,3 Bryssel den 3 juli 1998 +DQGHOVKLQGHUà YHUWUlGHOVHI UIDUDQGHQà PRW %HOJLHQà 1HGHUOlQGHUQDà )UDQNULNHÃ,UODQGà *UHNODQG,WDOLHQÃ6YHULJHÃRFKÃgVWHUULNH 7LOOÃI OMGÃDYÃNODJRPnOÃKDUÃ(XURSHLVNDÃNRPPLVVLRQHQÃEHVOXWDWÃDWWà JHQRPI UD YHUWUlGHOVHI UIDUDQGHQÃPRWÃnWWDÃPHGOHPVVWDWHUÃPHGÃDQOHGQLQJÃDYÃKLQGHUÃI U GHQà IULDà U UOLJKHWHQà I Uà YDURUà VRPà VWULGHUà PRWà I UGUDJHWà DUWLNHOà Ã'nà GHW JlOOHUà %HOJLHQà KDUà NRPPLVVLRQHQà EHVOXWDWà DWWà YHUOlPQDà \WWHUOLJDUHà HWW PRWLYHUDWÃ\WWUDQGHÃHQOLJWà DUWLNHOà à Là I UGUDJHWà I Uà XQGHUOnWHOVHà DWWà I OMDà HWW XWVODJÃIUnQÃGRPVWROHQÃRPÃLPSRUWUHVWULNWLRQHUÃI UÃYLVVÃPRWWDJDUXWUXVWQLQJÃI U WHOHNRPPXQLNDWLRQHUÃ.RPPLVVLRQHQà KDUà lyhqã EHVOXWDWà DWWà YlFNDà WDODQà L GRPVWROHQÃPRWÃ1HGHUOlQGHUQDÃWYnÃlUHQGHQÃ)UDQNULNHÃ,UODQGÃRFKÃ*UHNODQG VDPWà DWWà YHUOlPQDà PRWLYHUDGHà \WWUDQGHQà DQGUDà VWHJHWà Là YHUWUlGHOVH I UIDUDQGHQà HQOLJWà DUWLNHOà à Là I UGUDJHWà WLOOà 1HGHUOlQGHUQDà WYnà luhqghq,wdolhqã WYnà luhqghqã*uhnodqgã)udqnulnhã WUHà luhqghqã 6YHULJHà RFKà gvwhu ULNHÃ+DQGHOVKLQGUHQÃJlOOHUÃFKRNODGÃ,WDOLHQÃOLYVPHGHOÃPHGÃHOOHUÃXWDQÃWLOOVDWV DYà YLWDPLQHUà 1HGHUOlQGHUQDà DONRKROKDOWLJDà GU\FNHUà )UDQNULNHà DUWLNODUà L lghophwdooã,uodqgãolnhphghoã*uhnodqgãrfkã,wdolhqãnrvwwloovnrwwã*uhnodqg ELOGHODUà )UDQNULNHà SDVWDà )UDQNULNHà PHGLFLQVNà XWUXVWQLQJà I Uà ³LQà YLWUR GLDJQRVà )UDQNULNHà KHOLNRSWUDUà )UDQNULNHà WDQNELODUà I Uà ROMHà RFKà EHQVLQ WUDQVSRUWHUà 6YHULJHà RFKà VDODPLà gvwhuulnhã 1lUà PRWLYHUDGHà \WWUDQGHQà KDU YHUOlPQDWVà PnVWHà PHGOHPVVWDWHUQDà OlPQDà WLOOIUHGVVWlOODQGHà VYDUà LQRPà WYn PnQDGHUà IUnQà PRWWDJDQGHWÃ,à DQQDWà IDOOà NDQà WDODQà YlFNDVà PRWà GHPà L GRPVWROHQ %HOJLHQñÃPRWWDJDUXWUXVWQLQJÃI UÃWHOHNRPPXQLNDWLRQHU Enligt den belgiska lagstiftningen (lagen av den 30 juli 1979) måste viss mottagarutrustning för telekommunikationer certifieras av de belgiska myndigheterna innan den får marknadsföras, och innehavarna av sådan utrustning måste söka tillstånd. I en dom av den 24 mars 1994 (mål C-80/92) fann domstolen att dessa bestämmelser utgjorde ett omotiverat handelshinder som stred mot artikel 30 i fördraget. Eftersom de belgiska myndigheterna har underlåtit att ändra sin lagstiftning i enlighet med domstolens dom genomför kommissionen överträdelseförfaranden med stöd av artikel 171 i fördraget och beslutade därvid att överlämna ett motiverat yttrande i juni 1997 (se IP/97/708). Sedan dess har de belgiska myndigheterna ändrat lagstiftningen i fråga genom en lag som antogs den 15 januari 1998. Enligt kommissionens uppfattning uppfyller den nya lagen dock inte kraven i domstolens dom, eftersom det fortfarande krävs förhandsgodkännande från de belgiska myndigheterna, innan viss mottagarutrustning för telekommunikationer (bl.a. skannrar) får säljas i Belgien.
Kommissionen har därför beslutat att överlämna ytterligare ett motiverat yttrande till Belgien i denna fråga. Om inget tillfredsställande svar lämnas inom två månader från mottagandet av det motiverade yttrandet, kan kommissionen på nytt förelägga domstolen ärendet och i så fall begära att domstolen skall ålägga Belgien en straffavgift på mellan 3 115 och 186 888 ecu per dag som fastställs utifrån överträdelsens allvar och varaktighet samt behovet av att säkerställa en avskräckande effekt. Begränsningar för den fria rörligheten för varor ses som allvarliga överträdelser enligt de kriterier för tillämpningen av artikel 171 som kommissionen antog den 5 juni 1996 (se IP/96/473).,WDOLHQÃÃFKRNODG Kommissionen har beslutat överlämna ett motiverat yttrande till Italien på grund av omotiverade begränsningar av importen från andra medlemsstater av chokladprodukter som innehåller andra vegetabiliska fetter än kakaosmör. Enligt ett italienskt cirkulär som antogs 1996 får sådana chokladprodukter endast säljas i Italien om de är märkta med texten chokladersättning. Kommissionen anser att detta krav bryter mot fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor, så som de tolkats i domstolens praxis. Enligt principen om ömsesidigt erkännande får en produkt som lagligen tillverkas eller marknadsförs i en medlemsstat säljas i alla andra medlemsstater, förutsatt att det inte finns något objektivt skäl, som bygger på allmänintresset, till att den inte bör säljas. Enligt kommissionens åsikt är kravet på att choklad som innehåller andra vegetabiliska fetter än kakaosmör med texten chokladersättning en åtgärd som inte står i proportion till konsumentskyddsmålet. Kommissionen anser att konsumenterna kan skyddas från att bli vilseledda i fråga om sådan choklad genom andra lämpliga och mindre begränsande informationsmetoder (t.ex. neutral och objektiv märkning av produkten). 1HGHUOlQGHUQDñÃOLYVPHGHOÃPHGÃYLWDPLQWLOOVDWV Kommissionen behandlar tre separata överträdelseärenden som gäller Nederländerna i fråga om olika aspekter av förbudet i den nederländska lagstiftningen mot att tillsätta vissa vitaminer och näringsämnen, som t.ex. folsyra och järn, till livsmedel utan att något specifikt näringsbehov har konstaterats. I två av fallen har kommissionen beslutat att föra talan mot Nederländerna i domstolen, och i det tredje fallet har den beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till Nederländerna. Enligt kommissionens uppfattning, som bygger på domstolens praxis, får nationella myndigheter endast förbjuda en livsmedelsprodukt som lagligen tillverkas eller marknadsförs i en annan medlemsstat om de kan styrka att produkten i fråga medför en påtaglig risk för människors hälsa. Att en vitamin eller ett näringsämne tillsätts till ett livsmedel utan samband med ett exakt definierat näringsbehov behöver inte nödvändigtvis få till följd att produkten medför hälsorisker. Förbudet mot livsmedel med tillsats av vitaminer och näringsämnen är därför ett omotiverat och olagligt handelshinder. 1HGHUOlQGHUQDÃÃPDUJDULQ Kommissionen har beslutat överlämna ett motiverat yttrande till Nederländerna som gäller en annan fråga om vitaminer i importerade livsmedel: i detta fall landets lagstadgade krav på att margarin skall innehålla D-vitamin. Enligt kommissionens uppfattning är detta krav en omotiverad och fördragsstridig begränsning av importen från andra medlemsstater av margarin som inte innehåller D-vitamin. 2
Kommissionen finner särskilt att margarin, som inte innehåller D-vitamin, inte på något sätt utgör en risk för människors hälsa, och att tillverkarna fortfarande bör få avgöra om D-vitamin skall tillsättas till margarin som tillverkas eller marknadsförs i andra medlemsstater. Efter kontakter med kommissionen föreslog de nederländska myndigheterna att försäljning av margarin utan D-vitamin som importeras från andra medlemsstater skulle tillåtas, men på villkor att det märktes så att konsumenterna kunde uppmärksamma att D-vitamin inte ingick. Efter samråd med Ständiga livsmedelskommittén finner dock kommissionen att ett sådant ytterligare märkningskrav skulle vara omotiverat och inte stå i proportion till sitt syfte. )UDQNULNHñÃUHVHUYGHODUÃWLOOÃELODU Kommissionen har beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till Frankrike med anledning av att den franska tullens praxis att beslagta reservdelar till bilar från Spanien som transiteras för försäljning i Italien utgör en omotiverad begränsning av den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. Reservdelarna i fråga tillverkas lagligen i Spanien för att anbringas på bilar som tillverkas av franska företag och beslagtas, därför att de bedöms vara efterbildningar enligt den franska lagstiftningen om industriella rättigheter och konsumentskydd. Reservdelarna i fråga strider dock inte mot bestämmelserna om industriella rättigheter vare sig i tillverkningslandet (Spanien) eller i det land där de är avsedda att säljas (Italien). Kommissionen medger att skyddet av industriell och kommersiell äganderätt är ett allmänt intresse som kan åberopas (enligt artikel 36 i EG-fördraget) för att motivera begränsningar av den fria rörligheten för varor. Kommissionen finner dock med stöd av domstolens praxis att de franska myndigheternas förfarande att beslagta reservdelar till bilar under transitering inte står i proportion till detta berättigade syfte, eftersom produkterna i fråga är lagligen tillverkade i Spanien och inte avsedda att säljas på den franska marknaden. Kommissionens uppfattning är att syftet med att beslagta dessa transiterade reservdelar sträcker sig långt utöver målet att skydda industriell äganderätt. Att dessa reservdelar tillfälligt befinner sig på franskt territorium under transiteringen undergräver inte på något sätt skyddet av industriell äganderätt eller konsumentskyddslagstiftningen i Frankrike.,UODQGñÃI UHPnOÃWLOOYHUNDGHÃDYÃlGHOPHWDOO Kommissionen har beslutat att väcka talan mot Irland i domstolen på grund av att dess regler för stämpling av föremål i ädelmetall är ett omotiverat handelshinder som strider mot artikel 30 i fördraget enligt den tolkning som gjorts i domstolens praxis (Houtwipperdomen av den 15 september 1994, mål C-293/93). Särskilt kontrollstämplingslagen 1981 och kontrollstämplingsförordningarna från 1983 och 1990 ger upphov till flera problem, som t.ex. ett begränsat antal erkända lödighetsstandarder, tvång att använda antingen en kontrollstämpel som erkänts internationellt genom Wienkonventionen (som inte alla medlemsstater har undertecknat) eller en kontrollstämpel från Dublinbyrån, krav på att importerade föremål skall ha ett sponsor s mark som är registrerat i Irland och det förhållandet att de kontrollstämplar som krävs för importerade föremål skiljer sig från dem som används på föremål som är tillverkade i Irland. Dessa olika problem får till följd att importen från andra medlemsstater begränsas då det gäller föremål tillverkade av ädelmetall. 3
)UDQNULNHÃÃSDVWD Kommissionen har beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till Frankrike beträffande omotiverade begränsningar för försäljningen i Frankrike av pastaprodukter som tillverkats lagligen i en annan medlemsstat av annat vete än durumvete. Begränsningarna grundas på en fransk lag av den 3 juli 1934, i vilken krävs att alla pastaprodukter som tillverkas eller säljs i Frankrike endast får framställas av durumvete. De franska myndigheterna har rätt att föreskriva strikta regler för pasta som framställs i Frankrike. Kommissionen finner dock att det är ett brott mot bestämmelserna om fri rörlighet för varor i EG-fördraget (artikel 30) att utsträcka förbudet mot försäljning av pasta som framställts av vanligt vete eller av en blandning av durumvete och vanligt vete till att även gälla produkter som importeras från andra medlemsstater. Kommissionen uppfattning överensstämmer med domstolens praxis, särskilt dess dom av den 14 juli 1988 i fråga om liknande italiensk lagstiftning (i de förenade målen C-407/85 och C-90/86). De franska myndigheterna införde provisoriska åtgärder under år 1991 i form av en administrativ föreskrift till de relevanta organen med uppmaning att tillåta försäljning av pastaprodukter som lagligen tillverkats i en annan medlemsstat av vanligt vete eller av en blandning av durumvete och vanligt vete. 1934 års lag har dock inte ändrats så att förbudet för pasta som tillverkats av annat vete än durumvete i andra medlemsstater har avlägsnats, trots att de franska myndigheterna sedan lång tid utfärdat löften om att så skulle ske. Kommissionen anser att en ändring av 1934 års lag är av avgörande betydelse för att få överträdelsen mot fördragets bestämmelser att upphöra och för att garantera rättslig säkerhet och överblickbarhet för de ekonomiska operatörerna. )UDQNULNHÃÃPlUNQLQJVNUDYÃI UÃDONRKROKDOWLJDÃGU\FNHU Kommissionen har beslutat att väcka talan mot Frankrike i EG-domstolen med anledning av kravet att alla drycker med en alkoholhalt som är högre än 25 volymprocent skall vara försedda med en märkning med uppgift om att en avgift till det franska sociala trygghetssystemet har erlagts. Kravet på en avgift till detta system infördes genom en lag av den 19 januari 1983 med hänsyn till hälsoriskerna vid överdriven alkoholkonsumtion, och märkningskravet infördes genom en förordning från mars 1983. Enligt kommissionens uppfattning är märkningskravet för alkoholhaltiga drycker ett handelshinder som inte står i proportion till sitt syfte, eftersom det innebär att ekonomiska operatörer som exporterar alkoholhaltiga drycker från andra medlemsstater måste anbringa särskilda etiketter uteslutande för den franska marknaden, vilket orsakar dem ytterligare kostnader. Kommissionen finner inte att budskapet i märkningen är anpassat till det fastställda målet (folkhälsan). Situationen skulle vara en annan om märkningen innehöll en varningstext som t.ex. alkoholmissbruk skadar din hälsa. *UHNODQGÃRFKÃ,WDOLHQÃÃOlNHPHGHO Kommissionen har beslutat att väcka talan mot Grekland i domstolen och att överlämna ett motiverat yttrande till Italien på grund av priskontroller för läkemedel som i praktiken förhindrar import från andra medlemsstater. I både Grekland och Italien föreskrivs i lagstiftningen så låga priser att import från andra medlemsstater blir olönsam. 4
I den grekiska lagstiftningen (marknadsförordning 14/89) anges fortfarande priser för enskilda produkter som är baserade på de lägsta priserna i Europa, trots att systemet nyligen har ändrats. I Italien sätts priserna för läkemedel som kunderna kan begära återbetalning för utifrån priserna i andra EU-länder. Även om dessa priser numera beräknas enligt valutakurserna på marknaden i stället för som i det tidigare systemet utifrån köpkraftspariteter, är de fortfarande för låga för att möjliggöra import på lönsamma villkor. )UDQNULNHñÃPHGLFLQVNÃXWUXVWQLQJÃI UóLQÃYLWUR GLDJQRVWLN Kommissionen har beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till Frankrike beträffande omotiverade begränsningar av importen till Frankrike av medicinsk utrustning för in vitro -diagnostik som lagligen tillverkas eller säljs i andra medlemsstater. Enligt den franska lagstiftningen måste all sådan utrustning registreras hos det franska läkemedelsverket innan den får marknadsföras i Frankrike. Dessutom innehåller lagstiftningen ett flertal märkningskrav (bl.a. en skyldighet att ange det registreringsnummer som erhållits i Frankrike på varje förpackning), och den föreskriver inte ömsesidigt godkännande av kontroller av överensstämmelse som utförts i andra medlemsstater. Kommissionen anser att ett sådant registreringsförfarande kan vara motiverat för vissa slag av medicinsk utrustning, som t.ex. sådan som används vid undersökning av aids- och hepatitvirus. Den anser däremot inte att sådana förfaranden är motiverade för all medicinsk diagnosutrustning. Kommissionen finner vidare att specifika märkningskrav för den franska marknaden, som orsakar de ekonomiska operatörerna stora kostnader, inte kan motiveras av konsumentskyddsskäl. Slutligen vill kommissionen påpeka att gemenskapslagstiftningen kräver en bestämmelse om ömsesidigt erkännande, som gör det möjligt att erkänna kontroller av överensstämmelse som utförts i andra medlemsstater. Kommissionens inställning i denna fråga ligger i linje med det föreslagna direktivet om medicinsk utrustning för in vitro -diagnostik, för vilket rådet antog ett gemensamt ställningstagande den 23 mars 1998. 6YHULJHñÃWDQNELODUÃI UÃROMDÃRFKÃEHQVLQ Kommissionen har beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till Sverige beträffande svenska bestämmelser som innebär en omotiverad begränsning av importen av vissa tankbilar för transport av olja och bensin som lagligen har tillverkats och marknadsförs i andra medlemsstater. Enligt de svenska bestämmelserna tillåts vägtransporter av olika slag av lättantändliga vätskor endast i tankbilar med dubbelväggar och utrymme mellan tankarna. Kommissionen har mottagit ett klagomål, i vilket betonades att tankbilar med enkelväggar kan ge tillräckligt skydd för den allmänna säkerheten och att de används lagligen i flera andra medlemsstater för transport av lättantändliga vätskor. De svenska myndigheterna har inte visat att förbudet mot användning av tankbilar med enkelväggar för detta ändamål är motiverat och står i proportion till något tvingande krav (som t.ex. skydd av den allmänna säkerheten) som erkänns i gemenskapslagstiftningen (artikel 36 i EG-fördraget) och i domstolens praxis. 5
*UHNODQGÃÃNRVWWLOOVNRWW Kommissionen har beslutat överlämna ett motiverat yttrande till Grekland angående omotiverade hinder för import av kosttillskott från andra medlemsstater. De grekiska myndigheterna har vägrat meddela försäljningstillstånd för två produkter som lagligen tillverkas och marknadsförs som kosttillskott i andra medlemsstater utan någon motivering som grundas på allmänintresset (t.ex. risk för människors hälsa). Dessutom har de grekiska myndigheternas behandling av ansökningar om försäljningstillstånd enligt kommissionens åsikt tagit alltför lång tid (upp till tio månader). )UDQNULNHÃÃKHOLNRSWUDU Kommissionen har beslutat överlämna ett motiverat yttrande till Frankrike med anledning av att den anser att de franska bestämmelserna för utfärdande av luftvärdighetsbevis för helikoptrar från andra medlemsstater skapar hinder för handeln på den gemensamma marknaden. Detta beror på att den lagstiftning det gäller (förordning av den 21 april 1995) inte innehåller några bestämmelser som säkerställer att ett enskilt luftvärdighetsbevis kommer att utfärdas för helikoptrar av en typ som inte godkänts i Frankrike men däremot i någon annan medlemsstat och som även tidigare har fått luftvärdighetsbevis i en annan medlemsstat. I praktiken innebär därför dessa regler att det blir omöjligt att utfärda luftvärdighetsbevis för helikoptrar som inte är certifierade i Frankrike. Det skall betonas att kommissionens motiverade yttrande inte ifrågasätter Frankrikes förmåga att utföra de kontroller som krävs för att säkerställa att helikoptrar uppfyller de tillämpliga säkerhetskraven. gvwhuulnhããvdodpl Kommissionen har mottagit ett klagomål som gäller att de österrikiska myndigheterna av konsumentskyddsskäl endast tillåter handelsnamnet salami för produkter som motsvarar den österrikiska definitionen av salami. Följaktligen måste salami från andra medlemsstater med andra egenskaper än de som ingår i den österrikiska definitionen säljas under något annat namn i Österrike. Att kräva att importörer av salami från andra medlemsstater skall använda ett annat handelsnamn än det som används i tillverkningslandet är endast motiverat om produkten har andra egenskaper än dem som konsumenterna inom EU har rätt att förvänta sig. I det aktuella fallet kan det dock inte hävdas att anmälarens produkt skiljer sig så mycket i fråga om recept och tillverkning från de varor som är allmänt kända som salami inom EU att den inte skulle kunna anses tillhöra samma kategori. Konsumenten får tillräcklig information genom uppgifterna i märkningen, där producentens namn och adress anges tillsammans med en förteckning över ingredienser. Som domstolen har framhållit måste konsumentskyddet inriktas på konsumenterna inom EU och inte endast på konsumenterna i ett visst land. Kommissionen har därför beslutat att överlämna ett motiverat yttrande till de österrikiska myndigheterna. 6