TRYGG I EN OROLIG VÄRLD

3 TRYGG I EN OROLIG VÄRLD Boris Sandberg Denna artikel handlar om tryggheten under Guds försyn. Läran om Guds försyn undervisar oss om att Gud i sin allmakt har omsorg om sin skapelse och i synnerhet oss människor. Men det finns mycket som tycks tala emot att Gud både förutser och förser. Ondskan tycks tillta och mer än en undrar: Kan en kristen vara trygg mitt i allt det hemska som sker? det finns knappast något annat datum som nämnts så ofta som den 11 september åtminstone inte under det gångna året. Det är ett datum som gått till historien och som man inte minst i USA kommer att minnas länge. Har ett paradigmskifte ägt rum? Det finns de som menar att vi i och med den 11 september också gått in i ett nytt skede i världshistorien, att världen efter detta datum inte kommer att vara som förr. Man påstår t.o.m. att ett paradigmskifte skett i och med händelserna i USA. Det skulle betyda att människans sätt att se på tillvaron totalt förändrades den dagen. Nu när vi fått litet mera perspektiv på katastrofen, blir våra bedömningar mera balanserade. De omedelbara konsekvenserna blev inte så dramatiska som vi hade befarat, men samtidigt förstår vi att något inträffade som aldrig tidigare hade hänt. Vi bör inse att attacken i USA inte är löskopplad från världshistorien över lag; den är en del av ett större skeende. Ett paradigmskifte kommer inte i och med en enskild händelse, men det som hände den 11 september utgör sannolikt en av många faktorer i riktning mot en ny syn på tillvaron. Det som då inträffade var troligen ett led i utvecklingen mot den situation som skall råda i de yttersta tiderna. Men vi måste komma ihåg att vi som människor har ett synnerligen kort perspektiv. Vi har inte möjlighet att bedöma saken klart. Paradigmskiften har ägt rum förr och kommer att ske igen, och de föregås alltid av ett radikalt nytänkande på gott och ont. Som exempel på faktorer, som påverkat människans världsbild, brukar nämnas upptäcktsresorna, ångmaskinen och boktryckarkonsten. Allt nytt förändrar vår världsbild och vi tvingas ta ställning till det nya. Den tekniska utvecklingen har varit till stor välsignelse för oss människor men samtidigt har samma utveckling skapat nya problem och för det mesta av en etisk natur, som vi har svårt att handskas med. Bara några exempel: genteknik, euthanasi, fosterdiagnostik och abort. Listan kunde göras hur lång som helst. Ett annat problemkomplex har att göra med kommunikationer. Världen binds samman på ett sätt som aldrig förr. I dag har vi en teknik som kan upprätta förbindelse med hela världen i realtid. Föreställningar och idéer kan spridas över hela jorden oerhört snabbt och kontrollerat. Idéerna sprids inte bara som ord utan också via bilder, som på ett mycket mera konkret sätt framställer tänkandet. Detta i förening med tidens relativism och individualism uppmuntrar oss till att leva ut de böjelser som vi alla går och bär på ända sedan syndafallets dag. Ett grundfel hos människan Terrorism är något som alltid förekommit men som i våra dagar har blivit allt vanligare. Bombdåd kan numera förekomma var som helst. Nästan varje dag får vi rapporter om människor som sprängt sig själva i luften med

4 TRYGG I EN OROLIG VÄRLD avsikt att döda så många andra som möjligt. Vi har upplevt hur unga personer skjuter ihjäl oskyldiga människor för att uttrycka sitt hat mot samhället. Skolelever dödar sina kamrater. Man säger: Det är något fel på vårt samhälle. Längre kommer man inte. Man vill inte erkänna att det finns ett grundfel hos människan. Det som är svårast att förstå är egentligen inte att något sker utan varför det sker. Det är ju människor som utför hemska handlingar avsiktligt och planlagt. Det finns faktorer utanför människans kontroll som hotar tryggheten, men det hot som människan själv medvetet och avsiktligt riktar mot andra människor ökar hela tiden. Hur har vi kommit dithän? Hur skall vi kunna finna någon trygghet under sådana förhållanden? Man borde förstå att allt detta är en konsekvens av syndafallet och något som också har samband med Guds handlande med världen. Den allt snabbare demoraliseringen i våra nordiska länder är Guds straff över synden. När Gud tar sin skyddande hand från ett folk, har den onde fria händer, så långt Gud nu tillåter. I sitt brev till romarna visar Paulus, att om Gud inte får vara Gud, så straffas människan med att hon drivs allt längre i sin synd. Upplysningstidens frukter Den situation vi har i dag har att göra med människans sätt att tänka, hennes attityder, moral och rättsuppfattning. Det finns kulturhistoriker som säger att den moderna tiden började i och med stormningen av Bastiljen i Frankrike den 14 juli 1789. Där har vi rötterna till den västerländska kulturens relativism och individualism. Upplysningstidens revolution förkastade traditionen, auktoriteten och tron i Den allt snabbare demoraliseringen i våra nordiska länder är Guds straff över synden. När Gud tar sin skyddande hand från ett folk, har den onde fria händer, så långt Gud nu tillåter. ett försök att bygga upp en ny samhällsordning, grundad på förnuft och humanism (tron på människan). Denna utveckling pågår fortfarande och har lett till att västerlandet har sekulariserats och fortsätter att sekulariseras i allt snabbare takt. Företeelsen brukar i vår tid kallas postmodernism, och den kännetecknas av en långt gående relativism, som tar sig uttryck bl.a. i att man för det första förkastar all objektiv sanning. Man påstår att verkligheten endast är en konstruktion av kulturen eller människans sinnevärld. För det andra förkastar postmodernismen möjligheten att det skulle finnas en objektiv moral. Vad som är rätt och fel varierar, sägs det, från kultur till kultur och från individ till individ. Det vanligaste kriteriet på moral i dag är huruvida någonting känns rätt. Jag kände att det var rätt för mig. Det känns bra. Om det inte finns någon absolut sanning och objektiv moral, blir allt relativt, och var och en har rätt att leva som han själv finner för gott. Detta leder i sin tur till en utpräglad individualism där den enskilde på egen hand avgör vad som är rätt och fel. Samhället överlämnar allt fler avgöranden till individen. Men det är en princip som man inte kan gå hur långt som helst med. Samhället måste ha samma regler för alla. Samhället måste dra vissa gränser men var och hur? Vad skall vara kriteriet enligt vilket gränsen dras? Terroristattackerna i New York var en dolkstöt i hjärtat på vår liberala syn på individens rätt. Enligt modernt tänkande har man rätt att göra det som känns rätt utifrån ens egen position och det var just det som terroristerna gjorde. De följde den princip som vi i väst hyllar

5 som den högsta. Likväl fördömer vi deras handlingar. Är det bara västerlandet som skall ha denna rätt? De som mest hyllar tolerans visar sig minst toleranta, när det gäller dem som inte är lika toleranta som de själva. Våra nordiska länder har slagit in på en väg som verkar vara omöjlig att komma bort från. Förföljelsens tid tycks vara inne. Allt fler lagar stiftas nu inte enbart i konflikt med Guds vilja utan också medvetet i strid mot Guds vilja. Alla gamla begrepp ges en ny definition och förändrat innehåll. I vår tid har man börjat tänka att det inte finns enbart två kön utan en oändlig kombination av manligt och kvinnligt och att människan därför egentligen är könlös. Det avgörande är inte hur man är skapad rent fysiskt utan hur man känner sig. (Jämför teologernas diskussion om det inklusiva språket.) Familjen behöver inte bestå av mor, far och barn utan kan utgöra en kombination av ett antal män och/eller kvinnor plus eventuella barn. Guds försyn vår trygghet Var har vi då vår trygghet i en värld, som fylls med våld och där tydliga begrepp blir konturlösa? Jesus har gett oss tröst med tanke på just den tid vi lever i. Vid det tillfälle då han sände ut sina tolv lärjungar förberedde han dem på vad som skulle möta dem. Han säger att de på ett ställe skall bli mottagna men inte på ett annat. Han beskriver deras situation som får mitt bland vargar. Vargarna kommer att försöka slita dem i stycken. Ta er till vara för människorna; ty de skall dra er fram inför domstolar och i sina synagogor skall de gissla er. Varför sker sådant? Därför att vi har blivit utsedda till Jesu vittnen Han tröstar sina lärjungar genom att säga att det egentligen inte finns något att vara rädd för. Våra fiender kan inte dräpa själen. för att vittna om sanningen inför världen. Den Helige Ande skall tala genom oss. Vi skall bli hatade av alla för Jesu läras skull. Men efter det att Jesus beskrivit framtiden med så dystra ord, tröstar han sina lärjungar genom att säga att det egentligen inte finns något att vara rädd för. Våra fiender kan inte dräpa själen. Hur skall Jesus få oss att förstå det här? Han hänvisar till Guds försyn, som uppehåller skapelsen. En sparv är inte mycket värd, och ändå faller inte en enda av dem till marken utan Guds vilja. T.o.m. hårstråna på våra huvuden är räknade. Se på liljorna på marken! Om nu Gud har sådan omsorg om småsaker, så måste han ju ha mycket större omsorg om sina barn! Trygg vid hans ömma bröst Som apostel fick Paulus erfara sanningen i Jesu ord. Han räknar upp en del av de svårigheter som han råkat ut för som en Jesu Kristi apostel och visar att dessa lidanden alls inte bevisar att han inte skulle vara en riktig apostel, vilket de falska apostlarna ville göra gällande för att misstänkliggöra honom inför den korintiska församlingen, 2 Kor. 11:24-30. Den nöd han och Timoteus fick utstå uppvägdes alltid av den tröst de fick av all trösts Gud. Han frälste dem ur dödsnöd. 2 Kor. 1:3-7. Därför blir apostelns slutsats: Eftersom Gud har räddat honom tidigare så kommer han också att göra det i framtiden. 2 Kor. 1:10. Israels historia visar på Guds trofasthet och tålamod. Han t.o.m. uppmanar profeten Hosea att ta till hustru en trolös kvinna för att på ett åskådligt sätt visa hur trofast Herren är trots Israels folks andliga horeri.

6 TRYGG I EN OROLIG VÄRLD När Mose ger folket sitt testamente förmanar han dem gång på gång att inte glömma den Gud som fört dem ut ur Egyptens slaveri. I sammanhanget är påminnelsen framför allt en varning för högmod, när det går folket väl, men samtidigt säger den att Gud inte förändras, vare sig i sin helighet eller i sin helt osjälviska kärlek. Gud ingick ett förbund med Abraham. Trots folkets avfall och bortvändhet förnyade Gud sitt förbund gång efter annan. Sina nådegåvor och sin kallelse kan Herren Gud inte ångra. (Rom. 11:29.) Trots av vi bryter förbundet gång på gång, förblir förbundet giltigt från Guds sida. Så är det också med det nya förbundet, dopförbundet. Det står å Guds sida fast. På samma sätt är det med alla Guds löften, såsom löftet om syndernas förlåtelse och den helige Ande som gåva i dopet och om att den som tror Sonen han har evigt liv, likaså de många löftena om bönhörelse. Josef i Egypten Det måste ha varit svårt för Josef att se någon mening med att bli kastad i brunnen av sina bröder och sedan säljas till Egypten som slav. när han blickar tillbaka på hur det gick, ser han Guds handlande i det som skett och meningen med det svåra. Han börjar inte filosofera över varför Gud inte kunde ordna det på ett sätt som lät honom slippa allt lidande. Men när han blickar tillbaka på hur det gick, ser han Guds handlande i det som skett och meningen med det svåra. Han börjar inte filosofera över varför Gud inte kunde ordna det på ett sätt som lät honom slippa allt lidande. Den lärdom vi kan dra av Josefs historia är att Gud leder de sina också i och genom det som är svårt och att vi därför kan vara trygga. Kristi kyrka skall segra Jesus har sagt att hans kyrka skall bestå. Dödsriket skall inte bli henne övermäktigt, Matt. 16:18. Gud kan inte besegras, inte heller hans kyrka. Den som tillhör honom är trygg i alla faror, motgångar och katastrofer ja, mitt i dödsnöd. I troshjältarnas kapitel i Hebréerbrevet (Hebr. 11) möter oss bilden av kristna, som blivit grymt torterade och förföljda för Kristi namns skull. Genom tron på Kristus segrade de men inte på sådant sätt som vi vanligtvis förknippar med ordet. Deras seger innebar att de inte gav upp tron på Kristus, trots den tortyr som de utsattes för. Segern låg inte i att deras torterare kom till tro och ångrade det onda. Poängen är inte att alla Jesu fiender kommer att omvändas till tro på honom och att det så skall bli en herde och en hjord. Guds och vår fiende djävulen kommer att förbli verksam ända till slutet. Då skall han förvisas till den plats som är hans. Men han kommer inte att kunna besegra Kristi kyrka, och det är den stora trösten för var och en som i sin ande kämpar med det onda och förfäras över det ondas makt. Gud håller oss i sin hand. Kristus känner de sina. Han, som har påbörjat ett gott verk, skall också fullborda det intill Jesu Kristi dag, (Fil. 1:6). När jag var ung skrämdes jag av talet om jordens undergång men jag accepterade det ändå som en sanning, eftersom Gud har sagt att det skall gå så för denna skapelse. Bland mina kamrater fanns det inte många som hade sam-

7 ma tro. De flesta baserade sina uppfattningar på utvecklingsläran och trodde på en bättre framtid. Ofta framhölls det orimliga i att jorden skulle brinna upp. Men kärnvapenupprustningen har bevisat att domedagen är tekniskt möjlig! Hela universum skall förgås såsom genom eld. Som kristna vet vi att det inte bara är fråga om en normal eld eller hetta, där grundämnena blandas, utan att det är Gud själv Herren, som en gång i tiden sade och det blev till som nu också skall uttala sitt domsord, och så skall domen verkställas och allt förintas. Det som då sker är inte bara en fysisk process utan en akt av Gud, där han utplånar alla spår av synden och skapar en ny värld. På den dagen har vi vår trygghet i att Gud en gång kom hit i världen för att själv bära och borttaga världens synd. Lidandet i Guds kärleks ljus Bibelord som gett många stor tröst i anfäktelser och nöd finns i Rom 8: För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans rådslut. Vem är kallad? Begreppet kallad används på olika sätt i evangelierna och i Paulus brev. Enligt evangelierna är alla människor kallade. Enligt Paulus brev är det de som vid varje givet ögonblick lever i tron på Kristus som benämns de kallade. Det är de som de facto har tagit emot kallelsen och nu lever i tron på Kristi försoning. De kallade består inte av enskilda, bestämda individer på ett sådant sätt att alla andra är uteslutna. Vid varje ögonblick utökas de kallade med någon som låter sig frälsas. Vad skall vi nu säga? Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss? Ja, hela världen och På den dagen har vi vår trygghet i att Gud en gång kom hit i världen för att själv bära och borttaga världens synd. vår egen syndiga natur är verkligen emot oss. Men om Gud är för oss, vem kan då besegra oss? Ingen och ingenting! Hur kan det komma sig? Jo, det beror på att Gud inte skonat sin ende Son utan utgivit honom i döden för oss alla. Jesu död på korset var en försoningsdöd för synden vår enda egentliga fiende. Allt det som är emot oss leder sitt ursprung till synden. Men när synden är besegrad, då finns det inte längre något som kan skada oss. Vem vill anklaga Guds utvalda? Jo, hela världen och vårt eget samvete, och dessutom djävulen, som anklagar oss inför Gud dag och natt. I Upp. 12:10 berättas om segern över satan. Är det inte just de kristnas Gud som får skulden för allt ont som händer i vår värld? När någon stor katastrof eller personlig tragedi inträffat, säger många människor: Det finns ingen Gud. Med det menar man att om Gud hade funnits, så skulle han pliktskyldigast ha förhindrat att olyckan skedde. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Ingenting! Ja, men är det ändå inte ett tecken på att Gud inte älskar oss, när vi drabbas av bedrövelse, ångest, förföljelse, hunger, fattigdom, faror och tortyr? Nej! Det finns inte någonting som kan hindra Guds kärlek i Kristus Jesus att flöda över oss. Tvärtom, vi vinner en härlig seger. Ja, inte bara seger utan en härlig seger. Herre, ge oss den trygghet som tron på ditt ord och dina löften skänker! Amen. Boris Sandberg är präst, f.d. missionär i Kenya och f.n. rektor vid Evangeliska Folkhögskolan i Hangö i Finland.