Visby. Nordisk konferens 8 11 Maj 2014

Visby Nordisk konferens 8 11 Maj 2014

Karta över Visby Historia De äldsta fynden på platsen för dagens Visby är vad som tolkats som "strandbodar", med C14 metodendaterade till 700 900 talen e. Kr. Längs vikingatidens gotländska kust fanns en rad hamnar med gravfält och viss bebyggelse. I Visbys omgivning fanns en vid Kopparsvik ("köpvik") en kilometer söder om Visby, en annan vid Gustavsvik två kilometer norr om Visby. En sådan fanns troligen även vid Visby, vid Donners plats har man påträffat rester efter ett vikingatida gravfält. Vid mitten av 1000 talet upphör gravfältet av användes, ungefär samtidigt kan man skönja de första spåren av permanent bebyggelse i Visby. Enligt Gutasagan skall Gotlands första kyrka, Allhelgonakyrkan ha uppförts här, på den plats där senare S:t Pers kyrka byggdes. Allhelgonakyrkans byggnation kan troligen kopplas till att man vetat skapa en plats på ön där man kunnat garantera fred för utländska köpmän, på

samma sätt som gotlänningar fick beskydd på utländska orter. Till en början var Visby bara en av många sådana platser, men Visby blev snart den dominerande platsen. Ett uttryck för Visbys växande betydelse är de gotländska penningarna, som börjar präglas i staden omkring 1140, ] Någon gång mellan 1158 och 1161 uppfördes den äldsta kända byggnaden i Visby, Kruttornet, vid den gamla hamnen. Årtalet har kunnat anges efter så kallade årsringsdateringar av en träbjälke i tornets tredje våning. Visbys framväxt hänger starkt samman med handelsavtal med svenska, danska, och ryska härskare under 1100 talet. 1161 fick de gotländska köpmännen genom ett fördrag med Henrik Lejonet av Sachsen sina omfattanden fri och handelsrättigheter i hela det sachsiska området bekräftade. I dokumentet, de så kallade Artlenburgfördraget uttrycks en förhoppning att gutarna flitigare skulle besöka Lübeck nu när freden var återställd. Dokumentet antyder att någon form av konflikt uppstått mellan gutar och tyskar, och det ligger nära till hans att anta att de ökade tyska intresset i Novgorodmarknaden sågs som ett allvarligt hot mot gotlänningarnas intressen. Enligt arkeologiska resultat verkar det så kallade Rolandstorget, det ekonomiska handelscentrat i staden, ha lagts ut kort före cirka 1200. Först 1203 omtalas Visby för första gången i bevarat skriftligt källmaterial. Det är Henrik av Lettland som i sin krönika nämner "Wysby" i samband med att pilgrimer på resa till Livland kom dit. Namnet måste emellertid ha betydligt längre relevans bakåt, vilket inte minst syns av att "Wysby" i samma källa nämns som en "civitas", det vill säga en stor stad. Det bekräftas också av att Visbyrådet, med ett tyskt och ett gutniskt råd kan beläggas redan omkring år 1231. Det visar också att Visby var enastående jämfört med andra nordiska städer, där rådsorganisationen införs betydligt senare. Hansatiden Skråväsen sigill över tyska köpmän i Visby. Ny forskning visar också, att inbördeskriget mellan stad och land 1288, inte handlade om motsättningar i handeln. Den så kallade farmannahandeln (böndernas handel) hade nämligen, visar källorna, i stort sett upphört redan före 1200 talet. När därför ringmuren uppfördes, senast omkring 1270, skedde det av skyddshänsyn och med "landets" (böndernas) godkännande. Inbördeskriget i sig berodde snarast på att Visbyborna av realpolitiska skäl år 1285 måste anpassa sig till kung Magnus Ladulås krav på en skattehöjning, mot "landets" vilja, vilket föranledde bönderna att stationera en kontrollman i staden, vilken omtalas 1286. Då borgarna inte ansåg sig kunna acceptera detta införde de 1287, efter att de 1285 börjat bygga porttorn i den befintliga muren, tullar mot böndernas handel i staden och eftersom all gotländsk fjärrhandel vid denna tid utgick från Visbys hamn, till exempel nämns flera gånger "Gotlands hamn" som om det bara existerade en enda hamn på ön, blev det ett hårt slag mot bönderna. Något som fick "landet" att gå till attack. Kriget avslutades

med att Magnus Ladulås gick in och i Nyköping tog stadens parti, så att denna för framtiden blev självständig gentemot "landet". Visserligen fick staden böta 2 000 mark för att man utan kungens tillstånd fört krig och dessutom låtit uppföra en mur runt staden. Men detta måste snarast ses som en självklar avgift för att kungen ställde sig på stadens sida och även formellt godkände uppförandet av muren. Detta är också det äldsta omnämnandet av Visby ringmur. S:t Mariakyrkans kor invigdes 1225. Det nya läget i sin tur fick till följd att bönderna som hämnd tycks ha stängt den stora gutniska handelsgården i Novgorod, "Gutagård" (eller "Gotenhof", som den nämns på tyska), vilket fick till följd att Visbys auktoritet som den ledande staden i handelsgemenskapen ifrågasattes, och 1294 attackerades Visbys ledande ställning av Lübeck, som successivt kunde rycka till sig ledarpositionen. Den 27 juli 1225 invigdes S:t Mariakyrkans kor. Biskop Bengt av Linköping utfärdade då ett privilegiebrev för "burgenses" i staden. Tyska gästande köpmän, som byggt kyrkan, överlämnade nu kyrkan till de i Visby boende tyskarna som vid kyrkan inrättade två församlingar, en tysk och en gutnisk. Efter denna tidpunkt är det alltså inte längre relevant att kalla kyrkan för "tyskarnas" kyrka. De tyska handelsskepp som ankom till staden skulle dock fortfarande ha skyldighet att erlägga "elemosina" till kyrkans byggnadsfond. Vid denna tid omtalas också en av stadens skolor, vid S:t Jacobs kapell. Som handelsstad hade Visby också stor betydelse för de baltiska länderna. 1229 får det så kallade "Köpmanssällskapet" i Visby ta ställning till det så kallade Smolenskfördraget som slutits mellan staden Riga och fursten i Smolensk. Man ville att fördraget även skulle innefatta den gotländska kusten. Resultatet blev en Visbyvariant av samma fördrag, accepterat av Visbys tyska och gutniska invånare och en rad tyska städer. Det medeltida Visby. Runt 1228 bildade tiggarmunkar ur Dominikaner ordenet dåtida Sveriges första kloster i Visby. Den äldsta stenhusbebyggelsen med sina karakteristiska trappgavelhus uppfördes utmed Strandgatan. 1263 stod enligt dendrodatering det så kallade "Liljehornska huset" på Strandgatan färdigbyggt. Byggnaden är med sina sju våningar det högsta medeltidshuset i det nuvarande Visby och kan möjligen vara identiskt med det "mycket stora" hus som den till Lübeck utflyttade Visbyrådmannen Henrik Gildehusen 1393 överlät till sina i Visby kvarstannade barn. En annan fortfarande existerande medeltida byggnad vid gatan är det Gamla apoteket. Husets bottenvåning är närmast oförändrad sedan medeltiden. Två bjälkar i taket har dendrodaterats till 1287 1291. Såväl Liljehornska huset som Gamla apoteket tillhör den "andra generationens" medeltida stenhus, byggda över såväl ursprunglig träbebyggelse som den första sten bebyggelse som började uppföras i slutet av

1100 talet. 1280 slöts ett fördrag på tio år mellan det tyska borgerskapet i Visby och dess "speciella vänner", det vill säga borgarna och köpmännen i Lübeck. Fem år senare mötte på Kalmar slott Magnus Ladulås representanter för kung Erik Magnusson av Norge och tjugotre hansastäder. Då bekräftades att Gotland ska tillhöra Sverige. Brandskattningen av Visby 1361. 1361 attackerades Gotland av den danske kungen Valdemar Atterdag. Enligt en legend skall denna erövring ha följts av brandskattningen av Visby, men historiska fakta är osäkra. Det sannolika scenariot är, att Visbyborna frångått en överenskommelse med bönderna om gemensamt försvar mot inkräktaren. Legenden förtäljer ursprungligen att "Nils Guldsmed" (en köpman Claus Goltsmit kan beläggas i staden något senare) dragit till kungen och tubbat honom att skona staden för att istället plundra bönderna. Vid den avgörande drabbningen på Korsbetningen, öster om muren, mellan danskar och gutniska bönder, förblev staden passiv och åsåg hur bönderna, som förmodligen förlitat sig på hjälp och stöd från staden, slaktades av de danska knektarna. Efter slaget förhandlade Visbys invånare med kung Valdemar och överlämnade staden utan strid mot att i gengäld få sin ställning som hansestad bekräftad genom nya privilegier. Striden, och den efterföljande skatt som stadsborna utan tvekan erlagt (påståendet om "brandskatt" kan vara ett taktiskt försök att urskulda stadsborna som svikit en överenskommelse med bönderna), förändrade emellertid inte Gotlands statsrättsliga position på annat sätt än att den blev osäker. Valdemars brandskatt bestående av tre fyllda bryggkar med silver sägs ha gått förlorad vid Karlsöarna. Kung Valdemar kallade sig själv inte "kung över Gotland" förrän 1362, då det första kriget mot hanseaterna stod för dörren, och hade förmodligen ursprungligen inga andra avsikter med attacken mot ön än att berika sig själv, och finansiera erövringen av Skånelandskapen. Hansedagen 1364 deklarerade också att Visby var en fri hansestad, undersåte varken under Danmark eller Sverige. Men inte förrän efter att Tyska orden 1408, efter 10 års av gotlänningarna mycket uppskattat innehav av ön återlämnat den till unionsriket, kan man räkna Gotland och Visby som danskt. Ett offer från Valdemar Atterdags invasion 1361. Danskarnas erövring av ön hade alltså inte några omedelbara konsekvenser för Visby. Men handeln hade dock redan börjat ta andra vägar, framför allt över Lübeck i Tyskland. Konjunkturen hade planat ut och började från 1300 talets slut gå nedåt. Under kriget mellan Albrekt av Mecklen burg och drottning Margareta hade "sjörövare", kända under namne tvitaliebröderna, etablerat sig på Gotland. Dessas framfart drabbade Visbys borgare hårt och då dessa hade nära band till Tyska orden såg sig högmästaren Konrad von Jungingen nödsakad att ingripa. I mars 1398 landsteg således en

ordensarmé bestående av 4000 man på ön. Öns befälhavare Sven Sture drog sig tillbaka till Visby, men misslyckades med att mobilisera borgarna mot orden, varvid det stod klart att han inte skulle kunna segra. Förhandlingarna mellan de bägge parterna påbörjades därför snart och den 5 april överlämnades Gotland till orden. Sven Sture lovades fritt avtåg och lämnade ön tillsammans med sina soldater, vilket även större delen av ordensarmén gjorde, endast 200 man lämnades kvar för att övervaka ön. Avtal mellan Tyska orden och Gotland 1399. Drottning Margareta krävde snart att ön skulle överlämnas till Kalmarunionen samtidigt som högmästaren krävde att orden skulle ersättas för de kostnader den tvingats stå för genom sin kontroll av ön. Förhandlingarna drog ut på tiden och drottning Margaretas tålamod tröt, varvid hon ställde som ultimatum att ett avtal skulle ha ingåtts innan 11 november 1403, annars skulle hon återta ön med vapenmakt. Således kom danska styrkor att landstiga på ön och kunde påbörja en belägring av Visby i januari 1404. Det lilla antalet tyska trupper som fanns i staden fick starkt stöd från stadens borgare och kunde därför åsamka unionsstyrkorna stora förluster under stormningsförsöket den 25 februari. De återstående unionsstyrkorna kom därefter att ställas mot den ordensarmé som anlände efterföljande månad. Då unionsstyrkorna uppfört skansar kring staden kom det att följa ett segdraget belägringskrig innan ett stilleståndsavtal kunde slutas i juli samma år. Unionsstyrkorna lämnade då ön som förblev under ordens kontroll ännu några år innan orden år 1408 avträdde ön till unionen i utbyte mot 9000 engelska nobler. 1411 kom kung Erik av Pommern för första gången till Gotland. Här påbörjade han nu byggandet av Visborgs slott i de södra delarna av Visby. Staden var enligt kungen tänkt att bli en fast flottbas som skulle behärska hela Östersjön. Kungens planer var nämligen att utöka Kalmarunionen till att gälla alla länder runt Östersjön. Det är troligtvis Visborgs slott som omtalas i en krönika, skriven vid denna tid av en franciskanermunk. I denna står att en befästning detta år uppförs i Visby. En delvis bevarad bjälke i muren till detta slott har enligt årsringsdatering huggits vintern 1411 1412. Rekonstruktion av Visby hamn under medeltiden. 1437 bosatte sig kungen i Visborg efter att ha lämnat Danmark. Han började också bedriva sjöröveri på Östersjön med den stora flotta han samlat på Visbys redd. 1446 anlände unionskungen Kristofer av Bayernmed 40 skepp och 2 000 soldater till Gotland. Efter en belägring av Visborg ingicks ett vapenstillestånd. Två år senare landsteg den nyblivne svenske kungen Karl Knutsson Bonde på

Gotland. Svenskarna intog Visby, men inte borgen, som personligen försvarades av Erik av Pommern. Den nye danske kungen Kristian I sände en stor flotta med krigsfolk till Erik av Pommerns hjälp. Erik undsattes på detta sätt och överlämnade Visborg till Kristian I med löfte om att i gengäld få tre danska slott samt 10 000 gylden årligen. Han bosatte sig sedan i sin födelsestad Rügenwalde i nuvarande Polen, där han dog 1459. Egentligen är det inte förrän Erik av Pommerns överlämnande av Visborg slott till Olof Axelsson Tott år 1448 som den danska perioden kan sägas börja. Kung Erik var för övrigt den som mer än de flesta bidrog till Visbys tillbakagång. Kriget mot hanseaterna han startade 1426 blev förödande för stadens handel och när han själv 1437 slog sig ned på Visborg slott började en period av isolering och problem. 1441 skriver en borgare att han inte kunde ta sig från ön på grund av "krig, örlog och nödsaker". Än värre än kung Erik var dock länsherren Jens Holgersson (Ulvstand). Han tillträdde 1487 och redan fem år senare kom en kommission till ön för att undersöka klagomål, sedan sändebud från ön i hemlighet sänt bud till Sten Sture, att de skulle resa sig och kasta ut danskarna om han bara ville landstiga med en styrka. Kommissionen fann att alla klagomål ägde berättigande, men efter att de återvänt fortsatte han precis som förut. När den nye länsherren, Lauritz Schinkel, tillträdde 1509 angav han att det fanns högst 80 personer i staden som han tordes lita på. Efter medeltiden Visby i slutet av 1600 talet ur Suecia antiqua et hodierna.1525 rådde konflikt mellan Lübeck och den på Visborg slott residerande Sören Norby, vilken stödde den avsatte Kristian II och därför gick hårt åt såväl svensk och dansk som hanseatisk handel. Det fick till följd att man i gryningen 12 maj 1525 överraskande attackerade staden, då Norby var iväg på krigståg i Blekinge. De till slottet flyende försvararna stack då staden i brand på fyra ställen, för att fördröja de anfallande, så att knektarna skulle hinna ta skydd bakom slottets murar, och tre kyrkor, dominikanernas S:t Nicolai, nunnornas S:ta Gertrud och den redan övergivna S:t Jacob, blev offer för lågornas rov. De övriga kyrkorna övergavs i och med reformationen, och i midfastan 1528 började borgerskapet kompensera sig för lübeckarnas plundring genom att börja plocka ut "ransoner" ur Drottens kyrka. Alla kyrkor övergavs nu, utom S:t Hans, som blev stadskyrka. Av fortifikatoriska skäl rev dock länsherren, Henrik Rosencrantz, 1533/1534 de bägge tornen på de sammanbyggda S:t Hans och S:t Per, och istället blev "Vår kära frus kyrka", Visby domkyrka, den nya stadskyrkan. Detta är nu något som gynnar dagens turistnäring och Visby är i vår tid känt som rosornas och ruinernas stad. Stadens djupa fattigdom från 1500 till 1700 tal är också skälet till att så många medeltida minnesmärken finns kvar. Man hade helt enkelt inte råd att riva och bygga nytt. Visborg år 1679.

Visby blev åter svensk stad 1645, vid freden i Brömsebro, men i kriget 1675 1679 besattes ön åter av danskarna. Tidigt på våren 1676 sändes danska amiralen Niels Juel med en eskader för att inta Rügen och Gotland. Utan att röna något som helst motstånd landsteg Juel den 29 april i Klintehamn och redan två dagar därefter hade han tvingat Visbys fåtaliga besättning att kapitulera, varefter ön förblev i danskt våld till krigets slut. ] När de sedan i freden tvingades utrymma ön sprängde den danske befälhavaren Visborg slott, som var en av Nordens största borganläggningar, i luften. Under andra halvan av 1600 talet började uppröjningen i den illa åtgångna staden. Delar av den förfallna medeltidsbebyggelsen inreddes igen eller byggdes om till lägre och enklare hus. Andra delar jämnades bara med marken; sten från de gamla byggnaderna återanvändes till nya stenbyggnader under slutet av 1600 talet och början av 1700 talet. Den 22 april 1808, under Finska kriget, landsteg 2000 ryssar under amiral Nikolaus Bodisco vid Slesviken i Grötlingbo på sydöstra Gotland och tågade utan något slags motstånd till Visby. Den 24 april tågade ryssarna in i Visby och tog staden i besittning. Visby stads invånare fick stå för både mat och logi till alla ryska soldater. Amiral Bodicso inkvarterades i borgmästare Grevemühls våning i rådhuset. Han utnämnde sig själv till generalguvernör över Gotland och tog över landshövdingens uppgifter. Den 16 maj ankrade amiral Olof Rudolf Cederström med tre linjeskepp i Sandviken i Östergarn och landsatte där svenska trupper. [13] Bodisco kapitulerade utan att en blodsdroppe hade spillts och ryssarna tågade ut genom Österport den 17 maj och marscherade till Slite där de inskeppades för vidare transport till Libau i Lettland. Den avsatte ryske guvernören Bodisco blev efter krigsslutet i stället kommen dant på Sveaborg i Finland. Ryssarna kom efter påsk enligt gregorianska kalendern, men före påsk enligt den i Ryssland då ännu gällande julianska kalendern, varför man i Visby det året firade påsk två gånger. Visby domkyrka är därmed den första av Sveriges domkyrkor där man celebrerat rysk ortodox liturgi. I och med Visbys gradvisa men allmänna nedgång under kommande århundraden medfördes ett byggnadsmässigt förfall. Samtidigt räddades kyrkoruiner, stadsmur och köpmanshus från aktiv rivning. Under början av 1800 talet väcktes intresset för Visby som historiskt monument, främst bland författare och konstnärer. Samtidigt utvecklades Visbys kulturliv och ekonomi. Utanför ringmuren växte bebyggelsen fram med nya bostäder, småindustrier, järnvägsanläggningar och militärförläggningar. I mitten av 1800 talet uppstod en första turism, som vid sekelskiftet år 1900 hade utvecklats till en etablerad näring. Vid sekelskiftet år 1900 hade Visby 8 375 invånare och var Sveriges 27:e största stad.

Inbjudan Till Nordisk kongress arrangerad av Svenska Mun och Hals Cancer Förbundet på Best Western Strand Hotell Visby den 8 11 maj 2014. Den 8 11 maj 2014 inbjuder MHCF Sverige till Nordisk kongress på Best Western Hotell i Visby. Anmälan görs på denna blankett som sedan skickas till MHCF Barks väg 14, 170 73 Solna. Anmälan kan också mailas direkt till MHCF: kansli@mhcforbundet.se Kostnaderna för kongressen är enligt följande att för varje nordiskt land förutom Island betalar värdlandet för mat, logi samt konferenskostnader för upptill 4 personer. När det gäller Island så står värdlandet för såväl resa samt mat, logi och konferenskostnader för 2 personer. De länder som vill skicka deltagare utöver ovan nämnda betalar för behandlad medlem 300 euro samt 500 euro för icke behandlade medlemmar i detta ingår samtliga måltider hotellrum samt bussresa Arlanda Nynäshamn, båtresan Nynäshamn Visby samt lunch ombord. Reskostnaderna ansvarar respektive organisation för själv. Resor till och från konferensen ansvarar respektive land för själva, bortsett från Island. Samtliga deltagare ansluter till konferensen på Arlanda den 8 maj 2014 för avresa med buss klockan 09.00 till Nynäshamn. Därefter båtresa från Nynäshamn till Visby och incheckning på Best Western Hotell Strand. Vid konferensens avslutning måste deltagaren själv ordna med anslutningsflyg från Visby till Arlanda och vidare. När det gäller hemresan avgör deltagarna själva om de vill åka hem lördag eller söndag. Själva kongressen avslutas på lördagen 15.30 med en workshops. Söndagen kommer att ägnas åt MHCF Sveriges riksstämma. Preliminärt program. 8 Maj 09.00 Avfärd från Arlanda till Nynäshamn med buss. 11.30 Båtresa Nynäshamn Visby med lunch ombord. 15.00 Bussresa från Visby hamn till hotellet därefter Incheckning på hotell Strand. 19.00 Middag på hotell Strand med programgenomgång och praktiska frågor. 9 Maj 07.30 Frukost

09.00 Välkomsthälsning MHCF Sverige Sören Selinder ordförande för MHCF Sverige. (Lokal Bryggarsalen). 09.10 Välkomsthälsning Region Gotland Åke Svensson regionråd. (Lokal Bryggarsalen). 09.30 Göran Hägglund Sveriges socialminister talar om den nationella cancerstrategin. (Lokal Bryggarsalen). 10.15 Kaffe. 10.45 Föreläsningar av Freddi Lewin onkolog och arbetar på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping samt Johan Wennerberg adjungerad professor vid Lunds universitet. (Lokal Bryggarsalen). 11.30 Rast. 11.45 Fortsättning föreläsningar av Freddi Lewin samt Johan Wennerberg. (Lokal Bryggarsalen). 12.30 Lunch på hotellet. 14.00 Guidad stadsrundvandring. (Vi delar in oss i 4 grupper). 16.00 Kaffe. 16.30 Internationell samverkan. Varje land utser två representanter samt värdlandet en ordförande samt sekreterare för de internationella överläggningarna. (Lokal Fruilden). 19.00 Middag med underhållning. (Lokal Klosterlängan). 10 Maj 07.30 Frukost. 09.00 Föreläsning Hans Rosling är professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. (Lokal Bryggarsalen). 09.45 Kaffe. 10.15 Föreläsning professor Klas Kärre tillika ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd. Som ordförande leder han arbetet med att fördela Cancerfondens forskningsanslag till den främsta cancerforskningen. (Lokal Bryggarsalen). 11.00 Rast.

11.15 Föreläsning. 12.00 Lunch. 13.30 Studiebesök. 15.00 Kaffe. 15.30 Egen tid för shopping. 19.00 Middag. 11 Maj 08.00 Frukost. 09.00 Rikstämman. (Lokal Teatern). 10.00 Kaffe. 12.00 Lunch och avslutning. Buss till flygplatsen. Sista inbetalnings och anmälningsdag är fredagen den 14 mars 2014. Och med detta önskar vi från Mun och Hals Cancer Förbundet i Sverige alla våra nordiska vänner varmt välkomna till den Nordiska konferensen i Visby den 8 11 maj 2014 med förhoppningen om att dessa dagar skall vara intressanta, stimulerande och lärorika samt utmynna i att vi vidgar våra vyer och vårt kontaktnät inom Norden. Sören Selinder Ordförande MHCF Sverige

Anmälningstalong Klipp Anmälan: Rita en ring runt. Behandlad: Ja Nej Förnamn: Efternamn: Adress: Postnummer: Ort: Telefonnummer: Hem: E postadress: Speciella önskemål avseende kost eller logi: Mobil: Ett utförligare program kommer att delas ut vid kongressen och med detta vill MHCF Sverige hälsa alla kommande deltagare i den nordiska kongressen som genomförs i Visby varmt välkomna. Välkomna.