SV SV SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 20.4.2010 SEK(2010) 414 ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN Följedokument till KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr../.. om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kategorier av vertikala avtal och samordnade förfaranden och TILLKÄNNAGIVANDE FRÅN KOMMISSIONEN Riktlinjer om vertikala begränsningar {K(2010) 2365 slutlig} {SEK(2010) 411} {SEK(2010) 413} SV SV
1. INLEDNING 1. De konkurrensregler som är tillämpliga på vertikala avtal anges i kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden 1 och kommissionens tillkännagivande om vertikala begränsningar 2 (nedan kallade förordningen respektive riktlinjerna). 2. Förordningen möjliggör ett gruppundantag för vertikala avtal, om leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 %. Gruppundantaget omfattar emellertid inte avtal som innehåller en särskilt allvarlig begränsning enligt artikel 4 i förordningen. 3. År 2008 inledde kommissionen en översyn av förordningen och riktlinjerna eftersom riktlinjerna löper ut den 31 maj 2010. Det utmynnade i att kommissionen antog ett utkast till ändring av förordningen och riktlinjerna i juli 2009 med syftet att inleda ett offentligt samråd. Efter det offentliga samrådet och efter att ha rådgjort med de nationella konkurrensmyndigheterna gjorde kommissionens avdelningar en konsekvensanalys och lade fram en ändrad förordning och ändrade riktlinjer för kollegiet. 2. FRÅGESTÄLLNING: VARFÖR 4. Två viktiga tendenser har präglat tioårsperioden efter antagandet av de nuvarande reglerna: köparnas marknadsstyrka och tecken på dess eventuella negativa effekter och en ökad användning av Internet som säljverktyg. 5. Köparnas marknadsstyrka: enligt den nuvarande förordningen beviljas gruppundantag om leverantören inte har en betydande grad av marknadsstyrka, dvs. en marknadsandel på mindre än 30 %. Under de senaste tio åren har det dock alltmer erkänts att vertikala begränsningar i praktiken inte behöver vara leverantörsstyrda. Delvis på grund av den politiska uppmärksamhet som det väckt har den ekonomiska forskningen främst varit inriktad på köparstyrda vertikala begränsningar inom detaljhandeln, men de nationella konkurrensmyndigheterna har också observerat sådana begränsningar inom andra sektorer. 6. Näthandel: vertikala avtal som ingås av företag kan användas till att hindra europeiska konsumenter från att köpa produkter på nätet. Internet har utvecklats till en distributionskanal som gör det lättare för återförsäljare att nå kunder inom ett vidsträckt geografiskt område, vilket samtidigt kan påverka hur exklusiva och selektiva distributionsmodeller fungerar och medföra betydande effektivitetsvinster för europeiska konsumenter. 7. Kommissionen har därför ombetts att ge vägledning om hur man ska hantera fall där leverantörer begränsar sina återförsäljares användning av Internet. Man bör dock hålla i minnet att enligt den nuvarande förordningen kan leverantörer begränsa aktiv, men inte passiv, försäljning till områden där de tillämpar ett exklusivt 1 2 EGT L 336, 1999, s. 21 25. EGT L 291, 2000, s. 1 44. SV 2 SV
distributionssystem. Kommissionen har också ombetts att klargöra om en leverantör kan kräva att återförsäljarna måste ha vanliga butiker som ger konsumenterna möjlighet att uppleva produkten och därmed spärra sitt distributionsnät för återförsäljare som endast säljer på nätet. 3. SYFTEN FRÅGAN VAD 8. Det övergripande syftet med EU:s konkurrensregler är att se till att marknaderna fungerar till fördel för konsumenterna, bl.a. genom sund och effektiv konkurrens i leverans- och distributionsledet. 9. När det gäller köparstyrka har översynen det särskilda syftet att ge kommissionen, de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna möjlighet att effektivt åtgärda avtal innehållande konkurrenshämmande vertikala begränsningar som ingåtts av köpare med betydande marknadsstyrka och att avskräcka parterna från att ingå sådana avtal. När det gäller försäljning på nätet är det särskilda syftet å ena sidan att uppnå den rätta jämvikten för att ge europeiska konsumenter och företag möjlighet att dra full nytta av Internet för att övervinna geografiska hinder för att främja den inre marknaden i vidare bemärkelse och å andra sidan att ge tillverkare möjlighet att uppnå effektivitetsvinster och förbättra distributionen av sina produkter till gagn för konsumenterna. 4. ALTERNATIVA STRATEGIER FRÅGAN VARFÖR 10. De allmänt positiva erfarenheterna av förordningen och det breda stödet från berörda aktörer och nationella konkurrensmyndigheter för en förlängning av gruppundantagsförordningen innebär att huvudscenariot är att reglerna i förordningen och riktlinjerna fortsätter att gälla som tidigare. Varken det offentliga samrådet, EU-domstolens och tribunalens rättspraxis eller kommissionens eller de nationella konkurrensmyndigheternas beslutspraxis ger något stöd för tanken på en förordning utan bestämmelser om särskilt allvarliga begränsningar. 11. När det gäller köparnas marknadsstyrka har följande alternativa strategier fastställts: Förutom leverantörens marknadsandel beaktas också köparens marknadsandel i efterföljande led när gruppundantaget beviljas (alternativ 1). Som alternativ 1, men dessutom beaktas köparens marknadsandel i föregående led (alternativ 2). Gruppundantaget beviljas enbart på grundval av leverantörens marknadsandel, precis som tidigare (alternativ 3). 12. För att göra åtskillnad mellan aktiv och passiv försäljning på nätet har följande strategiska alternativ fastställts: Man håller kvar distinktionen mellan passiv och aktiv försäljning på nätet precis som i de nuvarande riktlinjerna (alternativ 1). SV 3 SV
Man håller kvar och preciserar distinktionen mellan passiv och aktiv försäljning på nätet (alternativ 2). Alla begränsningar av användningen av Internet klassificeras som särskilt allvarliga begränsningar (alternativ 3). Gruppundantag beviljas för alla begränsningar av användningen av Internet (alternativ 4). 13. Vad gäller kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik har följande strategiska alternativ fastställts: Gruppundantag beviljas för kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik (alternativ 1). Gruppundantag beviljas för kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik och för begränsning av nätförsäljningens andel av den totala försäljningen (alternativ 2). Inget gruppundantag beviljas för kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik (alternativ 3). 5. KONSEKVENSANALYS AV DE ALTERNATIV SOM AVSER KÖPARES UTÖVANDE AV MARKNADSSTYRKA 5.1. Ekonomiska konsekvenser: påverkan på en effektiv konkurrens 14. Alternativ 1 ger kommissionen, de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna möjlighet att vidta effektiva åtgärder mot konkurrensbegränsande avtal om köparens andel av den marknad där köparen säljer avtalsvarorna eller avtalstjänsterna överstiger 30 %. I ett sådant fall måste parterna i avtalet bedöma om avtalet uppfyller villkoren i artikel 101. Det bör avskräcka från konkurrensbegränsande beteende. 15. Alternativ 2 ger kommissionen, de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna i stort sett samma befogenheter som alternativ 1. Skillnaden jämfört med alternativ 1 är den marknad som beaktas för att fastställa köparens marknadsandel. Köparens andel av marknaden i efterföljande led är det exaktaste kriteriet vid bedömningen av om det är sannolikt att konsumenterna lider skada av ett vertikalt avtal. Köparstyrka på upphandlingsmarknaden har ofta ett nära samband med marknadsstyrka på marknader i efterföljande led, och därför är andelen av marknaden i föregående led rimligt riktgivande för köparens marknadsstyrka i efterföljande marknadsled. Därför skulle alternativ 2 också möjliggöra effektiv tillämpning av reglerna och avskräcka från konkurrensbegränsande beteende. 16. Till skillnad från alternativen 1 och 2 ger alternativ 3 kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet möjlighet att ingripa mot konkurrenshämmande begränsningar som sammanhänger med köparnas marknadsstyrka endast genom att återkalla gruppundantaget för avtalets del. Domstolarna har däremot inte denna möjlighet. Ett beslut om att återkalla gruppundantaget har dessutom endast framtida effekter, och SV 4 SV
kommissionen kan inte ålägga påföljder (böter) för tidigare konkurrensbegränsande metoder. Detta alternativ saknar således den avskräckande effekt som alternativen 1 och 2 har. 5.2. Konsekvenser för konsumenterna 17. Om ett avtal inte omfattas av ett gruppundantag måste parterna själva bedöma om avtalet är förenligt med artikel 101. Införandet av ett tröskelvärde för marknadsandelar för köpare (alternativen 1 och 2) medför således vissa kostnader för att efterleva reglerna. Det är emellertid osannolikt att små och medelstora företag har så stora marknadsandelar, och det ligger i parternas intresse att göra en sådan självbedömning endast om den ena eller båda parternas marknadsandel överstiger 30 % och om avtalet innehåller konkurrensbegränsningar. 18. Utan tvivel skulle också alternativ 2 medföra kostnader för att följa reglerna, men jämfört med alternativ 1 vore kostnaderna sannolikt lägre. Detta gäller både för påstådda svårigheter med att ha kännedom om/fastställa köparens marknadsandel och kostnader för att behöva se över befintliga avtal. 19. Alternativ 3 ändrar inte nuläget när det gäller kostnader för att följa reglerna och är därför mer fördelaktigt för företagen ur den synvinkeln. 5.3. Konsekvenser för konsumenterna 20. I alternativen 1 och 2 kan konsumenterna ges ett effektivare skydd mot de negativa effekterna av att köpare utövar sin marknadsstyrka på ett konkurrensbegränsande sätt. Alternativ 3 ger inte kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna möjlighet att vidta effektiva åtgärder och påföljder mot konkurrensbegränsande metoder som är till skada för konsumenterna. 6. KONSEKVENSANALYS AV VART OCH ETT AV ALTERNATIVEN AVSEENDE INTERNETFÖRSÄLJNING 6.1. Ekonomiska konsekvenser: hur den effektiva konkurrensen påverkas i) Åtskillnad mellan aktiv och passiv försäljning vid näthandel 21. Alternativ 4, där all försäljning på nätet definieras som aktiv försäljning, medför gruppundantag för de flesta begränsningarna av användningen av Internet. Detta skulle leda till ökad marknadssegmentering eller prisdiskriminering till nackdel för konsumenterna och allvarligt försvaga den inre marknaden. Dessutom skulle ett sådant alternativ vara oförenligt med fast rättspraxis. 22. Alternativ 3 möjliggör ingen begränsning av återförsäljarnas nätverksamhet överhuvudtaget och skulle därför kullkasta själva idén med ensamåterförsäljning och effektivitetsvinsterna av denna, även om parterna saknar betydande marknadsstyrka. 23. Alternativen 1 och 2 har kvar distinktionen mellan aktiv och passiv försäljning via Internet och ger leverantörerna möjlighet att begränsa aktiv försäljning till områden som exklusivt tilldelats andra återförsäljare. Risken är liten för att konkurrensen ska SV 5 SV
skadas av att exklusiva distributionsnät upprättas av parter med obefintlig eller begränsad marknadsstyrka. Därför är dessa alternativ lämpligast för parter som vill upprätta exklusiva distributionssystem och för de europeiska konsumenterna och företagen, som kan dra full nytta av Internet för att övervinna geografiska hinder. ii) Internet och kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik 24. Alternativ 3 erbjuder inget gruppundantag för kravet på att återförsäljarna ska ha en fysisk butik, om kravet ställs av sådana leverantörer som saknar eller endast har begränsad marknadsstyrka. Detta alternativ begränsar leverantörernas frihet att organisera sina distributionssystem på det sätt de finner lämpligast för att lösa eventuella snålskjutsproblem. Risken för konkurrensbegränsande avskärmning av marknaden är dock avlägsen. Alternativ 3 kan således inte lösa snålskjutsproblemet mellan återförsäljare på ett effektivt sätt. Detta kan leda till att tjänsterna inte tillhandahålls på bästa möjliga sätt, till skada för konsumenterna. 25. Alternativ 1 erbjuder fortsatt gruppundantag för kravet på att återförsäljarna ska ha en fysisk butik. Detta alternativ ger leverantörer som saknar eller har begränsad marknadsstyrka möjlighet att organisera sina distributionssystem som de finner lämpligast genom att vid behov ställa kravet att det ska finnas en fysisk butik. Detta alternativ skulle inte skada konsumenterna eftersom en konkurrensbegränsande avskärmning av återförsäljare som endast säljer på nätet är osannolik. 26. Alternativ 2 ger möjlighet att begränsa Internetförsäljningens andel av auktoriserade återförsäljares totala försäljning. En sådan begränsning är problematisk eftersom den ger leverantörerna möjlighet att begränsa den näthandel som bedrivs av återförsäljare som har en fysisk butik, och därmed är till skada för konsumenterna. 6.2. Konsekvenser för företagen i) Åtskillnad mellan aktiv och passiv försäljning via Internet 27. Alternativ 3 undergräver leverans- och distributionskedjans effektivitet i fall där konkurrensproblem är avlägsna eller obefintliga. Det skulle också medföra kostnader för företagen eftersom de skulle tvingas att göra en självbedömning enligt artikel 101. Alternativ 4 skulle allvarligt försvaga den inre marknaden. 28. Alternativen 1 och 2 skulle minska företagens kostnader för att följa reglerna genom att bevilja undantag för ensamåterförsäljning på Internet. Genom att ge fler exempel på begränsningar av passiv och aktiv försäljning ökar alternativ 2 klarheten om rättsläget, vilket minskat företagens kostnader för att följa reglerna. ii) Internet och kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik 29. Alternativ 3 ökar kostnaderna för att följa reglerna för företag med obefintlig eller begränsad marknadsstyrka, eftersom leverantörerna från fall till fall måste motivera varför de inte låter aktörer som endast säljer på nätet distribuera sina produkter i situationer där risken för en konkurrensbegränsning är avlägsen eller obefintlig. 30. Alternativ 1 ger företagen möjlighet att förbättra leverans-/distributionskedjan utan den risk som alternativ 2 innebär, dvs. risken för att återförsäljarnas nätverksamhet begränsas på ett otillbörligt sätt. SV 6 SV
6.3. Konsekvenser för konsumenterna i) Åtskillnad mellan aktiv och passiv försäljning via Internet 31. Genom alternativen 1 och 2 bevaras möjligheten att tillämpa ensamåterförsäljning även vid näthandel, samtidigt som konsumenternas möjligheter att köpa över gränserna inte kringskärs genom vertikala avtal. Alternativ 3 skulle inverka negativt på resultatet i leverans- och distributionskedjan för företag med obefintlig eller begränsad marknadsstyrka och därmed indirekt ha negativa konsekvenser för konsumenterna. ii) Internet och kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik 32. Alternativ 1 i kombination med den allmänna principen att begränsningar av näthandel inte beviljas gruppundantag ger tillverkare möjlighet att fritt organisera sina distributionssystem och auktoriserade återförsäljare möjlighet att sälja till slutkonsumenter via Internet. Alternativ 1 gör det möjligt att utesluta återförsäljare som endast säljer på nätet, vilket kan begränsa konsumenternas möjligheter att köpa på nätet. Å andra sidan ger det leverantörerna möjlighet att lösa ett eventuellt snålskjutsproblem, vilket kan gynna konsumenterna totalt sett. Alternativ 2 ökar möjligheterna att förbjuda försäljning via Internet, vilket berövar konsumenterna möjligheten att köpa på nätet. Detta ger leverantörerna möjlighet att dela upp marknaden till skada för konsumenterna. Alternativ 3 skulle inverka negativt på resultatet i leverans- och distributionskedjan för företag med obefintlig eller begränsad marknadsstyrka och därmed indirekt ha negativa konsekvenser för konsumenterna. 6.4. Konsekvenser för offentlig förvaltning och EU-budgeten samt andra konsekvenser 33. De alternativ som gäller köpares marknadsstyrka och de frågor som gäller försäljning via Internet har ingen direkt inverkan på EU-budgeten. 34. De alternativ som har en gynnsam inverkan på en sund och effektiv konkurrens är de som bäst garanterar sysselsättningsmöjligheter på lång sikt. Om detaljhandeln via Internet utvecklas kan det indirekt få positiva miljöeffekter. 7. SLUTSATS: DET ALTERNATIV SOM FÖREDRAS 35. Vad gäller köparstyrka framgår det av konsekvensanalysen att alternativen 1 och 2 bäst uppfyller de specifika mål som anges ovan, dvs. de garanterar effektiva åtgärder mot vertikala begränsningar i samband med köpares utövande av marknadsstyrka. Framför allt har de en mycket starkare avskräckande effekt än alternativ 3. Alternativ 2 medför mycket mindre kostnader för företagen än alternativ 1 och lindrar i stor utsträckning de betänkligheter som uttryckts i samband med det offentliga samrådet avseende alternativ 1. Därför är alternativ 2 att föredra. 36. Vad gäller försäljning på nätet framgår det av konsekvensanalysen att alternativ 2, som preciserar distinktionen mellan aktiv och passiv försäljning, bäst jämkar samman det intresse som finns hos parter med obefintlig eller begränsad marknadsstyrka av att uppnå effektivitetsvinster i distributionsledet och SV 7 SV
konsumenternas och företagens intresse av att dra full nytta av Internet för att övervinna geografiska hinder, samtidigt som det för företagens del medför större klarhet om rättsläget och lägre kostnader för att följa reglerna än alternativ 1. Därför är alternativ 2 att föredra. 37. Vad gäller kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik är alternativ 1, som innebär fortsatt gruppundantag för kravet på att återförsäljare ska ha en fysisk butik, bättre än alternativ 3 eftersom det senare alternativet kan leda till ett resultat som inte är optimalt för konsumenterna och medföra kostnader för företagen när de ska följa reglerna. Alternativ 1 är också bättre än alternativ 2, som innebär en ytterligare begränsning av nätförsäljningens andel. Därför anses alternativ 1 vara att föredra. 8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING 38. Den föreslagna förordningen upphör att gälla tolv år efter ikraftträdandet. Kommissionen kan emellertid ändra den tidigare om den uppföljning och utvärdering av förordningens funktion som görs på grundval av marknadsinformation från berörda aktörer och nationella konkurrensmyndigheter visar att bestämmelserna inte längre motsvarar marknadsförhållandena i EU. SV 8 SV