundbågsfrisen är ett typiskt romanskt stilelement. Lunds domkyrkas absid, 1100-tal
Rusticering: Mur eller murparti där murstenarnas framsida lämnas råhuggna och skjuter ut utanför murlivet. Används även om imitation i puts av en kvaderstensmur eller en egentlig rustik i sten. Förekommer ofta i fönster- och portomfattningar. Palazzo Pitti, Florens
Sadeltak: Yttertak bestående av två mot varandra lutande takfall.
Segmentbåge: Rundbåge vars bågform bildar ett cirkelsegment som är mindre än en halvcirkel. Om bågen är mycket flack talar man ofta om Stickbåge.
Situationsplan: (eng. site plan) Plan över ett område av vilken framgår en eller flera byggnaders belägenhet i förhållande till varandra och till omgivningen, exempelvis en tomt eller ett kvarter.
Skvär: Av eng. square ( plats ), inlån via ryskan i betydelsen liten stadspark.
Skådefönster: Panorama- eller skyltfönster. Åbo Akademis huvudbyggnad före restaureringen 1921.
Skärmtak: Vanligtvis ett konsolburet Pulpet- eller Sadeltak över entrédörr och trappa.
Slutsten: Mittsten i en valvbåge eller ett valv, vanligtvis särskilt markerad. Se Valv.
Sockel: (eng. socle) Den som bas markerade nederdelen av en byggnad som utmärks t.ex. genom kraftigare material (stenskoning, Rusticering, Kvaderblock, etc.) och/eller genom att skjuta ut framför byggnadens övriga Murliv. Betecknar också underlag för statyer, Monument och liknande. Avslutas ibland uppåt med Sockelgesims. Jfr Stenfot.
Spegel: (eng. field, panel) Vanligtvis ett mer eller mindre fyrkantigt, plant fält på en vägg eller i ett tak, inramat av lister eller listverk. Speglar förekommer exvis i Boaseringar, Paneler och som försänkt fyllning i en dörr.
Spröjs / spröjsad: Se Fönsterspröjs.
Stenfot: Husgrund av sten. Jfr Sockel.
Stenhus: Betecknar i Finland vanligtvis en byggnad av tegel (oftast putsad), inte en byggnad av natursten.
Stickbåge: Se Segmentbåge.
Stomme: En byggnads stomme består av dess bärande murar / väggar, Pelare / Kolonner, Bjälklag / Entablement, Takstol m.m. Stomsystemet bär upp övriga byggnadsdelar, såsom mellanväggar. Består av sten, tegel, stock eller armerad betong. I 1800-talets trähus utgörs stommen oftast av grova stockar som tätades med mossa och på utsidan kläddes med Panel. Insidan kläddes med papper eller papperstapeter, någon gång med Puts. (se Revetering)
Strävpelare: En Pelare med funktionen att försträva sidotryck i en byggnad. Strävpelare & bågar som tar upp sidotrycket från solennitetssalens tunnvalv.
Stucco Lustro: En antik romersk teknik som ger väggmålningar en glänsande yta. Färgpigment blandas med kalk, tvål och vatten, blandningen appliceras och glättas med varma järn. Används företrädesvis för marmorimiterande ytbehandling.
Stuck / stuckatur: Av ital. stucco, en snabbt härdande massa av gips, pulvriserad marmor eller kalksten, sand, vatten och ibland lim. I vid bemärkelse alla gjutna ornament i såväl interiör som exteriör. Stuckatur
Suterrängvåning: Våning som delvis ligger under markplanet.
Syn / Syneförrättning : En av behörig myndighet företagen granskning i samband med vilken byggnadsritningar och byggnadsarbeten godkänns. Tre sorters syn förekommer i de äldre handlingarna: Lokalsyn innebar att platsen besiktigades innan något byggts, "Sockelsyn" ägde rum när stengrund murats och byggnadens placering därmed fixerats, Approbationssyn utfördes när takstolen var rest och skorstenen uppmurad, men innan golv och mellantak lagts in. "Synernas" resultat förtecknades ofta på de till magistraten inlämnade ritningarna. I denna lokalsyn, från 1856, finner Gylich (som syningsman) inget att invända mot den ritning han själv (som arkitekt) framställt.
Tak: Se: Mansardtak Motfallstak Plafond Plantak Pulpettak Sadeltak Takfot Gesims (takgesims) Takskägg Takstol Tälttak Valmat tak Vattentak
Takfot: Takfallets nedersta horisontella kant/begränsning.
Takskägg: Den del av yttertaket som skjuter ut framför muren på en byggnad. Takskägg Takskägg
Takstol: (eng. truss, roof-truss) Den bärande konstruktion på vilken yttertaket vilar. I sin enklaste form består den av två mot varandra lutade sparrar som möts i taknocken och nedtill sammanbinds av en bjälke (bindbjälke). Sadeltak Taknock Bindbjälke
Tambur: Av fr. tambour (trumma), vanligen entréutrymme från vilket dörrar eller trappor leder till övriga utrymmen. I 1800-talets Åbo avses dock oftast ett litet förrum till husets största rum, salen. Jfr Förstuga, hall, kapprum. Tambur kan också beteckna en kupols cylindriska eller polygonala underbyggnad (dvs. trumma ) mellan själva kupolen och den underliggande konstruktionen. Förstuga Tambur Huvudingång
Tegel: (eng. brick) Sammanfattande benämning på byggnadsmaterial avsedda för murning.m.m. Består i huvudsak av formad, torkad och bränd lera. Bränt tegel har en större eller mindre inblandning av sand och eventuellt andra tillsatser. Obränt tegel (s.k. lertegel) har vanligtvis någon form av armering, som tagel eller halm. Tegel bränns vid temperaturer mellan 950 och upp till ca 1200 grader. Vid högre temperatur sintrar (dvs smälter)leran. Detta har hänt med tegelstenarna på bilden.
Tegelhus: Betecknar i Finland vanligtvis tegelbyggnad utan Puts eller annan yttäckning.
Tempelgavel: Klassisk tempelgavel med en triangelformad Fronton buren av två eller flera Kolonner eller Pilastrar (jfr Ädicula / ædikula).
Terrass: Av lat. terra (jord). Ursprungligen en öppen, stenlagd, i markplanet belägen yta i direkt anslutning till en byggnad. Under 1900-talets senare del har termen allt oftare använts som synonym till Altan (takterrass).
T-fönster: Fönster med tre Fönsterlufter, två stående och en liggande, arrangerade i form av ett T.
Trompe l œil: Franskt uttryck som betyder som bedrar ögat (tromper: bedra, lura, och œil: öga), synvilla, bländverk, illusion.
Turell: Av fr. tourelle. Miniatyrtorn som är utkragat från en fasad.
Tympanon(-fält): (eng. pediment) Det plana, triangulära fältet i en klassisk tempelgavel (Fronton), ofta försett med skulptural utsmyckning. Kan även beteckna bågformat avgränsade fält som kröner olika muröppningar eller byggnadsdelar.
Tälttak: Pyramidformat yttertak.
Valmat tak: Eller Valmtak. Sadeltak som på vardera kortsidan slutar med ett triangulärt takfall (valmsida) istället för ett vertikalt gavelparti.
Vattentak: Yttertak av tegel, plåt eller annat material.
Valv: Se: Arkad Kupol(valv) Lunettfönster Rakt valv Segmentbåge Slutsten Stickbåge Strävpelare (-båge) Valv
Valv: Ett konstruktivt element i arkitekturen som består av kilformade element, vanligtvis stenar, som hålls på plats av tyngdlagen. Se även Basilika. A: Valvbåge (eng. arch) B: Tunnvalv (eng. barrel-vault) C: Kryssvalv (eng. cross- or groin vault) 1: Slutsten / Nyckelsten (eng. key-stone) 2: (valv-) Anfang (eng. springer) 3: Valvhjässa (eng. crown) 1 B 2
Veranda: Av bengaliska barandah. En i markplanet belägen, takförsedd utbyggnad, avsedd för rekreation och umgänge. Den kan vara försedd med räcken, Balustrader, väggar och fönster (glasveranda).
Vestibul: Se Aula.
Våningsband: Flat list utan profilering som horisontalt avdelar en fasadyta mellan våningarna (jfr Gördelgesims och Gördellist).
Ädikula: Av lat. ædicula (litet hus eller tempel). Fönster- eller dörromfattning bestående av Kolonner eller Pilastrar som bär ett Entablement och en Fronton. Jfr Tempelgavel.
Överliggare: Balk av sten eller trä som, vilande på sidopartierna, överbryggar en vägg- eller muröppning. Jfr Arkitrav.
Överstycke: Ett arkitektoniskt (ofta även skulpturalt) accentuerat krön till fönster-, dörr- eller portöppningar, ofta i form av en Fronton eller en del av ett klassiskt Entablement. Används ibland synonymt med Överliggare.
SLUT Men om du saknar några termer, upptäcker några felaktigheter, eller inte förstår något så hör av dig till konstvetenskapens personal! LB 1.4.2014 http://www.abo.fi/institution/konstvet